Hypat vemod från Norrland

Mer och mer misstänker jag att det är nåt speciellt med Norrland som gör att det kommer så mycket bra musik därifrån. Superhypade Khoma från Umeå är inget undantag. Med senaste släppet The second wave har de fått kritikerkåren och publiken att närmast kollektivt gå upp i brygga - och undertecknad är inget undantag.

Det är svårt att säga vad som är så bra med Khoma, men det som skivan framför allt präglas av är ett svår- och vemod från helvetet parat med en rejäl dos ärlighet. Fort går det inte, och skivan är inget för folk som gillar när det går i 250, men å andra sidan är plattan så grymt genomtänkt och konsekvent exekverad att man inte annat kan än kapitulera.

Bästa spår? Helt omöjligt att säga...men skivan bodde i min skivspelare i drygt 2 veckor och så fort jag fick tillfälle så lyssade jag på den.

Som en val från djupen

Mastodons platta Leviathan fullkomligt överrumplade mig när jag först hörde den. Mastodon var ett band vars namn jag tämligen frekvent hade hört nämnas både i min närmsta kompiskrets, och gruppen hade även cirkulerat i olika tidskrifter. Som vanligt blev jag ganska skeptisk, just på grund av hypen, men när jag lyckades hitta Leviathan till en rimligt pris kunde jag inte skjuta upp lyssnandet längre.

Det som nådde mina öron var - tja jag vet fortfarande inte - men skivan fullkomligt krävde hela min uppmärksamhet. Från öppningsspåret "Blood and Thunder" till avslutaren "Joseph Merrick" ryms en hel del influenser, men Mastodon lyckas på ett helt förträffligt sätt sammanfoga dessa till nåt helt eget.

Det som framför allt fastnar hos en trumslagare som undertecknad är hur djävulskt Brann Dailor verkar brinna för varenda låt och varenda grej han gör - och tro mig det är en hel massa hela tiden. Det är inte hans teknik som glänser utan snarare hur han hela tiden vill vidare. Det är inte särskilt lång tid mellan smattrande fills, men konstigt nog förloras inte flowet överhuvud taget.

Skivan är mycket tydligt influerad av boken "Moby Dick" och boken går som en röd tråd genom hela skivan, vilket man märker på låttitlar som till exempel "I am Ahab", "Seabeast", "Iron Tusk" och "Aqua Dementia".

För er som gillar när en skiva tar lite tid att komma in i och verkligen uppskatta rekommenderas Leviathan varmt.

Top 5 Tillfriskningsskivor

Hela förra veckan låg jag däckad i en grym förkylning. För att pigga upp mig under dessa verkligt trista dagar i sjuklägret lyssnade jag på följande plattor:

5. Dark Tranquillity Character och då i synnerhet låten "Lost to Apathy".

4. Khoma The Second Wave - en skiva som faktiskt är lika bra som hypen påstår.

3. In Flames Come Clarity

2. The Haunted Made me do it

1. Mastodon Leviathan