Mitt i min Alice Cooper-frenzy sitter jag och funderar över den underbara symbios mellan metal och skräckfilmer som ägde rum på 80-talet. Den fortgår förvisso alltjämt i olika skepnader, men att Rob Zombie gör egna hyllningsfilmer/nyinspelningar av klassiker har inte riktigt samma bäring som nyheten att Gene Simmons & Ozzy Osbourne skulle vara med i en och samma film 1986 (Trick or treat). Gene Simmons skådespelarkarriär kan för övrigt enkelt sammanfattas i ett "Jisses...". Runaway var väl en hygglig film, Tom Selleck och Cynthia Rhodes såg till det, men Never Too Young To Die är nog bland det värsta jag sett... Att sedan hermafroditen Velvet Ragnar (Gene...suck) sjunger en liten sång som Gene själv snodde textdelar av till KISS-låten Spit på Revenge, ja, det blir jag inte lyckligare av precis.
Åter till ämnet - filmmusiken i 80-talets skräckfilmer var ofta tämligen penibel, och det är väl därför jag dyrkar den, men när några av 80-talets stora akter ombads skriva ledmotiv blev resultatet i princip alltid oerhört lyckat. Två låtar sticker ut rejält, båda syns här nedan. Andra har säkert egna favoriter, men vi sparkar igång måndagsmorgonen med lite dans och kul i poolen tillsammans med Dokken och Alice Cooper.
Jag ber även att få utlysa en liten tävling, vinsten tar jag ställning till om någon lyckas reda ut svaret :)
Fråga: Vad har Solstollarnas Martyna Lisowska och Alice Cooper gemensamt? En ledtråd får ni i form av "1986 resp. 1987". Lycka till!
/Alex
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
måndag, januari 31, 2011
fredag, januari 28, 2011
Fredagslistan vecka 4
Fredagslistan återvänder med en dåres envishet för att ge er lite tips på bra plattor - två av dem ser ni nedan, Ace Frehleys debutplatta som förutom höjdarlåten Breakout innehåller ett stycke musik där det sjungs om dockor. Helt annat innehåll är det såklart på NAPALM DEATHs "Fear, Emptiness, Despair" som kan vara en av de bästa skivtitlarna som gjorts. Den matchas av musik så hård och känsloladdad att man inte annat kan än kapitulera.
Ha en trevlig helg så återkommer vi på måndag med lite nya inlägg!
/Martin & Alex
Ha en trevlig helg så återkommer vi på måndag med lite nya inlägg!
/Martin & Alex
torsdag, januari 27, 2011
Yngwie!
Nej, det ska inte urarta med något sorts vem-gör-bäst-videor-race mellan mig och Alex, men detta är bara så urbota bra gitarrspel att jag blir galen. Ni har förmodligen sett denna innan på flera ställen - har ni inte det: grattis.
/Martin
/Martin
onsdag, januari 26, 2011
Lazarus A.D.
Sitter och lyssnar på kommande släppet från Wisconsinbördiga LAZARUS A.D. "Black Rivers Flow" och det låter väl sådär. Jag vill sällan inta positionen "det var bättre förr", men just nu känner jag så mycket starkare för thrasharnas förstlingsverk "The Onslaught" som i likhet med de flesta debutplattor drevs framåt av en jädrans vilja och en känsla av jävlar anamma. Kommande släppet går lite för mycket på autopilot för att jag ska bli exalterad på allvar - vill man bilda sig en egen uppfattning kan man gå in på på Metal Underground där hela skivan streamas just nu.
Bandets debutalster hittas här.
Bandets debutalster hittas här.
tisdag, januari 25, 2011
Festivaler
Det är ju ett tag kvar till sommarens festivaler, men det skadar ju inte att redan nu ta reda på vad som bjuds på dessa eller hur?
Vet inte hur många av er som tänkte på det, men Sweden Rock Festival gick inatt ut med att nästa klara akt är Doc Holiday. Exakt hur många av er började omedelbart famla efter plånboken och beställa biljett? Jag gjorde det inte. Ser man vilka band festivalen har bokat hittills så känns det som om festivalens startfält just nu är det svagaste på länge. Kollega Alex har nog en poäng i att festivalen faktiskt behöver ha ett dåligt år för att ledningen ska inse att 1. biljetten är för dyr (2290 för en 3-dagars, och då ingår inte campingen.) och 2. Festivalen kan inte förvänta sig att år efter år bara öka hela tiden. Kanske har han rätt, men de artister som jag skulle vilja se (THE HAUNTED, CLUTCH, OVERKILL och DESTRUCTION) är för få för att jag ska besöka hemlänet.
Desto roligare känns Copenhell. Denna festival har bokat 3 band hittills. Och känns roligare än SRF. JUDAS PRIEST, MAYHEM och KVELERTAK. De två sistnämnda banden ser jag gärna - och det är faktiskt lösbart - 595 danska kronor gör att det inte börjar rycka i tinningsnerven direkt eftersom man vet att festivalen kommer boka fler band.
Metaltowns lineup känns som den starkaste: WATAIN, SOILWORK, THE BLACK DAHLIA MURDER, AT THE GATES och ALL THAT REMAINS känns som ett batteri band som jag jag gärna vill se. Biljetter från 1500 spänn är ju inte heller jättedyrt.
Ungefär på samma summa hamnar Getaway Rock Festival - 1560 spänn. Och en rimligt intressant lineup: CORROSION OF CONFORMITY, DEATH ANGEL, DESULTORY, ENTOMBED, F.K.Ü, IMMORTAL, KREATOR, MARDUK, OPETH och VOMITORY bland andra, får mig att dra på smilbanden.
Wacken har bokat MORBID ANGEL. Bara detta borde få folk att hala upp plånboken och pröjsa de 1070 spänn som biljetten kostar.
/Martin
Vet inte hur många av er som tänkte på det, men Sweden Rock Festival gick inatt ut med att nästa klara akt är Doc Holiday. Exakt hur många av er började omedelbart famla efter plånboken och beställa biljett? Jag gjorde det inte. Ser man vilka band festivalen har bokat hittills så känns det som om festivalens startfält just nu är det svagaste på länge. Kollega Alex har nog en poäng i att festivalen faktiskt behöver ha ett dåligt år för att ledningen ska inse att 1. biljetten är för dyr (2290 för en 3-dagars, och då ingår inte campingen.) och 2. Festivalen kan inte förvänta sig att år efter år bara öka hela tiden. Kanske har han rätt, men de artister som jag skulle vilja se (THE HAUNTED, CLUTCH, OVERKILL och DESTRUCTION) är för få för att jag ska besöka hemlänet.
Desto roligare känns Copenhell. Denna festival har bokat 3 band hittills. Och känns roligare än SRF. JUDAS PRIEST, MAYHEM och KVELERTAK. De två sistnämnda banden ser jag gärna - och det är faktiskt lösbart - 595 danska kronor gör att det inte börjar rycka i tinningsnerven direkt eftersom man vet att festivalen kommer boka fler band.
Metaltowns lineup känns som den starkaste: WATAIN, SOILWORK, THE BLACK DAHLIA MURDER, AT THE GATES och ALL THAT REMAINS känns som ett batteri band som jag jag gärna vill se. Biljetter från 1500 spänn är ju inte heller jättedyrt.
Ungefär på samma summa hamnar Getaway Rock Festival - 1560 spänn. Och en rimligt intressant lineup: CORROSION OF CONFORMITY, DEATH ANGEL, DESULTORY, ENTOMBED, F.K.Ü, IMMORTAL, KREATOR, MARDUK, OPETH och VOMITORY bland andra, får mig att dra på smilbanden.
Wacken har bokat MORBID ANGEL. Bara detta borde få folk att hala upp plånboken och pröjsa de 1070 spänn som biljetten kostar.
/Martin
Inte nytt från ALICE COOPER
Jag synar Martins fina The Haunted och höjer med en ännu finare ALICE COOPER - Welcome To My Nightmare live i Montreux 2005 (finns på blu-ray, no less!). Skräckens fader och årets inductee i Rock & Roll Hall Of Fame. Vid galan för mottagandet återförenas originalgruppen Alice Cooper med alla levande medlemmar + bonusgitarristen Steve Hunter (då Glen Buxton inte finns bland oss längre) och jag är i sjunde himlen.
Med guds försyn blir det några ströspelningar med denna originalsättning också, ett liiiiitet rykte hävdar London. Jag sätter mig på flyget DIREKT om det visar sig vara sant.
/Alex
måndag, januari 24, 2011
Nytt från THE HAUNTED
Bra sväng - och Dolving låter sjukt bra! Speciellt gillar jag Per Möller Jensens fill vid 1:07.
/Martin
Uppdaterat
Morgonrock
Vi sparkar igång denna måndagen med lite jävlar anamma. 1994 fnattade Zakk Wylde runt i världen med en liten trio kallad Pride & Glory, ett sällsamt underskattat band. Själv hade jag ynnesten att få se dem i Stockholm, på Sjöhistoriska Muséet, där de öppnade åt Therapy? och Aerosmith. De inte bara sparkade båda bandens stjärt den eftermiddagen, de fullständigt demolerade den, manglade den, pekade på den och skrattade och kallade den GrusBritt.
Brian Tichy på trummor, den magnifika James Lomenzo på bas och den oefterhärmlige Zakk på gitarr, se nu till att väcka eventuella arbetskamrater med denna kvart från Stockholm 1994.
Stockholm 1994-06-29
/Alex
Brian Tichy på trummor, den magnifika James Lomenzo på bas och den oefterhärmlige Zakk på gitarr, se nu till att väcka eventuella arbetskamrater med denna kvart från Stockholm 1994.
Stockholm 1994-06-29
/Alex
fredag, januari 21, 2011
Fredagslistan
Fredagslistan FTW, säger jag bara!
Har man en lista som rymmer både ANAAL NATHRAKH och KISS, då vet man att listan är gjord av mig och Alex eller hur? Tänkte väl det - och dessutom vet man att man kommer få höra låtar som Der Hölle Rache Kocht In Meinem Herzen och Heaven's On Fire och kanske den mest skruvade refrängen som KISS gjort i Burn Bitch Burn vars textrad följs av ett inte fullt så tufft ooh-ooh-oooh i falsett. Det låter väldigt roligt och typiskt KISS om ni frågar mig. Med sina 117 spår och 9 timmar musik har ni så att ni kan sysselsätta er under en arbetsdag, eller hur ni nu vill använda er av listan :-)
/Martin
Nytt på Biblioteket
Vi har fått en ny laddning skivor till biblioteket - ett bra sätt att fortsätta året på eller hur? Tänkte väl det.
ANAAL NATHRAKH är ett av de intressantaste extremmetalbanden om ni frågar mig. Duon bestående av Dave Hunt och Mick Kenney som utgör bandets sättning idag har framkallat något av den mest ångestfyllda och gallsprängda musiken under 2000-talet. Började som ett black metalband, men har på senare år dragit lite åt grindcorehållet även om gruppens musik fylls av mängder olika influenser. Har ambitionen att vara "the soundtrack to the apocalypse" vilket "Hell Is Empty, And All The Devils Are Here" skulle funka alldeles utmärkt som.
Inköpsförslag fick vi på denna skivan av finska The 69 EYES - gotisk rock i samma anda som HIM. Har en tvillingskiva i "Angels" som vi också köpt in. Låter helt okej om ni frågar mig - men detta är ju inte min kopp té som ni förstår, eller hur?
ANAAL NATHRAKH är ett av de intressantaste extremmetalbanden om ni frågar mig. Duon bestående av Dave Hunt och Mick Kenney som utgör bandets sättning idag har framkallat något av den mest ångestfyllda och gallsprängda musiken under 2000-talet. Började som ett black metalband, men har på senare år dragit lite åt grindcorehållet även om gruppens musik fylls av mängder olika influenser. Har ambitionen att vara "the soundtrack to the apocalypse" vilket "Hell Is Empty, And All The Devils Are Here" skulle funka alldeles utmärkt som.
Inköpsförslag fick vi på denna skivan av finska The 69 EYES - gotisk rock i samma anda som HIM. Har en tvillingskiva i "Angels" som vi också köpt in. Låter helt okej om ni frågar mig - men detta är ju inte min kopp té som ni förstår, eller hur?
Uppföljaren till 2008 års "Switchblade Serenades" - och det låter som innan: gitarrerna i fokus, men de får kämpa om utrymmet med sångerskan Livs karakteristiska stämma. Vet man som bandet vad man sysslar med och vad man vill göra kan resultatet bli så bra som på denna plattan. Perfekt till en förfest på sommaren. Gott så.
Ozzy kämpar vidare. Denna skivan skänktes till biblioteket av Alexander som inte riktigt tyckte den höll måttet. Låna och se om du håller med honom eller inte :-)
Inköpsförslag. Det låter helt okej om walesarna - de vet hur man skriver hittig musik som går hem hos de breda massorna: lite lagom tufft med dubbla baskaggar och tuggande gitarrer med lite skriksång emellanåt, och naturligtvis feta melodier. Gillar man sån musik har man en habil plattleverans i "Fever".
Ozzy kämpar vidare. Denna skivan skänktes till biblioteket av Alexander som inte riktigt tyckte den höll måttet. Låna och se om du håller med honom eller inte :-)
Inköpsförslag. Det låter helt okej om walesarna - de vet hur man skriver hittig musik som går hem hos de breda massorna: lite lagom tufft med dubbla baskaggar och tuggande gitarrer med lite skriksång emellanåt, och naturligtvis feta melodier. Gillar man sån musik har man en habil plattleverans i "Fever".
"Love It To Death" är en platta så långt ifrån Poison man kan komma. Faktum är att denna plattan gjordes när Alice Cooper var ett band och inte en soloakt. Att plattan kom 1971 hörs verkligen och det låter inte det minsta ondskefullt om ni frågar mig, men jag är ju inte rätt person att yttra mig om denna plattan egentligen, haha!
Det låter betydligt tuffare om "Billion Dollar Babies", även om soundet fortfarande är riktigt skönt retro. Skivan kom 1973 och det räcker med att kolla på låttitlarna så fattar man snart att det är lite tuffare tongångar som gäller: Raped And Freezin' och I Love The Dead, exempelvis. Vi har köpt in en deluxeversion av plattan som innehåller en hel del livematerial också. Lånas i receptionen.
En jävulskt påkostad utgåva med originalplattan från 1970 samt en hel drös med udda remixar och instrumentalversioner av låtarna. 3 plattor som på ett underbart sätt förevigar BLACK SABBATHs makalösa platta. Lånas i receptionen.
Skivorna kommer finnas på avdelningen från kl. 10.00 idag.
/Martin
torsdag, januari 20, 2011
Behemoth
Nergal - sångare/gitarrist/odisputerat geni i BEHEMOTH har skrivits ut från sjukhuset i Gdansk där han har genomgått benmärgstransplantation mot sin leukemi. Man kan läsa en hel del mer på BEHEMOTHs hemsida.
Detta känns ju bara så oerhört bra - BEHEMOTH är ett av mina absoluta favoritband, och Nergal är en person som verkligen imponerar med sin totala hängivenhet i allt han tar sig för. Det känns bra att ett stort hinder har överkommits för honom i kampen mot cancern, så att han kan fortsätta i samma goda stil.
/Martin
NP: "Evangelia Heretika - The New Gospel"
Detta känns ju bara så oerhört bra - BEHEMOTH är ett av mina absoluta favoritband, och Nergal är en person som verkligen imponerar med sin totala hängivenhet i allt han tar sig för. Det känns bra att ett stort hinder har överkommits för honom i kampen mot cancern, så att han kan fortsätta i samma goda stil.
/Martin
NP: "Evangelia Heretika - The New Gospel"
onsdag, januari 19, 2011
GRF
Getaway Rock Festival släppte idag ett gäng nya band till festivalen - två drog direkt till sig min blick: OPETH - ett av mina favoritband överhuvudtaget - och KREATOR som jag sett en gång innan på SRF 2007 och verkligen inte skulle ha något emot att se igen. Övriga band - NIFELHEIM, SONATA ARCTICA, AGNOSTIC FRONT, EVERGREY och BULLET FOR MY VALENTINE - drar inte lika mycket om jag säger så.
Jag har sett OPETH ett antal gånger - och det är alltid en blandad känsla jag får av att se dom på festivaler. Dels brukar de, som vanligt, vara sinnesjukt bra (oftast bäst om ni frågar mig), och alltid tycker man att spelningarna är för korta. Hoppas att festivalen ger Åkerfeldt och grabbarna rejält med speltid.
I skenet av dessa bokningar ter sig SRF alltmer som det svagaste kortet just nu bland sommarens festivaler.
/Martin
NP: "The Funeral March" - GADGET
Jag har sett OPETH ett antal gånger - och det är alltid en blandad känsla jag får av att se dom på festivaler. Dels brukar de, som vanligt, vara sinnesjukt bra (oftast bäst om ni frågar mig), och alltid tycker man att spelningarna är för korta. Hoppas att festivalen ger Åkerfeldt och grabbarna rejält med speltid.
I skenet av dessa bokningar ter sig SRF alltmer som det svagaste kortet just nu bland sommarens festivaler.
/Martin
NP: "The Funeral March" - GADGET
Sweden Rock Festival 2011
Sweden Rock har jag en såndär hatkärlek till. Jag började gå 1995 och fram till 2003 var det oslagbara konsertupplevelser man fick för en bra peng. Sen började allt med höjda biljettpriser och fler dagar varpå jag började tycka det kändes lite urvattnat. Nu är det ända sedan 2005 som jag såg alla dagarna, men jag har full förståelse för alla som gillar veckan i BlekingeRockens tecken. 2007 och 2008 stod jag helt över, det fanns annat som krävde min uppmärksamhet i musikvärlden då (Genesis/Heaven & Hell 2007 och Return To Forever 2008) men både 2009 och 2010 återvände jag (en och en halv resp. en dag).
Huruvida det blir något SRF för mig i år är fortfarande oklart. Jag vill hemskt gärna se Mr. Big igen, men allra helst inomhus på typ Amager Bio i Köpenhamn med hela låtsetet och inte ett nedkortat eftermiddagsset i Norje... Jag skulle möjligen stanna kvar och se ett par låtar med Judas Priest, som ett litet tack för allt även om jag tycker de låter trötta numera, jag skulle även definitivt vilja se Dan Reed med band, Ghost, Hawkwind och Fläsket Brinner.
Allt hänger dock på schemaläggarna. Jag åker bara en dag om jag åker om inte något väldigt exklusivt dyker upp, och 2010 lades ett fredagsschema som blir svårt att toppa. Vi får väl se.
Några gamla minnen från när festivalen varit som allra bäst:
Foghat - Home in my hand, 2004
Mercyful Fate - The oath, 1999 (ej komplett men GUUUUUD. Eller SAAAAAATAAAAAAN!)
Dio - The mob rules, 2000
Cinderella - Second wind / Push push, 2010
Bruce Dickinson - Silver wings, 2002
Anthrax - Indians, 2003
Alice Cooper - School´s out, 2006
/Alex
Huruvida det blir något SRF för mig i år är fortfarande oklart. Jag vill hemskt gärna se Mr. Big igen, men allra helst inomhus på typ Amager Bio i Köpenhamn med hela låtsetet och inte ett nedkortat eftermiddagsset i Norje... Jag skulle möjligen stanna kvar och se ett par låtar med Judas Priest, som ett litet tack för allt även om jag tycker de låter trötta numera, jag skulle även definitivt vilja se Dan Reed med band, Ghost, Hawkwind och Fläsket Brinner.
Allt hänger dock på schemaläggarna. Jag åker bara en dag om jag åker om inte något väldigt exklusivt dyker upp, och 2010 lades ett fredagsschema som blir svårt att toppa. Vi får väl se.
Några gamla minnen från när festivalen varit som allra bäst:
Foghat - Home in my hand, 2004
Mercyful Fate - The oath, 1999 (ej komplett men GUUUUUD. Eller SAAAAAATAAAAAAN!)
Dio - The mob rules, 2000
Cinderella - Second wind / Push push, 2010
Bruce Dickinson - Silver wings, 2002
Anthrax - Indians, 2003
Alice Cooper - School´s out, 2006
/Alex
tisdag, januari 18, 2011
Omröstningen avgjord
Hur det kan gå när ett band mobiliserar sin fanbase blir ganska tydligt när man ser vilken skiva som röstades fram som den bästa svenska debuten 2010 på WeRock.
Jag trodde att TRIDENT skulle ta hem det - deras "World Destruction" ledde ganska massivt - och välförtjänt också. Men sedan small det bara till - ordentligt - och PRAY FOR LOCUST med "Swarm" drog om rejält. Måste ju kännas bra för stockholmarna att ha såna engagerade fans, minst sagt. Det kommer såklart en intervju med bandet, samt en tävling där man kan vinna signerade grejer från bandet. Bara en sån sak.
/Martin
måndag, januari 17, 2011
Ozzy-vecka
Jag skulle vilja proklamera denna veckan varandes en Ozzy-vecka. Bakom denna allas vår mörkerprins döljer sig en låtskatt bara snäppet mindre än riksregalierna. När Ozzy omgav sig med bra låtskrivare så blev skivorna därefter, och från första skivan 1980 till No more tears 1992 ser jag inga svaga skivor någonstans. Något enstaka spår håller väl inte hundragunnarklass, men på det hela taget är det en gedigen utgivning. Ozzmosis 1995 var den första som enligt mig inte höll måtter hela vägen, och efter det är det uteslutande generisk dussin-nu-metal den gamle räven försöker pracka på oss.
Han verkar för övrigt inte ens speciellt nöjd själv, om man ser till låtlistorna de senaste åren så är det ytterst få låtar som spelas t.o.m. från den för tiden nya skivan. Nåväl, det lämnar jag därhän.
Jag såg Ozzy första gången i Göteborg 1995. Förutom att jag fick se underbarnet Joe Holmes på gitarr så var det en ganska intetsägande företeelse, 88 minuter i ett inte ens halvfullt Scandinavium med en Ozzy som mest verkade sur och trött. Tre dagar senare däremot, i Köpenhamn, där exploderade han och visade ALLA var skåpet ska stå. Tre låtar extra i setet och en djävulskt Go vittnade om en Ozzy som fortfarande kunde!
Jag har varit tveksam länge huruvida jag vill se honom igen, av rösten finns inte speciellt mycket kvar, det vet jag, men man kan ju uppskatta ett framträdande på andra sätt. Om låtlistan från 2010 bibehålls och han håller sig någorlunda i den formen han är nu så är det åtminstone inte lika otroligt som för några år sedan att jag tar mig till Sweden Rock och ser honom, trots att musikerna (läs: framförallt gitarristen) idag är ungefär så långt från forna dagars mästare man kan komma. Den som lever får se, och Ozzy är ju alltid Ozzy.
Mr Crowley (live 1995, med Joe Holmes)
Living in the past om Köpenhamn 1995 (med bild)
/Alex
Han verkar för övrigt inte ens speciellt nöjd själv, om man ser till låtlistorna de senaste åren så är det ytterst få låtar som spelas t.o.m. från den för tiden nya skivan. Nåväl, det lämnar jag därhän.
Jag såg Ozzy första gången i Göteborg 1995. Förutom att jag fick se underbarnet Joe Holmes på gitarr så var det en ganska intetsägande företeelse, 88 minuter i ett inte ens halvfullt Scandinavium med en Ozzy som mest verkade sur och trött. Tre dagar senare däremot, i Köpenhamn, där exploderade han och visade ALLA var skåpet ska stå. Tre låtar extra i setet och en djävulskt Go vittnade om en Ozzy som fortfarande kunde!
Jag har varit tveksam länge huruvida jag vill se honom igen, av rösten finns inte speciellt mycket kvar, det vet jag, men man kan ju uppskatta ett framträdande på andra sätt. Om låtlistan från 2010 bibehålls och han håller sig någorlunda i den formen han är nu så är det åtminstone inte lika otroligt som för några år sedan att jag tar mig till Sweden Rock och ser honom, trots att musikerna (läs: framförallt gitarristen) idag är ungefär så långt från forna dagars mästare man kan komma. Den som lever får se, och Ozzy är ju alltid Ozzy.
Mr Crowley (live 1995, med Joe Holmes)
Living in the past om Köpenhamn 1995 (med bild)
/Alex
fredag, januari 14, 2011
Fredagslistan
God Morgon!
Jag ljög lite när jag sa att jag sätter stopp för grindcoreraseriet i och med recensionen av EXHALEs "Blind" - det blev ju snudd på omöjligt när man ska se legenderna NAPALM DEATH i början av februari. Det var prick det enda bandet som jag ville se på Close-Up Båten så jag var lite bitter över att jag inte ska med på den i år. Desto större blev glädjen när jag fick reda på att bandet spelar på The Rock i Köpenhamn några dagar innan kryssningen. Därför satte jag ihop ett gäng låtar baserat på den setlist bandet körde den 10 december 2010 i Prag. Fantastisk musik, så den listan har gått varm senaste dygnet, haha! I övrigt har jag varit ganska sparsmakad - endast två andra plattor har det lyssnats på ordentligt.
Alex del av listan domineras i en eller annan form av Doro. Det låter tyskt åttiotal så det bara skriker om det, så det blir väldigt svårt att hävda att listan inte har variation denna veckan, minst sagt!
Här får ni ett bildmässigt exempel på det:
Jag ljög lite när jag sa att jag sätter stopp för grindcoreraseriet i och med recensionen av EXHALEs "Blind" - det blev ju snudd på omöjligt när man ska se legenderna NAPALM DEATH i början av februari. Det var prick det enda bandet som jag ville se på Close-Up Båten så jag var lite bitter över att jag inte ska med på den i år. Desto större blev glädjen när jag fick reda på att bandet spelar på The Rock i Köpenhamn några dagar innan kryssningen. Därför satte jag ihop ett gäng låtar baserat på den setlist bandet körde den 10 december 2010 i Prag. Fantastisk musik, så den listan har gått varm senaste dygnet, haha! I övrigt har jag varit ganska sparsmakad - endast två andra plattor har det lyssnats på ordentligt.
Alex del av listan domineras i en eller annan form av Doro. Det låter tyskt åttiotal så det bara skriker om det, så det blir väldigt svårt att hävda att listan inte har variation denna veckan, minst sagt!
Här får ni ett bildmässigt exempel på det:
Trevlig helg!
/Martin
torsdag, januari 13, 2011
Kommer ni ihåg denna?
Ja, jösses vilka minnen! Kom ihåg när jag såg denna videon av CORROSION OF CONFORMITY i början på 1990-talet på Headbangers Ball som faktiskt var något att ha på den tiden. Går det förresten fortfarande? Huvudanledningen till att jag skriver detta inlägg är att CoC är klara för Getaway Festival i Gävle. De övriga bokningarna festivalen får det inte att rycka i polisongerna för min del, men CoC hade det varit kul att se. Videon i sig? Tja, den är ju verkligen en utpräglad video från 90-talet eller hur?
/Martn
Warlock och Doro - en kärlekshistoria
Jag var väl tio år, kanske elva, när jag hörde Warlock första gången. Hårdrock med en tjej på sång hade jag knappt hört talas om innan och min ringa ålder till trots blev jag omedelbart förälskad i tjejen, bandet och musiken. Efter att jag blev äldre och förälskelsen i tjejen lade sig så fortsatte jag dock älska musiken. Och när vi nu gått in i nådens år 2011 skall jag äntligen få se Doro live, den nionde april på KB i Malmö. Jag har haft några andra skuggor av tillfällen att få se henne genom årens lopp men stjärnorna har aldrig radat upp sig riktigt, det har de dock gjort nu och med den setlisten hon körde i höstas så borde det kunna bli en oerhört bra spelning.
Denna veckan har sannerligen gått i Warlocks och Doros tecken. Det var länge sedan jag körde en sådan genomplöjning av en katalog, och det var ett kärt återseende (återlyssnande) då jag faktiskt inte lyssnat på flera av skivorna på många år. Visst finns det bottennapp, och framförallt bottentexter (A metal racer never dies!) men jag må säga att kärnan av underbar 80-talshårdrock är intakt. Jag bjuder på några klipp nedan, allt för att förgylla läsarens och min egen torsdagsmorgon.
Warlock - Für Immer (promovideo - vi bockar av följande obligatorium: Söt tjej i båt, söt tjej med häst, svepande kameror och dimmig skog - ALLT som en riktig balladvideo ska innehålla!)
Warlock - All We Are (promovideo, här kan vi bocka av hur mycket som helst vad gäller 80-talets musikvideoinnehåll men vi gör nog bäst i att avstå...)
Warlock - Burning The Witches (live @ Camden Palace 1985 - stället heter Koko idag. Det kan man ju fundera på.)
Doro - Bad Blood (promovideo med allt som en 90-talsvideo ska innehålla)
Doro - Night Of The Warlock (live, från senaste plattan - she´s still got it!)
/Alex
Denna veckan har sannerligen gått i Warlocks och Doros tecken. Det var länge sedan jag körde en sådan genomplöjning av en katalog, och det var ett kärt återseende (återlyssnande) då jag faktiskt inte lyssnat på flera av skivorna på många år. Visst finns det bottennapp, och framförallt bottentexter (A metal racer never dies!) men jag må säga att kärnan av underbar 80-talshårdrock är intakt. Jag bjuder på några klipp nedan, allt för att förgylla läsarens och min egen torsdagsmorgon.
Warlock - Für Immer (promovideo - vi bockar av följande obligatorium: Söt tjej i båt, söt tjej med häst, svepande kameror och dimmig skog - ALLT som en riktig balladvideo ska innehålla!)
Warlock - All We Are (promovideo, här kan vi bocka av hur mycket som helst vad gäller 80-talets musikvideoinnehåll men vi gör nog bäst i att avstå...)
Warlock - Burning The Witches (live @ Camden Palace 1985 - stället heter Koko idag. Det kan man ju fundera på.)
Doro - Bad Blood (promovideo med allt som en 90-talsvideo ska innehålla)
Doro - Night Of The Warlock (live, från senaste plattan - she´s still got it!)
/Alex
onsdag, januari 12, 2011
Diverse nytt på WeRock
God förmiddag!
Det finns i vanlig ordning lite nya recensioner på WeRock så här i mitten på månaden: GHOST, WOE, ISKALD och EXHALE hör till banden vars alster dissekeras av skribenterna. För egen del sätter jag nu punkt för grindcoreraseriet i form av recensionen av EXHALEs "Blind", men tro för den sakens skull att jag kommer dra ner på att recensera riktigt extrem musik, hehe!
Det pågår också en mycket aktiv omröstning om vilken som var den bästa svenska debuten 2010. Mig veterligen har vi inte haft en omröstning som dragit så många röstande på bra länge. Kul! I skrivande stund leder TRIDENT med "World Destruction", en riktigt bra platta om ni frågar mig, men tycker man att GHOST, BOMBUS, IMPERIAL STATE ELECTRIC, ISTAPP, PRAY FOR LOCUST, NECRONAUT eller ZOMBIEKRIG gjorde bättre plattor så tveka inte att gå in och rösta - röstningen stänger kl. 24.00 på söndag.
/Martin
måndag, januari 10, 2011
Måndagsglädje
I väntan på Brian Robertsons Diamonds And Dirt som släpps på SPV i mars eller april så njuter, NJUTER, jag formligen av detta liveklipp med The Clan. Låten är dessutom med på skivan tillsammans med ytterligare några av detta eminenta bands låtar som nu får en andra chans. Nu hoppas vi bara på några livedatum också.........
Brian Robertson´s The Clan - Blues Boy live i Stockholm 1995
/Alex
Brian Robertson´s The Clan - Blues Boy live i Stockholm 1995
/Alex
fredag, januari 07, 2011
Första Fredagslistan för året
Jaha, tydligen har jag fått total hegemoni över den första fredagslistan för 2011 :-)
Alex grottar ner sig i pop nödtorftigt och falskeligen maskerad till hårdrock i form av nåt obskyrt material med en orkester vid namn KISS. Alex, jag är glad att jag slipper hitta material av denna usla kvalitet på Spotify där det såklart bara finns bra grejer ;-)
Veckans lista baseras på band som ligger på ett specifikt bolag, Siege Of Amida, som är en ren guldgruva till bolag om man gillar verkligt tung och extrem metal - MARTYR DEFILED, CARNIFEX, POSTMORTEM PROMISES och INGESTED är några band som ligger på labeln. Och det är definitivt ingen musik för folk som är finkänsliga, utan att för den skull gå över till rena övningar i idioti om att spela fortast/tyngst utan att kunna skriva bra låtar.
/Martin
Alex grottar ner sig i pop nödtorftigt och falskeligen maskerad till hårdrock i form av nåt obskyrt material med en orkester vid namn KISS. Alex, jag är glad att jag slipper hitta material av denna usla kvalitet på Spotify där det såklart bara finns bra grejer ;-)
Veckans lista baseras på band som ligger på ett specifikt bolag, Siege Of Amida, som är en ren guldgruva till bolag om man gillar verkligt tung och extrem metal - MARTYR DEFILED, CARNIFEX, POSTMORTEM PROMISES och INGESTED är några band som ligger på labeln. Och det är definitivt ingen musik för folk som är finkänsliga, utan att för den skull gå över till rena övningar i idioti om att spela fortast/tyngst utan att kunna skriva bra låtar.
/Martin
Rivstart på det nya året
Vi har hållt ångan uppe på WeRock under den tid på året då det mesta av energin brukar gå åt till att återhämta sig från utsvävningarna under jul och nyår. Semester är överskattat ;-)
Det finns nu en så kallad aggregerad årsbästalista - de 10 bästa plattorna från 2010 framräknade från skribenternas årsbästalistor enligt ett sinnessjukt kompicerat system, haha!
Den listan hittar ni här.
Där kan man dessutom ta del av en del kommentarer från Nima Dervish, KONGHs David Johansson, Demonia och Alex Impaler från TRIDENT med flera angående listan, och året som gått.
Och på tal om TRIDENT så är deras "World Destruction" med i vår tävling om vilken som var den bästa svenska debuten 2010. Se där vilken okrystad övergång. Tävlingen med länkar till recensioner, myspace och Spotify hittar ni här.
/Martin
Något att vakna till...
Vissa morgnar är bättre än andra. Jag har i runda slängar 1200 konserter med KISS i olika format. Detta till trots blir jag lika förtjust varje gång det händer något nytt i den världen, och imorse när jag vaknade så låg det en liten godisbit i min inkorg - en hittills okänd tillika ohörd inspelning från Kyoto i Japan den 26/3 1977. KISS sista excellenta stund på 70-talet var definivt Japan-spelningarna, och att nu få ta del av ytterligare en, dessutom med förhållandevis bra ljud, är en ynnest!
Lite historik: en gammal (?) japansk snubbe som kallar sig för Mr. Peach var flitig med att spela in band på 70-talet men han släppte sällan eller aldrig sina inspelningar. Nu har han dock fått ändan ur vagnen, och de senaste två åren har sett Rainbow-världen formligen översköljas emd hans fantastiska inspelningar. Jag hoppades tidigt att han hade spelat in KISS också, efter att ha fått hem alla hans Rainbow-inspelningar från december 1976 (deras bästa turné för övrigt) och jodå! Hampad gris är halstrad höna, och här sitter jag idag med en tolvårings förtjusta flin på läpparna och spelar lufttrummor till Ladies Room!
Så Martin - du får komponera fredagslistan utan mig idag, för det jag lyssnar på idag och under helgen kommer du INTE att hitta på Spotify... Och det är åtminstone jag sjukt glad för ;)
KISS - Detroit rock city (Kyoto 770326)
Rainbow - Kill the king (Tokyo 761216, afternoon show)
/Alex
Lite historik: en gammal (?) japansk snubbe som kallar sig för Mr. Peach var flitig med att spela in band på 70-talet men han släppte sällan eller aldrig sina inspelningar. Nu har han dock fått ändan ur vagnen, och de senaste två åren har sett Rainbow-världen formligen översköljas emd hans fantastiska inspelningar. Jag hoppades tidigt att han hade spelat in KISS också, efter att ha fått hem alla hans Rainbow-inspelningar från december 1976 (deras bästa turné för övrigt) och jodå! Hampad gris är halstrad höna, och här sitter jag idag med en tolvårings förtjusta flin på läpparna och spelar lufttrummor till Ladies Room!
Så Martin - du får komponera fredagslistan utan mig idag, för det jag lyssnar på idag och under helgen kommer du INTE att hitta på Spotify... Och det är åtminstone jag sjukt glad för ;)
KISS - Detroit rock city (Kyoto 770326)
Rainbow - Kill the king (Tokyo 761216, afternoon show)
/Alex
onsdag, januari 05, 2011
Årsbästalista konserter 2010
Efter nomineringarna i slutet av 2010 och en veckas extra funderande så blev följande fem metalspelningar de jag uppskattade allra mest:
1. Roger Waters - The Wall, New York
*Inte vidare otippad, men hur skulle världen annars se ut?
2. Chicken Shack - Sweden Rock
*Inte bara otippat utan JÄVLIGT otippat. Gamle farbrorn kan.
3. Transatlantic - London
*Neal Morse, Pete Trewavas och Mike Portnoy på samma scen. Oh, javisstja, där var nog två gubbar till... :)
4. MSG - Sweden Rock
*Vilken comeback! Vilken spelning! Vilken GUD han är på gitarr när han är glad/nykter/annat-applikabelt-epitet!
5. KISS - Malmö
*Skam vore det väl egentligen annars?
