Fredagslistan 2015, vecka 44: De sju dödssynderna - Lust

Gott folk!

Jag fick lite feeling av Susannes grottande i kroppsvätskor och gick och funderade länge och väl på ett tema som gärna fick sträcka sig över flera listor. Som ni förstår av rubriken ovan så kom jag på det, haha!

De sju dödssynderna är något som förekommer inom katolicismen, och som varande ateist och ej medlem av någon kyrka har jag ju inte någon direkt koppling till dessa, annat än att jag - såklart - såg filmen "Seven"när den kom.

I vilket fall kändes dock ämnet tillräckligt kittlande för att jag i alla fall skulle undersöka om det gick att göra sju listor. Det gjorde det.

På Wikipedia kan vi läsa följande om lust:

Lust, or lechery (carnal "luxuria"), is an intense and uncontrolled desire. It is usually thought of as uncontrolled sexual wants. However, the word was originally a general term for desire. Therefore, lust could include the uncontrolled desire for money, food, fame, or power.

In Dante's Purgatorio, the penitent walks within flames to purge himself of lustful thoughts and feelings. In Dante's Inferno, unforgiven souls of the sin of lust are blown about in restless hurricane-like winds symbolic of their own lack of self-control to their lustful passions in earthly life.

Vill man grotta ner sig ytterligare (och det ville jag, haha!) så får vi också reda på att Asmodeus - en demonkung - anses vara ansvarig för just denna dödssynd. 

Asmodeus. Ja, ni ser ju hur jävla lustfylld den gynnaren är. 

Vi kör.

Tjolahopp! Det är ju lätt att tycka om GRAVE som, även om bandets musik har stagnerat något på senare år, har bjudit på en hel räcka finfina låtar. Till veckans lista har jag valt en låt från skivan som kom 2008 "Dominion VII". Det fina med GRAVE är att de vet vad de sysslar med. Även om bandet väljer att köra vidare på en formel som spikades för bra många år sedan har de en så pass hög lägstanivå att det finns minst en handfull riktigt bra låtar på varje skiva. Det glasklara valet till veckans lista: Sinners Lust. Lägg gärna märke till det synnerligen SLAYER-lika superwailandet på gitarren i introt!

Jag tänkte att jag måste ju ha med i alla fall en långsam låt i listan, och valet föll på ANATHEMAs ...And I Lust från "Pentecost III & The Crestfallen EP". Liverpoolbandet har varit igång ett försvarligt antal år - 26 för att vara exakt - men har inte seglat in på radarn för min del förrän nu. För att de i alla fall i början av sin karriär lirade doom, en genre jag bara har börjat sniffa på egentligen. Det är mycket sorg och pretentiösa anslag i denna låt. Att recitera hör ju definitivt till pretentionsarsenalen om ni frågar mig. Jag uppskattar verkligen den organiska produktionen som verkligen har sin charm.

Organisk ljudbild är inget som franska AGRESSOR sysslar med, även om fransmännens death metal inte hör till den fullständigt söndertriggade sorten, utom såklart trummisen Romain Goulons bastrummor. Detta är typ A death metal av europeiskt snitt efter den första vågen. Men helt utan förtjänster är det inte. Lust Of The Flesh har ett gött driv och fint gitarrarbete från Andramelech (jag tror inte det är hans dopnamn)  och Alex Colin-Tocquaine.

Jomenvisst - jag drämmer till med lite ASPHYX, ett band som jag uppskattar men inte har fallit helt och hållet för. Bandets fina blandning mellan death och doom har dock renderat i att bandet har byggt upp en solid fanbas om jag säger som så. Bandets medlemmar har CV:n som talar för sig själva, och också säger en hel del om genrens problem i att behålla fasta sättningar under längre tid, haha! The Incarnation Of Lust är tagen från bandets 90-tal och "The Last One On Earth" som kom 1992. Lägg gärna märke till Bob Bagchus trumspel som lämnar en del att önska men som ändå har sin charm.


