Watainrecension

Vill ni veta precis hur bra WATAIN var i fredags på KB i Malmö? Då gör ni bäst i att kolla in länken nedan.

Watainrecension, Kulturbolaget Malmö

/Martin

Fredagslistan och supporta scenen

Fredag igen!

Denna veckan har lyssnandet i stor grad dominerats av grindcore i form av INFANTICIDE vars punkiga grind verkligen hittar hem hos mig. Det skadar inte att produktionen är rejält fet. Nackdelen är att det blir ännu svårare att sätta ihop årsbästalistan, haha!

Alex svarar för den mer melodiösa sidan av listan (som vanligt :-)) med FATES WARNING bland andra.

Fredagslistan vecka 43

Sen tycker jag att man, under förutsättning att man har möjlighet därtill, ska bege sig till Malmö och KB där inga mindre än WATAIN står för kvällens underhållning. Att säga att jag har stora förväntningar på denna konsert vore att underdriva - jag vill bli totalgolvad och förbluffad av denna grupps spelning i lika hög utsträckning som bandets musik och totala uppenbarelse har golvat och förbluffat.

Trevlig helg!

/Martin

Nya skivor!

Det har slarvats lite med att köpa in nya skivor till biblioteket, men igår blev det ändring på det då jag satte ner ett gäng plattor på avdelningen.

Ganska ointressant platta i mina öron - DIMMU BORGIR har nu gått alltför långt över gränsen för att göra lyssnarvänlig black metal för att fånga mitt intresse.

THE AGONIST "Lullabies For The Dormant Mind" - melodisk döds med kvinnlig sångare som visar var skåpet ska stå. Tokhyllad av en hel del - undertecknad inberäknad.






Det behövs väl ingen större förklaring till att denna skiva köptes in eller hur?








DECREPIT BIRTHs "Polarity" kan mycket väl vara årets bästa platta i mina öron. Teknisk progressiv dödsmetall har inte låtit så här bra sedan THE FACELESS släppte "Planetary Duality" 2009.

En underbart välljudande allians mellan blackmetal, hardcore och CONVERGE - KVELERTAK gör det mesta rätt på sin självbetitlade debutplatta. Även denna är ett av årets absolut bästa släpp.

Sjuukt snyggt omslag! Lite trist att jag inte gillar musiken lika mycket - men det gör å andra sidan ingen skillnad - för att det bör finnas minst en platta av MERCYFUL FATE på biblioteket är en idé jag ansluter mig till med emfas. Dessutom gillar Alex denna och nedanstående platta ordentligt mycket.

Stabil, tysk metal från klassiska ACCEPT. Nye sångaren Mark Tornillo påminner dessutom en hel del om Udo. För lite två-takt för att jag ska gilla det fullt ut dock ;-)

Ska erkänna att jag inte pallade lyssna igenom KAMELOTs "Poetry For The Poisoned" en enda gång. Totalt intetsägande om ni frågar mig - fantastisk om ni frågar Alex - se där en stor bonus med att vi nu är två som köper in plattor, haha!

Storvulenheten är den bärande idén på "Ghost Opera", och denna platta är faktiskt bättre än ovanstående om ni frågar mig.

Perfektion på platta? Bra nära faktiskt. Om du gillar tekniskt bländande dödsmetall är "Epitaph" av NECROPHAGIST en platta du bör ha hemma.

Maffig dubbelDVD med 3 cd-plattor därtill som bjuder på 20-års jubilerande OPETHs konsert från Royal Albert Hall. Asbra. Men det misstänker jag att ni visste redan, haha!

/Martin

Så väldigt lila...

November, 1993. Jag hade egentligen biljett till Scorpions, men de ställde in och när jag skulle få pengarna tillbaka frågade tanten i luckan om jag ville ha något annat. Jag valde Deep Purple, ett band jag visste väldigt lite om. Den 12:e november stövlade jag in i Valbyhallen och fick där uppleva en av de allra sista gångerna som ett av världens bästa band stod i sin mest klassiska sättning på samma scen.

Gillan, Glover, Lord, Paice, Blackmore - fem efternamn som sammantaget skapade en helhet få band kan stoltsera med. Andra sättningar har haft alla möjliga styrkor och svagheter, jag personligen håller Tommy Bolin-sättningen 1975/76 högt, men INGEN är lika klassisk som den förstnämnda. Det fanns i Purple 1969-1972 en nyfikenhet, en dåraktighet, en musikalisk extravagans som utmanade utan att bli tråkig eller slentrian. 1973 sedan var sista året de spelade ihop första gången, vilket också blev ett lågvattenmärke eftersom man tröttnat på varandra. Den stora återföreningen 1985 var kanske 80-talets största hårdrockshändelse, och 1993 var det dags att spela ihop igen. De lyckades av naturliga skäl inte återskapa 70-talet, men de två timmarna jag fick äran att spendera i de fem herrarnas sällskap bär jag som ett eget litet ballerinakex precis vid hjärtat.

