Som den bakåtsträvare jag är så är det ändå underbart att bli motbevisad ibland. Jag såg FISH i London i onsdags, han är ute på en liten englandsrunda där han luftar sitt nya material och låter det andas lite inför skivinspelningen i juni och skivsläppet i september. Det hade lätt kunnat bli lite sådär, i ärlighetens namn så var hans konserter i Oberhausen 2001 när han luftade material inför den kommande skivan "Fellini days" inte de bästa konserterna någonsin. Skam fes på min hand dock, under de två timmarna och tjugo minuterna som han underhöll den förhållandevis stora publiken på O2 Academy i Islington så var det det nya materialet som tveklöst var det starkaste. Det märktes direkt i den inledande och blivande klassikern Perfume river att detta inte skulle bli en vanlig kväll, och ju fler nya låtar han rev av desto säkrare blev jag på att den nya skivan lätt kommer att kunna tampas med hans senaste alster, 2007 års "The 13th star".
Han körde självfallet några gamla låtar också, och inte ett öga var torrt när Script for a jesters tear drog igång som tredje låt. Den funkade ok även om MARILLION av idag gör den bättre, däremot satt den väldigt sällan spelade He knows you know som en käftsmäll. Jag trodde jag skulle få dåndimpen! Några fler nya låtar avverkades, och kvällens enda riktiga bottennapp fanns faktiskt bland dessa i den lite tramsiga All loved up. Mot slutet kom så det jag läst om och hoppades mest av allt på, sviten High Wood från den kommande skivan. Tre låtar som behandlar första världskriget. Den inledande monologen från Fish varade säkert i tio minuter, hade vi stått i Köpenhamn eller Malmö så hade tolv pissfulla idioter skrikit Grendel under dessa minuter. I London - knäpptyst. Respektfullt. Detta var en viktig grej för Fish och vi lyssnade. Man hörde till och med fläktsystemet i hallen.
Och låtarna sen. Tre låtar, en kvart totalt kanske. Crucifix corner, The gathering, Thistle alley. Musik för kräsna öron som inte kan ha gjort NÅGON besviken. Det kommer att bli en mycket fin skiva detta.
För alla intresserade går den att förbeställa på www.fishheadsclub.com, in och kika. Det är en svinsnygg 2-cd med en jättebok och all artwork kommer, precis som vanligt, från fantastiska Mark Wilkinson.
Jag längtar efter september.
/Alex
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredaglistan 2026, vecka 36: Rockkorrespondens med Benmärg och Spöken
Tro det eller ej men idag blir det NYHETER med Rockkorrespondent Horton Botelius, som kanske eller kanske inte syns nedan på rockmusikens ...
Populära inlägg
-
Nominerad: "Heirs To Thievery" - MISERY INDEX. Politisk rensdöds när den är som bäst får man sig serverad från kvalitetsknäckande...
-
På Metal Archives kan vi lära oss följande om australiensiska HADAL MAWs bandnamn: Hadal Maw is the name derived from the Hadal zone, a...
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar