Så var sportlovet över oss ännu en gång och jag har valt att ägna denna fredagslista åt just bandet SPORTLOV. Inte Ukraina, krig, livets allmäna frustration och jämmerdal utan ett sidospår som kan få distrahera för en stund.

Bakom black metal-gruppen SPORTLOV gömmer sig några rätt stora namn inom extremmetallscenen men visst låter det mer poetiskt med medlemmar som Count Wassberg, Dubbdäck Doom Occulta, Hell Y. Hansen, Thermoss, Fjällhammer, Fjällräv Vikernes och Jürgen Mühlegg. Uppsalabandet var aktivt från 1998 till 2016 då man slutligen kastade in handduken (inklusive en paus på ungefär tio år där mot slutet).

Kännetecken för SPORTLOV är, förutom ett iskallt anslag och habil musikalitet, förstås ett stort mått humor. Texterna handlar om vintersport, snöbollskrig och satanism och det är stört omöjligt att inte charmas av strofer i stil med "ingen Jesus Krist i vår svarta pist".

Tre släpp och en samlingsbox hann man med att ge ut och jag tycker att vi kastar oss rakt in i den enda fullängdaren "Offerblod I Vallabod" från 2003. Sedan tar vi en välförtjänt helg.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 8: Offerblod I Vallabod

Fredagslistan 2022, vecka 7: Nytt och notervärt

 Gott folk!

Det har varit ett par episka veckor när det gäller nya skivor. Jag har vadat fram i tonkonst så fruktansvärt bra - det vet ni om ni har hållit koll på mina skriverier på WeRock.nu under de gångna veckorna. Och det verkar inte direkt sakta ner under den kommande tiden - av mina fem val denna vecka så är fyra stycken från skivor som inte kommit ut än, men där teaserlåtarna sannerligen lägger förväntanshorisonten på en mycket hög nivå. 

Vi kör!

Det är inte svårt att gilla AMORPHIS i vanliga fall, men sedan "Halo" släpptes för en vecka sedan så har det inte direkt varit svårare, haha! Jag har haft ytterst svårt att slita mig från skivan som i stort sett är en njutning från början till slut och som fortsätter den fina trend som bandet har haft under, ja om ni frågar mig, hela karriären. Oftast växer skivorna också efter hand, så vi får väl se hur den här skivan tar sig under året. 

"Acts Of God" hör till en av de skivor jag sett fram emot mest under 2022. IMMOLATION gör alltid skivor som är värda vår tid och uppmärksamhet och det verkar vara samma visa den här gången. Fruktansvärt vilket sväng gubbarna från Yonkers får till här, det måste jag säga. Det finns också en påtaglig desperation i den här låten som jag verkligen gillar. 

Det fanns en tid då jag verkligen dyrkade WATAIN, ungefär runt tiden för när bandet släppte "Lawless Darkness". En skiva som fortfarande står sig och imponerar. Efter den så ville jag så förtvivlat gärna tycka om både "The Wild Hunt" och "Trident Wolf Eclipse", men magin fanns där inte. Med The Howling får bandet mig att hoppas igen. Det är storslaget utan att bli pastischartat, här finns ett fantastiskt driv och den där otroliga närvaron som bandet framkallade tidigare i karriären är tillbaka. Jag är, milt sagt, till mig i trasorna över detta. 

THE SPIRIT är ett av WeRock-kollega Roberts favoritband. Nu fattar jag varför. Det är inte svårt att uppskatta hantverket från den här tyska duon - det finns en skön stämning i Of Clarity And Galactic Structures och det är inte svårt att längta efter mer. 

Sebastian Ramstedt har ett nytt band - IN APHELION - vid sidan av NECROPHOBIC. Det råder en nästan sjuklig hype kring det här bandet på WeRock-redaktionen, och ni får ursäkta, men jag tänker inte göra något för att tona ner denna. Snarare tvärtom. Från när jag hörde Draugr i november 2021 så har jag varit till mig - den känslan minskade inte när jag fick promon skickad till mig av Stian på Edged Circle Production. Jag både tror och hoppas på att ni kommer få samma pepp när ni hör World Sepent (Devourer Of Dreams). 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 7: Nytt och notervärt

Fredagslistan 2022, vecka 6: Årsbästa enligt Andreas

Sent ska syndaren vakna och omvärldsbevaka, så nu när vi snart är halvvägs genom februari är det dags för mig att lista några favoritskivor från fjolåret. Jag ligger fortfarande back i lyssnandet - till exempel ligger "nya ABSU"s senaste album i ett brev på väg från Polen till Malmö - men sånt är livet. Konceptet kalenderår har helt upplösts i och med pandemin, jag är inte klar med 2010-talet än.

Det finns ingen inbördes rankning här, och jag har inte nödvändigtvis valt den bästa låten från skivan, utan se det som smakprov. Alla måste lyssna!

Vi börjar med australiensiska STARGAZERs "Psychic Secretions," ett band jag hyllat i den här spalten tidigare. Den här skivan föll lite i glömska för mig under året - den är redan ett år gammal - men den har snarare vuxit i styrka än tappat lockelsekraft. Psykedelisk och teknisk black/death metal med oväntade vändningar och extremt skickligt spel, inte minst på basfronten. De stannar på min lista över de bästa banden det här århundradet.

