Försenat torsdagstrams

Metal 1:
UPS gladde mitt liv lite idag när de meddelade att min Ozzy Osbourne Blizzard Of Ozz 30th Anniversary-box äntligen äntrat landet. Det tog hiskeliga 3 dagar från Nashville till Helsingborg, läs och lär Posten!

Metal 2:
En annan box jag inmundigat nyligen är Morbid: Year Of The Goat. (Dead´s band innan gick med i Mayhem för den oinvigde). 3 LP-skivor och en fin och utförlig bok. Förvänta er recensioner på båda boxarna på en metallbiblioblogg nära er.

Minnen:
När jag var 11 år och morsan släpat med mig för att se KISS i Köpenhamn (1988) visste lyckan inga gränser. Jag hade med morsans gamla instamatic-kamera (minns nån dem?) och tog fem bilder. När vi lämnade in filmen för framkallning så sade fotobutiken att det inte fanns något på negativen. Besvikelsen var nästintill förödande. 16 år senare i en fotobutik i Växjö sade den pigge killen bakom disken "jomenvisst, de tar vi fram". En timme senare stod jag med bilderna i handen, det är inga fotogropiska mästerverk men det är mina egna bilder från min första KISS-konsert, och i den egenskapen är de ovärderliga. Nedan finner ni ett av de bättre fotona, jag lade upp två på min Livinginthepast-sida. Those were the days, eh?



EDIT: Jag får inte rätt på bildens format, men klicka på den så syns den i all sin prakt.

/Alex

Höstens begivenheter

Mitt i sommarvärmen planerar jag inför höstens utflykter, speciellt två som nu verkligen håller på att realiseras.

1. Alice Cooper gör en egen inomhusturné i Europa. Festival schmestival, det är inomhus i den karga månaden oktober man ska avnjuta mästaren. Hittills inga Sverigedatum men det spelar ingen roll ändå, jag beger mig med all sannolikhet till London och anrika Alexandra Palace en lördag i slutet av oktober. Det är nästan läskigt att man numera kommer till London med konsertbiljett och hotell till en kostnad som vida understiger en Stockholmsresa på samma premisser. Underligt, sa Bull.

2. Ace Frehley verkar styra kosan hitåt. I december gör vår rymdgubbe en spelning i Wales på en festival där han bland annat ämnar köra hela sin soloskiva från 1978. Jag kollade lite hastigt på detta datum när nyheten släpptes men kom fram till att det är för svårt att ta sig dit rent logistiskt, speciellt eftersom festivalen inte har ett enda annat band jag skulle vilja se. Senare rykten gjorde gällande att han kommer att köra några liknande spelningar i USA i januari varför jag närt en fundering på att ta mig till New York igen. Igår så kom dock en liten ryktesbomb och slog sig ner, Ace verkar vara på g till Skandinavien igen. Jag ber den intresserade vara aktsam dock, det är INTE tillrådigt att stå nära Bergdahl när Ace kör What´s on your mind. Bara som en liten varning.

Annars sitter jag idag mest och hoppas på att Metallica kör Fade to black på söndag. Då är det luftgitarrsdags igen!

Om någon läsare förresten ämnar spela in hela söndagstjohejet på sin digitalbox och har möjlighet att bränna ut möget i HD så är jag oerhört intresserad och erbjuder ersättning på sätt eller annat för arbete och material.

Dagens undring: Varför kör inte Maiden Afraid to shoot strangers live längre?

/Alex

Maiden Countdown

Det var en sjukt varm sommar, Sweden Rock hade bjudit på sin fräckaste line-up dittills och i sista stund bestämde jag mig för att, helt biljettlös, åka med polaren runt i Europa och se Iron Maiden. Jag dyrkade redan bandet och hade biljett till Stockholm och Göteborg, och i vetskap om att jag skulle få se dem med Bruce igen med en låtlista som slog och fortfarande slår de flesta de haft kändes plötsligt två gig alldeles för lite.

Det var varmt i Paris. Så in i helvete. Vi rultade in på stationen någon dag innan giget och spenderade tiden med att jaga råttor i en park vid Eiffeltornet, skrämma australienare samt tömma baren i vandrarhemmet på Carlsberg. När konsertdagen kom började jag känna att det kanske vore dags att skaffa biljett ändå. Utanför arenan såldes såklart biljetter i drivor, och jag lyckades lura en svartabörsröv att jag var fattig student så han gick bara med en hundralapp i förlust (300 fick jag ge).

Palais Ominsports Paris Bercy är en klassisk arena för oss bootlegsamlare. Deep Purple filmades där 1985, en av de få tv-filmade konserterna (den enda?) från deras återföreningsturné. Synd att Gillan lät skit bara, han var riktigt förkyld, but I am digesting. Det var varmt ute men fanimej HETT inne i Bercy. Från det att förbandet Megadeth gick på så vrålade publiken konstant till dess att Maiden sedermera gick av. Jag skämtar inte, t.o.m. i pausen mellan banden var volymen nästan outhärdlig. Och alldeles underbar. Tokvrålet när Megadeth brände av A Tout Le Monde skojar man för övrigt inte heller bort.

I vilket fall - Megadeth slutade, hallen lös upp, scenen pillades med och hallen släcktes igen. Transylvania ljöd ur högtalarna samtidigt som en film ur det USLA PC-spelet Ed Hunter visades. Och sen... Churchill´s Speech....



Paris 9/9 1999. Fortfarande en milstolpe i min konserthistoria.

Bara fyra dagar kvar.

/Alex

Stundande ledighet

Hoj!

Nu vankas det semester för mig - men som en direkt underbart härlig följd av att Alex nu har fått fast anställning på biblioteket så kommer det inte bli ett sedvanligt stillastående här på bloggen. Jag ser med skräckblandad förtjusning fram emot vad Alex nu kommer skriva om nu när han får total hegemoni under fyra veckor, haha!

Jag ligger inte på latsidan vad gäller skrivande under ledigheten - det kommer att dyka upp texter i stor mängd på WeRock: jag ska på IRON MAIDEN, BIG 4 och Getaway så det kommer sannerligen inte saknas saker att skriva om!

På återseende!

/Martin

Fredagslistan

Det blir en tidig fredagslista idag, imorgon är det midsommar och även om jag varken dricker sill eller äter så värst många nubbar så kommer åtminstone bloggandet att hållas på ett minimum. Martin bidrog med en modest samling låtar men jag fläskade på rätt rejält, det blev en riktig partylista denna gång så tuta och kör!

Iron maiden är för övrigt representerade med två låtar, två av deras finaste epos. Kan det ha med att göra att de kommer hit om en vecka? Kan det ha att göra med att de är lite bättre än alla andra? Kan man röka morötter? We may never know the answers to these questions.

Party on Wayne, and party on Garth.

/Alex

Fredagslistan vecka 25

Intervjuer...

När man som 10-åring plötsligt fick tillgång till kabel-tv var det en fin tid att vara hårdrockare. Något som åtminstone präglade min uppväxt var intervjuer, bootlegs hade jag dålig koll på och de flesta köpekassetter med konserter hade jag inte råd med. Det fanns då en tjusning i att se mina idoler på tv ändå, i avslappnade sammanhang. Och allt som oftast i samkväm med Mick Wall. Om jag fick önska vara någon annan än den jag var under 80-talets heyday så skulle jag nog välja Mick Wall. Han kände ju för skrående ALLA!

Det var inga snygga frisyrer de satt inne med (Ozzy 1986...jag LOVAR att både min mamma och min mormor hade en exakt likadan!), det som sades var sällan banbrytande eller föremål för nästkommande års nobelpris, men de satt där. I en stol. Och pratade och rörde på sig. Vad kunde vara mer upphetsande än det?







/Alex

Fläskig uppdatering på WeRock

Ni får ursäkta att jag slår mig lite för bröstet när jag berättar att det finns en lång artikel om Copenhell Festival av undertecknad på WeRock.

Hela festivalen var mycket trevlig - ett tajt, gemytligt område med riktigt bra scener, mindre bra öl, förstklassigt umgänge med danskar och ett idogt skålande och allsångsskrålande öltält. De hade under en period på lördagen en DJ som matade på med låtar som Run To The Hills, Killing In The Name Of, Walk och andra väldigt klassiska dängor. Publikfriande? Som satan, men jag hade inga problem med det.

Nedan har ni ett exempel, courtesy av bästa festivalpolaren Linda Grandsjö.

Inte nog med det - ni kan ta del av ett styck sågning av "Illud Divinum Insanus", MORBID ANGELs riktiga haveri till platta, ett styck hyllningstext av "Ritual" det hittills starkaste albumet av THE BLACK DAHLIA MURDER, samt recensioner av "The Wretch" från dundertunga THE GATES OF SLUMBER och "Heathen Warrior" av STORMWARRIOR från kollegorna Robert och Mats.

Längre fram i veckan kommer ni kunna ta del av Henriks och BiblioteKarins rapport från Metaltown - med rörligt material dessutom.

/Martin

Neal Morse - London

I torsdags var det så dags för NEAL MORSE i London. Konserten flyttades i sista stund från anrika Koko (gamla Music Machine/Camden Palace) till en yttepytteliten lokal i Kings College. Tyvärr berodde detta på dålig biljettförsäljning, men av detta märktes nicht und nada från bandets sida som körde sitt nästan 3 timmar långa set med de största leendena och den mest ärliga inlevelsen jag sett på år och dar.

Första set bestod av några äldre grejer, ett litet medley på Testimony 1 samt kvällens bästa överraskning - Seeds of gold från bonusskivan på nya Testimony 2. Klockandes in på sina 26 minuter satte den en standard för hur bra en låt kan bli utan att hjärtat lägger av under tiden. Att de 26 minuterna kändes som, typ, 3 behöver jag kanske knappast nämna.

Andra set bestod av Testimony 2 i sin helhet. Jag har medvetet underlåtit att lyssna på skivan eftersom jag ville uppleva den live innan jag hör studioversionen. Och vilken upplevelse sen! Den som lyssnar på Neal vet att hans Testimonyskivor rent textmässigt behandlar hans liv, och något han underlät att berätta om på skiva 1 var när hans dotter föddes med ett allvarligt hjärtfel. När han nu efter några år då dottern lever och är frisk tar itu med detta så blir det så innerligt, så hjärtligt att jag lovar att inte ett öga var torrt i lokalen. Jag njöt, jag led och gladdes med honom, och i den närmast förlösande It´s for you mot slutet var euforin nästan påtaglig.

Jag har inte följt Neal sedan starten, jag lämnade honom när han lämnade SPOCK´S BEARD, men åren har hunnit ikapp verkligheten och när jag för ett par år sedan fick se honom på Sweden Rock väcktes alla känslorna till liv. Jag följer honom idag, vart han än går, varthän det än må leda. Detta musikaliska geni som omger sig av virtuoser. Denna människa. Denna Morse.



(inte min film men ack så bra)

/Alex

Fredagslistan och supporta scenen

Hoj!

Alex del av listan är delvis färgad av hans upplevelser av SRF den gångna helgen - för egen del består listan nästan enbart av Copenhell-pepp, där jag kommer befinna mig senare idag. Ganska mycket slagsida åt ett visst band förvisso, men när vi pratar MORBID ANGELs back-katalog så kan det inte bli för mycket om ni frågar mig. Lördagens utbud på Copenhells scen Hades från kl. 18.00 ser inte dumt ut: ALL THAT REMAINS, KVELERTAK, och MORBID ANGEL i rad efter varandra - det vattnas i munnen på mig i alla fall haha!

Övriga band på festivalen går inte av för hackor de heller - OPETH, PROTEST THE HERO, MAYHEM, JUDAS PRIEST, och DEICIDE bland andra gör att jag tror att helgen kommer bli trevlig.

/Martin

Fredagslistan vecka 24

Nytt på Biblioteket

Bara för det är fredag så kan man komma in och låna några nya skivor om man känner för det, och bor i Helsingborg med omnejd såklart.

Återupplivade HELL bjuder inte bara på ett riktigt snyggt omslag till "Human Remains" utan också musik med en hel del gusto i sig. Teatralisk javisst, men levererad med en fruktansvärt skön feeling och känsla för hur metal lät i slutet på 80-talet. Fast med en fullt 2000-talsaktig produktion. Något annat hade jag inte förväntat mig när det är Andy Sneap, även på gitarr i bandet, som har stått för rattningen. Håller inte hela vägen för mig, men stundtals riktigt trevligt.








En mycket stark återkomst av IN FLAMES. Det var ett tag sedan jag hörde bandet låta så solitt - genomgående starka låtar, refränger att döda för och en rent ursinnigt stark sånginsats av Anders Fridén. Stundtals är det så bra att knognarna vitnar av rörelse, och "Sounds Of A Playground Fading" är ett jäklar genmäle till alla, inklusive mig själv, som tyckte att bandet hade tröttnat vid "A Sense Of Purpose". Skönt att bli överbevisad i sanning!

Hågade låntagare kommer återfinna skivorna på avdelningen ca 9.30 på Helsingborgs Stadsbibliotek. Som vanligt är det först till kvarn som gäller, men det hade ni väl redan räknat ut, eller hur? Tänkte väl det :-)

/Martin

Nä

Nej, vi kommer inte att köpa in MORBID ANGELs nya platta "Illud Divinum Insanus" till biblioteket, då den är så exempellöst dålig att jag känner mig tvungen att skriva ett separat inlägg i bloggen för att poängtera detta faktum. Precis hur usel jag tycker att plattan är kommer ni kunna ta del av på måndag på WeRock.

/Martin

Sweden Rock - tankar

Nu börjar tankarna samla sig efter årets Sweden Rock. Jag missade/slapp Whitesnake vilket de allra flesta rapporter verkar ha varit en total katastrof. Jag lämnade själv bandets spelningar 2003 och 2006 med gråten i halsen så det kom inte som någon överraskning för min del.

Årets festival bjöd mestadels på bra spelningar, några sisådär och en ren katastrof. Här kommer några snabba tankar:

torsdagen:
* Duff McKagan´s Loaded: Riktigt bra, ödmjukt men rockstjärnigt på samma gång.

* FM: En av de bästa spelningarna i år, och min favvelåt dök upp redan som andralåt (I belong to the night)

* Queensrÿche: Maken till oinspirerat framträdande får man leta efter, alla verkade vilja vara någon annanstans. Jag fick dock äntligen höra Lady wore black, och de körde även NM 156 / Screaming in digital / Real world och Walk in the shadows så den halvtimmen var helt ok.

* Groundhogs: En bedrövelse. Att Tony McPhee´s fru släpar upp denna strokedrabbade människa på scenen för att förnedra sig så gör ont i hjärtat. Jag sprang därifrån efter två totalmassakrerade favoritlåtar. Ovärdigt.

* Accept: Kanonbra, och för min del fräckt att Hermann Frank var sjuk för jag gillar dem bäst när bara Wolf spelar gitarr!

* Morbid Angel: Kanonbra även här, bra setlist, premiär på en ny låt (I am morbid) som inte spelats tidigare + en "ny" gammal (Blood on my hands) som dök upp för första gången på denna turnén. Stenhård spelning med kanske festivalens bästa ljud.

* Judas Priest: Förvånansvärt bra. Halford sjöng bättre än 2005/2009 och låtlistan tilltalade mig oerhört. Never satisfied för bövelen!!!!

lördagen:
* Lee Aaron: Rolig spelning, bra låtval, ödmjuk men förvirrad Lee vilket månne förklaras av att de hade en rätt jobbig flygning från Vancouver där de bl.a. blev av med alla gitarrer/basar. Barely holdin´ on var höjdpunkten!

* Molly Hatchet: Skön spelning med ganska dåligt ljud, iallafall kändes det så när man stod där. Får väl se vad inspelningen säger (om det nu finns en sån....:)...).

* Rhapsody Of Fire: Jag struntade i Kansas som jag redan sett (och inte gillade) och satte mig i stolen vid Zeppelin Stage för att se Rhapsody istället. Det var tur det för den timmen gick sannerligen inte av för hackor. Direkt efter spelningen sprang jag in i det tyska tältet och köpte skiva. När hände det sist? En kul grupp att ha fått upp ögonen för!

* Black Label Society: Såg ungefär 40 minuter innan Walter Trout, och förstår fortfarande inte detta bandets popularitet. Tråkig och monoton musik. Har försökt flera gånger nu men jag lägger ner och längtar tillbaka till Pride & Glory-tiden :)

* Walter Trout: Festivalens absolut bästa spelning. 75 minuter underbar blues, och tonen han har är fanimej helt oslagbar!

* Ozzy Osbourne: Jag kollade låtlistan innan och såg att det räckte för min del att se de första 40 minuterna så jag fick höra Road to nowhere och Shot in the dark. Rösten var ingen höjdare, men det kompenserade han med att underhålla på andra sätt. I vilket fall, jag gick efter Shot och på min väg ut till bilen såg jag att Ozzy måste ha haft den allra största publiken någonsin, det fanns t.o.m. vakter på vägen utanför som höll koll på alla som stod och tittade. Och de boende i Norje satt i solstolar på sina tak och tittade. Tyvärr har det väl knappast med hans musikaliska arv att göra utan snarare att han skäller på sina bajsande hundar i TV, men det må ju vara hänt.

På det hela taget en bra festival. Jag samlar nu intrycken och eventuella digitala signaler vilka förmedlas på olika sätt för att njutningen aldrig ska ta slut. Det är en underbar tid att vara musikdåre i :)

/Alex

In Flamespepp

Idag kunde jag inte hålla mig - jag gled in på Youtube och upptäckte att någon lagt upp en hel räcka låtar från IN FLAMES "Sounds Of A Playground Fading". Att jag kommer köpa plattan när den släpps på onsdag är självskrivet, men jag kunde såklart inte hejda mig från att trycka på play. Jag ångrar inte att jag gjorde det - det låter så fruktansvärt bra att jag nästan får tårar i ögonen. Darker Times - inte en chans med den refrängen!

/Martin

Fredagslistan

Hoj!

Fredagslistan har denna veckan lite av en önskekaraktär - Alex har listat de låtar han hoppas få höra under SRF denna helgen - och jag har listat låtar jag vill höra under Copenhell nästa helg. Det har renderat i en som vanligt bizarrt varierad samling låtar. Att Alex uppenbarligen ser mycket fram emot JUDAS PRIESTs konsert kan jag se mellan fingrarna med haha! Jag har faktiskt själv smugit in en låt av åldermännen som jag halvt om halvt hoppas att de inte kör om de har nåt vett i skallen - Painkiller - men om de kör den som den ska vara så vore det såklart guld!

Resten får ni upptäcka på egen hand, haha!

/Martin

Fredagslistan vecka 23

Nya grejer

Bara för att Alex är iväg och roar sig idag så lägger vi ju inte ner verksamheten här inte. Nä! Lite nytt att sätta ner på avdelningen har det minsann blivit - och blandningen på dokumenten ifråga är inte alls specielt enkelspårig. Om jag får säga det själv.

Sista filmade konserten med Ronnie James Dio. På Wacken. Ja ni fattar att denna DVD inte går av för hackor. Det låter och ser fantastiskt bra om bandet - Dio var och kommer alltid att vara en av de mäktigaste sångarna som har vandrat på planeten. Han visar det med eftertryck i låt efter låt på denna DVD.


Nyinköp av en platta som en, ursäkta uttrycket, jävla idiotjävel lånade och inte lämnade tillbaka. Tillsammans med flera andra. Logik är inte denna människas starka sida: låna gratis och lämna tillbaka så kan du njuta av bibliotek under många många år. Lämna inte tillbaka och drabbas av inkasso för flera tusen kronor. En no-brainer om man frågar mig.



På albumasken sitter det ett klistermärke med texten "A must-have for all fans of 80's metal and MERCYFUL FATE lunatics!" Helt plötsligt fattade jag varför Alex tyckte att vi skulle ha denna, haha! Men det låter helt ok om PORTRAIT om ni frågar mig.


Progressivt på alla cylindrar. Det blir lätt så när man pratar om TRANSATLANTIC. Har man Neal Morse och Mike Portnoy i sättningen så kan man utgå ifrån att det kommer vara långa låtar med instrumentonani deluxe som genomgående tema. Fascinerande.

Traditionell metal, med ack så tydliga referenser till Priest och Maiden. Inte riktigt min kopp av valfri dryck, men helt ok musik från WOLF.

Skivorna kommer återfinnas på Helsingborgs Stadsbibliotek imorgon fredag, 10/6 någon gång på eftermiddagen.

/Martin

Kortis

Imorgon är det så dags för dag 1 av Sweden Rock Festival för mig. Duff, Groundhogs, Morbid Angel, Priest, Accept, det blir nog en fin dag om vädret håller sig lite. Hem på natten och sedan är det dags på lördag igen. Det är min själ inte lätt att vara hårdrockare, men varför skulle det vara det :)

Nästa vecka återkommer jag med intryck. Om jag överlever lördagen.

Jag bjuder på en av de största förhoppningarna i år:


/Alex

Invektiven åker fram

Följer med intresse hur upprörda folk är över senaste släppet från MORBID ANGEL "Illud Divinum Insanus". Visst, den är inte ett mästerverk på något sätt - men var det någon som trodde att den skulle vara det, egentligen?

Att förväntningarna byggts upp under 8 år sedan "Heretic" till rent absurda nivåer är dock förståeligt framför allt med tanke på bandets rent makalösa back-katalog, samt att David Vincent nu är tillbaka i bandet. Vad jag själv tycker om skivan får ni hålla er tills mitten av månaden då recension läggs upp på WeRock. Så länge kan ni roa er med nedanstående.

/Martin

Fredagslistan

Hoj!

Inga krusiduller denna veckan - 11 låtar av i vår mening högsta kaliber ryms i veckans fredagslista. Fick en liten backlash av att ha tillbringat den gångna tiden med en myckenhet rens i lurarna, så det blev aningen mer melodiska inslag i lyssnandet för mig i alla fall. Det får ni helt enkelt ta.

Alex fortsätter sitt utforskande av MORBID ANGELs katalog - något som man såklart inte har nåt emot. Alls :-) med på listan finns också låten som i mitt tycke har ett av de absolut bästa gitarrsolona som satts på platta. En hint - det rör sig inte om någon låt av ARCH ENEMY även i fall de finns representerade i listan. Deras "Khaos Legions" har vuxit något faktiskt, även i fall den känns som standardmall 1 A vad gäller det bandets skapande.

/Martin

Fredagslistan vecka 22

Nytt på WeRock

Att säga att den brutalare delen av metallen dominerar på WeRock bland de första junirecensionerna är ingen underdrift. En, säger en, platta kan inte räknas in under grindcore eller dödsmetall. Tråkigt? Nä, jag säger att det var på tiden ;-)

Visserligen gillar jag sväng, vilket man kan läsa om i Fredrik Sandbergs recension av PERRY AND THE TRAVELLERS platta "The Grand Voyage", men sväng har sällan lyckats stå upp mot rent rens i min bok, i synnerhet om det levereras på det sätt som på plattorna av WORMROT och INGESTED, "Dirge" respektive "The Surreption". För att balansera upp kan ni även läsa en recension av ORIGINs "Entity", en skiva som inte riktigt håller hela vägen, och en av Kims favoriter Ole Alexander Myrholts sidoprojekt THOSE LEFT BEHIND samt HATE ETERNALs "Phoenix Amongst The Ashes".

/Martin