Jag avslutar listan med verkligt klassiska SODOM som tillhör åldermännens skara. Bandet drog igång redan 1981. 1987 släppte bandet "Persecution Mania" med sättningen Tom Angelripper på bas/sång, Frank Blackfire på gitarr och Chris Witchhunter på trummor. På skivan finns det en finfin låt betitlad Sodomy And Lust som minst sagt är en trallvänlig dänga. Jag blir glad varenda gång jag lyssnar på låten och den har fått ett försvarligt antal lyssningar den senaste tiden. Jag älskar bandets goda anslag att breaka vid refrängen för att riktigt hamra in att låten verkligen heter Sodomy And Lust. Sticket är helt fantastiskt och bara lyssna på hur Witchhunters pukor låter!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 44: De sju dödssynderna - Lust

Scorpions nyutgåvor rockar!

I november släpps en hel hög med SCORPIONS-nyutgåvor, det är bandets samtliga klassiska skivor från "Taken By Force" till och med "Savage Amusement" som fått nya booklets, massor av skojiga extraspår och inte minst en hög med dvd's tillagda i förpackningarna. Vi får äntligen "World wide live" på dvd som bonus till skivan, vi får konserten från Tokyo 1979 som bonus till "Lovedrive", Dortmund 1983 inklusive två ovisade spår som bonus till "Blackout" och slutligen dokumentären "To russia with love and other Savage Amusements" som bonus på just "Savage Amusement". De andra skivorna får "bara" ljudbonusar i form av konserter och demos. De fyra med dvd's kommer till och med en infernalisk cd-motsträvare som jag att köpa, så kan jag slänga de hembrända versionerna.

Jag hoppas även att detta betyder att alla dessa skivor nu äntligen gör en long overdue premiär på spotify. Alltför länge har jag inte kunnat lyssna på "World Wide Live" precis när jag vill. Och så vill jag inte ha det.

Fan vad bra de var en gång i tiden. De låter väl förvisso ok idag också, på samma sätt som de andra gamlingarna, men när det var for real så var det fanimej FOR REAL.

/Alex

Fredagslistan 2015, vecka 43: Kroppsvätskor del 3 - Galla

Ärade bloggläsare! Fredagen är över oss återigen och detta ska såklart firas med fredagslista! Kroppsvätskeodyssén är inte slut än utan vi fortsätter oförtrutet på detta slingriga spår och tar oss idag an en av de mindre angenäma sådana - uppkastningarna. Vi har alla varit där och lockat fram gallan av olika orsaker; magsjuka, åksjuka, alkohol, graviditet, matförgiftning, unt so weiter. Listan kan göras lång. Banden vi ska säga hej till idag fokuserar på spyor från Jesus, ondska och getter. Jag säger då det. Genidrag!


SEVERE TORTURE sparkar igång listan med pärlan Vomiting Christ. Fredagslistan blandar och ger - härom veckan hade vi med Satans saliv att göra, här kommer som logisk påföljd Kristi kräks! Det är snabba trummor och gurgelsång som gäller genom denna brutaldödssvada. Fyra av fem golvmoppar!

Svängiga PEST tar vid som god tvåa (nu pratar vi om det svenska bandet - det finns fyra listade band med identiskt namn på Metal Archives, varav samtliga har den goda smaken att lira black metal. Bra där!) Att lyssna på Vomit Up the Blood of Jesus känns som att stiga ner i en kall källare eller kanske en krypta och insupa lukten av murken jord, fuktig sten och mögliga potatisar. Det passar med andra ord alldeles utmärkt att kasta upp till! Fina melodiösa krokar som sitter som en smäck piggar upp en annars mycket dyster (och fantastiskt kylig) ljudbild. Det här är riktigt bra svartmetall!

LOCK UP skojar till det i undersköna Vomiting Evil. Åh vad jag är fäst vid "Necropolis Transparent"-plattan och åh vad fin den där spelningen var på KB när det begav sig! Inga krusiduller utan rak galoppgrind serverad med varm hand av denna all-star-konstellation som inte torde behöva några närmre presentationer. Fram med hinken och avnjut!

IMPIETYs Vomit Jehovah Vomit (bästa låttiteln!) börjar med ett sällan skådat råmangel som är aningen snårigt men exakt en minut in i låten kommer ett luftigt parti med riff och vrål som får nackhåren att bokstavligen resa sig, så bra är det! Jag har svårt att sluta lyssna på den här låten. Avslutningsvis hör vi Singaporegänget hulka i stämmor!


AZARATH är namnet på en demon, en fiktiv dimension i DC comics serie "Teen Titans" samt ett polskt metalband. Sistnämnda får knyta ihop listan med den äran. Intoxicated By Goat Vomit vinner pris för listans fnissigaste låtnamn men musiken är ond och mörk på ett sätt som gör att man verkligen kan hålla sig för skratt. Bara att dra på sig ritualkåpan och vända korset upp och ner till detta epos.

Listan var från början löjligt lång och jag har fått frisera den på ett ganska styvmoderligt sätt innan den fick se bloggens ljus. Tänk att det gjorts så mycket bra låtar om spyor! Band som ANAL VOMIT och VOMITORY bör också nämnas, likväl som ANAAL NATHRAKHs I Wish I Could Vomit Blood On You...people (men jag kan ju inte ha med dem i varje lista, det blir för fånigt).


Med detta tillönskas en helg utan alltför mycket vomering men skulle det trots allt hända, håll någon vuxen hårt i handen och kom ihåg att man aldrig kommer en kamrat så nära som när man en gång torkat upp dens kräks!


/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 43: Kroppsvätskor del 3 - Galla

Fredagslistan 2015, vecka 42: Piano!

Gott folk!

På Wikipedia kan vi lära oss följande om instrumentet piano:

Pianot (eller pianoforte) är ett musikinstrument tillhörande kategorin tangentinstrument. Det är en vidareutveckling av hackbrädet och i viss mening också av cembalon. Den stora skillnaden mellan piano och cembalo är att pianots ton åstadkoms av att en hammare slår an strängen. På cembalon åstadkoms tonen genom en knäppning på strängen, vilket gör att tonstyrkan blir lika stor oberoende av hur hårt man slår an tangenterna. Pianots anslagsmekanism är mycket avancerad - när man trycker på en tangent på ett vanligt hemmapiano rör sig cirka 30 olika delar - och möjliggör kontroll av tonstyrkan via anslaget på tangenterna - därav namnetpianoforte, som antyder att man kan spela både svagt (piano) och starkt (forte). Klavikordet är en annan föregångare, med enklare mekanism. Ett piano har normalt 88 tangenter.

Idag lägger jag alltså fokus på låtar som innehåller instrumentet piano i större eller mindre utsträckning. Jag märkte under veckan som gått att min uppskattning av detta instrument behövde vattnas något - det blir oftast ett moras av musik som verkligen inte innehåller vänare tongångar i hörselgångarna, och då jag alltid har gillat piano som instrument tänkte jag att det kunde vara dags att göra en lista på detta tema. 

Vi kör!

WINDS är ett så kallat superband där medlemmarna i större eller mindre utsträckning har sin huvudsysselsättning i andra band. Bildat 1998 består bandet av bland andra Hellhammer på trummor som jag tror att många känner igen som stollen bakom trummorna i MAYHEM och en miljard andra band som jag inte räknar upp här. Även om flera av medlemmarna har en bakgrund i den betydligt råare scenen av norsk metal så handlar WINDS musik inte om bröt, utan snarare om mörk progressiv musik. Här finns tydliga "skandinaviska" anslag även om bandet braskar på rätt ordentlig när det gäller infall och krumsprång. Låten The Darkest Path från "Prominence And Demise" innehåller en hel del dubbelsmatter, men också spanskinfluerat gitarrspel och extremt snyggt bruk av pianot som tar sin början runt 1:20. 

BARREN EARTH  är ju ett namn som ni ofta ser på bloggen - Frozen Processions är en låt som jag har tagit med enbart för att jag tycker att introt är väldigt fint, i övrigt är det inte mycket pianospel i låten som trots detta är värd en genomlyssning för sin fina stämnings skull.

Har ni någon gång undrat hur det skulle låta om ett band inte använde sig av gitarrer alls? IN LEGEND ger i alla fall en fingervisning om hur det skulle kunna låta. Startat av trummisen i VAN CANTO som förutom trummorna är kunnig i just pianospel inkluderar bandet numera tre pianister vilket ger en del intressanta möjligheter minst sagt. Jag har valt en låt från bandets fullängdsdebut "Ballads 'n' Bullets" som heter Heya. En ganska trevlig liten låt, även om jag misstänker att många inte kommer falla för detta. IN LEGEND är ett band som i alla fall jag uppskattar i mindre doser när jag vill ha något rimligt lättlyssnat. 