Finska CONCRETE WINDS (sprungna ur åländska VORUM) var ett chansköp: jag litade helt enkelt på några kamraters omdöme, och det gjorde jag rätt i. Det här är dödsmetall längst ut på det våldsamma spektrumet, med en svavelosande frenesi som får föregångare som ANGELCORPSE att låta som AUTOPSY. Albumtiteln "Nerve Butcherer" beskriver precis hur det låter, precis som låttitlar som dessa: Noise Trepanation, Demonic Truculence Paroxystic Flagellator, Industrial Mutilation... ja ni fattar. 27 minuter storstryk!

Här är ett bra tillfälle att pausa med lite lugnare musik, med Uppsalas CONTAMINAZIONE som äntligen fick ut sitt första släpp, kassetten "Pericole Di Morte". Den här trion är direkta arvtagare till klassisk italiensk skräckfilmsmusik (GOBLIN, Fabio Frizzi), med molokna analogsynthar i fronten som drivs fram av en tillbakadragen men bestämd rytmsektion. Eftersom deras EP inte tycks finnas på youtube får ni hålla till godo med ett kort liveklipp från Truckstop Alaska i Göteborg 2019 - de är ett ruggigt bra liveband! - och en länk till deras bandcamp där ni kan höra och köpa rubbet.

Norsk black metal har många kufar, men ingen är nog kufigare än Woe J Reaper i FURZE. Hans psykedeliska, superanaloga, gammelskoliga black/doom metal brukar skrämma bort de flesta hårdrockare, men om man håller sinnet öppet finns det mängder av besynnerliga och snygga riff att hitta. Det gäller även för fjolårets EP "Black Psych Tormentor", som även gav oss den första FURZE-videon: den kan ni se i dagens lista. (Min favorittrivia om Reapern är att hans dagjobb är att föda upp och sälja maine coon-katter tillsammans med sin fru. Jag skulle inte tveka en sekund att köpa en katt av den här mannen.)

Vi återvänder till Uppsala, och grabbarna i REVEAL!, ett band jag tycker det pratas alldeles för lite om. Deras vibrerande mix av gammaldags black/thrash metal, postpunk, skev rock och gud vet vad låter inte riktigt som något annat. Det är inte jättemånga svenska band som kan skryta med det idag, och ni gör er alla en otjänst om ni missar dem! Denna fjärde fullängdare "Doppelherz" är nog deras mest tillgängliga skiva hittills sett till produktion, men det finns mycket att utforska i de här mörka korridorerna... (och ja, föga förvånande finns det ett antal länkar till CONTAMINAZIONE, via band som GRAVMASKIN och IN SOLITUDE.)

Avslutar med vad vi kan kalla en bubblare: ESCUMERGAMËNT - "...ni degu fazentz escumergamënt e mesorga...". I övrigt ingen kommentar, på grund av jäv.


LYSSNA HÄR!
/Andreas

Så har det blivit dags för årets första fredagslista för min del. Jag inledde 2022 med en ganska oskön fallolycka som resulterade i frakturer på ulna, tibia och fibula - det vill säga bruten underarm samt fotled. Nu har jag börjat kvickna till från morfindimmorna och det är hög tid att se vad för intressant som släppts under de första veckorna av det här året. Vi sparkar igång direkt.

Schweiziska dödsmetallbandet DEATHCULT bjuder på fullt ställ redan från första tonen i utmärkta Swine Of Oblivion. "Of Soil Unearthed" heter fullängdaren låten är sprungen ur och den släpptes den 28 januari på Invictus Productions.

Vänner av mangel och röj kommer gissningsvis att bli lika förtjusta i det här som jag. Fem av fem blodapelsiner i betyg.

Listans nummer två stavas VERBUM och går betydligt långsammare. Det här chilenska doomgänget visar ett blytungt allvar på första fullängdaren "Exhortation To The Impure" släppt på BoneHead Productions. Framför allt finns ett ohyggligt bra tryck i rösten hos sångaren som låter som någon som ligger på golvet och ömsom ålar, ömsom kväker.

VORGA härnäst. Jag börjar med den egentligen enda nackdelen, det låter lite lite för nytt och välproducerat för mina öron. Jag hade önskat mig snäppet råare sound, det ska erkännas. 

Men om man ser bortom det lilla smolket i glädjebägaren finns det mycket gött att hämta på skivan "Striving Toward Oblivion", särskilt om man har en faiblesse till melodisk döds/black som andas 90-tal.

Filippinska bandet NULLIFICATION släppte sin första fullängdare "Kingdoms To Hovel" i mitten av januari och det är en charmig historia för oss som inte riktigt kan släppa det där första dödsmetallsoundet som fanns i tidernas begynnelse. Rått och ruffigt och med en betydande portion garagekänsla.

Vi avslutar med grandiost schwung från Grekland! VICIOUS KNIGHTS låt Swing From The Grave bjuder på idel karameller - trallpunkigt intro, festliga galopptrummor och allmän nej nu djävlar-attityd. Det är omöjligt att inte bli på gott humör av det här, thrashigt och tralligt som det är. "Alteration Through Possession" är en riktig pärla till skiva att plöja igenom ett regnigt februari med. 

På återseende,

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 5: Tidiga nysläpp