tag:blogger.com,1999:blog-248158952024-03-18T04:03:20.862+01:00MetallbibliotekariernaMartin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.comBlogger1987125tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-60312844478297930402024-03-15T17:00:00.001+01:002024-03-15T17:00:00.141+01:00Fredagslistan 2024, vecka 11: Herr B vill se Skindred live!<p> <span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; white-space-collapse: preserve;">Pga en skidolycka vilket involverade flera vassa föremål, ett antal vithajar och en eller annan dödlig kamp mot beväpnade köksredskap blir veckans lista relativt kort i text. </span></p><span id="docs-internal-guid-4fd4b084-7fff-d18f-c427-ba6544d7162d"><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">(Redaktionens kommentar: Herr B är en idiot och har kapat av sig en bit av fingertoppen med en brödkniv.)</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Det är lite oklart hur “First Contact” gick till mellan Skindred och mig själv. Det skedde digitalt, utan tvekan, men om det var via en tur ner längs “relaterade artister” på Spotify eller någon spontan artikel på wikipedia minns jag inte. Premissen “Reggae Metal” var något oerhört spännande för en ung tonåring som precis upptäckt musik som en passion. Men det blev aldrig något mer än ett slött topp 10-försök, trots att låtarna stannade i rotation på spellistorna fram tills nutid. Inga skivor eller liknande, bara de mest spelade låtarna runt 2010-2012. Dags för förändring.</span></p><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9dOzxqTZ0UvkMSoewP_HE54Si0DMmrc1iHB5hz2i9Cnr_U-H8tzYRuffmjhS_ii4UKXRDAUYrFpGgh6oy-2Zsy9s6kJYKPueizWoog4BprKet4Gvs_qInFwPpLHikwwYcOlgTLCH3BpcJVDJLHpgDYwDCYx_0NBDAMuCnXpmow9365GKeCqJG/s2048/Skindred-August-2023-Kerrang-cover-story-header-2-credit-Paul-Harries.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1152" data-original-width="2048" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh9dOzxqTZ0UvkMSoewP_HE54Si0DMmrc1iHB5hz2i9Cnr_U-H8tzYRuffmjhS_ii4UKXRDAUYrFpGgh6oy-2Zsy9s6kJYKPueizWoog4BprKet4Gvs_qInFwPpLHikwwYcOlgTLCH3BpcJVDJLHpgDYwDCYx_0NBDAMuCnXpmow9365GKeCqJG/s320/Skindred-August-2023-Kerrang-cover-story-header-2-credit-Paul-Harries.jpg" width="320" /></a></div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div></div></span><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Skindred är då ett Reggae metal (eller nja, NU-metal med reggae-tematik) från Wales som tuffat på i dryga 25 års tid efter tidigare reggae-metal/punk fusion projektet Dub War föll samman runt milleniumskiftet. De har släppt 8 skivor, varav jag hunnit med de 4 första: </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Babylon</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (2002), </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Roots Rock Riot</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (2007), </span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Shark Bites and Dog Fights</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (2009) och U</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">nion Black</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (2011)</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Det börjar rätt bra med första skivan, det gungar gott med fantastisk karisma och sång från sångare Benji Webbe. Droppade gitarriff med en Digitech Whammy ger ett väldigt typiskt NU-metalsound. Det är även några mindre lyckade försök till akustiska nummer som de inte riktigt får rätt på.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjn5t_WOM3-_gvmjIbO3PCm_pXOgqiy-FzfyXbWbm56A05j-SqhgN7tW9bI1XPyHq5_P5j5zsYA4vMinG0kLWWU4DOaiaj8OGvqNnsighh2Z-1fzNdzddwSXKHJgWv8KBqldY0zQzwMYfX9hwPalzO1WOUCZiwHHLNYjkTL7d43STeLykZL952b/s280/Skindred_Babylon_(Lava).jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="280" data-original-width="280" height="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjn5t_WOM3-_gvmjIbO3PCm_pXOgqiy-FzfyXbWbm56A05j-SqhgN7tW9bI1XPyHq5_P5j5zsYA4vMinG0kLWWU4DOaiaj8OGvqNnsighh2Z-1fzNdzddwSXKHJgWv8KBqldY0zQzwMYfX9hwPalzO1WOUCZiwHHLNYjkTL7d43STeLykZL952b/s1600/Skindred_Babylon_(Lava).jpg" width="280" /></a></div><br /><p></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Andra skivan är lite av en dal, den känns längre trots att speltiden är kortare. Dåligt tecken, ledsingeln Ratrace talar för hela alstret. Man provar lite mer pop-punkiga grejer som är sådär. </span></p><div><span><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXSQPc7QkBR_SzzX1jAr79zCnLKxdVEIVshDRUbwJ5KG7gsyjb60MIo3CL-5wQXOSPjdQP8dbeEJ6f65PXd6PUq5OZEG6j79bfddoax0Qv6bWoxhsSYx0RdhXP0sH099TdpTIWfr5PUw5_GdtKc6MiSBrhFcoYC48w5Gik1-OH87-FAKgIG7kj/s203/Skindred_rrr_cover.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="203" data-original-width="200" height="203" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXSQPc7QkBR_SzzX1jAr79zCnLKxdVEIVshDRUbwJ5KG7gsyjb60MIo3CL-5wQXOSPjdQP8dbeEJ6f65PXd6PUq5OZEG6j79bfddoax0Qv6bWoxhsSYx0RdhXP0sH099TdpTIWfr5PUw5_GdtKc6MiSBrhFcoYC48w5Gik1-OH87-FAKgIG7kj/s1600/Skindred_rrr_cover.jpg" width="200" /></a></div><span><br /></span></div><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Tredje skivan är också måttligt enformig, dock i en annan riktning. Energin känns bättre och “roligare” och de börjar få till några riktigt anthemic refränger som nog är riktigt storslagna live. Webbe får igen riktigt flexa sig som en fantastisk frontman, och det börjar dyka upp lite elektroniska element.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdiwQzL1e9KUVUfQiqRt8B_Riu_bS9p_aCkV2uJXKbg5jDYuJ7F_OsoxfBQHIsfC4OX0j1LhHw6taxBUVCfegbaJAcQNcCl6LkGZX4way0xwHpvXdM0xW_8Y4bSa9YvRT9K5irzb7Nq0kdYTjXmGvYwktb2Ytr1044RKH3t9TAVf2w-NnFQ7SP/s316/Skindred_-_Shark_Bites_and_Dog_Fights.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="316" data-original-width="316" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdiwQzL1e9KUVUfQiqRt8B_Riu_bS9p_aCkV2uJXKbg5jDYuJ7F_OsoxfBQHIsfC4OX0j1LhHw6taxBUVCfegbaJAcQNcCl6LkGZX4way0xwHpvXdM0xW_8Y4bSa9YvRT9K5irzb7Nq0kdYTjXmGvYwktb2Ytr1044RKH3t9TAVf2w-NnFQ7SP/s1600/Skindred_-_Shark_Bites_and_Dog_Fights.jpg" width="316" /></a></div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span><p></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Fjärde plattan, halleda. Här tycker undertecknad att bandet verkligen hittat sig själva. Trots att skivan är den längsta av dem som lyssnats på gick den fortast att lyssna igenom. Det händer mycket mer i låtstruktur, skiften i dynamik och medryckande rytmer. Definitivt mer “mainstream” eller poppigt. Reggaen får även mer liv på skivan.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht8h6hYBd3FikvHNgp9zFjkeNGO7gMUR5HDHq4DA44CKzUTY4UGbhB1o-L3qVYhKBmGcV1fxPnQdajOa3IEeHkU7rxE_gnDfu4mHjl2uTrEscVQ_UwHVM9suGz9B3s84uG6S25wOrSJbeDMPYNDxCLeFo0-oGfRM48EYyG9eErAG7Eou_22Teq/s316/Skindred_-_Union_Black.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="316" data-original-width="316" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEht8h6hYBd3FikvHNgp9zFjkeNGO7gMUR5HDHq4DA44CKzUTY4UGbhB1o-L3qVYhKBmGcV1fxPnQdajOa3IEeHkU7rxE_gnDfu4mHjl2uTrEscVQ_UwHVM9suGz9B3s84uG6S25wOrSJbeDMPYNDxCLeFo0-oGfRM48EYyG9eErAG7Eou_22Teq/s1600/Skindred_-_Union_Black.jpg" width="316" /></a></div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span><p></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Union Black släpptes precis innan Korn introducerade dubstep till NU-metal (eller åtminstone gjorde det populärt). Som jag förstår det gick Skindred in hårt med det på skivorna som följer, och jag är inte helt övertygad. Dock har jag haft så roligt att jag kommer absolut lyssna vidare.</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Det känns som att ödet leder mig mot att lyssna på de riktigt megatöntiga NU-metalbanden (</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">redaktionens kommentar: Antydan att det finns BRA NU-metal är en åsikt unik för Herr B och stöds inte av bloggens andra skibenter.</span><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">) och sen rapportera tillbaka. Men…tänk att vakna upp en dag och inse att man tycker om Limp Bizkit? Är det verkligen värt risken?</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">//Herr B, 9-fingrade marodören himself</span></p><div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></div><div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><a href="https://open.spotify.com/playlist/3OkVFZHkimDD4nRRoyhirb?si=60a970332f3a4fdb" target="_blank">Här hittar ni listan!</a><br /></span></div></span>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-89256930820294963472024-03-08T10:25:00.000+01:002024-03-08T10:25:04.378+01:00Fredagslistan 2024, vecka 10: Fem finska (trum)pinnar del 1. <p>Vad ska man säga om den finska black metal scenen? Det vi kan börja med att den har funnits länge med band som exempelvis Beherit (bildades kring 1989) och Impaled Nazarene (bildades 1990). Jag som i flera år mer eller mindre bara lyssnade på finsk black metal av varierande kvalitet kan nog säga att det ändå finns ett gemensamt sound i många fall. Det är ofta ganska melodiöst men med en produktion och ljudbild som är rå och närmast för tankarna till äldre demoinspelningar på analoga medium. Ett exempel på detta är Satanic Warmasters skiva "Nachzeherer" från 2010. Jag tycker också att det var med den skivan han peakade men det verkar jag vara ensam om i världen att tycka. </p><p>En annan rolig detalj är att väldigt många band delar medlemmar. Om man tittar lite på Metal archives är jag nästan övertygad om att alla finska black metal band har medlemmar som på något sätt har varit involverade i banden Horna eller Behexen. </p><p>Kollar man också på medlemmarna i de ovan nämnda orkestrarna inser man hur många band de håller på med. </p><p>Nu skulle jag kunna fortsätta i en evighet om finska black metal band men för den som är intresserad kan jag varmt rekommendera boken "The Devil’s Cradle: The Story of Finnish Black Metal” av Tero Ikäheimonen. Ta dock allt med en nypa salt. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiM0RRi84u-6zQzY3KGS5JCegvQKnk88ixq_PoOkVW1hPDnzwOpHUYGkuiMfbhL6hOD-XsIdVcQQoRbOwC8pKWxUWo7n4Bn5HUHz8ex2Mx3-nJNnMGDyXnohQvuvt4_qMLRxKUhZNqZyghr7dK7LvHXVUuGiwY7aMlWzsTRa2Fzu5j4mxG_Fdc/s900/devils%20cradle.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="900" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjiM0RRi84u-6zQzY3KGS5JCegvQKnk88ixq_PoOkVW1hPDnzwOpHUYGkuiMfbhL6hOD-XsIdVcQQoRbOwC8pKWxUWo7n4Bn5HUHz8ex2Mx3-nJNnMGDyXnohQvuvt4_qMLRxKUhZNqZyghr7dK7LvHXVUuGiwY7aMlWzsTRa2Fzu5j4mxG_Fdc/s320/devils%20cradle.jpg" width="320" /></a></div><p><br /></p><p>Jag kan ärligt talat inte riktigt säga vad det var som gjorde att jag föll för finsk black metal. Kanske är det för mig som för många andra i Sverige med finska rötter att man längtar efter något man inte riktigt har upplevt själv? Eller kan det vara så att musiken helt enkelt är jävligt bra ? Jag ska dock lägga in en rätt rejäl varning att den finska marken verkligen är ett minfält när det kommer till politiska åsikter. Detta kan avskräcka en del personer och det kanske det också borde göra men jag brukar personligen välja bort det som är mest uppenbart NSBM när jag lyssnar. </p><p>Nog med svammel. Här kommer fem finska låtar som jag har diggat genom åren. Kommer återkomma till detta ämne vid senare tillfälle i bloggen. True finnish black metal (TFBM) är stark. /Oscar K. </p><p>Listan hittar ni <a href="https://youtube.com/playlist?list=PL-mOndy6z3hTQG7CPcC3-98tujIMxIsY3&si=DipdZIdDEKWitsoM">här</a>. </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioQINqdRr83h-BqTtuVqDKDYjUEAXA_cZkGhbTekkvEbTxFKIngploCKLdjnO5WCbZCZN43CLxrCt2xhxnbkTLJ07DJMb3w5buBgf_ltSgWpOURkPk_cXRGSTfRGJ7n4RC1-vhBvr1fuWIqSxBpB7qI0RKlATQNC9bU4WwKMAiy9jOcFfU7Hbx/s300/morgal.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="187" data-original-width="300" height="187" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEioQINqdRr83h-BqTtuVqDKDYjUEAXA_cZkGhbTekkvEbTxFKIngploCKLdjnO5WCbZCZN43CLxrCt2xhxnbkTLJ07DJMb3w5buBgf_ltSgWpOURkPk_cXRGSTfRGJ7n4RC1-vhBvr1fuWIqSxBpB7qI0RKlATQNC9bU4WwKMAiy9jOcFfU7Hbx/s1600/morgal.jpg" width="300" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><b>Morgal - <i>Blood for Atazoth</i> ("Mistress of blood", 2017, Spread Evil Productions)</b>. blir dagens old school black /heavy /speed metal. </p><p>Det är en svår grej att blanda black metal med äldre och framförallt mer melodiösa metal genrer. Ofta faller det ganska platt om det inte handlar om death eller thrash enligt mig. Naturligtvis finns det undantag som Nifelheim och nu skulle jag vilja lägga till Morgal. Även om musiken har inslag av traditionell NWOBHM och likande så lyckas bandet ha kvar den råa och ärligt talat ganska så kaotiska ljudbilden. Framförallt trummorna låter helt sjukt vid vissa tillfällen. Detta skrevs vid tiden för släppet av denna ep och nu har bandet släppt bland annat en fullängdare. </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ1_H8kTQlIkg02FRuUkGOY1JF8t2DInAa8UiIaeUFhAaJmaixzcMG8Ys9NQTQoJ1Q2aIN4x7izmAUV5T3zc1Bm4ygch1rlAdDvBF590BCf7udnxQxdc8fu_amwjrD8Fl_WPcGm2DjdhO6CMOMn9FKOk3ysk2RcN8x8DUkhAyMS1UCHm0BFuAd/s450/urn.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="450" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ1_H8kTQlIkg02FRuUkGOY1JF8t2DInAa8UiIaeUFhAaJmaixzcMG8Ys9NQTQoJ1Q2aIN4x7izmAUV5T3zc1Bm4ygch1rlAdDvBF590BCf7udnxQxdc8fu_amwjrD8Fl_WPcGm2DjdhO6CMOMn9FKOk3ysk2RcN8x8DUkhAyMS1UCHm0BFuAd/s320/urn.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><b>Urn - <i>Hail the king</i> ("The burning", 2017, Iron Bonehead Productions).</b> är äkta finsk black/ thrash.</p><p>Urn har hållit på med att spela ondskans musik sen 1994 eller däromkring. Medlemmar från legendariska Barathrum men detta är mer röj. Denna låt är tagen från deras fjärde fullängdare. Låter gött. Rekommenderas för alla galningar där ute som precis som jag inte kan få nog av smutsig black/ trash i den stil som norrmän annars har bemästrat. Ylande gitarrer och sång som låter 80-tal och allmänt lite sluskigt. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghS1c8-k8HIe7RhKEgBgIBvePSsYbZYuTvFXnsYhaXhKGD9Ndi3KG0AeP8dHIbd_8_61BSV_2ua8CMluFsJsEuR5TW5VeXMY4C3wkAo5z7jAj47qVGXqc37uXJE8QnqSYy_hhBlLCOYR8Dna7S5rckwNVSuKz-Qbl8eeHMZq9QKWFhRDeEzCFT/s417/ride.gif" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="306" data-original-width="417" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghS1c8-k8HIe7RhKEgBgIBvePSsYbZYuTvFXnsYhaXhKGD9Ndi3KG0AeP8dHIbd_8_61BSV_2ua8CMluFsJsEuR5TW5VeXMY4C3wkAo5z7jAj47qVGXqc37uXJE8QnqSYy_hhBlLCOYR8Dna7S5rckwNVSuKz-Qbl8eeHMZq9QKWFhRDeEzCFT/s320/ride.gif" width="320" /></a></div><div><br /></div><div><b>Ride For Revenge - <i>Remember the curse </i>("Ride for Revenge/Torturium split", 2006 , Bestial Burst) </b></div><div><br /></div><div>RFR är ett riktigt skumt band. Primitivt och långsamt men ändå med en stark black metal grund. Denna låt är tagen från deras 10″ split med det utmärkta finska bandet Tortorium. Jag har hört en hel del med Ride for revenge och även om man kanske inte kan säga att bandet utvecklas så släpper de väldigt stabilt material. Gillar man det så gillar man det helt enkelt. Detta är musik som förmodligen kan sägas vara för den som är väldigt smart eller väldigt dum. Jag vet inte i vilken av kategorierna jag själv hamnar i. Ibland pratas det om "caveman metal" men jag har aldrig hört Ride for Revenge nämnas i det sammanhanget. Kan tänka mig att folk som tycker om mer plågsam och dissonant och experimentell metal kan uppskatta bandet.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKu702nM336QPiSzS1pgy5jH5G80q4vU9oOrgqhh0OSGO5drEiFVEedrF_JkuKOGIn1uaTyoeR2YBvhEAZhf2He6XTpMUqYubZ4ukfU0o9FN1vX9dieQXVjy9dssjUM9MrW7ZxOHCCcewGTivmoRjJKh98K8kYXrFTXHlfueKBGhhAB1KjEt4m/s390/abyssion.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="390" data-original-width="390" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKu702nM336QPiSzS1pgy5jH5G80q4vU9oOrgqhh0OSGO5drEiFVEedrF_JkuKOGIn1uaTyoeR2YBvhEAZhf2He6XTpMUqYubZ4ukfU0o9FN1vX9dieQXVjy9dssjUM9MrW7ZxOHCCcewGTivmoRjJKh98K8kYXrFTXHlfueKBGhhAB1KjEt4m/s320/abyssion.jpg" width="320" /></a></div><br /><div><br /></div><div><b>Abyssion - <i>Pysähdyn Kuuntelemaan Hiljaisuutta</i> ("Luonnon harmonia ja vihreä liekki",2015, Svart Records) </b></div><div><br /></div><div>Okej. Finskt black metal vansinne. Denna låt ska tydligen översättas till "Jag stannar för att lyssna till tystnaden". Inget sånt här kan jag lova. Lyssna på de första trettiofem sekunderna. Det är som att gitarristen kommer av sig och sen väntar på att komma in igen medan trummorna bara manglar på. Låter sjukt men funkar väldigt bra. Fick tips av en finländare att detta skulle vara den bästa finska plattan på de senaste åren och även om jag kanske inte håller med om det så är skivan väldigt speciell. Det är punkigt, psykadeliskt och med skumma sci-fi effekter i brist på bättre ord. Det låter utomjordiskt men ändå organiskt. Svårt att förklara men spännande och vi fortsätter gräva i den mer psykedeliska varianten av finsk black metal.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-CaBT02p1XlQeftbSPjUS67JujYXjUzukt_UIKpLTy_pgGIMwFw9hXjfgTsgojxZ6VJBS2TTpKMMcEF7slzQuzvyk-o4HmrIXSEVnny6DUZkftUpKuZaC7P1nEwedTX9aLaMElaTMXx7Zn3n7TrtIr3CK_Qp8M34ByZft22mdz7PZBea6lKEA/s531/Cornigr.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="531" data-original-width="410" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi-CaBT02p1XlQeftbSPjUS67JujYXjUzukt_UIKpLTy_pgGIMwFw9hXjfgTsgojxZ6VJBS2TTpKMMcEF7slzQuzvyk-o4HmrIXSEVnny6DUZkftUpKuZaC7P1nEwedTX9aLaMElaTMXx7Zn3n7TrtIr3CK_Qp8M34ByZft22mdz7PZBea6lKEA/s320/Cornigr.jpg" width="247" /></a></div><div><br /></div><div><br /></div><div><b>Cornigr - <i>Shroud of satan</i> ("Relics of inner war, 2011, Terratur Possessions)</b></div><div><br /></div><div>Som ni som följer denna bloggen vet och ni som känner mig privat så är det finsk black metal som jag mest av allt gillar. Det finns något speciellt i den, ofta är den ganska primitiv och rå samtidigt som det finns melodier gömt under det hela. Dessutom tycker jag att engelska och finska är de bästa språken att sjunga black metal på. </div><div><br /></div><div>Detta är i alla fall Cornigr och jag tycker det är ganska typisk finsk svartmetall. Det manglar på och är allmänt gött. Det ska tilläggas att produktionen är väldigt rå. Cornigr var ett enmansprojekt som fanns mellan 2002 och 2015. En fullängdare hann det släppas och det är ingen slump att det kom ut på det alltid lika tillförlitliga norska bolaget Terratur Possessions. Band som Cornigr, Vordr och Theriomorph är alla finska som passar in i det sound och approach skivbolaget pushar. </div><div><br /></div><div>Jag kommer att återkomma till den finska scenen vid senare tillfälle. Det kommer fortfarande väldigt mycket bra från vårt grannland i öst som jag tycker förtjänar att uppmärksammas. Missade ni låtarna finns listan <a href="https://youtube.com/playlist?list=PL-mOndy6z3hTQG7CPcC3-98tujIMxIsY3&si=DipdZIdDEKWitsoM">här.</a></div><p><br /></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-22358305682654630512024-03-01T10:14:00.002+01:002024-03-01T18:11:37.692+01:00Fredagslistan 2024, vecka 9: NWOBHM!<div><p> </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwpIXtoj61oWHYcIX2AQXLJA3wfWJkw9sKBwHiFrLVO784rEAM-suXvVMOkcbg4ln_1jc3IFd90WzcRKS0hVKlAinPIKHi03tAQioYsLQ9Dsx28E6NIyu7MUcw3Rx-7AP1lAQTftmBvFOngwWCt_69Bz-_FoeK63kfPpZcoWKBxuf-Zdq5HKX4/s1500/nwobhm%20bok.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1500" data-original-width="954" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhwpIXtoj61oWHYcIX2AQXLJA3wfWJkw9sKBwHiFrLVO784rEAM-suXvVMOkcbg4ln_1jc3IFd90WzcRKS0hVKlAinPIKHi03tAQioYsLQ9Dsx28E6NIyu7MUcw3Rx-7AP1lAQTftmBvFOngwWCt_69Bz-_FoeK63kfPpZcoWKBxuf-Zdq5HKX4/s320/nwobhm%20bok.jpg" width="204" /></a></div><br /><p></p><p>I egenskap av bibliotekarie är det dags för ett boktips: härom veckan hade jag det stora nöjet att sträckläsa Michael Hanns bok "Denim & Leather: The Rise and Fall of New Wave of British Heavy Metal". Boken är baserad på en enorm mängd intervjuer med i princip alla som var med i vågen av ny hårdrock som exploderade i Storbritannien åren kring 1980 - radio-DJs, arrangörer, fans, producenter, och inte minst: musikerna själva, från arenarockarna DEF LEPPARD till häxmästarna i WITCHFYNDE. Band som blev störst i världen, band som tynade bort, band som harvat på i årtionden av motgångar. Inte sällan med helt olika minnen och uppfattningar om hur det egentligen gick till - vem lurade vem, vem var först, hur viktig var egentligen punken - vilket bara bidrar till läsglädjen.<br /></p><p><br /></p><p>Även om man inte gillar musiken, går det inte att bortse från den erans betydelse för allt vad hårdrock inneburit de senaste 40 åren. Första independent-bolaget för metal (Neat Records), första tidningen (Kerrang!), första renodlade metalfestivalen (Donington Monsters of Rock 1980), den klassiska hårdrocksuniformen (denim, läder, patchar), grunderna till black death och thrash metal - allt kom ur NWOBHM-rörelsen. I den mån det kan kallas en rörelse - därom diskuterar de mer eller mindre lärda i boken. Men det får ni själva läsa om.</p><p><br /></p><p><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLir5Nvun1BvwpYExmDQg_s3" target="_blank">Här följer alltså en radda riktigt bra låtar från 1979-1983, av både större och mindre band relaterade till den nya vågen av brittisk heavy metal. <span style="font-size: large;">LET'S ROCK!</span></a></p></div><p style="text-align: center;"><b><br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>SAXON - Rainbow Theme / Frozen Rainbow ("Saxon" 1979, Carrere Records)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR3Kp4W-8RlEXZjD1IOBBq9ruqvh_8IOLyZUjtLWVz6cQ4c-sHlFBh7daE_90l7YpST4DHIJa3ZBi73stUEbR0WDMNQJQ_Gof-py-TTO1zSAV8Rod-gL90vIR5E3rsaiJQe6tyZBJzpnHaEmlR999xndEDrJCsf7EjKCknnN_7BEAfSRBFUa_1/s475/nwobhm%20saxon.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="474" data-original-width="475" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgR3Kp4W-8RlEXZjD1IOBBq9ruqvh_8IOLyZUjtLWVz6cQ4c-sHlFBh7daE_90l7YpST4DHIJa3ZBi73stUEbR0WDMNQJQ_Gof-py-TTO1zSAV8Rod-gL90vIR5E3rsaiJQe6tyZBJzpnHaEmlR999xndEDrJCsf7EjKCknnN_7BEAfSRBFUa_1/s320/nwobhm%20saxon.jpg" width="320" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>HOLOCAUST - Death or Glory ("The Nightcomers" 1981, Phoenix Records & Filmworks)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeiaaFedm46_ee6AUCF2CTdnLh68-WtUu9_1rVSM26yfWRug-JtijVKSmIJoSsNJ3u9hikNk-OGO2rMHPd7eepGOGn0UdF7lhdEZanV1cTKzWZlYqems5MwgAzSvPjXAzGROPGdKwtBF62MPwqyx95pQMlg-7lqXCqRaTTqDfYAXvC-OCFCddW/s500/nwobhm%20holocaust.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjeiaaFedm46_ee6AUCF2CTdnLh68-WtUu9_1rVSM26yfWRug-JtijVKSmIJoSsNJ3u9hikNk-OGO2rMHPd7eepGOGn0UdF7lhdEZanV1cTKzWZlYqems5MwgAzSvPjXAzGROPGdKwtBF62MPwqyx95pQMlg-7lqXCqRaTTqDfYAXvC-OCFCddW/s320/nwobhm%20holocaust.jpg" width="320" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>DIAMOND HEAD - The Prince ("Lightning to the Nations" 1980, independent)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqgChatqXXX2cwfDEVZPxPEjf4jT_mA90KGonGAMs8mRYARS-9pg20vqy4TbPQFxnWvp-SZQKCoxeB5E79aO0gqaQDOkT7LSO3MaHZintP2xIjkktPd-an0X3GPdGUA-8QRWkpBfEtzHgMyGSuSxaj6C_xbKIoV1iFlbhtlGqrrsQA1oR1kTGN/s480/nwobhm%20diamond%20head.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="480" data-original-width="480" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqgChatqXXX2cwfDEVZPxPEjf4jT_mA90KGonGAMs8mRYARS-9pg20vqy4TbPQFxnWvp-SZQKCoxeB5E79aO0gqaQDOkT7LSO3MaHZintP2xIjkktPd-an0X3GPdGUA-8QRWkpBfEtzHgMyGSuSxaj6C_xbKIoV1iFlbhtlGqrrsQA1oR1kTGN/s320/nwobhm%20diamond%20head.jpg" width="320" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>SARACEN - Horsemen of the Apocalypse ("Heroes, Saints & Fools" 1981, Nucleus Records)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtKGLE_QR2KJSU8ZOanT1PO_ncv86gsz4Ij4QSH9q65EfXN8SgKUvvgm0ThEFvpTlPzb2OhOwYZga4OeEPPJ8o4uW0pYFYMAogEML8c5mwzHqtd0zHmTNfO4BUTaBuDWoulaHGF2a3QPoGJ-Xw7gAwDhvl36ssCy9q1SfOkhkW7IbAd0F-1OdO/s280/nwobhm%20saracen.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="280" data-original-width="280" height="280" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjtKGLE_QR2KJSU8ZOanT1PO_ncv86gsz4Ij4QSH9q65EfXN8SgKUvvgm0ThEFvpTlPzb2OhOwYZga4OeEPPJ8o4uW0pYFYMAogEML8c5mwzHqtd0zHmTNfO4BUTaBuDWoulaHGF2a3QPoGJ-Xw7gAwDhvl36ssCy9q1SfOkhkW7IbAd0F-1OdO/s1600/nwobhm%20saracen.jpg" width="280" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>SATAN - Trial by Fire ("Court in the Act" 1983, Roadrunner Records)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiFj2_STGaHuJim6YDj4lvKMcJLeYxBTaQQWNddUXJpam-VpbJq5_vxGSu838fUxtBwF-GaB_MqRTHQD8OX71r_oiHLRP9f9On6L2bBkmnVMxxauwgohq7-cvg1zINmZ5jiF6O9-PP_V54R1-9R7LM5NsLbe3UlFB-xR79RxedLo74AEH2IFY6/s400/nwobhm%20satan.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="398" data-original-width="400" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiiFj2_STGaHuJim6YDj4lvKMcJLeYxBTaQQWNddUXJpam-VpbJq5_vxGSu838fUxtBwF-GaB_MqRTHQD8OX71r_oiHLRP9f9On6L2bBkmnVMxxauwgohq7-cvg1zINmZ5jiF6O9-PP_V54R1-9R7LM5NsLbe3UlFB-xR79RxedLo74AEH2IFY6/s320/nwobhm%20satan.jpg" width="320" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>GIRLSCHOOL - Emergency ("Demolition" 1980, Bronze Records)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd28Nr442x37rnJIRpNgXJ6RgPo8JDxMYyOUrJZthETyHsiYLvSUwOoFVAQOol8kVHj1y8G0j1aOQ0yJWkpeJXD7JGytW5pWANRCOwHbgSdPJ45GyDLAv27CyP8fwpT517m0XOTuN5mn9oEfik82JO0jRiBPU0PtwachUB7A9GbST4FAl2zEFv/s508/nwobhm%20girlschool.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="508" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgd28Nr442x37rnJIRpNgXJ6RgPo8JDxMYyOUrJZthETyHsiYLvSUwOoFVAQOol8kVHj1y8G0j1aOQ0yJWkpeJXD7JGytW5pWANRCOwHbgSdPJ45GyDLAv27CyP8fwpT517m0XOTuN5mn9oEfik82JO0jRiBPU0PtwachUB7A9GbST4FAl2zEFv/s320/nwobhm%20girlschool.jpg" width="315" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>ANGEL WITCH - Baphomet ("Metal for Muthas" samlingsalbum, 1980, EMI)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA_q6TUsBd6dE4H8Cy5r3aJ-RtMeFKQhqiFmJZr9sod7qaVQG_J3vz20w7tXcMJTNSTJ4PXlzSwRq6hDRJDFqN1_-Rc3J3YDIZ2AYLWid0ZWI-_X72SwZhZENYFqRFxBc-T11scls8mjFtDfZ2RTK6MlmF13prTik4cxW1sAKiWHBx8Bmfz0PP/s316/nwobhm%20Metal_for_Muthas.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="316" data-original-width="316" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiA_q6TUsBd6dE4H8Cy5r3aJ-RtMeFKQhqiFmJZr9sod7qaVQG_J3vz20w7tXcMJTNSTJ4PXlzSwRq6hDRJDFqN1_-Rc3J3YDIZ2AYLWid0ZWI-_X72SwZhZENYFqRFxBc-T11scls8mjFtDfZ2RTK6MlmF13prTik4cxW1sAKiWHBx8Bmfz0PP/s1600/nwobhm%20Metal_for_Muthas.jpg" width="316" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>QUARTZ - Wildfire ("Stand up and Fight" 1980, MCA Records)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghEG87cn1qkMrzgxOrQPi-pV5Ann0qofIdp2DZ9wXdWd9nEPnE1rW6K1BhYbUVO3CvZKCV1klICqCsWFRuRODkhwJt7Cz9MtNnmRxtINvJc-lCj1l2XibiE8KQYU9AAyi9iVINmFCtb_bvoQrQ0uh7ljX5E5hyphenhyphenxG6yXPzVk8wvmE4RP9812SKF/s200/nwobhm%20quartz.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="200" data-original-width="200" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEghEG87cn1qkMrzgxOrQPi-pV5Ann0qofIdp2DZ9wXdWd9nEPnE1rW6K1BhYbUVO3CvZKCV1klICqCsWFRuRODkhwJt7Cz9MtNnmRxtINvJc-lCj1l2XibiE8KQYU9AAyi9iVINmFCtb_bvoQrQ0uh7ljX5E5hyphenhyphenxG6yXPzVk8wvmE4RP9812SKF/w299-h299/nwobhm%20quartz.jpg" width="299" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>RAVEN - Hell Patrol ("Rock until you drop" 1981, Neat Records)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsb6TnkRQYRtw31SwN1_31ogFalwiQoYnnJ9Uh7miyt11WSv4RmZ2eZME1L3pfzVwTLTBnLQNiINjtyJq-jbCZtTz-Yqwc0NGAVspu2ZqgxEldT1_X-sIhWxBeCNc5Ks5slOybGgzuZweoeyY3KhVxqYnKY0dBgIJeFmBhNZrDnm-tce9oQWlY/s300/nwobhm%20raven.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="300" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjsb6TnkRQYRtw31SwN1_31ogFalwiQoYnnJ9Uh7miyt11WSv4RmZ2eZME1L3pfzVwTLTBnLQNiINjtyJq-jbCZtTz-Yqwc0NGAVspu2ZqgxEldT1_X-sIhWxBeCNc5Ks5slOybGgzuZweoeyY3KhVxqYnKY0dBgIJeFmBhNZrDnm-tce9oQWlY/s1600/nwobhm%20raven.jpg" width="300" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>WITCHFINDER GENERAL - Free Country ("Death Penalty" 1982, Heavy Metal Records)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcVKYE5bKJJ70dR6xEcyAUM4qJVbeJoHw-kA6HYJw0lC0m7w1lK8UGEYVklw4J0GsVyWcG0ybkk0R0wjB2dmFn-7grTW8ww6QyUswDCX6ExTmcBhm8inBWWUG1xKhJpO6aH6QVfStKyRKYNSNKhZ9o72S7JovxHxD0jPSjazbsGtL2uMDG_4_G/s600/nwobhm%20witchfinder.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcVKYE5bKJJ70dR6xEcyAUM4qJVbeJoHw-kA6HYJw0lC0m7w1lK8UGEYVklw4J0GsVyWcG0ybkk0R0wjB2dmFn-7grTW8ww6QyUswDCX6ExTmcBhm8inBWWUG1xKhJpO6aH6QVfStKyRKYNSNKhZ9o72S7JovxHxD0jPSjazbsGtL2uMDG_4_G/s320/nwobhm%20witchfinder.jpg" width="320" /></a> <br /></b></p><p style="text-align: center;"><b>VENOM - Witching Hour ("Welcome to Hell" 1981, Neat Records)</b></p><p style="text-align: center;"><b><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikwc5sbDUnrT3UjKgqPoLuErPponZa9a533YMo888ubxZTludY7tm9dXxpSsg-_C_LI78Afmisz6qHJiEB7m4pdUvrwuUVk4lNqF_AnENLxAOBzqar1N3N4ZetHr6Nx11I2_rMzh53B2UzWkVfsTHNtQTYZ7f_ASy4gzGf-bXWPqODB77mseLC/s320/nwobhm%20venom.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="320" data-original-width="320" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEikwc5sbDUnrT3UjKgqPoLuErPponZa9a533YMo888ubxZTludY7tm9dXxpSsg-_C_LI78Afmisz6qHJiEB7m4pdUvrwuUVk4lNqF_AnENLxAOBzqar1N3N4ZetHr6Nx11I2_rMzh53B2UzWkVfsTHNtQTYZ7f_ASy4gzGf-bXWPqODB77mseLC/s1600/nwobhm%20venom.jpg" width="320" /></a></b></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-74710539911879995672024-02-23T07:00:00.007+01:002024-02-23T07:00:00.132+01:00Fredagslistan 2024, vecka 8: Industrimetal für alle!<p>Ohoj seglarvänner! Idag ska vi ta en kik i backspegeln och besöka mina ungdomsår (tänk 90-talet) som utspelade sig i en liten bruksort i södra Närke, "storstan" Örebro samt då och då på diverse spelställen/klubbar i Stockholm, Göteborg och Uppsala. Det var mycket spelningar, mycket festivaler (främst Arvika, Hultsfred och Roskilde), mycket MTV och ZTV, mycket skivor som skulle köpas, mycket av allt.</p><p>När jag började bry mig om musik på riktigt och inte bara spelade in Trackslistan med Kaj Kindvall på kassettband så hade jag tre huvudspår; metal, industri och bittra gubbar med gitarr. Jag hittade dödsmetallen ungefär samtidigt som industrin och de fick gro parallellt och skramla på i bakhuvudet. Numera lyssnar jag inte särskilt aktivt på den genre vi ska kika närmre på idag men icke desto mindre har den betytt mycket och format mig. Mina vänner, jag ger er industrimetal! Eller industrial metal om man hellre använder sig av en helt anglosaxisk vokabulär. Det blir långt idag men det kan inte hjälpas, jag har försökt korta ner det nostalgiska babblet en smula. Listan i youtube-format hittar ni både <a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLimlMNoG2JOdQA7p5hcN3Le">HÄR</a> och längst ned på sidan. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcwC3s0JIkMjRqj6OdEBY6Ir8DZCZrUQI2_RoC83Fmr1bqu7fhbB-ozQqlmRi3ThQJz9zJXWiZEZjwWS_I-v72XhAl329NfdZQJzQfCmF-B30I_97bxKPRntYp75Yy_f-iqVKd1rKptALNUu5KnJ8mn_FAfCFTHtybrq6_2_mfa3BbOo1TGjyQ/s1400/010.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="788" data-original-width="1400" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjcwC3s0JIkMjRqj6OdEBY6Ir8DZCZrUQI2_RoC83Fmr1bqu7fhbB-ozQqlmRi3ThQJz9zJXWiZEZjwWS_I-v72XhAl329NfdZQJzQfCmF-B30I_97bxKPRntYp75Yy_f-iqVKd1rKptALNUu5KnJ8mn_FAfCFTHtybrq6_2_mfa3BbOo1TGjyQ/s320/010.jpg" width="320" /></a></div><p>Metal har ni redan koll på men det kan vara värt att nämna att termen industrial började användas någon gång runt 1985-snåret och då för att beskriva musiken som gavs ut på bolaget Industrial Records. Bakom skivbolaget stod konst- och musikgruppen THROBBING GRISTLE från Kingston upon Hull i Yorkshire på Englands östkust. TG kan man skriva mycket om men kortfattat experimenterade de hejvilt med ljudmattor och instrument och de lade alltså grunden för vad som kom att kallas industri, genren har förstås utvecklats och krumbuktat iväg åt olika håll sedan dess. Jag har inte med TG i listan utan ni som vill gräva lite djupare i det här kan kolla upp låtar som <i>Hamburger Lady</i>, <i>Discipline</i> och <i>Something came over me</i> om ni är på det humöret. Bandnamnet är för övrigt Yorkshireslang för erektion. Men nåväl, nog med historielektion och dags för listan! Och gudarna ska veta att allt verkligen inte har åldrats med värdighet...</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv4Wc5Ci0sBhqZOg1-bePDBNbuhcQTxMjyA0iupWUqMXK2Rg_F9A0kY8iEfh-E5Uom6f5d1Zi8a5-qD5WARa6lfwsfHUYKfuGu1_Nxj4Ad2TqihLR8cSCQ5qvM3Cmu6jQU2VkdROvCgHPj5rs1R3JSScLuUzWiuEtIvj62rNiGL75kAzYZuk1E/s300/011.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="300" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiv4Wc5Ci0sBhqZOg1-bePDBNbuhcQTxMjyA0iupWUqMXK2Rg_F9A0kY8iEfh-E5Uom6f5d1Zi8a5-qD5WARa6lfwsfHUYKfuGu1_Nxj4Ad2TqihLR8cSCQ5qvM3Cmu6jQU2VkdROvCgHPj5rs1R3JSScLuUzWiuEtIvj62rNiGL75kAzYZuk1E/s1600/011.jpg" width="300" /></a></div><p>Någonstans runt 1992 åkte jag med mina föräldrar till Örebro för att köpa livets första Dr Martens-kängor i den legendariska (och som jag minns det, enda i trakten) affären för alternativa ungdomar och vuxna som fanns på den här tiden - Entertainment. På vägen hem spelades MINISTRY i bilradion och tillvaron fick någon sorts mening. Jag hänfördes av <i>Thieves</i> som inte lät som något jag tidigare hört. MINISTRY tycker jag fortfarande håller måttet och är en av få grupper i genren som jag fortfarande återkommer till. Jag vill nog gå så långt som att säga att jag älskar MINISTRY. Ja, det gör jag banne mig. Jag var rörd när jag såg dem på Sweden Rock 2008 på vad som sades vara deras avskedsturné. Sen fortsatte de förstås med både turnéer och skivor och i år ska det sista studioalbumet släppas. Kanske? Jag tycker det är kul att de håller på även om de absolut var bättre förr. "The Land Of Rape And Honey" får nog sägas vara den tidigaste skiva av dem som formade industrimetallen. Från den hör vi titelspåret.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZGkOgQO-KKG7igx97FiTRRLee1ED8yROclL6DTQhKgHXBPkAygrxjHogdbEmGnzAt-zXA-AFGtR2Dl9w84mGkuVdzVhoqNZKLNa8EBcuxGYH6AyGvdBX5_3J9YG4zODE2cA6K6TmXau1rPqPxxYw9gPg2Dr8FDuFnV6Qstd4TQhdw8pzGoEml/s1000/012.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgZGkOgQO-KKG7igx97FiTRRLee1ED8yROclL6DTQhKgHXBPkAygrxjHogdbEmGnzAt-zXA-AFGtR2Dl9w84mGkuVdzVhoqNZKLNa8EBcuxGYH6AyGvdBX5_3J9YG4zODE2cA6K6TmXau1rPqPxxYw9gPg2Dr8FDuFnV6Qstd4TQhdw8pzGoEml/s320/012.jpg" width="320" /></a></div><p>Ett annat band som jag fortfarande håller fast vid är GODFLESH som har hängt med ända sedan 1982 men då under namnet OPD (Officially Pronounced Dead) och sedermera FALL OF BECAUSE. Däremot släppte de inget fullständigt material förrän under sent 80-tal i samband med att man köpte in en trummaskin och bytte namn till GODFLESH. Under åren har de rört sig mycket mellan mangel och mer kylig elektronik men alltid fortsatt vara intressanta. "Selfless" kom 1994 och är enligt medlemmarna deras rockskiva men industrin är också tydligt närvarande. <i>Crush my soul</i> har ett nästan SEPULTURA-liknande sväng och är lika delar trallvänlig som tung och den är listans nummer två.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwl1jgkCmk1IRn3gjblIsc6OOQwuJn2eh_0kiSsRkghO2RadBCGvMP11TeH7Px33E-f4ypULjL4zwCquP9RcAeKe0C79Tc-Z4DHn4xIsAAyk1uUCm3cUeCBaWdnDdDT_P3f7u7fmFGHeWqNVsWXCutthSwDg_27Y3BBqnPqlR22xE0eN_TFSzP/s1000/013.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgwl1jgkCmk1IRn3gjblIsc6OOQwuJn2eh_0kiSsRkghO2RadBCGvMP11TeH7Px33E-f4ypULjL4zwCquP9RcAeKe0C79Tc-Z4DHn4xIsAAyk1uUCm3cUeCBaWdnDdDT_P3f7u7fmFGHeWqNVsWXCutthSwDg_27Y3BBqnPqlR22xE0eN_TFSzP/s320/013.jpg" width="320" /></a></div><p>Band tre i listan är PEACE, LOVE AND PITBULLS (även om de kanske egentligen är mer industrirock än -metal). Joakim Thåström känner väl alla till och det här är det av hans band jag håller närmst hjärtat. PLP bildades 1992 under de år Thåström bodde i Amsterdam och inspirationen kommer från början från tyska EINSTÜRZENDE NEUBAUTEN och den svenska dödsmetallscenen och under de senare åren från italienska KIRLIAN CAMERA. Jag och min kompis Glenn brukade byta från JOY DIVISION till PLP ibland på hemmafester i mitten av nittotalet och det sågs inte med blida ögon av alla men de hade förstås fel. Bandet släppte tre fullängdare - en självbetitlad, "Red Sonic Underwear" samt "3". Skivorna låter ganska olika ljudmässigt men med samma grundstomme av skrammel, gitarrer och så förstås Thåströms egensinniga röst. Är det här musik som är daterad? Ja utan tvekan. Är det här musik som är bra? Också ja. Trist att det bara blev tre skivor om ni frågar mig.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglHw_SwKvjDqt6BVqu2onjAnrcHn5ScQJUOYKPf0duKCSRcqyugoedBWtPALqKSZ0FFu99ARYgOn8CgogPidAzUsITjBG7o7F3dSMzRyIuLKm6P7pWSjzn4Jl_B0lolFl8__lRj9HzJhLI6GblKzNPpzzdHju_lR3mTSrAB_wjMhZXWFF4eFwp/s1000/014.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="989" data-original-width="1000" height="316" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEglHw_SwKvjDqt6BVqu2onjAnrcHn5ScQJUOYKPf0duKCSRcqyugoedBWtPALqKSZ0FFu99ARYgOn8CgogPidAzUsITjBG7o7F3dSMzRyIuLKm6P7pWSjzn4Jl_B0lolFl8__lRj9HzJhLI6GblKzNPpzzdHju_lR3mTSrAB_wjMhZXWFF4eFwp/s320/014.jpg" width="320" /></a></div><p>Och när vi är inne på både hemmafester och daterad så måste jag passa på att slänga med ett klassiskt Skövdeband med det slagkraftiga namnet SHOTGUN MESSIAH. I begynnelsen lirade SM glamrock för att sedan ta en sväng via rap och pop för att slutligen landa i en punkig form av industrimetal lagom till skivan "Violent New Breed". Oj vad jag har lyssnat mycket på den i min ungdom, kan nästan varje ton utantill. Nu finns det endast nostalgiska skäl till att dra igång en eller annan låt från den skivan även för min del för det här har sannerligen åldrats likt en skål yoghurt i juli. Men den måste med på ett hörn, här på bloggen skyggar vi inte för det pinsamma. Som kuriosa kan nämnas att en av medlemmarna, Tim Sköld, sedan gick vidare till band som KMFDM och Marilyn Manson.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWo95k5AN43iO44iXR-FuZs-r4u7NYxn1egTtFv0YoWQL4xnr6BG_ANZK1zNIyt4AkXy9ii8hS8py3hAscSKcGgHleJN_8waJVMF9fLuuEFc5_JR7dJ7O8tACD6qokKraxTiJGa82Cwg-sDWSQ_G5MjXH3Or82g0iXbjPH8gPXRSYIfZzZtDf7/s300/015.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="268" data-original-width="300" height="268" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWo95k5AN43iO44iXR-FuZs-r4u7NYxn1egTtFv0YoWQL4xnr6BG_ANZK1zNIyt4AkXy9ii8hS8py3hAscSKcGgHleJN_8waJVMF9fLuuEFc5_JR7dJ7O8tACD6qokKraxTiJGa82Cwg-sDWSQ_G5MjXH3Or82g0iXbjPH8gPXRSYIfZzZtDf7/s1600/015.png" width="300" /></a></div><p>Det går heller inte att nämna den här tiden i mitt liv utan att kasta in lite NINE INCH NAILS. Jag var ett stort fan där och då, det tänker jag inte sticka under stol med. Faktum är att jag fick träffa Trent och resten av bandet i Köpenhamn -99 men det är en helt annan historia och vi kan sannerligen inte sitta här hela dagen. Hela grejen med NIN för mig är väl att det är en annan tid och ett annat liv och jag lyssnar försvinnande sällan på skivorna idag. Icke desto mindre gjorde de intryck när de kom. Jag tror att en stor del av hemligheten med varför Trent Reznors musicerande gifte sig så väl med surmulna tonåringar är att han också hade den där självförbrännande ångestenergin och förmådde uttrycka den. Han var liksom som en snäppet mer vuxen och mer sexualneurotisk version av en själv, argt pustandes och frustandes om lackbrallor och rep. Ingen förstod en, förutom han. Ja herreminje, nu får man luta sig tillbaka med skämskudden och avnjuta <i>Gave Up</i> från 1992. </p><p>Jag kan tydligen mala på om den här genren för evigt men det börjar bli dags att runda av och ta helg. Andra viktiga band som varit med och format industrial metal på olika sätt som inte redan nämnts: 1000 HOMO DJs, SKINNY PUPPY, FOETUS, COIL, KILLING JOKE, PSYCHIC TV, MY LIFE WITH THE THRILL KILL KULT, PITCHSHIFTER, PIGFACE, STRAPPING YOUNG LAD, THE YOUNG GODS, FRONTLINE ASSEMBLY, FILTER och RAMMSTEIN.</p><p>Nu. Helg.</p><p>/Susanne</p><h1 style="text-align: center;"><a href="https://youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLimlMNoG2JOdQA7p5hcN3Le&si=wNKUqyn0DC9PqAO4">Fredagslistan 2024, vecka 8: Industrimetal für alle!</a></h1><div><br /></div>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-81273974395871954772024-02-16T10:52:00.003+01:002024-02-16T10:52:43.302+01:00Fredagslistan 2024, vecka 7: Dis utan charge<p> </p><p class="MsoNormal">Hej mina fans!<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Idag ska vi provsmaka på mitt favoritprefix inom den
underbart skräniga genren crust. Ni som kan er lingvistik har redan listat ut
att det handlar om dis. Dis är alltså ett avledningsprefix i engelskan som
sätts framför ett fullständigt lexem för att bilda ett nytt lexem (ord). Låter
det krångligt? Vi tar ett exempel: charge (tråkigt ord) <span style="font-family: Wingdings; mso-ascii-font-family: Calibri; mso-ascii-theme-font: minor-latin; mso-char-type: symbol; mso-hansi-font-family: Calibri; mso-hansi-theme-font: minor-latin; mso-symbol-font-family: Wingdings;"><span style="mso-char-type: symbol; mso-symbol-font-family: Wingdings;">à</span></span> dis-charge (legendariskt
band). Varför är detta kul då? Jo för att efter det engelska bandet dischage
knäckte crustkoden 1977 har otaliga band från hela världen anammat ordbildningsreglerna
de satt upp. <o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fblogger.googleusercontent.com%2Fimg%2Fb%2FR29vZ2xl%2FAVvXsEgqadM0W_ypBW9zSTe32_gQxVgZTO0lHKo6dSJk1avr4nnGoiFCmE0SM397z1_S5kUw0X2Q_ayU5SImNwYElIw5nUJx9bKrpI0MXeNe-z2Oqvvi4wlKvIz5j-nUS7JVE16KjSx8jaqEj9wtwXlXDc07WHzgcjxLlephHxfCJFmqhv93UIgeOQZuPPlUy_U%2Fs894%2Fdischarge-realities-of-war-170329_1920x.jpg&f=1&nofb=1&ipt=3e689108dbe1c7330a5a01de20d510cc6789e2f574f433802ee5394d7042da24&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="755" data-original-width="800" height="302" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fblogger.googleusercontent.com%2Fimg%2Fb%2FR29vZ2xl%2FAVvXsEgqadM0W_ypBW9zSTe32_gQxVgZTO0lHKo6dSJk1avr4nnGoiFCmE0SM397z1_S5kUw0X2Q_ayU5SImNwYElIw5nUJx9bKrpI0MXeNe-z2Oqvvi4wlKvIz5j-nUS7JVE16KjSx8jaqEj9wtwXlXDc07WHzgcjxLlephHxfCJFmqhv93UIgeOQZuPPlUy_U%2Fs894%2Fdischarge-realities-of-war-170329_1920x.jpg&f=1&nofb=1&ipt=3e689108dbe1c7330a5a01de20d510cc6789e2f574f433802ee5394d7042da24&ipo=images" width="320" /></a></div>
<p class="MsoNormal">Vi börjar listan med mitt absoluta favoritband DISTURBED..
Nä jag bara skoja. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Nog tramsat, gräv fram skokartongen med gamla dreads och
limma fast på dom i nacken, listan hittar ni <a href="[10:51] Svensson Oskar - KF https://open.spotify.com/playlist/3coGpJrcaJ96sUwFmmBlxM?si=CZEySWepQamTwMcnmdBFXQ&pi=e-PgjyyUsjTq28">HÄR</a>, nu kör vi!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fwww.ox-fanzine.de%2Fmediadb%2Fcache%2F1800x1200%2Fitv7910.jpg&f=1&nofb=1&ipt=86594a8af95ecff022f72c7b136282b5f225d668330c830465312297225c9b6c&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="533" data-original-width="800" height="213" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fwww.ox-fanzine.de%2Fmediadb%2Fcache%2F1800x1200%2Fitv7910.jpg&f=1&nofb=1&ipt=86594a8af95ecff022f72c7b136282b5f225d668330c830465312297225c9b6c&ipo=images" width="320" /></a></div><p></p><p class="MsoNormal">Först ut är DISFEAR från Nyköping, Sweden. Bandet bildades 1989
med namnet Anti-Bofors (punkband som börjar med anti är kanske en framtida lista)
med en viss Tompa Lindberg på micken. Har inte han spelat i något annat band?
Jodå, både Skitsystem och At the gates. Det jag gillar med DISFEAR är att de är lite rockigare och skickligare
än övriga på listan, riffen osar Zeke och Turbonegro och produktionen är
jävligt maffig. Låten är hämtad från senaste plattan <i>Live The Storm</i>,
från 2008 släppt på Relapse och skulle kanske kunna beskrivas som crust ’n roll,
för att kroka i förra veckans lista.</p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://i.discogs.com/s8XqKILZL6WyEfQewgYKtaGYpJkHU0M0ksnSkIMX4eg/rs:fit/g:sm/q:90/h:57/w:231/czM6Ly9kaXNjb2dz/LWRhdGFiYXNlLWlt/YWdlcy9BLTMyNDk5/OS0xMzQ0NTQ1MDE2/LTQ5NzMuanBlZw.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="57" data-original-width="231" height="79" src="https://i.discogs.com/s8XqKILZL6WyEfQewgYKtaGYpJkHU0M0ksnSkIMX4eg/rs:fit/g:sm/q:90/h:57/w:231/czM6Ly9kaXNjb2dz/LWRhdGFiYXNlLWlt/YWdlcy9BLTMyNDk5/OS0xMzQ0NTQ1MDE2/LTQ5NzMuanBlZw.jpeg" width="320" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal">Nästa gäng till rakning är legenderna DISCARD från
Stockholm. När jag var i lägre tonåren och började gå på punkspelningar på
diverse fritidsgårdar och rivningskåkar i nordvästra Skåne var det mycket
vanligt med bandets logga på jackor/magväskor/gitarrer. Som storögd yngling
blev man såklart nyfiken och när jag fick brölandet hos en äldre vän måste jag
erkänna att jag inte riktigt fattade grejen. Band som Misfits, Exploited och
Black flag var en sak men detta var något helt annat. Ställtiden var inte
alltför lång och idag är en riktigt skitig produktion bland det bästa jag vet.
Låten är hämtad från 7”an Death from above från 1990. Om bandet lyckas jag inte
hitta något vettigt förutom att någon av medlemmarna vid någon tidpunkt var med
i MOB 47.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fprod-cdn-04.storenvy.com%2Fproduct_photos%2F96342691%2Ffile_7736728a22_original.jpg&f=1&nofb=1&ipt=bf9917121168acb1748fb897f0129900dec6a2ad3aecfb839fcd8e0fe551d3fe&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fprod-cdn-04.storenvy.com%2Fproduct_photos%2F96342691%2Ffile_7736728a22_original.jpg&f=1&nofb=1&ipt=bf9917121168acb1748fb897f0129900dec6a2ad3aecfb839fcd8e0fe551d3fe&ipo=images" width="320" /></a></div>Nästa stopp på listan är DISSEKERAD som frontas av Poffen
från TOTALITÄR. Detta är ett säkert kort som låter precis som det ska. Låten är hämtad från plattan <i>Inre strid</i>
som kom 2022 på Phobia records och jag väntar spänt på nästa släpp.<p></p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimg.discogs.com%2F067ZIjAC77g6hJ2sTSXmHvXNce4%3D%2Ffit-in%2F300x300%2Ffilters%3Astrip_icc()%3Aformat(jpeg)%3Amode_rgb()%3Aquality(40)%2Fdiscogs-images%2FA-594757-1241558112.gif.jpg&f=1&nofb=1&ipt=64e89401b3e047aadbd73e5c915d080e8d98bc25b91c124072aaee6d9d492957&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="164" data-original-width="164" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimg.discogs.com%2F067ZIjAC77g6hJ2sTSXmHvXNce4%3D%2Ffit-in%2F300x300%2Ffilters%3Astrip_icc()%3Aformat(jpeg)%3Amode_rgb()%3Aquality(40)%2Fdiscogs-images%2FA-594757-1241558112.gif.jpg&f=1&nofb=1&ipt=64e89401b3e047aadbd73e5c915d080e8d98bc25b91c124072aaee6d9d492957&ipo=images" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">Likt Nisse Holgersson reser vi vidare i Svea rike, denna
gång till Uppsala, och hälsar på hjältarna i DISKONTO. Här bjuds det på skränig
och skramlig samhällskritik. Bandet bildades 1992 och la ner 2013 efter
sångaren Steffe Petterson gick bort. Bandet var tidiga med att dela med sig av
sin musik gratis på en egen server över nätet och är en favorit hos folket.
Låten är hämtad ur splitten <i>A blaze in the northern sky </i>(höhö) med
Massgrav och heter knega suger, perfekt fredagslåt.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://i.discogs.com/K9Q0Th35XqWD0X0QkRf17z0iZqZE5-nYHsk6cGfNNhc/rs:fit/g:sm/q:90/h:399/w:600/czM6Ly9kaXNjb2dz/LWRhdGFiYXNlLWlt/YWdlcy9BLTUxMDI2/ODgtMTYwMTQwMDg0/My03MDkxLmpwZWc.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="399" data-original-width="600" height="213" src="https://i.discogs.com/K9Q0Th35XqWD0X0QkRf17z0iZqZE5-nYHsk6cGfNNhc/rs:fit/g:sm/q:90/h:399/w:600/czM6Ly9kaXNjb2dz/LWRhdGFiYXNlLWlt/YWdlcy9BLTUxMDI2/ODgtMTYwMTQwMDg0/My03MDkxLmpwZWc.jpeg" width="320" /></a></div><p></p><p class="MsoNormal">Nu skiter vi i Nisse och drar över atlanten och hälsar på
hos DISJAWN i Philadelphia. Detta band är nytt för mig och det är uppfriskande
med den lite pajiga humorn runt bandet. Produktionen låter förjävlig (a.k.a perfekt)
och låtarna svänger.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fcvltnation.com%2Fwp-content%2Fuploads%2F2019%2F05%2FDisclose-punk-band.jpg&f=1&nofb=1&ipt=9fb55350f9932326e0975c9c66c3301c333c7b90c9016baf919595cab6eb7edb&ipo=images" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="540" data-original-width="800" height="216" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fcvltnation.com%2Fwp-content%2Fuploads%2F2019%2F05%2FDisclose-punk-band.jpg&f=1&nofb=1&ipt=9fb55350f9932326e0975c9c66c3301c333c7b90c9016baf919595cab6eb7edb&ipo=images" width="320" /></a></div><p></p><p class="MsoNormal">Sist besöker vi såklart Japan och det LEGENDARISKA bandet
DISCLOSE. När jag tidigare skrev om olika patches på olika klädesplagg och
accessoarer var det tre dis-band som dominerade. Discharge, Discard och Disclose.
Bandet bildades i början av 90-talet och levererade oljud i toppklass fram
tills grundaren Kawakamis tragiska bortgång 2007. Influenserna från tidiga
Discharge är tydliga och avtrycket stort. Bandet hann med otroligt många eps
och split 7”or som är väl värda att kolla upp. <a href="https://www.youtube.com/watch?v=MzAp8L8_3Zs">HÄR </a>finns ett litet smakprov ni kan pumpa på kontoret för att få upp stämningen
innan helgen infinner sig. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<p class="MsoNormal">Hoppas att ni uppskattade musiken och ett tips till er som
inte hörde skillnad på låtarna: ljug. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<p class="MsoNormal">Over and out<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<p class="MsoNormal">/Oskar S <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-15877973520516487282024-02-09T05:30:00.050+01:002024-02-09T05:30:00.146+01:00Fredagslistan 2024, vecka 6: Nytt och notervärt!<p>Gott folk!</p><p>Jag har knappt hämtat mig efter 2023 års ganska hyggliga skivskörd, men det verkar inte innevarande år, eller band ta någon hänsyn till. För 2024 har börjat med en sådan kvalitetssalva i promokorgen att jag knappt vet vilket håll jag ska vända mig åt. Ni kommer att upptäcka band i veckans lista som vi har haft med sedan innan, kanske nyligen, eller inte. Oavsett är detta ett gäng låtar från band som jag verkligen tycker att ni ska kolla in. </p><p>Vi kör!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU8Pjb9HyLzqOhFBnOLlY0zFUDTv1Uu4s4zlVLYLma-HRiI90e9Zj7CI4glb7UlrxwiCjVsx1upRbx2Tx6RDo2WKk92k4K-YuO3_uSMcTdiRghyphenhyphen0Ia9wUsYCEgSC4VlQ14BVKrpohIzoeVd5Ch2p1Eoh-HqYJkuFZ_2eGL7kBFyMh5X-E2_zpz/s479/Hamferd%20logo.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="82" data-original-width="479" height="55" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiU8Pjb9HyLzqOhFBnOLlY0zFUDTv1Uu4s4zlVLYLma-HRiI90e9Zj7CI4glb7UlrxwiCjVsx1upRbx2Tx6RDo2WKk92k4K-YuO3_uSMcTdiRghyphenhyphen0Ia9wUsYCEgSC4VlQ14BVKrpohIzoeVd5Ch2p1Eoh-HqYJkuFZ_2eGL7kBFyMh5X-E2_zpz/s320/Hamferd%20logo.jpeg" width="320" /></a></div>I sex långa år har vi fått vänta på nytt material från HAMFERĐ, och det är alldeles för länge. Jag misstänker att det beror på att bandets sångare Jón Aldará håller igång i fler band än detta. Och undra på det med den rent monolitiska verkshöjden han har i sin stämma. Detta blev ju tydligt på inte bara HAMFERĐs förra skiva, "Támsins Likam" utan även på "A Complex Of Cages" av BARREN EARTH och "Access All Worlds" av IOTUNN. Med nya låten <i>Ábær </i>från kommande "Men Guðs Hond Er Stark" som kommer i mars får bandet mig att salivera i extas, för såklart är detta svinbra. Tyngden och den känslomässiga kopplingen som bandet driver hem med fenomenal ackuratess är bedövande bra. <div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkjiPflW9gd38KoigHGGYa8d79Btu6cGL7I3zBltDTGOiq-arSIXN7pYsS29i_3cZd-vPMiGKavD1HQElXeYD1oDbGsrBSRssivOmE0AOC4n_pSdr1xiEdMwrr2EaqmjYXQsEugGrxGGYZyVCuBRxBD1mVLda4GJlkqpybu3jtQtagUzFzWypC/s547/Job%20for%20a%20cowboy.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="328" data-original-width="547" height="120" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjkjiPflW9gd38KoigHGGYa8d79Btu6cGL7I3zBltDTGOiq-arSIXN7pYsS29i_3cZd-vPMiGKavD1HQElXeYD1oDbGsrBSRssivOmE0AOC4n_pSdr1xiEdMwrr2EaqmjYXQsEugGrxGGYZyVCuBRxBD1mVLda4GJlkqpybu3jtQtagUzFzWypC/w200-h120/Job%20for%20a%20cowboy.jpeg" width="200" /></a></div>Inte bara HAMFERĐ ser till att stiga upp ur dvala. JOB FOR A COWBOY minns ni dem? Jag blev helt uppriktigt riktigt jävla glad när jag fick reda på att ett helt decennium efter förra, avsevärt förträffliga, skivan "Sun Eater" kommer gänget från Arizona med nytt material i form av "Moon Healer". Inte bara är omslaget en feberhallucination parat med psykos, resten är en skön mix av blästrande death metal och skruvade tongångar. Hela bandet tänder på alla cylindrar och levererar en minnesvärd skiva. <i>Beyond The Chemical Doorway</i> är en talande låt för hur hela skivan är om ni vill ha en fingervisning om vart det barkar. <div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrNvt7FKFxe3qMkAEoHyk8-e47YfUGwKOmuRluxNFgmyvF8tI-BZ0fPsPoSuXghuUDIOkIPx7Gz5Vz4IRsW-0Uug1c1emK6PA4EONUZ1IR1hIZ8mUb75jePt3FA34Nkjyoruv96bCjOPQFupLi0ZS40Yk-gxPu-36qlPl0tCfU3wnrdpZdyII1/s975/Iro%CC%88nwitch.png" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="180" data-original-width="975" height="59" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhrNvt7FKFxe3qMkAEoHyk8-e47YfUGwKOmuRluxNFgmyvF8tI-BZ0fPsPoSuXghuUDIOkIPx7Gz5Vz4IRsW-0Uug1c1emK6PA4EONUZ1IR1hIZ8mUb75jePt3FA34Nkjyoruv96bCjOPQFupLi0ZS40Yk-gxPu-36qlPl0tCfU3wnrdpZdyII1/s320/Iro%CC%88nwitch.png" width="320" /></a></div>IRONWITCH från Brisbane - och här åker handskarna av med besked. Artilleriartad svärtad thrash är det här gängets gebit, och de gör det underbart bra. Fullt till hysteriskt ställ i <i>Crushing Faith. </i>Detta är en låt som får mig att längta efter mer från det här bandet. <div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRH_WlRBuUTAjw-isU-WQhU0iUNOEtjuDGOIvpzWCvDYlleiuZjh09hB8PYMCy-VGtwLVjA_ekyPN6i8-8FNhXLNMp2cUmziQsWz1xgOiK3AxUpgHcuAZaQnAtnoXVMag1A3Vzaw7TLg3Pd6l8BeVnj3dy3S_q8kPtWFhd5G5TGXsjFk_dXlI7/s567/The%20Antikythera%20Mechanism.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="422" data-original-width="567" height="149" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjRH_WlRBuUTAjw-isU-WQhU0iUNOEtjuDGOIvpzWCvDYlleiuZjh09hB8PYMCy-VGtwLVjA_ekyPN6i8-8FNhXLNMp2cUmziQsWz1xgOiK3AxUpgHcuAZaQnAtnoXVMag1A3Vzaw7TLg3Pd6l8BeVnj3dy3S_q8kPtWFhd5G5TGXsjFk_dXlI7/w200-h149/The%20Antikythera%20Mechanism.jpeg" width="200" /></a></div>THE ANTIKYTHERA MECHANISM kommer inte från Grekland utan Mexico. Om ni tycker att ni känner igen saken som bandet tar sitt namn <br /><div>ifrån så har ni förmodligen sett senaste Indiana Jones-filmen. Antikytera mekanismen är en mojäng som hittades nära den grekiska ön Antikythera och som användes för att hålla koll på solen, månen och stjärnornas cykler. Nördigt? You bet! Och det bör inte komma som en överraskning att bandet lirar progressiv och teknisk dödsmetall, eller hur? Nä, tänkte väl det. </div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPKYWJEJb97fDdvX33dcAzo1z6nXSY167MqiOvGB7Z67cTDwgSy1abhumbNMnf1UtBly_OTLJ4dZ8zNO5RKtBf56HB48rb3q96tMM8FPdts2n_GBPhqBVGb6hCG_dhhwpXVgGGQGsnqJ_BNpkhyphenhyphenjuxG41aJu8hkpSOcYCQ_X8E1BCxdDvfzmPE/s3408/Press_Logo_02.jpg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2175" data-original-width="3408" height="127" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjPKYWJEJb97fDdvX33dcAzo1z6nXSY167MqiOvGB7Z67cTDwgSy1abhumbNMnf1UtBly_OTLJ4dZ8zNO5RKtBf56HB48rb3q96tMM8FPdts2n_GBPhqBVGb6hCG_dhhwpXVgGGQGsnqJ_BNpkhyphenhyphenjuxG41aJu8hkpSOcYCQ_X8E1BCxdDvfzmPE/w200-h127/Press_Logo_02.jpg" width="200" /></a></div>Århus stoltheter och ett av Danmarks allra bästa band - BAEST. Min dyrkan av detta band är ju ganska välbekant vid detta laget, och det kanske inte kommer som en överraskning att jag gillar senaste låten från bandet, <i>Colossus</i> som har ett grymt härligt sväng, och en grov tyngd som det inte är svårt att gå igång på. Och detta säger jag trots att jag gillar bandet liiiite mer när de spelar fort. <div><br /></div><div><br /></div><div>Vi tar helg på detta!</div><div>/Martin</div><div><br /></div><div><div style="text-align: center;"><span style="font-size: xx-large;"><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLisqInWfDbs_c0UrdtNqEdz" target="_blank">Fredagslistan 2024, vecka 6: Nytt och notervärt!</a></span></div></div>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-41884438067462767502024-02-02T21:30:00.003+01:002024-02-02T21:30:00.129+01:00Fredagslistan 2024, vecka 5: Är det Black eller är det Roll?<p> <span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; white-space-collapse: preserve;">Välkomna till veckans underhållning: Är det Black eller är det Roll?</span></p><span id="docs-internal-guid-56145a8f-7fff-05e9-ef4b-a9e04e05c5f7"><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Vi kommer lyssna på 5 olika påstått Black N Roll band och bedöma var på spektrumet mellan de två genrerna som musiken faller.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Kvällens deltagare har minst sagt bristfälliga kunskaper om Black Metal, men hoppet är det sista som överger etc etc.</span></p><div><span><br /></span></div><div><span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgVHtT5-P8YyPFCTHNlBXTvyjA2GaFCBPk69KWkPZ3oBOWYKgKauOtzOQINqwG9gpSiDISAF_SU1J1KeSFLEx8cXwQqbH8WFzcYjeo7-TMm46_0QAiJoogzCDZDU-HXkfDjD0vouHgbfpdNw7BTMS06Bd6oFXhbC7YguB5EpVIUnb8KnKqw-6DJ" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="260" data-original-width="520" height="160" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgVHtT5-P8YyPFCTHNlBXTvyjA2GaFCBPk69KWkPZ3oBOWYKgKauOtzOQINqwG9gpSiDISAF_SU1J1KeSFLEx8cXwQqbH8WFzcYjeo7-TMm46_0QAiJoogzCDZDU-HXkfDjD0vouHgbfpdNw7BTMS06Bd6oFXhbC7YguB5EpVIUnb8KnKqw-6DJ" width="320" /></a></div><br /><br /></span></div><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Först ut är Midnight från USA, snabbt åtföljda av läder, jeansvästar och olika stadier av ansiktsbehåring. Det är väldigt NWOBHM, snabbt går det och det är bara skönt ös på gammalt vis. Som ett ilsknare Motörhead, vilket känns av även i produktionen som siktar på att fånga soundet från sena 70-talet. Dryga 45 minuter av låtar flyger förbi, ingen låt utmärker sig avsevärt men det håller sig roligt. Tankarna förs till hur Lemmy Kilmister inte kallade Motörhead för metal, utan tyckte det var mer av ett Rock n Roll band. Med det i åtanke känns det rätt att dubba dem Black N Roll.</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">SVAR: Black N Roll</span></p><div><span><br /></span></div><div><span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhmfZVvAA5MBc30_VN9O7ezhvASCQaFOeNRxWdwWBHncW9IPDkm2ovQbDEKo2X0qy64nLNqcExqKB7e7Sl1uUBDhBr9759W4KKqiD7A-hN65AOSxGK1RyT3MR87Oey9WGIExVakUe8LPCeglV1sCn5xLb2PkoNUYiUB7-1lffY-YqIoNMWHWRrU" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="182" data-original-width="277" height="210" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhmfZVvAA5MBc30_VN9O7ezhvASCQaFOeNRxWdwWBHncW9IPDkm2ovQbDEKo2X0qy64nLNqcExqKB7e7Sl1uUBDhBr9759W4KKqiD7A-hN65AOSxGK1RyT3MR87Oey9WGIExVakUe8LPCeglV1sCn5xLb2PkoNUYiUB7-1lffY-YqIoNMWHWRrU" width="320" /></a></div><br /></span></div><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Därpå har vi första av tre norska band (chockerande) och det är Vreid. Det är då absolut Black, det är moll spelat oerhört snabbt med blast-beats och dubbelkaggar. Men ibland bryts det upp med lite mer Rolligt gitarrspel och det gungar på ett oväntat vis. Det finns även väldigt bra akustiska/rena partier som är välkomna som omväxling. Det som håller tillbaka bandet är en rätt burkig produktion, det är svårt att säga om det är ett stilistiskt eller ekonomiskt val. Inser att det är lite av ett signum för genren, smaksak kanske. Charmigt en stund, men jag tappade intresset halvvägs igenom låtarna.</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">SVAR: Black</span></p><div><span><br /></span></div><div><span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgva4FnAhUGg6371_2zP4lbO8HsRc-U8uUZOp89UAEtn4drpMaphzEA9QnoaG6ZGt4dqdLK2es80Xf2R0q1keJ_J-1-Ko-iYwf5jz9m0XLxjuC8yfLweLhusqU2uDMTnMB-Q46PldAX_-cWhj0_gQRRthhbT2iPTr96jD0JBqG0cG6-Gfcz67cM" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="178" data-original-width="283" height="201" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgva4FnAhUGg6371_2zP4lbO8HsRc-U8uUZOp89UAEtn4drpMaphzEA9QnoaG6ZGt4dqdLK2es80Xf2R0q1keJ_J-1-Ko-iYwf5jz9m0XLxjuC8yfLweLhusqU2uDMTnMB-Q46PldAX_-cWhj0_gQRRthhbT2iPTr96jD0JBqG0cG6-Gfcz67cM" width="320" /></a></div><br /></span></div><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Band nummer tre är norska Khold, och ohh boy här har jag inte mycket gott att säga. Alla låtarna är oerhört lika, det enda som ändras är produktionsvärdet. Det börjar på “kommunal replokal”-nivå men blir bättre med tiden tills det låter rätt snyggt inspelat på senaste releasen. Men det är så OERHÖRT tråkigt. Definitivt mer Black än Roll.</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">SVAR: Black (och rätt dålig därtill)</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgHeoEc6qWLqKd0Ax4F2tid1jFRKrHeohsCWysiw1EdRzPtp-FYpjLAAGVKPUKF2aPmm-OEb-VlvAysS_Wp1qlppMDhMeV_EsI5U9JofoOW2jeozYCWZPNm0iMt1ZoTs1Cva9sYu1aLOsrmIU7F6IIK92zm1B9HaasaLFplZixZIceHamnz-w4N" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="633" data-original-width="900" height="225" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgHeoEc6qWLqKd0Ax4F2tid1jFRKrHeohsCWysiw1EdRzPtp-FYpjLAAGVKPUKF2aPmm-OEb-VlvAysS_Wp1qlppMDhMeV_EsI5U9JofoOW2jeozYCWZPNm0iMt1ZoTs1Cva9sYu1aLOsrmIU7F6IIK92zm1B9HaasaLFplZixZIceHamnz-w4N" width="320" /></a></span></div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /><br /></span><p></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Band nummer fyra är utan tvekan det största bandet på listan, norska Kvelertak. Det är enda bandet jag lyssnat på tidigare (de har trots allt spelat in en låt med Troy Sanders från Mastodon). De har ett väldigt häftigt sound som absolut är mer Roll än Black. Det enda som egentligen gör dem Black är den skitiga sången, i övrigt är de mer av ett punk eller hårdrocksband med en del melodiska tendenser och Rolligt gung. Produktionsmässigt vinner de alla dagar i veckan för min del, det är ett väldigt rikt ljudlandskap.</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">SVAR: Roll</span></p><div><span><br /></span></div><div><span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiPEDdxrEU4_oGRgJTZmzL2dfN7w72Tnieh6kiTBI_zQKJFnhyLCJSflmCkWosH5M0BHoSX-f37hJOKHCXoifpZ_QCc9MFzNHj4V_eNwmCWl_5js0JaZ0DeNFgOAVvbnTiMeYOYhSys0I5_mL8llOm-0wSy0u1F7w5LWKTVEOhZS5RJdTN5AuGe" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="183" data-original-width="276" height="212" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEiPEDdxrEU4_oGRgJTZmzL2dfN7w72Tnieh6kiTBI_zQKJFnhyLCJSflmCkWosH5M0BHoSX-f37hJOKHCXoifpZ_QCc9MFzNHj4V_eNwmCWl_5js0JaZ0DeNFgOAVvbnTiMeYOYhSys0I5_mL8llOm-0wSy0u1F7w5LWKTVEOhZS5RJdTN5AuGe" width="320" /></a></div><br /></span></div><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Sist har vi ett slovakiskt…ja hur fan ska man beskriva dem, Black N Progressive Folk Roll? Malokarpatan heter de oavsett och de är fan helt fantastiska. Det går fritt från mungiga till ilsnabb dubbelkagge och black metal riff medans någon väldigt dyster tomte mässar ondskefulla saker dränkt i så mycket reverb att det låter som inspelningen är gjord i en enorm grottsal och plötsligt är det ett mellanspel med något akustiskt instrument som spelar slaviska folkmelodier. Allting handlar uppenbarligen om häxor eller något sånt skit, min slovakiska är rätt rostig. Jag blev så tagen att de fick uppta halva listan, de övriga banden var inte nödvändigtvis roliga att lyssna in sig på men Malokarpatan har jag inte kunnat släppa senaste dygnen. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">SVAR: Horčicu ako čert neznášam a Malokarpatan je tiež celkom fajn</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Nu är det dags för publiken att ta fram sina mentometerknappar och rösta: </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Är han okunnig eller bara rent korkad?</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Resultatet publiceras i nästa nummer av Mordviken Allehanda.</span></p><br /><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Nu drar vi oss till Karpaterna, offrar några getter till blodtörstiga urgudar och håller helg.</span></p><br /><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Pán B si poďakuje, dovidenia!</span></p><div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></div><div><a href="https://open.spotify.com/playlist/2gfCs9PT4Zr4RYTMKBM3Zw?si=7d5ae6056a42477f" target="_blank">Listan hittar ni här!</a><br /></div></span>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-50667081654061025282024-01-26T07:00:00.041+01:002024-01-26T07:00:00.132+01:00Fredagslistan 2024, vecka 4: Nytt år = Norsecore?<p> </p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">
Idag har jag, Oscar K. tänkt att skriva om en påhittad mikrogenre inom black
metal som kallas Norsecore. Vad är det detta egentligen? Enkelt
uttryckt kan man väl säga att det är en nedsättande term för
black metal av nordiskt snitt som har blast beats, snabba gitarrer, något slätstruken sång samt är melodiös. Ofta kallas genren hjärndöd och
Norsecore används ofta för att dissa grupper och skivor. Norsecore anklagas ofta för att vara basic som ungdomar säger. Exempel
på band som sägs ingå i genren är Dark Funeral och Marduk.</p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Genren ska <u>inte</u>
blandas ihop med War / Goat metal som snarare kan sägas vara en
blandning mellan grindcore, black metal och dödsmetall. War metal
brukar inte heller vara lika melodiös. Nåväl. Det är en parentes i
sammanhanget. Idag tänkte jag bjuda på ett par olika låtar och
band som alla kan sägas uppfylla de kriterier som finns för att
kallas Norsecore. Jag vill verkligen tillägga att jag gillar alla
de band och låtar som jag har valt ut. Jag tycker inte det är något
fel på att spela musik som inte är särskilt komplicerad och svår.
Alla behöver inte vara Deathspell Omega. Nu fortsätter vi med
listan.</p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Låtarna finns att njuta av <a href="https://youtube.com/playlist?list=PL-mOndy6z3hT6hQS6-hCBmSBTcyhlaxmv&si=HNv8oehVCTnlktuX" target="_blank">här</a>. </p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">War – <i>We are War </i>("We are War", 1999, Necropolis Records)</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheq7-rSMRyImdnU4YiEngsFEY6LHz65ng8T0UrCItQRBxm9Zy7DhviyXN5L9ri2G2JxUCo6c4a-475LZO6Cwk83mTu-bvxeHryNhTZvmZC_M-yVjbx5KVpfb67-QQu2K1KsqTTHYfCNNbL_OfiXvlDDY6KthdjmnOvPPnKIZrdMvHE9MJWaThy/s240/war%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="94" data-original-width="240" height="94" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEheq7-rSMRyImdnU4YiEngsFEY6LHz65ng8T0UrCItQRBxm9Zy7DhviyXN5L9ri2G2JxUCo6c4a-475LZO6Cwk83mTu-bvxeHryNhTZvmZC_M-yVjbx5KVpfb67-QQu2K1KsqTTHYfCNNbL_OfiXvlDDY6KthdjmnOvPPnKIZrdMvHE9MJWaThy/s1600/war%20logo.jpg" width="240" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Här är det direkt
från början klart vad det handlar om. War som också senare blev
kända som Total War är en supergrupp med trummisen från Hypocrisy,
Blackmoon från Dark funeral och All från Abruptum på sång. En
skiva och en Ep släppte bandet. Det är full fräs från början
till slut. Ganska typiskt Abyss studios ljud på skivan. Smaka på
låttitlar som ”War”, ”We are War”, ”Soldiers of Satan”.
Ja ni fattar. Skivan klockar in på 29 minuter och 23 sekunder.
Bandet piskar på och det är ganska odynamiskt och kanske puckat men
det finns något i det som tilltalar mig. Jag gillar också bandets
cover på Sodoms ”Bombenhagel”. Rekommenderas för alla som vill
ha lite fart och fläkt i sitt liv. Fanns också lite kontroverser
kring låttexter och eventuell rasism men oklart om det var edgelords
i farten eller om det var något mörkare i botten.
</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg64FEIi1bbzLfBE1fnOFSBedukAshXLMs5G_vzFNFSa8JQuEYrSOVuD6GnWRX3p5tJdmCykTqphsY3lF_xl3o944-FguV3pcK4Xlvw_CcWjVm9wM0Es4jDM1tBOt1elte7KWlxS6QqgDcIVW0VfVz7v_2lsg-eMOsai2InMzqEnX_bZtWDq6oZ/s553/war%20we%20are%20war.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="550" data-original-width="553" height="318" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg64FEIi1bbzLfBE1fnOFSBedukAshXLMs5G_vzFNFSa8JQuEYrSOVuD6GnWRX3p5tJdmCykTqphsY3lF_xl3o944-FguV3pcK4Xlvw_CcWjVm9wM0Es4jDM1tBOt1elte7KWlxS6QqgDcIVW0VfVz7v_2lsg-eMOsai2InMzqEnX_bZtWDq6oZ/s320/war%20we%20are%20war.jpg" width="320" /></a></div><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Infernal – <i>Wrath Of The Infernal One </i>("Infernal", 1999, Hellspawn Records)</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfIOQkQNhWYPf7TCMNKljSMtuJeZ6USVDgkTKpMbQA8PJ2oU_CQ0O69nWUWMCIRd8F4nCLtcKUokhjeBr2DimNXjRc1JkKiqwXlUtzJ4QJHyBQ7wO0YXerf77ql3_R1AevW1KkSrFPKHoCG4vU20VV9gHHDzwxK4QKBpeA_dSWYbrhQgJj16Iy/s512/infernal.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="462" data-original-width="512" height="289" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjfIOQkQNhWYPf7TCMNKljSMtuJeZ6USVDgkTKpMbQA8PJ2oU_CQ0O69nWUWMCIRd8F4nCLtcKUokhjeBr2DimNXjRc1JkKiqwXlUtzJ4QJHyBQ7wO0YXerf77ql3_R1AevW1KkSrFPKHoCG4vU20VV9gHHDzwxK4QKBpeA_dSWYbrhQgJj16Iy/s320/infernal.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">När vi ändå är
inne på Blackmoon (som lämnade jordelivet 2013) kan vi fortsätta med bandet Infernal. Detta band låter väldigt mycket som Dark Funeral gjorde
förr i världen vilket är naturligt då Blackmoon var väldigt involverad i båda banden. Inte nog med det så är det också Matte Modin som
spelar trummor på detta Infernal släpp. Han spelade också senare i
Dark Funeral. Themgoroth som sjunger har också varit sångare i Dark
Funeral. Bas spelas av Impious som också var med i bandet War.</p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Med denna lineup är
det väl inte någon som är förvånad alls över att det blir mycket Dark Funeral över Epn. Det gör inte mig det minsta.
Jag tycker det är fantastiskt att man skapar ett band som verkligen
gör samma sak som ens andra band nästan lika bra. Jag vill
påstå att det är lite hårdare och tuffare än Dark Funeral men det kan vara mina öron som spelar mig ett spratt. Oavsett så är detta
väldigt väldigt bra och jag fylls av nostalgi när jag
lyssnar igenom släppet så här i nådens år 2024.</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHt4SdFzvW_csMpIVov4N_OKSEXA9EeGEQ3M8QqgOuNZ3WCxwZsW2leYQQo8uO6PJI-vckB_64HiUt4FhnRM8YPTT_5lYOk07F6vFAMAWC-d4wfAJZq2GCMoS1_hpNgapd1EBh5RojUTSG1d0NNWdbtV6pV2g0hNCg9m3UBfPSDflDyljGeNOa/s500/infernal%20ep.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="498" data-original-width="500" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHt4SdFzvW_csMpIVov4N_OKSEXA9EeGEQ3M8QqgOuNZ3WCxwZsW2leYQQo8uO6PJI-vckB_64HiUt4FhnRM8YPTT_5lYOk07F6vFAMAWC-d4wfAJZq2GCMoS1_hpNgapd1EBh5RojUTSG1d0NNWdbtV6pV2g0hNCg9m3UBfPSDflDyljGeNOa/s320/infernal%20ep.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Tsjuder – <i>Ghoul </i>("Desert
Northern Hell", 2004, Season Of Mist Records)</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8GF0w6J4__Y8QDek9e149wIkyMquHEtQcDgVhvLvjieHKx4IkMYvvKVASk5df0VCMrFqZ4jZ1GgKDE9S7Qf5ipdoqH9f6Ue2hMK2MZXLc7WrShyphenhyphenlf6utChXwCfdBzE92BdhEj8CmMZz9His1YZCUcPFfWFvdOzxJIqnffD52Z1INaAC5rOXnL/s1691/tsjuder%20log.png" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1005" data-original-width="1691" height="190" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh8GF0w6J4__Y8QDek9e149wIkyMquHEtQcDgVhvLvjieHKx4IkMYvvKVASk5df0VCMrFqZ4jZ1GgKDE9S7Qf5ipdoqH9f6Ue2hMK2MZXLc7WrShyphenhyphenlf6utChXwCfdBzE92BdhEj8CmMZz9His1YZCUcPFfWFvdOzxJIqnffD52Z1INaAC5rOXnL/s320/tsjuder%20log.png" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Så var det dags att
titta på vårt grannland för att se vad de kan erbjuda i Norsecore
väg. Då börjar vi med det Oslobaserade bandet Tsjuder som bildades 1993
och fortfarande håller på. Bandet har definitivt en speciell plats
i mitt hjärta. Detta är väldigt thrashig och snabb black metal som läsare av bloggen vet är min påse chips. Dessutom har de en trummis med det bästa artistnamnet någonsin,
AntiChristian (han heter Christian så klart), som verkligen piskar
på.</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Tsjuders variant av black metal ligger lite närmare Marduk och
Immortal än Dark Funeral men det är fortfarande inom samma
mikrogenre. I låten jag har valt kan man också höra att bandet
försöker lugna tempot lite för att bygga upp den ondskefulla
stämningen. Extra plus ska bandet också ha för sin grafiska
profil med svartvita foton med corpse paint och eldsprutande.
Klassiskt black metal foto på alla sätt. Den som gillar när Marduk ökar
på tempot kommer nog gilla Tsjuder.</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFLnAgo174sjmwec3GkAJD5YKBG9Ysyo06g5P11LLXSt2uMEqYQDpoCSkq99DuRo1Ng1tnZKAbsFpVzrLjNCbu1vbxlpUKLqT9oRmC0mgquUXTQ8hh2Ph3-WuwLyq4915P1PVkvy0i7yQgOIHkS4bWEKI1jIBQocPmIXUi0ye0jAo7MHgqDazW/s600/desert%20northern%20hell.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="536" data-original-width="600" height="286" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjFLnAgo174sjmwec3GkAJD5YKBG9Ysyo06g5P11LLXSt2uMEqYQDpoCSkq99DuRo1Ng1tnZKAbsFpVzrLjNCbu1vbxlpUKLqT9oRmC0mgquUXTQ8hh2Ph3-WuwLyq4915P1PVkvy0i7yQgOIHkS4bWEKI1jIBQocPmIXUi0ye0jAo7MHgqDazW/s320/desert%20northern%20hell.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">1349 – <i> I Am Abomination</i> ("Hellfire",2005, Candelight records)</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRKMLJZuZ6xNuQi5fyIYkaJhNrZyRXPnZWbG5hUnEywPjbmh1OtCTVKFlPvPJbJuFLysSZ_Uedvjo0l3eHr0IEzS4Jh-6-9EhsUaprKjHu16IKMAzIbuoNIMAlf-bP67TfLVpBjemQWhGr1jj6jbNrkgWTZ9bAP4_3QJrO_7qhEbMLziDlYo-r/s800/1349%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="301" data-original-width="800" height="120" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRKMLJZuZ6xNuQi5fyIYkaJhNrZyRXPnZWbG5hUnEywPjbmh1OtCTVKFlPvPJbJuFLysSZ_Uedvjo0l3eHr0IEzS4Jh-6-9EhsUaprKjHu16IKMAzIbuoNIMAlf-bP67TfLVpBjemQWhGr1jj6jbNrkgWTZ9bAP4_3QJrO_7qhEbMLziDlYo-r/s320/1349%20logo.jpg" width="320" /></a></div><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br />
</p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">När man pratar om
norsk black metal av snabbare sort är det svårt att inte nämna den
kanske mest kända orkestern, 1349. Bandet har tagit sitt namn från
årtalet då digerdöden kom till Norge. Bara det i sig är ju tufft.
Bandet uppstod när bandet Alvheim la ner och bildades 1997. Denna
skiva har också Frost från Satyricon på trummor.</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Vi snackar om
riktigt snabb och våldsam black metal som ändå lyckas vara lite
melodiös. Jag minns när jag hörde bandet första gången och redan
när man hör samplingen som skivan börjar med fattar man vad det är
som gäller. Full fart framåt. Det finns en nerv i låtarna och
riffandet påminner också om Immortal. Det är nästan att man kan
tro att det skulle kunna slå över till dödsmetall eller War metal
men icke! Detta är black metal rakt igenom skulle jag vilja påstå.
Ravn har också en viss variation på sin röst och även om den
ibland kan vara lite anonym och ta plats i baksätet jämfört med
resten av musiken så tycker jag att hans röst håller. Jag kan köpa
argumentet att 1349 ska sorteras in under Norsecore paraplyet.
</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuXzT14RxsieZt9tCple61l47AvGiFgCWDHm1IiSJj4een3XgZvCJAW6yZiupl5qTRjUVkaCSd0mZbCORuJMdetHw04JEvairyIf0xyyD0p6mgLHXM0nkhLk77pqiYqvl0MHDsUAZ69luUG_GZBP6IB0nBiT1PaC8nTxYGjibqc9b4uEvyK1Sh/s1000/hellfire%201349.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiuXzT14RxsieZt9tCple61l47AvGiFgCWDHm1IiSJj4een3XgZvCJAW6yZiupl5qTRjUVkaCSd0mZbCORuJMdetHw04JEvairyIf0xyyD0p6mgLHXM0nkhLk77pqiYqvl0MHDsUAZ69luUG_GZBP6IB0nBiT1PaC8nTxYGjibqc9b4uEvyK1Sh/s320/hellfire%201349.jpg" width="320" /></a></div><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br />
</p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Endstille – <i>Navigator </i>("Navigator", 2005, Twilight)</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBNU_nEX_Ef56qPkWoAFW9XpdsMkwrJM3X_zOG6-V2v6Z0m5v9E1pgpBgFwPGrZRT2aNNC-N17qmb27Wns_XuA933V7-ZnWdIM9vihbJT4SCrujGQu1ycRbzU3kg3GlmtwTwXsHPiE5dDKTV8EElLVQaSgqs0_cNiVzxb9uSf9OwVaOcmFZ8Nq/s575/endstille%20logo.gif" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="141" data-original-width="575" height="78" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBNU_nEX_Ef56qPkWoAFW9XpdsMkwrJM3X_zOG6-V2v6Z0m5v9E1pgpBgFwPGrZRT2aNNC-N17qmb27Wns_XuA933V7-ZnWdIM9vihbJT4SCrujGQu1ycRbzU3kg3GlmtwTwXsHPiE5dDKTV8EElLVQaSgqs0_cNiVzxb9uSf9OwVaOcmFZ8Nq/s320/endstille%20logo.gif" width="320" /></a></div><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">För att spela Norsecore behöver man faktiskt inte ens vara från Norden, namnet till
trots. Det bevisar tyskarna i Endstille. Bandet som är inne på sitt
24 år är nästan lika envisa som Marduk med att göra
skivor om krig och satan. Trots att man kanske skulle kunna tro att
att ett tyskt band som sysslar med black metal utifrån historiska
krigsteman skulle vara extremhöger har bandet varit väldigt
explicita med att de anser att black metal som genre är principiellt
opolitisk. Ett ganska oväntat uttalande om jag får säga det själv. </p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Hur låter bandet då? Det låter väldigt mycket som tidiga Dark
Funeral och Marduk kring slutet på 90-talet. Det är inte alls dumt.
Denna skiva fastnade jag för. Inte minst för att trummorna är så
där ruttna och goa som jag gillar dom. Påminner en hel om
trumljudet på Koldbranns ”Nekroktisk Inkvisition”. </p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Endstille är
ett sånt där band som jag glömmer av då och då. Varje gång jag
lyssnar kommer jag på att det är bra grejer men deras diskografi är
lite för jämntjock. Sångaren Iblis som sjöng i bandet mellan
2000-2009 har tydligen också hoppat in som sångare när Koldbrann
spelat live så där fick vi ännu en koppling till andra band.
</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPuK1TUhYfJ6u6HaKXw7YXopRlg3rHq330lzPIMFnWkOkQVONkdDPupb_EyHAIuJCmCOCBptAr_89LXWz41Jh6zHoZ_PylymVgSRzkMQfoGKOtazR9vEJ206PCNzFQQyPNCvdbMkEIOzq-bcP9gb8iVcwkMpnnNftU6JFmK4OX0VWDhGw7H28N/s1078/endstille%20band.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="805" data-original-width="1078" height="239" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgPuK1TUhYfJ6u6HaKXw7YXopRlg3rHq330lzPIMFnWkOkQVONkdDPupb_EyHAIuJCmCOCBptAr_89LXWz41Jh6zHoZ_PylymVgSRzkMQfoGKOtazR9vEJ206PCNzFQQyPNCvdbMkEIOzq-bcP9gb8iVcwkMpnnNftU6JFmK4OX0VWDhGw7H28N/s320/endstille%20band.jpg" width="320" /></a></div>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm; text-align: center;">Tyskar som pekar finger</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">
</p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Vad har vi lärt oss
idag då? Finns Norsecore som genre? De exempel på låtar jag har
valt ut skulle jag nog säga har en hel del gemensamt. Samtidigt är
det så att trender inom musik kommer och går och flera av skivorna
är gjorda kring 2000-talets början vilket kanske också spelar in
när det kommer till stil och ljudbild.</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">En annan sak förutom det rent musikaliska banden har gemensamt är texterna som ofta är aggressivt sataniska och eller
med krigsteman. Marduks skiva ”Panzer Division Marduk” från 1999
anses av många vara lite av urtypen av en Norsecore skiva. Det
sägs också vara den första skiva som har blast beats genom hela
skivan. Jag kan fatta att folk tycker att det är lite enformigt och
basic. Samtidigt kan jag personligen inte släppa hur bra den skivan
är. Nästan varenda låt är en attack och jag kan inte låta bli
att hytta med näven och digga med. Äh. Jag slänger med en låt
från den skivan som bonus så kan ni själva avgöra.</p><p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br /></p>
<div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsvntt_CjR4ZAjAKZymXWvSI3jNqqMqNk3jpcAkKuEwhYbF3Uge5QRXNlz58iKJ47LPlELG-JJ-0tT2_noQ84pqb8H6AdMidSxCJxSuv6gdBQHJ7BZpVOf-OlZ9rjcWAvozaqH2mfgT1HNKCHSXO8hVlfHx5fX3vNg8ZBZchtWFYsV7B-ue1lx/s1200/marduk%20band.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhsvntt_CjR4ZAjAKZymXWvSI3jNqqMqNk3jpcAkKuEwhYbF3Uge5QRXNlz58iKJ47LPlELG-JJ-0tT2_noQ84pqb8H6AdMidSxCJxSuv6gdBQHJ7BZpVOf-OlZ9rjcWAvozaqH2mfgT1HNKCHSXO8hVlfHx5fX3vNg8ZBZchtWFYsV7B-ue1lx/s320/marduk%20band.jpeg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;">Tuffa killar i Marduk</div>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Bonus: Marduk –
<i>Blooddawn </i>("Panzer Division Marduk",1999, Osmose Productions) </p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;"><br />
</p>
<p style="line-height: 100%; margin-bottom: 0cm;">Listan hittar ni <a href="https://youtube.com/playlist?list=PL-mOndy6z3hT6hQS6-hCBmSBTcyhlaxmv&si=HNv8oehVCTnlktuX" target="_blank">här</a></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-68015213553449772952024-01-19T07:45:00.000+01:002024-01-19T11:37:39.449+01:00Fredagslistan 2024, vecka 3: Rule Britannia (och lite Norge)! <p>Att det förenade kungadömet varit centralt för den tunga rocken är som alla vet en underdrift. Från Iommi till Earache och Peaceville via NWOBHM var UK först, och störst, inom det mesta under hårdrockens paraply. När det kommer till black metal var de långt ifrån bäst, men Venom var trots allt först, och Cradle Of Filth lär ha några försäljningsrekord. Men det är inte därför vi är här.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2FOV9pNVEp1qovHKb3Lu0CdyBQqv_ZY4VDwQORqbw8rBIRPNx7co41IkVQoy5DMOBuNj23SGOzeJ34EIW9IdJ-bLnKzBwaGK1fPbq7b0_l8D5aT6XgvY4Mge40ywj8HzfPAjEO9aRu5CspUXc88korj2bKN9IYIg_iDu54wGrzoBOexkBizfm/s1920/UK%20ladnskap.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1280" data-original-width="1920" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi2FOV9pNVEp1qovHKb3Lu0CdyBQqv_ZY4VDwQORqbw8rBIRPNx7co41IkVQoy5DMOBuNj23SGOzeJ34EIW9IdJ-bLnKzBwaGK1fPbq7b0_l8D5aT6XgvY4Mge40ywj8HzfPAjEO9aRu5CspUXc88korj2bKN9IYIg_iDu54wGrzoBOexkBizfm/s320/UK%20ladnskap.webp" width="320" /></a></div><p><br />Idag vill jag istället lyfta en lite annan sida av brittisk metal, med åtminstone en vargtass kvar i black metal-myren. Det var längesedan de stod som de främsta innovatörerna, men det har ändå alltid pyrt i undervegetationen. Här följer några exempel, plockade ur min egen begränsade verklighetsuppfattning. <a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLj3S_8C6vKRX17xGu4LJoXX" target="_blank"><b>Listan hittar ni här!</b></a><br /></p><p><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPvb8GIyZw0kZHPXFxIyrais7mdwMvnYEJJS12usm8u_wTngFRtM1TCFGHK8I2UnlxgKo26PckpHfSHaJslKTMWRMVPxIx-nTn3J4J77PC45WT88B1jwRLKDYlUR7BZWhk3T31x3qYaL5Vr92vDtY0gV6EdXOYz9yqXoz3LyxXCGZV8ZW-6Wpr/s970/UK%20deathtrip.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="545" data-original-width="970" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiPvb8GIyZw0kZHPXFxIyrais7mdwMvnYEJJS12usm8u_wTngFRtM1TCFGHK8I2UnlxgKo26PckpHfSHaJslKTMWRMVPxIx-nTn3J4J77PC45WT88B1jwRLKDYlUR7BZWhk3T31x3qYaL5Vr92vDtY0gV6EdXOYz9yqXoz3LyxXCGZV8ZW-6Wpr/s320/UK%20deathtrip.jpg" width="320" /></a></p><p><b>THE DEATHTRIP - <i>Something growing in the trees</i> ("Deep Drone Master", 2014, Svart Records)</b></p><p>Vi börjar med två nordvästeuropeiska, eller varför inte nordsjöbaserade, samarbeten. The Deathtrip började som en duo med norrmannen Aldrahn (Dödheimsgard, Thorns, etc) med mikrofon i hand och britten Paul "Host" Groundwell på allting annat. Den första demon från 2008 är en hypnotisk historia, och de snurriga gitarrväggarna ärvda från Thorns och Greven är fortsatt dödstrippens signum på de två hittills släppta albumen. Precis som i Dödheimsgard ersattes Aldrahn av Mat "Kvohst" McNerney (Beastmilk, Hexvessel) till nästkommande och i skrivande stund senaste albumet. Kvohst är som alla vet en produktiv man, för han var ju även med i...</p><p><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd341BxyM_PO66243cOfieuUgcf6vgbSozbkXeOF_QKdlPwWNFrrcScthzKU1r2itoFhwrd3pxcedA_uDr_vCu-MvrgytGDnR2MX3Mhqtav_qmn6mJz1tijV_lxaIwftVa16JzdP6kVbE_QLb8P9CPUT8zc9GE__8MDzW179OKZmkvzReVyMn2/s808/uk%20code.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="428" data-original-width="808" height="170" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjd341BxyM_PO66243cOfieuUgcf6vgbSozbkXeOF_QKdlPwWNFrrcScthzKU1r2itoFhwrd3pxcedA_uDr_vCu-MvrgytGDnR2MX3Mhqtav_qmn6mJz1tijV_lxaIwftVa16JzdP6kVbE_QLb8P9CPUT8zc9GE__8MDzW179OKZmkvzReVyMn2/s320/uk%20code.webp" width="320" /></a></p><p><b>CODE - <i>A Cloud-formed Teardrop Asylum</i> ("Nouveau Gloaming", 2006, Spikefarm Records).</b></p><p>Åter igen en brittisk gitarrist - Andrew "Aort" McIvor - med norska musiker, frontad av landsmannen Kvohst som vid tillfället bodde i Norge. Rytmsektionen här är Vicotnik (Ved Buens Ende, Dödheimsgard - jag anar ett mönster) på bas och AiwarikiaR (Ulver) på trummor (bandet ansågs vara norska nog att nomineras till Spellemannpriset för "Resplendent Grotesque" 2009). Oavsett den internationella sättningen är CODE för mig oerhört brittiskt kodade: både musik och texter målar upp glåmiga höstlandskap och igenbommade själsliga sanatorier. Precis som Anathema har de gått från ett extremt uttryck mot allt mer progressivt, atmosfäriskt håll, men här på första albumet är det fortfarande karg midnatt. </p><p><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVIdSbZ6Um7HXK5JZFpua0aSIPrwPDxvFN3aLBbwMzd4DZhrdkD4-MEXlQ6QJ6PazDsCaervtIW055C5iXkWHxCx1Yshu_XUV8RWd2thqOEnGi-eFoeS0hofRfQJUI7AlYWcMhtXinxQxNskL5U6IZRvYiISBH98VqMDC2fBJFTlGcmg1ucRiu/s603/uk%20void.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="603" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVIdSbZ6Um7HXK5JZFpua0aSIPrwPDxvFN3aLBbwMzd4DZhrdkD4-MEXlQ6QJ6PazDsCaervtIW055C5iXkWHxCx1Yshu_XUV8RWd2thqOEnGi-eFoeS0hofRfQJUI7AlYWcMhtXinxQxNskL5U6IZRvYiISBH98VqMDC2fBJFTlGcmg1ucRiu/s320/uk%20void.jpg" width="318" /></a></p><p><b>VOID - <i>Cypher </i>("Posthuman", 2003, Nocturnal Art Productions)</b></p><p>Tredje bandet gillt för Kvohst, här under namnet Ionman! Void är åter igen ett band centrerat kring en egensinnig, driven gitarrist - Matt Jarman - och en föränderlig, ofta internationellt baserad, uppsättning musiker. Uppmärksamma läsare minns att jag lyfte deras fjärde och senaste album i min sammanfattning av 2023 för några veckor sedan. Här började Void sin vandring, som en kaotisk svärm av dissonanta black metal-riff på elektronisk grund - techno-black metal, industrial black metal, cyber-metal... oälskat barn har många namn, och man kan kanske ifrågasätta hur väl fusionen trummaskiner från dansgolv/distade gitarrer från mörka skogar har åldrats. Döm själva, jag gillar't.</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEji44hzgRUT07GLIgAntL0YgtWRBF72srvhbcyRk6aiO765_j6G6oABrXNl3eOHH0w2yzc2yFHFGuJ_gJquAE5yjnS9E71p6qPs9V59dPtkvlOzmYe66tr6aAyUWnWGswA9IXQsXMylZluhTNkGjQvB6XrKUyXo1Zmd__hgWS6JYW4FJY3HCDJw/s707/uk%20ebonylake.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="707" data-original-width="707" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEji44hzgRUT07GLIgAntL0YgtWRBF72srvhbcyRk6aiO765_j6G6oABrXNl3eOHH0w2yzc2yFHFGuJ_gJquAE5yjnS9E71p6qPs9V59dPtkvlOzmYe66tr6aAyUWnWGswA9IXQsXMylZluhTNkGjQvB6XrKUyXo1Zmd__hgWS6JYW4FJY3HCDJw/s320/uk%20ebonylake.jpg" width="320" /></a></div><p></p><p><b>EBONYLAKE - <i>The Wanderings of Ophelia through the Untamed Countryside </i>("On the Eve of the Grimly Inventive", 1999, Cacophonous Records)</b><br /></p><p>Från det urbana industriella, till ålderdomlig otyglad landsbygd. Att försöka sammanfatta hur Ebonylake egentligen låter är svårt: shakespeariansk avantgarde black metal? Psykotisk spökmetal? Symfonisk viktoriansk tech-döds? Det är inte ofta jag slänger på något av deras två album, men när jag gör det blir jag lika bortblåst som förvirrad. Och lycklig att något såhär bisarrt tilläts existera. Deras senaste släpp är en digital singel från 2015 med titeln "With Infants Drowned and Pulled Cold from the Sea, He Lashed Them, Thrashed Them and Sewed Them to Trees". Det... är vad det är. Guld för de som förstår, nonsens för alla andra.</p><p><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAtlX5wnuHFxrra8pMmxr_UyO3SlxQ6O_cS_lGKvI32bzA64qne49uDqLhqCREmaZNmEuGVi6zr6TjJzyfGX_c08JyRmniWGyjiFA6NcckDXfrGBGGZhbey5UFkUs3mGpEtOkvc3lGJW5eFlsBDo926ARWLbLUYgxhyphenhyphenNhlCLO6kNMSfCnoKYDc/s720/uk%20bal.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="481" data-original-width="720" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAtlX5wnuHFxrra8pMmxr_UyO3SlxQ6O_cS_lGKvI32bzA64qne49uDqLhqCREmaZNmEuGVi6zr6TjJzyfGX_c08JyRmniWGyjiFA6NcckDXfrGBGGZhbey5UFkUs3mGpEtOkvc3lGJW5eFlsBDo926ARWLbLUYgxhyphenhyphenNhlCLO6kNMSfCnoKYDc/s320/uk%20bal.jpg" width="320" /></a></p><p><b>BAL-SAGOTH - <i>Of Carnage & A Gathering of Wolves</i> ("The Power Cosmic", 1999, Nuclear Blast)</b><br /></p><p>Att göra Bal-Sagoth rättvisa i en kort paragraf är omöjligt. Få band har betytt så här mycket för mig, och få band är nog så... jag ska inte skriva missförstådda, utan bara oförstådda. Med rätta, sett till vad de faktiskt var: överdrivet symfonisk och teatralisk men samtidigt barbarisk black metal (med "black" i stora citattecken: det är mer John Williams än Mayhem, mer keyboards än gitarrer). Deras texter, skrikna och deklarerade med dramatisk berättarröst, var utdrag ur enorma fantasyepos skrivna av sångaren Byron Roberts, inspirerade av (och/eller stulna från) gammal fantasy som Robert E Howard (Conan Barbaren), Jack Vance och Clark Ashton Smith. Allt levererat utan en enda glimt av ironi eller självdistans. Att upptäcka Bal-Sagoth i vuxen ålder måste vara en svår resa, men för den fjortonåring jag var, fanns det inget försvar. <i>Of Carnage...</i> är från fjärde albumet av sex , första släppt på Nuclear Blast, där de rörde sig ifrån swords and sorcery mot en mer science fiction-betonad estetik. Det blev en lång paragraf.<br /></p><div style="text-align: left;"><span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: courier;"><i>Voice of the Night:</i> Who are you, wanderer?<br /></span></span>
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: courier;"><i>Wandering Spirit:</i> I am far beyond the ken of men... my gaze shall make the night tremble!<br /></span></span>
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: courier;"><br /></span></span>
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: courier;"><i>The Sylvan Oracle:</i> So dour a mien, let all night’s fulgors
flame. Behold, the ghost of a king as yet unborn! He is the scourge, the
thanatos, the cleansing fire, the purifying storm... he is the
cataclysm given corporeal form! He is the embodiment of our rage, the
fury over the injustices which the Insidious Host will one day
perpetrate against the descendants of the Realm Verdant and their
Arboreal sentinels! He is the hammer of vengeance, the sword of
retribution which will one day be wielded in this kingdom's name! But be
wary that your progeny does not consume thee, Zyl-Zyn-Horhuz... the
Voice of the Night!<br /></span></span>
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: courier;"><br /></span></span>
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: courier;"><i>Voice of the Night:</i> Who are you, my son?<br /></span></span>
<span style="font-size: x-small;"><span style="font-family: courier;"><i>Wandering Spirit:</i> Father... I am annihilation incarnate!
</span></span></div><p> </p><p><i>Här kan vi förresten pausa och nämna att liksom EBONYLAKE släppte BAL-SAGOTH till en början på brittiska Cacophonous Records, mest (ö)kända för sin kassako CRADLE OF FILTH. Ett bolag med en högst tvivelaktig, och för smak-masochister ofta njutbar, katalog.</i><br /></p><p> </p><p style="text-align: center;"> <a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjprTsdY7mBduWSHvhxJpSi8PnZBtrIVgCNRIeAwhDuPjmexbz4Tq29ErlHA07ze97rtY9IffRIr8AmBT_CDkeNmk8_CsD5VbndKzEraeLLzY-ABdVnN4BvbsByV9FQbBBolurDIYAHiLGXIUXtCOOo-EwjiF40fGFB2y6VCm8lHcm1Y4-2o_A9/s522/uk%20meads.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="522" data-original-width="390" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjprTsdY7mBduWSHvhxJpSi8PnZBtrIVgCNRIeAwhDuPjmexbz4Tq29ErlHA07ze97rtY9IffRIr8AmBT_CDkeNmk8_CsD5VbndKzEraeLLzY-ABdVnN4BvbsByV9FQbBBolurDIYAHiLGXIUXtCOOo-EwjiF40fGFB2y6VCm8lHcm1Y4-2o_A9/s320/uk%20meads.jpg" width="239" /></a></p><p><b>THE MEADS OF ASPHODEL - <i>Man from Kerioth </i>("The Murder of Jesus the Jew", 2010, Candlelight)</b><br /></p><p>När vi pratar om egensinniga britter är The Meads of Asphodel något av ett kapitel för sig självt, som jag egentligen inte kan tillräckligt för att skriva om. För den oinvigde kan deras referenser till korståg, Förintelsen och konflikter i Mellanöstern te sig om inte rakt ut rasistiska så åtminstone okänsliga. Men som jag förstått det (bland annat genom ett djupdyk från podden <a href="https://radicalresearch.org/episode-98-the-meads-of-asphodels-guts-spun-on-the-loom-of-judgment/" target="_blank">Radical Research</a>) handlar det snarare om en kritik mot både religion och politik - albumet "Damascus Steel" börjar med George Bushs tal om ett nytt korståg för att "befria" Irak, och "Sonderkommando" inspirerades direkt av ett besök i Auschwitz. Musikaliskt är Meads lite överallt: från Hawkwinds rymdpsykedelia (det finns såklart medlemskopplingar) till åttiotalets anarkopunk till heavy och black metal. Om låten jag valde är representativ för bandet vete gudarna.</p><p><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4rh03xvuKKePD3sKn0r3khBMPvsLJL0x-FKHmhouZwxq3jJovp7eUdJOA5xu1QRGAoqByZ_OS9uCXMNEy3wZiBIpuksy7xiKCIojFzv7TMa3Rqg_J-OcqBJCA0gQlps072z5wSPlOLveP4f0qTAOuDNfc9o891VgQti7PpPfHyidHi_mdfB57/s820/uk%20forest.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="310" data-original-width="820" height="121" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi4rh03xvuKKePD3sKn0r3khBMPvsLJL0x-FKHmhouZwxq3jJovp7eUdJOA5xu1QRGAoqByZ_OS9uCXMNEy3wZiBIpuksy7xiKCIojFzv7TMa3Rqg_J-OcqBJCA0gQlps072z5wSPlOLveP4f0qTAOuDNfc9o891VgQti7PpPfHyidHi_mdfB57/s320/uk%20forest.jpg" width="320" /></a></p><p><b>A FOREST OF STARS - <i>Raven's Eye View</i> ("Opportunistic Thieves of Spring", 2010, Transcendental Creations)</b></p><p>Åter igen ett band med estetik och tematik som lånar från den viktorianska eran - så till den grad att jag fram tills nyligen undvek bandet, för det såg mest ut som ett gymnasialt teatersällskap. Men bakom en lite fånig estetik gömde sig, åtminstone på det här albumet, behaglig och atmosfärisk svartmetall, med flöjter, stråkar och rensång som subtila men vackra stämningshöjare. A Forest Of Stars bär ett starkare arv till dystergökar som My Dying Bride, än till Darkthrone: långdragna kompositioner som tar sin tid och bygger upp melankoliska ljudlandskap. </p><p><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzQX4LAj7qdq9qD7DIVBdM_q2EzxoUDMFJ9_XjLqF7omJV4QiipOuszwJncbygvPZ1TaViV_Ma5qcfRIv0A_6FGvkBHqS6RGsXsYIU5stC4RJsepCA0f3IzRkyA7b5FkDRUVef9s-oOWizZhJet8IwAW2yARBSti9-KesfhoXqaqQtN836NSHu/s648/uk%20swine.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="648" data-original-width="648" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzQX4LAj7qdq9qD7DIVBdM_q2EzxoUDMFJ9_XjLqF7omJV4QiipOuszwJncbygvPZ1TaViV_Ma5qcfRIv0A_6FGvkBHqS6RGsXsYIU5stC4RJsepCA0f3IzRkyA7b5FkDRUVef9s-oOWizZhJet8IwAW2yARBSti9-KesfhoXqaqQtN836NSHu/s320/uk%20swine.jpg" width="320" /></a></p><p><b>SWINE - <i>Beast Call </i>("Marked by the Baron", 2004, Vanguard Productions)</b></p><p>Efter en rad frisinnade utflykter är det läge att landa i något kallt och rått, monotont och sataniskt. Uppföljaren till Satanic Blood som VON aldrig gjorde. Ett kompakt, illasinnat minimalistiskt mörker.<br /></p><p><br /></p><p><span style="font-size: large;"><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLj3S_8C6vKRX17xGu4LJoXX" target="_blank"><b>BRITANNIA RULE THE WAVES!</b></a></span><br /></p><p>/Andreas<br /></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-39777175167608985322024-01-12T06:00:00.029+01:002024-01-12T06:00:00.132+01:00Fredagslistan 2024, vecka 2: Tio skivor från 2023 som man mycket väl kan lyssna på.<p>Gomorron fredagskamrater! År 2024 har som utskjutet ur ett avsågat hagelgevär redan rasat in över oss med en hiskelig fart och därför är det hög tid att även jag tar och avhandlar vad som egentligen var bra i albumväg under 2023. Jag tänker inte rangordna eller prisutdela utan ser den här genomgången mer som en fingervisning kring tio skivor som man <i>mycket väl</i> kan lyssna på. Så fram med läskeblasken nu och håll en vuxen hårt i handen så kör vi. Länk till listan finns både <a href="https://youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLjy2vBGv-3XgfPQB7kpa4JH&si=JhVvzxbiXSEd6Yt7">HÄR</a> och längst ner i inlägget.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzEV5gcYq8p6hElEedxTZNnMAf-otwbENlPKGemuXcIMQLh9XCfheD-RyrCXZQhvvBdVlhJtu4iPXqgWWMn0NZhe6ApAz7nTxEgRrIssNoTFuGBrNdL8pICYM9NMfra_YaEge9WaqnPxbhqRCg9osIae4e6ouK8qfqAiWqGjNfOGo8mu4ZY3HI/s700/kom.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzEV5gcYq8p6hElEedxTZNnMAf-otwbENlPKGemuXcIMQLh9XCfheD-RyrCXZQhvvBdVlhJtu4iPXqgWWMn0NZhe6ApAz7nTxEgRrIssNoTFuGBrNdL8pICYM9NMfra_YaEge9WaqnPxbhqRCg9osIae4e6ouK8qfqAiWqGjNfOGo8mu4ZY3HI/s320/kom.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;">KOMMAND - Death Age: Ljuvligt rå dödsmetall med krigstema från Los Angeles. Om jag hade fått bestämma så hade nog fler band låtit ungefär såhär.</span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><span style="text-align: left;"><br /></span></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi316WDi-KnjP5gY7v5VQ6_ce-rlNvfyUTfbsoc4TprJSaXRUabeloKUVVeh8J5v6jkKwl6ha4fC-K4NY4rG4dA03W-cErPzIr50bOfA6eTA4GmN79qoMItTww-LyX9rUDylCyTnNdKC_K79crEuTg_PCZ9Z0zNf9A2V0XsoPM25HEfOcFefdKm/s700/hast.jpeg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi316WDi-KnjP5gY7v5VQ6_ce-rlNvfyUTfbsoc4TprJSaXRUabeloKUVVeh8J5v6jkKwl6ha4fC-K4NY4rG4dA03W-cErPzIr50bOfA6eTA4GmN79qoMItTww-LyX9rUDylCyTnNdKC_K79crEuTg_PCZ9Z0zNf9A2V0XsoPM25HEfOcFefdKm/s320/hast.jpeg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>HÄSTSPARK - Ostiarius Inferni: Yster, trevlig och svängig stoner från Avesta. Ett ganska nytt band vad jag förstår så det blir nog kul att se vad de hittar på framöver.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-gM7oOBfoa3miG39obuC4LEQoLvEG9-2QVQfL5PjX45xi8iroZW3KkIcpg6TGnBwDW1zcEMNUbHo7mqG720_m74X2HLG1R0VACUuIAtLFvyOjOSVqY9iIRDNHxSYz2q4tF6Eo3_wTWn3YyufI63SkoMjhjdDiEBG7dicx9pmkSqwCLjDP6-mT/s700/re.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh-gM7oOBfoa3miG39obuC4LEQoLvEG9-2QVQfL5PjX45xi8iroZW3KkIcpg6TGnBwDW1zcEMNUbHo7mqG720_m74X2HLG1R0VACUuIAtLFvyOjOSVqY9iIRDNHxSYz2q4tF6Eo3_wTWn3YyufI63SkoMjhjdDiEBG7dicx9pmkSqwCLjDP6-mT/s320/re.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>REZN - Solace: En trösterik och väl genomarbetad doom att bara sjunka ner i. Rekommenderar lyssning i hörlurar! Vill man vara lite klyschig så kan man säga att den här skivan är som att ge sig ut på en resa fast inåt.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgW_X35BPo-qTvTqVCEmV5nlhFWvFISkY2XpKPfq8QEXrN3lnaVJzd0LmE5RPHC3vlla8KGm9nwYpcUebQFRflIt4AOZugZ2dAlg-WQHm-oUuVew1AJPiI_iWopv_MEW-O_hsZNfI7qfgIliZHOX9brzTT1kFe1EuKr-L_HddP2riGYE5ur4SdK/s960/cruciamentum.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="960" data-original-width="960" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgW_X35BPo-qTvTqVCEmV5nlhFWvFISkY2XpKPfq8QEXrN3lnaVJzd0LmE5RPHC3vlla8KGm9nwYpcUebQFRflIt4AOZugZ2dAlg-WQHm-oUuVew1AJPiI_iWopv_MEW-O_hsZNfI7qfgIliZHOX9brzTT1kFe1EuKr-L_HddP2riGYE5ur4SdK/w320-h320/cruciamentum.jpg" width="320" /></a></div><p>CRUCIAMENTUM - Obsidian Refractions: Det här är rakt av <i>löjligt bra</i> dödsmetall som alla måste lyssna på. Här skojar jag inte utan det är obligatoriskt och det kan hända att det blir läxförhör sen.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiT2ISA1guDoxlJc8cia1xEIPVxivaN1RQZfgYZ5467pD4svq8YEGBs_NxTd0fFSv4ZNDQX4RnVinwPxtqVJ22x4fcWNgLylDlKorq0Mc0HaCh9uoAK-3U3yapNhUKilJ4mBNHzFScSOm6u6_OtQ0rKarX9ow4tWF5hGlnY3kI6G84A74eWDSsg/s1200/poisionruin.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiT2ISA1guDoxlJc8cia1xEIPVxivaN1RQZfgYZ5467pD4svq8YEGBs_NxTd0fFSv4ZNDQX4RnVinwPxtqVJ22x4fcWNgLylDlKorq0Mc0HaCh9uoAK-3U3yapNhUKilJ4mBNHzFScSOm6u6_OtQ0rKarX9ow4tWF5hGlnY3kI6G84A74eWDSsg/s320/poisionruin.jpg" width="320" /></a></div><div><br /></div><div><div>POISON RÜIN - Härvest: En god liten punkgryta som blandar och ger och får mig att tänka på 80-talet och kanske också RAMONES när allt kömmer ümkring.</div></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs1LgiD3vdFkFvMbVcPcmyAaRPTMqP4XWv5UA2n7oprMeUW79D1ok_qw4gWYara_FrQDFsiGtmTCO8fELVn9A3WyaGsD7mf5GehteDFvO5I74rgceH7na-u6YeTFNomBKmZq6pcDvG6wYQaO4KUXNQKzfO76n0inWsKX9gTxmkQfWBjblf87fE/s700/burialhordes.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjs1LgiD3vdFkFvMbVcPcmyAaRPTMqP4XWv5UA2n7oprMeUW79D1ok_qw4gWYara_FrQDFsiGtmTCO8fELVn9A3WyaGsD7mf5GehteDFvO5I74rgceH7na-u6YeTFNomBKmZq6pcDvG6wYQaO4KUXNQKzfO76n0inWsKX9gTxmkQfWBjblf87fE/s320/burialhordes.jpg" width="320" /></a></div><br /><div>BURIAL HORDES - Ruins: Grekisk black metal som pekar med hela handen. Nej fy satan vilket riffarbete! Man baxnar lite, detta är bra skit.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9RRu29V9HWLfc3jBhzEs0krQ5I1Sy4pvdwh9tLFPkMKcbxBw5GCrZfcFUI61wA_n77XkJIp5lejkxhoKSQFNfmP7MoahGygZfDjauUM7jMp4KA1z27g0zvMrWPjLiKFpfUIo3290wDEB4m24dxJSxN_n2De_8S6camyx_GmZHxUbrzdkAIvSO/s300/blodtar.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="300" height="300" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi9RRu29V9HWLfc3jBhzEs0krQ5I1Sy4pvdwh9tLFPkMKcbxBw5GCrZfcFUI61wA_n77XkJIp5lejkxhoKSQFNfmP7MoahGygZfDjauUM7jMp4KA1z27g0zvMrWPjLiKFpfUIo3290wDEB4m24dxJSxN_n2De_8S6camyx_GmZHxUbrzdkAIvSO/s1600/blodtar.jpg" width="300" /></a></div><div><br /></div><div><div>BLODTÅR - Det förtegna förflutna: Folkig black metal från Stockholm med drama och driv. Rätt charmigt och lite ledset sådär så man får någon sorts moderskänsla och vill bjuda på varm dryck och kanske en filt. Ett minus i protokollet för bandnamnet dock.</div></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3cFQg7CWGE9YRinAGGLBuoyg75BGyHJ7yvymvs_ioMd3nYKLZb_S1OacJ4ct4DBgc1XL8DQig4F5APN6XukYQcCixfjxgL4ZGmECMHdqgr3HY9lbqEEEnwCCPcnacL4UTxsVla2xKhFCrDqxNTZQbAkMin1P_oqvN4_dDtE8FgxkU6rPcgvTE/s1200/theshits.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh3cFQg7CWGE9YRinAGGLBuoyg75BGyHJ7yvymvs_ioMd3nYKLZb_S1OacJ4ct4DBgc1XL8DQig4F5APN6XukYQcCixfjxgL4ZGmECMHdqgr3HY9lbqEEEnwCCPcnacL4UTxsVla2xKhFCrDqxNTZQbAkMin1P_oqvN4_dDtE8FgxkU6rPcgvTE/s320/theshits.jpg" width="320" /></a></div><div><br /></div><div><div>THE SHITS - You're a mess: Brötigt och punkigt med noiseinslag och monotoni. Även rejält med rundgång vilket ger en guldstjärna!</div></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRqaBTRP5Zpy28UZyEx7UpH913thBjVF74rBauHPIVoz3FBFLkKfVxDm1eTdfGY2HT5c1nk7zwWyUVuLS2Rvf9uVDW1AK6lZlL2Kn0o3qEVpUqoZTmD4QmcGzwnCp0q_ajWMSy_z_D-uvbJM8a1BEOJu7y9iZomGLEdDlyyQQSV-0bXj3Ja4Ps/s500/unhallowed.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="500" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhRqaBTRP5Zpy28UZyEx7UpH913thBjVF74rBauHPIVoz3FBFLkKfVxDm1eTdfGY2HT5c1nk7zwWyUVuLS2Rvf9uVDW1AK6lZlL2Kn0o3qEVpUqoZTmD4QmcGzwnCp0q_ajWMSy_z_D-uvbJM8a1BEOJu7y9iZomGLEdDlyyQQSV-0bXj3Ja4Ps/s320/unhallowed.jpg" width="320" /></a></div><br /><div style="text-align: left;">UNHALLOWED - Awaken the black flame: Tysk svängig melodisk black med atmosfär och skön DISSECTION-vibb. Med andra ord svårt att motstå!</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHEGPNs3sS2Pfx_5Tij_o0RJjddKV1fbowSz2dB-RDaxtQDp6H7nDN7LhUZoOgyUaaH0GlKtsyKIL3j_BdMBgUdQgFbr_bHNk7G9PTwLeIlJOVZvWaQyPj0sBLQvAi4TuheGQ92t22lplnJzxJ_K0bdqz7lGyZe_phIbBJIyji428YS8EN3luf/s2000/haxanu-totenpass.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="2000" data-original-width="2000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiHEGPNs3sS2Pfx_5Tij_o0RJjddKV1fbowSz2dB-RDaxtQDp6H7nDN7LhUZoOgyUaaH0GlKtsyKIL3j_BdMBgUdQgFbr_bHNk7G9PTwLeIlJOVZvWaQyPj0sBLQvAi4TuheGQ92t22lplnJzxJ_K0bdqz7lGyZe_phIbBJIyji428YS8EN3luf/s320/haxanu-totenpass.jpg" width="320" /></a></div><div><br /></div><div><div>HÄXANU - Totenpass: Skandinaviskinspirerad melodisk black metal med riv från staterna. Detta äter jag med sked men vad ÄR det för bandnamn...? Jag avstår från att vitsa kring anrättningen men nog fan undrar man vad som ska HÄXASEN och HÄXAIMORGON?</div></div><div><br /></div><div>Med detta säger vi hurra för fredag och tager helg!</div><div><br /></div><div>/Susanne</div><h1 style="text-align: center;"><a href="https://youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLjy2vBGv-3XgfPQB7kpa4JH&si=JhVvzxbiXSEd6Yt7">Fredagslistan 2024, vecka 2: Tio skivor från 2023 som man mycket väl kan lyssna på.</a></h1>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-42272938267158257872024-01-05T05:30:00.014+01:002024-01-05T05:30:00.131+01:00Fredagslistan 2024, vecka 1: Tre pärlor från 2023 som Martin höll på att missa!<p> Gott folk!</p><p>FOMO - Fear Of Missing Out är ett begrepp som ofta leder till ökad psykisk ohälsa, stress av det negativa slaget och det är såklart så att detta kan vara ett reellt problem för en del. När det gäller böcker eller skivor kan stressen av att ständigt vilja upptäcka nytt också vara ett problem - men i takt med att utgivningen inom bägge dessa högst njutbara fält har skjutit i höjden så märker jag att det är allt lättare att koppla bort denna stress. Det kommer helt enkelt för mycket för att någon enskild människa ska hinna med att lyssna på all musik eller läsa allt som publiceras. </p><p>Med detta sagt - årets första fredagslista är på ett tema med sena upptäckter för mig som jag blev medvetandegjord om sent i december, men som jag är väldigt glad över att jag fick tips om. </p><p>Vi kör!</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCA5OFxUdhONJUzYF-q86vuaBD-pcGIG_C54oZxEJUGWUAmRXbLsiYaW6o5cUfpaIaYVDPUWmpnR_E7XXKb1RFKtlrtqrVj_NpRHc8Obp9qiSIWadtbVBbjLuLXpk6t5kgb5Kd52MtByzuwHzaKyxhghLc5c2id7jTiy7grw2CanjLdXwtIDPp/s864/Air%20Not%20Meant%20For%20Us.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="864" data-original-width="864" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgCA5OFxUdhONJUzYF-q86vuaBD-pcGIG_C54oZxEJUGWUAmRXbLsiYaW6o5cUfpaIaYVDPUWmpnR_E7XXKb1RFKtlrtqrVj_NpRHc8Obp9qiSIWadtbVBbjLuLXpk6t5kgb5Kd52MtByzuwHzaKyxhghLc5c2id7jTiy7grw2CanjLdXwtIDPp/w200-h200/Air%20Not%20Meant%20For%20Us.jpeg" width="200" /></a></div>"Air Not Meant For Us" av FIRES IN THE DISTANCE. <p></p><p>En sagolikt vacker skiva. Melodisk doom/döds som sannerligen sätter känslorna i svallning. Bandet kommer från delstaten Connecticut och ligger på creddiga Prosthetic Records. Jag läste om skivan på <a href="https://www.angrymetalguy.com/thus-spoke-and-maddogs-top-tenish-of-2023/" target="_blank">Angry Metal Guy, då en av deras ganska nya skribenter listade skivan på plats fyra i sin årsbästalista och verkligen inte höll igen med lovorden.</a> Som den superlativsnörd jag är så var det ju svårt orimligt att inte kolla in skivan. Fast vid första genomlyssningen, såklart. Den majestätiska mäktigheten i varenda aspekt av skivan är så påtaglig. Låtarna, stämningen, produktionen som drar massivt åt low-endhållet. Går man igång på känslomässig metal så kommer man äta detta med sked. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/yUL5MIvlAYw" width="320" youtube-src-id="yUL5MIvlAYw"></iframe></div><br /><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3o3_QgBbHah_3euOP9g8ntZCd02982h09YQBghjK7Gh-_1fcLMkiAzH4XUYyXq8KnEi0JsPtKQ82IzJT_xlhw5344ujeN3kpqNvC8nZFXLPfPPXeBp6G8glnym8IaPRI3MQ1jt3gl84eAKo1uIJA28lBt6w7N1lmhMeZIX34Lc5R8Qq87ySgk/s640/Finitude.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEg3o3_QgBbHah_3euOP9g8ntZCd02982h09YQBghjK7Gh-_1fcLMkiAzH4XUYyXq8KnEi0JsPtKQ82IzJT_xlhw5344ujeN3kpqNvC8nZFXLPfPPXeBp6G8glnym8IaPRI3MQ1jt3gl84eAKo1uIJA28lBt6w7N1lmhMeZIX34Lc5R8Qq87ySgk/w200-h200/Finitude.jpeg" width="200" /></a></div>"Finitude" av STORTREGN<div><br /></div><div>Blasfemiskt rytmisk är detta en av de roligaste och svängigaste skivorna inom den tekniska dödsmetallen jag någonsin har hört. Bandnamnet är lika konstigt som bra. Att lilla Schweiz har fått fram ett band av denna kalibern är bara att gratulera till, för behövs det en kontrapunkt till landets ostar, banker, Alper eller fonduer så har ni den här. </div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/amXKd8p_yZE" width="320" youtube-src-id="amXKd8p_yZE"></iframe></div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEju0cDrBE7Jd7OsVDVFy4BYPVdHYvwT8LpQTKq9i77CaWKxFwQxKoIIlP_bHcvLpBHN7EFM2GVmWS1g5KKe5z9scc_T_tf_05iPUdyLhjLFWnnYMJskVF_wIX840mSOo0hBMrwqN0NzVBq9EouXWNoWNCKODBATL463xmDxlkskGpHaL73Z761X/s700/Hermalausaz.jpeg" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEju0cDrBE7Jd7OsVDVFy4BYPVdHYvwT8LpQTKq9i77CaWKxFwQxKoIIlP_bHcvLpBHN7EFM2GVmWS1g5KKe5z9scc_T_tf_05iPUdyLhjLFWnnYMJskVF_wIX840mSOo0hBMrwqN0NzVBq9EouXWNoWNCKODBATL463xmDxlkskGpHaL73Z761X/w200-h200/Hermalausaz.jpeg" width="200" /></a></div>"Hermalausaz" av ÁRSTÍÐIR LÍFSINS<div><br /></div><div>Pagan Black Metal hör inte till det jag brukar söka mig till, men satan så bra detta är! Från Island/Tyskland levereras en mäktig EP med en speltid på 43 minuter. Jo, det kostar på att hålla det intressant, men detta är en skiva som jag har försjunkit i med nästan hypnotisk inlevelse. Varenda ton känns livsnödvändig och senaste gången jag upplevde något som kom i närheten var när jag lyssnade på ORMs senaste platta. Då fattar ni hur jävla bra detta är. </div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/zyCLy-QaEqk" width="320" youtube-src-id="zyCLy-QaEqk"></iframe></div><div><br /></div>Vi tar helg på det!<div>/Martin</div>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-74246390853225551522023-12-31T16:50:00.003+01:002023-12-31T16:55:23.937+01:00Nyårslistan 2023: Oskar S lyssnar på ny musik och gör bokslut<p> </p><p class="MsoNormal">Hej alla musikintresserade där ute i cyberrymden, idag är er
dag!<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Eftersom året 2023 snart kastar in handduken kan det vara på
sin plats att göra en liten summering. Jag brukar alltid skämta om att ny musik
är helt onödig eftersom det finns hardcore från perioden 1981-1995 men nu ska
jag, hör och häpna, vara lite aktuell och tipsa om några av mina favoriter från
det gångna året. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Jag har ett tight semesterschema och är likt kaninen i Alice
redan lite sen så vill ni läsa en rolig text innan det är dags för listan kan
jag rekommendera förra veckans intro signerat Hjalmar B. Goode. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Håll för öronen för nu tänder vi stubinen!<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal"><o:p>Listan finner ni <b><a href="https://open.spotify.com/playlist/1Z2JUgdix6marpaokDY6g5?si=F0wg13UkSaKx7eJjuXPBhA&pi=e-ucl6zrndTIeW">HÄR!</a></b></o:p></p><p class="MsoNormal"><o:p><br /></o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a3621964094_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a3621964094_10.jpg" width="320" /></a></div>DRYAD – The Abyssal Plain<p></p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Detta är en debut från ett band från Iowa i det stora landet
i väst. Jag sprang på skivan av en slump och fastnade direkt. Hur låter den då?
Lite black metal/crust/cirkus-ish, kanske? Vilken känsla får man? Känslan av
att bli jagad av några vansinniga varelser som kastar magi efter en i en gammal
mörk urskog någonstans för några tusen år sedan. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a2290805908_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a2290805908_10.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">BIG LAUGH – Consume Me<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Ännu en debut från ett amerikanskt band, denna gång från
Milwaukee. Detta är ”10 låtar på 19 minuter”-bra hardcore. Det går snabbt, det
blir tungt och släpigt och produktionen är lite skramlig på sina ställen.
Plattan är utgiven på anrika Revelation Records och detta är ett band att hålla
ögonen på. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a2674544398_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a2674544398_10.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">PAINT IT
BLACK – Famine<o:p></o:p></span></p>
<p class="MsoNormal">Inte direkt en debut då Philadelphiabandet hållit på sedan
2002 men det första släppet på 10 år. Här snackar vi hardcore som åldrats med
stil, Dan Yemin låter lika förbannad som tidigare och rockiga partier som
doftar Hot Water Music har lagts till på sina ställen. Plattan klockar in på 16
minuter och har 8 låtar men det blir lätt att man ger den ett varv till. Även
här ett Revelation släpp. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fwww.relevantrecordcafe.co.uk%2Fwp-content%2Fuploads%2F2023%2F04%2Frsd23-2570.jpg&f=1&nofb=1&ipt=8c45a88dadb82520427a0026a08ab8aa88c1b5d94b98ca8323d82880e344c0e4&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="500" data-original-width="500" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fwww.relevantrecordcafe.co.uk%2Fwp-content%2Fuploads%2F2023%2F04%2Frsd23-2570.jpg&f=1&nofb=1&ipt=8c45a88dadb82520427a0026a08ab8aa88c1b5d94b98ca8323d82880e344c0e4&ipo=images" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">OFF! – FLSD EP<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Bandet OFF med Keith Morris I spetsen följer upp förra årets
coolaste platta <i>Free LSD </i>med en EP som är, om möjligt, ännu bättre. Tänkt
er en korsning av Circle Jerks och Hawkwind så får ni en idé över hur det
låter. En riktigt banger!<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a2342305533_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a2342305533_10.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">DUCK YOU – Duck Sounds<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">När jag för någon månad sedan låg sjuk i soffan och
scrollade på bandcamp såg ett omslag där någon tagit <i>Pet Sounds</i> layouten
och klippt in ett gäng ankor vid en damm. Att plattan hette <i>Duck Sounds </i>och
bandet DUCK YOU gjorde bara saken bättre. I första spåret samplas Tony Sopranos
när han pratar om ankor och jag var i himlen. Ankor är trots allt ett av mina
topp 3 favoritdjur. Detta är dumt, tramsigt och bra, förbannad hardcore från
Argentina. In och ge dem lite kärlek nu så vi får mer av detta fantastiska
band!<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a0141205296_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a0141205296_10.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><br /></p>CONVERGE – The Dusk In Us<p></p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Converge från Boston har släppt nytt. Hur låter det? Ungefär
som de senaste plattorna. Gör det något? Njäe, inte direkt, det är fortfarande
snabbt, tekniskt och förbannat snyggt producerat. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p><p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a3881816947_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a3881816947_10.jpg" width="320" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal">CHILD – Meditations In Filth<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Här har vi ett smaskigt paket grind, crust och lite döds
signerat svenska CHILD. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a2669102679_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a2669102679_10.jpg" width="320" /></a></div><br />ROTTEN SOUND – Apocalypse<o:p></o:p><p></p>
<p class="MsoNormal">Grinsmästarna från Finland visar var skåpet ska stå. Som
vanligt.<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<p class="MsoNormal"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a0786731164_10.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a0786731164_10.jpg" width="320" /></a></div><br />KARRAS – We Poison Their Young<o:p></o:p><p></p>
<p class="MsoNormal">Sist kommer årets kanske bästa platta, signerad Franska
Karras. Det är döds när den är som bäst uppblandad med doom, grind och crust
med en himmelskt (eller kanske helvetiskt är ett bättre ord?) bra produktion.
Känner ni igen namnet Karras? Det är ju prällen från Exorcisten, som även
samplas friskt på plattan. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<p class="MsoNormal">Med detta önskar jag och redaktionen ett riktigt gott nytt
år<o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal"><o:p> </o:p></p>
<p class="MsoNormal">/Oskar S<o:p></o:p></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-47552639085347077682023-12-25T06:00:00.021+01:002023-12-25T06:00:00.137+01:00Juldagslistan 2023: Micke är tillbaks i Drömteatern!<p> <span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; white-space-collapse: preserve;">Följande är varken verklighetsbaserad eller speciellt relevant. Viewer Discretion Is Advised osv.</span></p><span id="docs-internal-guid-2fd60d1d-7fff-2cb3-b72f-c278d1ae1a7e"><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Ännu en jul med släkten, gallan försöker sig på ett vulkaniskt utbrott. Jag låser grinden, höjer vindbryggan, kniper igen gapet. Doften av brunkål och andra styggelser utmanar försvaret. Det är en kamp om överlevnad. Plötsligt, doften av tjära och stofil, skärande genom julbordets smog. Långsamt breder den ut sig, nästan kroppsligt intensiv. </span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Kurt har för tredje året i rad rymt från tvångsvården.</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Stapplande tar han sig till det lediga sätet bredvid mig. “Har du hört att Micke är tillbaka i Drömteatern?” hostar han ur sig med en kvarts lunga. “Han som var så bra.”</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Micke</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">, tänker jag, </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">vem i hela helvete är Micke?</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">“Nej det hade jag inte hört.”</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Kurt lägger en blodblandad loska rätt på parketten. “Jo, förstår du, han lirade ju nåt så in i helvete där på nittiotalet. De har ju såklart en stark slaginstrumentstradition där på Färöarna.” Han gör en esoterisk gest, ett trumfill kanske? “Bäst i hela kommunen, och de spelade ju progressiv musik. Nytänkande betyder det ju, tror det kommer från estniskan. Han lirade där med Jan Ponti, Jonny Myrdal, Jörgen Larsson och Kenneth Mogens. Men sen blev det tjafs för Micke va, han ville ju spela lite mer fusion jazz MEN de andra i bandet, de ville ju köra JAZZ FUSION. Det var en riktig skandal.”</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Han sörplar i sig en bit gravad lax, tankarna förs till någon obskyr reptil från andra sidan jordklotet.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">“De började ju släppa en massa skivor, den ena mer progressiv än den föregående. Bild & Ord, Uppvaknandet, Tanketåget, Scener Ur Ett Äktenskap…”</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Ett progalbum baserat på Ingmar Bergman? Vafan är det här för något jävla band egentligen. </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">En ljudlig rap låter laxen fly stofilgapet, den seglar i en båge ner på någon avlägsen släktings tallrik. Ett julmirakel.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">“Tjafset pågick i sisådär 20 år va, de pryglade varandra för jämnan och kom ut på scen med blåtiror och skrapade knän. Efter ett tag började ett asymmetriskt krig på scen, där kastade trumstockar trumfade plektrum och nästan lämnade Jan blind på ena ögat. Till slut stack Micke en dag, tog bandets kollektiva moppe och drog över Hallandsåsen till Höganäs. Där häckade han i något decennium, ingen vet riktigt vafan han gjorde där. Ryktet är att han sålde korv fram till korvstoppet i fjol. Man får anta att hålrummet lett till snack med grabbarna. Men du grabben, nu måste jag gå vidare. Det är många hushåll man ska hinna med på en dag.”</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Kurt reser sig, ger mig en kärleksfylld hurring och flyr fältet. Jag är lika förvirrad som varje år. </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Vem fan är han? Vart kommer han ifrån (bortsett från tvångsvården)? Var det ett korvstopp förra året, och vafan är ens ett korvstopp?</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Hur fan låter den här jävla Drömteatern egentligen?</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhuhXUfc4zhpEQPXDT4SKpMfwr3KxOUFt8oef3FAWv-LFSGlb0PYVWUH_s9Ovyg_UfGFCfmuJZoBFa51Bg6-KcrJYGckNTGiR85L-d4h-NicuGgqNvcJ0HqoOCgcbMCeRveWh304BXRLI3LSR1vLnDlRS4j9Yxftiuv15nWfqgN-fYesronh4ng" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="417" data-original-width="500" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhuhXUfc4zhpEQPXDT4SKpMfwr3KxOUFt8oef3FAWv-LFSGlb0PYVWUH_s9Ovyg_UfGFCfmuJZoBFa51Bg6-KcrJYGckNTGiR85L-d4h-NicuGgqNvcJ0HqoOCgcbMCeRveWh304BXRLI3LSR1vLnDlRS4j9Yxftiuv15nWfqgN-fYesronh4ng" width="288" /></a></div><br /><div><br /></div><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Skämt åsido så har Herr B lyssnat på precis så mycket Dream Theater som man kan hinna med. 2 skivor visar det sig, </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Images & Words</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (1992) och </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Awake</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (1994). Jag har haft bättre koll på Mike Portnoy än Dream Theater historiskt. Han spenderade ju något år i Avenged Sevenfold innan de tröttnade på att göra bra musik och sparkade honom (i toppen av råkorkade beslut i musikindustrins räliga historia). </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">De skivorna med Dream Theater och de andra enstaka låtarna som hörts från bandets andra eror gör mig väldigt taggad på återföreningen. Så jävla snyggt, varenda jävla tomte kan kasta ihop lite noter och kalla det prog men de lyckas göra det till gedigna låtar. Rush-influensen är väldigt tydlig, framförallt i James (eller Jörgen som vi kallar honom i hushållet) sång. Men jag känner även ett visst släktskap till Toto när de kör på sitt lite mer prog-rock stuk, också de har förmågan att göra allt snyggt. Det kommer absolut konsumeras mer DT i framtiden.</span></p><div><span><br /></span></div><div><span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj60jXafu2Aixw8m_pnSYTYNOKa49qYv7ufBktrA4Li6fnbCBMdDX8QyT-oL8hDaasPesjwmvBPExFnsrJ2zxdSToWcehbdAnOwwmsL1poQiGQwWgIEzw25JQSw21kYAzdIM557WBfYA4a0k1G16WRBaQCPgtrxz3j0QtRbqeYFMCzzivME_r0N" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="3384" data-original-width="4512" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj60jXafu2Aixw8m_pnSYTYNOKa49qYv7ufBktrA4Li6fnbCBMdDX8QyT-oL8hDaasPesjwmvBPExFnsrJ2zxdSToWcehbdAnOwwmsL1poQiGQwWgIEzw25JQSw21kYAzdIM557WBfYA4a0k1G16WRBaQCPgtrxz3j0QtRbqeYFMCzzivME_r0N" width="320" /></a></div><br /><br /></span></div><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Sist men verkligen inte minst, en av julens enda värdiga ikoner gick tragiskt bort nyligen. I Shane MacGowans punkiga ära drar vi en vända </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Fairytale of New York </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">(1987) och </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Body of an American</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (1985). </span><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: 14.6667px; white-space-collapse: preserve;">“Ar dheis Dé go raibh a anam”, som kelterna säger. </span></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: 14.6667px; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: 14.6667px; white-space-collapse: preserve;">Från oss alla, till er alla: </span></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: 14.6667px; white-space-collapse: preserve;">Avskaffa brunkålen och en riktigt god jul</span></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif;"><span style="font-size: 14.6667px; white-space-collapse: preserve;">//Herr Tomte B</span></span></p></span><span id="docs-internal-guid-f31b8eb3-7fff-132c-b310-00676fa723a0"><div><span style="background-color: white; font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></div><div><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><a href="https://open.spotify.com/playlist/2usa8KwdvJ6tDCbtn3XIYm?si=851b576ee801409d" style="background-color: black;" target="_blank">Här hittar ni listan!</a><span style="background-color: white;"><br /></span></span></div></span>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-10955147160719139122023-12-15T10:00:00.014+01:002023-12-15T10:00:00.137+01:00Fredagslistan 2023, vecka 50: Oscar K sammanfattar året 2023<p>Detta år har som vanligt gått ovanligt snabbt och samtidigt olidligt långsamt i min värld. När alla håller på och kollar på sina Spotify Wrapped kan jag lätt konstatera att det inte är mina musikval som har skapat listan. Det är min dotter som har kidnappat min Spotify annars skulle inte Blackpink och Hooja toppa den. Bortser vi från det så har jag ändå hittat en del grejer under året som gått. Inte bara via Spotify utan även Bandcamp och Youtube. Jag inser ganska snart att denna lista inte är någon sorts topplista men kan fungera som ett tidsdokument över låtar och band jag har tyckt om detta år. Nåväl, nu kör vi igång.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdg9cQ9XPJaMoij0VuCxabnzTAL3X4YPJVRGLSJsHHLnoqZHC-1UnV1d4Kr03iKNJJlTRp0ET3_CP60Csr0-Qnu5t73ge-Tw-QUe8chPDSvGfD1C6AWqhjs-3TrX0OUr4MJhIlcQaBlRS_HIMotY6meQ_79CbODqSlyXm9CPUCNqgc8ePgYZWp/s800/th%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="800" data-original-width="800" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhdg9cQ9XPJaMoij0VuCxabnzTAL3X4YPJVRGLSJsHHLnoqZHC-1UnV1d4Kr03iKNJJlTRp0ET3_CP60Csr0-Qnu5t73ge-Tw-QUe8chPDSvGfD1C6AWqhjs-3TrX0OUr4MJhIlcQaBlRS_HIMotY6meQ_79CbODqSlyXm9CPUCNqgc8ePgYZWp/s320/th%20logo.jpg" width="320" /></a></div><p><br /></p><p><b>Terrestrial Hospice - Caviary to the general (2023, Ancient dead productions)</b></p><p>Terrestrial Hospice är ett polskt tvåmannaband som manglar på i samma genre som svenska Craft. Jag får också lite vibbar av Svartsyn inte minst på sången.</p><p>Det är välspelad och hatfull black metal med långsammare partier och det är väl kanske i de partierna bandet mest liknar Craft. </p><p>Tidigare skivor av bandet minns jag som än mer vansinniga men här stannar de lite upp för att rocka till det och jag hör även synthmattor som påminner om grevens sätt att slänga på ljud över låtarna. </p><p>Trots det bistra och ondskefulla omslaget i svartvitt är det överraskande melodiöst men inte på det finska sättet som jag brukar föredra. </p><p>Jag kan starkt rekommendera denna skiva för den som vill ha en dos av modern black metal som varken är raw eller för välpolerad. Melodierna sitter och jag kommer på mig själv med att gnola med i låtarna. Kanske inte den bästa skivan detta år men lite mysigt sådär. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhigmOVy3VH1yjzY7FZbVetP7LxTzy0Be1LyN-3YD3_2KEk2gdkmvYFfF5uCtSQIPCPR7Y6yYmQOzgIbCxXxyUA9lsyEF6EXqBphMpCGXWiEcL-L683CXU657HfPBpPS3PbrFyUduQRhE_qaGXNEBdjswWJEbhC2_kzBUqbFyTk1KFm2lPVGEfh/s614/TH%20-%20Cavalary.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="614" data-original-width="614" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhigmOVy3VH1yjzY7FZbVetP7LxTzy0Be1LyN-3YD3_2KEk2gdkmvYFfF5uCtSQIPCPR7Y6yYmQOzgIbCxXxyUA9lsyEF6EXqBphMpCGXWiEcL-L683CXU657HfPBpPS3PbrFyUduQRhE_qaGXNEBdjswWJEbhC2_kzBUqbFyTk1KFm2lPVGEfh/s320/TH%20-%20Cavalary.jpg" width="320" /></a></div><p>Låt : Terrestrial hospice - In the streams of Phlegethon</p><p>Trivia: Min goda vän Cartan hörde låten och sa till mig att riffet påminner om Lolita Stasi med deras låt ”Katharsis” från skivan "Ruhr" som kom 2005. Efter att ha hört den låten kan jag bara hålla med. Det är kanske så att jag egentligen gillar Lolita Stasi helt enkelt? </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNffSMDTgimGS-2dMm2HNxWmEH5O8UsLuVYKlo2-fuqlMeNobgrt8_RfvGOx5GVasEAv9cTTHs4bdDH5pLVh2P8w9EdwWCdi0winpTvGpJFWrhhRrJHXEM8iyU9DRzZUBweKUUiEaF_wGxLum6oTljSJ7orp8z54Wn0rVC1om98oPfkK0ac40p/s500/lolilta%20stasi.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="443" data-original-width="500" height="284" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhNffSMDTgimGS-2dMm2HNxWmEH5O8UsLuVYKlo2-fuqlMeNobgrt8_RfvGOx5GVasEAv9cTTHs4bdDH5pLVh2P8w9EdwWCdi0winpTvGpJFWrhhRrJHXEM8iyU9DRzZUBweKUUiEaF_wGxLum6oTljSJ7orp8z54Wn0rVC1om98oPfkK0ac40p/s320/lolilta%20stasi.jpg" width="320" /></a></div><br /><p><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> </span><span> Omslaget ser väldigt tyskt ut </span><br /></p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmd7bgJ3eFKiFpU59dxI-gFVsZGZXXCGouiEivN7sGq1kbGza5rM6gr1NuVTB4XkDVuwVM8_j4a9jq1WvkBHyt5RIMpFHeDBs822z7ziajZpjK3lqal0L99YgEH_2DAoJxcNdNMXBJ8roGCNkf6hzxT3VpvXvLUkYm6l825V4cIO0VX4wGVuUC/s600/sp%20-%20Of%20the%20sign.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmd7bgJ3eFKiFpU59dxI-gFVsZGZXXCGouiEivN7sGq1kbGza5rM6gr1NuVTB4XkDVuwVM8_j4a9jq1WvkBHyt5RIMpFHeDBs822z7ziajZpjK3lqal0L99YgEH_2DAoJxcNdNMXBJ8roGCNkf6hzxT3VpvXvLUkYm6l825V4cIO0VX4wGVuUC/s320/sp%20-%20Of%20the%20sign.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><b>Spirit Possession – Of the sign...(2023, Profound Lore Records) </b></p><p>Spirit Possession är ett tvåmannaband från Portland, Oregon och borde enligt många direkt diskvalificeras då amerikaner inte anses kunna spela black metal alls. Den som tycker så har helt fel. Det är ett gravt misstag om man inte kollar in den kanadensiska black metal scenen som är helt fantastisk. Dessutom vill jag påstå att både Negative Plane och Funereal Presence har släppt skivor som spöar många europeiska black metal band med hästlängder. Nog om det. Jag fick upp ögonen för Spirit Possession i och med deras första fullängdare då jag som vanligt sökte runt efter något som kunde stilla mitt sug efter en ny Katharsis (tyska bandet alltså) skiva. Då såg jag att någon benämnde bandet som ”mini-Katharsis” och jag kan säga att personen hade helt rätt. Speciellt sångaren i Spirit Possession har en stil och ton som är kusligt lik Drakh från Katharsis. Detta förstärks också genom att de använder samma typ av reverb och effekter på sången som tyskarna. Omslaget som ni kan se är också lite fräckt och färgglatt.</p><p>Musikaliskt pratar vi om thrashig, febrig, desperat och manglig black metal. Jag minns också att verkligen gillade trummorna och det är ett starkt plus. </p><p>Spola fram tre år och nu kommer nästa giv från Spirit Possession. Jag lyssnade igenom skivan ett par gånger när den kom men den fastnade inte hos mig. Efter ett par månader kom jag tillbaka till skivan och den klickade. Jag skulle påstå att den senaste fullängdaren fortfarande är väldigt influerad av Katharsis men att de numera har utvecklats och gör lite mer minnesvärda låtar. </p><p>Kan starkt rekommendera denna skiva till dig som gillar Nifelheim, Hellhammer och när Darkthrone är på sitt mest Celtic Frostiga humör. Det kan verka ironiskt att låten jag väljer här ska visa på ett eget låtskrivande då jag tycker att vissa partier starkt påminner om Katharsis fantastiska låt ”So Nail the Hearts” men ändå.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ2zDSa7NBTxOd-XXOuX8K839Uh8z5lcMp8azJe9-8LPi85HomUoGf-9JooGLClb_GQ8RS5lNeKwhi8PGp3Djn9pKz1iBGk6QB-NyjWhWArOkDnwTSl6WwcGak0ThoEQZ0254LIVxbPZtigzb65FL1Hx8ZkUbmn68z3gzOB8aFL-rDAxujDkc5/s640/sp%20bandfoto.