2011 bådar gott, jag har redan ett 15-tal konserter inbokade eller åtminstone planerade, och det sträcker sig bara fram till juli! Accept blir grymt, Doro ska bli kanon att äntligen få se och Maiden i juli borde bli bra det också! Dock så hoppas jag att Sweden Rock kommer med lite starkare kort, hittills har de bara släppt två band som jag vill se....vi får väl se!
/Alex
1. Roger Waters - The Wall, New York
*Inte vidare otippad, men hur skulle världen annars se ut?
2. Chicken Shack - Sweden Rock
*Inte bara otippat utan JÄVLIGT otippat. Gamle farbrorn kan.
3. Transatlantic - London
*Neal Morse, Pete Trewavas och Mike Portnoy på samma scen. Oh, javisstja, där var nog två gubbar till... :)
4. MSG - Sweden Rock
*Vilken comeback! Vilken spelning! Vilken GUD han är på gitarr när han är glad/nykter/annat-applikabelt-epitet!
5. KISS - Malmö
*Skam vore det väl egentligen annars?
2011 bådar gott, jag har redan ett 15-tal konserter inbokade eller åtminstone planerade, och det sträcker sig bara fram till juli! Accept blir grymt, Doro ska bli kanon att äntligen få se och Maiden i juli borde bli bra det också! Dock så hoppas jag att Sweden Rock kommer med lite starkare kort, hittills har de bara släppt två band som jag vill se....vi får väl se!
/Alex
tisdag, januari 04, 2011
Köpfest
Vår lokala skivhandel We Love Music här i Helsingborg hade igår (och endast igår) halva priset på hela sortimentet. Om jag var glad? Är NASUM världens bästa grindcoreband? Tänkte väl det.
Det blev ju en del köpt - bland annat två förträffliga DVD:er i form av/med MASTODON "Workhouse Chronicles" som är riktigt bra, och RAGE AGAINST THE MACHINEs sista spelning innan de återförenades för några enstaka gig. Och jösses vilket ös det var på den konserten!
RATMs självbetitlade debut från 1992 hör till ett gäng plattor som jag lyssnat en hel massa på, och med sin blandning av tung, svängig musik och politiska budskap banade bandet vägen för en hel del band som trodde att de kunde nå upp till samma höjder med samma blandning mellan rap/hiphop och metal. De kunde de såklart inte. Dels för att de var sämre musiker och dels för att när Zach De La Rocha skriker "Fuck You, I Won't Do What You Tell Me" så väger det ut alla jävla "Rollin', rollin'" som exempelvis LIMP BIZKIT sket ut i folks öron. Glöm aldrig det.
Det blev ju en del köpt - bland annat två förträffliga DVD:er i form av/med MASTODON "Workhouse Chronicles" som är riktigt bra, och RAGE AGAINST THE MACHINEs sista spelning innan de återförenades för några enstaka gig. Och jösses vilket ös det var på den konserten!
RATMs självbetitlade debut från 1992 hör till ett gäng plattor som jag lyssnat en hel massa på, och med sin blandning av tung, svängig musik och politiska budskap banade bandet vägen för en hel del band som trodde att de kunde nå upp till samma höjder med samma blandning mellan rap/hiphop och metal. De kunde de såklart inte. Dels för att de var sämre musiker och dels för att när Zach De La Rocha skriker "Fuck You, I Won't Do What You Tell Me" så väger det ut alla jävla "Rollin', rollin'" som exempelvis LIMP BIZKIT sket ut i folks öron. Glöm aldrig det.
Det blev även 4 plattor i göteborgsmetallens tecken - SOILWORKs "A Predator's Portrait", DARK TRANQUILITYs "Haven" och "Projector" och THE HAUNTEDs senaste liveplatta "Road Kill". Allt för under 500 spänn. Rimligt.
/Martin
måndag, januari 03, 2011
Nya recensioner
Det ligger såklart nya recensioner uppe på WeRock också. Kom ni ihåg detta?
"Fick en lika sjuk som rolig idé - nästa recensionsrunda som då gäller texter som publiceras i januari på WeRock och Metal Covenant - kommer jag bara recensera grindcore."
Därför kan ni läsa recensioner av såväl NASUMs "Helvete" som ROTTEN SOUNDs "Exit", två riktigt bra plattor.
Ni hittar recensionerna här.
/Martin
"Fick en lika sjuk som rolig idé - nästa recensionsrunda som då gäller texter som publiceras i januari på WeRock och Metal Covenant - kommer jag bara recensera grindcore."
Därför kan ni läsa recensioner av såväl NASUMs "Helvete" som ROTTEN SOUNDs "Exit", två riktigt bra plattor.
Ni hittar recensionerna här.
/Martin
Best Of 2010
Nu är den publicerad - den långa listan över vad WeRocks skribenter tyckte var de bästa plattorna år 2010. Jag rekommenderar ett besök på siten för att ta del av den - en hel del plattor som finns med på den kan jag säga.
Min egen lista hittar ni nedan.
/Martin
10. "Majesty And Decay" – IMMOLATION
Meckig dödsmetall går i 9 fall av 10 hem hos mig. När man gör det på det sätt som IMMOLATION gör går det inte att utesluta bandet från en årsbästalista. Dessutom är omslaget sjukt snyggt.
Min egen lista hittar ni nedan.
/Martin
10. "Majesty And Decay" – IMMOLATION
Meckig dödsmetall går i 9 fall av 10 hem hos mig. När man gör det på det sätt som IMMOLATION gör går det inte att utesluta bandet från en årsbästalista. Dessutom är omslaget sjukt snyggt.
9. "Coordinates Of Confusion" – NEGLIGENCE
Så här ska thrash-metal låta! Tempo, kaggar, solon, ilskna texter och stämsång. Det låter förbannat hungrigt och har den där balansen mellan att hylla gamla hjältar utan att bli helt ostiga.
8. "Quantum Catastrophe" – BRAIN DRILL
Årets absolute bästa tech-deathplatta. Nej, det är inte musik för alla – för egen del hyllar jag oreserverat BRAIN DRILL som har tagit stora kliv låtskrivarmässigt från en redan hög nivå till ”Quantum Catastrophe” från debuten. Det här är en grupp/platta/get som man antigen gillar eller dissar. Mellanläget finns inte.
7. "Degenerate" – TRIGGER THE BLOODSHED
Klockren platta från ett band som var bra redan från början, men som tog steget upp till fantastiskt med denna platta. Renset i låtarna är så bra att man får tårar i ögonen.
6. "Path Of Fire" – AEON
En platta så hård att stenar blöder och moraltanter spontant självantänder vid uppspelningen. AEON har gjort en klassiskt bra death metalplatta, späckad med anti-kristen lyrik och ett furiöst demoniskt ös. Gillar man death metal är detta såklart en måsteplatta, annars kan man lika gärna lägga ner.
5. "Dementia/Dyslexia" – FLESHWROUGHT
Nu snackar vi – en brutalt bra platta som blir än mer imponerande då man vet att endast två killar står bakom musiken – Navene Koperweis på alla instrument, låtskrivare och producent och Jonny Davy som levererar en av sina absolut bästa vokala insatser överhuvudtaget.
4. "Kvelertak" – KVELERTAK
Välförtjänt hypat band om ni frågar mig. Detta är en ren fest för öronen och gör att man sitter och ler från öra till öra under stora delar av skivan. En mängd grepp från olika genrer förvandlas medelst en grym magkänsla inom bandet för vad som funkar till något ytterst njutbart.
3. "Heirs To Thievery" – MISERY INDEX
Misery Index har gjort det igen – levererat en knäckande platta. Fy fan vad bra det här! Från första till sista ton är ”Heirs To Thievery” en uppvisning i dödsmetall med grindinfluenser och politik. Dessutom har plattan årets bästa virveltrumljud. Bara en sådan sak.
Så här ska thrash-metal låta! Tempo, kaggar, solon, ilskna texter och stämsång. Det låter förbannat hungrigt och har den där balansen mellan att hylla gamla hjältar utan att bli helt ostiga.
8. "Quantum Catastrophe" – BRAIN DRILL
Årets absolute bästa tech-deathplatta. Nej, det är inte musik för alla – för egen del hyllar jag oreserverat BRAIN DRILL som har tagit stora kliv låtskrivarmässigt från en redan hög nivå till ”Quantum Catastrophe” från debuten. Det här är en grupp/platta/get som man antigen gillar eller dissar. Mellanläget finns inte.
7. "Degenerate" – TRIGGER THE BLOODSHED
Klockren platta från ett band som var bra redan från början, men som tog steget upp till fantastiskt med denna platta. Renset i låtarna är så bra att man får tårar i ögonen.
6. "Path Of Fire" – AEON
En platta så hård att stenar blöder och moraltanter spontant självantänder vid uppspelningen. AEON har gjort en klassiskt bra death metalplatta, späckad med anti-kristen lyrik och ett furiöst demoniskt ös. Gillar man death metal är detta såklart en måsteplatta, annars kan man lika gärna lägga ner.
5. "Dementia/Dyslexia" – FLESHWROUGHT
Nu snackar vi – en brutalt bra platta som blir än mer imponerande då man vet att endast två killar står bakom musiken – Navene Koperweis på alla instrument, låtskrivare och producent och Jonny Davy som levererar en av sina absolut bästa vokala insatser överhuvudtaget.
4. "Kvelertak" – KVELERTAK
Välförtjänt hypat band om ni frågar mig. Detta är en ren fest för öronen och gör att man sitter och ler från öra till öra under stora delar av skivan. En mängd grepp från olika genrer förvandlas medelst en grym magkänsla inom bandet för vad som funkar till något ytterst njutbart.
3. "Heirs To Thievery" – MISERY INDEX
Misery Index har gjort det igen – levererat en knäckande platta. Fy fan vad bra det här! Från första till sista ton är ”Heirs To Thievery” en uppvisning i dödsmetall med grindinfluenser och politik. Dessutom har plattan årets bästa virveltrumljud. Bara en sådan sak.
Det var ytterst nära att ”Polarity” knep förstaplatsen. Jag har dyrkat denna platta från första gången jag hörde den. En ren orgie i tekniskt spel gör att plattan inte är för alla – själv smälte jag från första ton.
1. "Lawless Darkness" – WATAIN
Enda plattan som klarade av att leva upp till hypen – ”On June 7th Black Metal Will Be Reborn” som det stod på bandets hemsida inför släppet. Bedövande bra på allt från att skriva låtar som fullkomligt spyr svärta till att leverera en så pass helhjärtad attityd som får kristna tempel att implodera i fasa bara bandet kommer inom ett kvarters radie gör att WATAIN med rätta kan kalla sig banerförarna av black metal just nu. ”Lawless Darkness” är 10 spår elitkvalitet rakt igenom – hur i helvete skall de kunna toppa detta är frågan jag ställer mig. Episkt.
Enda plattan som klarade av att leva upp till hypen – ”On June 7th Black Metal Will Be Reborn” som det stod på bandets hemsida inför släppet. Bedövande bra på allt från att skriva låtar som fullkomligt spyr svärta till att leverera en så pass helhjärtad attityd som får kristna tempel att implodera i fasa bara bandet kommer inom ett kvarters radie gör att WATAIN med rätta kan kalla sig banerförarna av black metal just nu. ”Lawless Darkness” är 10 spår elitkvalitet rakt igenom – hur i helvete skall de kunna toppa detta är frågan jag ställer mig. Episkt.
söndag, januari 02, 2011
Årsbästalistan Konsert 2010
Gott nytt gott folk!
Eftersom jag har betydligt fler grisar i min hage än bara metalgrisar så har jag publicerat min kompletta 2010-årskrönika på annan ort. Länkar finns nedan, en till facebook och en till Kiss Army Swedens Message Board. Jag varnar dock den rättrogne - man får läsa om både Lili & Susie och Ultravox också! Be warned.
2011 blir bra, det vågar jag påstå. Och vi ses väl för FAN på ACCEPT i Göteborg i februari?
Faceboken
Kiss-sidan (scrolla ner lite)
/Alex
Eftersom jag har betydligt fler grisar i min hage än bara metalgrisar så har jag publicerat min kompletta 2010-årskrönika på annan ort. Länkar finns nedan, en till facebook och en till Kiss Army Swedens Message Board. Jag varnar dock den rättrogne - man får läsa om både Lili & Susie och Ultravox också! Be warned.
2011 blir bra, det vågar jag påstå. Och vi ses väl för FAN på ACCEPT i Göteborg i februari?
Faceboken
Kiss-sidan (scrolla ner lite)
/Alex
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa
Ohoj. Då har turen kommit till mig och min årsbästalista. Jag får säga att det här året har det varit knivigt. Inte för att det har släppts ...
Populära inlägg
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
-
Godmiddag! Igår publicerades årsbästalistorna på Werock.se . Jag tycker verkligen att ni ska gå in och ta er en titt på mina medskribent...