Jag har sett både Purple och Blackmore på olika håll fler gånger, vilket varit skoj, men som Selma Lagerlöf sade: You never forget your first time...

Deep Purple: Black Night, Köpenhamn 1993

(På onsdag 27/10 släpps Come Taste The Band med Bolinsättningen äntligen som remaster! Skynda skynda!!!!)

/Alex

Fredagslistan

6 plattor - återigen med stor spridning som ni kanske har vant er vid numera, haha! Jag har fortfarande inte lyckats med att få Alex inse att grindcore i NASUMs tappning faktiskt är genialisk musik, lika lite som han har lyckats med att få mig att "Asylum" av KISS är en bra skiva. Hursomhelst finns bägge banden representerade i veckans lista.

Det gör även DARKANE, DEATH, SLAUGHTER och KING DIAMOND.

Trevlig helg!

Fredagslistan vecka 42

Mer Opeth

För några veckor sedan skrev jag om OPETHs DVD "In Live Concert At The Royal Albert Hall" och den glädje jag kände över att enbart lyssna på anrättningen har snarare förstärkts nu när jag tillbringade helgen med att kolla igenom DVD:n. För detta är riktigt bra. Fullständigt recension kommer på WeRock inom kort - tänk nån gång under helgen.

Pop-i-topp?

Slaughter. Fräckt namn. Tankarna far omedelbart till ett band av den hårdare kalibern, kanske en trojka med Overkill, Slayer och Slaughter? Det skulle kunna bli en mördarkonsert på någon fräck klubb. Åtminstone om man ser till hur konsertaffischen skulle kunna utformas, med blod, tarmar och elände strategiskt utspritt. Verkligheten är dock, som några kanske vet, en helt annan.

Slaughter var och är ett sjukt bra band som dock inte på något sätt lever upp till sitt hårda namn. Mjäkig 80-talshårdrock framförd på 90-talet är ledorden, bandet var så bra där i början, men kom så fel i tiden eftersom denna sortens hårdrock sannerligen var på väg ut efter ett årtioende som till stor del bestått av vackra melodier, arpeggio från gitarrerna och Dag Finn naken i ett badkar i tidningen Okej.

Medlemmarna kom från det fruktansvärt underskattade Vinnie Vincent Invasion som släppte två fenonone....femoonno....feminino....underbara skivor i slutet av 80-talet, men som upphörde när Vinnie Vincent själv blev för odräglig att jobba med. Första skivan under Slaughter-flaggen, Stick it to ya, blev en omedelbar klassiker, men det gick snart väldigt fort utför. Jag erkänner att jag har ganska dålig koll på bandet idag, jag vet att de fortfarande spelar live och önskar att de skulle komma till våra breddgrader, men i skrivande stund får vi hålla tillgodo med två klipp som omedelbart lyfter måndagens seghet till fredageftermiddags-eufori.

Up all night

Fly to the angels

/Alex

Så här kan man ju också göra...

om man heter Dirk Verbeuren och lirar i SOILWORK. Jösses!



Vill man höra tydligare vad denne trumfantom gör bakom trummorna rekomenderas nedanstående klipp.



/Martin

Fredagslistan

Man kan nästan tro att det är 1980-talet mot 2000-talet i
veckans fredagslista: Alex har med undantag för Paul Stanleys "Live To Win" från 2006 uteslutande album utgivna under 80-talet på sin lista idag - jag har endast album utgivna efter 2003 på min del.

Jag gillar verkligen på vilket sätt man kan se vilken spännvidd det finns inom den hårda, extrema musiken genom veckans lista. Att det finns album som WASPs självbetitlade moralpanikspridande album från 1984 och NECROPHAGISTs "Onset Of Putrefaction" som kom ut 20 år senare är ju faktiskt makalöst när man betraktar musikstilen utifrån ett utvecklingsperspektiv. WASP som ju faktiskt ansågs vara rejält stenhårda och skrämmande då anses väl inte tillhöra de mest upprörande banden idag eller hur?

Och Paul Stanley som jag i det närmaste inte har någon relation till, hur kul är det inte att ställa hans platta "Live To Win" som är väldigt polerad mot THE WAY OF PURITYs "Crosscore" som blästrar trumhinnorna rätt så rejält stundtals?

Tro nu inte att det bara är blästrande med på min del av listan: GRAND MAGUS "Hammer Of The North" avslutar listan med sig störtsköna sväng och tyngd. Den plattan växer verkligen för varje lyssning.

Så, nu har jag nämnt alla plattor utom två, men lite överraskningar får det väl bli ändå?

Trevlig helg önskar Martin och Alex!

Fredagslistan vecka 41

Ett litet jubileum

Häromdagen lade jag upp 3 nya recensioner på WeRock och detta ledde till att webzinet kom upp i 500 recensioner!

