/Martin
onsdag, juli 25, 2012
Sylosis
SYLOSIS förra skiva "Edge Of The Earth" hade sina förtjänster. Inte produktionen dock som lät platt och tråkig faktiskt. När nu bandet är på gång med inspelningen av "Monolith" tror jag inte att vi behöver oroa oss för den detaljen. Jösses vilket episkt stort ljud de har fått till i klassiska Monnow Valley Studios.
/Martin
/Martin
fredag, juli 20, 2012
Fredagslistan vecka 29: Den synnerligen otematiska listan
Hoj!
Denna veckan blir det en helt otematisk lista - efter Getaway och Den ultrakorta listan förra veckan kände jag verkligen inte för att leta musik på det sättet ytterligare en vecka, utan bara lyssna på sånt jag faktiskt gillar sedan tidigare.
Vi börjar med favoriterna i THE FACELESS. Inte musik för alla, det medger jag villigt. Jag har tokdyrkat bandet sedan jag såg gruppen på Bonecrusher-turnén för ett antal år sedan. Gillar man metal i DEATHs efterföljd så är Coldly Calculated Design från "Planetary Duality" en go to-låt.
BLINDED BY FAITH - totalt ooriginellt, men sympatiskt. Jag hör spår av CHILDREN OF BODOM, IN FLAMES och THE BLACK DAHLIA MURDER i kanadensarnas musik. Stranger In The Mirror från "Chernobyl Survivor" är betydligt trevligare än det faktiskt synnerligen fula omslaget till skivan. En stunds god underhållning helt enkelt.
PHOBIA ska ni hålla koll på om jag får ge ett tips. Grottig, crustig grindcore när den är som näst bäst. NASUM kommer alltid vara bäst, så är det, men under Infraction Of Pride från "Remnants Of Filth" så nickar jag förnöjt med. Likadant är det med crustiga och mörkerdystra TRAGEDYs tonala utsvävningar i Close At Hand från "Darker Days Ahead". Det låter fint på det där hipsterartade sättet som jag egentligen avskyr. Men här funkar det faktiskt. Avgör själva ni om det är bra eller anus :)
Sen kommer mästarna - Time To Discharge från "Helvete". NASUM. Världsmästarna i evig tid - nemA.
WOE OF TYRANTS. Ja ni får ursäkta att jag tjatar om det bandet, men de är ju så förbannat bra att jag inte gärna kan annat än att ta med dem med oregelbundna intervall på listan. Revelations (en av de mest ooriginella låttitlarna i metalhistorien. 341 träffar på Metal Archives talar sitt tydliga språk) från magiska "Behold The Lion" förgyller tillvaron under fyra minuter och elva sekunder.
Lite lokalfärg i CHINEs Greed Amongst Dogs från senaste plattan "Betray Your Own Kind". Och ja, jag sitter med intervjun Fredrik ;)
Sen byter vi språk till svenska i två låtar. Alltsedan jag såg RAUBTIER på GRF så har det lyssnats en del på bandets musik. Låt Napalmen Regna Ner från senaste skivan "Från Norrland Till Helvetets Port" låter inte lika maffig på skiva som live - men låten förflyttar mig i alla fall känslomässigt tillbaka till Gävle. Likadant är det med DIA PSALMA som förra året drog igenom hela "Gryningstid" under sin konsert på GRF. Kalla Sinnen är ett självklart val inte bara för att den är en kanonlåt utan för att även den låten flyttar mig i tid och rum till Karlskrona och gymnasietiden på ett fullständigt klockrent vis.
Hoppet blir sen brutalt från svensk punk till kanadensisk aspretentiös musik från RUSH och episka, i ordets alla bemärkelser, 2112. Rundar av lite lätt tänkte jag med en låt på 20 minuter bara för att.
Trevlig helg hörni!
/Martin
Denna veckan blir det en helt otematisk lista - efter Getaway och Den ultrakorta listan förra veckan kände jag verkligen inte för att leta musik på det sättet ytterligare en vecka, utan bara lyssna på sånt jag faktiskt gillar sedan tidigare.
Vi börjar med favoriterna i THE FACELESS. Inte musik för alla, det medger jag villigt. Jag har tokdyrkat bandet sedan jag såg gruppen på Bonecrusher-turnén för ett antal år sedan. Gillar man metal i DEATHs efterföljd så är Coldly Calculated Design från "Planetary Duality" en go to-låt.
BLINDED BY FAITH - totalt ooriginellt, men sympatiskt. Jag hör spår av CHILDREN OF BODOM, IN FLAMES och THE BLACK DAHLIA MURDER i kanadensarnas musik. Stranger In The Mirror från "Chernobyl Survivor" är betydligt trevligare än det faktiskt synnerligen fula omslaget till skivan. En stunds god underhållning helt enkelt.
PHOBIA ska ni hålla koll på om jag får ge ett tips. Grottig, crustig grindcore när den är som näst bäst. NASUM kommer alltid vara bäst, så är det, men under Infraction Of Pride från "Remnants Of Filth" så nickar jag förnöjt med. Likadant är det med crustiga och mörkerdystra TRAGEDYs tonala utsvävningar i Close At Hand från "Darker Days Ahead". Det låter fint på det där hipsterartade sättet som jag egentligen avskyr. Men här funkar det faktiskt. Avgör själva ni om det är bra eller anus :)
Sen kommer mästarna - Time To Discharge från "Helvete". NASUM. Världsmästarna i evig tid - nemA.
WOE OF TYRANTS. Ja ni får ursäkta att jag tjatar om det bandet, men de är ju så förbannat bra att jag inte gärna kan annat än att ta med dem med oregelbundna intervall på listan. Revelations (en av de mest ooriginella låttitlarna i metalhistorien. 341 träffar på Metal Archives talar sitt tydliga språk) från magiska "Behold The Lion" förgyller tillvaron under fyra minuter och elva sekunder.
Lite lokalfärg i CHINEs Greed Amongst Dogs från senaste plattan "Betray Your Own Kind". Och ja, jag sitter med intervjun Fredrik ;)
Sen byter vi språk till svenska i två låtar. Alltsedan jag såg RAUBTIER på GRF så har det lyssnats en del på bandets musik. Låt Napalmen Regna Ner från senaste skivan "Från Norrland Till Helvetets Port" låter inte lika maffig på skiva som live - men låten förflyttar mig i alla fall känslomässigt tillbaka till Gävle. Likadant är det med DIA PSALMA som förra året drog igenom hela "Gryningstid" under sin konsert på GRF. Kalla Sinnen är ett självklart val inte bara för att den är en kanonlåt utan för att även den låten flyttar mig i tid och rum till Karlskrona och gymnasietiden på ett fullständigt klockrent vis.
Hoppet blir sen brutalt från svensk punk till kanadensisk aspretentiös musik från RUSH och episka, i ordets alla bemärkelser, 2112. Rundar av lite lätt tänkte jag med en låt på 20 minuter bara för att.
Trevlig helg hörni!
/Martin
torsdag, juli 19, 2012
Hur Jon blev min Lord
Det har gått några dagar och det börjar sjunka in så smått att JON LORD har lämnat oss. Cancern han drabbades av för något år sedan skulle, i förlängningen, ta honom av daga och lämna ett tomrum som jag inte tror någon riktigt förstår vidden av ännu. Han var ju inte bara en f.d. medlem tillika grundare av DEEP PURPLE, han var en musiker i ordets allra vackraste definition, en musiker vars mångsidighet var så oändligt stor att det är i det närmaste ogreppbart.
Min historia börjar på sensommaren 1993 då jag står på turistbyrån i Helsingborg och ska lämna tillbaka min SCORPIONSbiljett eftersom de ställt in sin septemberspelning i Köpenhamn. Damen i kassan frågar om jag ska ha något annat, "vad har du?" frågade jag och hon svarade " tja, Deep Purple kommer ju i november". Jag funderade ett tag, jag kunde bara två låtar med dem men det var ju ett sånt där klassiskt rockband så jag sade till slut ja och köpte biljetten. Jag och min väninna åkte in till Valbyhallen den 12:e november och jag hade väl egentligen inga dunderförväntningar. Efter förbandet så var det en ganska lång paus innan hallen släcktes ned, och i samma stund som Highway star kickade igång så visste jag att jag var hemma. Den låt som satte störst prägel i mitt sinne var dock Child in time, det skulle visa sig vara den sista turnén som Ian Gillan åtminstone hjälpligt kunde sjunga låten live och jag får fortfarande rysningar när jag hör Jons keyboardintro.
Jon ja. Det var där i Valbyhallen som jag fick en första glimt av ett musikaliskt geni, helt i paritet med forna tiders Mozartar eller Beethovens. Under åren som gick så fick jag se Deep Purple några gånger till, den finaste gången var og i Göteborg år 2000 när de tillsammans med en symfoniorkester körde den magnifika "Concerto For Group & Orchestra", jag och Svärra trodde inte våra öron när vi satt där och njöt av detta fulländade möte mellan symfoniorkester och rockmusik. Det skulle även vara sista gången jag såg Jon med Purple, året efter när de bl.a. skulle spela i Helsingborg så stannade Jon hemma med ett dåligt knä, ersatt av Don Airey. Jag hade dubbla känslor inför att se dem utan Jon, och har inte sett dem sedan dess även om jag är övertygad om att Don Airey gör ett fullgott jobb i bandet. För mig VAR Purple kombinationen Jon Lord och Ian Paice och jag sitter nöjd med att ha fått se dem när de var som allra bäst på 90-talet.
I februari 2005 härjade en storm (snöstorm? minns inte) i Europa, egentligen hade vi tänkt köra ner till Hamburg men i sista stund fick det bli tåg. Det var bra tänkt eftersom autobahn var fylld med olyckor. Jag, Danny och min sambo stövlade in på anrika Musikhalle i den stora salen där Jon Lord och hans Gemini Orchestra skulle spela klassisk musik från hans nya skiva "Beyond the notes". Det var en otroligt vacker kväll, och det blev den sista gången jag såg honom. Jag minns med glädje hur han berättade uppsluppet om musiken, orkestern, sin tid i Deep Purple och massor av dåliga skämt och anekdoter. Det var, sin stela inramning i Musikhalle till trots, en väldigt uppsluppen kväll och när jag själv ligger på mitt yttersta så ska inspelningen från just den konserten ljuda en sista gång över ålderdomshemmet så att väggarna skakar.
Jag träffade Jon 1996 på hotellet i Karlshamn i samband med Karlshamn Rock Festival. Jag, Danny och Svärra fick en lång stund i ett avskilt hörn av hotellet tillsammans med denne gigant av giganter som skulle visa sig vara en av de mest ödmjuka människor jag någonsin skulle ha nöjet att få träffa. Han tog bilder med oss alla, och när han såg att jag hade glasögon på mig så beslöt han att ta på sina också (han tog helst inte bilder med glasögon annars). Det kändes otroligt overkligt att sitta där den dagen och det känns lika overkligt när jag tänker tillbaka på den idag.
Världen är tråkigare nu. Den kan aldrig bli som förr. Vi kan dock med en lp-skiva, lite kaffe och ett tänt ljus göra den lite mer uthärdlig genom att lyssna och minnas Jon och musiken han gav oss.
Tack för allt. Hälsa Dio.
/Alex
Min historia börjar på sensommaren 1993 då jag står på turistbyrån i Helsingborg och ska lämna tillbaka min SCORPIONSbiljett eftersom de ställt in sin septemberspelning i Köpenhamn. Damen i kassan frågar om jag ska ha något annat, "vad har du?" frågade jag och hon svarade " tja, Deep Purple kommer ju i november". Jag funderade ett tag, jag kunde bara två låtar med dem men det var ju ett sånt där klassiskt rockband så jag sade till slut ja och köpte biljetten. Jag och min väninna åkte in till Valbyhallen den 12:e november och jag hade väl egentligen inga dunderförväntningar. Efter förbandet så var det en ganska lång paus innan hallen släcktes ned, och i samma stund som Highway star kickade igång så visste jag att jag var hemma. Den låt som satte störst prägel i mitt sinne var dock Child in time, det skulle visa sig vara den sista turnén som Ian Gillan åtminstone hjälpligt kunde sjunga låten live och jag får fortfarande rysningar när jag hör Jons keyboardintro.
Jon ja. Det var där i Valbyhallen som jag fick en första glimt av ett musikaliskt geni, helt i paritet med forna tiders Mozartar eller Beethovens. Under åren som gick så fick jag se Deep Purple några gånger till, den finaste gången var og i Göteborg år 2000 när de tillsammans med en symfoniorkester körde den magnifika "Concerto For Group & Orchestra", jag och Svärra trodde inte våra öron när vi satt där och njöt av detta fulländade möte mellan symfoniorkester och rockmusik. Det skulle även vara sista gången jag såg Jon med Purple, året efter när de bl.a. skulle spela i Helsingborg så stannade Jon hemma med ett dåligt knä, ersatt av Don Airey. Jag hade dubbla känslor inför att se dem utan Jon, och har inte sett dem sedan dess även om jag är övertygad om att Don Airey gör ett fullgott jobb i bandet. För mig VAR Purple kombinationen Jon Lord och Ian Paice och jag sitter nöjd med att ha fått se dem när de var som allra bäst på 90-talet.
I februari 2005 härjade en storm (snöstorm? minns inte) i Europa, egentligen hade vi tänkt köra ner till Hamburg men i sista stund fick det bli tåg. Det var bra tänkt eftersom autobahn var fylld med olyckor. Jag, Danny och min sambo stövlade in på anrika Musikhalle i den stora salen där Jon Lord och hans Gemini Orchestra skulle spela klassisk musik från hans nya skiva "Beyond the notes". Det var en otroligt vacker kväll, och det blev den sista gången jag såg honom. Jag minns med glädje hur han berättade uppsluppet om musiken, orkestern, sin tid i Deep Purple och massor av dåliga skämt och anekdoter. Det var, sin stela inramning i Musikhalle till trots, en väldigt uppsluppen kväll och när jag själv ligger på mitt yttersta så ska inspelningen från just den konserten ljuda en sista gång över ålderdomshemmet så att väggarna skakar.
Jag träffade Jon 1996 på hotellet i Karlshamn i samband med Karlshamn Rock Festival. Jag, Danny och Svärra fick en lång stund i ett avskilt hörn av hotellet tillsammans med denne gigant av giganter som skulle visa sig vara en av de mest ödmjuka människor jag någonsin skulle ha nöjet att få träffa. Han tog bilder med oss alla, och när han såg att jag hade glasögon på mig så beslöt han att ta på sina också (han tog helst inte bilder med glasögon annars). Det kändes otroligt overkligt att sitta där den dagen och det känns lika overkligt när jag tänker tillbaka på den idag.
Världen är tråkigare nu. Den kan aldrig bli som förr. Vi kan dock med en lp-skiva, lite kaffe och ett tänt ljus göra den lite mer uthärdlig genom att lyssna och minnas Jon och musiken han gav oss.
Tack för allt. Hälsa Dio.
/Alex
GRF 2012: Bildspecial på WeRock
Vi är inte riktigt färdiga med Getaway Rock Festival 2012 på WeRock.se. Vi kommer köra tre stycken bildspecialer på siten, en för varje dag festivalen varade. Och ni kommer inte att bli besvikna när ni kollar in Kitty Rossanders foton. Vilken närvarokänsla hon lyckas förmedla i sina bilder. Ja, jag är imponerad.
/Martin
tisdag, juli 17, 2012
Längta!
Förutom TESTAMENTs "Dark Roots Of Earth" är "Autotheism" från THE FACELESS en skiva som jag verkligen ser fram emot att få sätta tänderna i.
Gosigt!
Nu har dessutom skivan fått ett släppedatum - 14 augusti kan man räkna med att jag frossar i teknisk döds så det står härliga till.
/Martin
Gosigt!
Nu har dessutom skivan fått ett släppedatum - 14 augusti kan man räkna med att jag frossar i teknisk döds så det står härliga till.
måndag, juli 16, 2012
Getaway 2012 - en liten summering i bilder
Tänkte att jag kör fan en liten summering av Getaway med sådant som inte nämndes i rapporteringen på WeRock.
Vi börjar med den avslutande artisten - Yngwie Malmsteen vars konsert/uppvisning/gitarrunkning/egoförevisande jag faktiskt avstod från att recensera. Jag är glad att jag inte gjorde det av följande anledningar:
1. Det är märkligt, med tanke på den faktiskt oerhört imponerande låtkatalog som mannen har i ryggen, att han inte vågar lita på denna. Istället väljer Yngwie att tråka ut publiken med att bevisa ett redan konstaterat faktum att han kan lira gitarr genom att spela rena klassiska solon med halvlökigt komp till. Att skriva publiken på pannan på detta sätt köper jag inte - trots att mannen tillhör eliten på gitarr i världen.
Istället firade jag och fotograf Kitty att vårt arbete på festivalen var över med att betrakta spektaklet på håll med kalla öl i näven och sedan bli utkörda från baren när brandlarmet gick.
Vi hoppar över till något som var rejält bra - RAUBTIER - som stod för den mest episka golvning av undertecknad på hela festivalen. Det var norrländsk kärv kärlek från början till slut. Efter konserten pulserade nävarna av oförlöst prosa och det var med raska steg som jag gick till pressrummet efter konserten. Det var faktiskt enda gången det kändes så under festivalen. Bara en sådan sak.
BEHEMOTH - bra, men inte bäst. Jag hade laddat som en galning inför bandets gig - det brukar ju bli så när det gäller polackerna. Men konserten lyfte inte till de nivåer som bandet presterade på Full Of Hate-turnén.
Från Fredrik i CHINE fick jag dagen efter veta att bandets konsert på Roskilde hade varit så groteskt bra att han knappt visste vad han hette.
Devin Townsends inträde på festivalen markerade en höjning i intellektuell nivå med så många snäpp att MANOWAR sprang och gömde sig i ren rädsla.
LILLASYSTER var en annan trevlig överraskning. Gosse - att ett band som låter så förbannat tråkigt på skiva kan vara så bra live!
KVELERTAK - Norges hårdast turnérande band? Kan vara så faktiskt. I två år har norrbaggarna kuskat runt och turnérat på debutverket. Det ger två saker - en vansinnig tajhet vad gäller framförandet, och en vansinnig mättnad. Nytt material? Ja, tack!
Samma bekymmer har GHOST - en platta, och en grym mängd gig i support av denna. Jag tycker dock att bandet fortfarande håller bra klass - flera av låtarna har kaliber knyta nävarna i ren glädje - men nu får det snart komma nytt material om jag ska vilja se bandet fler gånger.
DYING FETUS ger old school sin sanna innebörd åter - man inte bara soundcheckar på egen hand, man riggar även ner sin egen backline själva. Sånt imponerar lika mycket på mig som att kunna lira trasorna av snart sagt samtliga band på festivalen. Att majoriteten av festivalbesökarna valde att se MANOWAR istället är verkligen deras förlust ;-)
Vi börjar med den avslutande artisten - Yngwie Malmsteen vars konsert/uppvisning/gitarrunkning/egoförevisande jag faktiskt avstod från att recensera. Jag är glad att jag inte gjorde det av följande anledningar: 1. Det är märkligt, med tanke på den faktiskt oerhört imponerande låtkatalog som mannen har i ryggen, att han inte vågar lita på denna. Istället väljer Yngwie att tråka ut publiken med att bevisa ett redan konstaterat faktum att han kan lira gitarr genom att spela rena klassiska solon med halvlökigt komp till. Att skriva publiken på pannan på detta sätt köper jag inte - trots att mannen tillhör eliten på gitarr i världen.
Istället firade jag och fotograf Kitty att vårt arbete på festivalen var över med att betrakta spektaklet på håll med kalla öl i näven och sedan bli utkörda från baren när brandlarmet gick.
Vi hoppar över till något som var rejält bra - RAUBTIER - som stod för den mest episka golvning av undertecknad på hela festivalen. Det var norrländsk kärv kärlek från början till slut. Efter konserten pulserade nävarna av oförlöst prosa och det var med raska steg som jag gick till pressrummet efter konserten. Det var faktiskt enda gången det kändes så under festivalen. Bara en sådan sak. 
BEHEMOTH - bra, men inte bäst. Jag hade laddat som en galning inför bandets gig - det brukar ju bli så när det gäller polackerna. Men konserten lyfte inte till de nivåer som bandet presterade på Full Of Hate-turnén. Från Fredrik i CHINE fick jag dagen efter veta att bandets konsert på Roskilde hade varit så groteskt bra att han knappt visste vad han hette.
Devin Townsends inträde på festivalen markerade en höjning i intellektuell nivå med så många snäpp att MANOWAR sprang och gömde sig i ren rädsla. 
LILLASYSTER var en annan trevlig överraskning. Gosse - att ett band som låter så förbannat tråkigt på skiva kan vara så bra live! 
KVELERTAK - Norges hårdast turnérande band? Kan vara så faktiskt. I två år har norrbaggarna kuskat runt och turnérat på debutverket. Det ger två saker - en vansinnig tajhet vad gäller framförandet, och en vansinnig mättnad. Nytt material? Ja, tack!
Samma bekymmer har GHOST - en platta, och en grym mängd gig i support av denna. Jag tycker dock att bandet fortfarande håller bra klass - flera av låtarna har kaliber knyta nävarna i ren glädje - men nu får det snart komma nytt material om jag ska vilja se bandet fler gånger. 
DYING FETUS ger old school sin sanna innebörd åter - man inte bara soundcheckar på egen hand, man riggar även ner sin egen backline själva. Sånt imponerar lika mycket på mig som att kunna lira trasorna av snart sagt samtliga band på festivalen. Att majoriteten av festivalbesökarna valde att se MANOWAR istället är verkligen deras förlust ;-)
Övriga grejer som hände: på festivalen fanns det prick en handikapptoalett. Ett scenario som följde på det var att en kille i rullstol tröttnade på att vänta utanför, nycklade upp dörren bara för att upptäcka att därinne satt en icke funktionsnedsatt person. Hårda ord fick en ny innebörd kan jag säga. På samma ställe såg jag vad som kunde vara den hårdaste tjejen på hela festivalen med mängder av halstatueringar och allmänt tuff uppsyn komma ut från en toalett med ett ansiktsuttryck som talar om den yttersta frälsningen, haha!
Andra konstiga grejer - att bonda genom rosa cowboyhattar är en bra idé på fyllan. IRL är den mindre bra. Likadant är det med onepiece-dräkter. Inte metal.
Mest pyro: RAISED FIST. Konserten avslutades med att sångaren stod och skrek "Pyro"! ex antal gånger till eldkaskaderna. Lite tufft.
Sämst: Att Smålandsfolket inte var där. Tunnbrödsrullarna borde klassas som knark så goda är de. Matutbundet var i övrigt standard C. Plus att man inte längre kunde gå igenom baren till andra sidan av huset. Det ledde till att hade du köpt en öl på ena sidan så kunde du inte ta med dig den till andra. Svenska festivaler - när ska det bli mer regel än undantag att du kan dricka på hela festivalområdet? I alla fall jag längtar.
Nytt: festivalen ligger nästa år första helgen i augusti. Smart att lägga sig samma helg som Wacken? Njaeee....
Årets hjälte (som alla år): Preben - som alltid lika generöst upplåter inte bara en säng åt mig under festivalen, utan dessutom är en synnerligen trevlig prick att umgås med. Och ja, det gäller även dig Linnea.