Nu ska vi prata hype och ta oss an MYRKUR, ett band som jag vet att Susanne uppskattar, och banne mig om hon inte har lyckats få med mig på tåget också. Detta är ett enkvinneprojekt som drivs av Amalie Bruun med scennamn Myrkur som startades 2013. Det var mycket hysch-hysch och undrande om vem som stod bakom denna rent magnifika musik, och det var definitivt smart att hålla lite på hemligheten om ni frågar mig - inte minst ur ren hypesynpunkt men också för att black metalscenen oerhört nervöst har bevakat sin manliga hegemoni avundsjukt. Det blev visst rabalder när det kom fram att det var en kvinna med ett liv i popscenen som dolde sig bakom MYRKUR. Fullständigt onödigt då detta är så groteskt "trve" det bara går. Jag har svårt att tänka mig att Sir på bas och Öyvind Myrvoll på trummor (till vardags i NIDINGR) och Teloch på gitarr (MAYHEM, bland annat) skulle ställa upp på något som helst de inte trodde fullt ut på. Plus att musikaliskt står MYRKUR på "M" för en satans leverans av illtjut och smart låtskriveri att det bara finns en sak att göra: kapitulera. Jag ber er observera det gravt hemsökande partiet i Mordet - där pianot inte spelar en liten roll - som tar sin början vid 1:30. Helt fantastiskt!

Jag avslutar listan med härligt överlastade DREAM THEATER och en låt från "Awake" från 1994 - Space Dye Vest. 2014 fyllde den skivan, rätt räknat, 20 år och bandet spelade en hel del låtar från skivan på olika turnéer. De gav också ut ytterligare en live-skiva (jag har tappat räkningen på hur många bandet har släppt, haha!) som spelades in på Bostons operahus. Hur det låter? Precis som det brukar, haha!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 42: Piano!

Fredagslistan 2015, vecka 41: Kroppsvätskor del 2 - Saliv

Ave God morgon!

Kroppsvätskedags igen, hurra hurra! I del två tänkte jag avhandla något som befinner sig i nedre delen av ansiktet, är tändernas bästa vän och produceras av tre glada körtlar: glandula sublingualis, glandula submandibularis samt glandula parotis.

Ja, ni har säkert redan räknat ut det, medicinskt orienterade som ni är - vi pratar om saliv, snålvatten, spott eller dregel. Kärt barn har många namn och hyfsat många låtar vid en snabb Spot(t)ifysökning. Ladda upp med en rejäl citron som tilltugg så åker vi!

Busungarna i BLACK BREATH är först ut och angriper munhålan på ett alldeles särdeles stenhårt sätt. De uppmanar oss att häda och förskjuta Kristus i Black Sin - Spit on the Cross och ja, okej då, med det drivet är jag inte den som inte kan offra mig. De tar igen sig lite i mitten av låten för att sedan komma med en riktig toksmäll som avslutning. "Heavy Breathing" är ett fint debutalbum för övrigt som luktar både DISMEMBER och GRAVE. Gammeldöds med andra ord. Mumma! Tio fluortanter av tio!



Alla som gillar SEPULTURA räcker upp en hand. Alla som gillar "Roots"-plattan räcker upp en fot. Själv håller jag "Beneath The Remains", "Arise" och "Chaos A.D." högre men även denna gamla paradhäst med doft av nu-metal har sina ljusglimtar. Max Cavalera vaknade tydligen upp en morgon och drog sig till minnes en dröm om regnskogen och inhemsk brasiliansk musik. Med detta tankefrö var saken biff och "Roots" blev till. Vi lyssnar kort och gott till Spit.



THRODL (jupp, det låter mycket riktigt som en karaktär i Game of Thrones eller något som ofrivilligt kommer upp ur en förkyld hals) har gjort en låt som behandlar det kanske mäktigaste munslemmet i hela världen, nämligen Satans! Går det att hitta fränare spott än så? I think not! Två och en halv Buttericks-hörntand av tre möjliga till detta pennsylvaniska gäng som blandar och ger friskt mellan metalgenres. (Och om ni undrar så är bandnamnet en akronym av "Tomorrow's Hope Rests on Dead Lies". Jag finner det rejält lökigt och ger dem rådet att kort och gott kalla sig THRODL hädanefter. Gör det.)

SNAKEDRIVER är ett band som jag skulle beskriva spelar Helt Hyfsad Hardcore. The Salivant gränsar till sludge på sina ställen, det är sympatiskt. Övning ger färdighet, den här ruffiga pärlan vill jag se live när den rullat ut ur replokalen och fått skivbolagsbackning och sedvanlig polityr.

Heja grabbar, friskt humör!

Sista låten kommer med enbart på grund av att bandet kommer från Singapore, lirar grind samt heter CARDIAC NECROPSY. Jag antar att det betyder nekros i hjärtat (ondskan vet inga gränser där alltså) och blod var ju temat förra gången som vän av ordning uppmärksammat men lyckligtvis har dessa filurer klämt ur sig en låt med titeln Blood, Sex & Saliva. Jo, jag tackar jag - där slank både det ena och det andra med!

Hur låter det då? Tja, sådär. Man spelar hellre än bra, brötigt, snabbt och lite slirigt. Det är inte så att man börjar dregla av upphetsning men plus i kanten för gott mod. Det förekommer också ljud som för tankarna till helt andra kroppsvätskor som kanske och kanske inte dyker upp här i listan vad det lider. Men för tillfället är sagan all, fredagen inledd och jag säger som Folktandvården - varsågod och skölj!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 41: Kroppsvätskor del 2 - Saliv

Fredagslistan 2015, vecka 40: Träningsmusik

Gott folk!

Säga vad ni vill om bloggen - när det gäller att skapa fredagslistor på begärda teman så kan ni inte på några villkors vis hävda att vi är snabba. Veckans lista handlar om träning, och har sitt upphov i ett mejl som en av våra trognaste läsare skickade till mig i Spotify för över 2 år sedan. Så nu kan det väl vara dags att ta tag i detta, eller hur Matilda?

Det fanns en tid då även jag hade tid att ägna mig åt träning. Motvilligt, det medges men jag släpade mig ändå till gymmet någon gång i veckan. Idag är den enda träning jag får den dagliga cykelturen till biblioteket och hem. Plus bärande av barn.

Veckans fredagslista är upplagd på följande vis - den går att använda till i stort sett vilken träning som helst: löpning, cykling, parkour, gymträning och bowling. Dock inte konstsim.

Vi kör.



Uppvärmning. Ett ack så viktigt moment som många slarvar med, med benbrott och annat obehagligt som följd. Jag ville ha en låt med stadigt och inte alltför högt tempo. Hemskt gärna med en episk och gravt peppande refräng. Så då blev det såklart en låt av RAUBTIER och deras oerhört fina Låt Napalmen Regna Ner. Jag föll illa för bandet när jag äntligen fick chansen att se Hulkoff med mannar på ett Getaway för en massa år sedan. Sedan dess är jag beredd att lyssna på bandet även i skivform.




Nu har vi fått upp flåset och är beredda att öka tempot/ansträngningen. DISMEMBERs "Death Metal" var en skiva jag ofta brukade spela när jag styrketränade. En bra blandning av tvåtakt och melodier som satte adrenalinet i flödande var optimalt när det skulle övas i maskiner. Det är skönt att konstatera att en låt som Of Fire fortfarande funkar bra.






Mellanlandning i DARK TRANQUILLITY och deras Lost To Apathy. Jag valde låten enbart för dess helt underbara driv och oerhört motiverande refräng som jag, fortfarande, tycker hör till göteborgarnas starkaste genom hela karriären. Jag blir glad och tänker mig att denna låten kan inspirera till att cykla/springa fortare. Eller varför inte lägga på ytterligare vikt på valfri maskin?






Upplopp och då gäller det att bita ihop och bara köra. Få band förkroppsligade bita ihop-begreppet  mer än PANTERA. Given låt är Walk som har ett bra tempo och förkrossande tyngd. Plus att refrängen är så vansinnigt bra att den kan uppväcka döda.








Vi har kommit till slutet och om ni har tränat rätt så är det dags för kollaps och blodsmak i munnen. Självklart låtval: Dance Of The Dead av CORROSION OF CONFORMITY. Det är väl värt att kolla in videon till denna låt. Jag såg den för första gången på fina Headbangers Ball som gick på MTV på den tiden då kanalen fortfarande sysslade med musik, och föll direkt. Hade jag räknat upp alla band jag föll för genom det programmet så hade det blivit en lång lista - kanske ett tema för en fredagslista?




Gott folk - ha en genihelg!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 40 - Träningsmusik