Kanada är ett land med starka punktraditioner. Det är väldens näst största till ytan men toppar även listar över de mest glesbefolkade. De har gett världen storheter som Toronto Maple Leafs och Trailer park boys. Utöver punk och hardcore spelas det även habil döds och black (se listor av övriga skribenter) för att inte tala om RUSH (jag förlåter Neil Peart för Ayn Rand-dumheterna på 2112).
Vi börjar med ett av mina absoluta favoritband Propagandhi. De släpper nytt efter åtta år i radioskugga och två låtar från plattan At Peace har smugit sig ut. Propagandhi har varit uppe tidigare och kort sammanfattat kan det sägas att de gått från skatepunk på tidiga 90-talet till proggigare punk med thrash-influenser från mitten av 00-talet. Det senaste är inget undantag.
Nästa gäng heter FUCKED UP och behöver nog ingen introduktion. Bandet bildades i Toronto 2001 och den klassiska debuten Hidden world kom 2006 och jag har varit ett fan sedan dess. Det är rockigt, ösigt och förbannat. Jag blev förvånad när jag såg senaste singeln i mitten av mars med tanke på att det kom två (!) plattor förra året. Inte mig emot dock när de håller såhär hög kvalitet.
Vi håller oss i Toronto och säger hej till PUP. Debuten kom 2014 och jag var hooked från första lyssningen. Det är punkigt, drar åt garagehållet, snyggt producerat med skramliga element och löjligt hög energi. Nya plattan kommer, precis som Propagandhis, i maj och låtarna som läckt är en perfekt blandning av gapiga bangers och lugnare garagerökare.
Ingen Oskar S lista utan gammel-HC. Vi säger hej till Joey Shithead och D.O.A. och lägger klassikern Hardcore ’81 på spelaren. D.O.A bildades i Vancouver 1978 och har gjort allt, spelat överallt och släppt hur många skivor som helst. Förutom musiken är Joseph Keighley, som Joey S egentligen heter, engagerad i sociala frågor och klimatrörelsen. Scott Crawfords (Salad Days) dokumentär om Keighley kom förra året för den intresserade. Hardcore ’81 är en platta jag lyssnat fruktansvärt mycket på och vi sätter nålen på den otroligt svängiga andra låten Unknown.
Vi avslutar med hjältarna i SNFU som bildades i Edmonton 1981. Man kan säga att bandet bestod av två läger: den karismatiske sångaren och textförfattaren Ken Chinn och bröderna Belke (gitarr och bas) som skrev all musik, som inte drog helt jämt på grund av Chinns droganvändande och oberäknelighet. För den intresserade kan jag inte rekommendera dokumentären Open your mouth an say Mr Chi Pig från 2010 nog. Det är bland det sorgligaste jag någonsin sett och jag blev otroligt ledsen när han gick bort 2020. Men hur låter musiken då? Himmelsk är svaret. De tidigare skivorna har det gamla goa hardcore ljudet och från återföreningen på 90-talet drar det mer åt skatepunk men med det skitiga opolerade gamla ljudet. Låten är tagen från den andra skivan och ger en bra introduktion till kombinationen Belkes låtskriveri och Chinns texter.
Äh, vafan. Vi avslutar med Closer to the heart av RUSH,
vi är trots allt i Kanada.
/Oskar S
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar