Som en uppstart inför annalkande halloween och alla helgons dag ska vi idag fördjupa oss i en av skräcklitteraturens absoluta poster boys, nämligen Howard Philips Lovecraft. Mången metalmusiker har genom åren tagit denne räddhågsne amerikanske herre till sitt hjärta och satt samman musik inspirerad av hans verk. Faktum är att en snabb sökning på Encyclopedia Metallum visar hela 525 träffar när det kommer till band som listat termer som har med Lovecraft att göra vad gäller texttematik. 525 stycken, det är min själ en hel del. Jag har lyssnat igenom en liten bråkdel av alla dessa inför listan och sedan valt ut 20 låtar som jag tycker platsar. 

Men okej, vi tar det från början. I herrens år 1890 skulle ett gossebarn se dagens ljus i Providence, Rhode Island. Han var son och tillika ensambarn till en handelsresande man och en puritansk kvinna och familjen flyttade runt en hel del på grund av faderns yrke. När lille Howard var tre år fick hans far en akut psykos (utlöst av symtomatisk neurosyfilis) och tillbringade sedan resten av sitt liv på vårdinrättning. Min gissning är att detta påverkade sonen ganska mycket. Och gossen själv var inte heller helt kurant utan blev ständigt sjuk och påstås ha lidit av poikilotermi (det vill säga att han var växelvarm och ändrade kroppstemperaturen utifrån yttertemperaturen) och kändes därför ständigt kall att ta på. Detta är dock lite omtvistat så jag skulle säga att det inte är fakta vi ska ta gift på men intressant ändå som kuriosa. 

Även om han var sjuklig och klen så fick han en hel del gjort och vid endast sju års ålder hade HP läst de flesta klassikerna på grekiska och latin samt skrivit en tolkning av Odysséen på vers. Galet! Som liten fick han upp ögonen även för den gotiska skräcken, det övernaturliga, kemi, astronomi och mytologi, vilket skulle bli en bra grogrund för det begynnande författarskapet. Livet gick sin gilla gång, nervösa sammanbrott kom och gick, skolan gick sådär, mamman fick ett nervöst sammanbrott och dog sedermera (men inte av brytet utan av slarv vid en operation). Det som däremot flöt på var skrivandet och tids nog så träffade han sin blivande maka som han dock skiljde sig från efter fem år eftersom han inte stod ut med skammen av att hon försörjde honom. Ack ja, jag tänker att skam var en stor drivkraft för Lovecraft men förstås också rädsla. 

Lovecraft verkar ha varit rädd för det mesta men framför allt främlingar, andra kulturer och överlag människor som inte såg ut som eller fungerade som han själv och det är ju ett beklagligt faktum. Var karln rent av rasist? Ja, det vill jag påstå. Finns det författare som skrivit tyngre och bättre skräck än vad han gjort? Ja, det vill jag också framhålla. Dock har Lovecraft satt spår i skräckgenren som få andra och en av anledningarna till det tror jag ligger i att han inte var rädd för att ta ut svängarna. Det är ett digert och kreativt landskap av ohyggligheter och kosmisk fasa han målar upp; assymetriska styggelser med tentakler, vingar och lysande ögon, protoplasma så långt ögat når. En tacksam mylla att spåna vidare i och konstruera rollspel, musik och målningar utifrån.

Låtarna i fredagslistan är som sagt 20 till antalet och ligger placerade utan inbördes rangordning. Huvudsakliga genres är black, döds, doom och thrash och banden representerade är följande:

THERION, CULTES DES GHOULES, MASSACRE, ORANGE GOBLIN, SAMAEL, CONCRETE, NAZGUL RISING, BIZARRE, MOUNTAIN WITCH, NECRODEATH, PUTERAEON, CATACOMBS, DEATH BREATH, HORRENDUM VERMIS, NAIL GRINDER, ULTAR, THE GREAT OLD ONES, HEMOTOXIN, SULPHUR AEON, SEPTICFLESH.

Med detta är historielektionen slut för idag och vi tar en välförtjänt helg.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 42: Lovecraftian horror!