Nya skivor!

Idag får ni lite fredagsgodis från edra metallbibliotekarier i form av nya fysiska skivor till avdelningen. Det ni - ibland lyckas även vi, haha!

Klassisk, klassisk platta från en Dio i verklig storform. Rent häpnadsväckande att vi inte skaffat den tidigare faktiskt. Svänget och tyngden finns kvar med sån önskvärd tydlighet att ögonen tåras över hur bra musiken är. Ren magi om ni frågar mig.

Jag gillar verkligen titellåten på Ozzys "No More Tears", men kan inte säga att jag har samma relation till hans soloplattor som jag har till hans makalösa insatser i BLACK SABBATH. Att "No More Tears" är en tillräckligt bra platta för att vi ska ha den är däremot helt klart.

KING DIAMOND har ingen som helst betydelse för mig - däremot dyrkar ju Alex den gamle skräckrockaren till max. Det låter helt okej om "Fatal Portrait" dock.

Bättre än bra låter det om THE PROJECT HATEs "Bleeding The New Apocalypse", men det vet ni ju sedan tidigare om ni har varit inne på bloggen eller hur?

En absolut måsteplatta om ni frågar mig. "Sabbath Bloody Sabbath" är en fullständigt klockren platta som det är omöjligt att värja sig emot. Så är det.

Skivorna kommer finnas nere i trågen strax efter 11 idag. Helsingborgs Stadsbibliotek is the place to be, så att säga.

/Martin

Fredagslistan

Nu Tomasz kommer du att få din fredagsgrind! Tack och lov har även Alex skådat ljuset denna vecka - förra veckans lista var ju i sanning en uppvisning i smaklöshet om ni frågar mig - och faktiskt ta med en verkligt hård skiva i form av MORBID ANGELs "Blessed Are The Sick". Och den är ju bra, verkligt bra om man jämför med rätt mycket egentligen. Alex har en hel del annat på sin del av listan också - en del är bra, en del...inte så bra. Allt på min del av listan är såklart bra, haha! Listan är upplagd efter hårdhetsgrad denna vecka - vi börjar således med det mjukare för att avsluta ca 8 timmar senare med verkligt idiothård musik i form av ANAAL NATHRAKHs "Hell Is Empty, And All The Devils Are Here".

Som upplagt för lite ringdans med andra ord!

Fredagslistan vecka 9 2011

Man vet att

ens eget musiklyssnande har gått i en helt annan riktning än THE HAUNTEDs musik när man efter 3 raka genomlyssningar av kommande "Unseen" endast orkar med en axelryckning medan det räcker med prick 1 sekund av ANAAL NATHRAKHs smakprov på kommande "Passion" i form av Violenti Non Fit Inuria för att försätta en i exstas. Jo, detta är ett faktum.





/Martin

Metalhelg i juli!

Hörde precis att the Big Four kommer till Ullevi 2 dagar efter Iron Maiden, den 3/7. För mig som inte sett denna konstellation band spela ihop var det en riktigt skojig överraskning, och lite pappnäsa åt Sonisphere som annars roffat åt sig konceptet i andra delar av Europa. Jag kommer att vara där, var så säker. Jag har bara sett Metallica en gång tidigare (2009) och fick då den för mig tveklöst bästa setlisten av de fem de körde i Köpenhamn, men visst var där några låtar som saknades. Kanske kunde man få någon av Justice, Unforgiven, Harvester of sorrow, Battery, Thing, Ride the lightning eller Disposable heroes då.

Fast denna var inte alls tråkig att höra heller :)



/Alex

Nytt på WeRock

Det är 1:e mars idag. Ganska skönt att februari är över om ni frågar mig. Jävla skitmånad som i år toppade sin egen uselhet för egen del, och såg mig ligga sänkt som en sexa Jägermeister i influensa i en hel vecka. Lyckades dock, trots feberdimmor, få ur mig en recension av THE PROJECT HATEs senaste alster "Bleeding The New Apocalypse". Den är bra. Eller faktum - den är flera snäpp bättre än bra. Gillar man som jag bandet sedan tidigare kommer man inte att bli besviken. Faktum.

Bland övriga titlar som recenseras märks THE HAUNTEDs kommande "Unseen". Jag gillar THE HAUNTED och har gjort det ett bra tag - men senaste släppet är för mycket mellanmjölk för mig. Visserligen har bandets musik varit på väg åt ett helt annat håll är mitt eget lyssnande har tagit mig, men jag vill ju ändå gilla bandet som har kavlat ut så mycket bra musik under åren och inte att de ska reduceras till ett band vars musik man lyssnar igenom några gånger för att sedan sortera in i hyllan för att ytterligt sällan ta fram igen.

Det finns en hel del annat också - CAVALERA CONSPIRACY, DEICIDE, MINORA, TURISAS och FLOTSAM & JETSAMs alster dissekeras så det står härliga till. Och SATOR. Jo. Ni hittar samtliga recensioner här.

/Martin

Between The Buried And Me

BTBAM är om ni frågar mig ett av de intressantaste banden som är aktiva idag - en proggighet som känns lika relevant som när DREAM THEATER fortfarande hade något att tillföra genren, ett rens som inte känns påklistrad för 5 ynka jävla ören och låtar så monumentala i uppbyggnad att jag först undrade om musikerna skulle kunna fylla ut längden på dessa med innehåll. Det kan de.

BTBAM har tidigare tagit ut låtarnas svängar rätt ordentligt - Swim To The Moon från senaste rent lysande "The Great Misdirect" klockar in på runt 18 minuter, Fossil Genera - A Feed From Cold Mountain på 12 och Disease, Injury, Madness på 11. Likandant är det på 2007 års "Colors" som rymmer tre mastodontlåtar: Sun Of Nothing, Ants Of The Sky och White Walls - bara där har ni närmre 30 minuter musik att sätta i er.

Därför är jag inte så lite förväntansfull inför kommande 3-låtarssläppet "The Parallax: Hypersleep Dialogues" som Metal Blade släpper den 11 april. 3 låtar - 30 minuter. De förnekar sig inte, haha!



/Martin

Edit: för smakprov på kommande släpp rekommenderas denna länken. Gosse säger jag bara!

Neal Morse / Spock´s Beard

När jag såg Dream Theater i Köpenhamn i mars 2000 så fick jag även se ett litet förband som kallade sig Spock´s Beard. Jag föll pladask och blev heltokig i det bandet, så mycket spelglädje, så underbara kompositioner och så komplext mitt i all sin enkelhet (och vice versa). Jag såg dem en gång till, då som headline, men sedan kom dråpslaget - Neal Morse (sångare m.m.) hoppade av. Av någon anledning tappade jag helt bort Spock´s Beard i samma stund jag hörde talas om avhoppet, och det har tagit mig nästan tio år att rätta till detta. På samma sätt orkade jag inte heller engagera mig i Neal´s solomaterial, det finns bl.a. en alltför religiös ton i texterna och detta tilltalade mig inte alls under lång tid.

Så stod jag där på Sweden Rock 2009 och fick se Neal live, och då fattade jag plötsligt vad jag missat och saknat i dessa knappa tio år. Skivorna köptes bums, jag flög över och såg Neal med Transatlantic i London i maj 2010 och misstaget som varat i många år får numera anses vara helt tillrättat. För det är ju JÄVLAR vad bra han är. Imorse bestämde jag mig dessutom för att se honom igen, flyg och konsertbiljett till London den 16/6 inhandlades (det blev inte ens 1000 kronor totalt!). Giget skall dessutom filmas för en dvd, det blir en låååång konsert med special guests och annat kul i poolen. Jag kan dessutom inte tänka mig annat än att Testimony 2 som han släpper i vår är en fenomenal skiva.

Och vad gäller Spock´s Beard skall jag även rätta till den delen av misstaget, jag får se dem på Sweden Rock i juni (och - vem vet? - kanske i London med Neal...) och om jag skulle träffa på någon i bandet ska jag passa på att be om ursäkt för min inskränkthet.

Lyssna och njut. Musik när den är som allra allra bäst.



/Alex

Fredagsprao

I normala fall är det ju Martin som bjuder på fredagslistan, men då han ligger hemma i en förkylning modell gigantisk så föll denna veckas listlott på petit moi. Eftersom jag inte har Spotify kan jag inte kolla vilka skivor Martin bjuder på, jag vet att det varit mycket KISS för min del denna veckan men gissningvis har det varit annat hos Martin. En stilla nys-afton i sällskap av Anal Traktamente kanske, eller kanske en tidig snyt-frukost till tonerna av Crushwhore Killmaimfucks senaste? Jag gissar bara naturligtvis. Ett önskescenario är självfallet att han denna fredag ligger på soffan under filten med ett stort glas Oboy bredvid sig, Bumbibjörnarna på TV´n och The Pinks i hörlurarna. Som den mjukis han är.

Kommer jag att få äta upp det här? Kommer nästa vecka att vara min sista med någorlunda intakt lekamen? Stay tuned.

FREDAGSLISTAN

/Alex

Hårdrocksnostalgi - Kvitt Eller Dubbelt 1986

Under helgens gallring och kontroll av bootlegbeståndet, ett litet kärleksjobb, så låg den plötsligt där. Jag hade glömt den, kanske medvetet, kanske omedvetet. En liten disk med en av milstolparna vad gäller SVT för oss hårdrockare, nästan i klass med Dortmund 1983 och Iron Maiden på Ullevi 2005 - Kvitt Eller Dubbelt med Salme Oja tävlandes i ämnet KISS 1986.

För de yngre tittarna tarvar kanske detta sin förklaring. Innan KISS Exposed-köpvideon dök upp 1987 så fanns det ytterst lite material med sminkade KISS att tillgå, och att dessutom SVT skulle visa sådana klipp var länge nästintill hädelse enligt den rådande normen. I mitten av 80-talet luckrades dock sådana tramsigheter upp, och i det enormt populära frågeprogrammet Kvitt Eller Dubbelt (som Postkodmiljonären fast med en mindre vinstsumma) skulle vi 1986 få se en tjej och en kille tävla i ämnet KISS. Jag höll på att trilla av stolen när nyheten nådde Traktörsgatan i Helsingborg, och satt bänkad varenda gång programmet sändes. Idag vet vi att stackars Anders från Skivarp åkte ut så det visslade om det redan i första deltävlingen, men Salme klarade sig hela vägen.

En liten bit folkhems-tv, innan det rasade helt. Titta och njut!







Och om någon vet vad Anders gör idag så får ni gärna meddela detta.

/Alex

Fredagslistan

4 plattor, 40 låtar, 4 timmar - ibland blir det ju nästan för bra.

Doom i form av MEMENTO MORI med Messiah Marcolin har kittlat Alex trumhinnor denna veckan. Doom är inte riktigt min grej, och förutom lyssnande på CANDLEMASS i mitten på 90-talet är det inget jag direkt sysselsätter mig med. Men "Rhymes Of Lunacy" låter verkligen bra får jag säga.

Det gör även THE PROJECT HATEs senaste alster "Bleeding The New Apocalypse" - eller kanske snarare bättre än bra för detta är en platta som med stor sannolikhet kommer hamna på min årsbästalista. Episkt bra. De andra plattorna skriver jag inte om - de finns endast några tryck bort. Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 7 2011

Inte bara nostalgi?

Jag sitter och funderar på en sak. Vad är det som gör en artists klassiker till just klassiker? Vad är det som gör att Ozzy´s Bark at the moon är en låt jag älskar emedan jag inte ens kan erinra mig en enda låttitel från någon av hans senaste tre skivor? I vissa fall skulle man nog kunna hemfalla åt att bara kalla det nostalgi, man gillar det man minns från en viktig period i sitt liv - uppväxten och medvetandegörandet. Jag köper den förklaringen, men bara till viss del. Vi kan ta fallet Pretty Maids, där är jag också uppvuxen med deras "klassiker" men tycker att senaste skivan "Pandemonium" knäcker precis allt annat de gjort.

Har det med artisterna själva att göra? I fallet Ozzy så vet vi att han omgav sig med duktiga låtskrivare förr (Bob Daisley t.ex.) vilka inte är inblandade längre vilket självfallet märks i kvalitén på materialet, men om vi tar Iron Maiden då? Jag vet att vi alla tycker väldigt olika men jag tycker personligen att The Final Frontier är ett skämt. Jag vill verkligen att den skall vara bra. Jag minns förvisso att det tog mig ett tag att "komma in i " Brave New World" och "A Matter Of Life And Death" medan "Dance Of Death" hoppade in på favoritlistan ganska omgående, men TFF får inte fler chanser nu. Sista gången jag hör låtar från den lär bli på Ullevi i sommar och sen begraver jag den tillsammans med "Virtual XI".

Jag funderar ganska mycket kring just dessa psykologiska mekanismer, kanske gör det mig överkritisk men å andra sidan kanske ger det mig en mer ärlig bild av vad jag egentligen gillar kontra vad man som rockare/musikintresserad förväntas gilla. Om man som KISS-fan ställde sig upp och sade att senaste skivan "Sonic Boom" var smörja så var man, och jag citerar, "bakåtsträvare", "en sån som alltid gnäller", "oförskämd" med mera. De som gillar ett band gillar ju alltid ALLT de släpper, och det senaste är alltid bäst. Fråga bröderna Maiden, Pelle och Erik, som i en intervju runt 1999/2000 poängsatte alla Iron Maidens skivor. Samtliga skivor fick 10/10 förutom den senaste ("Brave New World") som fick 10+. Kring samma midsommarstång dansar fenomenet "man ska vara glad att artisten släpper skivor över huvud taget". Varför då? Blir en skiva automatiskt bra bara för att den finns? Jag hävdar bestämt det motsatta och nämner i detta andetag faktumet att både Babsan och Eilert Pilarm fått släppa skiva.

Jag avundas dock bröderna Hårdrock-mentaliteten på ett plan, det måste vara en underbar och konfliktfri värld att leva i. Fast samtidigt så kämpar jag ständigt emot stagnerandet, jag vill alltid utvecklas och alltid kritiskt granska det jag gör och lyssnar på. Då funkar det inte att redan veta att KISS nästa skiva är den bästa, utan att jag ens hört en ton.

Det hade varit roligt om någon mer funderade i samma banor, och lika roligt att höra om någon bara tycker jag raljerar. För oss som inte har musiken som en bakgrundsljud till disken, dammsugandet eller träningen utan som lever, andas och blöder den ur varenda por, 24/7, året runt så är det alltid lika intressant att diskutera passionen. Bara genom diskussion och genuina försök till förståelse kan vi utvecklas. Våga Vägra Stagnation!

Supporta scenen: NILE

Snubbarna till vänster vet hur man spelar fort och skriver låtar om det gamla Egypten. De har bevisat detta gång efter annan på plattor som "Black Seeds Of Vengeance", "Annihilation Of The Wicked" och "Those Who The Gods Detest" för att nämna några guldkorn som NILE har gjort sig skyldiga till att ha kavlat ut över samtiden. Att de dessutom har den goda smaken att ta med sig MELECHESH till Amager Bio i Köpenhamn ikväll gör att jag faktiskt är lite bitter över att jag inte kan ta mig dit ikväll - för jag har en känsla att detta kommer att bli riktigt bra.

Vad: NILE + MELECHESH

Var: Amager Bio Köpenhamn (ett av stans bästa konsertställen om ni frågar mig)

Pris: 180 DKK förköp, 220 dito i dörren.

/Martin

Nytt på WeRock

Det är dubbelt roligt att få prensentera Alex som ny skribent på Werock, dels för att han är en sådan pärla till snubbe, men också för att han har koll på en jädrans massa musik och vet hur man skriver kunnigt och engagerande om denna. Ett exempel på detta är hans debuttext på siten - en liverecension av ACCEPTs gig i Göteborg i tisdags. Den hittar ni här.

Och för att ni ska få en hum om hur mycket Alex har sett genom åren rekommenderas ett besök på Living In The Past. Dra på trissor säger jag bara.

/Martin

The Project Hate

Jo, den är precis så bra som ryktet gjort gällande. Snacka om att slänga tändvätska på öppen eld - från prick sekund 1 dominerar senaste släppet från THE PROJECT HATE "Bleeding The New Apocalypse" på ett oerhört imponerande sätt. Låtarna, liret, sången - allt är klockrent. Och levereras med eftertryck så till den milda grad att man baxnar. För en längre recension kollar ni här.

/Martin

Svordomar

Att jag och Alex är mer besatta av musik än de flesta är väl ingen hemlighet direkt - men tro inte att det stannar där.

Vi är många på biblioteket i Helsingborg som i sanning är nernördade på olika musikgenrer, vilket brukar demonstreras på våra musikkvällar som återkommer med oregelbundenhet under året.

Dessa brukar gå till på följande vis - ett tema väljs och varje deltagare har sedan som uppgift att göra en lista på 5 låtar med låtar på detta tema. Svårt? Jo, det kan man väl säga: att begränsa sig till 5 låtar är nog så svårt de flesta gånger, men jag har aldrig upplevt det så svårt som nu. Temat är nämligen svordomar. Precis. Rimligt. Och fruktansvärt kul.

/Martin

Ljuva måndag!

Så sparkas veckan igång rejält med informationen att Iron Maiden inatt vann en Grammy för El Dorado, Roger Waters vann Pollstars pris för bästa turné 2010 (såklart!) och Lee Aaron kommer till Sweden Rock. En liten trojka glädjeskap som gör mig lika lycklig som vilken låda skumtomtar som helst. Med lite tur och medvind så hamnar Lee på fredagen på Sweden Rock, men det är än så länge bara en förhoppning..

Och som en bonus skall vi imorgon stånga näsan blodig mot närmaste vägg i takt med Accepts furiösa tyska metal på Trädgårn i Göteborg. Ses vi där eller?







/Alex

Fredagslistan

Ny vecka - ny lista. Och i vanlig ordning stor diskrepans mellan vad vi lyssnat på. Alex har grottat ner sig i Alice Coopers bisarra 80-tal. Inte riktigt min bag, men allt kan ju inte vara det. Själv har jag i stort sett bara kört gammal skåpmat eftersom den platta jag lyssnat på mest inte är släppt än och att denna platta, "Bleeding The New Apocalypse" av THE PROJECT HATE är precis så maffig, episk och krävande att jag inte kände för att lyssna på så mycket annat. Nu blev det ju så ändå.

Kvalitetsrens av TORTURE DIVISION funkar ju alltid om ni frågar mig.

Nu ska jag lyssna mer på THE PROJECT HATE. Känns faktiskt som om man redan sitter och lyssnar på en av plattorna som kommer hamna på årsbästalistan.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 6

Napalm Death - The Verdict

Dear Mr Soundengineer, please stop with the smoke. We're not a smoke band. Orden är Mark "Barney" Greenways efter den inledande kanonaden av furiös grindcore NAPALM DEATH levererade i tisdags på The Rock. Jag hade ganska höga förväntningar på konserten - att jag inte blev besviken kan man läsa mer om i recensionen på WeRock som lades upp i går kväll. Den hittas här.

Det kommer också en intervju som jag gjorde med Barney innan konserten. En trevligare intervju har jag faktiskt inte varit med om. Ni som känner till bandet sedan innan vet att den mannen gillar att prata, och att han verkligen är engagerad till 100 % i det han tar sig för. Han berättade till exempel att bandet alltid tackar ja till intervjuförfrågningar, alldeles oavsett om man skriver för en stor publikation eller mindre webzines helt enkelt för att det ingår i bandets identitet. Synnerligen ödmjukt får jag säga. Nedan en länk till en film där Barney introducerar Continuing War On Stupidity. Bloggen lägger ner så fort jag ska klistra in filmer direkt. Därav denna lösning...

Napalm Death - Barney Speaks

/Martin

Alice Cooper - de skumma åren

Martin lär väl vara i sjunde Napalm-himlen idag så jag tänkte traggla lite om Alice Coopers tidiga 80-tal. Efter de svulstiga produktionerna i slutet av 70-talet så gick Alice i rakt motsatt riktning så fort vi skrev 1980 i kalendern. Flush the fashion och de nästföljande Special forces och Zipper catches skin är skivor som låter ungefär så långt man kan komma från Welcome to my nightmare, men har samtidigt faktiskt en hel del likheter med riktigt gamla Alice Cooper-band.

Själv älskar jag både Flush och SF, och hyser även ganska höga tankar om Zipper (som inte står högt i kurs bland många fans), men Alice själv verkar ha väldigt svårt för dessa skivor. Han har kört Clones från Flush live några gånger under sent 90-tal och tidigt 00-tal, han körde Who do you think we are under några månader på sommaren 2004 (versionen på Metaltown i Göteborg var UNDERBAR!) men i övrigt befattar han sig inte med skivorna. Tyvärr, säger jag, för om jag fick höra Clones, Pain (!!!!!), Skeletons in my closet eller Tag, you´re it så skulle jag dansa naken i veckorna tre med bara en klase kiwifrukter täckandes det södra kvarteret.







/Alex

Supporta scenen: NAPALM DEATH

I morgon smäller det - grindcorelegenderna NAPALM DEATH lirar loss på The Rock i Köpenhamn. Att säga att det kommer bli kaotiskt känns som en underdrift. Bandet har länge stått på min lista över band jag verkligen vill se - och som grädde på moset ska jag få intervjua bandet innan giget. Nervös? Jo, något får jag väl erkänna, men mest för att det finns en hel del frågor jag vill få svar på, och på att vi trots allt pratar om ett verkligt klassiskt band inom scenen. Jo, jag vet att bandet inte har gjort sig kända som en grupp som har överdrivet hög svansföring trots sin starka position inom grindcoren, men ändå...

Till minne av Gary Moore

Det här blev en underlig söndagkväll, och orden jag skriver känns underliga under tiden jag skriver dem. Gary Moore lämnade jordelivet natten till idag, han dog knappt 59 år gammal i sömnen någonstans i Spanien.

Jag kan inte påstå att han varit en överväldigande influens i just mitt liv, jag har gillat honom som alla andra men aldrig varit ett tokfan, men jag beundrar och respekterar den monumentala betydelse han haft för rock, hårdrock, blues och gitarrister världen över i över 40 år.

Världen blev ytterligare lite tråkigare idag. Man vänjer sig aldrig vid att det som nyss fanns bredvid en plötsligt är borta för alltid. Sweden Rock-spelningen förra året levde inte helt upp till förväntningarna, men Empty Rooms framfördes i en så underbar version att man inte kände av kylan och regnet under de 8 minuter den varade. Jag kommer att för evigt bevara den i hjärtat.



Tack, Gary.

/Alex

Fredagslistan

Alex har med sina egna ord haft en fin vecka vilket har resulterat i en fin lista. Coopers "Trash" med dunderhiten Poison som snurrade med förfärande frekvens även hemma i mitt barndomshem då min bror hade gjort ett felköp och jag faktiskt gillar låten. Kommer inte ihåg vilken låt som låg på b-sidan dock.





Min egen vecka var inte lika fin som Alex - vilket resulterade i att jag valde att bejaka det inre kaoset och bara lyssna på mer eller mindre brutal musik. Med ett undantag - DREAMSHADEs "What Silence Hides". Om den är värd full pott vet jag inte, men visst är skivan väldigt stark. Minst sagt.

Till sist ett tips: gillar man KVELERTAK bör man bege sig till Debaser i Malmö där norrmännen spelar ikväll. Är bitter över att inte kunna själv, men får man tro de lyriska kommentarerna från polare som såg bandet i Stockholm är det inte något man ska missa.

Fredagslistan vecka 5 2011

Trevlig helg!

/Martin & Alex

Fredagslösning

Jag fick inte in några svar på Alice Cooper-tävlingen, och det hade jag nog inte räknat med heller. Nåväl, kopplingen mellan Alice Cooper och Martyna Lisowska i mitten av 80-talet är naturligtvis att båda släppte en låt med titeln "Give it up". Videos till de båda förevisas nedan, läsaren får själv välja vilken låta han/hon/annat tycker är bäst. Svaret behöver inte redovisas eftersom det ändå inte utgår något pris för detta.





Jag lovar att återkomma i en icke alltför avlägsen framtid med fler meningslösa tävlingar som ingen vill veta svaret på.

Med en helgig om en önskan trev,
/Alex

Från vinylhyllans djupaste hörn

En skiva som länge, LÄNGE, lös med sin frånvaro i den Bergdahlska myllan var en liten omöjlig rackare som heter Tomorrow´s Gift (samma namn på band och skiva!). Originalupplagan är fruktansvärt svår att få tag i, och även nypressen som kom på 90-talet via det eminenta tyska bolaget Second Battle betingar summor som är ekvivalenta med många länders sammanlagda BNP. Så en dag för några år sedan började en vän sälja av sin skivsamling, och där öppnade sig en dörr som jag obönhörligen sparkade in med yster eufori.

För alla som gillar det sena 60-talets och tidiga 70-talets hårda och ibland psykedeliska rock så är skivan nothing short of phenomenal. Jag har, för ovanlighetens skull, faktiskt underlåtit att lära mig mer om bandet eftersom jag tycker skivan är så förbenat bra att en bakgrundshistoria i dagsläget inte tillför något då bandet inte finns längre och det ändå inte verkar finnas speciellt mycket dokumentation. Jag är dessutom ganska övertygad om att de inte finns på Spotify (men jag ber Martin kolla!), så jag bidrar med några klipp här nedan och önskar alla en underbar torsdag i sällskap med ett av Tysklands allra mest obskyra band. och missa inte sångerskans underbara engelska, hon har ingen koll alls på uttal eller annat vilket borgar för en skön stämning :)

Praying for Satan
One of the narrow minded thoughts rump
How you want to live

/Alex

Nytt på WeRock

Till vänster ser ni omslaget till skivan jag gav högst betyg av de skivor jag recenserade för WeRocks räkning i denna omgång - "Temples Of Trancendent Evolution" bjuder på soniska smockor i NILE-anda, men har också vett att lirka in smakfulla andningspauser för lyssnaren. Men det är inte AGELESS OBLIVIONs platta som får högst betyg - det får en mycket stark debutplatta från schweiziska DREAMSHADE - en platta som får recencent Henrik att ta fram superlativen.

Som vanligt är det stor bredd - ni hittar allt från experimentell fransk black metal i form av DEATHSPELL OMEGA, till träskometal från BULLET i månadens första recensioner.

/Martin

Hårdrock och skräckfilm

Mitt i min Alice Cooper-frenzy sitter jag och funderar över den underbara symbios mellan metal och skräckfilmer som ägde rum på 80-talet. Den fortgår förvisso alltjämt i olika skepnader, men att Rob Zombie gör egna hyllningsfilmer/nyinspelningar av klassiker har inte riktigt samma bäring som nyheten att Gene Simmons & Ozzy Osbourne skulle vara med i en och samma film 1986 (Trick or treat). Gene Simmons skådespelarkarriär kan för övrigt enkelt sammanfattas i ett "Jisses...". Runaway var väl en hygglig film, Tom Selleck och Cynthia Rhodes såg till det, men Never Too Young To Die är nog bland det värsta jag sett... Att sedan hermafroditen Velvet Ragnar (Gene...suck) sjunger en liten sång som Gene själv snodde textdelar av till KISS-låten Spit på Revenge, ja, det blir jag inte lyckligare av precis.

Åter till ämnet - filmmusiken i 80-talets skräckfilmer var ofta tämligen penibel, och det är väl därför jag dyrkar den, men när några av 80-talets stora akter ombads skriva ledmotiv blev resultatet i princip alltid oerhört lyckat. Två låtar sticker ut rejält, båda syns här nedan. Andra har säkert egna favoriter, men vi sparkar igång måndagsmorgonen med lite dans och kul i poolen tillsammans med Dokken och Alice Cooper.





Jag ber även att få utlysa en liten tävling, vinsten tar jag ställning till om någon lyckas reda ut svaret :)

Fråga: Vad har Solstollarnas Martyna Lisowska och Alice Cooper gemensamt? En ledtråd får ni i form av "1986 resp. 1987". Lycka till!

/Alex

Fredagslistan vecka 4

Fredagslistan återvänder med en dåres envishet för att ge er lite tips på bra plattor - två av dem ser ni nedan, Ace Frehleys debutplatta som förutom höjdarlåten Breakout innehåller ett stycke musik där det sjungs om dockor. Helt annat innehåll är det såklart på NAPALM DEATHs "Fear, Emptiness, Despair" som kan vara en av de bästa skivtitlarna som gjorts. Den matchas av musik så hård och känsloladdad att man inte annat kan än kapitulera.

Ha en trevlig helg så återkommer vi på måndag med lite nya inlägg!

/Martin & Alex

Fredagslistan vecka 4 2011

Yngwie!

Nej, det ska inte urarta med något sorts vem-gör-bäst-videor-race mellan mig och Alex, men detta är bara så urbota bra gitarrspel att jag blir galen. Ni har förmodligen sett denna innan på flera ställen - har ni inte det: grattis.



/Martin

Lazarus A.D.

Sitter och lyssnar på kommande släppet från Wisconsinbördiga LAZARUS A.D. "Black Rivers Flow" och det låter väl sådär. Jag vill sällan inta positionen "det var bättre förr", men just nu känner jag så mycket starkare för thrasharnas förstlingsverk "The Onslaught" som i likhet med de flesta debutplattor drevs framåt av en jädrans vilja och en känsla av jävlar anamma. Kommande släppet går lite för mycket på autopilot för att jag ska bli exalterad på allvar - vill man bilda sig en egen uppfattning kan man gå in på på Metal Underground där hela skivan streamas just nu.

Bandets debutalster hittas här.

Festivaler

Det är ju ett tag kvar till sommarens festivaler, men det skadar ju inte att redan nu ta reda på vad som bjuds på dessa eller hur?

Vet inte hur många av er som tänkte på det, men Sweden Rock Festival gick inatt ut med att nästa klara akt är Doc Holiday. Exakt hur många av er började omedelbart famla efter plånboken och beställa biljett? Jag gjorde det inte. Ser man vilka band festivalen har bokat hittills så känns det som om festivalens startfält just nu är det svagaste på länge. Kollega Alex har nog en poäng i att festivalen faktiskt behöver ha ett dåligt år för att ledningen ska inse att 1. biljetten är för dyr (2290 för en 3-dagars, och då ingår inte campingen.) och 2. Festivalen kan inte förvänta sig att år efter år bara öka hela tiden. Kanske har han rätt, men de artister som jag skulle vilja se (THE HAUNTED, CLUTCH, OVERKILL och DESTRUCTION) är för få för att jag ska besöka hemlänet.

Desto roligare känns Copenhell. Denna festival har bokat 3 band hittills. Och känns roligare än SRF. JUDAS PRIEST, MAYHEM och KVELERTAK. De två sistnämnda banden ser jag gärna - och det är faktiskt lösbart - 595 danska kronor gör att det inte börjar rycka i tinningsnerven direkt eftersom man vet att festivalen kommer boka fler band.

Metaltowns lineup känns som den starkaste: WATAIN, SOILWORK, THE BLACK DAHLIA MURDER, AT THE GATES och ALL THAT REMAINS känns som ett batteri band som jag jag gärna vill se. Biljetter från 1500 spänn är ju inte heller jättedyrt.

Ungefär på samma summa hamnar Getaway Rock Festival - 1560 spänn. Och en rimligt intressant lineup: CORROSION OF CONFORMITY, DEATH ANGEL, DESULTORY, ENTOMBED, F.K.Ü, IMMORTAL, KREATOR, MARDUK, OPETH och VOMITORY bland andra, får mig att dra på smilbanden.

Wacken har bokat MORBID ANGEL. Bara detta borde få folk att hala upp plånboken och pröjsa de 1070 spänn som biljetten kostar.

/Martin

Inte nytt från ALICE COOPER

Jag synar Martins fina The Haunted och höjer med en ännu finare ALICE COOPER - Welcome To My Nightmare live i Montreux 2005 (finns på blu-ray, no less!). Skräckens fader och årets inductee i Rock & Roll Hall Of Fame. Vid galan för mottagandet återförenas originalgruppen Alice Cooper med alla levande medlemmar + bonusgitarristen Steve Hunter (då Glen Buxton inte finns bland oss längre) och jag är i sjunde himlen.

Med guds försyn blir det några ströspelningar med denna originalsättning också, ett liiiiitet rykte hävdar London. Jag sätter mig på flyget DIREKT om det visar sig vara sant.

/Alex

Nytt från THE HAUNTED

Bra sväng - och Dolving låter sjukt bra! Speciellt gillar jag Per Möller Jensens fill vid 1:07.

/Martin

Uppdaterat

Jag har varit lite dålig på att uppdatera spellistan "Dagens Death Metallåt" men nu är det gjort - 10 nya låtar med bland andra BOLT THROWER, KNIGHTS OF THE ABYSS, MARTYR DEFILED finns att ta del av.

/Martin

Dagens Death Metallåt

Morgonrock

Vi sparkar igång denna måndagen med lite jävlar anamma. 1994 fnattade Zakk Wylde runt i världen med en liten trio kallad Pride & Glory, ett sällsamt underskattat band. Själv hade jag ynnesten att få se dem i Stockholm, på Sjöhistoriska Muséet, där de öppnade åt Therapy? och Aerosmith. De inte bara sparkade båda bandens stjärt den eftermiddagen, de fullständigt demolerade den, manglade den, pekade på den och skrattade och kallade den GrusBritt.

Brian Tichy på trummor, den magnifika James Lomenzo på bas och den oefterhärmlige Zakk på gitarr, se nu till att väcka eventuella arbetskamrater med denna kvart från Stockholm 1994.

Stockholm 1994-06-29

/Alex

Fredagslistan

Fredagslistan vecka 3 2011

Fredagslistan FTW, säger jag bara!

Har man en lista som rymmer både ANAAL NATHRAKH och KISS, då vet man att listan är gjord av mig och Alex eller hur? Tänkte väl det - och dessutom vet man att man kommer få höra låtar som Der Hölle Rache Kocht In Meinem Herzen och Heaven's On Fire och kanske den mest skruvade refrängen som KISS gjort i Burn Bitch Burn vars textrad följs av ett inte fullt så tufft ooh-ooh-oooh i falsett. Det låter väldigt roligt och typiskt KISS om ni frågar mig. Med sina 117 spår och 9 timmar musik har ni så att ni kan sysselsätta er under en arbetsdag, eller hur ni nu vill använda er av listan :-)

/Martin

Nytt på Biblioteket

Vi har fått en ny laddning skivor till biblioteket - ett bra sätt att fortsätta året på eller hur? Tänkte väl det.


ANAAL NATHRAKH är ett av de intressantaste extremmetalbanden om ni frågar mig. Duon bestående av Dave Hunt och Mick Kenney som utgör bandets sättning idag har framkallat något av den mest ångestfyllda och gallsprängda musiken under 2000-talet. Började som ett black metalband, men har på senare år dragit lite åt grindcorehållet även om gruppens musik fylls av mängder olika influenser. Har ambitionen att vara "the soundtrack to the apocalypse" vilket "Hell Is Empty, And All The Devils Are Here" skulle funka alldeles utmärkt som.

Inköpsförslag fick vi på denna skivan av finska The 69 EYES - gotisk rock i samma anda som HIM. Har en tvillingskiva i "Angels" som vi också köpt in. Låter helt okej om ni frågar mig - men detta är ju inte min kopp té som ni förstår, eller hur?

Uppföljaren till 2008 års "Switchblade Serenades" - och det låter som innan: gitarrerna i fokus, men de får kämpa om utrymmet med sångerskan Livs karakteristiska stämma. Vet man som bandet vad man sysslar med och vad man vill göra kan resultatet bli så bra som på denna plattan. Perfekt till en förfest på sommaren. Gott så.

Ozzy kämpar vidare. Denna skivan skänktes till biblioteket av Alexander som inte riktigt tyckte den höll måttet. Låna och se om du håller med honom eller inte :-)

Inköpsförslag. Det låter helt okej om walesarna - de vet hur man skriver hittig musik som går hem hos de breda massorna: lite lagom tufft med dubbla baskaggar och tuggande gitarrer med lite skriksång emellanåt, och naturligtvis feta melodier. Gillar man sån musik har man en habil plattleverans i "Fever".

"Love It To Death" är en platta så långt ifrån Poison man kan komma. Faktum är att denna plattan gjordes när Alice Cooper var ett band och inte en soloakt. Att plattan kom 1971 hörs verkligen och det låter inte det minsta ondskefullt om ni frågar mig, men jag är ju inte rätt person att yttra mig om denna plattan egentligen, haha!

Det låter betydligt tuffare om "Billion Dollar Babies", även om soundet fortfarande är riktigt skönt retro. Skivan kom 1973 och det räcker med att kolla på låttitlarna så fattar man snart att det är lite tuffare tongångar som gäller: Raped And Freezin' och I Love The Dead, exempelvis. Vi har köpt in en deluxeversion av plattan som innehåller en hel del livematerial också. Lånas i receptionen.

