onsdag, november 30, 2022

Årsbästalistan 2022 - de nominerade, omgång 2

 Gott folk!

Ny vecka - och ett gäng nya nomineringar till årsbästalistan för min del!

Nominerad: "A Paranormal Evening With The Moonflower Society" av AVANTASIA

Lätt den skiva med längst titel som är nominerad i år. Fan vet om ens Tobias Sammet själv orkar säga hela titeln, haha! Formeln är som den brukar - Sammet bjuder in en hel drös gästsångare som ser till att yla halsmandlarna av sig. Det är också detta som gör skivan så bra. Jag har aldrig gillat Sammets huvudband (om den ens är så längre?) EDGUY. Som bäst är han när han samarbetar med andra. Här finns flera otroligt bra låtar med gästsång av Jorn, Kiske, Floor Jansen, Geoff Tate, Bob Catley och så vidare. Gillar man nyanserad och sparsmakad lowkey metal så hatar man detta, för oss andra är det bara att spänna på sig haklappen och bereda sig på en rejäl portion power metal. 

Nominerad: "Deceivers" av ARCH ENEMY

"Deceivers är gruppens bästa skiva tillsammans med sångerskan Alissa White-Gluz." Så skrev Sofia Bergström i sin recension av skivan i Aftonbladet. Skivan fick fyra plus. Själv var jag så till mig att jag drämde i med en betygsnia och frågade mig om bandet någonsin varit bättre. Detta är en skiva som jag återkommit till under den tid den varit ute. Den har fantastiskt fint gitarrarbete, såklart, men det strösslas med mer pregnanta låtar än på bra länge. Ska man bara lyssna på en enda melodisk dödsskiva i år så är det denna. 


Nominerad: "Illusions" av BOREALIS

Lite av en no-brainer att den här är med eller hur? Min kärlek till kanadensiska BOREALIS är ju grundmurad. Jag ser alltid fram emot ny musik från Orangevillegänget, och denna var inget undantag. Det är som det brukar - det tas i med besked, trummorna låter som de brukar, och Matt Marinellis sång är lika ljuv som innan. Detta är ingen skiva som jag nominerar för att den är banbrytande, utan för att den fortsätter samma bana som bandet har färdats på tidigare. Skillnaden mellan BOREALIS och andra band som gör detta är att de fortfarande har förmåga att skriva låtar som är riktigt bra. 

/Martin

fredag, november 25, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 47: Den arga listan

 Gott folk!

Idag ska vi grotta ner oss i vrede. Jag misstänker att det är fler än jag som känner en viss stigande irritation över rätt så mycket inom framför allt det politiska livet i världen? Tänkte väl det. Istället för att ge vika för vanmakten så kommer här fem låtar från band som sätter en ära i att vara motvalls. 

Vi kör!

Öppnar med THE HAUNTED under den andra Dolvingeran, och Sabotage. Jag älskar "Revolver". Den frustar fram med en ilska som är så underbar. Sabotage är en av de bästa låtarna på skivan, en strax över 2 och en halv minut lång smocka som minst sagt gör sitt jobb. 

Go-to bandet när det gäller politisk musik i USA, RAGE AGAINST THE MACHINE. Ett band som minst sagt har gjort sina politiska ståndpunkter tydliga, en del skulle nog säga övertydliga. Revolutionen har i alla fall aldrig svängt lika tungt som när bandet gav ut sin självbetitlade skiva 1992. Ett stridsrop till motstånd är i alla fall Killing In the Name Of, och även i fall jag har lyssnat på den tusentals gånger så funkar den ännu. 



ABADDON INCARNATE kommer från Dublin och lirar en mycket tilltalande form av dödsig grindcore. Det är en av anledningarna till att de är med i veckans lista. Grindcoren är, mer än någon annan subgrenre, politiskt laddad. AI är ett uttalat anti-fascistiskt band vilket gör de än mer lätt att uppskatta för egen del. 

