Fler liverecensioner på WeRock

Vilken fantastisk konsertvecka det har varit!

NASUM i Köpenhamn i lördags, INEVITABLE END och MOLOKEN i onsdags på Debaser, och sedan DYING FETUS, JOB FOR A COWBOY & CEREBRAL BORE på KB i torsdags. På samtliga spelningar har jag sett Sebastian Zweiniger från bl. a. Close-Up Mag i publiken - bara en sån sak.

Recensioner av NASUMs och DYING FETUS gig hittar ni sedan några dagar på WeRock - lite läsning innan nya recensioner läggs upp den 1/10 helt enkelt.

/Martin

Fredagslistan vecka 39: Den spretiga listan

Fredag igen!

Veckans lista inleds med black metal från Ukraina av alla ställen - KHORS tar oss med på en oerhört intressant resa på albumet "Wisdom Of Centuries". Bara titeln på skivan höjer ju prettonivån avsevärt. The Only Time Will Take It Away heter låten som, likt övriga skivan, ger lite fina BORKNAGAR-vibbar, och bjuder på en finfin produktion.

KLONE är ett band som jag inte hört talas om innan, men de ska lira förband åt GOJIRA och då får man ju kolla upp bandet. Lite gosiga TOOL-vibbar, men mer lättillängligt. Organiskt och vackert - låten heter Rite Of Passage och är tagen från förra skivan "Black Days". Ny skiva, "The Dreamer's Hideaway" släpps i början av oktober om ni skulle gilla vad ni hör här.

Sen kommer ett intressant tvåmannaprojekt - KHONSU (egyptisk gud - prettopoäng) bestående av sångaren från KEEP OF KALESSIN och HELLISH OUTCASTS  Thebon på, ja sång, och instrumentalisten S. Grönbech. Det låter mäktigt, nästan episkt om detta band - In Otherness tagen från bandets hittills enda fullängdare "Anomalia" är en rejäl dänga på 9 minuter i vilken det händer en hel del.

DYING FETUS. Har ni följt bloggen denna veckan vet ni varför just detta band är representerat, likaså varför MOLOKEN och INEVITABLE END finns med.

VAN HALEN - kanske inte världens roligaste band nuförtiden, men jag har svårt att värja mig från svänget och bastrumarbetet i klassiska Hot For Teacher från "1984".

Ett band i vilket två bröder huserade, Vinnie Paul och Dimebag, har en anknytning till VAN HALEN då Vinnie och Dimebag dyrkade bröderna Van Halens övningar. Specifikt då Hot For Teacher som inspirerade bastrumarbetet i nästa låt - Becoming från liveplattan "101 Proof". Och den, låten och skivan, är grym.

Vi hoppar över till OPETHs sida av vattnet och avnjuter The Night And The Silent Water från "Morningrise" som alltså inte handlar om morgonstånd om ni nu trodde det.

Onani får vi dock tillräckligt av i instrumental form på skivan "Passion & Warfare" av Steve Vai, killen som duellerade med Ralph "Karate Kid" Macchio i filmen "Crossroads" från 1986. Jag kommer tydligt ihåg att jag faktiskt lånade "Passion..." på mitt lokala bibliotek i Karlskrona i början på 90-talet och föll som en fura. Lite av charmen finns kvar tycker jag och jag njuter verkligen fortfarande av en låt som The Audience Is Listening.

Det var det hele - hoppas ni får en finfin helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 39: Den spretiga listan

Supporta scenen: DYING FETUS & JOB FOR A COWBOY

Ni har väl noterat att hösten är grymt bra vad gäller metalkonserter? I lördags NASUM, på torsdag drar DYING FETUS tillsammans med bland andra JOB FOR A COWBOY in på KB för en smäckhård afton.

DYING FETUS är ett band vars senaste skiva "Reign Supreme" är precis vad den heter. Den ligger helt klart bra till för att hamna på min årsbästalista. Man bör också kolla in de andra alstren från bandet då de i vanlig ordning brukar slänga in en hel massa gammalt godis i sina setlists.

Vill man kolla in vad vi har skrivit om bandet på WeRock så finns det en hel del - Holmas recension av "War Of Attrition",  Jonas Anderssons inte fullt så lyriska recension av "Descend Into Depravity" (jag håller inte med den gode Jonte, men det tror jag att ni hajar, haha!) och min egen recension av senaste plattan.