En jävulskt påkostad utgåva med originalplattan från 1970 samt en hel drös med udda remixar och instrumentalversioner av låtarna. 3 plattor som på ett underbart sätt förevigar BLACK SABBATHs makalösa platta. Lånas i receptionen.

Skivorna kommer finnas på avdelningen från kl. 10.00 idag.

/Martin

Behemoth

Nergal - sångare/gitarrist/odisputerat geni i BEHEMOTH har skrivits ut från sjukhuset i Gdansk där han har genomgått benmärgstransplantation mot sin leukemi. Man kan läsa en hel del mer på BEHEMOTHs hemsida.

Detta känns ju bara så oerhört bra - BEHEMOTH är ett av mina absoluta favoritband, och Nergal är en person som verkligen imponerar med sin totala hängivenhet i allt han tar sig för. Det känns bra att ett stort hinder har överkommits för honom i kampen mot cancern, så att han kan fortsätta i samma goda stil.

/Martin

NP: "Evangelia Heretika - The New Gospel"

GRF

Getaway Rock Festival släppte idag ett gäng nya band till festivalen - två drog direkt till sig min blick: OPETH - ett av mina favoritband överhuvudtaget - och KREATOR som jag sett en gång innan på SRF 2007 och verkligen inte skulle ha något emot att se igen. Övriga band - NIFELHEIM, SONATA ARCTICA, AGNOSTIC FRONT, EVERGREY och BULLET FOR MY VALENTINE - drar inte lika mycket om jag säger så.

Jag har sett OPETH ett antal gånger - och det är alltid en blandad känsla jag får av att se dom på festivaler. Dels brukar de, som vanligt, vara sinnesjukt bra (oftast bäst om ni frågar mig), och alltid tycker man att spelningarna är för korta. Hoppas att festivalen ger Åkerfeldt och grabbarna rejält med speltid.

I skenet av dessa bokningar ter sig SRF alltmer som det svagaste kortet just nu bland sommarens festivaler.

/Martin

NP: "The Funeral March" - GADGET

Sweden Rock Festival 2011

Sweden Rock har jag en såndär hatkärlek till. Jag började gå 1995 och fram till 2003 var det oslagbara konsertupplevelser man fick för en bra peng. Sen började allt med höjda biljettpriser och fler dagar varpå jag började tycka det kändes lite urvattnat. Nu är det ända sedan 2005 som jag såg alla dagarna, men jag har full förståelse för alla som gillar veckan i BlekingeRockens tecken. 2007 och 2008 stod jag helt över, det fanns annat som krävde min uppmärksamhet i musikvärlden då (Genesis/Heaven & Hell 2007 och Return To Forever 2008) men både 2009 och 2010 återvände jag (en och en halv resp. en dag).

Huruvida det blir något SRF för mig i år är fortfarande oklart. Jag vill hemskt gärna se Mr. Big igen, men allra helst inomhus på typ Amager Bio i Köpenhamn med hela låtsetet och inte ett nedkortat eftermiddagsset i Norje... Jag skulle möjligen stanna kvar och se ett par låtar med Judas Priest, som ett litet tack för allt även om jag tycker de låter trötta numera, jag skulle även definitivt vilja se Dan Reed med band, Ghost, Hawkwind och Fläsket Brinner.

Allt hänger dock på schemaläggarna. Jag åker bara en dag om jag åker om inte något väldigt exklusivt dyker upp, och 2010 lades ett fredagsschema som blir svårt att toppa. Vi får väl se.

Några gamla minnen från när festivalen varit som allra bäst:

Foghat - Home in my hand, 2004
Mercyful Fate - The oath, 1999 (ej komplett men GUUUUUD. Eller SAAAAAATAAAAAAN!)
Dio - The mob rules, 2000
Cinderella - Second wind / Push push, 2010
Bruce Dickinson - Silver wings, 2002
Anthrax - Indians, 2003
Alice Cooper - School´s out, 2006


/Alex

Omröstningen avgjord

Hur det kan gå när ett band mobiliserar sin fanbase blir ganska tydligt när man ser vilken skiva som röstades fram som den bästa svenska debuten 2010 på WeRock.

Jag trodde att TRIDENT skulle ta hem det - deras "World Destruction" ledde ganska massivt - och välförtjänt också. Men sedan small det bara till - ordentligt - och PRAY FOR LOCUST med "Swarm" drog om rejält. Måste ju kännas bra för stockholmarna att ha såna engagerade fans, minst sagt. Det kommer såklart en intervju med bandet, samt en tävling där man kan vinna signerade grejer från bandet. Bara en sån sak.

/Martin

NP: Relentless Dead Machine - DEAD BEYOND BURIED

Ozzy-vecka

Jag skulle vilja proklamera denna veckan varandes en Ozzy-vecka. Bakom denna allas vår mörkerprins döljer sig en låtskatt bara snäppet mindre än riksregalierna. När Ozzy omgav sig med bra låtskrivare så blev skivorna därefter, och från första skivan 1980 till No more tears 1992 ser jag inga svaga skivor någonstans. Något enstaka spår håller väl inte hundragunnarklass, men på det hela taget är det en gedigen utgivning. Ozzmosis 1995 var den första som enligt mig inte höll måtter hela vägen, och efter det är det uteslutande generisk dussin-nu-metal den gamle räven försöker pracka på oss.

Han verkar för övrigt inte ens speciellt nöjd själv, om man ser till låtlistorna de senaste åren så är det ytterst få låtar som spelas t.o.m. från den för tiden nya skivan. Nåväl, det lämnar jag därhän.

Jag såg Ozzy första gången i Göteborg 1995. Förutom att jag fick se underbarnet Joe Holmes på gitarr så var det en ganska intetsägande företeelse, 88 minuter i ett inte ens halvfullt Scandinavium med en Ozzy som mest verkade sur och trött. Tre dagar senare däremot, i Köpenhamn, där exploderade han och visade ALLA var skåpet ska stå. Tre låtar extra i setet och en djävulskt Go vittnade om en Ozzy som fortfarande kunde!

Jag har varit tveksam länge huruvida jag vill se honom igen, av rösten finns inte speciellt mycket kvar, det vet jag, men man kan ju uppskatta ett framträdande på andra sätt. Om låtlistan från 2010 bibehålls och han håller sig någorlunda i den formen han är nu så är det åtminstone inte lika otroligt som för några år sedan att jag tar mig till Sweden Rock och ser honom, trots att musikerna (läs: framförallt gitarristen) idag är ungefär så långt från forna dagars mästare man kan komma. Den som lever får se, och Ozzy är ju alltid Ozzy.

Mr Crowley (live 1995, med Joe Holmes)

Living in the past om Köpenhamn 1995 (med bild)

/Alex

Fredagslistan

God Morgon!

Jag ljög lite när jag sa att jag sätter stopp för grindcoreraseriet i och med recensionen av EXHALEs "Blind" - det blev ju snudd på omöjligt när man ska se legenderna NAPALM DEATH i början av februari. Det var prick det enda bandet som jag ville se på Close-Up Båten så jag var lite bitter över att jag inte ska med på den i år. Desto större blev glädjen när jag fick reda på att bandet spelar på The Rock i Köpenhamn några dagar innan kryssningen. Därför satte jag ihop ett gäng låtar baserat på den setlist bandet körde den 10 december 2010 i Prag. Fantastisk musik, så den listan har gått varm senaste dygnet, haha! I övrigt har jag varit ganska sparsmakad - endast två andra plattor har det lyssnats på ordentligt.


Alex del av listan domineras i en eller annan form av Doro. Det låter tyskt åttiotal så det bara skriker om det, så det blir väldigt svårt att hävda att listan inte har variation denna veckan, minst sagt!