Anti-fascistiskt är också DÖDSRIT från Borlänge. Ett band som jag önskade jag hade upptäckt redan 2018 för då hade jag nog varit tvungen att stuva om i årsbästalistan. "Soulcrusher" är nämligen en magiskt bra skiva till brädden fylld med crustig black metal. Mycket stämning i Aura och den är inte arg hela tiden. 



Vi avslutar med NAPALM DEATH och covern på DEAD KENNEDYS Nazi Punks Fuck Off  en lika given som uppskattad låt skulle jag tro, haha! 

Vi tar helg på det!
/Martin

måndag, november 21, 2022

Årsbästalistan 2022 - de nominerade, omgång 1

 Gott folk! 

Det är dags att dra igång detta vansinne igen, och låta er veta hur mina funderingar går kring vilka skivor som kan komma ifråga för min årsbästalista för i år. Det är alltid lika vansklig att göra detta, tycker jag, men också lika roligt för varje år. Jag har blivit mer kräsen, det har jag, även om det kanske inte kan verka som det - skivor som jag har älskat sönder (nästan) vid tiden för utgivning har jag knappt kunnat minnas när det är dags att summera året, andra skivor har behållt sin plats i mitt hjärta. Och har det inte varit, lika mycket, innan. 

Vi kör!

Nominerad: "Survival Of The Sickest" av BLOODBATH 

Det har framkommit kritik mot att den här skivan verkligen lägger emfas på att föra fram trummorna och basen på bekostnad av riffandet. Märkligt nog håller jag inte med. En av mina favoritgrejer med "Survival Of The Sickest" är att Axes trummor flyttar in i hörselgångarna på ett oerhört välkommet sätt. Är det här en skiva som kommer att gå till historien? Nä, men den är nästan ystert partyartad för att vara en death metalskiva. Detta kan vara en av de mest givna förfestskivorna från året, vilket räcker väldigt långt. 


Nominerad: "Jord" av SOREPTION

Jag gillar verkligen SOREPTION. Jag är djupt tacksam att jag fick se bandet på den första Getaway Rock Festival jag besökte för en jävla massa år sedan. Jag har, hittills, inte tröttnat på bandet från Sundsvall. "Jord" är en lika krossande skiva som bandets tidigare diskografi, och den kan vara den bästa skivan bandet gjort. Teknisk dödsmetall är svår. SOREPTION balanserar mästerligt de rent tekniska kraven jag har har på band i denna fora med låtskriveri av yttersta kaliber. Det svänger dessutom som satan om hela skivan. Gott folk, fler människor behöver upptäcka det här bandet. "Jord" befäster bandets starka ställning ytterligare - därför är den nominerad. 

Nominerad: "Of Clarity And Galactic Structures" av THE SPIRIT

Jag skyller helt på kollega Robert på WeRock för att THE SPIRIT är med i racet med sin senaste skiva. Ja, att jag ens känner till bandet är hans förtjänst. Det är oerhört svårt att inte gilla detta. Stämningen är fantastisk, utblicken hisnande och så älskar jag produktionen hårt som bara den. Närvaron av den konstnärliga ådran hos bandmedlemmarna kanaliseras ner i musik som får mig att önska att jag hade upptäckt bandet tidigare. 



/Martin













fredag, november 18, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 46: Mangelgeografi del 2

 

Bildningsresan fortsätter - nu tar vi en ny tripp runt jorden med en radda fina låtar i lurarna. Häng med!

Vart är vi på väg?

 

1. DARKTHRONE: Lost arcane city of Uppåkra ("Eternal Hails...." 2021)

"Fyndplatsen Uppåkra är en stor järnåldersboplats med centrala funktioner i järnålderns samhälle i nuvarande Staffanstorps kommun i Skåne, nära den nutida byn Uppåkra. Här har framkommit en stor mängd fynd främst från järnåldern. Arkeologerna bedömer att det i Uppåkra legat en stadsliknande bosättning på runt 40 hektar (0,4 km²). Platsen har varit bebyggd från omkring 100 e.Kr. till slutet av 900-talet eller in på 1000-talet.[1] 

Kulturlagren är mellan en halv och två meter djupa, vilket tyder på att området nyttjats intensivt under lång tid.[2] Utgrävningar har hittat spår av en tempelbyggnad i trä, som stått där i många århundraden och vid behov byggts om och reparerats. Särskilt i anknytning till tempelplatsen har man funnit många guldgubbar."