/Martin
fredag, juli 13, 2012
Fredagslistan vecka 28: Den ultrakorta listan
Ni kommer ihåg Earaches skiva från 25-års firandet? Inte? Kolla in den här.
Bra - det fick Alex att utmana mig till att göra en lista på 15 låtar. Och listan fick inte vara längre än 1 minut och 25 sekunder. Om jag lyckades? Nästan - 11 låtar med en sammanlagd speltid på 1 minut och 35 sekunder. Sen pallade jag faktiskt inte mer.
Nu tror ni kanske att listan inte är värd uppmärksamhet? Nja, ni har i alla fall ingen ursäkt att inte lyssna på den utifrån tidsaspekten. Sen är banden som är med riktigt, riktigt bra.
Vi öppnar med 6 sekunders genialitet från nestorbandet - NAPALM DEATH. In Extremis från skivan "Grind Madness at The BBC", kör vidare med NASUM och Rens från "Grind Finale". Ren kapitulation, jajemänsan.
BRUTAL TRUTH är härnäst med en kärnfullt kort dänga betitlad Trash.
Singaporeanska WORMROT är ett band som gång efter annan fullständigt golvar mig. Senaste plattan "Dirge" är en högkvalitativ grindsmocka som jag faktiskt inte har tröttnat på än trots idogt lyssnande - den bara växer. Fucking Fierce So What är en låt som säger det mesta. Känner ni för att lyssna på mer musik från den plattan rekommenderas You Suffer But Why Is It My Problem som är en snygg nickning till nestorerna i NAPALM DEATH och klassiska dängan You Suffer från 1981 års "Scum".
PHOBIA är ett band jag ska hålla koll på hädanefter - det låter precis som det ska i Yankee Swine.
Sen blir det en något längre låt. Eller längre och längre - 18 sekunder från TRIGGER THE BLOODSHED i Inception. På senaste plattan "Degenerate" har bandet börjat skriva längre låtar som drar åt dödshållet, men på "Purgation" är det grindcore som regerar.
Från "Human Jerky" av CATTLE DECAPITATION hämtar vi The Decapitation of Cattle, raskt följd av SAYYADINAs Downfall. Den låten visar verkligen att man kan åstadkomma mycket på 15 sekunder.
Avslutande 27 sekunder går undan i rasande takt - CIRCLE OF DEAD CHILDREN, PUTRID PILE och JAPANISCHE KAMPFHÖRSPIELE delar på dessa sekunder på ett föredömligt sätt.
Det var det hela. Och ja, det tog längre tid att skriva inlägget än att lyssna igenom listan ;-)
/Martin
Bra - det fick Alex att utmana mig till att göra en lista på 15 låtar. Och listan fick inte vara längre än 1 minut och 25 sekunder. Om jag lyckades? Nästan - 11 låtar med en sammanlagd speltid på 1 minut och 35 sekunder. Sen pallade jag faktiskt inte mer.
Nu tror ni kanske att listan inte är värd uppmärksamhet? Nja, ni har i alla fall ingen ursäkt att inte lyssna på den utifrån tidsaspekten. Sen är banden som är med riktigt, riktigt bra.
Vi öppnar med 6 sekunders genialitet från nestorbandet - NAPALM DEATH. In Extremis från skivan "Grind Madness at The BBC", kör vidare med NASUM och Rens från "Grind Finale". Ren kapitulation, jajemänsan.
BRUTAL TRUTH är härnäst med en kärnfullt kort dänga betitlad Trash.
Singaporeanska WORMROT är ett band som gång efter annan fullständigt golvar mig. Senaste plattan "Dirge" är en högkvalitativ grindsmocka som jag faktiskt inte har tröttnat på än trots idogt lyssnande - den bara växer. Fucking Fierce So What är en låt som säger det mesta. Känner ni för att lyssna på mer musik från den plattan rekommenderas You Suffer But Why Is It My Problem som är en snygg nickning till nestorerna i NAPALM DEATH och klassiska dängan You Suffer från 1981 års "Scum".
PHOBIA är ett band jag ska hålla koll på hädanefter - det låter precis som det ska i Yankee Swine.
Sen blir det en något längre låt. Eller längre och längre - 18 sekunder från TRIGGER THE BLOODSHED i Inception. På senaste plattan "Degenerate" har bandet börjat skriva längre låtar som drar åt dödshållet, men på "Purgation" är det grindcore som regerar.
Från "Human Jerky" av CATTLE DECAPITATION hämtar vi The Decapitation of Cattle, raskt följd av SAYYADINAs Downfall. Den låten visar verkligen att man kan åstadkomma mycket på 15 sekunder.
Avslutande 27 sekunder går undan i rasande takt - CIRCLE OF DEAD CHILDREN, PUTRID PILE och JAPANISCHE KAMPFHÖRSPIELE delar på dessa sekunder på ett föredömligt sätt.
Det var det hela. Och ja, det tog längre tid att skriva inlägget än att lyssna igenom listan ;-)
/Martin
torsdag, juli 12, 2012
Lite paus
Inte så mycket som händer här eller hur? Nä, för alla tre metallbibliotekarier har semester denna veckan - något som jag såklart glömde informera om. På måndag är jag dock tillbaka i tjänst, och då ska bland annat Getaway summeras lite snyggt tänkte jag.
Och imorgon kommer det en fredagslista i vanlig ordning - det kom jag i alla fall ihåg haha! Morgondagens lista är något ovanlig. Mer än så säger jag inte!
Höres!
/Martin
Och imorgon kommer det en fredagslista i vanlig ordning - det kom jag i alla fall ihåg haha! Morgondagens lista är något ovanlig. Mer än så säger jag inte!
Höres!
/Martin
lördag, juli 07, 2012
Getaway Rock Festival 2012: Dag 3 - del 1
RAUBTIER blåste under en timme bort alla mina tvivel att de inte skulle vara genier på en scen. Nog sagt.
/Martin
Getaway Rock Festival 2012: Dag 3 - del 1
Getaway Rock Festival 2012: Dag 2 - Del 4
Gårdagen blev sen minst sagt sen - DYING FETUS avslutade kl. 02:00 en av de mest imponerande rensfesterna jag bevittnat på länge.
Detta kan ni läsa om på WeRock.se i detta nu om ni känner för det.
/Martin
Getaway Rock Festival: Dag 2 - Del 4
Getaway Rock Festival 2012: Dag 2 - del 3
Med öm rygg, trötta fötter och en myckenhet koffein i kroppen kommer här dagens sista uppdatering från Getaway. MANOWAR har precis, något försenade, dragit igång från Green Stage. Och ljudet är, får jag tillstå, fruktansvärt bra även här inne i pressrummet. Inte tillräckligt dock för att jag ska dra mig ut till den väldiga publiken som när bandet kom ut briserade i en samfälld orgasm.
Istället laddar jag inför DYING FETUS gig som jag hoppas kommer bli en rensfest av rang!
Innan dess vill jag dock delge er dagens två sista recensioner - gamla hjältarna från MINISTRY och MUNICIPAL WASTEs spelningar är satta under lupp.
Varsågoda!
/Martin
Getaway Rock Festival: Dag 2 - del 3
fredag, juli 06, 2012
Getaway Rock Festival 2012: Dag 2 - del 2
Ni hittar den i vanlig ordning via länken.
/Martin
Getaway Rock Festival: Dag 2 - del 2
Getaway Rock Festival: Dag 2 - del 1
Vi kör väl på tänkte jag med dagens första artikel. Det är fortfarande oerhört gött här i Gävle med perfekt festivalväder - lite moln och behagliga temperaturer.
Dagens första recensioner tar upp ett band som jag faktiskt inte räknade med att de skulle vara så bra - LILLASYSTER - som visade sig vara en perfekt inledning på dagen. Och så vankades det torndön i kubik av MESHUGGAH.
Allt beskrivet i detalj i artikeln nedan :)
/Martin
Getaway Rock Festival: Dag 2 - del 1
Fredagslistan vecka 27: The Getaway Edition
Och vi öppnar med det enda metalcorebandet värt att hålla ögonen på - AUGUST BURNS RED. Bandets bästa skiva "Constellations" finns inte på Spotify, men det gör däremot "Leveller", en skiva som jag vet Robert Chief-Rebel-Angel Gustavsson är svårt förtjust i. Salt And Light är låten.
MINISTRY. Gosse vad jag lyssnade på det bandet i gymnasiet. Det var prick det enda bandet som jag och kompisen Uffe hade gemensamt. Fattar inte hur det gick ihop annat än med att vi var i ordets djupaste bemärkelse musikfanatiker. Jag har inte lyssnat på bandet sedan dess kan jag säga. Men så drar man på "KE*A*H**" och kan inte annat än att dyrka skivan. Fy satan alltså! Vilka låtar! Jesus Built My Hotrod. Ett blasfemiskt sväng och ett driv från helvetet.
Stort hopp över till finstämda och melankoliska ANATHEMA. Tänkte att det kunde behövas efter den knarkstinna uppvisningen från fabriksgolvet. Och det är svårt att inte gilla ANATHEMA när de drar på Deep. Det är helt enkelt vackert.
SAXON kommer aldrig, och ska aldrig ha, några snygghetspoäng. Men en stunds god underhållning får vi i Hammer Of The Gods från en skiva som heter "Heavy Metal Thunder - Live - Eagles Over Wacken". Men sångaren Biff Byford hälsar ändå publiken med ett "Hey Glasgow".
MESHUGGAH. The Demon's Name Is Surveillance. Ge upp, kapitulera. Och gör det nu. För detta är ren genialitet.
OBITUARY är en av de bokningar som jag är gladast över. Klassisk döds rakt igenom. Mycket märkliga texter minst sagt, men de funkar ju på något sätt ändå. Circle Of The Tyrants från "Cause Of Death".
"Hisingen Blues" en skiva som fick i stort sett hela journalistkåren att gå bananas. Jag tycker väl det funkar.
Subjected To A Beating. Det är en titel som GRAVEYARD aldrig skulle kunna sätta på någon av sina låtar. För DYING FETUS är det lika omöjligt att inte göra det. "Reign Supreme" är som ni vet, en grym skiva som levererar fullt ut.
Sen kör vi tre låtar i rask takt från GHOST, Yngwie Malmsteen och RAUBTIER. Norrlänningarna har fascinerat mig, framför allt genom Jonn Palmér Jeppsons artiklar i Close-Up. De är verkligen läsvärda.
Mastodontlåt från NIGHTWISH - The Poet And The Pendulum. Man har tagit i kan jag säga, och sparar inte på svulstigheten. Alls.
BEHEMOTH - bokningen som gjorde mig gladast kan jag säga. Jag har sett bandet flertalet gånger, senast på Full Of Hate-paketet, och det giget var det mest imponerande hittills. Jag tror inte att spelningen på Getaway blir något annat. Shemhamforash från "Evangelia Heretika" - då jag alltid haft svårt att värja mig för den låten.
Vi avslutar med lite party - KVELERTAK får mig alltid att le. Det bandet har bara ett läge - det hör man i Ulvetid minst sagt!
/Martin
Getaway Rock Festival 2012: Dag 1 - del 2
I dagens andra och sista uppdatering från Getaway Rock Festival avhandlar vi THE BLACK DAHLIA MURDER och GHOSTs fantastiska spelningar. I detta nu spelar NIGHTWISH, men då detta verkligen inte är min bag så tar jag tillfället i akt och stänga butiken för idag. Imorgon blir det mer konserter!
Dag 1 - del 2
/Martin
torsdag, juli 05, 2012
Getaway Rock Festival 2012: Dag 1 - del 1
I ett ljuvligt varmt Gävle spelas musik av det lite hårdare slaget i dagarna tre. Nu ligger första rapporten uppe på WeRock.se i vilken OBITUARY och KVELERTAKs spelningar sätts under lupp.
Getaway Rock Festival: Dag 1 - del 1
/Martin
Äntligen Änglagård
Så länge vi har väntat. Så länge vi har önskat. Så länge vi har hoppats.
Kan man med ord beskriva musik som går rakt in i själen? Musik som är så vacker att den borde vara skriven av skogsväsen eller änglar? Musik som står för det allra godaste i världen?
När skivan kommit ska jag gå ut i Pålsjö Skog i Helsingborg och sätta mig med hörlurar och bara lyssna. Låta den få tala utan att jag störs av allt runt omkring i hemmet. Få skivor i världen har någonsin varit lika efterlängtade.
Tack Robban för att du en gång öppnade mina ögon.
/Alex
Kan man med ord beskriva musik som går rakt in i själen? Musik som är så vacker att den borde vara skriven av skogsväsen eller änglar? Musik som står för det allra godaste i världen?
När skivan kommit ska jag gå ut i Pålsjö Skog i Helsingborg och sätta mig med hörlurar och bara lyssna. Låta den få tala utan att jag störs av allt runt omkring i hemmet. Få skivor i världen har någonsin varit lika efterlängtade.
Tack Robban för att du en gång öppnade mina ögon.
/Alex
onsdag, juli 04, 2012
Helsike eller mumma?
Jag är tyvärr rätt skeptisk till ny KISSmusik numera. "Psycho circus" från 1998 var rolig när den kom men är i det närmaste olyssningsbar för mig idag, på "Sonic Boom" från 2009 kändes Kiss som ett band som gjorde sitt bästa för att försöka låta som Kiss, jag har sedan dess utgivning inte lyssnat på den igen förrän igår och har fortfarande inte ändrat mig. Därför var det med stor skepsis jag tog mig an den nya låten Hell or hallelujah när den läckte ut i helgen. Märk min förvåning när jag kom på mig själv med att sitta där i soffan och bli lite glad. Ett schysst introriff, en bra vers och hygglig förrefräng. Refrängen gillar jag inte och solot av klåparen Thayer är lika tråkigt som vanligt (han sitter fortfarande med boken "play by numbers" även om han denna gång inte bara läser i kapitlet "Ace" utan även bläddrar förbi "Vinnie" och "Bruce" av bara farten) men på det hela taget är det en fartig liten rackare.
Som vanligt har förhandsrapporterna utlovat en blandning av "Destroyer" och "Revenge" och som vanligt låter det som en 80talsdänga, det är ju bara sådana Paul skriver numera, men det glädjer åtminstone mig eftersom jag älskar 80talet. Mina tankar går efter att ha hört låten ett par gånger obönhörligen till "Animalize", och det gör mig inget.
Ljudet på videon håller inte högsta kvalitet, men för den intresserade finns låten för nio kronor på iTunes.
Gårdagens eftermiddag ägnades åt att sortera de existerande klippen med samma band från åren 1974-1977. Det var ett kärleksarbete om något, jag älskar att slippa hålla på med skivor och diskar utan kan pilla med rena mpg-filer. Teknikens framfart har gjort samlandet en tjänst på det sättet. Ett av de överhuvudtaget bästa klippen som existerar med banden bju´r jag härmed på.
/Alex (som i den andra kanalen gjort ännu en resa till ingenstans)
Som vanligt har förhandsrapporterna utlovat en blandning av "Destroyer" och "Revenge" och som vanligt låter det som en 80talsdänga, det är ju bara sådana Paul skriver numera, men det glädjer åtminstone mig eftersom jag älskar 80talet. Mina tankar går efter att ha hört låten ett par gånger obönhörligen till "Animalize", och det gör mig inget.
Ljudet på videon håller inte högsta kvalitet, men för den intresserade finns låten för nio kronor på iTunes.
Gårdagens eftermiddag ägnades åt att sortera de existerande klippen med samma band från åren 1974-1977. Det var ett kärleksarbete om något, jag älskar att slippa hålla på med skivor och diskar utan kan pilla med rena mpg-filer. Teknikens framfart har gjort samlandet en tjänst på det sättet. Ett av de överhuvudtaget bästa klippen som existerar med banden bju´r jag härmed på.
/Alex (som i den andra kanalen gjort ännu en resa till ingenstans)
måndag, juli 02, 2012
Nytt på WeRock
Så - vi har inte vilat på hanen i helgen på WeRock: Ni kan sedan i lördags ta del av en intervju som jag gjorde med sångerskan i THE AGONIST, Alissa White-Gluz samt Kitty Rossanders recension av Dave Thompsons Alice Cooper-biografi.
Sen kom ju nya recensioner upp också - 11 stycken till antalet. Två dagar innan deadline var de inte lika många upplagd i vår Wiki, men sedan började prosan flöda likt päronsoda. Inte minst för mig själv som mäktade med fyra anmälningar detta månadsskifte. Uppvarvning inför Getaway möjligen ;)
Bäst, ojämförligast enligt mig i alla fall är "Portal Of I" av australiensiska NE OBLIVISCARIS. Hack i häl kommer THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRAs "Internal Affairs", DYING FETUS "Reign Supreme" och MISERATIONs "Tragedy Has Spoken".
Kollegorna har satt tänderna i CANDLEMASS sista (?) skiva "Psalms Of The Dead", CHINEs "Betray Your Own Kind". Att det bandet har en stark following blir märkbart då recensionen i detta nu har lästs av 88 stycken. Klart överlägset mest hittills faktiskt.
HELLISH OUTCASTs "Your God Will Bleed" får högt betyg. Det gäller faktiskt majoriteten av skivorna. KILL DEVIL HILL med Rex Brown på bas är även den en skön skiva som fullt rättvist får högt betyg. SABATONs enorma superprettoprojekt "Carolus Rex" får högt betyg av vår power metal-expert Mats Manhammar. Hade jag varit recensent hade betyget blivit ett annat haha!
Bringing up the rear är MORGOTHs DVD "Cursed To Live" och ZEPHYRAs "First Blood".
Så, nu över till den stora begivenheten denna vecka.
I fredags blev ackrediteringen godkänd - och det känns ju alldeles utmärkt får jag säga. Extra kul är det att också Kitty Rossander har blivit ackrediterad som fotograf - då vet man att alla recensioner kommer ha bra bildmaterial dessutom. För det är på WeRock som, liksom förra året, uppdateringarna kommer bli oerhört mer frekventa än vanligt. Och det ser, även om det såklart finns band som man saknar på line-upen, ut att bli en synnerligen trevlig festival med en oerhörd mängd musik att ta del av. 68 konserter totalt om man vill. Massivt minst sagt. De band som jag verkligen ser fram emot att se är OBITUARY, KVELERTAK, THE BLACK DAHLIA MURDER, GHOST, MESHUGGAH, AUGUST BURNS RED, DYING FETUS och BEHEMOTH. Bara där har vi tjänat in biljettpriset med råge om ni frågar mig.
Band som det ska bli skoj att se, utan att de för denna sakens skull är dunderfavoriter återfinns MOONSPELL, LILLASYSTER, AMON AMARTH, MINISTRY (som ska vara fantastiska live enligt Susanne), MUNICIPAL WASTE, SATYRICON, ANATHEMA, SUICIDAL TENDENCIES, RAUBTIER, DEVIN TOWNSEND PROJECT och Yngwie Malmsteen. Sen ska jag nog se lite av NIGHTWISH också. Bara för att.
Och det är ju det med festivaler - du upptäcker alltid ett band som du inte gillade innan, och du får alltid minst en rejäl överraskning. Som med GHOST förra året - jag hade dömt ut bandet med en axelryckning. Skivan "Opus Eponymus" var i bästa fall hyfsad, i värsta fall en rejäl gäspning. Och så går bandet ut och golvar mig fullständigt. Gott så.
Alla artiklar som vi lägger upp på WeRock kommer vi att pinga även här - allt för att ni inte ska missa något :)
/Martin
fredag, juni 29, 2012
Fredagslistan vecka 26
Morgen, alles! Denna veckan prao:ar jag på fredagslistan, jag har inte varit med på ganska länge och när Martin undrade om jag kunde tänka mig att delta så tänkte jag direkt att det kanske kunde vara skoj. Och skoj blev det minsann!
Vi kastar oss in i Martins del av listan, jag har helt själv döpt denna inledande del till "FenderBenders" eftersom Martin kör ett fokus på just gitarrister och gitarrspelande som skulle få den allra nyktraste YNGWIE att hicka till. STEVE VAI, RANDY RHOADS och EDDIE VAN HALEN får alla visa vad de går för. En i sanning värdig inledning på vilken fredagslista som helst hittar vi dock i Yngwie Malmsteens Leviathan, det var så länge sedan jag hörde den att jag var tvungen att lyssna en extra gång. När han är bra är han jävligt bra. Fakta.
Min del kommer härnäst, det okristna namnet på denna avdelning fick bli "Drömmar" eftersom fokuset ligger på detsamma. KING DIAMOND inleder (och avslutar, typ) och vi blir understundom underhållna av ALICE COOPER, DIO, MAGNUM och SAVATAGE. Sist ylar vargen varpå vi raskt slussas över till Susannes del.
Jag fick klura lite på ett namn till denna del, och efter noga formulerande och ordvändande stod det klart att det som passar bäst på klabbet är "(O)väsen". Jag är rätt nöjd med den titeln själv och jag hoppas den faller alla i smaken. Gröt vore väl annars när vi blir överkörda av ANAAL NATRAKH, DYING FETUS (Sverigeaktuella i höst!) och min favorit i listan MARTRIDEN.
Dann, drüben. Vi står fortfarande upp efter 30 låtar vi både njutit och blivit mosade av. Nästa vecka har Martin säkert satt ihop ett sommarpotpurri på Gyllene Tider, Markoolio och Larz Kristerz. Jag önskar er mycket nöje.
/Alex
Vi kastar oss in i Martins del av listan, jag har helt själv döpt denna inledande del till "FenderBenders" eftersom Martin kör ett fokus på just gitarrister och gitarrspelande som skulle få den allra nyktraste YNGWIE att hicka till. STEVE VAI, RANDY RHOADS och EDDIE VAN HALEN får alla visa vad de går för. En i sanning värdig inledning på vilken fredagslista som helst hittar vi dock i Yngwie Malmsteens Leviathan, det var så länge sedan jag hörde den att jag var tvungen att lyssna en extra gång. När han är bra är han jävligt bra. Fakta.
Min del kommer härnäst, det okristna namnet på denna avdelning fick bli "Drömmar" eftersom fokuset ligger på detsamma. KING DIAMOND inleder (och avslutar, typ) och vi blir understundom underhållna av ALICE COOPER, DIO, MAGNUM och SAVATAGE. Sist ylar vargen varpå vi raskt slussas över till Susannes del.
Jag fick klura lite på ett namn till denna del, och efter noga formulerande och ordvändande stod det klart att det som passar bäst på klabbet är "(O)väsen". Jag är rätt nöjd med den titeln själv och jag hoppas den faller alla i smaken. Gröt vore väl annars när vi blir överkörda av ANAAL NATRAKH, DYING FETUS (Sverigeaktuella i höst!) och min favorit i listan MARTRIDEN.
/Alex
torsdag, juni 28, 2012
Veckans tristaste besked
Faceplant Metalfest i Malmö ställs in. Mycket, mycket tråkigt i sanning. Line-upen såg oförskämt bra ut för att vara det första året för festivalen. Jag hoppas starkt att gänget bakom försöker igen. Nedan har ni the full statement så att säga.
/Martin
Fellow metalheads,
It is with very heavy hearts that we announce that Faceplant Metalfest 2012 unfortunately has to be cancelled.