Men det är ju ett allmängiltigt faktum att bra skivor har ingenting med hur ett band är live. DYING FETUS visade dock med emfas att de är ett groteskt bra liveband på Getaway i somras. Jag tror inte att de har blivit sämre sedan dess, då bandet turnérat synnerligen hårt sedan "Reign Supreme" släpptes.

JOB FOR A COWBOY har vi också skrivit en hel massa om - och varför skulle vi inte det då det även här rör sig om ett riktigt bra band.

I en lång dubbelrecension kan ni läsa vad jag och Fredrik Sandberg tyckte om bandet när de besökte våra breddgrader 2010. Det finns också en skapligt lång intervju med sångaren Jonny Davy som Fredrik gjorde i samband med spelningen.

Senaste skivan som man nu alltså är ute och turnérar på, "Demonocracy" har vi också satt tänderna i.

Att det kommer bli en kväll fylld med stenhård, tajt levererad musik, kan man alltså lugnt utgå ifrån. Med på svängen är också REVOCATION och CEREBRAL BORE som inte sysslar med popmusik.

Alltså, för att sammanfatta i vanlig ordning:

Vad? DYING FETUS & JOB FOR A COWBOY, med REVOCATION och CEREBRAL BORE.

När? 27/9, kl. 18.30

Var? Kulturbolaget, Malmö

Pris? 275 spänn

Vi kör en liten spellista på det med så ni är fullständigt med på noterna, haha!

/Martin

/Martin

Bildspecial: NASUM, Pumpehuset

Lånar konceptet med bildspecial från Robert Gustafssons blogg Metal! - kolla gärna in hans senaste finfina special med OPETH på Gröna Lund.

Det blev ju en del bilder tagna under NASUMs gig - verkligen inte på något sätt i Kittys nivå, men ni får i alla fall en inblick i det galna röj som rådde under konserten, hoppas jag.

/Martin

Konsertnyheter

WASP-turnén har börjat och för den som inte vill veta mer - sluta läs här.

Det är ju själva fan att man känner Blackie Lawless bättre än han känner sig själv. Alla hans fina löften om en tvåtimmarsshow med pyro och rubbet är bortblåsta. Det började ok i London, ett par riktiga tunga godingar dammades av i Heretic (The lost child) och The torture never stops. Dessutom spelades de sentida Crazy och Take me up. Redan dagen efter var Heretic ersatt av den förvisso trevliga men väldigt sönderspelade On your knees, och de två nya låtarna var borta. Ett par gig senare ser vi nu att detta är permanent. Konserten varar väl, precis som vanligt, runt åttio minuter och någon scenshow utöver skärmarna verkar det över huvud taget inte vara tal om.

Jag hade för höga förhoppningar, tyvärr. Jag har biljett till Varberg så det blir ändå en resa dit, och med guds försyn är åtminstone Heretic tillbaka. Tyvärr tror jag inte det blir så, men man kan ju hoppas.

IRON MAIDEN kommer till Stockholm i juli. Detta torde överraska precis ingen, denna gång står jag dock över de svenska hemska utomhusspelningarna och hoppas på att länder i andra delar av Europa slänger in bandet inomhus. Tre spelningar ska jag se, och jag hade gärna åkt till exempelvis Paris igen. Vi får väl se vart jag hamnar.

Denna vecka bjuder på WALTER TROUT i Köpenhamn på fredag kväll. En fantomgitarrist om det någonsin funnits en, och det blir med all säkerhet en fin spelning.

/Alex

Supporta Scenen: MOLOKEN & INEVITABLE END

Vi har väl nämnt att hösten är en galen period för konserter?

Imorgon spelar två väldigt olika, men väldigt bra band på Debaser Malmö: MOLOKEN, vars skiva "Rural" ni kan läsa om här, och INEVITABLE END vars förstlingsverk ni kan läsa om här.

MOLOKEN är ett band som har lyckats visa på hur ett ångestfjäll ser ut i musikalisk form.

INEVITABLE END kör aningens mer på hastighet, om jag uttrycker mig försiktigt.

Jag får säga att jag verkligen uppskattar greppet att para ihop två så pass olika band med varandra - alla andra paket brukar ju satsa på likriktning - och då jag verkligen uppskattar bägge grupperna är närvaron, om inget oförutsett inträffar, obligatorisk.

Alltså:

Vad? MOLOKEN & INEVITABLE END

Var? Debaser Malmö

När? Imorgon, 26/9, kl. 20.30, men Debaser påpekar att tiderna ej är exakta och ber oss dyka upp i god tid.