 

2. LÖNNDOM: Ripeluokte ("Fälen från norr" 2007)

"Östra Kikkejaur sameby är en skogssameby i Arvidsjaurs kommun och Arvidsjaurs församling, mellersta Lappland, Norrbottens län.

Att byn är en skogssameby innebär att renarna är i skogslandet hela året. Åretruntmarkerna ligger ovanför lappmarksgränsen och vinterbetesmarkerna nedanför.

Seitar finns vid Suddesjaure, Ripeluokta, Luoble, Hapstrajaure, Trollberget, Lauker samt vid Lambur."

 

3. ENSLAVED: 793 - Slaget om Lindisfarne ("Eld" 1997)

"Lindisfarne eller Lindesfarne, även kallad Holy Island (den heliga ön), är en ö, vilken vid ebb (två gånger om dagen) är förbunden med det engelska nordöstra fastlandet i Northumberland.

Lindisfarne är också känt från den första dokumenterade attacken från vikingar i England. Den 8 juni 793 brukar anses vara det datum då vikingatiden tog sin början genom att en skara vikingar då angrep klostret, dödade flera munkar, och tvingade resten att fly.[2] De flyende munkarna tog med sig S:t Cuthberts lik (senare begravt i katedralen i Durham) från ön. Munkarna skrev: I 350 år har vi och våra förfäder bott i detta underbara land. Men aldrig tidigare har ett sådant skräckvälde rått i Britannien som det vi nu utsätts för. Vi trodde inte att det var möjligt att göra en sådan sjöresa."

 

4. CELTIC FROsT: Downtown Hanoi (Cold Lake, 1988)

"Hanoi (på vietnamesiska Hà Nội, chu nho: 河內 "innanför floderna") är huvudstaden i Vietnam. Ett äldre namn är Tonkin, som fortfarande används för den omgivande norra regionen av landet. Tonkin har även gett upphov till namnet på havet öster om Vietnam, Tonkinbukten, ett namn som gäller än.

Hanoi är en av fem kommuner i Vietnam som direktstyrs av statliga myndigheter, och är på ungefär samma administrativa nivå som landets övriga provinser. Den är landets näst största stad (efter Ho Chi Minh-staden) och hade nästan 6,5 miljoner invånare i hela kommunen vid folkräkningen 2009, varav cirka 2,4 miljoner bodde i själva centralorten.[2] Staden är känd för den vackra och myllrande gamla stadskärnan. Ursprungligen hade varje skrå sin egen gata där bara en viss typ av varor såldes, vilket till viss del fortfarande gäller."

 

5. HELLOWEEN: Walls of Jericho / Ride the Sky ("Walls of Jericho" 1985)

"Jeriko (hebreiska: יְרִיחוֹ, Yeriḥo; arabiska: أريحا, Arīḥā) är en stad på nuvarande Västbanken av floden Jordan. Den har ungefär 20 000 invånare och ligger 260 meter under havsytans nivå då flera jordbävningar sänkt Jordandalen i vars södra ända staden ligger.

Platsen har mycket gamla anor, och ruinkullen som man anser vara det antika Jeriko har grävts ut av arkeologer sedan 1800-talet. På 1950-talet slogs fast att staden var öde och saknade murar vid den tid (ca. 1400 f.Kr) då den omnämns i Bibeln i en dramatisk text.

I Gamla Testamentet står att Josua och israeliterna gick ett varv runt staden i sex dagar. Först gick soldaterna sen prästerna med horn som de blåste i, sedan kom förbundsarken och sist gick resten av soldaterna. Den sjunde dagen gick de sju varv och när prästerna blåste i hornen så skrek israels soldater, och muren rasade. Därefter intog israeliterna staden. Riktigheten i denna berättelse är sedan länge avvisad av vetenskapen (se nedan). Texten skrevs ner mer än 500 år efter händelsen."