We have had a massive and fantastic response these last few months, both from you – our awesome fans and collaborators – as well as from the Swedish press, which has regularly posted updates on the festival. But, unfortunately, a festival cannot be run on enthusiasm a...lone. Despite us having sold as many tickets as we have, we are still so far from break-even that we have had to pull the plug now, 4 weeks before the event.
Right now we have reached a crisis-point as we have a number of bills that need to be paid right away for this festival to be able to happen – and those funds have unfortunately not been accumulated yet. We know that SO many of you have been very excited for this festival – and believe us, WE WERE TOO. Everyone we spoke to told us that this was a great initiative with great prospects, so we had our hopes high and expected a killer festival. But unless someone with a lot of money believes in this project so much that they want to help us fund it before the end of June – this is where it ends.
To all of you who already have bought tickets: every cent that we have left will be distributed evenly among you. This will not be the full ticket price unfortunately, due to the bills that we have had these last few months – but it will be all that we have, as a token of goodwill. Without you, we never would have had these ambitions in the first place. If we do arrange another smaller event in the near future (such as the after-party that we did for Rockmässan last year which was sold-out before the doors opened) we promise that all of you will be on our guest-list. Thank you for believing in our idea.
We have worked our asses off for a whole year, trying to make this dream a reality. But without enough ticket-sales, no event is possible. We have done everything possible within our reach to try and make this festival happen, but this is now out of our control.
Making this decision today was without a doubt the most difficult part of this journey, we hope that you understand this. Any questions you have can be sent to our chairman, Jacob (jacob@faceplantmetalfest.com)
Metal always,
The Faceplant Crew
It is with very heavy hearts that we announce that Faceplant Metalfest 2012 unfortunately has to be cancelled.
We have had a massive and fantastic response these last few months, both from you – our awesome fans and collaborators – as well as from the Swedish press, which has regularly posted updates on the festival. But, unfortunately, a festival cannot be run on enthusiasm a...lone. Despite us having sold as many tickets as we have, we are still so far from break-even that we have had to pull the plug now, 4 weeks before the event.
Right now we have reached a crisis-point as we have a number of bills that need to be paid right away for this festival to be able to happen – and those funds have unfortunately not been accumulated yet. We know that SO many of you have been very excited for this festival – and believe us, WE WERE TOO. Everyone we spoke to told us that this was a great initiative with great prospects, so we had our hopes high and expected a killer festival. But unless someone with a lot of money believes in this project so much that they want to help us fund it before the end of June – this is where it ends.
To all of you who already have bought tickets: every cent that we have left will be distributed evenly among you. This will not be the full ticket price unfortunately, due to the bills that we have had these last few months – but it will be all that we have, as a token of goodwill. Without you, we never would have had these ambitions in the first place. If we do arrange another smaller event in the near future (such as the after-party that we did for Rockmässan last year which was sold-out before the doors opened) we promise that all of you will be on our guest-list. Thank you for believing in our idea.
We have worked our asses off for a whole year, trying to make this dream a reality. But without enough ticket-sales, no event is possible. We have done everything possible within our reach to try and make this festival happen, but this is now out of our control.
Making this decision today was without a doubt the most difficult part of this journey, we hope that you understand this. Any questions you have can be sent to our chairman, Jacob (jacob@faceplantmetalfest.com)
Metal always,
The Faceplant Crew
onsdag, juni 27, 2012
Onödigt att krångla till det...
...tycker jag. Earache ger oss i samband med labelns 25-års jubileum en skiva som tog betydligt kortare tid att lyssna igenom än att skriva detta inlägg. Och då skriver jag ändå rätt snabbt.
En brutal grindmacka till skiva som klockar in på 1,27 minuter genom vilken jag fick kännedom kring av Mattias Kling. Tack för det!
Och tretton låtar hinns med på den tiden. Det ni - det är världsrekord.
01. Napalm Death - You Suffer (00:04)
02. Napalm Death - Dead (00:05)
03. Napalm Death - Your Achievement (00:06)
04. Wormrot - False Grind Sodomy (00:04)
05. Wormrot - You Suffer But Why Is It My Problem (00:04)
06. Brutal Truth - Collateral Damage (00:04)
07. A.C. - Howard Wulkan's Bald (00:09)
08. Lawnmower Deth - Be Scene Not Heard (00:07)
09. Painkiller - Trailmarker (00:08)
10. Brutal Truth - Blockhead (00:07)
11. Morbid Angel - Bil Ur-Sag #2 Lava (00:06)
12. A.C. - Windchimes Are Gay (00:10)
13. Insect Warfare - Street Sweeper (00:13)
En brutal grindmacka till skiva som klockar in på 1,27 minuter genom vilken jag fick kännedom kring av Mattias Kling. Tack för det!
Och tretton låtar hinns med på den tiden. Det ni - det är världsrekord.
01. Napalm Death - You Suffer (00:04)
02. Napalm Death - Dead (00:05)
03. Napalm Death - Your Achievement (00:06)
04. Wormrot - False Grind Sodomy (00:04)
05. Wormrot - You Suffer But Why Is It My Problem (00:04)
06. Brutal Truth - Collateral Damage (00:04)
07. A.C. - Howard Wulkan's Bald (00:09)
08. Lawnmower Deth - Be Scene Not Heard (00:07)
09. Painkiller - Trailmarker (00:08)
10. Brutal Truth - Blockhead (00:07)
11. Morbid Angel - Bil Ur-Sag #2 Lava (00:06)
12. A.C. - Windchimes Are Gay (00:10)
13. Insect Warfare - Street Sweeper (00:13)
/Martin
Testament uppar anten!
Releasen av en av årets mest emotsedda plattor, TESTAMENTs "Dark Roots Of Earth" närmar sig. Och när man hör första sången True American Hate från skivan så kan man inte låta bli att tagga till ännu mer, från redan absurda nivåer. Det låter ruggigt bra - produktionen är suverän, riffen och solona klockrena, Chuck sjunger fruktansvärt bra, och Gene Hoglan är...Gene Hoglan och därmed per definition asbra.
För mer info - och själva låten såklart - kollar ni här.
/Martin
tisdag, juni 26, 2012
Alternativa skivomslag
Förr samlade jag på skivors olika pressningar helt urskiljningslöst. Det var någon slags sport att ha fyrtiosju olika KISS "Hotter Than Hell" alldeles oavsett värde eller ovanlighet. Idag har jag rensat ut denna samling ganska ordentligt, jag samlar fortfarande skivor och lägger nog mer pengar per år än jag gjorde förr fast för betydligt färre skivor. The chase is better than the catch, som MOTORHEAD sjöng.
Något jag verkligen samlar på idag är skivor med alternativa eller udda omslag. Det kan vara allt ifrån QUEENSRYCHEs "Rage for order" med blå ring istället för svart till DEEP PURPLEs "Made in Japan" med helt annorlunda omslag. KISSvärlden är ordentligt bevandrad i dylika härligheter och även om vissa av dem är ganska lätta att få tag i så är exempelvis den turkiska "The Elder" inte bara underbart vacker utan även dyr som saffran.
Jag har inte lyckats lägga vantarna på en sådan så om någon presumtiv säljare önskar dryga ut semesterkassan är det bara att höra av sig.
En annan som står riktigt högt på min lista är den helt fantastiska originalutgåvan av KING DIAMONDs "Conspiracy". Omslaget nedan godkändes inte av King så upplagan förstördes, man sparade dock en handfull som gavs till bandet som delade ut den till några få lyckliga. Just den utgåvan är helt omöjlig att hitta, men ett asiatiskt land (som inte är Korea - kollade nyss) lyckades faktiskt med konststycket att prångla ut just sin utgåva med samma omslag. Den skivan brukar också gå för några tusenlappar vilket den såklart är värd om man överhuvudtaget ser den någonstans.
Jag vet flera skivor med alternativa omslag som är mer eller mindre svåra men vill gärna lära mig ännu mer. Således: om någon läsare sitter på kunskap och eller bilder så är det bara att dela med sig. Tills dess njuter jag av en av ovanligheterna som jag faktiskt lyckats få tag i, Kiss "Rock and roll over" i argentinsk andrautgåva (förstautgåvan hade det vanliga omslaget).
/Alex
Något jag verkligen samlar på idag är skivor med alternativa eller udda omslag. Det kan vara allt ifrån QUEENSRYCHEs "Rage for order" med blå ring istället för svart till DEEP PURPLEs "Made in Japan" med helt annorlunda omslag. KISSvärlden är ordentligt bevandrad i dylika härligheter och även om vissa av dem är ganska lätta att få tag i så är exempelvis den turkiska "The Elder" inte bara underbart vacker utan även dyr som saffran.
Jag har inte lyckats lägga vantarna på en sådan så om någon presumtiv säljare önskar dryga ut semesterkassan är det bara att höra av sig.
En annan som står riktigt högt på min lista är den helt fantastiska originalutgåvan av KING DIAMONDs "Conspiracy". Omslaget nedan godkändes inte av King så upplagan förstördes, man sparade dock en handfull som gavs till bandet som delade ut den till några få lyckliga. Just den utgåvan är helt omöjlig att hitta, men ett asiatiskt land (som inte är Korea - kollade nyss) lyckades faktiskt med konststycket att prångla ut just sin utgåva med samma omslag. Den skivan brukar också gå för några tusenlappar vilket den såklart är värd om man överhuvudtaget ser den någonstans.
Jag vet flera skivor med alternativa omslag som är mer eller mindre svåra men vill gärna lära mig ännu mer. Således: om någon läsare sitter på kunskap och eller bilder så är det bara att dela med sig. Tills dess njuter jag av en av ovanligheterna som jag faktiskt lyckats få tag i, Kiss "Rock and roll over" i argentinsk andrautgåva (förstautgåvan hade det vanliga omslaget).
/Alex
måndag, juni 25, 2012
Mera Maiden
Så hade äntligen IRON MAIDEN premiär i USA i fredags. Vi kan väl efter en helgs funderande summera spektaklet såsom följer (och nu blir det SPOILERS för den som inte vill veta något om showen):
1. Ingen Infinite dreams. Detta är oförklarligt men samtidigt ekonomiskt fördelaktigt eftersom jag lovat mig själv att se minst fem spelningar om den låten någonsin spelades igen.
2. Scenen är tveklöst den snyggaste de haft sedan...hmm...Death On The Road 2003 tror jag. Tyvärr blev det inga isberg som 1988, men de två Seventh Son-Eddiesarna och de snygga backdropsen gör det ändå klart mycket roligare än exempelvis skitscenen de hade på Final Frontier. Dessutom får vi en tredje Eddie vilket är en nyhet, jag kan inte erinra mig någon annan turné med så många latexdockor. Bonus!
3. Låtlistan är, fadäsen ovan till trots, helt fucking jävla unbelieveable. Öppningen med Moonchild, det faktum att en "klassiker" ÄNTLIGEN lagts i malpåse (Hallowed be thy name), Phantom of the opera, Aces high (som EXTRANUMMER), Afraid to shoot strangers (första gången sedan 1998!) och det förvisso självklara storeposet Seventh son of a seventh son gör att jag kommer att springa runt fnissandes i cirklar under stora delar av spelningen/arna. En låtlista som denna tar fjolårets Final Frontierlista med det "fiiiina" introt Satellite 15, lägger den i en gymnastikpåse, stampar på den, kallar den för tant Hägglund och kastar upp den i närmsta träd. När Maiden gör rätt gör de RÄTT.
Nu väntar jag ystert på en dvd från turnén. Och, självfallet, europadatum. Måtte det bli till våren, inomhus och inga jävla Ullevispelningar i dagsljus. Denna showen behöver verkligen mörkret. Jag har redan bestämt mig för att se tre konserter, och ju närmare de ligger rent geografiskt desto större blir såklart chansen att jag kan se ännu fler. Även om Infinite dreams nu inte är med.
