Gott folk!
Det blir ytterligare en fredagslista på temat nytt och noterbart - mest som ett uppenbart försök från min sida att ta mig upp i sadeln och lyssna på metal på allvar, och då av nyare snitt. Jag tror uppenbarligen fortfarande att det är 2018, och håller fortfarande på att gotta mig åt all bra musik som kom förra året.
Vi kör!
Jag börjar lite lätt med mäktighet från holländska WITHIN TEMPTATION. Ni kan ju själva gissa vad som hände när jag hade lyssnat på
Supernova. Nä, jag kräktes inte. Snarare bejakade jag min dåliga självdisciplin och betade i rask takt av bandet liveföreställning "Black Symphony" på grund av att den är så satans snyggt gjord. Och mellansnacket är på holländska. I alla fall -
Supernova är en, såklart, svinsnyggt proddad låt som stryker mycket medhårs. Inga överraskningar med andra ord, men ack så trevlig!
Finland! Tänk så mycket det landet har som vi kan vara avundsjuka på. Sjukt imponerande bibliotek med atmosfäriska utlåningssiffror, ett imponerande skolsystem med proffsiga lärare som tjänar bra, bastu på riktigt, och knäckande musik. Tekniska dödsarna i DE LIRIUM'S ORDER har vi haft i fredagslistan innan - och jag kan bara säga att de levererar godset (för att prata JUDAS PRIESTISKA) även denna gång. Hela
Orion's Cry är ett smörgåsbord av delish för oss som älskar teknisk döds. Med den stora skillnaden att här står stämningen i centrum. Visst finns här finurligt och snirkligt gitarrspel, men också inslag av CYNIC och sakral sång. Plus ett gitarrsolo så bedövande snyggt och mångfacetterat att ni kommer att smälla av. Smälla av säger jag!
SOEN har ju växlat ut något massivt med åren - det är ytterst svårt att inte falla för det här bandets känslosvallande musik, för de gör det bättre än de flesta. Jag håller på att gotta mig något oerhört åt "Lotus" som känns som ytterligare ett album med verkligt stark musik från bandet. Joel Ekelöf på sång har hänfört på platta efter platta, och här släpps hans röst fram i all sin prakt. Det är oerhört vacker och stämningsfull musik som gjord för att ta sig igenom februari med.
10-års jubilerande DOWNFALL OF GAIA har inte bara lyckats sätta den grekiska modern till titanerna på metalkartan, de har också visat att tyskar faktiskt kan leverera black metal av verkligt hög kvalitet. Det är, såklart, alltid visst tuggmotstånd som i alla fall jag förväntar mig, men helt otillgänglig är denna musik inte. För oss som gillar atmosfärisk black metal med viss puls så är DOWNFALL OF GAIA helt ypperliga.
Ja, det blir mer MISERY INDEX, på grund av, tja, behövs det nåt skäl egentligen?
Trevlig helg!
/Martin