Här får ni ett bildmässigt exempel på det:

Fredagslistan, vecka 2 2011

Trevlig helg!

/Martin

Kommer ni ihåg denna?

Ja, jösses vilka minnen! Kom ihåg när jag såg denna videon av CORROSION OF CONFORMITY i början på 1990-talet på Headbangers Ball som faktiskt var något att ha på den tiden. Går det förresten fortfarande? Huvudanledningen till att jag skriver detta inlägg är att CoC är klara för Getaway Festival i Gävle. De övriga bokningarna festivalen får det inte att rycka i polisongerna för min del, men CoC hade det varit kul att se. Videon i sig? Tja, den är ju verkligen en utpräglad video från 90-talet eller hur?

/Martn

Warlock och Doro - en kärlekshistoria

Jag var väl tio år, kanske elva, när jag hörde Warlock första gången. Hårdrock med en tjej på sång hade jag knappt hört talas om innan och min ringa ålder till trots blev jag omedelbart förälskad i tjejen, bandet och musiken. Efter att jag blev äldre och förälskelsen i tjejen lade sig så fortsatte jag dock älska musiken. Och när vi nu gått in i nådens år 2011 skall jag äntligen få se Doro live, den nionde april på KB i Malmö. Jag har haft några andra skuggor av tillfällen att få se henne genom årens lopp men stjärnorna har aldrig radat upp sig riktigt, det har de dock gjort nu och med den setlisten hon körde i höstas så borde det kunna bli en oerhört bra spelning.

Denna veckan har sannerligen gått i Warlocks och Doros tecken. Det var länge sedan jag körde en sådan genomplöjning av en katalog, och det var ett kärt återseende (återlyssnande) då jag faktiskt inte lyssnat på flera av skivorna på många år. Visst finns det bottennapp, och framförallt bottentexter (A metal racer never dies!) men jag må säga att kärnan av underbar 80-talshårdrock är intakt. Jag bjuder på några klipp nedan, allt för att förgylla läsarens och min egen torsdagsmorgon.

Warlock - Für Immer (promovideo - vi bockar av följande obligatorium: Söt tjej i båt, söt tjej med häst, svepande kameror och dimmig skog - ALLT som en riktig balladvideo ska innehålla!)
Warlock - All We Are (promovideo, här kan vi bocka av hur mycket som helst vad gäller 80-talets musikvideoinnehåll men vi gör nog bäst i att avstå...)
Warlock - Burning The Witches (live @ Camden Palace 1985 - stället heter Koko idag. Det kan man ju fundera på.)

Doro - Bad Blood (promovideo med allt som en 90-talsvideo ska innehålla)
Doro - Night Of The Warlock (live, från senaste plattan - she´s still got it!)

/Alex

Diverse nytt på WeRock

God förmiddag!

Det finns i vanlig ordning lite nya recensioner på WeRock så här i mitten på månaden: GHOST, WOE, ISKALD och EXHALE hör till banden vars alster dissekeras av skribenterna. För egen del sätter jag nu punkt för grindcoreraseriet i form av recensionen av EXHALEs "Blind", men tro för den sakens skull att jag kommer dra ner på att recensera riktigt extrem musik, hehe!

Det pågår också en mycket aktiv omröstning om vilken som var den bästa svenska debuten 2010. Mig veterligen har vi inte haft en omröstning som dragit så många röstande på bra länge. Kul! I skrivande stund leder TRIDENT med "World Destruction", en riktigt bra platta om ni frågar mig, men tycker man att GHOST, BOMBUS, IMPERIAL STATE ELECTRIC, ISTAPP, PRAY FOR LOCUST, NECRONAUT eller ZOMBIEKRIG gjorde bättre plattor så tveka inte att gå in och rösta - röstningen stänger kl. 24.00 på söndag.

/Martin

Måndagsglädje

I väntan på Brian Robertsons Diamonds And Dirt som släpps på SPV i mars eller april så njuter, NJUTER, jag formligen av detta liveklipp med The Clan. Låten är dessutom med på skivan tillsammans med ytterligare några av detta eminenta bands låtar som nu får en andra chans. Nu hoppas vi bara på några livedatum också.........

Brian Robertson´s The Clan - Blues Boy live i Stockholm 1995

/Alex

Första Fredagslistan för året

Jaha, tydligen har jag fått total hegemoni över den första fredagslistan för 2011 :-)

Alex grottar ner sig i pop nödtorftigt och falskeligen maskerad till hårdrock i form av nåt obskyrt material med en orkester vid namn KISS. Alex, jag är glad att jag slipper hitta material av denna usla kvalitet på Spotify där det såklart bara finns bra grejer ;-)

Veckans lista baseras på band som ligger på ett specifikt bolag, Siege Of Amida, som är en ren guldgruva till bolag om man gillar verkligt tung och extrem metal - MARTYR DEFILED, CARNIFEX, POSTMORTEM PROMISES och INGESTED är några band som ligger på labeln. Och det är definitivt ingen musik för folk som är finkänsliga, utan att för den skull gå över till rena övningar i idioti om att spela fortast/tyngst utan att kunna skriva bra låtar.

/Martin

Fredagslistan vecka 1 2011

Rivstart på det nya året

Vi har hållt ångan uppe på WeRock under den tid på året då det mesta av energin brukar gå åt till att återhämta sig från utsvävningarna under jul och nyår. Semester är överskattat ;-)

Det finns nu en så kallad aggregerad årsbästalista - de 10 bästa plattorna från 2010 framräknade från skribenternas årsbästalistor enligt ett sinnessjukt kompicerat system, haha!

Den listan hittar ni här.

Där kan man dessutom ta del av en del kommentarer från Nima Dervish, KONGHs David Johansson, Demonia och Alex Impaler från TRIDENT med flera angående listan, och året som gått.

Och på tal om TRIDENT så är deras "World Destruction" med i vår tävling om vilken som var den bästa svenska debuten 2010. Se där vilken okrystad övergång. Tävlingen med länkar till recensioner, myspace och Spotify hittar ni här.

/Martin

Något att vakna till...

Vissa morgnar är bättre än andra. Jag har i runda slängar 1200 konserter med KISS i olika format. Detta till trots blir jag lika förtjust varje gång det händer något nytt i den världen, och imorse när jag vaknade så låg det en liten godisbit i min inkorg - en hittills okänd tillika ohörd inspelning från Kyoto i Japan den 26/3 1977. KISS sista excellenta stund på 70-talet var definivt Japan-spelningarna, och att nu få ta del av ytterligare en, dessutom med förhållandevis bra ljud, är en ynnest!

Lite historik: en gammal (?) japansk snubbe som kallar sig för Mr. Peach var flitig med att spela in band på 70-talet men han släppte sällan eller aldrig sina inspelningar. Nu har han dock fått ändan ur vagnen, och de senaste två åren har sett Rainbow-världen formligen översköljas emd hans fantastiska inspelningar. Jag hoppades tidigt att han hade spelat in KISS också, efter att ha fått hem alla hans Rainbow-inspelningar från december 1976 (deras bästa turné för övrigt) och jodå! Hampad gris är halstrad höna, och här sitter jag idag med en tolvårings förtjusta flin på läpparna och spelar lufttrummor till Ladies Room!

