Idag består fredagslistan av exakt EN skiva, nämligen briljanta "In Darkness At Last" av ARES KINGDOM. Och den titeln för ju tankarna till dagsläget då hösten slutligen tagit ett litet nätt struptag om sensommaren och tryckt till; till förmån för regn, rusk och mörker. 

ARES KINGDOM består av ett gäng fryntliga grabbar från Kansas City som strävat på sedan 1996 och släppt en hel radda skivor genom åren. Albumet vi lyssnar till idag är femte fullängdaren och den såg dagens ljus för ungefär en halv månad sedan på Nuclear War Now! Productions. Om musik kan tänkas vara pampig men samtidigt hetsig så skulle jag nog säga att ARES KINGDOM kör fullt ut på den stilen. Thrash möter döds möter krig möter esoterika och bildar tillsammans fullt ställ med sågande gitarrer.

 Det finns en nerv i riffen och kanske framför allt i sången som tilltalar mig mycket. Det här är passionerad musik gjord av passionerade människor och därför ligger energi och engagemang på topp genom hela skivan. Bitvis känns det 80-tal och bitvis 90-tal i anslaget och det ger ju alltid pluspoäng i min bok. Ja fy satan så bra det här är. Jag går inte in låt för låt och recenserar idag utan ni får själva bilda er en uppfattning om den här 39-minuterssläggan till platta. Efter genomgångna tio spår tar vi en välförtjänt helg. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 39: Ares Kingdom - In Darkness At Last!

Fredagslistan 2022, vecka 38: Wormrot!

Gott folk!

Förra helgen umgicks jag musikaliskt enbart med en enda skiva - BEHEMOTHs "Opvus Contra Natvram". Det var inte en tillfredsställande upplevelse. Maken till alibiskiva. Det stämmer att jag har högre krav på BEHEMOTH, och just av den anledningen var det så djupt oroande att se hur mycket det bandet har stagnerat. Skivan lämnade mig med en känsla av att ni måste jag ha tag i något bättre att utsätta ören för. 

Därför är hela fredagslistan idag vigt åt det väldigt vanligt förekommande singaporeiska grindcorebandet WORMROT. 

Min i det närmaste dyrkan av detta powergäng känner ni till sedan innan. Vartenda ett av bandets skivor ligger på en verkshöjd värdigt NASUM, ROTTEN SOUND eller NAPALM DEATH. Ja, ren jävla ljungeld med en total inlevelse och atmosfär av livsnödvändighet. 

Detta gäller även deras senaste skiva "Hiss" som kom i sommar. Det är den bästa grindcoreskivan ni kommer höra i år, och det kan vara så att den pryder en plats i årsbästalistan. 

Röj undan möblemanget - nu blir det mosh :)

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 37: Episkt och amerikanskt 1979-1984

Efter en minst sagt tungrodd valperiod och krigssommar, och med höstens parlamentariska huvudvärk och elräkningskaos på stadig inmarsch, behövs det något energigivande och uppiggande i allt dunkel. Och vad ger mer energi än episk åttiotalshårdrock? Här kommer helt enkelt sju ordentliga hits från Förenta Staterna, inspelade och utgivna mellan åren 1979 och 1984. Full fart! BROCAS HELM leder er till listan!

1. LEGEND - The Destroyer ("Fröm the Fjörds", 1979)

2. FATES WARNING - Orphan Gypsy ("The Spectre Within", 1984)

3. OMEN - The Axeman ("Battle Cry", 1984)

4. HIRAX - Believe in the King (demo, 1984)

5. BROCAS HELM - Into the Ithilstone ("Into Battle", 1984)

6. WARLORD - Child of the Damned ("Deliver Us", 1983)

7. MANILLA ROAD - Cage of Mirrors ("Crystal Logic", 1983)

God helg! /Andreas

Önationen Singapore är Asiens näst minsta land, ligger 137 kilometer norr om ekvatorn och gränsar havsvägen till Malaysia i norr och till Indonesien i syd och sydväst. Namnet Singapore är malajiska för Lejonstaden och enligt legenden var det just ett lejon som var den första levande varelse prins Sang Nila Utama skådade på ön. Klimatmässigt är det varmt och blött, som lägst 18,4 plusgrader och som högst 37,8. Lägg till en luftfuktighet som är mellan 60 och 90%, riklig nederbörd och inga direkta årstidsväxlingar så har du en aning om läget - mastigt och pustigt.

Det första jag tänker på när jag ser namnet Singapore är WORMROT men eftersom de dyker upp lite titt som tätt här i bloggen lämnar jag dem åt sidan och inleder istället med DOLDREY. DOLDREY är veckans klart starkaste kort i den här listan och debutalbumet "Celestial Deconstruction" som blandar dödsmetall med crustpunk har gått varmt här hemma i ett par veckor. Har man läst manga på 90-talet, närmare bestämt Berserk: The Golden Age, finns en viss risk att man känner igen Doldrey som namnet på en oerhört stor och svårintagen borg men för mig personligen var det ett helt nytt epitet. Jag har valt låten Blood Of The Serpent till listan och den pustar och frustar och ångar på med fullt ställ och snirkliga riff och en vilja till marsch. Prisa gud, här kommer d-takten!

Nästa gäng heter OPPOSITION PARTY och har varit aktiva sedan 1986. De har sina rötter i punk-, thrash-, och hardcorescenen och släppte 2019 en EP vid namn "Tales To Horrify" som har ett göttigt skräckserietecknat omslag i retrostil signerat Ed Repka. (Ja precis, samma Repka som har gjort omslag åt bland andra MEGADETH, DEATH, NUCLEAR ASSAULT och VENOM.) Det här är perfekt fredagssväng och om du gillar band som MUNICIPAL WASTE kommer du garanterat att stampa takten även till OPPOSITION PARTY.

Habila musikerna i RUDRA härnäst. De spelar så kallad vedisk metal och vill med den etiketten uppmärksamma sina förfäders religiösa och kulturella arv. Albumet jag valt, "Brahmavidya: Transcendental I", släpptes redan 2009 och innehåller idel goa gitarriff och snabba trummor. Fullt blås med andra ord. Som trivia kan nämnas att den Rudra som åsyftas här är en stormgud inom indisk mytologi, skapad av Brahmas vrede och som är mycket mångtydig och lössläppt till sin natur. Det finns en familj av hoppspindlar som heter samma sak men detta faktum lämnar vi därhän.

Kathir som är sångare i RUDRA har ett sidoprojekt sedan 2011 vid namn THE WANDERING ASCETIC och de får segla in på listans fjärde plats. Det här bandet kör en enklare och mer slängigt punkig framtoning än förstnämnda och jag har valt The Will To Live från första abumet "Crimson". Det här är en svängig historia som på vissa sätt för tankarna till en sorts garage-version av ROTTING CHRIST. Inte alls dumt faktiskt om än lite enahanda, 4 av 6 äpplen i betyg.

IMPIETY är ett band som sannerligen inte går av för hackor med sin blästrande blandning av döds, black och thrash. Jag var rätt förtjust redan 2012 då de släppte "Ravage & Conquer" och den efterföljande "Versus All Gods" är faktiskt ett par snäpp bättre. Omslaget illustrerar väldigt väl vad det handlar om - krigiska gudar, tut och bröt och blixtar! Ett koncept som sällan slår fel. Eftersom "Versus All Gods" ligger i sin helhet på youtube och inte låtvis så tuggar vi i oss hela skivan innan det är dags för en välförtjänt helg.

På återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 36: Färden går till Singapore!

Fredagslistan 2022, vecka 35: För 10 år sedan.

 Gott folk! 

Det kommer några listor från mig framöver som kommer att ta oss till en del udda regioner och länder, men jag är inte riktigt färdig med urvalet till dessa, så istället blir det en retrospektiv lista idag. Med tanke på hur skivor står som spön i backen har jag - det tillstår jag villigt - oerhört svårt att minnas när verkligt bra skivor, eller låtar för den delen, gavs ut. Därför ville jag friska upp minnet. Vilka låtar från 2012 tyckte jag var riktigt bra? Jag kom inte hela vägen i mål - veckans lista har bara låtar från 2012 års första hälft. Kanske blir det en fortsättningslista, kanske inte, vi får se. 

Vi kör!

Rise, Vulcan Spectre! Fler som går igång på de orden? Tänkte väl det. Den oerhörda kraften i norrmännens thrash som den manifesteras på deras andra skiva är helt galet bra. För min del så gick jag igång utav bara helvete bara på titellåten, men resten av skivan är magiskt förträfflig. När den här skivan kom så insåg jag att jag hade kommit  bort från hur riktigt förträfflig den här sortens thrash är och istället snöat in på mer avrundad dito. Det kändes bra att bli korrigerad, haha!

Sonisk pugilism från Kalmar! Jag är fortfarande djupt bedrövad att SPAWN OF POSSESSION inte finns mer. 2012 släppte bandet "Incurso", en skiva som - om ni inte gillar teknisk death metal - det kostar på att lyssna på. För oss andra är det bara att sätta på sig haklappen. The Evangelist är en gitarrmässig uppvisning. Det gnisslas och bänds nåt så in i bänken. Det meckas med taktarter. Det är helt fantastiskt. 

"The Weight Of Oceans" kom 2012. Det är lite av en no-brainer att jag tar med Colossus här. Ni får ursäkta, för den här låten och detta band har dykt upp en förfärlig massa gånger på bloggen, och min kärlek till bandet är nästan grundlagsstabil. Men det är helt orimligt att inte gilla det här bandet, för de lirar så bra, och skriver så fantastiska låtar att jag baxnar. 

CATTLE DECAPITATION - ett band som jag har pendlat fram och tillbaka till under åren. Med "The Harvest Floor" föll jag i djup förälskelse med bandet, när "Monolith Of Humanity" kom ut 2012 var jag inte lika imponerad även om jag tyckte att skivan bjöd på stunder av genialitet. Ändå återkom jag till den. Och den har levlat upp för mig, det förstår ni när Kingdom Of Tyrants är med i veckans lista. 

Thrash på svenska? ZOMBIEKRIG regerar denna subgenre till max. Som jag tokdyrkar "Undantagstillstånd", bandets debut från 2010. Två år senare dök "Den vänstra stigens ljus" upp. Svårt att toppa debuten, men bandet kommer bra nära tycker jag. Träl är en tung låt, med viss finess. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2022, vecka 35: För 10 år sedan.