Latinamerika, från områdena USA annekterade från Mexico ner till Patagonien, har ju som bekant ungefär en miljard metalband. Här följer sålunda några av mina favoriter, som kanske har fått stå vid sidan om de mer klassiska kultbanden. Det vill säga, inga band från Cogumelo-bolaget, inget SEPULTURA, coh dessvärre inga band från Chile eller Peru. Men blir det rått, skavande och elakt mangel? Självklart!
Lyssna HÄR!
Vi börjar i Mexico, med XIBALBA ITZAES. Denna trio drog igång på tidigt nittiotal, gjorde guldskivan "Ah Dzam Poop Ek" 1994 och försvann i ett årtionden innan de återuppstod med tilläggsnamnet ITZAES för att skilja dem från andra numer större band som också döpt sig efter det mayanska dödsriket. Här en rökare från debuten, med ett klassiskt andravågs-svartmetalliskt sound (och video!).
Vidare till Colombia, där Medellín hade en stark scen på åttiotalet. PARABELLUM startade redan 1983, och sägs vara ett av de första Sydamerikanska extremmetallbanden. Och extremt är det, minst sagt! Två singlar och en demo lyckades de släppa, och här kommer den skallkrossande råa Bruja Maldita, från 1986 års EP "Mutación por Radiación".
Vi stannar i Medellín-scenen, och vänder oss till BLASFEMIA som levde en kort stund direkt efter PARABELLUM, med visst överlapp av bandmedlemmar. BLASFEMIA släppte bara en EP 1988, innan sångaren Ramón återuppväckte bandet 2013. Stilen är snarlik det föregående bandets: otyglat och slarvigt oväsen, med stark punkvibb och rent ut sagt bisarra riff spelade av Jhon Jairo Martínez (även han i PARABELLUM). Tyvärr mördades Martínez 1998, så PARABELLUMs och BLASFEMIAs enstaka släpp blev hela hans diskografi. Vet ni vad? Vi tar hela "Guerra Total"-EPn. RIP!
Brasilien har många klassiska band, och ett av de mest kultiga är MYSTIFIER. De är mer besläktade med sydeuropeiska ockultister som SAMAEL och MORTUARY DRAPE än mer närbelägna thrashbarbarer som SARCOFAGO, och har till följd alltid haft en lite besynnerlig aura kring sig. Mest besynnerligt är tredje albumet "The world is so good who made it doesn't live here" (sic!) från 1996, där både piano och nån slags operasång gör sitt intåg. En hisnande resa ner i de svartmagiska konsterna.
Eftersom det finns hur många band som helst att nämna i ett sånt här inlägg slutar jag med något av en halvmesyr, eller snarare ett halvbrasilianskt band, nämligen BLASPHAMAGOATACHRIST. Ett dyk ner i det totala barbariet, ett samarbete mellan medlemmar från kanadensarna i BLASPHEMY och ANTICHRIST, och brasilianska GOATPENIS. Apokalyptiskt tyngdlyftarmangel, det låter precis som man väntar sig. Återigen ett band som drabbats av dödsfall: Sabbaoth, basist i BLASPHAMAGOATACHRIST och gitarrist i GOATPENIS, dog tidigare i år i en hjärtattack. Rest in war. Lyssna på Fire Demons of Blokula från deras demo Black Metal Warfare från 2018.
Den som törs förgylla sin fredag med det här stöket trycker HÄR!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar