fredag, december 26, 2025

Fredagslistan 2025, vecka 52: Bad Reputation

Gomorron. Idag tänkte jag köra jultema (fast nja...njä), sen fick jag för mig att istället lista saker vi missat under 2025 men det är ju saker jag själv också missat så det blev för mycket grävarbete där. Så jag övergav den tanken till förmån för doom och stoner och tappade sedermera sugen även kring det. 

Men sen, sen kom det till mig som ett brev på posten, naturligtvis ska vi denna sista skälvande vecka år 2025 ge en tanke till en av giganterna från -70 och -80-talet: JOAN JETT! Jorå, så här är vi nu med en lista med bara killers, inga fillers. Håll till godo. Prosan blir idag kort och koncis, vi har trots allt en julmatskoma att sköta om. Listan finns HÄR och längst ner.


Först ut är den fenomenala låten Cherry Bomb med THE RUNAWAYS, ett legendariskt band som knappast behöver någon vidare presentation. Albumet är självbetitlat och kom 1976.


Låt två är You drive me wild från samma album. Den är lika bra den.

Vi rör oss framåt i historien till 1980 då Joan Jett släppte soloalbumet "Bad Reputation". Det här är nog min absoluta favoritlåt med henne, den har jag lyssnat på kanske en miljard gånger, kanske två.

Låt fyra - I hate myself for loving you - kommer från albumet "Up your alley" från 1988 där hon fått sällskap av THE BLACKHEARTS.

Avslutningsvis ytterligare en låt från "Up your alley", I wanna be your dog som ju är en cover av THE STOOGES med Iggy Pop i spetsen. Iggy är svåröverträffad men jag tycker hon gör den här covern med bravur. Ju mer jag lyssnar på den här fredagslistan, desto mer slår det mig hur bra Joan Jett är på att dels klä sig och dels sätta ord på livet och dess olika volter och krumsprång. Kan vara så att hon sitter inne med facit när allt kommer omkring. 

Nu fortsätter vi vada i lättja och pralinaskar och innan vi vet ordet av är det 2026. Simma lugnt.

/Susanne

Fredagslistan 2025, vecka 52: Bad Reputation

måndag, december 22, 2025

Fredagslistan 2025, vecka 51: Årets bästa enligt Oskar S

Hej!

Ingen har väl missat att året håller på att ta slut och det har bjudit på en hel del bra musik. Några av mina gamla hjältar har släppt nytt, vissa med framgång och andra inte, men jag tycker inte att det gör så mycket. Det är kul att de fortfarande håller på och verkar ha roligt. PROPAGANDHIs senaste var sådär efter några omlyssningar, PULP, min favorit av britpoparna, släppte först en riktig guldskiva och följde upp med en cover på Johnny Cashs banger When the man comes around. Jag upptäckte DIE SPITZ, det borde du också göra, PUP och VIAGRA BOYS släppte sina hittills starkaste album. HÜSKER DÜ har kommit ut med i princip hela sin diskografi på olika liveplattor. Men vad hände i metal och HC-världen?



Jo, putsa glasögonen och lägg finger på scrollhjulet. Fram med anteckningsblocket och uppdatera önskelistan till tomten. Nu blir det rock, och det är nock! Länk till plattorna ligger i listan

 


ROTTEN SOUND – MASS EXCTINCION

Finlands nationalikoner släpper 10minuter änglasång.


AFSKY – FAELLESSKAB

Danskarna är tillbaka med vemod, snygga harmonier och allt det där.


BANE – 6:58PM BOSTON

Bane är tillbaka och det känns bra. Detta är Kanske inte deras starkaste men jag blev så uppriktigt glad när jag såg och hörde denna lilla pärla. Lite samma känsla som när PAINT IT BLACK överraskade oss för något år sedan. Jag håller tummen att det kommer mer. 


SCARAB – BURN AFTER LISTENING

Philadelphia straight edge som känns som att bli påkörd av något väldigt snabbt och tungt. Detta är ett namn att lägga på minnet efter en sånhär debut. Med gästinhopp från en viss Todd Jones från NAILS.


BIG LIFE –THE COST OF PROGRESS

Ännu ett fynd. Detta låter gammalt på ett fenomenalt sätt, får lite CIRCLE JERKS möter HÜSKER DÜ vibbar med otroligt arga texter om våra vänner i väst. Top notch hela vägen.


DEADGUY –NERAR-DEATH TRAVEL SERVICES

Inte att förväxla med skitbandet EDGUY. Gamla trotjänare från New Jersey som manglat på sedan 1994. Har gått upp och ner under åren men detta är bra!


RESTRAININGORDER – FUTUTRE FORTUNE

Ännu ett fynd som i det här fallet påminner om hjätarna i SLAPSHOT. Argt, lite catchy och roligt.


WORMROT – TNT

Liveplatta från grindhjältarna från Singapore. Detta är en vattendelare, antingen triggar plattan migrän och ett nervöst sammanbrott eller så tycker man att det är en transcendental upplevelse. Testa själv.  


/Oskar S

 

fredag, december 12, 2025

Fredagslistan 2025, vecka 50: Strax utanför top 10

 Gott folk!

Året går mot sitt slut, och i vanlig ordning drar det ihop sig till att göra en årsbästalista. Det har släppts en otrolig mängd musik under 2025, precis som det brukar vara med andra ord, och att försöka ta ett fullständigt heltäckande grepp på all denna tonkonst är lika omöjligt som att hinna läsa alla böcker som skrivs. Min egen årsbästalista publiceras nån gång i början av 2026 på WeRock.nu. 

Men vilka skivor tycker jag är bra, men inte tillräckligt bra, för att hamna på någon av platserna 1 till 10? Här kommer några - vi kör!

Ni hittar listan här om ni kör med Tidal, eller här om ni kör med Youtube. 

"Skeletá - av Ghost

Ghost är tydligen artisten jag lyssnat mest på under 2025. Jag har ett långt förhållande med Tobias Forges band, och när Ghost får till det då blir det oftast oerhört bra. På "Skeletá" finns det bara en enda dålig låt, Missilia Amori, sedan är resten av skivan en storartad njutningsfull lyssning från början till slut. 





"A Void Within Existence" av Abigail Williams

Öppningsspåret Life, Disconnected är fortfarande en helvetiskt stark låt som jag hajar till av varenda gång jag lyssnar på den. Abigail Williams symfoniska black metal har gått från klarhet till klarhet och på denna skiva kommer bandet snubblande nära att kännas omistlig. Det är mörkt, dystert och hemsökande. Ändå spritter skivan av sjudande skaparkraft som gör den till en fin upplevelse. 




"Trivia Goddess" av Year Of The Goat

Skivan som satte sig i skallen så till den milda grad att jag tänkte på den när jag skulle somna, drömde om den, gnolade på på arbetet och som lyckas med mästerstycket att befästa sång som en springade punkt till ett bands förträfflighet. Detta är ockult rock av yttersta klass. 







"Amidst The Ruins" av Saor

Saor har funnits på radarn ett tag för min del. Dubbelkollega Amelie kollade in skivan på WeRock, och skrev så hänförande om den att det inte var svårt att bli sugen att lyssna på den. Den här typen av atmosfärisk black metal med rejäla folkmusikinslag kan bli för mycket av det goda för mig. Men här klaffar det mesta. Det är sagolikt vackert mest hela tiden. 





"Parasomnia" av Dream Theater

Mike Portnoys återkomst till DT. Såklart var förväntningarna uppskruvade till extrema nivåer. Och detta är ju bra - väldigt hemtamt dock - och det är ju lite magstarkt att begära att DT ska uppfinna hjulet igen. Men det är ändå känslan som infinner sig när jag lyssnar på "Parasomnia". Kan man leva med detta är skivan mycket sympatisk. 





"Trøst" av Danefae

Jag har en lång och pågående kärlek till det danska språket, så när det kommer ett band som Danefae och sjunger - och vackert dessutom! - på danska, ja då är halva slaget vunnet. Detta är en skiva fylld av ystra krumsprång vilket gör skivan inte för alla, men för oss som gillar vår metal tryfferad med jazziga och djentiga inslag är denna svinbra. 





"Necro" av Lik

Dyrkare av tvåtakten får här skeppan full av denna vara. Lägg till ett helvetiskt riffande och en produktion som är som gjord för musiken och det blir helt helvetiskt bra. 







"Intense Indifference" av Vittra

Mycket underhållande melodisk dödsig thrash som trycker på så många av de rätta knapparna. Sväng, driv, bra solon och en helvetisk spelglädje gör att jag är allt annat än likgiltigt inställd till den här skivan. 







"The End Takes Form" av Obstruktion

En härlig mosmacka på vilken riffen yxar sig fram med liten hänsyn till omgivningarna. En skiva att släppa taget till, den är brutalt uppriktig i sitt ös, och det är precis så här jag tycker att hardcore ska låta när den är som bäst. 






"Descension" av Citadel

Att Citadel är ett osignat band är helt otroligt, för detta är riktigt habila musiker som förtjänar uppmärksamhet och uppbackning. Meckig progressiv dödsmetall lirar det här bandet från New Jersey. Flinka på att ösa på med fantastiska solon och snygga melodier också. 

Förr i tiden var det mer regel än undantag att vi gjorde så här långa fredagslistor, men nu hör det till ovanligheterna. Men här får ni en lista som varar i hela 8 timmar, och inte en enda skiva är dålig - i alla fall inte om ni frågar mig, haha!

Jag passar på att önska er ett trevligt slut på 2025, vi syns förhoppningsvis nästa år igen!

/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2025, vecka 52: Bad Reputation

Gomorron. Idag tänkte jag köra jultema (fast nja... njä ), sen fick jag för mig att istället lista saker vi missat under 2025 men det är ju...

Populära inlägg