Till sist: Det dök upp ett klipp på nya KISS-singeln. Det är roligt att bandet alltid smädar sitt 80-tal och inför nya skivan vill hävda att det är "Destroyer" och "Revenge" de försöker efterlikna när de sedan släpper en singel som åtminstone hittills låter som vilken hygglig bortglömd 80-talsdänga som helst. Förstå mig rätt - jag gillar det. Men det låter varken 70-tal eller 90-tal. Synd bara att Paul pressar rösten till bristningsgränsen, jag har redan lovat mig själv att inte se detta live. Det kan omöjligen bli bra om de nya låtarna låter lika sprickande.
/Alex (som i den andra kanalen äntligen fått rätt på stad/arena igen och lagt upp bilder från årets Sweden Rock).
1. Ingen Infinite dreams. Detta är oförklarligt men samtidigt ekonomiskt fördelaktigt eftersom jag lovat mig själv att se minst fem spelningar om den låten någonsin spelades igen.
2. Scenen är tveklöst den snyggaste de haft sedan...hmm...Death On The Road 2003 tror jag. Tyvärr blev det inga isberg som 1988, men de två Seventh Son-Eddiesarna och de snygga backdropsen gör det ändå klart mycket roligare än exempelvis skitscenen de hade på Final Frontier. Dessutom får vi en tredje Eddie vilket är en nyhet, jag kan inte erinra mig någon annan turné med så många latexdockor. Bonus!
3. Låtlistan är, fadäsen ovan till trots, helt fucking jävla unbelieveable. Öppningen med Moonchild, det faktum att en "klassiker" ÄNTLIGEN lagts i malpåse (Hallowed be thy name), Phantom of the opera, Aces high (som EXTRANUMMER), Afraid to shoot strangers (första gången sedan 1998!) och det förvisso självklara storeposet Seventh son of a seventh son gör att jag kommer att springa runt fnissandes i cirklar under stora delar av spelningen/arna. En låtlista som denna tar fjolårets Final Frontierlista med det "fiiiina" introt Satellite 15, lägger den i en gymnastikpåse, stampar på den, kallar den för tant Hägglund och kastar upp den i närmsta träd. När Maiden gör rätt gör de RÄTT.
Nu väntar jag ystert på en dvd från turnén. Och, självfallet, europadatum. Måtte det bli till våren, inomhus och inga jävla Ullevispelningar i dagsljus. Denna showen behöver verkligen mörkret. Jag har redan bestämt mig för att se tre konserter, och ju närmare de ligger rent geografiskt desto större blir såklart chansen att jag kan se ännu fler. Även om Infinite dreams nu inte är med.
Till sist: Det dök upp ett klipp på nya KISS-singeln. Det är roligt att bandet alltid smädar sitt 80-tal och inför nya skivan vill hävda att det är "Destroyer" och "Revenge" de försöker efterlikna när de sedan släpper en singel som åtminstone hittills låter som vilken hygglig bortglömd 80-talsdänga som helst. Förstå mig rätt - jag gillar det. Men det låter varken 70-tal eller 90-tal. Synd bara att Paul pressar rösten till bristningsgränsen, jag har redan lovat mig själv att inte se detta live. Det kan omöjligen bli bra om de nya låtarna låter lika sprickande.
/Alex (som i den andra kanalen äntligen fått rätt på stad/arena igen och lagt upp bilder från årets Sweden Rock).
fredag, juni 22, 2012
Fredagslistan vecka 25: Helsingborg FTW!
Helsingborg - Sundets Pärla. En stad med minst sagt stort självförtroende - ofta helt obefogat, i vissa noterbara fall synnerligen befogat. Jag hade en tanke att kanske köra ett skånskt tema på fredagslistan denna midsommarafton (ska bli hur intressant som helst att se besöksstatistiken kan jag säga!) och drog igång projektet. Bara för att upptäcka att många av de banden jag valde de facto kommer från Helsingborg (med omnejd). Så då fick det bli det temat istället.
Var Susanne håller hus? Hon har, synnerligen välförtjänt kan tilläggas, gått på sin semester i torsdags och njuter i fulla drag (emellanåt i alla fall) av lite ledighet. Hon hade dock den goda smaken att mejla en lista till nästa vecka .
Undrar ni hur biblioteket ser ut? Tänkte väl det.
Inte det vackraste huset i bibliotekssverige, men vi kan i alla fall skryta med en av de finaste samlingarna av hårdrock/metalskivor i landet ;)
Så - nu till listan. Vi öppnar starkt med ett verklig gosigt gäng - DARKANE. Det finns en koppling mellan bandet och biblioteket. Kan ni gissa vilken så får ni en guldstjärna. Och Christofer, du får inte svara :)
Från i mina ögon en av bandets bästa skivor - "Demonic Art" har jag tagit The Killing Of I. Fint bett i riffen, och ett trumlir från Peter Wildoer som imponerar. Det gör han iofs för det mesta. Gå gärna in och kolla bandets sida då det finns en del videor från inspelningen av skivan där. Jag hade i princip kunnat ta vilken låt som helst från skivan då den verkligen ligger på en fin och jämn nivå.
Mjukare tongångar bjuder CLOUDSCAPE på. Jag har alltid njutit av bandet live - det rör sig om verkligt skickliga musiker. Att sångaren Michael Andersson har en väldigt njutbar pipa skadar sannerligen inte alls. Pondus i både mellanregistret och det högre - det kan ni höra i Darkest Legacy från "Global Drama" som kom 2008. En ny platta, "New Era" ska komma i juli i år.
CHINE är ett gäng trevliga prickar. Medlemmarna har huserat i flera band i Helsingborg. De har snickrat ihop en synnerligen bra skiva i senaste "Betray Your Own Kind". Speciellt om man jämför med förstlingsverket "Repulsive Sonatas" så blir det tydligt att detta har höjts: Låtarna, spelet (speciellt imponeras jag av trummisen Jespers lir. Han har övat sig sönder och samman till inspelningen har jag fått veta), och produktionen. The Godfucked ger er ett betongtungt exempel på detta.
Kärt återseende i SOILWORK som vid tiden för "The Chainheart Machine" beboddes av fler nordvästskåningar än dagens sättning. Jag gillar verkligen den skivan något otroligt mycket och den är gravt representerad i antalet lyssningar i jämförelse med bandets andra alster. Possessing The Angels är låtvalet.
Stort hopp i fråga om stygghet till SINS IN VAIN. Fredrik Andersson, sångare i CHINE lirade bas i detta gäng som inte finns mer. Man hann med att ge ut skivan "Enemy Within" som Susanne gjorde omslaget till. Linnea Renholm-Perssons stämma njuter jag gärna av. Att hon också är en sällsynt sympatisk människa gör inte heller ont. Remission var lite av bandets signaturlåt - men skivan är väl värd att kolla in.
Christofer Malmström - mannen med den snabbaste högerhanden i samband med gitarrspel enligt polarna Henke och Adam - lirar inte bara i DARKANE. Han gav under namnet NON-HUMAN LEVEL 2006 ut en skiva som gör skäl för namnet på projektet. För här liras det nåt så ini helvete. Christofer hade tydligen gått batshit crazy med trumprogrammeringen till Ryan van Poederooyen att han undrade om trummisen skulle kunna sätta grejerna. Det gjorde han. DARKANEs trummis Peter Wildoer står för de vokala insatserna. Bara en sån sak.
HUMANITY'S LAST BREATH - det är tungt det. Och det bjuds också på en viss grad av härlig meckighet som gör att nackmusklerna går igång på ett ljuvligt sätt. Från "Structures Collapse" har jag valt The Aftermath. Jag har sett bandet en gång på Helsingborgsfestivalen - minnet sviker mig vilket år - men ljudet var inte det bästa och gjorde inte bandets förträfflighet rättvisa alls.
Riktigt grottmörk death metal lirar 9th PLAGUE - du glade vilken dyster snabbhet. Har man en låt som heter The Shrine Of Satan kan man räkna med att det är den jag väljer till fredagslistan. Första gången jag har hört bandet faktiskt. Bandet lade enligt Metal Archives ner 2008 efter att ha släppt tre demos, en split med MUTILATION och en fullängdare "Apocatastasis Reversed".
HEARTS ALIVE är ett bra hardcoregäng som på senare tid har glidit över mer och mer till att lira metal. Blastbeats och andra skojigheter står brevid tunga breakdowns. I Will Be Proven Right från "He Who Has The Gold Makes All The Rules" visar verkligen på detta.
Vi avslutar med FAITHFUL DARKNESS. Jag gillade bandets debut "In Shadows Lies Utopia" - den finns inte kvar på Spotify. Det gör inget när pre-produktionen till Hate Injection gör det. Jag blir oerhört spänd på att höra mer! Att dessutom veta att Erik Nilsson är tillbaka bakom micken gör mig bara ännu mer peppad. Snacka om uppköp från Richard Sjunnesson - det säger jag bara.
Det var allt för den här gången - trevlig midsommar!
/Martin
torsdag, juni 21, 2012
Metallbibliotekarius academicus
Det här är lite lattjo - Andreas Johansson, basist i förträffliga lundabanden HAVOK och DERANGED har gått och köttat ihop en mäktig masteruppsats om hur bibliotek jobbar medelst bloggar och då i synnerhet musikbloggar. I uppsatsen betitlad "Musikbibliotek 2.0: Förmedling av institutionen och individen på folkbibliotekens musikbloggar" är just denna blogg satt under lupp.
Sugen på att läsa? Då hittas hela uppsatsen i pdf-version här.
/Martin
P.S För er som undrar - det kommer såklart en fredagslista imorgon!
Sugen på att läsa? Då hittas hela uppsatsen i pdf-version här.
/Martin
P.S För er som undrar - det kommer såklart en fredagslista imorgon!
Hihi och snyft
Det är väldigt lätt att vara en lycklig Metallbobognuttkarie närIRON MAIDEN har turnépremiär på vad som mycket väl kan bli det absolut bästa de gjort.
Det är däremot svårare att vara glad åt att ens gamla favoritband nu upphört existera. I och med Geoff Tate´s sparkande så får QUEENSRYCHE kalla sig för Queensryche hur mycket de vill. Jag kommer inte att kalla dem för det. Jag önskar alla inblandade allt gott, men det var svårt nog att acceptera att nyckelpersonen DeGarmo försvann för 15 år sedan, när så Tate också är borta (alldeles oavsett att han sjunger som en röv och beter sig likaledes) så är bandet, i mina ögon, dött. Jag minns Johans, Martins och min oförblommerade glädje när vi åkte in till Köpenhamn 1995 och fick se något alldeles fullkomligt underbart. Vi behåller den känslan, eller hur?
/Alex (som idag i den andra kanalen ger lite resetips)
Det är däremot svårare att vara glad åt att ens gamla favoritband nu upphört existera. I och med Geoff Tate´s sparkande så får QUEENSRYCHE kalla sig för Queensryche hur mycket de vill. Jag kommer inte att kalla dem för det. Jag önskar alla inblandade allt gott, men det var svårt nog att acceptera att nyckelpersonen DeGarmo försvann för 15 år sedan, när så Tate också är borta (alldeles oavsett att han sjunger som en röv och beter sig likaledes) så är bandet, i mina ögon, dött. Jag minns Johans, Martins och min oförblommerade glädje när vi åkte in till Köpenhamn 1995 och fick se något alldeles fullkomligt underbart. Vi behåller den känslan, eller hur?
/Alex (som idag i den andra kanalen ger lite resetips)
onsdag, juni 20, 2012
Kvalitetssubstitut
Min kärlek till NASUM är tämligen väldokumenterad vid det här laget (hoppas jag). Oron över att missa bandet på dess avslutningsturné är fortfarande påtaglig faktiskt. Därför är det kul att franska Hellfest hade den goda smaken att banda bandets gig och lägga ut på nätet. Och det är ju prick så bra som jag trodde att det skulle vara. Gosse vad NASUM visar att de är virket till det så kallade skåpet. Och Keijo Niinimaa (ROTTEN SOUND) - vilken hjälte det rör sig om. Jag tycker att NASUM gjorde helt rätt i att välja den karge finnen till att sköta de vokala plikterna.