 

6. DIMMU BORGIR: Glittertind ("For all tid" 1995)

"Glittertind (officiell norsk form på kartor: Glittertinden) är Norges näst högsta berg, beläget i Jotunheimen i Loms kommun i Oppland fylke.

Glittertind är enligt senaste mätning 2 465 m ö.h., inklusive den snökappa toppen är täckt av. Det är fyra meter lägre än Galdhøpiggen, som inte har glaciär på toppen. Höjden på Glittertinds fasta berg är 2 452 m ö.h. Tidigare var Glittertind inklusive glaciären några meter högre än Galdhøpiggen, och det var debatt om hur det skulle räknas[1], vilken som var högst. Numera har glaciären minskat i tjocklek, vilket gör Galdhøpiggen högst oavsett[2]."

 

7. EDDIE MEDUZA: Reaktorn läck i Barsebäck (Garagetaper 1980)

"Barsebäck är en tätort i Kävlinge kommun och kyrkby i Barsebäcks socken i Skåne.

I orten ligger Barsebäcks kyrka och strax norr om tätorten ligger Barsebäcks slott. Utanför Barsebäck ligger också Barsebäcks kärnkraftverk, som uppfördes under 1970-talet, men som är taget ur bruk sedan 2005."

 

Nu: helg!

/Andreas

fredag, november 11, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 45: Nya släpp - ett band per land!

Så här en bit in i november börjar årsbästalistorna knacka på dörren men innan de släpps över tröskeln tänker jag göra en utflykt till diverse nysläpp enligt devisen ett band per land. Jag bjuder också på bandfoton idag som en liten blinkning till en viss annan blogg men jag tänker inte närma mig den ädla konsten att tolka dem för det gör Hatpastorn och gänget bäst.


Hur som haver, vi drar igång med polska DEVILPRIEST som av bandfotot att döma är två glada gossar med en förkärlek för barbröstad överkroppsträning. Men Necro Docre och Tom Hermies tränar även dödsmetallmusklerna ska det visa sig. 

Efter ett långt och dramatiskt intro i låten Shem-ham-forash drar en malande riffsvärm igång som är rätt svår att värja sig från. Även sången tycker jag funkar bra så vi landar på fyra plommon av fem i betyg för albumet "In Repugnant Adoration". 



Doomigare tongångar härnäst då vi far till Finland och UNFYROS. Även detta är ett tvåmannaband bestående av Anti Ittna H. samt Nox Vector och dessa ger oss en betydligt mer påklädd bandbild än föregående grupp. Här hittar vi istället dammiga kåpor, dolkar och skägg och noll interaktion med kameran. Gott så.


"Alpha Hunt" från september i år är den första fullängdaren från det här bandet, tidigare har man släppt en EP. Ett stort intresse bredvid att spela black metal sägs vara meditation och nog hörs det i musiken, där man lätt får känslan av att stirra ned i en avgrund. Mycket trevlig atmosfär i låten The Dagger Within.



Vi drar söderut till Danmark och närmare bestämt Köpenhamn för en dos STRYCHNOS som bjussar på en skönt blodkladdig bandbild inklusive dödskalle i fast grepp. Pluspoäng för det!

Nysläppet från STRYCHNOS heter "A Mother’s Curse" och dök upp på marknaden 4:e november. Här har vi ett stycke dödsmetall som pekar med hela handen, flirtar en del med black metal-scenen och inte drar sig för att ha med häftiga samplingar. Jag valde låten med titeln som drämmer till med fyra fräna ord rakt av: Horror Sacred Torture Divine. Ja, varför inte gå all in på en gång? Det är sånt här som får mig att gilla Danmark - fläskig döds med stompigt komp och matiga riff. 



För fjärde akten beger vi oss till Portland, Oregon och enmannabandet OPPRESSIVE DESCENT. Grond Nefarious heter mannen bakom hela härligheten och på den bifogade bilden ser vi honom i färd med att spruta eld iklädd nitar. Det är ganska fränt.


