Alla helgons dag nalkas, vintertiden lägger sig som en mantel, världen mörknar och växtligheten somnar in. Vad passar bättre då än ett femfaldigt "tänk på döden" från den skräckinjagande doom metallens hemland, Italien?
Med sitt rika arv från katolicismens rökelsedoftande liturgier, gotik, mystisk progrock och suspekt skräckfilm är det inte konstigt att just ett land som Italien haft en god grogrund för just doom metal, i sina mer dramatiska former. En bra bit från genrens bluesiga ursprung eller nordiska episka anslag, så har den italienska doomen tagit... andra vägar. Mörka vägar. Som ni får smakprov på HÄR!
Vi kan såklart inte börja någon annanstans än hos DEATH SS. Med några uppehåll har frontmannen Steve Sylvester och en lång rad musiker kört på sedan 1977. Djupt inspirerade av gammal skräckfilm och skräckserietidningar (och svart magi, såklart), så har deras image alltid varit ganska serietidningsaktig. Eller halloween-kitchig, om man vill. Oavsett medlemsbyten är musikernas roll bestämda: trummisen är varulv, gitarristen är döden, basisten är mumie, och Steve Sylvester är såklart vampyren. Inga konstigheter där.
Här är en låt från tiden kring EPn "Evil Metal" från 1983 - inspelad efter att Sylvester hoppat av bandet några år, så vi hör den mystiske Sanctis Ghoram ta ton. (Just den EPn är något av det bästa som släppts, så någon får gärna låna mig tio papp för ett original.) DEATH SS har som sagt funnits i många år, och det är tyvärr inte många av de senaste årtiondena som är direkt lyssningsbara, men vad gör det när de matat ur sig låtar som Black and Violet? (Min gräns går vid "Heavy Demons" från 1991, sen spårade det ur.)
I princip samma line-up som låten ovan bytte snart namn till PAUL CHAIN VIOLET THEATRE - notera färgen - ledda av DEATH SS ursprungliga gitarrist och låtskrivare, den minst sagt excentriske Paul Chain. Att ens börja skrapa på den mannens utgivning är ett heltidsjobb, med mängder av ren improvisationsmusik och på senare år ljudinstallationer på gallerier, men den lila teaterns musik är lättfattlig för den som gillar tung och ockult hårdrock. Notera att sången inte är några ord utöver låttiteln, utan en slags improviserat fonetiskt språk. Som sagt, excentrisk man, samt en av världens bästa riffmakare. Här hör ni Voyage to Hell, från debut-EPn "Detatching from Satan" från 1984.
Där DEATH SS lade grunden för den italienska doomscenen, kom snart många band inspirerade av filmmonstren. Ett klassiskt och tämligen obskyrt sådant band var trion BLACK HOLE från Verona. Ett kortlivat och besynnerligt gäng, vars småprogressiva debut "Land of Mystery" har en stor plats i ett fåtal dårars hjärtan. Lyssna på Blind Men and Occult Forces och förundras. (För en riktig mindfuck, lyssna på deras återföreningsskiva. Det finns ingen levande människa som förstår vad som pågår där, och jag tror inte någon klarar av att lyssna på hela.)
Om ni tycker att musiken hittills varit lite för mainstream och välkänd, så får ni förhoppningsvis ert lystmäte nu. Genuas ZESS existerade några år under sent åttiotal, gjorde några inspelningar, och försvann. Det var först år 2004 som det klassiska italienska bolaget Black Widow återsläppte deras inspelningar på samlingen "Et in Arcadia Ego". Och vilka låtar det var! Märkligt nog det bäst producerade i den här listan än så länge, och helt klart tyngsta. Här hörs tydligt lutningarna åt traditionell heavy metal. Medlemmar från kortlivade ZESS gick sedermera vidare till mer "välkända" band som TONY TEARS, MALOMBRA och IL SEGNO DEL COMANDO. Hör här Revenants of War.
"Hearse, a hearse is now arriving
Hearse, a violet-draped black hearse
I am terrorized by this silent feretro
A funeral is sign of death!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar