Fredagslistan 2015, vecka 13: 1995

Godmorgon!

Tänkte vi skulle vara lite retrospektiva idag. Jag gillar ju att ibland göra listor efter ett årtal, om inte annat för att påminna mig om att jag inte har någon heltäckande koll - på långa vägar - över när skivor gavs ut. Idag grottar vi ner oss i året 1995, ett år i mängden för de allra flesta. 1995 var året jag tog studenten, 5,372 människor dör när en stor jordbävning ödelägger staden Kobe i Japan, Belgien skrotar allmän värnplikt och följande skivor såg dagens ljus.

Vi kör.

Devin Townsend är en skruvad musiker som tycker om att utmana sina lyssnare med stor känsla för det absurda, det grovt brötiga och det rent jobbiga i musik. Det är ingen slump att STRAPPING YOUNG LAD var ett band som dyrkades av väldigt många musiker. 1995 kom "Heavy As A Really Heavy Thing" som egentligen var ett rent soloprojekt med Townsend som enda fasta punkt i bandet. Jag skulle tro att skivan förvirrade många när den kom ut - det gör den förresten fortfarande - och musiken skaver rätt ordentligt mot öronen.

DEATH var ett fantastiskt band. Det är ingen direkt hemlighet att bandet med Chuck Schuldiner omdanade death metal rätt ordentligt. "Symbolic" kom den 21 mars 1995. Låtarna ligger på en groteskt hög nivå. Gene Hoglan lirar trummor som om livet berodde på det. I senare intervjuer har han pratat om hur han överspelade nästan hela tiden, ivrig att visa upp sina färdigheter. Har jag någonting emot hans lir? Verkligen inte. 

Jag har haft med FAITH NO MORE på en Fredagslista innan. Visste ni att bandet är på gång med en ny skiva? Likt ganska många andra lyssnade jag på bandet kring släppet för bandets så kallade hitlåt Epic. Skivbolaget blev helt till sig och ville, såklart, att skivan efter skulle gå i samma spår. De fick "Angel Dust". Fy fan vad jag lyssnade på den skivan. Men den kom 1992, och skivan för veckans lista är en lite mer lättillgänglig platta som heter "King For A Day, Fool For A Lifetime". Väldigt fin och sympatisk skiva den också. Låten Ugly In The Morning är ett fint tvärsnitt av hur bandet kunde låta. Luftigt, stressat och med en Mike Patton som ömsom kräkskriker som sjunger fint. 

Jag lyssnade inte på "Pierced From Within" när den släpptes den förste maj 1995. Jag var helt omedveten om SUFFOCATIONs existens. Många år senare krossade skivan mina hörselgångar med skrämmande frekvens. En väldigt solid och brutal death metalskiva.

Avslutar listan med en låt från Blaze Bayley-eran, Sign Of The Cross från "X-Factor". Låten klockar in på 11 minuter och 7 sekunder och är en av de bästa låtarna som bandet snickrade ihop under en annars ganska intetsägande del av sin karriär. Framför allt sjunger Bayley fullt ok och låten är synnerligen mäktig. 

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 13: 1995

Fredagslistan 2015, vecka 12: Uppbrott

Godmorgon!

Jag har funderat en del på detta med uppbrott på senaste tiden. Jag har två nära vänner som inom en snar framtid kommer lämna Helsingborg till förmån för Blekinge (Alex) och Småland (Anders) vilket fick mig att vilja göra en fredagslista med temat uppbrott.

Vi kör.

DARKANE, här med förre sångaren Jens Broman, vilket faktiskt är fullt lämpligt då låten Leaving Existence är tagen från en skiva som Jens gastade på - "Demonic Art". DARKANE är ett band som jag har den djupaste respekt för, framför allt deras fina hantverk och spelskicklighet har alltid imponerat mycket på mig. Jag blev i det närmaste chockad när jag fick reda på att medlemmarna hade vanliga jobb, och inte var rockstjärnor på heltid. Ett brutalt uppvaknande minst sagt, haha!  "Demonic Art" är förresten en finfin platta som är väl värd att kolla in som helhet. Leaving Existence är ett fartmonster som på väldigt fint vis uppvisar det grymma liret det här gänget kan åtstadkomma. Fantastiskt trumspel av Peter Wildoer och snyggt strängarbete från Christofer Malmström, Klas Ideberg och Jörgen Löfberg. Produktionen är underbart fet.

THE OATH med Linnéa Olsson och Johanna Sadonis. Väldigt kortlivat band som inte varade ens två år. Men en fin skiva fick de ur sig och den svänger storartat emellanåt.

Jag har plockat Leaving Together som uppvisar en sångprestation av ypperligt snitt från Sadonis. Plus att hela bandet svänger och matar på med grym tyngd. Jag hade inte lyssnat på skivan på ett tag och hade glömt hur bra den är till stora delar.

MORS PRINCIPIUM EST från Finland. Illa sympatisk musik, vilken har gjort att jag - kanske - har överdoserat med bandet i senare listor. Men ni får ta det. Eller inte.

"And Death Said Live" heter skivan, Departure heter låten som är bra. Rikligt med tvåtakt och tyngd. Samt det där svårbestämbara som stavas finskt svårmod. Inte lika uttalat som i BARREN EARTHs musik, men det finns där.

SOILWORK håller just nu på att spela in sitt 10:e album. Gosse, 10 skivor!

"Figure Number Five" hör inte till de mest hyllade i bandets diskografi, men det finns ett antal fina låtar på skivan (Rejection Role, titellåten) och så Departure Plan som är både återhållsam och vräkig. Björn Strid sjunger bra som vanligt, och jag måste säga att jag uppskattar en låt från bandet som är så här pass tillbakalutad utan att bli slätstruken.

THE BLACK DAHLIA MURDER och låten Goat Of Departure från "Everblack" avslutar listan. Fantastisk låttitel! Och skivan är grym, jag tycker verkligen att ni ska kolla in den om ni inte gjort det. Trevor Strnad har alltid imponerat på mig med sin vokala kapacitet och utmärkta frontfigursegenskaper. Extra plus för att han har ett pentagram tatuerat i handflatan.




/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 12: Uppbrott

Fredagslistan 2015, vecka 11: Rens

Godmorgon!

Var det lite svårt att vakna i morse? Nästa gång som dylikt inträffar - sätt igång denna veckans lista så garanterar jag att du vaknar. Alternativt får en sprängande huvudvärk. Denna veckans lista är en hyllning till musik som exekveras av band som är mästare i rens. Det kan tyckas att det är enkelt att leverera musik som karakteriseras av att ränna rätt in i en vägg av valfritt beständigt material. Det är det inte. Att kunna lira fort och hårt är det många som kan däremot - att skriva minnesvärda låtar fyllda till bredden av memorabilitet är en helt annan sak. Banden som är representerade i veckans lista är samtliga extremt duktiga på detta.

Vi kör.

Vi öppnar lite käftsmällsartat med ORIGIN och ett nummer från deras senaste skiva "Omnipresent". Jag minns med glädje bandets konsert på Stengade 2012. Maken till mosning har jag sällan varit med om. ORIGIN är ett band som det är lätt att avfärda som ett gäng som "bara" blästrar på. Till stora delar är det så, men senaste skivan är ett exempel på hur bandet verkligen har flyttat fram gränserna för sitt musikaliska skapande. Men det tar tid att upptäcka. Ta gärna den tiden på er och jag garanterar att ni kommer fatta bandets genialitet.

PSYCROPTIC är ett fantastiskt band från West Hobart, Tasmanien. Jag ser oerhört mycket fram emot bandets kommande skiva. Den är självbetitlad, vilket ger mig stora självan. När band döper skivor efter sig själva, då kan det bli bra - men det kan bli totalt magplask. Om The World Discarded är en fingervisning om hur det kommer att låta så bör bandet inte ha något att oroa sig för. Pisksväng är en term som jag önskar att jag fick tillfälle att använda oftare. Här kan jag använda det med råge. Underbart.

CRYPTOPSY från Montreal lirade för ganska många år sedan på Malmöfestivalen. Jag var där primärt för att kolla in TESTAMENT och fick på köpet en uppvisning i bastrumsmatter av den grövre kalibern. Då föll det platt för mig. Tack och lov uppskattar jag bandet bättre nu. Boden heter låten. Jo, jag skulle kunna tramsa hur mycket som helst om låttiteln, men nöjer mig med att konstatera att det är gött röj genomgående.

DECREPIT BIRTH tar för lång tid på sig mellan skivor. Jag lyssnade i stort sett sönder "Polarity" från 2010. Riktigt bra skiva. Sedan dess har det varit tyst från bandet på skivfronten. Jag såg bandet i New York för 3 år sedan. Magiskt bra. Solar Impulse blev från lyssning ett en favorit. Framför allt gitarrarbetet imponerar.

Traitors från skivan med samma namn. Den är tung på skiva. Live växer den ytterligare, det tror jag nog de flesta som sett bandet kan skriva under på. Jag minns gärna tillbaka till bandets konsert på Full Of Hate-turnén i Göteborg 2012. Pulvriserande var ordet.








/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 11: Rens

Fredagslistan 2015, vecka 10: En helt otematisk lista

Godmorgon!

Känner ni er lite utpumpade efter alla dessa tematiska listor? Jag gör det i vilket fall, haha! Så denna vecka blir det en helt otematisk lista. 5 låtar från skivor som jag tycker att det ska hållas lite extra koll på - eller som kanske förtjänar att kollas in ytterligare en gång?

Vi kör.

Alltså - kolla in det omslaget! Om inte detta signalerar metal så vet jag inte vad som gör det.
DISMA heter bandet, från Clifton i delstaten New Jersey. Denna skiva kom ut 2011 och flög likt många skivor under min radar. Det är verkligt mullrande death metal detta - det går inte speciellt snabbt - men det är inte heller bandets forte. Det är när det går riktigt långsamt som jag tycker att jag hajar till lite extra. Partiet som tar sin början runt 2:20 strecket är så bedövande tungt att man baxnar. Sången ber jag er särskilt att notera - Craig Pillard har en lika avgrundsdjup som rutten röst att det inte går annat än att smälla av.

"In Times" heter ENSLAVEDs kommande album. Jag uppskattade verkligen "RIITIIR" när den kom 2011. De tidigare skivorna föll mig inte alls på läppen. ENSLAVED är numera ett household-name i alla fall i hemlandet Norge där de regelbundet vinner priser. Inget fel i det tycker jag. Mest intressant är bandet när de tar i - Thurisaz Dreaming är kanske en indikation på hur resten av skivan låter - i vilket fall är det asbra. Det är både sparsmakat och episkt. När bandet fläskar på som värst  är det musik av sådan dignitet att fjordarna rämnar.

Jag har på senare tid snöat in allt mer på så kallad progressiv musik. Oftast menas då musik där musikerna spelar svåra saker och tar i så de, publiken och kritikerna spyr. Nästan. Jag kan tycka att det blir allt svårare att vara progressiv i någon "sann" mening då det som så ofta annars handlar om förväntanshorisonter och vad som gjorts tidigare i bandets karriär. BEARDFISH från Gävle försöker i vilket fall skriva musik som både utmanar och smeker örongångarna. "+4626 - Comfortzone" är bandets åttonde skiva och den är bra. Detta är ett band som vet vad de sysslar med. Låten Comfortzone är en vindlande komposition på över åtta minuter. Ren magi. Verkligt elitbra blir låten runt 5:19. Alltså - kan inte fler band använda piano i sina kompositioner kommer jag på mig själv att tänka när jag hör bandet?

MORS PRINCIPIUM EST har ni ju kunnat läsa om här tidigare på bloggen - om inte annat så när bandets senaste alster "Dawn Of The 5th Era" från förra året var nominerad till årsbästalistan. Föregångsskivan "...And Death Said Live" är även den en ypperlig uppvisning i melodisk dödsmetall.

Det låter helt enkelt rätt om bandet - riffen sitter där de ska - och det är fullständigt lysande emellanåt. Kolla bara in Departure så får ni en fingervisning av hur bra detta band är.

Jag avslutar med ytterligare en melodisk deathmetaldänga från SCAR SYMMETRY. "The singularity" är samlingsnamnet på en albumtrilogi som bandet satte ribban skrattretande högt på i och med denna första skiva "Phase I: Neohumanity". Jag lyssnade löjligt mycket på denna skiva förra året, och det har inte stannat där. Med tanke på hur många band som befolkar den melodiska dödsens subgenre så krävs det extrem kvalitet för att sticka ut. SCAR SYMMETRY tog steget, i alla fall för mig, från att ha varit bra till att verkligen vara ett band som det gäller att hålla koll på med denna skiva.

Fredagslistan 2015, vecka 10: En helt otematisk lista

Veckans Youtubeklipp: OPETH i Malmö

God eftermiddag!

Jag filmar ytterst sällan när jag är på konsert. Ytterst sällan. Desto roligare är det när jag väl gör det, och resultatet blir som nedanstående. OPETH lirade på KB i november 2012. Inget förband vilket gjorde att spelningen blev härligt lång. Och bra i vanlig ordning.

/Martin