Är ni sugna på att beskåda hur konserten var så kollar ni nedan. Ni kommer inte att ångra er. Eller kanske lite om ni inte gillar grindcore ;)
/Martin
tisdag, juni 19, 2012
Nytt på WeRock
Det finns en hel del ny läsning att ta del av på WeRock.se.
Janne Sandstén har satt tänderna i DVD:n om DANKO JONES som enligt utsago innehåller en riktigt trevlig dokumentär om bandet och såklart en fruktansvärd mängd musik från detta verkligen hårt jobbande band.
Ständigt aktuella, oavsett om det gäller musiken eller interna bråk, BLACK SABBATH. Nu har det kommit en nyligen översatt biografi på Kalla Kulor om Tony Iommi som Robert Gustafsson har plöjt igenom.
Och så ett långt, härligt reportage från BiblioteKarin från vad som verkligen verkar ha varit en kanonfestival - Metaltown.
/Martin
Ständigt aktuella, oavsett om det gäller musiken eller interna bråk, BLACK SABBATH. Nu har det kommit en nyligen översatt biografi på Kalla Kulor om Tony Iommi som Robert Gustafsson har plöjt igenom. Och så ett långt, härligt reportage från BiblioteKarin från vad som verkligen verkar ha varit en kanonfestival - Metaltown.
/Martin
Samhällsinformation och trams
Morgen, alles. Först lite samhällsinformation. Jag har under en längre tid känt mig lite kvävd av att bara skriva om metal eftersom hårdrock idag endast utgör ungefär en fjärdedel av allt jag lyssnar på, samlar på och intressererar mig för. Därför har jag bestämt mig för att sparka igång bloggfunktionen på min setlistesida också, så att jag som idag när jag alldeles fullkomligt snöat in på ARBETE & FRITID (bandet, inte sysselsättningarna) även har en outlet för att skriva om sånt. Kanske vill någon läsa. Kanske inte. Vem är jag att döma?
I vilket fall - ni som frekventerar denna blogg och gillar mitt flamsande kan även piska in http://www.livinginthepast.se bland bokmärkena. Det kommer att bli massor av fina historier där också, ni kommer att lära er jättemycket. Dessutom (och det här är nog det ALLRA bästa ändå) så får jag tillfälle att i sann DDR-Sverige-anda säga meningar som "i den ANDRA kanalen sänder vi nu ett inlägg om BO KASPERS ORKESTER och deras inverkan på finniga ungdomar på glid. Här i ettan blir det som vanligt lite WASP och DEEP PURPLE". Jag längtar redan.
Nåväl, onto dagens agenda. Beskrivningen blir kort men innehållet desto roligare. Det finns en sida som heter ioffer som säljer en oändlig mängd skit, men även lite bra grejer. Dessutom säljer folk där bootlegs. I MASSOR. Det bästa med sidan är att den översätter till Dig, så att Du förstår vad det är Du ska köpa. Därför, om Du vill se en konsertfilm med Alice Cooper från Stockholm 1988 så blir Du väl OERHÖRT sugen av att köpa efter att ha läst nedanstående text?
"Den Alice cooperen bor i köttlönelyften
Ditt näve och skrän turnerar 1988
... Detta som listar, innehåller Dvd ett videopn objekt, som du ser det
på pic-brölet. Detta speciala materiellt innehåller
Kvalitets- kan du känselförnimmelsen det, är ett utmärkt avtal av
retro materiell tappningvideo.
inhandla detta för att se den Alice cooperen att utföra direkt på
Lönelyften ditt näve och skrän Tour arrangerar.
-
Stort dvdfall och märkt disk också här,
Och den en gång älskade Alice Coopermusiken.
Vi har faktiskt några av de sällsynta video lämnade så oss
avgjorde att göra det a
SPECIALT AVTAL för de som intresseras för att få baksida till
förflutna till och med de bearbetar med maskin kommer med tid video och tillbaka 80-tal!
- Och naturligtvis
FRI SÄNDNINGS för alla
över hela världen!
KÖP 4 OCH FÅR det 5TH FRITT!
Setlisten:
Tonårs- Frankenstein
Ingen mer Herr Nice grabb
Miljarddollaren behandla som ett barn
Är den som är min, förkroppsligar
En arton
Gå till helvetet
Prince av mörker
Kotlettkotlettkotlett
Gail
Ro på vit snör åt
Endast kvinnor blöder
Jäkel mat
Den svart änkan
Dead behandla som ett barn
Mördare
Skola ut
Frihet
Under mitt rullar
Information:
Sammanlagda rinnande Time: APROX.93 noterar
Granska
Hoat på hälen av Alices återkomst går han igen
en mer heavy metalbana med ”lönelyft ditt näve och skrän” men med a
stort avtal mer framgång som ses därefter på ”Constrictor”. Fördriva något liknande
av ”frihet” och ”låsa mig upp” är nätt oväsentligt, från 'Prince
Av mörker onwards finns det en markerad förbättring som Alice och
Kane Roberts skapar en musikalisk splatterfilm till storen verkställer
ställa ut precis vad kombinationen var kapabel av på dess bäst.
Täcka detta är all nätt goda, när du får förgånget det fasliga album
stoppa men lite kunde ha förberett någon för skulle vad händ
därefter…,"
Bara för den som inte är helt bevandrar i Alicefloran: Turnén hetter "Raise your fist and yell (ditt näve och skrän) och låten Kotlettkotlettkotlett heter egentligen Chop Chop Chop och syftar till något helt annat.
/Alex
I vilket fall - ni som frekventerar denna blogg och gillar mitt flamsande kan även piska in http://www.livinginthepast.se bland bokmärkena. Det kommer att bli massor av fina historier där också, ni kommer att lära er jättemycket. Dessutom (och det här är nog det ALLRA bästa ändå) så får jag tillfälle att i sann DDR-Sverige-anda säga meningar som "i den ANDRA kanalen sänder vi nu ett inlägg om BO KASPERS ORKESTER och deras inverkan på finniga ungdomar på glid. Här i ettan blir det som vanligt lite WASP och DEEP PURPLE". Jag längtar redan.
Nåväl, onto dagens agenda. Beskrivningen blir kort men innehållet desto roligare. Det finns en sida som heter ioffer som säljer en oändlig mängd skit, men även lite bra grejer. Dessutom säljer folk där bootlegs. I MASSOR. Det bästa med sidan är att den översätter till Dig, så att Du förstår vad det är Du ska köpa. Därför, om Du vill se en konsertfilm med Alice Cooper från Stockholm 1988 så blir Du väl OERHÖRT sugen av att köpa efter att ha läst nedanstående text?
"Den Alice cooperen bor i köttlönelyften
Ditt näve och skrän turnerar 1988
... Detta som listar, innehåller Dvd ett videopn objekt, som du ser det
på pic-brölet. Detta speciala materiellt innehåller
Kvalitets- kan du känselförnimmelsen det, är ett utmärkt avtal av
retro materiell tappningvideo.
inhandla detta för att se den Alice cooperen att utföra direkt på
Lönelyften ditt näve och skrän Tour arrangerar.
-
Stort dvdfall och märkt disk också här,
Och den en gång älskade Alice Coopermusiken.
Vi har faktiskt några av de sällsynta video lämnade så oss
avgjorde att göra det a
SPECIALT AVTAL för de som intresseras för att få baksida till
förflutna till och med de bearbetar med maskin kommer med tid video och tillbaka 80-tal!
- Och naturligtvis
FRI SÄNDNINGS för alla
över hela världen!
KÖP 4 OCH FÅR det 5TH FRITT!
Setlisten:
Tonårs- Frankenstein
Ingen mer Herr Nice grabb
Miljarddollaren behandla som ett barn
Är den som är min, förkroppsligar
En arton
Gå till helvetet
Prince av mörker
Kotlettkotlettkotlett
Gail
Ro på vit snör åt
Endast kvinnor blöder
Jäkel mat
Den svart änkan
Dead behandla som ett barn
Mördare
Skola ut
Frihet
Under mitt rullar
Information:
Sammanlagda rinnande Time: APROX.93 noterar
Granska
Hoat på hälen av Alices återkomst går han igen
en mer heavy metalbana med ”lönelyft ditt näve och skrän” men med a
stort avtal mer framgång som ses därefter på ”Constrictor”. Fördriva något liknande
av ”frihet” och ”låsa mig upp” är nätt oväsentligt, från 'Prince
Av mörker onwards finns det en markerad förbättring som Alice och
Kane Roberts skapar en musikalisk splatterfilm till storen verkställer
ställa ut precis vad kombinationen var kapabel av på dess bäst.
Täcka detta är all nätt goda, när du får förgånget det fasliga album
stoppa men lite kunde ha förberett någon för skulle vad händ
därefter…,"
Bara för den som inte är helt bevandrar i Alicefloran: Turnén hetter "Raise your fist and yell (ditt näve och skrän) och låten Kotlettkotlettkotlett heter egentligen Chop Chop Chop och syftar till något helt annat.
/Alex
måndag, juni 18, 2012
Metaltown 2012. Och vinnarna är...
Ohoy seglarvänner! Såsom nyligen hemkommen från den stora staden i väst och tillika Metaltown kändes det dags för en lägesrapport. På det stora hela har det varit en fantastisk festival med musikaliska höjdpunkter, trevligt umgänge, nya bekantskaper och, som sig bör, en eller annan festival-öl. Arrangemanget som gick av stapeln på Hisingens galopp var bra, genomförandet likaså. För min del var det första festivalen utanför frihamnens invanda plätt men enligt andra var kvalitetsskillnaden från förra året ganska stor. Tätare busstrafik till och från området underlättade och bättre placering av scenerna gjorde framkomligheten större. En summering:
Kortast: Köerna, konstigt nog. Varken bankomatkön, toakön eller mat- och ölkön var särskilt frustrerande att stå i. Bitvis inga köer alls faktiskt, trots mängden människor. Undantag för bussköerna vid vissa tidpunkter.
Mest omväxlande: Vädret: sol, molnigt, regn, sol, regn, sol, molnigt, etc. Överlag finfint, regnponchon åkte fram vid exakt ett tillfälle.
Snyggast timing: Att DEVILDRIVER hade den goda smaken att spara favolåtarna "Not all who wanders are lost" och "Clouds over California" till absolut sist, då undertecknad anlände till festivalområdet.
Bästa röj: NASUM, grindens kungar. Totalrens i världsklass! Om ni har möjlighet att se dem nu på avskedsturnén så gör det. För allt smör i Småland, gör det.
Bästa mellansnack: SECTU och VILDHJARTA bjöd på top notch bister norrländsk humor. Hatten av för det.
Bästa dödsmetall: SECTU, LAMB OF GOD och GOJIRA. Strålande tajta liveprestationer av alla tre. Stort engagemang och bra ljud.
Bästa svartmetall: SKELETONWITCH och AURA NOIR. Kyligt!
Sämsta ljud: Close-up-scenen under ungefär halva fredagen. Tänk konservburk. Skramligt och platt, mycket diskant och lite (ingen?) bas. Det ordnade dock upp sig under aftonen. På lördagen: MAYHEM.
Sämst engagemang:
MAYHEM. Herregudars vilken
loj attityd gentemot publiken. Jättetrist, vi gick efter två låtar. Jag
har sett MAYHEM en gång tidigare och det var samma visa då: ruttet ljud
och ytterst dålig närvaro på scenen. Enda pluspoänget stod rökmaskinen
för.
Helgens "ännu en dag på jobbet"-prestationer:
MACHINE HEAD och SLAYER. Dock väldigt kul att se dessa båda live för mig som inte gjort det tidigare. Även OPETH kvalar in här.