Pris? 90 spänn - som hittat om ni frågar mig dagen innan lön :)

/Martin

Rapport om lördagens begivenheter

Lördagen upptogs av en stor begivenhet i Köpenhamn då jag gick och kollade på NASUM på Pumpehuset. Det var faktiskt första gången jag satte min fot på Pumpehuset. Fattar inte varför jag inte gått dit tidigare för det var ett riktigt sympatiskt ställe - avslappnad personal, och jag gillade faktumet att de har skåp som man kan låsa in sina grejer i. Helt humana priser i baren också.

Jag tänkte att jag skulle säga något om förbanden också eftersom den recension som sedan igår ligger uppe på WeRock enbart handlar om huvudakten.

MASS GRAVE är ett synnerligen punkigt grindcoreband från Vancouver. Det handlar inte om finlir för ett ynka korvöre, utan bandet körde på med sin stökiga musik i ett rent för jävla furiöst tempo. Det var det jag uppskattade mest med bandet - de gav verkligen järnet - men dessvärre hade de inte något vidare ljud så jag tröttnade faktiskt efter ett tag.

Det gjorde jag inte på BLACK BREATH. Bandet, vars senaste skiva, "Sentenced To Life" Robert skrev så hyllande om för ett tag sedan levererade en så fruktansvärt stark spelning att jag blev riktigt imponerad. Bandets musik är ju death metal rakt av - och dessutom av den gamla skolan med tydliga inslag för att inte säga hyllningar av DISMEMBER och ENTOMBED. Det kan ju inte bli nåt annat än tokdyrkan då från min sida. Ett band att spana in helt enkelt.

Tänkte lägga upp en bildspecial från kvällen också, men det får bli imorgon det.

/Martin

Edit: I takt med att turnén fortskrider skriver Anders Jakobsson blogginlägg på Nasum.com. Spana gärna in den senaste posten där han har använt en av bilderna från recensionen. Plus såklart en massa kul läsning!

Supporta Scenen: NASUM

NASUM tillhör gruppen av de där banden som betyder lite extra för mig.

Jag har under många, många år grämt mig att jag upptäckte bandet alltför sent för att hinna se dem innan Mieszkos bortgång. Därför var jag lika glad som överraskad när bandet meddelade att de skulle göra en avslutande grej och turnera under sommaren med Keijo från ROTTEN SOUND på sång.

Jag blev också lika glad för att det var just han som skulle traktera sången då han är sjukt bra på skriksång, som vansinnigt orolig för att jag inte skulle ha möjlighet att se bandet även denna gång. En våg av lättnad svepte genom kroppen då jag fick reda på att bandet inte bara skulle spela i Malmö, utan även i Köpenhamn som ju verkligen inte ligger långt bort från bostaden. Jag tänker gå på bägge gigen, och handla så mycket merch jag bara har råd med kan jag säga, haha!

Således - supporta scenen om ni inte vill missa världens bästa grindcoreakt NASUM.

Var? Pumpehuset, Studiestraede 52,  Köpenhamn. De har en galen höst att erbjuda oss konässörer av rå musik i övrigt också.

När? Imorgon, lördag 22/9. Dörrarna öppnar 20.00. Första bandet, antingen MASSGRAV eller BLACK BREATH, går på 21.00.

Pris? 125 danska kronor+gebyr. Blir i runda slängar runt 170 svenska kronor. Inte ont alls, ni!

/Martin

Fredagslistan vecka 38: Två låtar per bandprincipen

Hej!

Nu jäklar - fredagslistedags! Detta har jag sett fram emot kan jag säga. Denna veckan kör vi enligt principen två låtar per band av de jag har pregat in i örongångarna under den gångna veckan. Det har faktiskt blivit enbart lyssnande via Spotify denna veckan då hela skivsamlingen är nerpackad inför en förhoppningsvis inte alltför avlägsen flytt till Helsingborg.

Så, nu kör vi.

Öppnar inte ett dugg oväntat med två låtar av världens bästa NASUM. Ja, jag är motsatsen mot Alex lyssnande. Neil Morse skulle ju för katten inte ens varit färdigt med introt/första riffet under den tiden som det tar att lyssna igenom The Idiot Parade och Like Cattle, haha! Ja, peppen är lika stor som tidigare inför lördagens konsert. Fast det gissade ni nog.

DEADBORN - kanske inte det mest originella bandnamnet. Musiken är inte heller värst originell, men det är ju svårt att vara det idag fullt ut. Bionic Abomination och Negative Reinforcement är dock väldigt trevliga låtar - det låter tufft, och det går undan.

Över till triggträsket och INSIDIOUS DECREPANCY. Skivorna heter "Exerpating Omniscient Certitude" och "Decadent Orgy Of Atrocious Suffering". Säger det mesta eller hur. Om man kan höra vad sångaren sjunger? Nä.

En annan no-brainer: DECREPIT BIRTH. Svårt att undvika denna veckan, haha! Fina The Resonance från "Polarity" får mig att fångrina av njutning. En känslig liten låt om man jämför med Shroud Of Impurity från "And Time Begins" - där det stampas dubbeltramp för brinnande livet.

Ett stort hopp över till BEFORE THE DAWN och aningens mer melodiska övningar i Pitch-Black Universe. Piano, och vemod men också lite sköna blastbeats emellanåt gör att mungiporna inte dras neråt kan jag säga. Sen en låt från en skiva som nog är lite inspirerad av filmens värld. Låten: The Butterfly Effect. Fruktansvärt prettopekoral till film om ni frågar mig. Skivan: "Deathstar Rising".

PROTEST THE HERO är ett band jag brukar tjata om med oregelbundna intervall. De är ansvariga för en hel del intelligent röjmusik i vilken det händer en hel massa hela tiden. Det kommer ni märka när ni lyssnar på Seqoia Throne och C'est La Vie.

CYNIC - här plockar vi Evolutionary Sleeper och Veil Of Maya från två verkligt klassiska plattor "Traced In Air" (som är en av få skivor som jag gett betyget 10/10 på WeRock. Kan vara den enda faktiskt.), och "Focus". Detta är musik som verkligen inte alla går igång på. Den tar tid att komma in i minst sagt. Den är flummig, den innehåller element som gjorde att bandet stack ut som en synttofs inom death metalscenen under tidigt 90-tal.

Listan avslutar vi med THE AGONIST. Martyr Art och Predator & Prayer från bandets två senaste skivor "Lullabies For The Dormant Mind" och "Prisoners". Det är episkt och bra.

/Martin

Fredagslistan vecka 38: Två Låtar per Bandprincipen

Neal Morse - Momentum

 

Att jag gillar NEAL MORSE torde inte komma som någon överraskning. En mångsidigare, intelligentare och ödmjukare musiker får man leta efter. Varje skiva och konsert med honom eller något av banden han är inblandad i är en ren fröjd för det kräsna sinnet. Hans nya alster "Momentum" avviker inte från denna trend utan cementerar snarare hans topplacering hos många i proggvärlden. De första fem låtarna. alltså den första halvtimmen, är en stilstudie i hur man skriver bra välspelad musik med vackra melodier och tänkvärda texter. Den sjätte låten, alltså den andra halvtimmen, heter World without end och är kort sagt ett knippe magi. Trettiofyra minuter klockar den in på, fylld med Neals alla underbara signum men även fina hyllningar till bland andra GENESIS. De andra låtarna är det absolut inget fel på, men det är World without end jag ständigt återkommer till. Den innehåller verkligen allt jag kan önska och lite till.

/Alex

BTBAM - The Making Of...

Parallax II. BETWEEN THE BURIED AND ME - ett band som jag nog får anses vara svårt nerknarkad på. Jag har skrivit så pass ofta om detta magiska band på bloggen att ni nog vet det vid det här laget. Jag har recenserat den första delen av verket "The Parallax" här.

Nu håller bandet på med andra delen, och gör såklart som så många andra band att man dokumenterar inspelningsprocessen och lägger upp på YouTube. Jag gillar verkligen detta grepp får jag säga. Framför allt uppskattar jag att se en trummis som Blake Richardson, mannen ansvarig för dylika konster som de nedan, verkligen kämpa för att sätta grejerna.

BTBAMs musik är ju som skräddarsydd för oss som mer än gärna gottar ner oss i skivor som innehåller tre låtar, men ändå har en speltid på 30 minuter, eller som går bananas att man kör prick två låtar under en spelning efter samma nektarljuva princip. Det stöter såklart också bort en del folk, och kan också för undertecknad bli flera resor för mycket om man inte är på prick rätt humör för bandets tonala utsvävningar. Är man dock det så finns det ingen anledning att inte kolla in även nedanstående film.

 

/Martin

Tillbaka till vardagen

Så, nu får det räcka med ledighet. Jag har aldrig haft så sen semester som jag haft i år - huvudanledningen var en tur till New York som jag återkom från i torsdags morse.

En trevlig grej som hände i den stora staden var, förutom de runt 30 ölerna som jag hann med att prova, DECREPIT BIRTHs konsert på Gramercy Theater. Den var fin kan jag säga. Vill man läsa om spektaklet kollar man här.

Alex har ju skrivit en del om den grymma konserthösten vi har framför oss. För egen del startar den på ett rent episkt sätt på lördag i Köpenhamn. Då bjuder världens bästa NASUM upp till tjo och tjim på Pumpehuset. Behöver väl inte nämna att den så kallade peppen är stor?

/Martin

Snowy Shaw - The Madman Returns del 1

Igår kom det en pressrelease som gjorde gällande att SNOWY SHAW, denna den svenska metallens mesta multitaskare tillika tokdåre, lämnar THERION. Detta för att koncentrera sig på annat, först och främst en spelningars i Varberg vid Halloween. Förra årets spelning som ägde rum på Brewhouse i Göteborg var en grym upplevelse men skall enligt uppgift framstå som en mellanstadieklassuppsättning av "Småstjärnorna" i jämförelse med det kommande spektaklet. Jag slängde iväg några frågor till Snowy så att han fick berätta lite mer om detta.

Alex: Det är ett och ett halvt år sedan sist. Vad fick dig att vilja köra igen?

Snowy Shaw: Efterfrågan först och främst. Det var ju så många som missade det sist i Göteborg.Lär nog inte bli mer i Sverige på ett tag efter Halloween dock. I slutet av förra året hörde flera internationella aktörer av sig och var eld & lågor över min showreel (beskådas nedan, Alex not.) och ville inleda samarbete, vilket jag såklart inte hade något emot. Det lutar åt att jag kommer turnéra i Mexico, Syd- och Latinamerika med min show i början av nästa år. Men största anledningen är givetvis för att jag vill och att det är hög tid att jag kör solo, och detta är ju typ världens coolaste koncept, och det finns inga gränser för vad jag kan och kommer göra inom detta solo projekt, så det är ett bra sätt att börja på tycker jag.

Al: Blir det samma upplägg med låtar från ”dina” band eller blir det något annat?

SS: Nix, det blir vare sig samma låtlista eller gäster eller band eller show. Ett par av mina favvolåtar blir väl samma i och för sig, men även en del som aldrig någonsin har framförts live tidigare, eller ens släppts på skiva. Generellt sett så kommer det aldrig att vara det samma två gånger med min show och mitt koncept, åtminstone inte i samma land eller möjligtvis stad. Jag gör hellre färre gig och desto mer anmärkningsvärda och fantastiska när jag väl gör en show. Även om det blir ett otroligt jävla hästjobb för min egen del, att börja om från scratch hela tiden jämfört med att sätta ihop ett paket och bara åka runt med samma grej kväll efter kväll och år efter år, men så är läget just nu och jag har typ en miljon galna idéer som jag vill och hoppas kunna genomföra framöver inom mitt solo projekt.
 
Al: Vilka musiker kör du med denna gång?

SS: Gästartisterna är ju som du säkert förstår i denna stund hemliga, men även mitt "komp"band så att säga är helt nytt. Är stolt att ha vid min sida på scen min gamle Dream Evil polare Mark U Black, som ju ersatte Gus G ( Ozzy Osbourne, Firewind mm) och är en fantastisk gitarrist. Sen på trumpallen, ingen mindre än Petter Karlsson (ex-THERION, DIABLO SWING ORCHESTRA) även han en strålande musikant. Och på bas, min gamle barndomsvän Vikki Valkyrie som lirade med Göteborg's okrönta thrash-metal drottningar ICE AGE när det begav sig.

Al: Blir det inspelat som förra gången? Vad hände egentligen med den utlovade dvd´n?

SS: Jag kom på andra tankar helt enkelt och valde att skjuta lite på denna livedvd eftersom jag vill lägga på mer material och plocka ihop det häftigaste och bästa från flera gig, då det ena inte är det andra likt. Och även inkludera "behind the scenes"-material från studio, resor, backstage etc. Så denna Halloweenshow kommer såklart även den att filmas och spelas in, men när den släpps kan jag tyvärr omöjligt svara på i dagsläget, så det blir att pallra sig dit om man inte vill missa årets coolaste konsert. (Köp biljetterna HÄR!)

Al: Sparbankshallen i Varberg – större ställe än sist. Betyder det större produktion? Vill du avslöja något skojigt?

SS: Nä, det enda jag kan och vill avslöja är att det blir väldigt skojigt.. eller förresten "skojigt" är väl inte rätt ord. Underhållande och imponerande svin-grymt-som-satan är väl orden jag skulle valt att beskriva mitt skräck betonade Halloweenevent. Men jo, produktionen, budgeten och likaså stället är betydligt större. Har aldrig varit där faktiskt men det är en stor hall där de bygger upp scenen efter mina behov och önskemål inom rimliga gränser. Blir helt enkelt mer bomber och granater, film skärmar och annat smått och gott för både ögon och öron.

Al: Det finns, och inte bara från min sida, ett stort undergroundintresse för Notre Dame. Kommer vi någonsin att få se ett återförenat ND? Eller inspelningarna från 2004 släppta på dvd? Det vore väl sannerligen på tiden?

SS: Jo förvisso, men jag hinner liksom inte med allt och tvingas ju som de flesta människor prioritera vad jag skall lägga tid och energi på. Spelade t.ex in en hel platta 2003 som jag valde lägga åt sidan till senare eftersom jag tyckte det var för alldeles bra för att ge till mitt dåvarande franska skivbolag Osmose som sista Notre Dame-plattan för dem. Av detta material har bara låten Le Masochiste, även kallad The Fashionista sett dagens ljus i form av en video jag gjorde när det begav sig under namnet Snowy Shaw & The Star Spangled Banned, medan Osmose fick N.D plattan Demi Monde Bizarros istället. Man kan ju säga att det kom lite annan skit emellan, så vi får väl se om jag hinner mixa och sammanställa "the lost album" lagom till 10 års jubileet, eller vad man ska säga. Har faktiskt aldrig ens tittat på det filmade materialet från Notre Dame's sista gig. Det är arkiverat i nån kökslåda nånstans och jag kanske tar tag i det lagom till min pension.

Återförening med Notre Dame är väl föga troligt, även om folk ofta frågar efter just detta. Inte för att Jean-Pierre De Sade enligt uppgift är död, för det är en omöjlighet då han aldrig ens existerat, men mer än så vill jag inte säga om just detta nu. En stor anledning till att jag drog igång denna " Best of" solo show var ju för att vart jag än kommer så möter man människor som uttrycker en önskan att jag skall gå tillbaka till King Diamond eller Mercyful Fate och lira trummor igen, andra tycker som du att jag skall återförena Notre Dame medan vissa tycker jag skulle stannat i Dimmu Borgir och sjungit och lirat bas, eller på nytt dra igång Dream Evil, Memento Mori, Illwill, XXX och så vidare. Jag kan ju omöjligt göra allt samtidigt, och har ingen lust för den delen heller. Jag vill gå vidare och ta mig an nya utmaningar. Med bandet Snowy Shaw kan jag ju kombinera allt och lira låtar med samtliga band och dessutom alternera mellan instrumenten på scen och även i studion där jag lär lira allt stort sett.

There you have it folks. Halloween i Varberg den 3/11 blir kanske den bästa någonsin. Eftersom jag var fullkomligt lyrisk efter förra gången så lär denna spelning sannerligen bli något att berätta för barnbarnen om. Mina förhoppningar inkluderar NOTRE DAMEs Le theatre du vampire, något mer från MEMENTO MORIs fantastiska första skiva, Father Picard och Behind these walls från KING DIAMONDs "The eye" och Witches dance från MERCYFUL FATEs "Time". Hade de låtarna framförts på en scen med Snowy i huvudrollen så hade jag kissat ner mig.

Jag återkommer med mer Snowy. Tills dess, njut enligt nedan.

Snowy Shaw ...is Alive!

(Spotifylänk, liveskivan från Göteborg 2011, finns på iTunes också!)

/Alex

Judas Priest (och deluxeutgåvor)

JUDAS PRIESTs klassiker "Screaming for vengeance" fyller 30 år i år och det har släppts en deluxeutgåva av skivan. Efter att ha läst flera recensioner av denna så får det bli ett köp i eftermiddag, skivan har jag sedan hundra år såklart men bonusdvd´n inspelad på US Festival 1983 ska tydligen vara något alldeles fullkomligt majestätiskt. Det låter logiskt, 80-talet var en bra tid för Priest och Rob Halford sjöng allt som oftast som en gud.

Jag är väldigt svag för just dylika deluxeutgåvor, VENOMs snygga deluxevariant av "Black Metal" med konserten från London 1984 som en bonusdvd tillhör också favoriterna, tillsammans med de tre första BLACK SABBATH-skivorna. Jag ställer mig däremot lite undrande till att KISS (läs: Universal) valde att släppa den ommixade "Destroyer" som en egen skiva, istället för att göra en deluxeutgåva med en fin remaster på originalskivan och nymixen som bonusdisk. Att de dessutom släppt igenom en felaktig skiva irriterar mig oerhört. Som vanligt när Kiss är inblandade, detta mitt absoluta favoritband, så blir slutprodukten numera långt under par i jämförelse med andra bands liknande släpp. Vi minns med fasa de söndertrasade Kissologyboxarna där bilden mörkats in absurdum, där konserter kortats ned av låtskrivarrättighetsskäl och där en konsert (Houston 1977) klippts ihop av två kvällar från samma stad vilket resulterat i ett FRUKTANSVÄRT klumpigt snedsteg då klippet gjorde att Rock and roll all nite fick en tredje vers. Synd, men alltför vanligt vad gäller just nutida Kiss.

Nu ser jag med förhoppning fram emot en ny IRON MAIDENdvd innehållandes den formidabla "Maiden England". Det är på tiden att den får ett ordentligt dvdsläpp och förfriskas med en hel hög annat skoj från 1986-1992 eller nåt. Dessutom väntar jag på europadatumen med Maiden 2013 - jag måste ju börja planera för min egen turné. Förhoppningsvis blir det en tre-fyra spelningar. Vi får väl se.

/Alex

I skuggan av mörkret

Helgens lyssnande har mer eller mindre bestått av tämligen ljusskyggt material. Fokuset har legat på KISS och en hög med repetitioner från 70-talet, vi samlare är nämligen inte helt svältfödda vad gäller dylika. Speciellt en månad har vi både ljud- och bildmaterial ifrån, i november 1976 repade Kiss på Camp Curtis Guild Armory i Reading, Massachusetts inför den stundande "Rock And Roll Over"-turnén. De som engagerar och intresserar sig lite utöver det vanliga kan ta del av en halvtimmes ljudupptagning från en av dessa repetitioner, som dessutom innehåller två tagningar av den nästan aldrig spelade Hard luck woman. Detta är naturligtvis oerhört skoj.

Utöver detta så har vi en helt underbar svartvit film som läckte ut för ganska många år sedan och som visar ett band i vardagskläder, utan smink och effekter, skojandes och spelandes på ett golv i ovan nämnda lokal. Denna lilla kuplett är en äkta bit historia och kan avnjutas precis hur många gånger som helst. Material som detta är det absolut bästa jag vet, och jag blir fnissig som en liten skolflicka varje gång jag tittar på det.

För den som gillar NEAL MORSE kan jag varmt rekommendera denne att gå med i hans Inner Circle. För knappt en hundring i månaden får man regelbundet tillskickat sig en skiva med ibland oerhört obskyrt material, courtesy of Neal himself. Jag gick med i juni 2011 och har sedan dess fått hem bl.a. två dvd´s från inspelningen av "One" (Över en timme per skiva!), en cd med Neals egna demo på The Whirlwind (48 minuter lång), en cd med "gamla synder" och mycket annat. Nästa skiva är aviserad att innehålla konserten han gjorde i Finland i somras, hela giget tv-filmat med soundboardljud. Alltså sånt som andra artister gladeligen tar 229 kronor för på Ginza. Jag längtar redan, hur många gånger får man en tvfilmad konsert med sin favoritartist skickad hem till brevlådan. Av sagda artist. Dessutom väntar jag på mitt ex. av hans nya skiva "Momentum" som jag förbeställde i samma sekund man kunde förbeställa. Det retar mig att jag inte hade möjlighet att ta mig söderöver denna månad för att se honom med FLYING COLORS men det var helt enkelt en ekonomisk omöjlighet denna gång. Darn.

