Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 8

Nominerad: "Majesty And Decay" - IMMOLATION

Det här kan vara ett av de snyggaste skivomslagen jag sett - därav det större formatet. Att plattan inte går av för hackor heller gör ju verkligen inget alls. Gillar man SUFFOCATION (och vem gör inte det) så är IMMOLATIONs rejält svärtade death metal även den riktigt njutbar. New York-gänget brakar fram med en tyngd och ett mörker som golvar totalt. Det roliga är att jag initialt inte tyckte speciellt mycket om denna plattan - men den har vuxit rejält ju mer jag lyssnat.

/Martin

Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 7

Nominerad: "Fragments Of Form And Function" - ALLEGAEON

Verkligt habil melodisk dödsmetall. Originellt? Nja kanske inte musikaliskt, men texterna avhandlar frågor om vetenskap - vilket ju inte hör till vanligheterna när det gäller lyrikinnehållet i denna subgenre.

Framför allt är det instrumentinsatserna som inponerar - gitarristerna Ryan Glisan och Greg Burgess är, för att uttrycka det milt, bra på sina instrument vilket gäller även det övriga bandet.




/Martin

Årsbästalista 2010 - konsertnominering nr. 4

Lamb Of God - Lund 12/3

Detta blev en väldigt hård kväll bestående av Between The Buried And Me, August Burns Red, Job For A Cowboy samt headlineande Lamb Of God. De andra banden var ok förutom JFAC som jag inte gillade alls, men när LOG gick på så kändes klasskillnaden enorm. Ljudet var löjligt bra, speciellt för att vara Mejeriet, bandet var snortight och publiken röjde som fan. Jag gick därifrån svettig trots att jag stod på andra våningen. Trevligt.

1. The Passing
2. In Your Words
3. Set to Fail
4. Walk With Me In Hell
5. Now You’ve Got Something To Die For
6. Ruin
7. Hourglass
8. Dead Seeds
9. Blacken the Cursed Sun
10. Grace
11. Broken Hands
12. Laid to Rest
13. Contractor
14. Vigil
15. Redneck
16. Black Label

/Alex

På allmän begäran - VAN HALEN

Kommentar från läsare: "2-takt suger, hur väl exekverad den än må vara. När kommer en Van Halen-feature?"

Den kommer nu i form av en spellista - plus lite annat. Att VAN HALEN i sina bästa stunder är riktigt underhållande att lyssna på ansluter jag mig varmt till. Att bandet i sina sämsta stunder är riktigt rejält dåliga är ytterligare en sanning.

Sångare har avlöst varandra - många gillar David Lee Roth's scenutstrålning, men bandet VAN HALEN blev så mycket mer intressant när Sammy Hagar togs in lagom till att bandet började sälja mängder av plattor och blev soundtracket för fler fester på 80-talet än man vill komma ihåg. Gary Cherone vill man ju helst glömma helt eller hur? Tänkte väl det.







Där har ni ju tre exempel på hur det lät.

VAN HALEN har ju blivit ett av de där banden vars storhetstid sedan länge är över och som det är svårt att lyssna på utan att transporteras bakåt i tiden - många minnen hör samman med bilåkande till liveplattan "Live. Right Here. Right Now" och det är klart att man hellre behåller dessa stunder än lyssnar på bandet med Gary Cherone bakom mikrofonen och tanken på att bandet numera har fallit samman till ett sorgligt skämt.

/Martin

Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 6

Nominerad: "Kvelertak" - KVELERTAK

Kanske en av de mest förväntade nomineringarna - norska KVELERTAKs självbetitlade debutskiva har golvat stora delar av kritikerkåren - helt välförjänt om ni frågar mig. För detta är såklart så jävulskt bra att man hoppar upp och ner som en endorfinspeedad 3-åring. Tyngd, sväng, blastbeats, en rå punkig attityd parad med black metalinslag gör att man får sig serverad musik där varenda ton manglas fram med sådan emfas att andan sätts i halsen. Att bandet är lika bra live som på platta är ingen hemlighet - bevis på detta återfinns sedan igår på WeRock om man har lust att kolla in det (vilket man såklart har, eller hur?)




/Martin

Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 5

Nominerad: "Hammer Of The North" - GRAND MAGUS

Gosse vad bra detta är! Tyngden och framför allt svänget är ju GRAND MAGUS starka sidor - och dessa lyfts fram på ett vansinnigt förtjänstfullt vis på "Hammer Of The North" som hittade hem från första lyssningen hos mig.

Det finns en värdighet och en respekt hos GRAND MAGUS som jag verkligen gillar - respekten för den traditionella heavy metal som dominerade i slutet på 70-talet och början på 80-talet och värdigheten i att framföra tung på ytan ganska simpel, men ack så effektfull dito träffar klockrent rakt in i bröstkorgen.




/Martin

Årsbästalista 2010 - konsertnominering nr. 3

KISS - Malmö 13/6

Som någon kanske vet (eller också inte?) så är KISS mitt favoritband. Med detta sagt så har jag lite svårt för deras förvaltande av arvet idag, men när de kom till Malmö kände jag mig nästan tvungen att gå dit även om Paul Stanley idag mest låter som en skadeskjuten kråka. Tyvärr, tillägger jag, eftersom han är en av mina största idoler och jag önskar att han var lika bra som för bara 10 år sedan. Vi blir dock alla äldre. I vilket fall - jag blev överraskad! De nya låtarna funkade sådär, partiet i mitten med obegripliga Shock me följt av solospottar, I´m an animal och överspelade 100,000 years var SEEEGT men på det hela taget var det en betydligt bättre spelning än jag vågat hoppas på, och när den var slut gick jag därifrån med ett leende. Kanske något överseende, men ändock ett leende. Och det är väl allt man kan önska egentligen.

låtlista:
1. Modern day Delilah
2. Cold gin
3. Let me go, rock´n roll
4. Firehouse
5. Say yeah
6. Deuce
7. Crazy, crazy nights
8. Calling dr. love
9. Shock me
10. -guitar/drum solo-
11. I´m an animal
12. 100,000 years
13. Gene Simmons – bass solo
14. I love it loud
15. Love gun
16. Black diamond
17. Detroit rock city
18. Beth
19. Forever (intro) -> Lick it Up
20. Shout it out oud
21. I was made for loving you
22. God gave rock´n´roll to you II
23. Rock and roll all nite

/Alex

Årsbästalista 2010 - konsertnominering nr. 2

Michael Schenker Group - Sweden Rock Festival 11/6

Efter bandets utråkiga spelning på samma festival 1999 så hade jag en liten förhoppning om att 2010 skulle bli en upprycking i jämförelse. Jag fick inte bara rätt utan ULTRA-rätt! Jösses Amalia och hennes fasters hund, jag stod som förlamad under delar av spelningen och bara älskade att MSG kunde vara så här bra så "sent" i karriären. Låtlistan går inte av för hackor den heller, och ta en lyssning på Into the arena som jag länkar till - när Michael kör slutsolot så reser sig alla hår på kroppen! Mumma för metalöron!

låtlista:
Intro / Armed and ready
Cry for the nations
Let sleeping dogs lie
Ready to rock
Ride on my way
Into the arena
Lost horizons
Rock my nights away
On and on
Lights out
Attack of the mad axman
Rock bottom
Doctor doctor

/Alex

Fredagslistan vecka 45

Det blev lyssnat på musik denna veckan också - föga förvånande - men ändå. Alex njuter i fulla drag av hotellvistelse och har tankarna på helt andra saker än att göra listor. I sann kamratanda lade jag till en platta av ett av Alex favoritband, KISS. Sen om han gillar plattan eller inte det vete fan...

En del skåpmat i form av ONE HOUR HELLs platta "Product Of Massmurder". Kommer ni ihåg den? Riktigt bra rens som jag föll tungt för när den kom ut - den håller faktiskt än, trevligt nog.

Resten av listan får ni, precis som tidigare, upptäcka på egen hand.

Fredagslistan vecka 45

Nytt på Werock

Det finns en hel massa nytt att läsa på WeRock (om ni nu inte har hittat dit än). Ida Frisell DVD-tipsdebuterar med en text om ALICE COOPER's "Theater Of Death, som trots att skräckrockarens musik inte är min kopp te är grymt skön att läsa.

Dessutom två nya konsertrecensioner; en av Robert "Chief Rebel Angel" Gustafsson som bevittnade AIRBOURNEs spelning på Tyrol. De kan tydligen både spela och dricka ordentligt. Ni kan också läsa om AMORPHIS gig på Amager Bio signerad Henrik Nygren. En väldigt imponerande spelning kan man lugnt säga.

Det kommer att bli ytterligare en DVD-recension i november från ett visst av mig högt hållet band från Polen, bara som en liten extra bonus :-)

Vad vi har att vänta oss? Se nedan...



Herrejävlar vad jag längtar tills den dyker upp hemmavid!

/Martin

Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 4

Nominerad: "Heirs To Thievery" - MISERY INDEX.

Politisk rensdöds när den är som bäst får man sig serverad från kvalitetsknäckande MISERY INDEX. Jag var verkligen helsåld på "Traitors" från 2008 och hade svårt att tro att bandet skulle lyckas toppa den. Sent vaknade syndaren från sådana villfarelser kan jag säga för det här är det bästa bandet gjort i mina öron. Visserligen gillade jag den brötiga produktionen på "Retaliate", men lirar man på den tekniska nivån som MISERY INDEX gör är det så oerhört skönt att höra instrumentinsatserna tydligt. Och det gör man - vartenda blästrande blastbeat, varenda ton hörs lika tydligt som en mistlur - utan att för den skull förta känslan. Mästerligt.



/Martin

Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 3

Ja, jag kunde ju inte hålla mig - det får bli ytterligare en nominerad platta idag.

Nominerad: "There Is A Hell, Believe Me I've Seen It. There Is A Heaven, Let's Keep It A Secret." - Bring Me The Horizon

Detta är nog en platta som inte många som känner till min musiksmak trodde skulle återfinnas på nomineradelistan. Jag trodde det inte själv. Metalcore tillhör ju inte vad som brukas spelas hemma i vanliga fall. Men detta är så drabbande musik att jag inte kan värja mig. Visst finns det element på "There Is A Hell, Believe Me I've Seen It. There Is A Heaven, Let's Keep It A Secret." som jag inte gillar, men under långa stunder sitter jag som bedövad av musiken.




/Martin

Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 2

Nominerad: "The Panic Broadcast" - SOILWORK

Många, underteckad inkluderad, var ganska besviken på "Sworn To A Great Divide" som inte riktigt höll måttet. När Peter Wichers återkomst till bandet annonserades blev i alla fall jag helt till mig - nu skulle den gamla magin återfinnas. Och det gjordes med råge. "The Panic Broadcast" är en sanslöst bra platta som visar att SOILWORK är mäktiga än att producera rejält häftig musik som känns närvarande, fokuserad, hård och ack så svängig. Dirk Verbeuren levererar sin kanske bästa insats bakom trummorna - lyssna bara på det makalösa sväng han har i sina blastbeats.




/Martin

Årsbästalista konserter - nominerad nr. 1

Då Martin kör topplistan på skivor kändes det naturligt att jag kör topplistan på konserter, det är mitt huvud- tillika favoritgebit och detta året har sett en oerhört trevlig flora av konserter. Jag kommer att begränsa mig till en topp 5-lista men börjar precis som Martin med att presentera nominerade alternativ.

Fear Factory - Köpenhamn 5/3.

För några år sedan hade jag inte trott att FF skulle komma tillbaka så starkt, men när Mechanize kom förra året så slog den av mig från stolen. En oerhört bra platta, alla kategorier, så när FF kom till Pumpehuset i våras var det dags att se dem igen för första gången på femton år (senast jag såg dem var när de öppnade för Ozzy 1995). Låtlistan var riktigt bra, den sista "hit-kvintetten" från Demanufacture var så hård att jag stångade näsan i väggen och drog kalsongerna över huvudet i ren eufori. Lite grötigt ljud men GENE HOGLAAAAAAAN!

låtlista:
1. Mechanize
2. Shock
3. Edgecrusher
4. Smasher/devourer
5. Industrial discipline
6. Acres of skin
7. Linchpin
8. Powershifter
9. Fear campaign
10. Martyr
11. Christploitation
12. Resurrection
13. Final exit
14. Demanufacture
15. Self bias resistor
16. Zero signal
17. H-K (Hunter-killer)
18. Replica

/Alex

Årsbästalista 2010 - de nominerade plattorna, nr 1

2010 går mot sitt slut, och vilket sanslöst bra musikår det varit! Med den myckenhet lysande metal som har kommit i år kommer det såklart inte att bli lätt att sammanställa årsbästalistan - men det är ju ett lyxproblem i kubik i sanning. I en serie inlägg kommer jag delge er vilka skivor som kan komma ifråga för placeringar på denna illustra lista - den fullständiga listan med exakta placeringar kommer i ett senare skede.

Nominerad: "Quantum Catastrophe" - BRAIN DRILL

Detta är med lätthet den mest tekniskt extrema plattan av de nominerade - teknisk brutal death metal är ju verkligen inte allas kopp te - för min egen del är detta ren mumma! Ju äldre jag blir desto mer drar mitt musiklyssnade åt musik av det här slaget - och att det behövs en inlärningskurva för metal av det här slaget är väl i det närmaste självklart. Detta är så långt bort från den metal jag började lyssna på under 1980-talet man kan komma, och är musik som delar upp folk i grupperna älskar eller hatar.



/Martin

Notre Dame, bloody Notre Dame

Såhär i Halloween- och skräcktider drar vi oss till minnes ett av Sveriges hemligaste band genom tiderna. I dystert dunkel, täckta av spindelväv och till bredden fyllda med allt ifrån klassisk 20-talsskräck till mer sentida sådan blev medlemmarna i Notre Dame väckta ur en drömlös sömn runt 1997. Snowy Shaw, f.d. trummis i Mercyful Fate och King Diamond satte ihop bandet han själv ville se på scen efter att ha växt upp med och dyrkat (precis som vi andra) bl.a. KISS och Alice Cooper. De andra medlemmarnas identitet förblir höljt i tystnadens mörker, och om bandet vet vi inte mycket alls utöver den spartanska utgivningen.

De gjorde endast en handfull spelningar i Sverige innan de till slut lade ner verksamheten 2004. De hade då släppt en hög med ep´s och singlar, två fullängdare (eller tre, beroende på hur man ser på det...) samt den avslutande liveskivan. Alla skivorna kan idag vara mer eller mindre svåra att få tag i förutom den sista fullängdaren (Demi Monde Bizarros), men det är värt att leta efter dem. Liveskivan är så bra att man får lust att stånga pannan blodig i bordet i takt med att skräcken krypper längs ryggraden, och debutfullängdaren ska vi inte ens prata om. Eller jo, det ska vi - Vol. 1 - Le Theatre Du Vampire är så in i nordens bra att man blir helt tandlös. Tänk er en skiva som i samma stund andas serietidningen Dracula, ren och skär King Diamond-skräck, oförblommerad ondska samt brutal och välspelad metal och sinnessjuk stämning... Rösterna...jag hör rösterna igen......får nog sluta skriva nu......

The Bells Of Notre Dame (hittepåvideo men musiken är The Real Shit!)
Bouffon, bloody bouffon
Le Theatre Du Vampire

/Alex

Fredagslistan vecka 44

Äntligen fredag! Ja, så känns det faktiskt idag - höstlov innebär i vanlig ordning mycket folk på biblioteket, och att man får avvärja minst ett slagsmål per dag mellan datorspelande ungar som vi sardoniskt nog konstaterande igår. Desto trevligare är det ju att göra fredagslistor, minst sagt!

Det har blivit en hel del AMORPHIS för min del - samt att jag börjat lyssna igenom de kandidater som kan komma ifråga för årsbästalistan i år. Ni har säkert noterat det också - 2010 har bjudit på en sanslös mängd riktigt bra musik, och den där trevliga ångestkänslan vad gäller listor har börjat öka i intensitet.

Alex har faktiskt en platta med på listan denna veckan som jag tycker är riktigt bra - "Victims Of The Modern Age" av Arjen A. Lucassen's Star One som visserligen inte innehåller några grindpartier alls, men desto mer snygg, välproducerad, mäktig metal med mycket snygga harmonier i sångstämmorna.

De övriga plattorna är bara några knapptryckningar bort - trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 44

Supporta scenen

Det är många konserter i år - har man möjlighet tycker jag att man ska bege sig till Amager Bio och kolla in finska AMORPHIS som verkligen inte brukar spela i närområdet speciellt ofta. Tackar för jag vet inte vilken gång i ordningen att jag bor i närheten av Köpenhamn.



Gillar verkligen det episka i bandets musik, något som jag verkar dela med en hel hög kollegor på WeRock, vilket man kan kolla här, här, här och här - plus att jag verkligen gillar sångaren Tomi Joutsens röst, både den rena och growlet.

/Martin

Diverse

Har senaste timmen lyssnat på James LaBries soloplatta "Static Impulse" på tips av Fredrik Andersson (CHINE, SINS IN VAIN). Mest för att Peter Wildoer (DARKANE, NON HUMAN LEVEL samt en jävla jättehög band till) både lirar trummor och gastar föredömligt. Efter låt 8 tröttnade jag. För mycket på autopilot tröskade plattan fram. Bytte raskt över till DEFEATED SANITY och deras skönt meckiga och avgrundsmörka death på årets "Chapters Of Repugnance" och ja, det var ju lite annat ljud i den skällan så att säga.

Lite roligt är att deras trummis heter Lille Gruber, haha! Men som vanligt är det en piskfantoms hela arsenal man bjuds på. Försökte hitta nåt bra klipp på Youtube, men ljudkvalitén var för dålig på det jag hittade. Ni får hålla tillgodo med plattan helt enkelt.

/Martin

Transatlantic Whirldtour

Nu börjar vi närma oss! I maj i år var jag över på Shepherd´s Bush Empire i London för att bevittna supergruppen Transatlantic på en av deras tämligen sällsynta konserter. Under tio år har det avverkats endast en handfull spelningar varför möjligheten att få se en 2010 sannerligen inte skulle försummas. Väl på plats var det tydligt att något speciellt var på gång, det fanns kameror överallt och det låg en underbar spänning i luften. Jojomen - konserten filmades i sin helhet och släpps på 2-DVD och 3-CD om bara ett par veckor. De spelade hela nya skivan rakt av, det är ju bara en låt fast den är 78 minuter lång, och sedan det mesta (men inte allt) från de två föregående skivorna. Konserten varade således sina nätta 3 timmar och en kvart vilka är förevigade och ser så äntligen dagens ljus även för icke-besökarna.

För den oinitierade så består Transatlantic av Neal Morse, Roine Stolt (Flower Kings), Pete Trewavas (Marillion) samt Mike Portnoy (numera ex-Dream Theater). En samling musiker som egentligen skulle kunna göra Smurfhits ihop och det skulle ändå bli bättre än i princip allt annat i musikvärlden. Speciellt den senaste skivan, The Whirlwind, inte bara tänjer gränser utan formligen spränger dem. Med på konserterna i våras hade de även en femte medlem, Daniel Gildenlöw från Pain of Salvation. De kunde helt enkelt inte göra allt själva och Daniel var ett underbart tillskott på scen.

Inga officiella klipp har läckts ut ännu, så tills om ett par veckor får vi längta, sukta och titta på youtubeklippen som finns från denna underbara turné.

Transatlantic - The Overture, live in London 2010-05-21

Is this really happening...?

/Alex

Watainrecension

Vill ni veta precis hur bra WATAIN var i fredags på KB i Malmö? Då gör ni bäst i att kolla in länken nedan.

Watainrecension, Kulturbolaget Malmö

/Martin

Fredagslistan och supporta scenen

Fredag igen!

Denna veckan har lyssnandet i stor grad dominerats av grindcore i form av INFANTICIDE vars punkiga grind verkligen hittar hem hos mig. Det skadar inte att produktionen är rejält fet. Nackdelen är att det blir ännu svårare att sätta ihop årsbästalistan, haha!

Alex svarar för den mer melodiösa sidan av listan (som vanligt :-)) med FATES WARNING bland andra.

Fredagslistan vecka 43

Sen tycker jag att man, under förutsättning att man har möjlighet därtill, ska bege sig till Malmö och KB där inga mindre än WATAIN står för kvällens underhållning. Att säga att jag har stora förväntningar på denna konsert vore att underdriva - jag vill bli totalgolvad och förbluffad av denna grupps spelning i lika hög utsträckning som bandets musik och totala uppenbarelse har golvat och förbluffat.

Trevlig helg!

/Martin

Nya skivor!

Det har slarvats lite med att köpa in nya skivor till biblioteket, men igår blev det ändring på det då jag satte ner ett gäng plattor på avdelningen.

Ganska ointressant platta i mina öron - DIMMU BORGIR har nu gått alltför långt över gränsen för att göra lyssnarvänlig black metal för att fånga mitt intresse.

THE AGONIST "Lullabies For The Dormant Mind" - melodisk döds med kvinnlig sångare som visar var skåpet ska stå. Tokhyllad av en hel del - undertecknad inberäknad.






Det behövs väl ingen större förklaring till att denna skiva köptes in eller hur?








DECREPIT BIRTHs "Polarity" kan mycket väl vara årets bästa platta i mina öron. Teknisk progressiv dödsmetall har inte låtit så här bra sedan THE FACELESS släppte "Planetary Duality" 2009.

En underbart välljudande allians mellan blackmetal, hardcore och CONVERGE - KVELERTAK gör det mesta rätt på sin självbetitlade debutplatta. Även denna är ett av årets absolut bästa släpp.

Sjuukt snyggt omslag! Lite trist att jag inte gillar musiken lika mycket - men det gör å andra sidan ingen skillnad - för att det bör finnas minst en platta av MERCYFUL FATE på biblioteket är en idé jag ansluter mig till med emfas. Dessutom gillar Alex denna och nedanstående platta ordentligt mycket.

Stabil, tysk metal från klassiska ACCEPT. Nye sångaren Mark Tornillo påminner dessutom en hel del om Udo. För lite två-takt för att jag ska gilla det fullt ut dock ;-)

Ska erkänna att jag inte pallade lyssna igenom KAMELOTs "Poetry For The Poisoned" en enda gång. Totalt intetsägande om ni frågar mig - fantastisk om ni frågar Alex - se där en stor bonus med att vi nu är två som köper in plattor, haha!

Storvulenheten är den bärande idén på "Ghost Opera", och denna platta är faktiskt bättre än ovanstående om ni frågar mig.

Perfektion på platta? Bra nära faktiskt. Om du gillar tekniskt bländande dödsmetall är "Epitaph" av NECROPHAGIST en platta du bör ha hemma.

Maffig dubbelDVD med 3 cd-plattor därtill som bjuder på 20-års jubilerande OPETHs konsert från Royal Albert Hall. Asbra. Men det misstänker jag att ni visste redan, haha!

/Martin

Så väldigt lila...

November, 1993. Jag hade egentligen biljett till Scorpions, men de ställde in och när jag skulle få pengarna tillbaka frågade tanten i luckan om jag ville ha något annat. Jag valde Deep Purple, ett band jag visste väldigt lite om. Den 12:e november stövlade jag in i Valbyhallen och fick där uppleva en av de allra sista gångerna som ett av världens bästa band stod i sin mest klassiska sättning på samma scen.

Gillan, Glover, Lord, Paice, Blackmore - fem efternamn som sammantaget skapade en helhet få band kan stoltsera med. Andra sättningar har haft alla möjliga styrkor och svagheter, jag personligen håller Tommy Bolin-sättningen 1975/76 högt, men INGEN är lika klassisk som den förstnämnda. Det fanns i Purple 1969-1972 en nyfikenhet, en dåraktighet, en musikalisk extravagans som utmanade utan att bli tråkig eller slentrian. 1973 sedan var sista året de spelade ihop första gången, vilket också blev ett lågvattenmärke eftersom man tröttnat på varandra. Den stora återföreningen 1985 var kanske 80-talets största hårdrockshändelse, och 1993 var det dags att spela ihop igen. De lyckades av naturliga skäl inte återskapa 70-talet, men de två timmarna jag fick äran att spendera i de fem herrarnas sällskap bär jag som ett eget litet ballerinakex precis vid hjärtat.