Så Martin - du får komponera fredagslistan utan mig idag, för det jag lyssnar på idag och under helgen kommer du INTE att hitta på Spotify... Och det är åtminstone jag sjukt glad för ;)

KISS - Detroit rock city (Kyoto 770326)
Rainbow - Kill the king (Tokyo 761216, afternoon show)

/Alex

Årsbästalista konserter 2010

Efter nomineringarna i slutet av 2010 och en veckas extra funderande så blev följande fem metalspelningar de jag uppskattade allra mest:

1. Roger Waters - The Wall, New York
*Inte vidare otippad, men hur skulle världen annars se ut?

2. Chicken Shack - Sweden Rock
*Inte bara otippat utan JÄVLIGT otippat. Gamle farbrorn kan.

3. Transatlantic - London
*Neal Morse, Pete Trewavas och Mike Portnoy på samma scen. Oh, javisstja, där var nog två gubbar till... :)

4. MSG - Sweden Rock
*Vilken comeback! Vilken spelning! Vilken GUD han är på gitarr när han är glad/nykter/annat-applikabelt-epitet!

5. KISS - Malmö
*Skam vore det väl egentligen annars?

2011 bådar gott, jag har redan ett 15-tal konserter inbokade eller åtminstone planerade, och det sträcker sig bara fram till juli! Accept blir grymt, Doro ska bli kanon att äntligen få se och Maiden i juli borde bli bra det också! Dock så hoppas jag att Sweden Rock kommer med lite starkare kort, hittills har de bara släppt två band som jag vill se....vi får väl se!

/Alex

Köpfest

Vår lokala skivhandel We Love Music här i Helsingborg hade igår (och endast igår) halva priset på hela sortimentet. Om jag var glad? Är NASUM världens bästa grindcoreband? Tänkte väl det.

Det blev ju en del köpt - bland annat två förträffliga DVD:er i form av/med MASTODON "Workhouse Chronicles" som är riktigt bra, och RAGE AGAINST THE MACHINEs sista spelning innan de återförenades för några enstaka gig. Och jösses vilket ös det var på den konserten!






RATMs självbetitlade debut från 1992 hör till ett gäng plattor som jag lyssnat en hel massa på, och med sin blandning av tung, svängig musik och politiska budskap banade bandet vägen för en hel del band som trodde att de kunde nå upp till samma höjder med samma blandning mellan rap/hiphop och metal. De kunde de såklart inte. Dels för att de var sämre musiker och dels för att när Zach De La Rocha skriker "Fuck You, I Won't Do What You Tell Me" så väger det ut alla jävla "Rollin', rollin'" som exempelvis LIMP BIZKIT sket ut i folks öron. Glöm aldrig det.

Det blev även 4 plattor i göteborgsmetallens tecken - SOILWORKs "A Predator's Portrait", DARK TRANQUILITYs "Haven" och "Projector" och THE HAUNTEDs senaste liveplatta "Road Kill". Allt för under 500 spänn. Rimligt.

/Martin

Nya recensioner

Det ligger såklart nya recensioner uppe på WeRock också. Kom ni ihåg detta?

"Fick en lika sjuk som rolig idé - nästa recensionsrunda som då gäller texter som publiceras i januari på WeRock och Metal Covenant - kommer jag bara recensera grindcore."

Därför kan ni läsa recensioner av såväl NASUMs "Helvete" som ROTTEN SOUNDs "Exit", två riktigt bra plattor.

Ni hittar recensionerna här.

/Martin

Best Of 2010

Nu är den publicerad - den långa listan över vad WeRocks skribenter tyckte var de bästa plattorna år 2010. Jag rekommenderar ett besök på siten för att ta del av den - en hel del plattor som finns med på den kan jag säga.

Min egen lista hittar ni nedan.

/Martin


10. "Majesty And Decay" – IMMOLATION

Meckig dödsmetall går i 9 fall av 10 hem hos mig. När man gör det på det sätt som IMMOLATION gör går det inte att utesluta bandet från en årsbästalista. Dessutom är omslaget sjukt snyggt.

9. "Coordinates Of Confusion" – NEGLIGENCE

Så här ska thrash-metal låta! Tempo, kaggar, solon, ilskna texter och stämsång. Det låter förbannat hungrigt och har den där balansen mellan att hylla gamla hjältar utan att bli helt ostiga.






8. "Quantum Catastrophe" – BRAIN DRILL

Årets absolute bästa tech-deathplatta. Nej, det är inte musik för alla – för egen del hyllar jag oreserverat BRAIN DRILL som har tagit stora kliv låtskrivarmässigt från en redan hög nivå till ”Quantum Catastrophe” från debuten. Det här är en grupp/platta/get som man antigen gillar eller dissar. Mellanläget finns inte.


7. "Degenerate" – TRIGGER THE BLOODSHED

Klockren platta från ett band som var bra redan från början, men som tog steget upp till fantastiskt med denna platta. Renset i låtarna är så bra att man får tårar i ögonen.





6. "Path Of Fire" – AEON

En platta så hård att stenar blöder och moraltanter spontant självantänder vid uppspelningen. AEON har gjort en klassiskt bra death metalplatta, späckad med anti-kristen lyrik och ett furiöst demoniskt ös. Gillar man death metal är detta såklart en måsteplatta, annars kan man lika gärna lägga ner.



5. "Dementia/Dyslexia" – FLESHWROUGHT

Nu snackar vi – en brutalt bra platta som blir än mer imponerande då man vet att endast två killar står bakom musiken – Navene Koperweis på alla instrument, låtskrivare och producent och Jonny Davy som levererar en av sina absolut bästa vokala insatser överhuvudtaget.




4. "Kvelertak" – KVELERTAK

Välförtjänt hypat band om ni frågar mig. Detta är en ren fest för öronen och gör att man sitter och ler från öra till öra under stora delar av skivan. En mängd grepp från olika genrer förvandlas medelst en grym magkänsla inom bandet för vad som funkar till något ytterst njutbart.



3. "Heirs To Thievery" – MISERY INDEX

Misery Index har gjort det igen – levererat en knäckande platta. Fy fan vad bra det här! Från första till sista ton är ”Heirs To Thievery” en uppvisning i dödsmetall med grindinfluenser och politik. Dessutom har plattan årets bästa virveltrumljud. Bara en sådan sak.

2. "Polarity" - DECREPIT BIRTH

Det var ytterst nära att ”Polarity” knep förstaplatsen. Jag har dyrkat denna platta från första gången jag hörde den. En ren orgie i tekniskt spel gör att plattan inte är för alla – själv smälte jag från första ton.

1. "Lawless Darkness" – WATAIN

Enda plattan som klarade av att leva upp till hypen – ”On June 7th Black Metal Will Be Reborn” som det stod på bandets hemsida inför släppet. Bedövande bra på allt från att skriva låtar som fullkomligt spyr svärta till att leverera en så pass helhjärtad attityd som får kristna tempel att implodera i fasa bara bandet kommer inom ett kvarters radie gör att WATAIN med rätta kan kalla sig banerförarna av black metal just nu. ”Lawless Darkness” är 10 spår elitkvalitet rakt igenom – hur i helvete skall de kunna toppa detta är frågan jag ställer mig. Episkt.

Årsbästalistan Konsert 2010

Gott nytt gott folk!

Eftersom jag har betydligt fler grisar i min hage än bara metalgrisar så har jag publicerat min kompletta 2010-årskrönika på annan ort. Länkar finns nedan, en till facebook och en till Kiss Army Swedens Message Board. Jag varnar dock den rättrogne - man får läsa om både Lili & Susie och Ultravox också! Be warned.

2011 blir bra, det vågar jag påstå. Och vi ses väl för FAN på ACCEPT i Göteborg i februari?

Faceboken

Kiss-sidan (scrolla ner lite)

/Alex