Alice Cooper - Night Of Fear In London 2011

I helgen var jag i London för att se ALICE COOPER på anrika Alexandra Palace. Jag missade honom i somras när han var här vilket grämde mig så in i Hästveda, speciellt med tanke på låtlistan OCH det faktum att en av de tre gitarristerna på turnén är ingen mindre än Steve Hunter. Steve spelade med Alice på 70-talet och har massor av skoj bakom hatten, så när tillfälle gavs för mig att pilla mig över till det lilla landet i väst så stod det i det närmaste självklart att jag skulle ta mig dit.

Efterhand som tiden gick visade detta sig vara ett synnerligen bra beslut. Inte bara för att jag köpte VIP-biljett och således skulle få träffa Alice efteråt, konserten spelades även in av Sky Channel och visades på brittisk tv igår på halloween. Som ytterligare dansk ketchup till den redan röda pölsen så bjöd Alice även in ARTHUR BROWN som gäst till spelningen. Kvällen såg således ut att bli fantastisk.

Jag placerade mig längst fram på vänster sida, först var det lite halloweencirkustema med folk som lekte med eld (det får man ju inte?) och på andra sätt plågade sig själva. Sedan plågades publiken av NEW YORK DOLLS. Det var en i sanning sorglig syn f.d. rockare som stod på scenen och låtsades att de var ett band. Några låtar var ok, men det mesta som skedde under deras femtio minuter passerade obemärkt förbi.

Alice var såklart gud. Han brukar ju vara det, gubben. Dock, det var elfte gången jag såg honom sedan 1998 och jag undrar om det inte blev lite minst-topp tre-känsla över denna spelningen. Låtvalet var i det närmaste formidabelt (alldeles oavsett andra metallbibliohästars fullkomligt sinnessvaga åsikt kring den alltför sällan spelade Clones - jag hade EGEN publik när den kördes!), ljudet var exceptionellt klart, bandet var så bra att jag fick vårtor på tårna och det absolut senaste tillskottet på gitarr, Orianthi, kompletterade den redan stabila lineupen superbt.

Låtlistan och några bilder från giget finns på min sida, klicka HÄR. Träffen med Alice efteråt blev fantastisk, han gick helt igång på att jag hade med första skivan Pretties For You och sjöng t.o.m. några rader ur min favoritlåt Today Mueller. Jag höll på att sätta potatis. If you get my drift. (Everybodys getting your drift right now, please open a window!)

Jag klagade tidigare på att det är för få konserter i höst. Jag klagar inte längre för just nu behöver jag inget mer i år känns det som. Fast den känslan går väl över snart.

Som vanligt...

/Alex

WeRock - låt galenskapen börja

Hoj!

Nu drar det igång - WeRock.se's månadslånga firande! Därför tycker jag att ni ska surfa in på den tävlingssida som nu ligger uppe. Hela denna vecka kan ni tävla och vinna priser från Supernova Records - och det är verkligen inga dåliga grejer vi har fått av bolaget.

Ett axplock på vad ni kan vinna: DESCENDs platta, PRAY FOR LOCUSTs platta och på lördagen kör vi ett paket med följande innehåll:

Sebastian Bach - "Kicking & Screaming"

WORK OF ART - "In Progress"
YES - "Fly From Here"
DEF LEPPARD-dvd - "Mirror Ball"
JORN-dvd - "Live In Black"

Värt att kolla in eller hur?

Sen är det ju den 1/11 idag vilket innebär att en hel drös nya recensioner finns uppe på siten:

För egen del har jag tagit mig an SCARPOINTs "The Mask Of Sanity" och HUMAN SCULPTUREs "Our World/Torn Down". Ingen av skivorna får toppbetyg av mig. Vill man ha det ska man kolla in Henriks recension av DEVIN TOWNSEND PROJECTs "Ghost". Det finns en hel del annat på siten också - och det kommer löna sig att besöka siten flitigt under november månad - det, mina vänner, kan jag garantera.

/Martin

Om att fylla år

Godmorgon!

Det är kanske inte helt obekant att jag är skribent och en av redaktörerna för webzinet Werock.se? Nu är det så att zinet firar 5 år på det världsomspännande internettet - och det kommer vi såklart fira så in i bänken!

Det kommer att vara fler tävlingar än vad som egentligen är bra för den mentala hälsan under november månad - och priserna går sannerligen inte av för hackor. Höll på att smälla av när jag öppnade paketen från Nuclear Blast/Roadrunner i lördags. Vad paketen innehöll? Håll koll på zinets sida så får ni veta ;-)

En hel del listor på vad som varit bäst under de gångna 5 åren kommer också att publiceras på siten, samt en del betraktelser över hur siten har utvecklats under de gångna fem åren. Plus de vanliga recensionerna, intervjuerna och koncertrecensionerna. Om det ska bli roligare än vanligt att jobba med siten? Det, mina vänner, kan ni ge er fan på. Vi kör en video som en hint om vad paketet från Nuclear Blast/Roadrunner innehöll tycker jag.

/Martin

Snowy Shaw - bästa Halloweenpresenten någonsin?

Fick ett mail häromdagen av SNOWY SHAW med en länk. Den som inte gillar kan gå hem och fortsätta lyssna på Anna Book. ALL HAIL SNOWY!!!!

3:58 = gåshud monumentale...........för att inte tala om 4:40.......

/Alex

Murder In The Front Row

Ni vet ju att det kommer en hel del böcker om metal - vi har ju skrivit en del om dessa, för att inte tala om att vi har handlat också. Boken till vänster får i alla fall mig att bli lite bränd i skallen då det rör sig om en närmare 300 sidor tjock fotobok om thrashens framväxt i Bay Area på 80-talet. Det mina vänner kan bli hur bra som helst.

Vi kommer såklart att skaffa luntan när den släpps i december. För egen del kommer jag att ge den i julklapp till mig själv.

Mer info om boken hittar ni här.

/Martin

Fredagslistan

Här ska ni få en grundregel som gäller fredagslistor: jag strävar alltid efter att upptäcka och ha med fler för mig nya akter än gamla käpphästar på min del av listan. Denna veckan har jag lyckats ganska väl: 4 av 5 låtar är av band som jag hittat denna veckan. Undantaget är DECREPIT BIRTH som finns representerade med låten Through Alchemy Bound Eternal från "Diminishing Between Worlds".

Alex har lyckats med att ha med en låt som kvalar in för mig på en lista över de sämsta låtarna som har skrivits, spelats in och givits ut. Jag är ledsen Alex men så är det: Clones av ALICE COOPER från "Flush The Fashion" är så erbarmligt dålig att det kryper i skinnet på  mig. Dock har Alex med några låtar som också är verkligen bra i mina öron.

Susanne håller extremmetallens fana högt - att börja med NASUMs The Deepest Hole från den bästa svenska metallskivan någonsin "Shift" ger ju såklart extrema pluspoäng om ni frågar mig.

Det var det - 15 låtar och en speltid på en timme hittas nedan.

/Martin

Fredagslistan vecka 43

Lite easylistening

Godmorgon!

Ni känner ju till att jag gillar tESSERACt eller hur? Lite maffig och episk musik som på ett alldeles förträffligt sätt balanserar upp det mer rensiga larmet som kanaliseras in i hörselgångarna allt som oftast. Att bandet sedan gör ganska vackra videor skadar ju inte heller om jag säger som så.

Nu har de tydligen rekryterat en ny sångare i Elliot Coleman och beslutat sig för att göra en video till låten Eden. Det är inte samma version som på "One" utan en ny version med Coleman på sång samt att de skrivit om låten något. Fint är det i vilket fall.

/Martin

!!!



Peppen är, well, av gargantuanska proportioner när grindfavoriterna NASUM annonserar att de ska göra ett antal hej då-gig. Och ångesten minst lika stor att jag skulle missa detta. Jag har aldrig sett NASUM live nämligen, trots att bandet hålls mycket högt hemmavid. Vem som ska sköta sången? Keijo Niinima från ROTTEN SOUND. Det är ett extremt bra val om ni frågar mig.

Mer info hittar ni här. 

/Martin

Arbetslös trummis 1972?

Om du är trummis och söker jobb och kanske vill komma med i ett stort band som kommer att synas på både termosflaskor och golfstrumpor vad det lider, då kan du passa på att sätta in en annons i Rolling Stone. Glöm bara inte att i efterhand berätta att det stod en helt annan text i annonsen ("Drummer willing to do anything to make it").

/Alex

Nasum tar farväl

Dagens kortaste inlägg med hälsningar från morgontåget. Det här mina vänner, det vill ni inte missa!

/Susanne

Albumpepp

Ja, ni får ursäkta att det blir ytterligare ett inlägg om smattrande kaggar och avgrundsdjup sång om inälvor och blod, men när belgiska ABORTED uppar anten med att släppa en singel från kommande plattan "Global Flatline" då är det svårt att hålla sig. För detta låter ju, i alla fall i mina öron, kalasbra och får mig att verkligen se fram emot släppet än mer. Dessutom har bandet haft den goda smaken att inkludera gästsångare av rang. Kolla bara här: Trevor Strnad från THE BLACK DAHLIA MURDER, Julian Truchan från BENIGHTED, Jason Netherton från MISERY INDEX och Keiijo Niinima från ROTTEN SOUND. Nog kan vi enas om att det rör sig om pipor i absolut världsklass? Tänkte väl det ;-)

/Martin

Onsdagsgrind

Godmorgon. För er som inte riktigt har vaknat än så kommer här en vänlig knuff i rätt riktning i form av grindcore/dödsbandet OBLIVIONIZED och ep:n "Abhorrent Evolution". Det är tekniskt och det går undan och det är bitvis rätt krävande lyssning. Ljudlandskapet bildar ett något snårigt inferno av trummor och bas men håll ut och hang in there och lyssna igen för det finns riktiga guldkorn att hitta. Framförallt finns det en energi här som inte går av för hackor och som åtminstone får mig att inte bara vända på mig och somna om direkt.

OBLIVIONIZED - Abhorrent Evolution

/Susanne

Mörkare än blått

I början av november släpps en av mig väldigt efterlängtad platta: "DEEP PURPLE BBC Sessions". För första gången får vi alla överlevande BBCinspelningar från bandets tidiga år i kronologisk ordning och i bästa möjliga kvalitet. Många av låtarna har funnits ute sedan innan på olika sätt, men nu blir det äntligen så komplett som möjligt och i rätt ordning. Skivorna spänner över åren 1968-1970 och innehåller livematerial som inte bara slår studioversionerna av samma låtar utan till och med förnedrar dem, hänger upp dem på väggen och kallar dem för Grythilde.

Det saknas fortfarande några sessioner så vi får framgent hålla tummarna för att någon någonstans någon gång lyckas ruska fram dessa. En session som jag är SJUKT sugen på att höra spelades in i september 1969 och där framfördes Kneel and pray och Child in time. Kneel and pray är för den oinvigde en tidig version av Speed king som vi aldrig kan få för många versioner av, speciellt inte studioversioner. Och Child in time från denna tid är HELT oslagbar i all sin prakt. Royal Albert Hall 1969.....RYS!

Förboka?

/Alex

Quid proficit?*

*Vad pågår? På latin.

Så nu har vi höjt den intellektuella nivån avsevärt i detta inlägg. (Men oroa er inte, den kommer snart att sänkas till normal nivå.)

Alex har ju gått omkring och ojat sig över konserthöstens enligt honom ringa utbud. För egen del står konserterna som spön i backen och hösten antar (i vanlig ordning höll jag på att säga) rent fantastiska nivåer vad gäller konserter jag vill se. Värre är det på skivfronten tycker jag. Eller, det beror ju på egentligen - att det har kommit flera plattor från relativt stora band (som MACHINE HEAD) och att utgivningen av denna mer "mainstreaminriktade" metal just nu verkar avta något behöver ju inte innebära att det inte kommer musik inom extremmetallen eller hur? Nä, precis.

Gillar man som jag MUMAKIL och CATTLE DECAPITATION så tycker jag att man ska kolla in franska BENIGHTED. De är rejält arga och tar i som bara den i sin manifestation av sagda vrede på plattan "Asylum Cave" och även i fall det faktiskt finns aningens lugna stunder på plattan så är det, i vanlig ordning, plattan i mattan som gäller. Ljuvligt.

/Martin

The bells.....

SNOWY SHAW och hans fantastiska NOTRE DAME blir dagens halloweennjutning för min del. Plattan Coming soon to a theatre near you avnjuts medan jag blickar ut genom kontorsfönstret och begrundar höstfärgernas symfoni. Och dricker kaffe. Och äter kaka.

(Det kommer inom kort mer nyheter om denna genialiska människas förehavanden.)

Lyssna för helvete

/Alex

Övertortyr!

Joel Fornbrandt från trivsamma bandet COLDWORKER (som för övrigt kommer från min gamla hemstad Örebro, bara en sån sak...) har slagit sina påsar ihop med Magnus Martinsson, Fredrik Widigs, Jonas Torndal och Mano Lewys (från GRAVE, WITCHERY, MACHINERY, etc.) och bildat OVERTORTURE (alltså är det inte ett briljant namn om något!) vars mission är att "deliver new, fresh, groovy and pure crushing death metal!". Av den beskrivningen kan man ju inte bli annat än glad. Kika in på den här hemsidan för mer info och ett smakprov på hur det kommer att låta. Även en facebooksida finns att beskåda här.

/Susanne

Tre ting att vara stolt över

Jag samlar på bootlegs, det har jag gjort i över 20 år och samlingen överstiger lätt 3000 konserter med allehanda band. Något jag brinner lite extra för är vinylbootlegs, speciellt med KISS, KING DIAMOND och MERCYFUL FATE. Inte för själva innehållets skull, de flesta konserter finns i bättre kvalitet i samlarkretsar utan att en uselt pressad vinyl spelat mellanhand, utan för att omslagen ofta är antingen snygga eller, låt säga, fulsnygga tack vare respektive bands ganska bildvänliga image.

Det har även hänt att...eh....en vän till mig spelat in konserter, samma vän har sedan...eh...snällt skänkt en kopia till mig tämligen omgående. Dessa har sedan hamnat i gängse cirkulation bland likasinnade, all in good fun. För många år sedan hörde jag ryktas om att en eller två av vännens DREAM THEATERinspelningar skulle ha pressats upp på silvercd i Japan och sålts. Jag har aldrig sett dessa själv, om någon har en silverpressad Köpenhamn 2002 eller 2004 så betalar jag bra för ett "original".

Den finaste doften i denna danska ost är dock att jag för några år sedan upptäckte att det faktiskt gjorts vinyl på ett par grejer han spelat in. Först ut var en LP med VENOM, kallad "Worship of evil". Första sidan innehåller fyra låtar från min väns inspelning av Sweden Rock Festival-giget 2006, andra sidan innehåller spår från New York samma år. Den gavs ut i flera färger dessutom, jag har lyckats ruska tag i två olika men har hört att det ska finnas totalt fyra. Snygg framsida, trevlig konsert.

Det andra som givits ut på vinyl är två King Diamond-singlar kallade "A night in the house of god part 1 & 2". Respektive singel innehåller två låtar från Kingens Malmökonsert 2001, och har pressats upp i sjukt många olika varianter i väldigt varierande antal. Av den första har jag hittat nästan alla men av den andra har jag bara fått fatt i två eller tre (av totalt typ nio).

Hade jag kunnat så hade jag gärna tryckt upp hur mycket vinyl som helst, men som det är så kommer jag stolt att skriva till kungs om att jag, eller min vän, iallafall fått några av inspelningarna uppressade på det svarta guldet iallafall.

/Alex

Dagens obligatoriska närvaro

För oss som uppskattar black metal som drar åt ambient (och överlag bara är väldigt väldigt väldigt bra) kan jag påminna om att Beta i Köpenhamn inom kort anordnar en spelning som jag skulle gissa blir legendarisk. Inga mindre än fenomenala WOLVES IN THE THRONE ROOM kommer och gästar tillsammans med WOLVSERPENT den 12/11 och om det inte hade varit för att jag är insyltad i (läs: arrangerar) en noisefestival i Malmö just då så hade jag varit där innan någon ens hunnit säga varg. Nå, man kan inte få allt här i livet, men ni som kan det (dvs inte är upptagna på kvällen den 12:e november) har härmed obligatorisk närvaroplikt i Köpenhamn. Bara så att ni vet.

Astral blood från nya skivan “Celestial Lineage” finns här:

Och debutskivan “Diadem of 12 Stars” går att avnjuta på Spotify enligt följande.

/Susanne

Vi kommer inte

att köpa in EVANESCENCEs självbetitlade platta om ni undrade. Det finns två anledningar till detta:

1. plattan finns på Spotify
2. Den är dålig är det korta svaret. Det långa svaret har ni här: Maken till mähäigt släpp med mer tillrättalagda försök till musik för en bred massa i kombination med låtsatstuffa gitarrer för att skaffa sig alibi att hamna i något som kan kategoriseras som metal bör inte premieras.

Fast det är ju bara vad jag tycker ;-)

/Martin

Skottlands sak är vår.

Ännu en ny höstmåndag och tillika purfärsk arbetsvecka slår sina klor i oss återigen. (Who could have known?!) Men misströsta inte kamrater, bot (och bättring) finns att få och idag kommer den från Skottland.

ACHREN är ett fryntligt gäng från Glasgow vars album “The Forgotten King” jag råkade snubbla över i helgen. Vet inte riktigt hur jag skulle sortera in det, man blandar och ger mellan thrash, death och black. Dödsthrash? Blackdeath? (Eller helt enkelt Den Snabba, Svarta Döden?) Bandet själva kallar det Blood metal så då må väl det vara hänt. Allt som innehåller blod är ju - som vi alla vet - per definition också bra så det är bara att hålla med och gilla läget. Jag tycker det här är ett trevligt initiativ som växer ytterligare efter några genomlyssningar. Sången varieras med growl, midtempopartierna blandas ihop bra med thrashen och när det är melodiöst får åtminstone jag en känsla av att ACHREN gillar sin metal skandinavisk och lite oldschool. Kanske har Fascination Street Studios som står för masteringen av skivan ett finger med i spelet här.

Avslutningsvis, låt er inte avskräckas av omslaget med den skrikande och blåa kungen (!) i motljus (killen har ju glömts bort, klart han är arg..?) utan klicka istället på länken och färdas till Glasgow.

ACHREN - The Forgotten King

/Susanne

Ljuvliga halloweenvecka

Ah...första dagen på halloweenveckan. Eller nästan iallafall, rent strikt är det såklart måndag nästa vecka som hyser denna ondaste av alla dagar, men jag laddar hela denna veckan inför nästa måndag och toppar redan på lördag med att se ALICE COOPER i London. En konsert som för övrigt direktsänds på ett par tv-kanaler. Hoppas det dyker upp en DVD inom en inte alltför avlägsen framtid. Annat skoj kommer att hända där också men det tar vi nästa vecka.

Åter till halloween. Det är såklart ingen slump att vårt favoritantihelgon KING DIAMOND skrivit låtar om halloween flertalet gånger, både som soloartist och i MERCYFUL FATE. Det blir säkert mer traggel om dem under veckans gång, men för att verkligen kickstarta denna smått fenomenala vecka bjuder jag på den vackraste ondska i sin renaste form. Alla efterföljare - ner på knä och tillbe, så här bra kan ni aldrig bli ändå.

/Alex

Fredagslistan

Tänk att det blev fredag igen!

Fullständigt grym lista denna vecka: Alex del av listan, som för övrigt ligger först, gillar jag faktiskt de tre första låtarna riktigt mycket bara för att de helt enkelt svänger som satan. Är fullständigt och genuint seriös på detta.

Del två av listan är från yours truly och börjar bänghårt med FUCK THE FACTS Drift från "Die Miserable" med slutar med lite trallvänlig metal från Göteborg i form av Crawl Through Knives av IN FLAMES. Tur att Susanne styr upp listan med rejält svärtad och stenbrutal musik. Gött att se att exempelvis ROTTING CHRIST gör debut på listan (tror jag i alla fall, jag kan missta mig faktiskt).

/Martin

Fredagslistan vecka 42

Greetings!

Hello world! (Alla ni som eventuellt har pysslat med programmering någon gång i era liv förstår ju att det är precis sådär jag måste börja mitt allra första blogginlägg och inte på något annat sätt...) Igår blev jag tillfrågad av herrar Bensch och Bergdahl om jag ville haka på som skribent här och utan att tänka efter två gånger (eller ens en) tackade jag ja på stående fot. Jag kan ju inte inte vara med liksom. Med tanke på både ämnet som avhandlas och sällskapet i vilket det görs så finns det faktiskt verkligen och totalt ingenting annat att göra än att bara köra. Så, here goes!


Det blir ingen långrandig presentation av mig som person, dels för att det finns långt mer intressanta människor än undertecknad i den här världen, men framför allt för att det finns bättre saker att skriva om: musiken. (För er som mot förmodan skulle vara intresserade av någon form av matnyttig gärningsmannaprofil kan vi ta en frågestund vid senare tillfälle.) Så i all korthet, jag jobbar som bibliotekarie i Helsingborg och när jag inte gör det leker jag ihop skivomslag, bokomslag och allehanda så kallad bildkonst. Om jag efter detta ändå har för mycket tid över (det händer ibland!) så brukar jag roa mig med att arrangera spelningar, slänga ihop festivaler, fixa utställningar sådär lite på en höft och överlag hänga i gäng med människor jag gillar. Jag har pluggat större delen av mitt vuxna (och ickevuxna) liv och tuggat mig igenom allehanda ämnen, bland annat genusvetenskap och serieteckning. Jag har sett löjligt mycket skräckfilm i mina dagar och har en förkärlek för zombies. (Jag menar, titta på dem, what's there not to love? Men okej, det är en diskussion vi kan spara till en annan gång.)

Musik-/metalmässigt är jag något av en blandras men drar mest åt extremhållet och får något nostalgiskt i blicken så fort någon nämner Stockholmsdödsen från tidigt 90-tal. Ack så fint det var. Och är. (Uppmärksamma läsare förstår ungefär i detta nu att beskedet om DISMEMBERs nedläggning kom som ett dråpslag för undertecknad. Och ja, det råder landssorg i detta hjärta tills vidare. Fortsättning följer. Kanske.) Från det här hållet kommer med andra ord mestadels genrer black och death att dissekeras men på äldre dar har jag även tagit några trevande snedsteg in på sludge- och dronescenen.


Haha! Inte långrandig var det ja... Nåväl, without further ado kommer här en mysig liten fredagsvideo - på det eminenta temat vuxna män gör saker tillsammans i skogen - att öppna ögonen till. Umebandet MOLOKEN visar än en gång var skåpet ska stå (det ska uppenbarligen stå i Umeå) med finfina spåret The Titan Above Us från kommande albumet "Rural". Håll utkik efter det, kids. Det kommer att bli löjligt bra.

Ha nu en alldeles briljant helg!

/Susanne

Ny personal

Ni kommer ihåg Susanne? Gött det - för vi tänkte att vi skulle göra det kloka draget att rekrytera henne till bloggredaktionen nämligen.

/Martin

Kee Marcello, "rockstjärna"

Jag har fnissat ett tag åt att Kee Marcello ska släppa en biografi. Speciellt eftersom han döpt den till "Rockstjärnan som gud glömde" och att han i boken ämnar berätta om allt knarket som förekom i Europe. Det blir säkert en rolig läsning, på samma sätt som Börje Ahlstedts biografi var hysteriskt rolig fast den inte alls var menad så).

Imorse fräste jag så kaffe genom näsan i ett skrattanfall när jag såg att han dessutom ämnar släppa en skiva i november i samband med bokens utgivning. Skivans namn? "Europe: Redux". Skivans innehåll? Kee spelar Europe-låtar, men inte bara "sina" utan han passar på att spela in HELT RELEVANTA versioner av...you guessed it: Rock the night, Open your heart, Carrie och THE FINAL COUNTDOWN. Och givetvis bjuder han oss på sin version av humlans flykt - Bumble Kee.

"Hmm. En häst. Jag ser en häst. Det är en ganska hög häst. Kan jag kalla den för min? Den höga hästen? Jag hoppar upp och sätter mig. På min höga häst."

/Alex

DECAPITATEDs Kerim Lechner visar vad han kan

Lite bra och välljudande material börjar hitta sin väg ut på nätet när det gäller furiöst gigande DECAPITATED. Att säga att jag ser fram emot att se bandet på The Rock i Köpenhamn den 22/11 är lite av en underdrift. Framför allt när man ser och hör att det ju låter smäckbra.

/Martin

Criss Oliva och Savatage

Det var i förrgår 18 år sedan Criss Oliva dog, påkörd av en rattfyllerist. Ett i sanning tragiskt öde som drabbade en oerhört talangfull gitarrist. Jag är ett stort SAVATAGEfan och håller Streets som den absoluta favoriten, och även om jag tycker om det mesta bandet spottat ur sig så blev det onekligen en stämningsskillnad i bandet efter Criss´ alltför hastiga bortgång.

I höstmörkret tänder vi idag ett lite försenat ljus.

/Alex

Fuck The Facts

Nej, detta är inget skämt - bandet heter verkligen FUCK THE FACTS. Och de spelar grindcore. Kände att vi behövde ha något för att balansera upp Alex inlägg om KISS häromdagen då detta får stå för det mer mainstreamartade på bloggen hittills denna veckan. Inte för att jag betackar mig - det inlägget har genererat en satans statistik och trafik från forumen på Sweden Rock och Kiss Army Sweden - så pass att jag trodde att statistiken ljög då den på två dagar visade på mer besökare än vad vi hade på hela förra veckan. Nej jag skojar inte.

But I digress - FUCK THE FACTs "Die Miserable" var det ju - detta kan vara en av de mest skruvade plattor jag hört på ett bra tag. Stommen är grindcore, men bandet tweakar till sin musik med diverse tillhyggen så att det faktiskt känns som om de tillför något nytt till genren. Och det är ju inte så dumt. Hur det låter?

Kolla här.

/Martin

Dismember - Död

Antar att de flesta nu vet om att dödsveteranerna DISMEMBER lägger ner efter a whopping 23 år. 23 år - det är en jäkligt lång tid att kräla omkring och lira dödsmetall. Och bandet har ju gjort detta med den äran - ENTOMBED har alltid betytt mer för mig personligen än DISMEMBER och GRAVE - men att inte erkänna bandets betydelse för dödsmetallscenen vore som att inte erkänna vad autotuningen betyder för valfri Idoldeltagare.

Of Fire - där har ni en låt som jag verkligen har lyssnat i det närmaste sönder. Att bandet dessutom aldrig har kört med falsk marknadsföring har vi också ett exempel på i och med titeln som låten ligger på - "Death Metal". Tvivlar ni på bandets briljans är det bara att kasta sig över den bonuslista ni får här. Satan säger jag bara, vad bra det låter.

Tack DISMEMBER för all köttig death metal ni har bjudit på under åren. Ni kommer att saknas.

/Martin

Nytt på WeRock

Hoj!

Nu har vi fyllt på med recensionen på siten igen - till vänster ser ni plattan som imponerade mest på mig: DESCENDs "Through The Eyes Of The Burdened". En väldigt imponerande debut måste jag säga.

Ni hittar också recensioner av "Rat King" AS YOU DROWNs uppföljare till debutskivan "Reflection", "Four Perspectives On Death" från Skellefteås AENIMUS från mitt tangentbord.

Från övriga kollegors burkar kan ni ta del av Jonas Anderssons feta recension av MACHINE HEADs "Unto The Locust" en platta som märkligt nog inte förmår beröra mig nämnvärt - men tanke på hur mycket jag uppskattade "The Blackening" är detta rent oroande faktiskt. Mats Manhammar har satt tänderna i EDGUYs "Age Of The Joker"  om vilken han konstaterar att det numera inte är mycket kvar av den power metal som bandet stod för i början av sin karriär, och BiblioteKarin har skrivit om NETHERBIRDs "Shadows And Snow" som coolt nog är recension nummer 666 på siten. Det ni, det är min själ inte så dumt, haha!

Som om detta inte räcker kan ni också läsa Fredrik Sandbergs åsikter om ROSE FUNERALs "Gates Of Punishment" och Robert Gustafssons text om NINE COVENS "On The Coming Of Darkness".

/Martin

Apropå nystartade band

Om du heter Paul Stanley och ditt nya band heter KISS och ni ska bli världskända, då kan du ta den där bilden ni tog i trappuppgången och skicka in till en musiktidning för att visa upp er.

Allvarligt talat - detta är nog det coolaste jag hittat hittills med Kiss i tidningsväg. Värt att notera är att ett annat nytt band i samma tidning är TWISTED SISTER, och att bandet under Kiss på den bifogade bilden är LUGER (som Kiss spelade med flera gånger 1973) tillsammans med sångaren/sångerskan WAYNE COUNTY (som Kiss också spelade med 1973).

Happy monday everyone!

/Alex

Fredagslistan vecka 41

Jag föreslog för Martin att vi skulle köra en liten höstlista denna vecka, hösten har som bekant dykt upp och jag har definitivt märkt hos mig själv att jag ofta kör en viss sorts musik just vid denna årstid. Martin fläskar på med INSOMNIUM och DARKANE emedan jag går åt det betydligt mer proggiga hållet med DREAM THEATER och MARILLION. Dock avslutas listan med någon som vi båda högaktar och som, likt Kikki Danielsson, alltid är aktuell: DIO.

Såg förresten att VADER kommer med GORGOROTH till The Rock i Köpenhamn snart. Är det något man borde se? Har aldrig sett något av banden så det kanske är dags?

Helga på gott folk!

/Alex

Fredagslistan vecka 41

med Susannes Appendix

Supporta scenen: Darkane, The Scorned, Regal Demise

Gillar ni tvåtakt? Nämen oj, vilken ledande fråga inte sant? Att jag gör det torde inte komma som någon direkt överraskning.

Trots att DARKANE är ett synnerligen väl respekterat band både hemma och utomlands hör det verkligen inte till vanligheterna att dessa musikaliska ekvilibrister spelar hemma i Helsingborg. Därför tycker jag att man bör ta sig till Jutan nästa onsdag då herrar Wildoer, Malmström, Löfberg, Ideberg och Mackrory stampar loss så att brädorna ryker. Med sig har de REGAL DEMISE och THE SCORNED.

Vad? DARKANE, THE SCORNED, REGAL DEMISE
Var? Jutan, Västra Sandgatan 15
När? Onsdagen den 19/10. Insläpp kl. 19.00
Hur mycket? 50 spänn

/Martin

Eloy spelar live igen

Dra mig på en kall pilsner!

"Dear friends of ELOY,

We have finally done what you've been asking us to do for so long and so tirelessly. After a 13 year absence we have returned to the stage to play live for you. And we haven’t regretted it - your many emails have shown us that it was the right decision - even though it was a huge organizational and financial challenge.

ELOY LIVE 2012

24.MARCH.2012 Berlin, Postbahnhof
25.MARCH.2012 Hamburg, Markthalle
26.MARCH.2012 Cologne, Gloria
27.MARCH.2012 Stuttgart, Longhorn
28.MARCH.2012 ---tbd---
29.MARCH.2012 Munich, Muffathalle
30.MARCH.2012 Mainz, Frankfurter Hof"
Jag trodde att Night of the prog i år var en engångsföreteelse, men nog fan ser det ut som att jag måste åka till sauerkrautland i mars! Måtte nån fan boka dem till Amager Bio i Köpenhamn, det skulle kunna bli årtiondets spelning!!!

/Alex

Cynic revisited

Hoj!

Sugen på att höra hur "Carbon-Based Anatomy" låter lite mer? Då tycker jag att man ska trycka på länken för att höra hela titellåten.

Det låter typiskt CYNIC om man tänker på hur "Traced In Air" lät. Kritik har och lär fortsätta komma runt bristen på growl och mer metalinriktade inslag i musiken. Men det är en bra låt just nu i mina öron i alla fall.

/Martin

220 Volts första singel

En av de finaste skivorna i hela min samling är också en av de ovanligaste. Östersundspågarna i 220 VOLT gav 1982 ut sin första singel lokalt på ett bolag kallat Guntan Records, en spartanskt inspelad två-spårare som i original idag förvisso betingar ett visst värde men det förutsätter att du överhuvudtaget hittar den lille fan.