Jag har sett både Purple och Blackmore på olika håll fler gånger, vilket varit skoj, men som Selma Lagerlöf sade: You never forget your first time...

Deep Purple: Black Night, Köpenhamn 1993

(På onsdag 27/10 släpps Come Taste The Band med Bolinsättningen äntligen som remaster! Skynda skynda!!!!)

/Alex

Fredagslistan

6 plattor - återigen med stor spridning som ni kanske har vant er vid numera, haha! Jag har fortfarande inte lyckats med att få Alex inse att grindcore i NASUMs tappning faktiskt är genialisk musik, lika lite som han har lyckats med att få mig att "Asylum" av KISS är en bra skiva. Hursomhelst finns bägge banden representerade i veckans lista.

Det gör även DARKANE, DEATH, SLAUGHTER och KING DIAMOND.

Trevlig helg!

Fredagslistan vecka 42

Mer Opeth

För några veckor sedan skrev jag om OPETHs DVD "In Live Concert At The Royal Albert Hall" och den glädje jag kände över att enbart lyssna på anrättningen har snarare förstärkts nu när jag tillbringade helgen med att kolla igenom DVD:n. För detta är riktigt bra. Fullständigt recension kommer på WeRock inom kort - tänk nån gång under helgen.

Pop-i-topp?

Slaughter. Fräckt namn. Tankarna far omedelbart till ett band av den hårdare kalibern, kanske en trojka med Overkill, Slayer och Slaughter? Det skulle kunna bli en mördarkonsert på någon fräck klubb. Åtminstone om man ser till hur konsertaffischen skulle kunna utformas, med blod, tarmar och elände strategiskt utspritt. Verkligheten är dock, som några kanske vet, en helt annan.

Slaughter var och är ett sjukt bra band som dock inte på något sätt lever upp till sitt hårda namn. Mjäkig 80-talshårdrock framförd på 90-talet är ledorden, bandet var så bra där i början, men kom så fel i tiden eftersom denna sortens hårdrock sannerligen var på väg ut efter ett årtioende som till stor del bestått av vackra melodier, arpeggio från gitarrerna och Dag Finn naken i ett badkar i tidningen Okej.

Medlemmarna kom från det fruktansvärt underskattade Vinnie Vincent Invasion som släppte två fenonone....femoonno....feminino....underbara skivor i slutet av 80-talet, men som upphörde när Vinnie Vincent själv blev för odräglig att jobba med. Första skivan under Slaughter-flaggen, Stick it to ya, blev en omedelbar klassiker, men det gick snart väldigt fort utför. Jag erkänner att jag har ganska dålig koll på bandet idag, jag vet att de fortfarande spelar live och önskar att de skulle komma till våra breddgrader, men i skrivande stund får vi hålla tillgodo med två klipp som omedelbart lyfter måndagens seghet till fredageftermiddags-eufori.

Up all night

Fly to the angels

/Alex

Så här kan man ju också göra...

om man heter Dirk Verbeuren och lirar i SOILWORK. Jösses!



Vill man höra tydligare vad denne trumfantom gör bakom trummorna rekomenderas nedanstående klipp.



/Martin

Fredagslistan

Man kan nästan tro att det är 1980-talet mot 2000-talet i
veckans fredagslista: Alex har med undantag för Paul Stanleys "Live To Win" från 2006 uteslutande album utgivna under 80-talet på sin lista idag - jag har endast album utgivna efter 2003 på min del.

Jag gillar verkligen på vilket sätt man kan se vilken spännvidd det finns inom den hårda, extrema musiken genom veckans lista. Att det finns album som WASPs självbetitlade moralpanikspridande album från 1984 och NECROPHAGISTs "Onset Of Putrefaction" som kom ut 20 år senare är ju faktiskt makalöst när man betraktar musikstilen utifrån ett utvecklingsperspektiv. WASP som ju faktiskt ansågs vara rejält stenhårda och skrämmande då anses väl inte tillhöra de mest upprörande banden idag eller hur?

Och Paul Stanley som jag i det närmaste inte har någon relation till, hur kul är det inte att ställa hans platta "Live To Win" som är väldigt polerad mot THE WAY OF PURITYs "Crosscore" som blästrar trumhinnorna rätt så rejält stundtals?

Tro nu inte att det bara är blästrande med på min del av listan: GRAND MAGUS "Hammer Of The North" avslutar listan med sig störtsköna sväng och tyngd. Den plattan växer verkligen för varje lyssning.

Så, nu har jag nämnt alla plattor utom två, men lite överraskningar får det väl bli ändå?

Trevlig helg önskar Martin och Alex!

Fredagslistan vecka 41

Ett litet jubileum

Häromdagen lade jag upp 3 nya recensioner på WeRock och detta ledde till att webzinet kom upp i 500 recensioner!

De tre recensionerna som gjorde jobbet är DOLLHOUSE väldigt svängiga soulinspirerade i allmänhet och av MC 5 i synnerhet platta "Rock N Roll Revival", grindade dödsplutonen THE WAY OF PURITYs platta "Crosscore" samt en riktigt bra thrashplatta, "Coordinates Of Confusion", från slovenska NEGLIGENCE som har fått mig att riktigt njuta den gångna veckan. Eftersom just NEGLIGENCE inte finns på Spotify (än. Misstänker att Metal Blade nog ser till att de hamnar där också vad det lider.) så får ni två exempel nedan på just hur bra detta band är.





/Martin

In the flesh?

Hur definierar man en fulländad konsert? Ljudet? Produktionen? Låtarna? Framförandet? Jag skulle nog påstå att det är en kombination av alla faktorerna, och med detta i ryggen kan jag med gott mod säga att Roger Waters´ The Wall 2010/2011 definitivt tillhör de tio bästa konserterna jag sett. Jag såg båda kvällarna på anrika Madison Square Garden förra veckan, och livet blir aldrig detsamma. Tillsammans med allt annat som hände under veckan (totalt 6 konserter på 5 dagar) så står det klart att jag nu skulle behöva semester för att vila upp mig.

Jag hoppas att alla ska se showen när den når våra breddgrader i vår. Och om ni inte skall det, HALLÅ? PERSONAL? Se nu till att köpa biljett.

´Tell me is something eluding you sunshine, is this not what you expected to see...´

Livet är väldigt gott.

http://www.youtube.com/watch?v=nAzAAPSBKoU

/Alex

Fredagslistan

1990 - ett bra år för metal och också den samlande faktorn för veckans fredagslista. Alex är, som det tidigare skrivits om på bloggen, i New York för att se Pink Floyds "The Wall" byggas upp och rivas ner, men då denna platta inte finns på Spotify så får ni hålla tillgodo med mina val denna vecka.

1990 kom "Cowboys From Hell" av PANTERA ut. En klar nystart för bandet som tidigare hade hållt på med inte speciellt hård musik - nu var det annat ljud i skällan: en tyngd och ett sväng, ett gitarrljud från helvetet och maximalt triggade trummor. Låtar som Domination, Clash With Reality och Message In Blood brakade in med våldsam kraft mot trumhinnorna.

"Cowboys..." är en platta som snurrat med mycket hög frekvens hemma i stereon och bandet PANTERA kom att betyda oerhört mycket för mig under resten av 90-talet. Kommer fortfarande ihåg att jag gick hem från jobbet den dagen Dimebag sköts till döds med motiveringen till chefen att en vän hade dött. Hade hon varit något annat än en kulturell människa hade hon nog bara skakat på huvudet när jag berättade att jag aldrig hade mött killen men att hans musik betydde en hel del för mig.

Kom hem och slog upp ett stort glas med whiskey och spelade "Far Beyond Driven" på en volym som nog måste ha drivit grannarna till vredens yttersta gränsmarker.

Resten av listan är inte dålig den heller - men den får ni uppleva utan kommentarer.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan

Supporta FAITHFUL DARKNESS

på fredag på The Tivoli om ni har möjlighet. Insläppet är kl. 19.00 och biljetten kostar 170:- på förköp. Sen kan ni gå hem eftersom det band som följer är SONIC SYNDICATE. Vill man slippa SONIC SYNDICATE helt så kan man åka till Malmö och se FAITHFUL DARKNESS på Bodoni på Bergsgatan 20 på lördag.

Kolla in dessa videor så förstår ni varför.





Ja, jösses.

/Martin

Fet intervju

Gillar du, liksom många andra - undertecknad inberäknad, OPETH bör du kolla in intervjun som finns på WeRock. För ovanlighetens skull är det inte Mikael Åkerfeldt som intervjuas, utan "nye" trumslagaren Martin "Axe" Axenrot. Intervjun, som är gjord av Robert "Chief Rebel Angel" Gustafsson bjuder på en hel del intressant läsning om vad som skiljer, från en trummis perspektiv, OPETHs musik från BLOODBATHs, hur man både vill vara känd och anonym samt hur det går till när man spelar på Royal Albert Hall.

/Martin

Fredagslistan och nytt på WeRock

Tjena!

Det är fan märkligt hur snabbt veckorna går ibland. Redan är fredagen här och denna veckan får ni tre plattor vardera från mig och Alex. Alex lär vara i packningstagen då han imorgon åker till New York för att kolla in The Wall på Madison Square Garden - bara en sån sak.

6 plattor av 6 band: INSOMNIUM, KVELERTAK och RUSH från mig, DREAM THEATER, DEEP PURPLE och SYMPHONY X från Alex. Riktigt trevlig och kul lista denna veckan, med stor bredd och variation.

Fredagslistan

Samma scenario är det bland de nya recensioner som lades upp på WeRock prick kl. 00:00:01 i natt - allt från senaste DIMMU BORGIR, RAUBTIER, KING OF ASGARD till BOMBUS och MELECHESH recenseras. För egen del blev det en text om THE AGONISTs "Lullabies For The Dormant Mind" samt ett samarbete med Stones om KVELERTAKs fantastiska platta. Ni hittar alla recensioner här.

Trevlig helg!

/Martin

Svartare än lila

Oktober blir en fin månad. Två nya fast gamla släpp kommer att förgylla hösten långt in i juletid, och kanske längre än så. Först ut är den klassiska Deep Purple - Come Taste The Band. Jag gör ingen hemlighet av att just Purples sista sättning innan splittringen 1976 är min favoritsättning. Detta sagt utan att förringa eller nedgöra det faktum att det var de tidigare sättningarna, med emfas på mark II (1969-1973), som skapade namnet och varumärket Deep Purple. Problemen med mark IV (Paice, Lord, Coverdale, Hughes, Bolin) var gigantiska men samtidigt måste man ha i åtanke att när de var bra så var de fanimej fenomenala. Deras enda studiosläpp, Come Taste The Band, har äntligen fått sig en rejäl uppfräschning och man har dessutom lyckats hitta lite outgivet material vilket får mig att salivera in absurdum bara jag tänker på det. Oktober 24 enligt Darker Than Blue-sidan. Glöm aldrig det.

Nästa släpp, och då hoppar vi endast en dag fram, var synnerligen oväntat och ingen i hårdroksvärlden trodde det var sant. Black Sabbaths två fina 80-talare blir återutgivna, Seventh Star och The Eternal Idol. Inget märkvärdigt med det, men Idol har en bonusdisk som heter duga. Skivan har som bekant Tony Martin på sång, men den spelades först in med Ray Gillen (ersättaren på turnén 1986 när Glenn Hughes "blev sjuk..."). Denna har cirkulerat i bootlegform i många år, med mer eller mindre ok kvalitet, men nu har alltså herr Iommi själv godkänt ett officiellt släpp av denna första inspelning av skivan. Gillar man bara Sabbath med Ozzy så bör man hålla sig undan, gillar man Black Sabbaths alla sättningar och år så blir det fyrtiosex julaftnar samtidigt när denna släpps och jag lovar att inte en enda av mina grannar kommer att kunna undvika ta del av detta faktum. Oktober 25 skriver vi i almanackan.

Deep Purple: Gettin´ tighter (studioversion)
Deep Purple: You keep on moving (live Tokyo 1975)
Black Sabbath: Eternal idol (Ray Gillen demo-version)
Black Sabbath: Eternal idol (Tony Martin)

/Alex

Fredagslistan

Jösses vilka långa listor det blir när vi nu är två som sysselsätter oss med bloggen - denna veckas fredagslista är från början till slut 9 timmar lång - och den spretar åt alla möjliga håll. Alex har lånat öronen åt ett av sina favoritband KISS i form av Paul Stanleys och Peter Criss soloplattor från det sena 70-talet - för egen del har det blivit en hel del OPETH av förklarliga själ. Men den skiva som i stort sätt ägt mina öron från kvällen igår och förmiddagen idag är fantastiska KVELERTAKs debutalster. Gosse så glad jag blir av den plattan!

Sen finns det ju såklart en hel del annan musikalisk mumma att ta del av - SUFFOCATIONs rejäla livealster, SHADOW GALLERY och såklart lite IRON MAIDEN.

Trevlig helg!

Fredagslistan

Never turn your back...

1998 var sannerligen ett nådens år. Halford hade lämnat Judas Priest sedan länge, men revitaliserade och hungriga återvände de 1998 med en av sina starkaste plattor någonsin och en av metalvärldens allra bästa sångare genom tiderna: Tim ´Ripper´ Owens. Utan att bli långrandig så kommer hans röst att leva kvar långt efter att han själv är borta, jag bara önskar att han fortsätter släppa lite ny och egen musik iställer för att köra runt med en massa covers vilket tyvärr var fallet i Göteborg förra veckan.

Any which way, skruva upp ljudet och SKRIK med:
Judas Priest: Bullet train
Judas Priest: Cathedral spires
Beyond Fear: Scream machine
Tim´Ripper´Owens: Starting over
Judas Priest: A touch of evil (live 2002, skriket vid 4:40.......RYYYYYYYYYS)

/Alex

OPETH FTW!

OPETH visar igen upp hur man bygger ett skåp så monumentalt i proportioner att inget annat band kommer i närheten med DVD:n/CD:n som förevigar bandets konsert på Royal Albert Hall där bandet förutom en hel massa mumma från katalogen framför hela "Blackwater Park". Bra? Seriöst, om ni ställer er den frågan är ni ju inte riktigt kloka ;-)

I väntan på att DVD:n dimper ner på hallgolvet kan man avnjuta hela anrättningen audiellt här.

/Martin

Mer MAIDEN

Surfade in på lokaltidningens sida och upptäckte att IRON MAIDEN verkar inte få nog av att besöka Skandinavien på somrarna. Och varför skulle de ha det, när bandets skivor säljer som smör och deras konserter blir utsålda i rödaste rappet?

Datumen som gäller är

Jul. 01 - Gothenburg, SWE @ Ullevi Stadium
Jul. 06 - Oslo, NOR @ Telenor
Jul. 08 - Helsinki, FIN @ Olympic Stadium
Jun. 30 - Jul. 3 - Roskilde DEN @ Roskilde Festival

Personligen är jag bra sugen på att åka på konserten i Göteborg, då jag missade bandets konsert på Sonisphere i somras, och det har liksom blivit lite av en tradition att åtminstone försöka se bandet som har betytt och fortfarande betyder en hel del åtminstone en gång om året. Återstår att se om bandet kör sitt "vanliga" nostalgirace som de brukar på somrarna eller kör hela senaste plattan "The Final Frontier" rakt av.

Vill man ha en spellista med en hel massa MAIDEN kan man kolla här. Skänk gärna ett öra åt bespottade "No Prayer For The Dying" som inte är fullt så dålig som den har utgetts för att vara.

/Martin

Teatrar och symfoniker

Att Mike Portnoy skulle lämna Dream Theater höll jag tidigare för ungefär lika sannolikt som att påven skulle konvertera till Buddhismen, så när nyheten droppade ner för någon vecka sedan blev jag genuint ledsen. Få band har påverkat mig mer i utökandet av mitt musikaliska spektra, jag har dem och en f.d. skivmånglare på södergatan att tacka för att jag idag lyssnar på i princip allt. Jag hoppas (och tror, om jag skall vara ärlig) att det är samma sorts break Mike behöver som Bruce Dickinson en gång behövde från Maiden, vilket mynnar ut i förhoppningen att vi ungefär år 2015 sitter med biljetten i hand till "An Evening With Dream Theater" när bandet firar 30 år och Mike återvänt. Tills dess: Another day

I nästa andetag så kommer det rykte efter rykte om att Symphony X ÄNTLIGEN är på g med en ny skiva... Senaste alstret Paradise Lost (2007) var fenomenalt, precis som allt annat bandet rört vid, och jag hoppas att tiden som gått sedan dess frammanat en ny skaparkraft hos bandet. Jag minns fortfarande första gången jag hörde fantastiska The Accolade från skivan Divine Wings Of Tragedy, den satte ett spår som fortfarande inte suddats ut - jag får fortfarande rysningar över hela kroppen av både låten och skivan.