Plötslig melodifestivalkänsla: DARK TRANQUILITYs gröna lasershow. Missförstå mig rätt, det var påkostat och tjusigt men kändes lite som att befinna sig i en... ja, storsatsning av SVT?
Skönast gubbsväng: YEAR OF THE GOAT. Lite satan á la skönt 70-talsgung.
Störst pondus: Tom Arayas varggrin under "South of heaven". Gammal är fortfarande äldst.
Helgens bästa gothare: MARILYN MANSON klippte till och gjorde tidernas gig. Har inte sett karln i sån högform sedan 90-talet.
Flitigaste rökmaskinsanvändare: Oavgjort mellan MAYHEM och UNPURE. In i dimman var bara förnamnet.
Mest överskattade: SABATON. Inte min kopp med te före giget. Inte heller efter.
Mest crazy: SKITARG. Tänk er bandet The Kristet Utseende iförda clownig corpsepaint och teaterblod, hoppsa-skuttandes till ömsom dödsmetall och ömsom barnvisemelodier så har ni ett hum. Lägg därtill allsköns spexiga upptåg på scen såsom vaxning av bandmedlemmarnas rumpor och liknande. Mer kul än bra. Och inte kul så värst länge heller faktiskt.
Grövst vokabulär: JASON ROUSE. Kanadensiske stand-up-komikern utan gränser what so ever firade 16års-jubileum på Metaltown med att skämta om det mesta som andra komiker inte ens skulle ta i med tång. Grovt, pubertalt och väldigt kul. Och inget för lättstötta.
Bästa bandtröjefyndet: En ANAAL NATHRAKH-tröja av modell röd med Eschaton-tryck som numera bor i min garderob. Nöjd!
Helgens I-landsproblem: Svårt att hinna se alla bra band med så begåvade bokningar. En hel del svidande bandkrockar men det känns verkligen som ett lyxproblem. Hurra för bandbokarna som lyckades ro detta segertåg i land.
Detta om detta. Nästa anhalt i festivalsommaren för min del blir Faceplant i Malmö. (Lagom avundsjuk på er som får uppleva Getaway dock.) Med förhoppningar om en trivsam festivalsommar till alla församlade.
/Susanne
fredag, juni 15, 2012
Fredagslistan vecka 24: Den matiga listan
God morgon!
Idag ska vi prata matighet. Listan denna vecka är låtmässigt inte längre än vad den brukar vara, 20 låtar, men bjuder på 120 minuters musik. Ni vet vad detta betyder: band som gillar att skriva långa låtar är starkt representerade.
Att skriva långa låtar bör inte vara ett självändamål - och det är det inte för de banden på listan misstänker jag då musiken är synnerligen vältalig och fylld till brädden med kvalitet.
Susanne börjar dock sin del med en slagkraftig dänga i form av BLOODBATH - Blasting The Virginborn från kvalitetsmässigt magiska "Unblessing The Purity". Den låten har ett sånt sjukt härligt gung att det är svårt att inte le lika massivt som blastbeatsen i låten.
Vi matar vidare med COLDWORKER. Jo, Anders från NASUMs "nya" band. "The Doomsayer's Call" heter skivan - låten The Glass Envelope. Ganska trevlig låt, även om den - såklart - inte spelar i samma liga kvalitetsmässigt som NASUM.
DAATH. Här blir det betydligt trallvänligare. Nästan lite easy listening ;) Betydligt mer melodier i vilket fall.
Kyliga NEURAXIS bjuder på en sonisk miljö stavad triggade baskaggar. Jag gillar det. Kanske mycket beroende på att det oftast går undan i Of Divinity utan att det för den sakens skull saknas melodiska inslag. Den kyliga atmosfären går igen i nästa låt Victory Through Intolerance. Bandet heter KOMMANDANT, kommer från Chicago och är skitskraja för att bli utsatta för gasattacker. Alternativt släpper samtliga i bandet sura fisar nästan jämt. I varje fall är det ett ivrigt nyttjande av gasmasker på scen för detta gäng.
Skönt då att hoppa vidare till DARK FUNERAL och The Arrival Of Satan's Empire. Kvalitet det är prick vad man får av detta gäng. Inga krusiduller. Och det är skönt.
Sen kommer första långa låten - 7:33 varar DESTROYER 666s I Am The Wargod från "Phoenix Rising". Och den är episk. Och lite pretentiös. Och bra.
Raskt hopp till galet oprentiösa DEATH BREATH. Nicke Andersson latjar runt med polarna ungefär. Fast vi har ju slagit fast att även när Nicke bara fjantar sig så blir det bra. Titeln på låten säger en del om vilken nivå vi rör oss på - Giving Head To The Dead. Tjosan.
HORSEBACKs Mithras är, jag är ledsen Susanne, ett av de största sömnpillren jag hört på bra länge.
Å andra sidan hamrar den in vilken extrem verkshöjd Of The Leper Butterflies ligger på. NE OBLIVISCARIS heter bandet.
Kommer ni ihåg när jag hade lagt hela BARREN EARTHs "The Devil's Resolve" i min listdel vecka 11? Susanne kommenterade detta med att jag hade gått "fullständigt batshit crazy".
Well jag har gjort det igen, fast med en annan skiva. Och det är lite Susannes fel. Förra veckan hade hon en låt, Xenoflux, från "Portal Of I" av NE OBLIVISCARIS. Hon skrev också att man egentligen borde lyssna på hela skivan. Så det gjorde jag. Och jävlar vad jag trillade dit. Jag kan lugnt säga att allt, prick allt, jag lyssnat på den gångna veckan har bleknat i jämförelse. Det kan vara så att "Portal Of I" är den bästa skivan på hela året. Faktiskt.
Så, vad har då bleknat i jämförelse? I tur och ordning - Throne Of Ice av BEFORE THE DAWN, Hessian Peel, The Devil's Orchard och Master's Apprentices av OPETH. Det säger det mesta.
/Martin
Idag ska vi prata matighet. Listan denna vecka är låtmässigt inte längre än vad den brukar vara, 20 låtar, men bjuder på 120 minuters musik. Ni vet vad detta betyder: band som gillar att skriva långa låtar är starkt representerade.
Att skriva långa låtar bör inte vara ett självändamål - och det är det inte för de banden på listan misstänker jag då musiken är synnerligen vältalig och fylld till brädden med kvalitet.
Susanne börjar dock sin del med en slagkraftig dänga i form av BLOODBATH - Blasting The Virginborn från kvalitetsmässigt magiska "Unblessing The Purity". Den låten har ett sånt sjukt härligt gung att det är svårt att inte le lika massivt som blastbeatsen i låten.
Vi matar vidare med COLDWORKER. Jo, Anders från NASUMs "nya" band. "The Doomsayer's Call" heter skivan - låten The Glass Envelope. Ganska trevlig låt, även om den - såklart - inte spelar i samma liga kvalitetsmässigt som NASUM.
DAATH. Här blir det betydligt trallvänligare. Nästan lite easy listening ;) Betydligt mer melodier i vilket fall.
Kyliga NEURAXIS bjuder på en sonisk miljö stavad triggade baskaggar. Jag gillar det. Kanske mycket beroende på att det oftast går undan i Of Divinity utan att det för den sakens skull saknas melodiska inslag. Den kyliga atmosfären går igen i nästa låt Victory Through Intolerance. Bandet heter KOMMANDANT, kommer från Chicago och är skitskraja för att bli utsatta för gasattacker. Alternativt släpper samtliga i bandet sura fisar nästan jämt. I varje fall är det ett ivrigt nyttjande av gasmasker på scen för detta gäng.
Skönt då att hoppa vidare till DARK FUNERAL och The Arrival Of Satan's Empire. Kvalitet det är prick vad man får av detta gäng. Inga krusiduller. Och det är skönt.
Sen kommer första långa låten - 7:33 varar DESTROYER 666s I Am The Wargod från "Phoenix Rising". Och den är episk. Och lite pretentiös. Och bra. Raskt hopp till galet oprentiösa DEATH BREATH. Nicke Andersson latjar runt med polarna ungefär. Fast vi har ju slagit fast att även när Nicke bara fjantar sig så blir det bra. Titeln på låten säger en del om vilken nivå vi rör oss på - Giving Head To The Dead. Tjosan.
HORSEBACKs Mithras är, jag är ledsen Susanne, ett av de största sömnpillren jag hört på bra länge.
Å andra sidan hamrar den in vilken extrem verkshöjd Of The Leper Butterflies ligger på. NE OBLIVISCARIS heter bandet.
Kommer ni ihåg när jag hade lagt hela BARREN EARTHs "The Devil's Resolve" i min listdel vecka 11? Susanne kommenterade detta med att jag hade gått "fullständigt batshit crazy".
Så, vad har då bleknat i jämförelse? I tur och ordning - Throne Of Ice av BEFORE THE DAWN, Hessian Peel, The Devil's Orchard och Master's Apprentices av OPETH. Det säger det mesta.
/Martin
torsdag, juni 14, 2012
Nyheter på Werock.se
Aningens konstig uppdatering på WeRock denna veckan.
Jag hade pingat två nya recensioner att läggas upp imorgon - men det ville inte databasen som lade upp dem bums. Kollar ni på publiceringsdatumet står det dock 15/6. WeRock är alltså en site som kan warpa tiden ;).
Vilka skivor pratar jag då om?
BEFORE THE DAWNs "Rise Of The Phoenix" är den ena. Och det är en riktigt trevlig skiva kan jag säga - stenhård med oerhört melankoliska melodiska detaljer som sig bör när det gäller finska band.
Den andra är brutala WHITECHAPEL. Jag recenserade även föregångaren till den nya självbetitlade skivan och tyckte att den hade sina förtjänster. Musiken på senaste given har tagit flera kliv framåt - Bozeman på sång har hittat en jordplätt han gillar - för han står kvar och stampar allt vad han orkar på den genomgående.
Plus - en pekbok. Från synnerligen roliga förlaget Kalla Kulor. Samma förlag som Mattias Klings Europe-biografi kom ut på.
Boken, lämpligt betitlad "Pek-Heavy" är en bok som man enligt recencent BiblioteKarin, behöver ha en smula humor för att uppskatta.
/Martin
Jag hade pingat två nya recensioner att läggas upp imorgon - men det ville inte databasen som lade upp dem bums. Kollar ni på publiceringsdatumet står det dock 15/6. WeRock är alltså en site som kan warpa tiden ;).
Vilka skivor pratar jag då om?
BEFORE THE DAWNs "Rise Of The Phoenix" är den ena. Och det är en riktigt trevlig skiva kan jag säga - stenhård med oerhört melankoliska melodiska detaljer som sig bör när det gäller finska band. Den andra är brutala WHITECHAPEL. Jag recenserade även föregångaren till den nya självbetitlade skivan och tyckte att den hade sina förtjänster. Musiken på senaste given har tagit flera kliv framåt - Bozeman på sång har hittat en jordplätt han gillar - för han står kvar och stampar allt vad han orkar på den genomgående.
Plus - en pekbok. Från synnerligen roliga förlaget Kalla Kulor. Samma förlag som Mattias Klings Europe-biografi kom ut på.
/Martin
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2026, vecka 40: Året är fortfarande 2006 del 3
Den där tidsmaskinen är tydligen igång igen. Nådens år 2006 bodde jag i Malmö. Antingen på Värnhem eller Östra Sorgenfri jag minns inte ri...
Populära inlägg
-
Nominerad: "Heirs To Thievery" - MISERY INDEX. Politisk rensdöds när den är som bäst får man sig serverad från kvalitetsknäckande... -
Gott folk! Har ni hängt med under veckan här på bloggen så kanske ni börjar bli lite matta av alla utflippade rymdrelaterade tips som har ... -
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...