Fredagslistan 2023 v46: Jag har läst ännu en bok om Hardcore

 Ohoy där ute på dom digitala vågorna!

I veckan som gått har jag läst en bok som heter Mutations: The Many Strange Faces of Hardcore Punk av Sam McPheeters (sångare i husgudarna BORN AGAINST) och den handlar föga förvånande om hardcorepunk. Men inte hardcore som en homogen rörelse utan som en otroligt spretig kreativ undergroundrörelse. Människorna, fanzines, sunkiga klubbar och underbar musik fyller pärmarna. Å ena sidan önskar man att man var där, å andra sidan är det skönt att inte oroa sig över att bli misshandlad av jocks eller knivad av skinheads. Jag tänker inte ge någon djupare recension av boken, läs den i stället, utan göra några nedslag.

 Listan hittar ni HÄR

Eftersom förordet är skrivet av Tobi Vail är det inte mer än rätt att vi börjar med bandet som stod i förgrunden för riot grrrl-rörelsen, från Olympia, WA i början av nittiotalet. Ta några av världens coolaste akter från tidiga punken i England som THE SLITS, THE RAINCOATS och SIOUXSIE SIOUX, skruva upp volymen och intensiteten och voilà, har vi BIKINI KILL. Bandet fick ta omåttliga mängder skit under sina turnéer och provocerade den manligt dominerande scenen men har inspirerat otaliga nya feta band. Aktiva mellan 1990-1997 och i skrivande stund på återföreningsturné. Efter bandet startade sångerskan Kathleen Hannah bland annat det avskalade indieprojektet Julie Ruin och new wave bandet Le Tigre, båda värda att kolla upp. Låten heter Double Dare Ya från första EPn som är producerad av ingen mindre än farbror Ian MacKaye.

Vi går vidare och landar i Landsing, MI år 1982. När DEAD KENNEDYS sångare Jello Biafra (med en väldigt karakteristisk sångstil) fick frågan om han någonsin hört något liknande sångmässigt skrattade han och sa nej. VI pratar Doc Corbin Dart i bandet THE CRUCIFUCKS. Detta är ett band som flugit under min radar. Jag tycker inte att de är jättebra men när det kommer till att provocera slår de både DEAD KENNEDYS och GG ALLIN, ibland med finess, ibland utan. Låtarna handlar om hat. Mot auktoriteter, samhället, andra människor och i synnerhet polisen. Låten heter Cops for Fertilizer från debuten.

Milwaukee, WI 1981. Det var här allt började för DIE KREUTZEN. 1982 släpptes Cows and Beer som sedan spelades in igen till fullängdardebuten 1984. Detta är en perfekt platta i mitt tycke. Det är snabbt, intensivt och desperat. Här finns även en ”oj, vad hände?” frågestämning om man jämför debuten mot de senare plattorna där de rör sig mot ett mer post-hardcore ljud i stil med HÜSKER DU. Båda varianterna av bandet låter otroligt bra. Låten heter Enemies från debutfullängdaren (bättre ljud) men jag slänger upp omslaget från Cows and Beer som är ett fruktansvärt episkt omslag. Herrejävlar.

Vi går vidare till ett annat ”oj, vad hände här?” band. Eller rättare sagt, ”oj, vad FAN hände här!?”. 1982 släpper britterna DISCHARGE plattan Hear Nothing See Nothing Say Nothing. Okontroversiell åsikt; den är stilbildande, förbannat bra och krattade manegen för crust och d-beat. 1986 kommer skivan Grave New World. Hur låter den då? Annorlunda. Hur mottogs den? Under en spelning i New York kastade H.R, sångare i BAD BRAINS och Mr. PMA (positive mental attitude) sopor på bandet under framträdandet. Jag kan ändå tycka att det är lite kul att de testade att göra en power metal platta med falsettsång och att de körde på ett tag innan de fick bryta turnén. Det är något punkigt i det. Låten heter I Won’t Subscribe. Lyssna på trummorna och njut.

Dags att knyta ihop säcken och vi åker till Reno, NV, året är 1980 och personen som håller i micken heter Kevin Seconds och han har ett stort X på handen. Givetvis heter bandet 7 SECONDS och håller fortfarande på, med ett uppehåll mellan 2018-2022. Varför kniper 7 SECONDS den sista platsen på listan? Jo för att detta är också ett band som åldrats med stil. Debuten The Crew är en fantastisk hardcoreplatta som har alla de rätta elementen. Spolar vi fram till 1989års Soulforce Revolution har vi ett poppigare ljud där vi kan ana att band som H2O tagit inspiration, både ljudmässigt och innehållsmässigt med var snälla mot varandra-teman. Låten heter Young ’til I Die och är en stilguide i Positive Youth Hardcore. Lite som CRUCIFUCKS ovan fast tvärtom.

Ha en trevlig helg, nästa vecka blir det något helt annat av någon helt annan.

/Oskar S