På Sweden Rock Festival 2001 stod jag och en bekant tillsammans och bevittnade deras första spelning i Sverige någonsin. Det finns en konsertupptagning gjord av giget där han hörs tydligt under introt när han säger att "Detta är festivalens höjdpunkt". Han hade sannerligen rätt.

Till sist: en underskattad klassiker som känns riktigt rätt i höstrusket idag.

Judas Priest - Out in the cold

/Alex

Fredagslistan

Gott folk! Det är fredag och därmed dags för ytterligare en fredagslista. Måste säga att det är väldigt mycket större variation i listorna sedan Alexander hoppade på bloggvagnen - idag samsas band som NASUM, DEATH ANGEL med KISS och VOLBEAT.

VOLBEAT låter precis som de brukar på senaste plattan "Beyond Hell/Above Heaven" och gillar man bandet sedan innan är det väl gott så - själv har jag tröttnat på bandet, men en lyssning är de flesta plattor värda i alla fall.

Mer fest i öronen blir det för min del när jag får njuta av thrash så som den presenteras av DEATH ANGEL. "Relentless Retribution" är, om jag ska gå på mina intryck från de första lyssningarna, en bra platta.

Så, nog snackat - listan hittar ni här.

Vrede

Vissa dagar känner man ju lite ilska över att behöva vara i kontakt med andra människor - en tidig, mörk morgon samt ett regn från helvetet gjorde inte direkt min morgon bättre. Därför slog jag mig ilsken i hågen (efter att ha försökt, helt fåfängt, hela dagen att lugna ner mig) ner för att försöka kanalisera detta känslostadium in i en spellista - blev genast argare när jag insåg att det visserligen finns en hel del band som har skrivit låtar som handlar om hat - men de föll ju som döda sillar till marken. Då kom jag på det - NASUM.

I tillstånd av ilska, upprördhet, eller bara ren apati har Örebros sorgligt insomnade grindmasters alltid haft en förmåga att faktiskt få mig att må riktigt bra. Sagt och gjort - "Shift" blästrar i detta nu trumhinnorna - och dra på trissor om det inte funkar igen. Inser igen varför jag utnämnde just denna platta som den absolut bästa svenska metalplatta genom tiderna i en lista på WeRock. Fy fan, det är så jävulusiskt bra - argt, tajt och bitvis så vansinnigt blästrande intensivt att man nästan börjar skutta i sin ergonomiskt (nåja, bättre än en huggkubbe är den i alla fall) stol.



Wrath är ju en ganska svängig låt - vill man höra det brutalkvalitativa rens NASUM var kapabla till rekommenderas denna länken.

Att riva ner murar...

Idag är en stor dag för musikvärlden. Efter 29 år så skall Pink Floyds epos The Wall luftas live igen. Roger Waters nämnde för några år sedan att möjligheten att genomföra detta ökat betänkligt sedan 1981, då produktionen var alltför gigantisk för att kunna harva runt i en "vanlig" turnésituation.

Några spridda recensioner från en dress rehearsal på Izod Center i Jersey för några dagar sedan vittnar om att detta kommer att bli en av de största musikaliska upplevelserna jag någonsin fått uppleva. Om exakt 20 dagar sitter jag på Madison Square Garden och bevittnar spektaklet, och det kan väl inte ha undgått någon att han även tar showen till Europa och Stockholm / Köpenhamn i maj?

Is there anybody out there?

/Alex

Mitten av månaden

Ni har väl inte missat att vi publicerar recensioner två gånger i månaden numera på WeRock - en runda den förste i varje månad och en runt mitten på månaden?

För egen del blev det denna runda en recension av brittiska TRIGGER THE BLOODSHED som har pressat ur sig en väldigt bra platta som är med i racet att hamna på min årsbästalista, och en recension om THE ABSENCE senaste släpp som inte imponerade lika stort.

Samtliga recensioner för september hittas här.

/Martin

Måndagsrys

Det blir mycket danskt denna måndagmorgon, men vi börjar med att svenska aor-duon HOUSTON äntligen fått ut sin debutplatta. Produktionen är tyvärr lite tam, och arrangemangen kunde slimmas lite, men låtarna och framförandet finns definitivt där! Jag ser redan fram emot en uppföljare (som jag verkligen hoppas får titeln HOUSTON II).

Mot grannarna då - att redan hyggliga PRETTY MAIDS släppt ny skiva brukar inte generera några större känslor hos mig, men efter över 25 år i branschen har de släppt sin tveklöst bästa platta tillika en av årets allra bästa. Pandemonium som kom för ett kort tag sedan är en stilstudie i riktigt bra hårdrock; titelspåret, One world one truth och den fenomenala Cielo drive är så bra att jag får näsblod.

En av Danmarks bäst bevarade hemligheter är ett band som kallade sig =Y=, de släppte en EP och en fullängdare i början av 90-talet. Plattorna är idag lika svåra som de är bra, och helgen har gått helt i dessa skivors tecken (förutom den obligatoriska Sabbath-på-söndagen där Vol. 4 drog det längsta strået igår). Det är sjukt svårt att hitta någon info om bandet på nätet för den som vill veta mer, men http://www.rockdoc.dk/ har samlat lite information iallafall.

Till sist - höstrusket har kommit och då kryper King Diamond och Mercyful Fate-känslorna fram likt onda andar i armhålan. Dagens obligatoriska lyssning blir därför följande två epos:

King Diamond: The Candle
Mercyful Fate: Doomed by the living dead (live 1983)

/Alex

Fredagslistan

Fredagen har återigen kommit - och det känns i ärlighetens namn inte helt fel just denna vecka.

Det har blivit en del lyssnande både för mig och Alex. Fick igår ett mejl om att senaste hypen inom den melodiska dödsen, DREAMSHADE, har signats av Spinefarm. Henrik har pratat en hel del om detta band, och bandets EP från 2008 uppsöktes raskt på Spotify. Plus att Alex har lyssnat en hel del på MERCYFUL FATE och KING DIAMOND i vanlig ordning gör att listan denna vecka är ganska varierad.

Slängde in lite THE ABSENCE också, mycket beroende på att jag håller på att lyssna på bandets kommande giv "Enemy Unbound" för recensionsupplägg i helgen på WeRock.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan

Megadeth - Rust In Peace Live

Säga vad man vill om MEGADETH, men en platta har de spottat ur sig som är verkligt oantastlig. Jag pratar förstås om klassiska "Rust in Peace" som i år firar 20-års jubileum. Jösses vilka låtar! Jag kommer tydligt ihåg besvikelsen när jag glad i hågen kom hem från skivaffären och märkte hur expediten hade lagt fel skiva i fodralet - istället för Holy Wars...Punishment Due skvalade country ur högtalarna! Tanken svindlar om personen som glad i hågen kommit hem för lite hästridarmuzak istället fått MEGADETH.

I åminnelse av att skivan firar systemetålder har bandet gjort en liveskiva där de framför plattan i sin helhet - och att det är en fest för öronen behöver jag väl inte säga. Om man kan överse med Mustaines röst det vill säga. Kan man inte det så kommer man nog ha vissa problem, haha! Annars är ju MEGADETHs nuvarande sättning bland de starkaste gruppen har bestått av, så den rent instrumentala insatsen på plattan är verkligen bra. Förutom "Rust In Peace" i sin helhet får man ett knippe låtar från bandets övriga katalog.

Om plattan finns på Spotify? You bet.

