Fredagslistan 2018, vecka 4: Doomig döds!

Gott folk!

Det är dags att lugna ner sig. I alla fall när det gäller musiken. Idag sysselsätter jag mig med en svårbemästrad subgenre: doomig döds. När musiken i denna subgenre klaffar, ja då brukar den klaffa på alla cylindrar. När den inte klaffar brukar det sliras i diket på ett fruktansvärt sätt.

Vi kör!

Det här bandet från Färöarna upptäckte jag i måndags. Det som drog till sig mitt öga var att sångaren Jón Aldará även är med i BARREN EARTH, och har en magisk pipa. Jag testar, tänkte jag. Och du glade! Jag höll på att trilla av stolen när jag drog igång "Támsins Likam". Stämningen är helt otrolig. Sången magiskt hemsökande. Och såklart på färöiska. Produktionen en massiv uppvisning i excellens. Faktum är att detta är en skiva som mycket väl kan hamna på en årsbästalista. Den är så pass bra att jag redan under låt nummer två, Stygd, hade letat upp bandets merchsida och lagt en beställning på en t-shirt.

HOODED MENACE från Finland. Bara där så klickar det ju till! Jag är sedan länge oerhört svag för band som kommer från vårt grannland i öst, mycket beroende på att den musik som kommer därifrån har en speciell, ytterst innerlig, tonträff som är svår att så emot när man väl fallit för den. HOODED MENACE är en ny bekantskap för mig, men det jag hör i Sempiternal Grotesqueries gör att jag blir vansinnigt sugen på att kolla upp vad bandet gjort mer. Det går inte hastigt hela tiden, men hela tiden med ett grymt sväng!

Australiensiska INVERLOCH var det band som såg till att jag för två år sedan upptäckte vilken finfin subgenre doom/death kan vara. Jag satte ett högt betyg på bandets enda fullängdare hittills, "Distance I Collapsed" när den kom 2016. Det var kul att kunna konstatera att den fortfarande håller. Framför allt så imponerar Ben James på sång. Graden av förruttnelse i stämman är gravt tillfredsställande!

KADAVERKULT är ett tvåmannaprojekt mellan Kentha Lord K Philipson från THE PROJECT HATE, TORTURE DIVISION och en miljard andra band och Erik Rundqvist från CUT UP och nedlagda VOMITORY. Som det mesta som dessa gubbar har sin hand med i är detta rejält bra. Det går inte med snigelfart hela tiden, men det gör inte så mycket om ni frågar mig - hantverket är det som sticker ut lite extra.

Bandet med listans fräckaste namn, SPECTRAL VOICE, kommer från Denver i Colorado. Delstaten som har en minst sagt livaktig scen. Thresholds Beyond är en underbart murken historia. Stämningen i den här låten är minst sagt ljuvligt isande. Jag älskar den murriga produktionen med mycket bas i ljudbilden. Det som är lite extra fräckt med SPECTRAL VOICE är att det är trummisen Eli Wendler som sköter sången. Och det är ju sannerligen inte vanligt!

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 4: Doomig döds!

Fredagslistan 2018, vecka 3: Allmänt tufft

Kära bloggläsare. Den här fredagen ska vi ta oss an en alldeles otematisk lista med allmänt tuffa låtar. Lo and behold!

Först ut är GATECREEPER från Arizona som spelar en mycket habil och matig dödsmetall. War Has Begun som jag valt till listan återfinns på en split-EP med bandet IRON REAGAN, släppt på Relapse Records.

Jag vill våga mig på att säga att det i detta guldkorn till låt finns både ett och annat facit över hur riktigt bra musik ska låta när den befinner sig inom death metal-spektrat. Bara att vrida upp volymen och öva på moshpit-rörelserna till detta rens!

Nummer två denna fredag är NIGHTMARER (geninamn!) och låten Skinner som är ett smakprov från kommande skivan ”Cacophony of Terror” som ska se dagens ljus 23/3. Ja, nerstämt var det här! Brötet i denna tekniska döds är seriöst menat, det ser man både i bandmedlemmarnas respektive uppsyn samt i listan på influerande akter som finns på bandcampsidan. Akter som ULSECT, DEATHSPELL OMEGA och DODECAHEDRON nämns och det ska tydligen bli en krossande uppvisning utan dess like när fullängdaren släpps. Vi håller tummarna för det.

MYRKUR, min favoritakt från Danmark och i förlängningen New York, fortsätter med den äran på spåret spröd men mastig folk-black med skivan "Mareridt". Den är snäppet spretigare än föregångaren "M" men känns ändå mer helgjuten och genomarbetad. Tänk 80-tals goth blandat med Chelsea Wolfe och symfonisk doom så är vi nära hur Ulvinde låter.

NULLINGROOTS var först ett fyrmannaband sprunget ur SOLUS, blev sedermera ett enmansprojekt för att i nådens år 2016 återigen bli flermanna. Black metal i den mer sentida tappningen med ganska luftiga atmosfäriska partier är vad som står på menyn i Subsistence. Och det här är en låt som jag både gillar och samtidigt stör mig lite på utan att egentligen kunna säga exakt varför. Den krumbuktar och har sig precis som utmanande musik gör. Awesome sauce!

IMPURE WILHELMINA är en ny och smått fantastisk upptäckt inom epitetet post-nånting som får den äran att avsluta dagens lista. Race With You puttrar igång i liten skala för att sedan ta fart efter 1.40-strecket. Sången är fantastisk, texten gråtmild, låtsnickeriet episkt. Det här bara flyter fram utan hinder på ett fasligt vackert sätt, rent av fastnar det lätt och smidigt i hjärtat likt en välplacerad kaststjärna.

Med detta tager vi helg mina vänner. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 3: Allmänt tufft

Tillbakablickande Torsdag: IN FLAMES "Reroute To Remain"

Gott folk!

Av någon outgrundlig anledning fick jag för mig att lyssna på IN FLAMES platta "Reroute To Remain" idag. Kanske hade det att göra med att jag läste en artikel om min gamla hemstad Karlskrona, började tänka på biblioteket och de skivor jag lånade där, och vips föll tankarna på göteborgarnas skiva från 2002. En hobbypsykologisk förklaring förvisso, men steget mellan tanke och handlingen att faktiskt lyssna på skivan var väldans kort.

"Reroute To Remain" var skivan som på allvar fick mig att gilla IN FLAMES på en annan nivå än "Clayman" som jag hade hört på otaliga hemmafester i östra Blekinge. Var det det episka anslaget? Ja, högst sannolikt. Min vurm för mäktighet verkar vara en bestående sådan, för satan om inte peppen kom farande som en dopad iller när jag satte igång skivan.

Håller den än? Ja, till stora delar gör den faktiskt det. Här finns några alibilåtar, Transparent, Freefall, Dismiss The Cynics och Metaphor, men när de andra låtarna ligger på den nivå de faktiskt gör, ja då tänker jag inte så mycket på de lite sämre styckena.

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 2: Förväntade höjdpunkter

Gott folk!

Hoppas att ni har haft fina helger, och känner er någorlunda tillfreds med tillvaron. För egen del jobbade jag min första jobbdag på två veckor i tisdags. Efter en myckenhet av både dryck, mat och idogt lekande med barnen (som förvandlade hela lägenheten till en krevad av lego, leklera och Pippi Långstrumpprylar) så kändes det både en smula märkligt men också skönt att komma tillbaka till biblioteket.

2018 har redan bjudit på minst ett släpp som jag sett fram emot - WATAINs "Trident Wolf Eclipse" som jag inte riktigt bestämt mig för vad jag tycker om. En smula underligt - jag var helt inställd på att jag skulle tokdigga den skivan, men så har det alltså inte blivit. Än i alla fall.

Desto fler skivor som jag ser fram emot finns det dock, och det är lämpligt nog temat för veckans lista. Faktum är att det blir sjunde året vi kör Fredagslistor. Är ni beredda?

Vi kör!

Österrikiska HARAKIRI FOR THE SKY tillhörde förra årets mest njutbara upptäckter som jag gjorde på Bandcamp. Detta black metalband lirar en svårt sympatisk musik med post-metalninslag. Fortfarande inte lyckats uttyda exakt vad detta betyder, men bra är det i alla fall. Kommande skivan "Arson" släpps den 16 februari, och är nog en av de skivor jag ser mest fram emot under 2018. Jag baserar denna grava längtan helt på magiska "III: Trauma" som kom 2016. Den skivan var helt späckad med känsla av det vackert dystra slaget, och jag föll som klubbad av doftljus. Ska jag gå på hur smakprovet You Are The Scars låter så kommer skivan att bjuda på mer av samma saker. Vilket verkligen inte är något dåligt om ni frågar mig.

OCEANS OF SLUMBER släppte 2016 "Winter" och jag tyckte så mycket om den skivan att jag satte den på min årsbästalista det året. Det här från Texas bördiga bandet imponerade med sin mörka och stundtals episkt mättade progressiva metal, och jag har ingen anledning att tro att kommande "The Banished Heart" kommer att vara sämre. Smakprovet The Decay Of Disregard är så ljuvligt mörkt och känslosamt hemsökande att jag, faktiskt, blir lite till mig i trasorna. Det jag mest gillar med OCEANS OF SLUMBER är att de hämtar in disparata influenser från en mängd olika håll och gör något eget av dessa. Här samsas med självklarhet blastbeats med skira toner och brutala partier med gastkramande sång med nästan trevande tonanslag. Jag gillar det svårt.

TRIBULATION är inte bara ett svårt sympatiskt gäng att prata med, de gör dessutom finfin musik. Jag har haft ett något pendlande förhållande till bandets musik, och hakade exempelvis inte alls på hypen av senaste hårt hyllade "The Children Of The Night" när den var som mest i ropet. Idag tycker jag att det är en bra skiva, men jag gillar "The Formulas Of Death" mer. Kommande skivan "Down Below" ser jag fram emot däremot då smakproven som dykt upp är riktigt sympatiska. Jag uppskattar att bandet tycks gå i en inrikting som verkar stavas enkelhet och driv. I alla fall om jag ska dra växlar på hur The Lament låter. Det är en förrädiskt enkel låt, men satans effektiv där nye trummisen Oscar Leander (ex-DEATHSTAR) bjuder på stabilt spel.

GOOD TIGER har jag med av en enda anledning: Alex Rudinger är trummis i bandet. Denne trumfantom har lagt upp en stadig ström av veritabelt slagverksgodis på sin YouTubekanal under ett antal år nu. Jag har suttit likt en stenad fåne och bara häpnat över hans lir. Han har dessutom hunnit vara med i THE FACELESS, REVOCATION och FLESHWROUGHT bland annat. GOOD TIGERs musik är kanske lite för strömlinjeformad för en del av er, men jag tycker att den gör jobbet för mig i alla fall.

Norska IN VAIN släppte 2013 "Aenigma" som jag uppskattade hårt. Det här är progressiv döds som får hjärnbarken och hjärtat att slå små volter av ysterhet. Det episka anslaget i framför allt gitarrarbetet är något som jag taggar igång lite extra på. Om jag ska gå på hur Seekers Of The Truth låter så kommer hela "Currents" som kommande skivan heter att vara en rent magnifik skiva. I vanlig ordning blandar IN VAIN in symfoniska element. Inte alla som uppskattar detta, men IN VAIN har alltid varit skickliga på att visa viss återhållsamhet i mäktigheten. Så även här, då framför allt slutet av låten visserligen är synnerligen episk, men utan att hänfalla åt DIMMU BORGIR-artade excesser.




Första Fredagslistan för 2018 gott folk! Hoppas att ni tycker den är lika njutbar som jag tyckte att det var att göra den.

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 2: Förväntade höjdpunkter