Nu drar hösten igång, och i min lilla lilla värld av blommor är hösten skräckrockens årstid. KING DIAMOND, MERCYFUL FATE, ALICE COOPER, HARRY BRANDELIUS - alla blommar upp i mitt huvud och med skräckfilmer på näthinnan ljuder dessa magnifika artister dygnet runt inom mig. Finns det något bättre än en ledig oktobermåndag med sinnessjukt dåligt väder ute varpå man sitter inne och avnjuter Halloween, Horror Hotel, Carnival Of Souls och artisterna ovan? Jag tror inte det.

/Alex (som i den andra kanalen idag kommer att prata om Elvis Presley)

Marillion - probably the best band in the world

Jag tycker väldigt mycket om MARILLION. Deras nya skiva "Sounds that can´t be made" släpps i dagarna och jag hoppas att min förbeställda rackare ligger i brevlådan inom kort. Dessutom var det igår en stor proggala dit både FISH och Marillion bjudits in. Det fina med en sådan inbjudan är att de aldrig varit såta ovänner och luftat detta i pressen varför det aldrig blir handgemäng när de träffas. Självklart fanns det spänningar i bandet och personer emellan för 23 år sedan, annars hade väl Fish aldrig lämnat, men efter splittringen så har det varit idel leende från alla parter. Fish och Steve Hogarth gjorde för skrående till och med en spelning ihop för några år sedan. Imorse vaknade jag så till bilder från gårdagens gala och jag blir så ända in i själen lycklig av att se mina största idoler bredvid varandra, med stora leenden på läpparna och säkert både en och annan öl innanför västen.

I en tid då gubbstruttar i gamla band tjurar och surar över pengar, hävdar att de aldrig varit vänner från början och förfalskar sin egen historia genom inte så genomtänkt självhävdelse så är Marillion och Fish förebilder.

Jag blir rent ut sagt så jävla glad av bilder som denna.

Att sen Marillion och Fish fortsätter göra bra musik glädjer mig självfallet också. I mars åker jag och Henke till Holland för att vara med på Marillion Weekend igen. Det var ju ganska dra-åt-helvete-så-förbannat-skitkul sist så det blir nog roligt igen.

Tills dess - Marillions nya låt. Synd att den bara är 18 minuter. Jag gillar mest långa låtar.

/Alex

En månad till perversionerna återvänder

Nu är det bara en dryg månad kvar tills WASP har Sverigepremiär på sin 30th Anniversary Tour i Varberg. Jag hoppas verkligen Blackie håller vad han lovar denna gång ang. setlist och show, enligt hemsidan WASPNATION skall det bli ett tämligen extravagant litet spektakel. Tre olika set, videoskärmar och en spektakulär show. Jag vill gärna tro på Blackie, vis av erfarenhet är jag dock bara försiktigt optimistisk. Han har lovat mycket förr och sedan endast hållit delar av det. Nåväl, om ett par veckor vet vi eftersom turnén börjar den 21/9 i London.

Skulle jag ge mig på en någorlunda realistisk förhoppning så skulle setet se ut ungefär såhär:

Set 1 (enligt Blackie endast låtar från de fyra första skivorna, en timme)
1. Hellion
2. On your knees
3. Tormentor
4. The torture never stops
5. Wild child
6. The last command
7. Inside the electric circus
8. 95 Nasty
9. The heretic (The lost child)
10. The headless children

Set 2 - Crimson idol-medley (25 minuter)
1. The invisible boy
2. Chainsaw Charlie
3. The idol
4. The great misconceptions of me

Set 3 (nyare stuff och avslutning, en timme)
1. Black forever
2. Killahead
3. Charisma
4. Wishing well
5. Never say die
6. Heaven´s hung in black
7. Crazy
8. I wanna be somebody
9. Blind in Texas

Det är för mig helt obegripligt att Blackie aldrig kört Black Forever live. En av de absolut bästa sentida (läs: post-Crimson Idol) låtarna som definitivt borde vara en standard i setet.

Eftersom han garanterat vägrar köra titelspåret från "Kill Fuck Die" så nöjer jag mig med Killahead, men jag hade ntaurligtvis sett vilken låt som helst från den skivan eftersom världen är helt svältfödd på just sådana. En STOR dröm skulle vara Kill Your Pretty Face / The Horror komplett med nunna och gris. Det lär ju definitivt inte hända.

I vilket fall - setlisten ovan skulle verkligen göra mig glad. En salig blanding, högt och lågt, gammalt och nytt och en jävla massa bra låtar.

Jag återkommer med rapport.

/Alex