/Martin

Måndagsmys

Helgen kom och gick, och hur startar man en ny vecka bättre än med lite ACCEPT? Det tog 14 år, men äntligen har vi fått en ny skiva signerad Hoffman/Baltes. Jag vet att Accept för många är synonymt med Udo Dirkschneider, men personligen har det alltid varit Wolf Hoffmanns riff och Peter Baltes tunga bas som stått för bandets sound. Nya sångaren Mark Tornillo gör dessutom en sånginsats som torde göra de flesta tämligen nöjda.

En liten överraskning för någon vecka sedan var (för mig) AVENGED SEVENFOLD som hanterade sin sorg efter trummisen Jimmy´s död med att spela in en av metalvärldens vackraste hyllningsplattor. Nightmare släpptes för en vecka sedan och går varmt i lurarna. Jag erkänner att det var det faktum att Dream Theater´s Mike Portnoy spelar trummor som fick mig att vilja höra skivan, det ser jag dock bara som en bonus nu eftersom skivan och bandet verkligen står väldigt bra på egna ben.

I helgen fick vi gamla rockrävar verkligen vårt lystmäte tillfredsställt då Jonas Hanssons Silver Mountain gjorde en snabbt inrepad återföreningsspelning på Pildammsteatern i Malmö. Konserten skulle vara 90 minuter enligt biljetten, men det blev inte mindre än 147! Några organisatoriska missar, en medlem blev sjuk under gigets gång(!) och två riktigt tråkiga covers som avslutning till trots, detta var en riktigt rolig spelning att ha sett. När dessutom de två originalmedlemmarna Ingmar och Morgan kom upp och körde den allra första singeln så kändes det både familjärt och fräckt. Att de sedan såg ut som en pensionerade syo-konsulenter lyfte faktiskt bara deras rockande till oanade höjder, ingen av dem stod stilla en sekund! Hoppas att fler läsare såg spelningen och tyckte det var bra!

Jag har inget Spotify-konto, så jag kan inte göra listor som Martin gör. Vad jag KAN göra är att dela med mig av det som ligger mig varmast om hjärtat för tillfället: Brian Robertson. Jag har nyligen fått ta del av några gamla inspelningar med dels Brian och ett Lizzycoverband från 1994, dels Brians egna band The Clan 1995. Jag såg båda banden på Rockbolaget respektive Ångfärjestationen i Helsingborg, och konserterna ligger HÖGT på min all time fav-list. Här har ni två klipp att bluesa igång veckan med, och glöm inte spela högt!

The Clan - Devil´s Road (Stockholm 1995)
Ain´t Lizzy feat. Robbo - Still in love with you (Hudiksvall 1994)

18 is 9.

/Alex

Förändringar

Jag kan idag med stor glädje meddela att Alexander Bergdahl är ny medarbetare på bloggen. Alex arbetar precis som jag på Helsingborgs Bibliotek - och jag kan utlova att han är minst, om inte mer, engagerad i sitt musiklyssnande som jag. Med detta kommer både bloggen och bibliotekets samlingar vad gäller metal/hårdrock få så mycket större bredd så Alex verkligen har koll på den mer melodiösa sidan av musiken vi alla gillar.

Vad är då Alex för en kille? Well, lite snack med Alex under sommaren ger vid handen att han är kille som har stor bredd i sitt lyssnande, men jag tror vi ska låta Alex stå för pennan en stund:

Vilken skiva lyssnade du på senast?

- Iron Maidens "X-factor", imorse. Jag tyckte verkligen illa om den när den kom men tiden har utvisat att det inte var skivan eller bandet jag ogillade utan situationen som Maiden hamnade i när Bruce lämnade dem och musikvärlden hade tagit en ny riktning. Idag tycker jag det är en oerhört stark skiva vars enda brister är den taffliga produktionen och att Blaze Bayley ibland försöker lite för mycket att sjunga som Bruce, något han inte har register till. Låtarna är dock starka, stundtals underbara, och hade Blaze bara fått sjunga ”som sig själv” så hade hans insats och skivan som helhet troligtvis rankats betydligt högre.

Om du skulle nämna fem omistliga plattor att ta med dig till en öde ö, vilka skulle de vara och varför?

Alice Cooper – "Welcome to my nightmare"
* En av de mest fulländade skivor världen sett. Perfekt produktion, uteslutande genialiska låtar och en skräckstämning som få eller inga lyckats uppnå innan eller efter. Trojkan Years ago/Steven/The awakening ger mig alltid rysningar.

KISS – Crazy Nights
*Av många bespottad, men av mig ansedd som en av bandets tre bästa (tillsammans med debuten och Unmasked) och tveklöst en av de skivor i hela samlingen jag lyssnar oftast på. Bruce Kulicks spelande, Paul Stanleys låtar och Eric Carr, denna fantom bland fantomer, definierar min åsikt om vad bra musik är.

Black Sabbath – Black Sabbath
*Fredagen den trettonde 1970 släpptes en av de starkaste debuterna världen skådat, och varenda millisekund är musikalisk perfektion. Behind the wall of sleep är favoriten på skivan, och liveversionen av samma låt (finns tyvärr bara dokumenterad i ett par versioner) är längre och alldeles….alldeles underbar….

Dream Theater – Metropolis p. II – Scenes from a memory
*Egentligen är det svårt att välja en DT-skiva, det är ett av favoritbanden och minst 4 skivor hade platsat här, men jag väljer den som nog ändå betyder allra allra mest för mig. Att jag dessutom fick se dem framföra hela alltet från början till slut år 2000 förstärkte bara kärleken. Av de tolv gånger jag sett dem var de nog bäst där (Eller 2004…..eller 2005….) Lite lite svag produktion men låtarna och framförandet väger upp detta.

Queensrÿche – Promised Land
*Bandets sista bra skiva blev även den bästa. Den svulstiga FM-produktionen från Empire försvann, kvar blev ett rått, naket och underbart QR som spottade ur sig de starkaste och mest introverta låtarna de gjort. Även om bandets alla skivor från debuten till och med denna är små mästerverk så är det Promised Land som drar den längsta åsnan i min bok. Lady Jane, Someone else? och I am I är så nära musikalisk eufori man kan komma.

Vilken var den första hårdrocksplattan du köpte för egna pengar?

- Den var klurig. Jag fick KISS Unmasked när jag var 4 år gammal, och Rock & Roll over något år efter. Men köpte…det BÖR ha varit en KISS-skiva, troligtvis Creatures of the night som jag köpte på kassett tillsammans med Peter Criss Let me rock you i början av 1983. Jag tror detta var den första egna ansatsen till skivsamlingen jag besitter idag. De beställdes för övrigt via Skivor & Band som ingick i Ellos-koncernen, om nu någon ville veta.

Alex är också en, för att uttrycka det milt, en engagerad konsertbesökare vilket man verkligen fattar om man kollar in denna sida.

Och eftersom det är fredag så är det ju dags för Fredagslistan! Flera av de plattor som Alex skriver om ovan är med, plus lite annat smått och gott som NECROPHAGIST och TRIGGER THE BLOODSHED.

Trevlig helg!

Nytt

Ny månad brukar ju innebära ett nytt gäng recensioner på WeRock - de är inte fullt så många som vi har vant läsarna vid under gångna månader - men är å andra sidan desto längre. Stor spridning som vanligt - allt från IRON MAIDENs till SONIC SYNDICATEs senaste släpp recenseras. Där har ni också spridningen vad gäller betygen som delas ut, fast "The Final Frontier" är inte skivan som får högst betyg denna runda.

Samtliga recensioner hittar ni här.

Sen kan jag berätta att det kommer att se lite annorlunda ut på bloggen framöver - tänker inte avslöja på vilket sätt, men jag är mycket spänd över de kommande månaderna!

Hej igen!

Gott folk - nu får det ju faktiskt räcka med att vara ledig från i alla fall bloggeriet, även om det återstår några dagar kvar innan jag är tillbaks på det jobb som gör att jag har råd att äta.

Om man har tid och möjlighet tycker jag att man ska gå och kolla in mästerliga THE HAUNTED som spelar imorgon på Malmöfestivalen. Dolving med mannar tillhör ett av banden som jag inte kan få nog av i livesammanhang. Att chanserna för att det kommer att regna i kubik är stora får man helt enkelt skita i, möjligheten att få höra Dolving skrika som en galt är helt enkelt för lockande. Platsen är Posthusplatsen bakom centralen, scenen Stora Sydsvenskan och tiden kl. 21.00.

Känner man sedan för att höra mer musik kan man stanna kvar och drabbas av den melankoliska känslotsunami som KHOMAs musik utgör. De spelar på Lilla Sydsvenskan klockan 22.00. Personligen får jag se hur jag gör. Gillade verkligen "The Second Wave" men senaste släppet "A Final Storm" har inte imponerat på mig, trots idogt lyssnande.

Ska vi ta en lista också? Japp, det kan ni ge er på :-)

Bara för att-listan

Sista fredagslistan för sommaren

Idag är sista arbetsdagen innan jag pyser på semester - detta betyder att bloggandet kommer att ligga i träda under förutsättning att inget exeptionellt inträffar. Nya texter av mig kommer dock även under augusti att finnas på både WeRock och Metal Covenant.

Med tanke på sommaruppehållet här på bloggen så får ni idag inte bara en lista utan två. Fredagslistan är rejält lång - drygt 170 låtar - och en hel massa genrer har lyssnats på under den gångna veckan. Extremerna återfinns i ANAAL NATHRAKH, bandet vars musik har beskrivits som soundtracket till undergången, och ultrasvängiga CLUTCH. Mellan dessa hittar ni band som GRAND MAGUS, NASUM, FAITH NO MORE, SOILWORK och MEGADETH för att nämna några.

Dessutom får ni en lista som för ovanlighetens skull innehåller något mer lättlyssnad musik - i ett stadium av synnerligen stor tristess ställde jag in Spotifys radiofunktion på Heavy Metal och 80s - och dra på trissor om inte humöret svängde uppåt i takt som artister som Yngwie Malmsteen, ACCEPT, TNT, TWISTED SISTER, DANZIG, VAN HALEN och SLAYER avverkades i går kväll.

Ha ett skönt slut på sommaren!

Fredagslistan vv. 29-34

80-talslistan

Helsingborgsfestivalen

Varje sommar drabbas Helsingborg av en så kallad festival - mycket av det som erbjuds på festivalen är av kalibern träck, men musiken brukar bjuda på en del trevliga upplevelser. Så är det även i år då Tumstockscenen bjuder på metal i vanlig ordning.

Scenen har i år en ny placering - vid Campus Kårhus har festivalen upprättat ett område kallat Musikparken där man på fredag kan bese ett gäng väldigt hårda akter och två inte fullt så hårda. Samtliga band har lokal anknytning, vilket återigen får mig att häpna över utbudet av metalband i Helsingborg.

HUMANITY'S LAST BREATH kommer öppna festligheterna kl. 18.00 med sin av MESHUGGAH och WHITECHAPEL färgade metal. Det här gänget kan spela skiten ur rätt många band.

HOM DAI (japp som i den fruktansvärda behandlingen av kättare) fortsätter med sin lite proggartade metal - för mig är bandet en ganska ny bekantskap, men det jag hittills hört har gett mersmak. 19.00 går bandet på.

THRASHQUEEN har jag letat länk till med ljus och lykta, men misslyckats kapitalt. Vet dock att bandet lirar sleaze så det stänker om det. Ingen favoritgenre hos mig om jag säger som så. 20.00 är starttid.

IGNOSTIC REIGN byter däremot av till favoritgenren - death metal. Också en ny bekantskap för mig, men det låter bra om bandet i vilket fall. Bonus för att bandet är en trio. 21.00 kör bandet igång.

REGAL DEMISE bjuder på brutalköttarthrash kl. 22.00 så man baxnar av det.

CHINE - detta gäng har ett läge: fullt ös. Jag är svag för den här typen av ultratajt, aggressiv metal som spänner nackmusklerna rätt rejält. Känner jag grabbarna rätt kommer de vara sjukt taggade inför detta giget. 23.00 är det dags för alla syntare att ta betäckning.

VON BENZO avslutar kvällen - dock utan mig i publiken då jag tycker att bandets musik är ganska intetsägande. För de hågade kan det dock vara idé att stå framför scenen kl. 24.00.

Fredagslistan

Veckans lyssnande har gått från emotionellt urstarka låtar till rent rens. Jag har lyssnat väldigt mycket på DEFTONES senaste platta "Diamond Eyes", och gosse vilka melodier som manglas ut på det alstret. Nedstämt till max, men inte deprimerande, utan fylld med kreativ kraft som fullkomligt väller ut ur högtalarna.

"Retrodelen" av listan utgörs av CYNIC och deras "Traced In Air" en av få plattor jag har gett högsta betyg faktiskt. Jag älskar det som CYNIC gör - det är motvalls till max, vackert, orginellt och väldigt stämningsfullt. Definitivt inte ett band för alla.

Rensdelen utgörs av MISERY INDEX. Det bandet har bara gått från styrka till styrka - lyssna bara på senaste släppet så förstår ni vad som menas med det.

Fredagslistan vecka 29

Myspace-race

Jag brukar ibland roa mig med att köra ett race på Myspace. Det går till så här - jag börjar med ett valfritt band, sedan måste jag välja ett band från första bandets sida att gå vidare till. Tvångsmässigt? Jajemänsan. Grundligt uttråkad på jobbet, i likhet med många av mina kollegor som också har en vecka kvar till semestern, kändes det som det var dags att köra ett race igen.

Jag började med ett rejält frustande PROWESS. Jag erkänner villigt att detta bands mastodondoftande musik gör mig knäsvag - trots att det låter lite för likt MASTODON. Spelad låt: Sabre Rider.

Hoppade vidare till MAIM, mycket för att döper man ett band till detta så får man förmodligen rejäl dödsmetall rakt in i trumhinnan. Och dra på trissor om man inte fick det. Visserligen med lite halvkackig proddning, men med nedstämda strängar så att gomseglet vibrerade. Spelad låt: Smouldering Ashes.

Sen blev jag glad eftersom MAIM hade VOMITORY på sin förstasida över vänner. För er som har läst vad jag skrivit om TORTURE DIVISION på WeRock gångerna 2 så vet ni att jag gillar Tobben Gustafssons blästrande lir till max. Därför var ju valet inte särskilt svårt. Spelad låt: The Carnage Rages On. Och den låter precis som man vant sig vid när det gäller VOMITORY: tajt, hård blästrande death metal som sätter nackmuskulaturen i aktion.

Sen blev det banne mig thrash med INVASION från Karlstad. Jag gillar ju thrash rätt mycket, så det här bandet var en trevlig ny bekantskap. Sen gillar jag band som bara har tre stycken medlemmar eftersom detta gör att samtliga medlemmar måste kunna spela bra som fan - och ösa järnet jämt för att det annars låter tunt. Spelad låt: A World Gone Dead.

Som avslutning blev det en rejäl vänstersväng till KARENSDAG. Så här skriver de om sig själva:

KARENSDAG är folklig rockmusik för en generation som inte längre tillhör Kanal 5s målgrupp. Vi sprider vårt hat mot backslicks, stureplan, tidningen Klick, Gevalia och Karlstads storstadskomplex genom äkta Skoghallsk populärmusik, med hjärtat i bruksorten och näven mot guldkusten.

Spelad låt: Tjockt pa Bergvik. Nej, det är ingen felstavning - låten heter så. Och den inleds med ett mellansnack på så bred värmländska att man blir rörd. Sedan kommer renset med full kraft. Och jag faller som en fura.

Istapp

Känner man för en intervju där bandet som intervjuas håller stenhårt på sina roller rekommenderas läsning av Robert Gustafssons snack med Mordechai från blekingska ISTAPP.

Intervjun är både intressant och något...skruvad. Personligen har jag ganska svårt för band som böjer sig åt alla håll och kanter för att vara så otroligt true eller necro att det blir så skitnödigt - och följdaktligen löjeväckade - att istället för att uppa subgenren så sänks den.

Spela kan bandet i alla fall, och det så det står härliga till.

Intervju med ALLEGAEON

Det finns en intervju med ena gitarristen i ALLEGAEON, Ryan Glisan, att läsa på WeRock.

ALLEGAEON känns just nu som ett spännande band - spelskicklighet utöver det vanliga parat med i death metal-sammanhang ganska udda texter. Det ska bli kul att följa detta gäng i framtiden.