När den släpptes gick den att köpa i Östersund såklart, men även på Skivcity i Helsingborg. Han som hade Skivcity (Vims?) hade onekligen bra koll. Jag tror inte det var sådär vansinnigt många andra icke-Östersundare som sålde den. I vilket fall så köpte en god vän till mig hela två exemplar. Detta trots att den 1982 säkerligen lär ha kostat mellan 10 och 15 kronor.


Många år senare hjälpte jag sagda vän med datorer, jag vill minnas att det var i början av hans bekantskap med dylika och han var lite osäker. Det blev ett par bilfärder mellan Helsingborg och Ängelholm, och efter en av dessa bilfärder så tackade han mig så hemskt mycket för all hjälp genom att räcka över ett ex av singeln. Jag hade letat förgäves i några år och sanning att säga inte ens varit i närheten av att lyckas hitta den. Jag minns inte min exakta reaktion denna dag men efterdyningarna av den känns i hjärteroten ännu idag. Jag hade inget önskemål om någon "ersättning" för att jag bibringade min stundtals knapphändiga kunskap utomsocknes, men därför togs också den oerhört generösa gesten emot med värme.

Goda vänner och riktigt bra tidig 80-talshårdrock från Östersund. En grabb kan ha det betydligt sämre.






/Alex

Cynic

Utflippade prog/döds/fuck-all bandet CYNIC återvänder med en EP betitlad "Carbon-based Anatomy". Gissa vilket datum? 11/11 2011. Nej, jag skojar inte - det verkar vara fler än Dirk Verbeuren som har insett det lite smarta i att släppa en platta den dagen.

CYNIC är ett mycket imponerande band i mina öron. Jag gick igång som en motherfucker på bandets andra platta "Traced In Air" och tyckte att debuten "Focus" som släpptes hela 15 år innan uppföljaren var bra den med. Därför ska det bli oerhört kul att höra vad galningarna har hittat på nu. "Re-Traced"? Jag försöker inte att tänka på det klavertrampet, utan föredrar att ge bandet en ny chans. Det är de fan värda. En liten sneak-preview? You bet.

/Martin

Bent Sea

"Noistalgia". Där har ni titeln på Dirk Verbeurens grindplatta. Inte lika bra som NASUMs "Grind Finale" men helt klart i samma anda. Mr. Verbeuren kommer dessutom i sann DIY-anda endast släppa skivan som digital download.  Den 11/11 2011 kommer skivan att finnas tillgänglig på projektets hemsida. Peppen är, för att uttrycka sig milt, stor som Gargantuas hunger.

/Martin 

Gör som Alex

och gå och se DIA PSALMA ikväll. Att det inte är metal kan ni faktiskt i detta fall ge fullkomligt fan i. Det är bra helt enkelt, och hade varit bra också om bandet inte hade kört hela jävla "Gryningstid" rakt av. För mig är det smått obegripligt att det inte är lapp på luckan på The Tivoli ikväll. Bandets spelning på sommarens Getaway var förunderligt bra, och det var i solsken och på totalt opunkiga stora scenen. Då kan ni ju tänka er hur mycket bättre det är på stans bästa klubb. Precis.

/Martin

Strage går loss

Fredrik Strage. Kanske lite otippat att jag gillar den killens stil, men han kan skriva som få. Jag slukade "Fans" och gick bananas över det samlingsverk som kom för två år sedan betitlat "Strage text" trots att jag i rimlighetens namn inte borde ge ett vitten för vare sig Hamstergirls eller Morrissey. Enbart för att Strage kan skriva på ett sätt som gör det kul att läsa. Just av denna anledning tycker jag att ni ska kolla in länken till hans artikel på DN.se "Alla reglage går till elva när hårdrocken blir film" som sätter fingret på den formliga hysterin inom mainstreamen och problemen med denna kring scenen som råder just nu.

Framför allt gillar jag den avslutande meningen.

Alla reglage på hårdrockens emotionella equalizer går till elva: tragik, idioti, glädje, gemenskap, självupptagenhet, blodtörst, briljans och förmåga att unleasha the fucking fury. 

Så är det för att citera min far.

/Martin

Fredagslistan deluxe FTW!

Nu ska ni få ett bra exempel på att metalheads söker sig till Helsingborgs bibliotek. Susanne Johansson, kick-ass illustratör och metalhead har börjat ett vikariat på Ödåkras bibliotek. Detta måste vi ju såklart uppmärksamma med att låta Susanne kontribuera låtar till fredagslistan.

GHAMOREAN, känner ni till det bandet? Jag gjorde det fan inte kan jag säga. Men det låter bra. Jag kan inte säga att jag gillar allt som Susanne har tagit med, jag menar KYLESA? Såsigt som satan. Fast jag borde ju inte säga något, med tanke på att jag har med en låt från CHICKENFOOTs senaste platta.

Alex diggar inte MINISTRY. Jag har faktiskt inget emot det bandet, lyssnade idogt på Psalm 69 under gymnasietiden, men övergav bandet för andra tongångar. Inte 220 VOLT som Alex har med på listan. Definitivt inte min bag, men helt klart bättre än LouTallica. Fuck off.

Listans upplägg:

Min del är först. Avslutas med THRESHOLDs Elusive. Sen kommer Susannes del - den avslutas med AMENRAs gastkramande .Silver Needle.Golden Nail. Alex avslutar med sitt vanliga mjäk.

/Martin

Fredagslistan vecka 40

Supporta scenen: GHOST BRIGADE

Ni kommer ihåg hur till mig jag var över melankoliska GHOST BRIGADE? Nu finns det en chans att se bandet live på The Rock i Köpenhamn på söndag om man skulle känna för det. Jag känner garanterat för det, men kan dessvärre inte då jag befinner mig på annan ort i helgen. Så är det.

Anyhow:

Vad? GHOST BRIGADE, förband är A STORM OF LIGHT och INTRONAUT
Var? The Rock, Skindergade 45
När? Söndag, 9/10 kl. 19.00
Kostnad? 70 dkk i förköp, 90 dkk i dörren.

Smakprov? You bet.
/Martin

I höstrusket, med glädje

När hösten breder ut sig så kan det vara på sin plats att minnas somrigare dagar. Jag är förvisso definitivt en höst-aficionado och lyssnar på massor av King och Mercyful men även denne kan sakna sol och värme (under korta stunder).

Annars har vi en hygglig höst att se fram emot, några fräcka skivsläpp och några fräcka konserter. Det är förvisso en ganska svag konserthöst för min del men det känns ganska bra då toppen på densamma är desto bättre: ALICE COOPER på Alexandra Palace i London - Halloween Night Of Fear den 29/10, NEW YORK DOLLS och underbara CRAZY WORLD OF ARTHUR BROWN som förband. Och jag har köpt VIP-biljett så jag får träffa Alice efteråt. Det är över 17 år sedan jag sist träffade honom så jag tyckte det var dags.

Och..........snart är det 2012. I wanna wake up in the city that never sleeps.........

In flagrante delicto,
/Alex

AS YOU DROWN uppar anten

Borås är inte bara regn, Bibliotekshögskola och ett fotbollslag föraktfullt kallat Ellos FC. Ifrån sjuhäradsbygden härstammar även dödslirarna i AS YOU DROWN. Jag gillade bitvis bandets debutplatta från 2009 "Reflection". Bandet är nu på gång med uppföljaren "Rat King", och redan efter att ha lyssnat på endast tre låtar från skivan kan jag säga att detta är en klar uppning av anten. Mer teknisk och brutalt hård kommer detta att gå hem i många dödsdyrkande stugor i världen.

/Martin

Behemoths "Lucifer"

kan man läsa om här, här, här, här och här.

Vad jag tycker? Tröttaste låten på "Evangelion" helt enkelt, och videon gör mig inte alltför till mig om jag ska vara ärlig.

/Martin

Animals As Leaders - nörderi på extrem nivå.

Där har ni ju ett nörderi på extrem nivå eller hur? Tänkte väl det, haha! Jag gillar verkligen ANIMALS AS LEADERS eftersom de verkligen vågar vara så extremt nördiga vad gäller det mesta - åttasträngade gitarrer, ingen sång och musikalitet på en nivå som får hakan att droppa ner till golvet. Bandet har hittills bara släppt en platta, den självbetitlade debuten från 2009, men jag blir sannerligen inte ledsen när nu bandet är på gång med uppföljaren till denna rent makalösa platta. Och det verkara vara business as usual vad gäller bandet. Kolla bara på detta:



Ren mumma om ni frågar mig :-)

/Martin

Den mörka hösten

Ach du lieber ausgefällung, nu är det höst igen och det enda som tränger igenom dimman musikledes är då som alltid KING DIAMOND och MERCYFUL FATE.

En gång för ungefär hundra år sedan fanns det en mycket underlig skivaffär i Helsingör vars ägare antingen var sinnessjuk eller helt enkelt inte visste vad han pysslade med. Han tog oftast tio danska kronor per skiva, många skumma fynd gjordes där men det allra bästa fyndet var tveklöst Mercyfuls första EP. Den skulle dock visa sig vara lite dyrare.

Jag stegade en dag fram och frågade om han hade något King- eller Mercyful-relaterat. Han tittade finurligt på mig och tog fram något från bakom disken. Första ep´n, Rave On records 1982, den allra första pressen med vita kanter, textblad och i absolut perfekt skick. Jag fick lite lyckonäsblod men frågade vad den kostade.

-"Hahaha", skrockade han, "Den er meget sjaelden" (sällsynt, förf. anm.). Jag förberedde mig på det värsta.

-"Den vill jeg ha halvtreds kroner for" (femtio kronor, förf. anm.).

Jag betalade honom.

Och dansade runt på ett lyckorus på Helsingörs gator i fjorton timmar, med bar överkropp och buttpluggen med hästsvans ystert vinande i vinden samtidigt som jag sjöng "Han har öppnat pärleporten".

Hoppas han har kvar femtiolappen. Jag har kvar skivan.



/Alex

Whitechapel

Kommer ni ihåg WHITECHAPEL? Jag recenserade bandets "A New Era Of Corruption" förra året, och gillade med vissa förbehåll vad jag hörde. Nu är bandet på gång med nytt material i form av en EP betitlad "Recorrupted" som tydligen ska innehålla en akustisk låt, och ett antal remixar av gammalt material förutom en cover av PANTERAs Strength Beyond Strength och en ny låt Section 8. De två sistnämnda bjuder också på första tillfället att höra bandets nye trummis Ben Harclerode. Baserat på videon nedan så kan han sina grejer, minst sagt.

Riffen är precis så köttiga som på tidigare plattor, men något annat är ju inte att vänta sig när man som WHITECHAPEL har tre gitarrister, haha!

/Martin

Hatpastorn gör det igen, pt. 2

Det är ju ingen hemlighet att både jag och Alex verkligen gillar bloggen Hatpastorns Likpredikningar. Ibland går de över den redan extremt höga och fruktansvärt underhållande nivån som bloggen håller. Då är det dags att skriva ett separat inlägg om detta. För detta är så brutalt underhållande att det finns risk för inre blödningar.

Dessa galna genier har alltså filmat sig själva, i berusat tillstånd, när de snackar metal på ett hotellrum i Tyskland. Precis. Jag vet att ni tänker precis som jag: detta kan inte vara något annat än det bästa man kommer se denna veckan. Detta är såklart under förutsättning att Förintelseförsamlingen inte lägger ut del 1 och 3 redan denna veckan.

Gör er själva en riktigt stor tjänst och surfa in på denna länken. Spelar ingen roll om ni gillar black metal eller inte.

/Martin

Nytt på WeRock, samt lite firande.

En något skral recensionsomgång denna gång får jag säga. I alla fall vad gäller kvantitet. För det är sannerligen inga fel på kvaliteten på recensenternas texter. Jonte har invändningar mot att ICHORs "Benthic Horizons" är för polerad - och jag kan förstå hans invändningar, även om jag själv verkligen gillar det jag hör på tyskarnas andra fullängdare.

Allra bäst är KITTIE när de hittar balansen mellan stenhårt och känslosamt; när den nerviga rensången går hand i hand med heligt förbannad growl, och låtarna tillåts uppvisa det breda spektrum bandet är kapabelt till. Se där en alldeles utmärkt ingress till Fredriks recension av "I've Failed You" från KITTIE.

Fredrik har även tagit sig an SOLITUDE AETURNUS "In Times Of Solitude" - och han är inte nådig i sin kritik av plattan.


Från undertecknad får ni en recension av MASTODONs "The Hunter".

Sen får ni en liten bild från verkligheten. Ber om ursäkt för om någon blev rädd för den något maniska blicken jag är iklädd. Det var inte alls meningen. Alex och jag har haft en överrenskommelse att om vi på en enskild dag gick över 100 besökare på bloggen så skulle vi köpa prinsessbakelse. Ja, det låter helt bananas, men vi gillar bägge att ta alla chanser att sockra tillvaron. I torsdags bestämde sig 106 personer för att surfa in på bloggen, och vi är såklart glada över detta och tackar som satan helt enkelt.

/Martin

Så jävla metal

Jag är faktiskt sugen på att gå att se filmen "Så jävla metal" när den går upp på duken inom kort.

Bor man dessutom i Stockholm så kan man gå på releasefest för filmen på Strand. Nu bor jag inte i Stockholm, banden som ska lira ger jag inte ett vitten för, och inte ens faktumet att Falcon ryktas lansera en ny öl på festen skulle få mig att gå dit då det bryggeriet inte gör produkter som det är prio ett att konsumera för mig. Men det är ju bara jag. För er som går dit blir det förmodligen hur kul som helst. Ja, jag menar detta helt seriöst.

/Martin

Fredagslistan

Vi återvänder denna veckan med en någorlunda återställd ordning: jag har returnerat till mitt lyssnande på piskmetal, Alex till sin något mer bizarra blandning. Nog för att jag gillar progressiv hårdrock, men GENTLE GIANT kommer jag nog aldrig vilja bli intresserade av så som Alex är. Dålig musik? Nej, men inte min bag helt enkelt.

Upptäckte ett nytt band jag gärna tipsar lite extra om, PSYCROPTIC. Här gås det minsann loss på triggade bastrummor på ett tekniskt briljant sätt, vilket såklart matchas av riffkonst modell meckig. Bra lir helt enkelt.

Har ni kollat in listorna sedan innan kommer ni nog inte ha några problem att identifiera vilka låtar jag har valt, men för tydlighetens skull kan jag avslöja att listan är uppbyggd enligt varannanlåtsprincipen. Första låten är min.

/Martin

Fredagslistan vecka 39

En svart dag

Det är med sorg i hjärtat jag skriver dessa ord. Efter att ha skrivit om Hammersmith odeon i ett tidigare inlägg hade jag i höst tänkt skriva något om KB-hallen i Köpenhamn. Detta blev plötsligt aktuellt i och med att hallen brann ner igår. Brandorsaken är oklar men det stod tidigt klart att hallen inte skulle gå att rädda, taket rasade in och hallen är helt utbränd.

Det var i dagarna tjugotre år sedan jag var där för första gången, morsan tog med mig för att se KISS när jag var elva år gammal. Även om jag inte hörde så vansinnigt mycket (jävlar vad högt det var för en ovan elvaåring UTAN öronproppar....dumhuvud) så är det en av de händelser i mitt liv som jag ofta återkommer till när jag behöver piggas upp. Föga anade jag då hur många fler konserter det skulle bli senare i livet.

KB-hallen har bjudit på en unik flora av tillställningar sedan dess uppförande 1938. Få andra hallar i världen kunde skryta med att ha hyst The Beatles, Louis Armstrong, Alice Cooper, Robbie Williams, KISS, Black Sabbath, Deep Purple, Iron Maiden, Miles Davis...listan är oändlig.

Det känns nästan lite spöklikt för en sån kalenderbitare som jag att BLACK COUNTRY COMMUNION i juli i år skulle bli den allra sista konsert jag fick uppleva i hallen. Det var ju i just KB-hallen som Glenn Hughes och David Coverdale gjorde sin första spelning med DEEP PURPLE i december 1973. Glenn pratade om detta på scenen också, och det kändes lite som att en slags cirkel var sluten.

Det var ju bara fan att det sedan skulle gå så här.







Från ovan: Min första bild i KB-hallen (KISS), min sista bild i KB-hallen (BCC), fina fasaden.

/Alex

Atlantas söner återvänder

Antar att ni har uppmärksammat att Atlantas MASTODON har släppt nytt i form av "The Hunter"?

Det är ju alltid lite av en högtidsstund när detta gäng släpper nytt material - personligen har jag tokhyllat bandet till förbannelse helt enkelt därför att bandet förtjänar detta.

Plussidorna av MASTODONs musikskapande är ju många - koncepten, det vilda trumspelet hos Brann Dailor, förmågan att skriva väl sammanhållna album ("Crack The Skye", "Leviathan"), skriva skruvade album ("Blood Mountain") och en galen frenesi i musiken ("Remission"). Samt fullständigt galna videor.





Vad jag tycker om "The Hunter" får ni ge er till tåls tills på lördag då recensionen kommer upp på WeRock.

/Martin

Men för i helvete

Jag har skrivit om detta innan - folk som anser att allmän egendom är up for grabs och snor skivor på biblioteket och i förlängningen av alla som bor och jobbar i Helsingborg.

DREAM THEATER, "Awake"
LIMP BIZKIT, "Results May Vary"
EVANESCENCE, "Anywhere But Home"
BEHEMOTH, "Evangelion"
AUGURY, "Fragmentary Evidence"
JUDAS PRIEST, "Sad Wings Of Destiny"
DEF LEPPARD, "Hysteria"
THE PROJECT HATE, "The Lustrate Process"
BURZUM, "Belus"
KHOMA, "A Final Storm"
ROTTEN SOUND, "Exit"
WATAIN, "Lawless Darkness"
SOILWORK, "The Panic Broadcast"
DIMMU BORGIR, "Abrahadabra"
AC/DC, "Black Ice"
TRIPTYKON, "Eparistea Daimonos"

Där har ni några exempel på skivor som helt enkelt inte finns kvar. Jag skulle kunna räkna upp betydligt fler som har gått till inkasso. Dessa människor är såklart oftast målvakter och jag misstänker att de ärenden som vi har lämnat över till inkassobolaget inte är de enda dessa individer har på sitt samvete. Trist.

Sammantaget leder detta till att vi är nere på under 300 skivor/DVD:er i hårdrocks/metalkategorin på Helsingborgs Stadsbibliotek - och åtskilliga tusentals kronor som dessa personer helt enkelt har snott de som betalar skatt i kommunen på.

Låter jag bitter? Det är jag.

/Martin

Lågt och högt

Kollega Tomasz har redan tagit upp det totalhaveri som METALLICA och Lou Reed gör sig skyldiga till med låten The View. Detta är så dåligt att jag inte ens vill bädda in videon, utan ni får nöja er med en länk.

Jag missunnar såklart inget band att testa nya grejer, men detta ligger på en musikalisk nivå så låg att jag inte kan begripa hur någon, än mindre METALLICA vill sätta sitt namn på det. Ett så taffligt trumkomp som detta var det längesedan jag hörde. Ja, jag vet att det är Ulrich, men man kan faktiskt begära mer av en kille som spelat trummor i över 30 år än ett musikskolekomp modell 1 A. Riffen är av värsta alibikaraktär och mer sövande en en karta Sobril. Och ovanpå detta får man Lou Reed vars insats är så träskartat dålig att jag faktiskt skruvade på mig under lyssningen. Är resten av plattan av samma kvalitet kan den mycket väl kvala in som en av de sämsta plattorna som släptts. Överhuvudtaget.

Då lyssnar jag hellre på MACHINE HEAD som släppt nytt i form av "Unto The Locust" - det finns några riktiga höjdarriff på denna platta. Och detta från ett band som förmodligen kände av en viss press då föregångsplattan "The Blackening" blev tokhyllad av en i stort sett enig kritiker- och lyssnarskara. Imponerande, men jag väntar med att ge ett betyg då detta känns som ett släpp som förtjänar lite tid.

/Martin

Gentle Giant-vecka

Om Martin hade en RUSH-vecka förra veckan så blir det GENTLE GIANT för hela slanten hos mig denna veckan. Nej, det är inte norsk black metal eller sporadisk grindcore, det är den allra vackraste progrocken man kan tänka sig. Jag hade ynnesten att lära känna bandets musik för många herrans år sedan och kärleken sitter i även om de inte spelar ihop längre.

Eller jo, det gör de ju till en liten del. Runt 2007-08 startade ett coverband kallat Rentle Giant vilket även inhyste två ex-medlemmar: Gary Green (gitarr, sång) och Malcolm Mortimer (trummor). Gary var permanent medlem i bandet emedan Malcolm endast spelade på den oöverträffade plattan Three Friends från 1972. Så skrev vi 2009 och ytterligare ett tillägg gjordes till line-upen - den närmast mytomspunne originalkeyboardisten och sångaren Kerry Minnear. Nu började det även dyka upp lite youtubeklipp på denna fantastiska uppsättning musiker som även bytte namn till just THREE FRIENDS. Totalt sju personer i bandet och om man blundade gick det att tro att det var Gentle Giant man lyssnade på.

Härnäst i kedjan av fantastiska händelser var att de blev bokade till Göteborg. "Göteborg", säger nån, "det svenska bakvattnet?". Ja. En i sanning värdigt musikintresserad person på Musikens Hus som älskade Gentle Giant bestämde sig för att om de skulle spela någonstans så skulle det vara hos honom. Den tjugofjärde april 2009 körde så jag och två vänner upp till feskekörkaland. Musikens Hus är inte stort, men denna kväll kändes det gigantiskt. På min Three Friends-vinyl har jag nu personliga hälsningar från tre medlemmar ur ett av mina absoluta favoritband. Jag har fått höra musik live jag aldrig i HELVETE trodde jag skulle få höra. Få konserter har påverkat mig mer än denna gjorde.

Jag passade naturligtvis på att....eh....be en vän, ja det säger vi, en vän, spela in konserten på med ljud och bild eftersom detta troligtvis aldrig skulle hända igen. Mycket riktigt så blev denna uppsättningen av bandets tredje konsert ihop också en av de sista med sagda Kerry Minnear som snart lämnade igen. Det visste dock naturligtvis ingen då och när han sjöng Think of me with kindness med sin vackra ljusa röst var det inte ett öga torrt i lokalen.

Konserten blev dessutom den sista gången jag träffade en gammal vän som hastigt lämnade oss någon månad efteråt. En av de där "gamla skivsamlarhårdrockarna" som jag nu själv blivit, en av de som format mig och mitt sätt att lyssna och ta till mig olika sorters musik. En hälsning till dig Mats, det var en ynnest att få dela din sista spelning med dig. Good times, indeed.

Översta klippet filmades uppe vid mixerbordet, men det nedre klippet ser ut som min...jag menar min väns film. Se, lyssna, ät wienerbröd och njut!





/Alex

Fredagslistan

Fredagslistan! Den är rätt märklig denna vecka. Prick en låt från ett band som kan kallas styggt - MAYHEM - och den kommer från Alex. Annars skulle vi kunna utropa denna veckas lista till progglistan. Jo, så är det. Och det beror inte på något annat än att jag i det närmaste fullständigt snöade in på RUSH under hela veckan. Om jag tror att det kommer en backlash? Det borde ni väl veta vid det här laget att sannolikheten för att min del av nästa veckas lista består av nästan bara rens är hög då det oftast brukar funka så för mig, haha!

Vilka låtar Alex har lyssnat på? Hans del börjar med Tease Me Please Me av SCORPIONS, och om denna säger jag prick inget.

/Martin

Fredagslistan vecka 38

Snyggt

Kommer ni ihåg TesseracT? Skrev en recension av bandets "One" som kom 2011 på WeRock. Rent oförhappandes youtubade jag fram videon till Nascent. Kan inte säga att jag ångrar det då den är riktigt snygg. Man kommer såklart inte bort från greppet att bandet spelar i videon, men omgivningarna är något annorlunda. Har ni förresten tänkt på hur många band som kör med detta grepp? Så pass många så att i alla fall jag börjar längta kraftfullt efter videor där bandet är helt borttagna rent visuellt. Eller hade det blivit alltför märkligt?



/Martin

Thrash?

Enligt Alexander, kollega och stor kännare av KISS, har Gene Simmons klassat detta som thrash.



Jag replikerar. Detta är thrash.



/Martin

Bananas II

Surfade in på Blabbermouth tidigare idag. Där kunde man betitta nedanstående.



Ja, det lät ju bra, som vanligt. Ovanför videon stod det dock "for more information, visit www.dirkverbeuren.com". Så det gjorde jag ju. Och så ser man följande:

Additionally, having just returned from rehearsals with Devin Townsend, Verbeuren is currently putting the finishing touches to the debut EP of his personal project Bent Sea. Featuring vocals by Sven De Caluwe of Aborted and a soon-to-be-announced guest bass player. Bent Sea is old school grindcore in the vein of Napalm Death, Terrorizer, Repulsion, Brutal Truth and Rotten Sound.

Och går såklart fullständigt bananas! Alltså, kan ni begripa hur bra detta kan bli? Jag kan det knappt själv, men att det kommer att vara enastående står väl utom allt tvivel?

/Martin

Tv-kändis

Jag hittade nyligen ett litet favoritklipp på youtube. 1999 åkte jag och en vän runt i europa och följde IRON MAIDEN på deras återföreningsturné med Bruce och Adrian. MEGADETH var förband och på andra giget, i Rotterdam, lyckades vi tillskansa oss gästpass. Vi smet in via backstageingången och hamnade mitt i Megadeths Meet & Greet där en *liten* hög med fans fick träffa sina idoler. Holländsk TV var där också och filmade, och i klippet nedan syns Eder Ständigt Tillgivne metallbibliotekarie från ca. 3:02 till ca. 3:16 Jag står till höger och har en fräck (???) jeansväst på mig.

Det hör till saken att tv-tanten var lite jobbig, det tyckte iallafall Dave för hon "skickade ut honom" att mingla med fansen varpå han gick rakt fram till mig och polaren och sade "hey guys - please save me...". Vi talade i några minuter där, en riktigt trevlig herre alla rykten till trots. Och ännu trevligare, skulle det visa sig.

I Hamburg två dagar efter Rotterdam hamnade vi återigen på Megadeths M&G, och Dave kände igen oss bums: "Hey, weren´t you guys in Rotterdam?". Vi förklarade att vi skulle se fem respektive sju gig på turnén. Dave kallade till sig sin turnémanager och pekade bestämt på oss: "These guys gets free passes for Gothenburg". Sjukt fräckt. Sedan passade han på att tacka oss för att vi åkte runt. Han. Tackade oss? Det var en riktigt rolig och framförallt underlig känsla att få vara med om.

Det hände mer på den turnén.... Vi blev filmade av Maidens egen filmare som tyckte vi var helt rubbade och som genast skulle visa Steve filmen, vi blev vittne till både stölder och knarkande i Rotterdam, denna vidriga avkrok i det i övrigt halv-vidriga landet Holland, någon av oss blev väckt av en arg tysk tågkonduktör som spottade och fräste för att få se någons biljett, yours truly hamnade på en japansk semesterfilm i Hamburgs fina stora trädgård ljudligt yttrandes olika svenska ord för fekalier...med mera. Those were the days.



/Alex

Beyond The Lighted Stage

Jag hörde Limelight från "Moving Pictures" av RUSH tidigt 90-tal. Och föll som en fura faktiskt. Jag håller fortfarande "Moving Pictures" som en av bandets bästa plattor och har den på vinyl. Förra året kom DVD:n "Beyond The Lighted Stage" som i grund och botten är en dokumentär om bandets karriär. Bakom filmen står bland andra Sam Dunn som har gjort "Global Metal" och "Metal: A Headbanger's Journey".

Filmen är riktigt sevärd, mycket beroende på att just bandet RUSH, av många stämplade som ett av de nördigaste banden på planeten träder fram som de de verkligen är - musiker med en sällsynt hantverksskicklighet. Att bandet verkligen har gått in för att vara detta - musiker, och inte bygga sin karriär på att göra medelmåttig musik för att bli kända för sina liv vid sidan om musiken gör att jag gång efter annan bara vill ställa mig upp och applådera bandet.

För musiken är i många fall oantastlig. Jag säger verkligen inte att allt bandet har gjort är bra, men albumräckan "2112" (1976), "A Farewell To Kings" (1977), "Hemispheres" (1978), "Permanent Waves" (1980) och "Moving Pictures" (1981) är av sådan kvalitet att mycket få band kan hävda att de har en lika imponerande svit musik i sin katalog. Utgivningstakten visar inte bara på en sällsynt begåvning utan också en arbetsmoral som verkar vara i det närmaste obsolet idag.

Sugna på att kolla in filmen? Bor ni i närheten av Helsingborg är det bara att komma in och låna!

/Martin

Nya texter

Längsta recensionen jag skrivit? Kan nog vara den som ligger på WeRock just nu om OPETHs "Heritage". Komplicerade skivor tarvar långa recensioner var lite tanken med den. Dessutom som kontrapunkt, som utlovat, recension av WE CAME AS ROMANS "Understanding What We've Grown To Be" som nog kan vara den längsta skivtiteln på bra länge.

Kollegorna har tagit sig an plattor av RED HOT CHILI PEPPERS, EINHERJER och SLIDIN' JIM - variationen stor som vanlig.

/Martin

Supporta scenen: Strontium Squad

Gillar ni death 'n' roll? Då tycker jag att ni ska masa er till Lund, närmre bestämt Mårtenstorget, imorgon. Kl. 22.00 går polarna i STRONTIUM SQUAD på. Det låter svängigt och tungt om detta gäng, men jag hoppas för allt i världen att de ställer sig på gaspedalen nån gång emellanåt - annars finns risken för att åtminstone jag tröttnar ;-).

Hur det låter kan man höra här.

Alltså.

Vad? Strontium Squad
Var? Mårtenstorget, Lund
När? 17/9, kl. 22.00
Pris? Noll.

/Martin

Fredagslistan vecka 37

Sweet sweet friday! Under veckan som gått har jag njutit av ett nytt alster på den svenska musikhimlen: THREE SEASONS alster Life´s Road. Ett tips av en polare pekade mig i denna riktning och det vi finner där är ett band vars influenser lika gärna kunde vara mina. Lika delar DEEP PURPLE Mark IV, Tommy Bolin solo och Ritchie Blackmore solo i en ny fräsch mix. Fullkomligt underbart och HELVETE vad det måste svänga live. Smakprov ges i fredagslistan, som även bjuder på några hits från min personliga 80-talsvecka på facebook och självfallet även från Martins lyssnande.

Helgen, som alltid!

Fredagslistan vecka 37

/Alex

We Came As Romans

Det har ju blivit en del OPETH de gångna dagarna. Kände att jag behövde en paus från herr Åkerfeldts musikaliska eskapader så gårdagens kväll ägnades åt WE CAME AS ROMANS kommande släpp "Understanding What We've Grown To Be". Jag hade inga höga förväntningar. För det första hade Jonn Palmér Jeppsson gett skivan betyget 4 i gårdagens Sydsvenskan. Erfarenhetsmässigt vet jag att Jonn och jag inte delar många band - ANAAL NATHRAKH är dock ett av dessa, och på det kommer man ju rätt långt.



Att gossarna dessutom spelar metalcore, (eller post-hardcore, eller rock - där har ni alla definitioner av bandets musik jag hittade under lyssningen) med blandad growl och delvis autotunad rensång bättrade inte på förutsättningarna. Och så gjorde jag såklart misstaget att kolla in videon till Mis//Understanding som är av standard 1 A - band kommer ut ur turnébussen, band studsar omkring på scen, sångarna har nästan jämt ena foten på plattformen ovanför monitorerna. Ja, ni fattar.

Hade det inte varit för att WE CAME AS ROMANS kan skriva låtar som totalt kontradikterar allt detta hade det varit upplagt för en skoningslös sågning. Nu blir det inte det - recension under helgen på WeRock.

/Martin