De tre recensionerna som gjorde jobbet är DOLLHOUSE väldigt svängiga soulinspirerade i allmänhet och av MC 5 i synnerhet platta "Rock N Roll Revival", grindade dödsplutonen THE WAY OF PURITYs platta "Crosscore" samt en riktigt bra thrashplatta, "Coordinates Of Confusion", från slovenska NEGLIGENCE som har fått mig att riktigt njuta den gångna veckan. Eftersom just NEGLIGENCE inte finns på Spotify (än. Misstänker att Metal Blade nog ser till att de hamnar där också vad det lider.) så får ni två exempel nedan på just hur bra detta band är.





/Martin

In the flesh?

Hur definierar man en fulländad konsert? Ljudet? Produktionen? Låtarna? Framförandet? Jag skulle nog påstå att det är en kombination av alla faktorerna, och med detta i ryggen kan jag med gott mod säga att Roger Waters´ The Wall 2010/2011 definitivt tillhör de tio bästa konserterna jag sett. Jag såg båda kvällarna på anrika Madison Square Garden förra veckan, och livet blir aldrig detsamma. Tillsammans med allt annat som hände under veckan (totalt 6 konserter på 5 dagar) så står det klart att jag nu skulle behöva semester för att vila upp mig.

Jag hoppas att alla ska se showen när den når våra breddgrader i vår. Och om ni inte skall det, HALLÅ? PERSONAL? Se nu till att köpa biljett.

´Tell me is something eluding you sunshine, is this not what you expected to see...´

Livet är väldigt gott.

http://www.youtube.com/watch?v=nAzAAPSBKoU

/Alex

Fredagslistan

1990 - ett bra år för metal och också den samlande faktorn för veckans fredagslista. Alex är, som det tidigare skrivits om på bloggen, i New York för att se Pink Floyds "The Wall" byggas upp och rivas ner, men då denna platta inte finns på Spotify så får ni hålla tillgodo med mina val denna vecka.

1990 kom "Cowboys From Hell" av PANTERA ut. En klar nystart för bandet som tidigare hade hållt på med inte speciellt hård musik - nu var det annat ljud i skällan: en tyngd och ett sväng, ett gitarrljud från helvetet och maximalt triggade trummor. Låtar som Domination, Clash With Reality och Message In Blood brakade in med våldsam kraft mot trumhinnorna.

"Cowboys..." är en platta som snurrat med mycket hög frekvens hemma i stereon och bandet PANTERA kom att betyda oerhört mycket för mig under resten av 90-talet. Kommer fortfarande ihåg att jag gick hem från jobbet den dagen Dimebag sköts till döds med motiveringen till chefen att en vän hade dött. Hade hon varit något annat än en kulturell människa hade hon nog bara skakat på huvudet när jag berättade att jag aldrig hade mött killen men att hans musik betydde en hel del för mig.

Kom hem och slog upp ett stort glas med whiskey och spelade "Far Beyond Driven" på en volym som nog måste ha drivit grannarna till vredens yttersta gränsmarker.

Resten av listan är inte dålig den heller - men den får ni uppleva utan kommentarer.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan

Supporta FAITHFUL DARKNESS

på fredag på The Tivoli om ni har möjlighet. Insläppet är kl. 19.00 och biljetten kostar 170:- på förköp. Sen kan ni gå hem eftersom det band som följer är SONIC SYNDICATE. Vill man slippa SONIC SYNDICATE helt så kan man åka till Malmö och se FAITHFUL DARKNESS på Bodoni på Bergsgatan 20 på lördag.

Kolla in dessa videor så förstår ni varför.





Ja, jösses.

/Martin

Fet intervju

Gillar du, liksom många andra - undertecknad inberäknad, OPETH bör du kolla in intervjun som finns på WeRock. För ovanlighetens skull är det inte Mikael Åkerfeldt som intervjuas, utan "nye" trumslagaren Martin "Axe" Axenrot. Intervjun, som är gjord av Robert "Chief Rebel Angel" Gustafsson bjuder på en hel del intressant läsning om vad som skiljer, från en trummis perspektiv, OPETHs musik från BLOODBATHs, hur man både vill vara känd och anonym samt hur det går till när man spelar på Royal Albert Hall.

/Martin

Fredagslistan och nytt på WeRock

Tjena!

Det är fan märkligt hur snabbt veckorna går ibland. Redan är fredagen här och denna veckan får ni tre plattor vardera från mig och Alex. Alex lär vara i packningstagen då han imorgon åker till New York för att kolla in The Wall på Madison Square Garden - bara en sån sak.

6 plattor av 6 band: INSOMNIUM, KVELERTAK och RUSH från mig, DREAM THEATER, DEEP PURPLE och SYMPHONY X från Alex. Riktigt trevlig och kul lista denna veckan, med stor bredd och variation.

Fredagslistan

Samma scenario är det bland de nya recensioner som lades upp på WeRock prick kl. 00:00:01 i natt - allt från senaste DIMMU BORGIR, RAUBTIER, KING OF ASGARD till BOMBUS och MELECHESH recenseras. För egen del blev det en text om THE AGONISTs "Lullabies For The Dormant Mind" samt ett samarbete med Stones om KVELERTAKs fantastiska platta. Ni hittar alla recensioner här.

Trevlig helg!

/Martin