Albumet som vi ska ta oss an har fått det poetiskt tjusiga namnet "Spite is My Scepter, Blood is My Crown" och håll i hatten för det här är precis lika bra som man kan tänka sig. Kompromisslös black med ett sällan skådat driv och en snarast besatt sånginsats i låten Gates of Bitterness. Fem av fem!



Vi knyter ihop säcken i Grekland där EMBRACE OF THORNS huserar. De har tröskat på med en blandning av ockult döds och black sedan herrens år 1995 men jag har aldrig hört dem tidigare. Enligt bandbilden äger de såväl hård attityd och patronbälten som hattar (eller om det är huvor, det är lite svårt att se). 


De släppte "Entropy Dynamics" den 10:e oktober på Nuclear Winter Records och den är inte alls pjåkig. I låten Entropy Dynamics/Nucleus Dissolve bjuds vi på ett parti pratsång och jag pendlar mellan att gilla det och att tycka att de borde skippat det, får återkomma i den frågan.

Med detta sagt är det hög tid att ta helg! Simma lugnt.

/Susanne

Fredagslistan 2022, vecka 45: Nya släpp - ett band per land!

fredag, november 04, 2022

Fredagslistan 2022, vecka 44: Techdeath Triumphant!

 Gott folk! 

Jag hoppas att ni har hämtat er någorlunda efter Andreas rent episka lista från förra veckan. Jag kan säga att jag inte har det, haha! Alltid när Andreas gör listorna så förväntar jag mig att bli duktigt skolad på en massa obskyrt, så att jag kände igen ett band var jag nöjd över. Sen spårade det ju, haha!

I vilket fall, jag har saknat mina tekniska tisdagstips som jag körde under en period och tänkte att nu var det banne mig dags att klämma in en lista på temat innan hela nomineringsracet inför årsbästalistan drar igång på allvar. 

Vi kör!

Jag tänkte att vi ska öppna med något hemtamt, både för att SOREPTION kommer från Sverige, och för att jag tror att en del av oss har koll på bandet sedan tidigare. Sundsvallsbandet har varit oerhört stabila i sin utgivning, och det gäller även "Jord" som kom tidigare i år. Det är fortfarande svinigt svängigt och fläskigt tungt riffbråte som bjuds. Varenda en av bandmedlemmarna excellerar på sina instrument utan att tumma en millimeter på låtskrivarhantverket. 

MARTYRED från Austin i Texas, denna hårt prövade delstat, bjuder upp till yster ringdans med ett satans sväng. Det jag framför allt gång igång på är den oheligt förträffliga kombon mellan Rene Martinez trumspel och det glödande gitarrspelet från Jason Frankhouser och Frank DeBord. 

Från Istanbul kommer INHUMAN DEPRAVITY. De måste reta gallfeber på Erdogan med sin blasfemiska och brutala death metal. Inte mig emot. Lucy Ferra på sång dräper rakt av. Plus att det är omöjligt att inte gilla hur bandet har proddat Eren Gürsoys trummor. Helt underbart organiska. 


Kanada har en helt fantastisk musikscen. Ni kan kanske efter veckans lista lägga till DERELICT som med sin Clear Cut dessutom tar politisk ställning på ett fint sätt genom att protestera mot nedhuggning och skövling av mark som tillhör ursprungsbefolkningen. Alla intäkter från låten går till kampen som Wet'Suwet'En-folket bedriver mot mäktiga fossila intressen. 

Vi rundar av med THE LAST OF LUCY från Huntington Beach som med en kort, koncis men ändå oerhört talande dänga i Moksha nog kommer fresta en hel del av er att vilja lyssna mer på det här bandet. Det ville jag i alla fall, haha! 

Vi tar helg på det!
/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa

Ohoj. Då har turen kommit till mig och min årsbästalista. Jag får säga att det här året har det varit knivigt. Inte för att det har släppts ...

Populära inlägg