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="471" data-original-width="640" height="236" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhQ2zDSa7NBTxOd-XXOuX8K839Uh8z5lcMp8azJe9-8LPi85HomUoGf-9JooGLClb_GQ8RS5lNeKwhi8PGp3Djn9pKz1iBGk6QB-NyjWhWArOkDnwTSl6WwcGak0ThoEQZ0254LIVxbPZtigzb65FL1Hx8ZkUbmn68z3gzOB8aFL-rDAxujDkc5/s320/sp%20bandfoto.jpeg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Låt: Spirit Possession -Hierarchical Skin</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpre52ZjI4PpJuwu4dSNpZOCDF53nydQTSAn1VYx1o9ny9vMECwmC5ZLDnDRdvdxVNFUj4bqmaL6Z9UuE-QTVwCA9wOi7XXAKptdxyjIhSiNjUauaGzNp8Soqm5vz6-tDw3mLbJN0xivLXTeMB1XSagMIOwrfgtUzn8OrdZPmU3Sx-gOsx3LEH/s700/Z%C3%ABptenvr%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="301" data-original-width="700" height="138" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpre52ZjI4PpJuwu4dSNpZOCDF53nydQTSAn1VYx1o9ny9vMECwmC5ZLDnDRdvdxVNFUj4bqmaL6Z9UuE-QTVwCA9wOi7XXAKptdxyjIhSiNjUauaGzNp8Soqm5vz6-tDw3mLbJN0xivLXTeMB1XSagMIOwrfgtUzn8OrdZPmU3Sx-gOsx3LEH/s320/Z%C3%ABptenvr%20logo.jpg" width="320" /></a></div><p><b>Zëptenvr - Messe pour un mort-né (2023, Demo)</b></p><p>Ingen riktig årslista är komplett utan åtminstone ett ”häx-black metal” släpp. Vi som gillar denna skit är ju en trogen skara. Oavsett om det handlar om polska genier som Cultes Des Ghoules eller uppstickare som Hagzissa (topp tre skivsläpp 2019 om du frågar mig) så finns det något speciellt i detta. Här har vi Zëptenvr som verkar vara ganska anonyma av sig. De har släppt två demos varav ett i år. Bandet ska enligt egen utsago komma från de franska alperna och konceptet bygger på någon lokal legend där bandnamnet ska ha varit en häxa. </p><p>Musikaliskt då? Jo det är ju ganska mycket som franska Darvulia, det är mystiska oklara texter på en habil grund av tunna gitarriff där det också blandas in en massa olika instrument och ljudeffekter. Självklart finns det häxskratt och allmänt vansinne men också lite sorgliga partier med dragspel (?) och annat. Eftersom min förståelse för franska och framförallt olika dialekter är i det närmaste obefintligt kan jag bara konstatera att titeln på demot kan översättas till ”Mässa för en dödfödd” och låter mina lingvistiska kunskaper stanna vid detta. Häx-black metal är en ganska smal och speciell genre och den som skapas i Frankrike och länderna däromkring är också ännu mer smal. Jag däremot gillar allting med detta, kan rekommenderas till dig som diggar de två första Darvulia släppen. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFTbBZuQQS6p4DfxAF8_pmrCJG4K_zCou62LiL7Z6Ao5JFpCmWzju-_SxjlYUdjVOVQoiSIQx-66Adj4IOzCZlv92fHZWQ_GYRkWiXunNyJdPNUOFj0KA-sWCvQOAKoP59Lj1TJhlRDrDxYiTE6Fj94st-uoSXJl-yiCnaL45sUprLLH6eckY_/s1200/Z%C3%ABptenvr%20omslag.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgFTbBZuQQS6p4DfxAF8_pmrCJG4K_zCou62LiL7Z6Ao5JFpCmWzju-_SxjlYUdjVOVQoiSIQx-66Adj4IOzCZlv92fHZWQ_GYRkWiXunNyJdPNUOFj0KA-sWCvQOAKoP59Lj1TJhlRDrDxYiTE6Fj94st-uoSXJl-yiCnaL45sUprLLH6eckY_/s320/Z%C3%ABptenvr%20omslag.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Låt: Zëptenvr - Obéissance á la nuit (det blir hela demot i en länk)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEix-EizWuGPTxTr7lqW3EtIW-vTdtb6UB5FDgzPMFFQmHXrlhGbnIwqG0d79vUrHja5Tzy28GC2BHgGJpdH77NsAhaX9Bp6vvpF6adAqCvMIp1fLI1-KavH706L06gx47snbyKWdjvACHA3HsWAzbi77o4uwJB994waoxnBTAVB1pegkCn0cTXS/s400/korgonthurus%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="187" data-original-width="400" height="150" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEix-EizWuGPTxTr7lqW3EtIW-vTdtb6UB5FDgzPMFFQmHXrlhGbnIwqG0d79vUrHja5Tzy28GC2BHgGJpdH77NsAhaX9Bp6vvpF6adAqCvMIp1fLI1-KavH706L06gx47snbyKWdjvACHA3HsWAzbi77o4uwJB994waoxnBTAVB1pegkCn0cTXS/s320/korgonthurus%20logo.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><b>Korgonthurus – Jumalhaaska (2023, Woodcut Records)</b></p><p>Finska Korgonthurus är tillbaka. Jag visste inte om jag skulle hinna få med bandet på listan då albumet släpptes i slutet av november men smakprovet som släpptes visade sig inte ljuga. Jag hittade en digital kopia av skivan på en tveksam blogg. Detta är på många sätt en blandning av bandets äldre och nyare stil. Det pratades lite om en återgång till det mer långsamma, depressiva och meditativa som fanns på skivan ”Marras” och även på de 7” som kom innan 2009. När jag fick höra delar av första spåret ”Lankeemus” förstår jag den tanken. Det är väldigt långsamt och depressivt. Men låten är också nästan fjorton minuter lång och efter ett par minuter börjar bandet piska på ordentligt i samma stil som på fullängdaren ”Kuolleestasyntynyt” från 2020. </p><p>Vi pratar om traditionsenlig finsk black metal, melodiöst men ändå rått och kallt. Lägg därtill Corvus röst som är svår att missta ta för någon annan. Jag vet att många ogillar Corvus som sångare i Horna och jag kan till viss del förstå det. Sången kommer mer till sin rätt i Korgonthurus när han också har ett större inflytande över låtskrivandet. Det är en klagande sångstil som vi känner igen från så kallade ”depressive suicidal black metal” band. Korgonthurus befinner sig i trakterna kring DSBM generellt. Texterna verkar handla till stor del om smärta och lidande men det finns också en underliggande djävulsdyrkan. Det som förvånande mig var de episka och atmosfäriska passager som bandet har lagt in i vissa låtar. Det för lite tankarna till Mgla på sitt gladaste humör. Sen finns det vissa partier som jag vill påstå är lite influerade av både hardcore och dödsmetal. Både loggan och det grafiska har fågeln (kråka?) med så bandet bygger ju vidare på detta koncept också. Corvus är också det latinska namnet på kråksläktet.</p><p>Jag brukar ha med ett finskt släpp varje år på mina topplistor och detta år är inget undantag. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKIJ4ocbf8ywShqaNHbDNilIIVAwoVRaLaWmPBDGpuHMVuObXI367dvuaYMb7Pp7jypwPKPSb_smV7FaW6lPEye3122Az3lAYSoQSs4o5qhNrIXpaJIeeqzgLdXXKnInx7kMRzvnswLWN0boxHfoGf6d0UngBMPmCIWrqwERvd2BAj_4h7M9bq/s700/korgonthurus%20omslag.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjKIJ4ocbf8ywShqaNHbDNilIIVAwoVRaLaWmPBDGpuHMVuObXI367dvuaYMb7Pp7jypwPKPSb_smV7FaW6lPEye3122Az3lAYSoQSs4o5qhNrIXpaJIeeqzgLdXXKnInx7kMRzvnswLWN0boxHfoGf6d0UngBMPmCIWrqwERvd2BAj_4h7M9bq/s320/korgonthurus%20omslag.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Låt: Korgonthurus -Lankemuus (det blir hela skivan i en länk men det är första låten) </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5P9YwM05d2JvcSlNHQRkVEtfLCKuVwTiJlhjbd4ceFlgkJsvV8jymNsIjIH4mIdlYLee22IIoVoriXhcu52yqMxOhgcmcc-uFvc4few-EQfIQptzlZ4u5s7PMtwqq4V8CO9dfnCEKTpfw6ty_aTrJ-n5aswVdFo5GBOutSPQQEHpq1Dc-kAjb/s769/heafodban%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="133" data-original-width="769" height="55" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5P9YwM05d2JvcSlNHQRkVEtfLCKuVwTiJlhjbd4ceFlgkJsvV8jymNsIjIH4mIdlYLee22IIoVoriXhcu52yqMxOhgcmcc-uFvc4few-EQfIQptzlZ4u5s7PMtwqq4V8CO9dfnCEKTpfw6ty_aTrJ-n5aswVdFo5GBOutSPQQEHpq1Dc-kAjb/s320/heafodban%20logo.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><b>Heáfodbán -s/t (2023,Northern Doom records)</b></p><p>Listan har plats för ännu ett nordamerikanskt band, Heáfodbán, detta gäng kommer från grungens Mecka, Seattle. </p><p>Hade någon sagt att jag skulle ha med ett amerikanskt folk/ psykadeliskt ambient/ noise black metal band på min topplista skulle jag nog börjat skratta. Men nu är det som det är. Bandet har tydligen haft det lite struligt och den enda kvarvarande medlemmen är sångaren som också piskar trummorna i bandet. Heáfodbán är uttalat anarkister/kommunister vilket också känns ganska uppfriskande. Någonstans på nätet påstods det att sångaren inte sjunger några ord alls utan bara growlar, gläfser och skriker nonsens. Jag vet ärligt talat inte. </p><p>Produktionen är verkligen kakburk. Necro är för snällt. Trummorna är mixade så att de ligger i förgrunden och dränker det mesta. Ovanpå de elektroniska instrumenten slänger de på olika ljudeffekter och synthar. Bland annat häftiga kyrkklockor och mandolin samt noise element. Dessutom någon sorts flöjt vilket påminner om instrumenten som dyker på Volahns skiva ”Aq'Ab'Al” från 2014. </p><p>Heáfodbán kan vara den mest svårlyssnade skivan jag har hört i år som fastnat hos mig. Även om Akitsa också släppt ett nytt album så finns Heáfodbán som ett värdigt alternativ till ljudterrorism. Jag försökte beskriva bandet för mig själv och jag har kommit fram till att det är lite som att Archgoat träffar Ride for Revenge för en jamsession där också Akitsa och Volahn är med. Tillsammans tar de alla droger som finns i världen och bestämmer sig för att spela in en skiva som skulle göra Wormlust och Skáphe stolta och slänga in lite hc breakdowns. Låter detta spretigt och omöjligt? Ja det är väl det till viss del men det är det närmaste jag kan komma för att försöka förklara hur bandet låter. Ni får prova själva. Omslaget är ju verkligen black metal med huvudet av en svartvit hund eller varg i någon sorts fetisch. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVlmdGnDLq4pkLfBaonVJZUGoTKkYaZcNxENEftvQbENWyk30lEayE9irZqpfphH-2SlBgbm8H33Dr5xHYLvzDOBe91XayuaAjnbyDuKfTr-pwCipk9-3jLfduhNQG5knf-bIoCi3TZKun6JZyf5gu_lGxtRJaC0SdBoYJ_lmCmRSiDkDoKKV-/s700/heafodban%20omslag.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiVlmdGnDLq4pkLfBaonVJZUGoTKkYaZcNxENEftvQbENWyk30lEayE9irZqpfphH-2SlBgbm8H33Dr5xHYLvzDOBe91XayuaAjnbyDuKfTr-pwCipk9-3jLfduhNQG5knf-bIoCi3TZKun6JZyf5gu_lGxtRJaC0SdBoYJ_lmCmRSiDkDoKKV-/s320/heafodban%20omslag.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Låt: Heáfodbán – Scalp altar </p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBlAN2SIrXQcM18jPfzCIlltlVr3D5a-_7bNLeu6cMlsOabT81Ku8_d91CLxkAvmK_4ksRLMo9D1h2IeovtEdNbiph1zQxvGNIqAtVszz5SORii59UYOxRWNTbG8IRo9f4BpaM6c9L54DVDu13K7eNcFKPu2eWerCyXjkMXvRW3X5aeuLgggPI/s1302/koldbrann%20logo.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1302" data-original-width="1302" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiBlAN2SIrXQcM18jPfzCIlltlVr3D5a-_7bNLeu6cMlsOabT81Ku8_d91CLxkAvmK_4ksRLMo9D1h2IeovtEdNbiph1zQxvGNIqAtVszz5SORii59UYOxRWNTbG8IRo9f4BpaM6c9L54DVDu13K7eNcFKPu2eWerCyXjkMXvRW3X5aeuLgggPI/s320/koldbrann%20logo.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p><b>Koldbrann - Den 6. Massedød (Manna fra en annen himmel) (2023, Dark Essence Records)</b></p><p>Här hade jag egentligen tänkt att avsluta min lista men det går inte hoppa över att norska Koldbrann har släppt en ny 7" nu i december. Hittills har jag lyssnat på de två nya låtarna minst tio gånger var. Jag som verkligen avgudar bandet och deras släpp fram till "Vertigo" från 2013 som inte är särskilt kul har väntat på ett livstecken från bandet i flera år. Koldbrann är ett av de band som gjorde att jag hittade lite tillbaka till black metal i allmänhet och till norsk sådan i synnerhet när de började släppa sina fullängdare. Andra kanske säger att Urgehal och Beastcraft var viktigare för den generationen av norsk black metal men för mig har Koldbrann och Ljå en speciell känsla som gör att jag återkommer till deras tidigare alster. Att Koldbrann senare gick mot en mer tveksam och "rolig" stil med konceptalbum och covers kan jag ha överseende med. </p><p>Mannevond som kanske många känner igen från andra ett antal andra norska band och kanske på senare år främst från Djevel har lyckats spela in två nya låtar med Koldbrann. När jag fick höra att detta skulle ske för ett tag sen blev jag lite orolig att bandet skulle fortsätta i samma anda som deras senaste släpp men detta känns mer som en återgång till skivan "Moribound" från 2006 och även epn "Stigma: på kant med livet" som kom 2008. </p><p>Inte riktigt lika intensivt och argt som de tidigaste släppen men ändå väldigt bra traditionell norsk svart metall. Mannevonds röst tycker jag är fantastisk. Han är en av de "nya" norska vokalisterna som gör att jag kan lyssna igenom lite tveksamma släpp med andra band av den enkla anledningen att han gästar som sångare. De två nya Koldbrann låtarna vi bjuds på fungerar för mig som en ganska bra aptitretare och jag längtar efter en ny fullängdare. Produktionen är naturligtvis lite mer modern och inbjudande men när jag lyssnar tycker jag det känns som trummorna ligger lite väl långt fram i mixen. Det är bara en smaksak och det gör att Koldbrann 2023 låter mer tufft och modernt än papperstunt och necro. Jag måste nog nu gå och lyssna på singeln en gång till. På ett sätt känns det väldigt tryggt och skönt att kunna få med ett norskt band på en lista som handlar om modern black metal.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQdOC5qnfh6MurhcGGvEjOP5Hc-kV0ZYp7-4wi7qSP-xqLtaC6RclzGUmSAyT_RlCU2kT2J6pcAVk7oy18Sp_A8WYtRQWMG97dFbtMHgOuqoXd-_44Gqc3_Z4Ho-1yzjOErcEZPrZHb-gkHh092EoYIDqwx9hxhX1cSF7sgsqwXs2XzwUDr5jP/s700/koldbrann%20ep.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiQdOC5qnfh6MurhcGGvEjOP5Hc-kV0ZYp7-4wi7qSP-xqLtaC6RclzGUmSAyT_RlCU2kT2J6pcAVk7oy18Sp_A8WYtRQWMG97dFbtMHgOuqoXd-_44Gqc3_Z4Ho-1yzjOErcEZPrZHb-gkHh092EoYIDqwx9hxhX1cSF7sgsqwXs2XzwUDr5jP/s320/koldbrann%20ep.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Låt: Koldbrann - Den 6. Massedød (Manna fra en annen himmel) </p><p>Det var det hela. Kanske inte någon best of 2023 men en inblick i vad jag har lyssnat på. Två omslag som är i kassettformat och bara det i sig är ju fint. Nästa år hoppas jag på fler finska släpp och ännu mer”häx black” metal för alla. </p><p>Låtarna finns att lyssna på <a href="https://youtube.com/playlist?list=PL-mOndy6z3hSvmFp3-oR1TypmztinZ97U&si=ReFUp7L7no3H-EGX" target="_blank">här.</a></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-77273248339706329452023-12-08T13:53:00.004+01:002023-12-08T14:05:57.863+01:00Fredagslistan 2023, vecka 49: Andreas årsintressantaste<p>Rötåret 2023 rullar mot sitt slut, och som de janushuven vi är blickar vi ju framåt med ena ögat, och bakåt med andra. För en gångs skull har jag stött på förhållandevis många bra nya skivor som väntar här under - mitt engagemang att hålla mig a jour med ny hård rock har varit fantastiskt lågt de senaste åren, så den här listan är ett smärre mirakel.</p><p>Har jag hunnit lyssna in mig på djupet på de här plattorna? Såklart inte. Vem har tid med sånt? Se det här hellre som en lista med skivtips som både ni och jag själv borde lyssna mer på. Skivtitlarna leder er till lyssning. Varsågod!</p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-cWTuYYaq6n1ZtxvfpavwRCliaIt0lRPzA3OdooCbgBUConYLbAOkr37ltQYI5tss4B2LzEb1o2gw3SRbVKPo_b1k3O3YhMOqy9DpDeFRcFO1q7g6jtLmwr4XQ53t492xjulp2d5TjD45RSsA-uiJq2-jAnlUXfXWcWz9pfPvlLieSVAG3RXH/s1200/23%20DHG.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj-cWTuYYaq6n1ZtxvfpavwRCliaIt0lRPzA3OdooCbgBUConYLbAOkr37ltQYI5tss4B2LzEb1o2gw3SRbVKPo_b1k3O3YhMOqy9DpDeFRcFO1q7g6jtLmwr4XQ53t492xjulp2d5TjD45RSsA-uiJq2-jAnlUXfXWcWz9pfPvlLieSVAG3RXH/s320/23%20DHG.jpg" width="320" /></a></div><br /><br /><a href="https://peaceville.bandcamp.com/album/black-medium-current" target="_blank"><b>DÖDHEIMSGARD - Black Medium Current</b></a><p></p>Varje gång Yusaf "Vicotnik" Parvez utsöndrar en ny DHG-skiva vet man att en hejdundrande åktur väntar. Vart åttonde år släpps en ny inkarnation av Vicotniks hejdlösa kreativitet ut i kosmos, och man vet aldrig riktigt vad som väntar. DHG för 2020-talet: de elektroniska elementen är kvar, med en filmisk, synthwaveig atmosfär - mer rensång än någonsin - ylande gitarrsolon. Känslorna är mer direkta än tidigare: det är stora gester. Jag har knappt hunnit bli vän med föregångaren A Umbra Omega från 2015 än, men Black Medium Current kommer nog sätta sig bättre, när dammet väl lagt sig. En åktur, som sagt.<p><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtzcn77nMeP2vTUMFW7PQEJN29JsG9ne2JOqPuCC2_m2utOruumMF7wxXnLloXFyuIjfEYPSEK-vqLjpfAuUS8s2VYm1fi7eToQ2TqkIxoC9JMPL2tL6egfAob1t8c4YdRqGp_1T9d9wyQHcayeT72yMH9TAjNRb5z_HYxryay2lx9MpjDVCII/s810/23%20Hexvessel.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="810" data-original-width="810" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgtzcn77nMeP2vTUMFW7PQEJN29JsG9ne2JOqPuCC2_m2utOruumMF7wxXnLloXFyuIjfEYPSEK-vqLjpfAuUS8s2VYm1fi7eToQ2TqkIxoC9JMPL2tL6egfAob1t8c4YdRqGp_1T9d9wyQHcayeT72yMH9TAjNRb5z_HYxryay2lx9MpjDVCII/s320/23%20Hexvessel.jpg" width="320" /></a><br /></p><p><br /><a href="https://hexvessel.bandcamp.com/album/polar-veil" target="_blank"><b>HEXVESSEL - Polar Veil</b></a></p><p>Hexvessels huvudman Mat "Kvohst" McNerney frontade DHG under sena 00-talet, men hans huvudsakliga projekt sedan dess är Hexvessel. De har i sådär 13 år utforskat de mer ockulta utmarkerna kring gammal psykedelisk folkrock, och ärligt talat tröttnade jag ganska snabbt på den retrogrejen. Döm om min förvåning när en god vän beskriver deras nya album som "en mix av Burzum och Suede". Det är en liknelse som inte är helt off faktiskt: istället för akustiska gitarrer är det karga kalla svartmetallgitarrer, med lika delar ömsint psykedelia och dyster doomig folkrock. En oväntad, och väldigt välkommen, vändning!</p><p><br /><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZgyAki4kqpfchm9oWdIglplEKSD9ShMGAB6fIdnc1-crWck-LG6N-c5VgRAQbOGcBhmYRgm_ag6LqC2vDHaVkonN6ZsO5DM9jeETccyBg94qPXZajCdmFEEWBAHGPAquyKm_Gk-nGZ6Wiv5aRWJ1ORlf-Sawh_blyieiDZFQwmXUi1b5lOK0-/s700/23%20VOID.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiZgyAki4kqpfchm9oWdIglplEKSD9ShMGAB6fIdnc1-crWck-LG6N-c5VgRAQbOGcBhmYRgm_ag6LqC2vDHaVkonN6ZsO5DM9jeETccyBg94qPXZajCdmFEEWBAHGPAquyKm_Gk-nGZ6Wiv5aRWJ1ORlf-Sawh_blyieiDZFQwmXUi1b5lOK0-/s320/23%20VOID.jpeg" width="320" /></a><br /></p><p><br /><a href="https://ukvoid.bandcamp.com/album/jadjow" target="_blank"><b>VOID - Jadjow</b></a></p><p>Vad betyder begrepp som "avantgarde" och "post black metal" för dig? För mig tappade såna termer sin lyster i mitten av 10-talet, men jag är glad att ett band som VOID - på pappret britter, men utspridda över hela nordvästra Europa - håller på och gör precis vad fan de vill. Jadjow skulle kunna ses som en lillasyster till Black Medium Current: albumet blev till efter fransosen Camille Giraudeau och Voids grundare Matt Jarman båda spelade live med DHG strax innan pandemin. (Hexvessel-Mat frontade Void innan han drog till Norge och gick med i DHG, och det är DHGs nuvarande basist som spelar här, med den äran.) Detta är inget för den konservativa lyssnaren: albumet kränger och kärvar, musikerna nästan brottas med varandra, sinnerna är fria och vildsinta. En helt orimlig åktur.<br /><br /><br /><a href="https://unbinarize.bandcamp.com/album/nameless-i-stand" target="_blank"><b>UNBINARIZE - Nameless I Stand</b></a></p><p>Jaha, mer band-incest! Camille och trummisen Tariq från Void släppte även en EP med det här projektet i våras. Abstrakt, kaotisk dödsmetall: lika mycket grottmonster som tentakel-astrolog. Med texter inspirerade av rollspelet Planescape: Torment. Tunga grejer, som jag hoppas kommer släppas fysiskt någon gång.<br /><br /><br /><a href="https://centuryswe.bandcamp.com/album/the-conquest-of-time" target="_blank"><b>CENTURY - The Conquest Of Time</b></a></p><p>Efter en massa avantgarde och flum behöver även jag lite klassisk, episk heavy metal. Den här duon från Stockholm har lyckats fånga DET som gjorde vissa band så magiska där för 40 år sen. Exakt vad vet jag inte - the riddle of steel, typ - men det här låter precis som man önskar, om namn som Satan, Heavy Load, Cirith Ungol och dylikt får det att rycka i svärdsvingarmusklerna. True Heavy Metal, varken mer eller mindre.<br /><br /><br /><a href="https://malokarpatan.bandcamp.com/album/vertumnus-caesar" target="_blank"><b>MALOKARPATAN - Vertumnus Caesar</b></a></p><p>Där ett band som Century tydligt plockar en specifik era och genre, och imiterar den till perfektion, blandar de slovakiska (och delvis svenska) kufarna i Malokarpatan sina influenser mer huller om buller. Konceptalbumet svänger fram och tillbaks hejvilt: ena stunden Goblin med varma mellotronmattor, andra stunden hurtig Iron Maiden-dyrkan, och däremellan väldigt mycket tidig öststats-black metal (och visst dyker åtminstone från medlemmar från Master's Hammer upp på albumet). Jag förstår inte hälften, men jag gillar det! (Jag kan även rekommendera huvudmannen Adams sidoprojekt STANGARIGEL, vars EP <a href="https://stangarigel.bandcamp.com/album/metafyzika-barbarstva" target="_blank">Metafyzika Barbarstva</a> inte är alls dum atmosfärisk black metal, typ)<br /><br /><a href="https://infernalbloodshed.bandcamp.com/album/demo" target="_blank"><br /><b>INFERNAL BLOODSHED - Demo</b></a> </p><p>Man
vill ju vara lokalpatriotisk, och som hårdrocksentusiast har Skåne de
senaste åren visat att vi nog ändå kan littagrann ändå. Infernal
Bloodshed är det senaste tillskottet, och jag har haft förmånen att se
dem åtminstone tre gånger i år - från debutgig i Köpenhamn i februari,
till Malmö Massacre i augusti - och höra dem bli tightare och bättre för
varje gång. Det är black/speed metal, det är snabbt som satan, det är
väldigt många toner, det är väldigt bra. Med medlemmar från Nigrum,
Maligner, och ett par punkband i byn. Kassetten är toppen, men se ännu
hellre till att se dem live!</p><p><a href="https://www.youtube.com/watch?v=FRH3P9gkqNs" target="_blank"><br /><b>SEKTERIST - Flesh Into Fire</b></a></p><p>Total jäv på grund av gammal kamrat som ligger bakom bandet men skit samma. En till ny dödsmetall-EP värd att spana in. God mix av primitivism och progressivitet! <br /><br /><br /><a href="https://www.youtube.com/watch?v=U6muSLe2kbU" target="_blank"><b>GAM - Alt hans væsen</b></a></p><p>I alla årsbästalistor finns det plats för helt vanlig, högkvalitativ, rå svartmetall. Och den här gången besynnerligt nog från Danmark! Aggressivt och kargt, väldigt anonymt band, det finns hopp även för våra syskon i sydväst. <br /><br /><br /><b><a href="https://discreetmusicgbg.bandcamp.com/album/neuter " target="_blank">LEDA - Neuter</a></b></p><p>Ännu mer total jävma på grund av god vän OCH bandkamrat, men skit samma. Det här är inte ens rock-adjacent, men alla som uppskattar stram, sträv, svårtillgänglig musik bör lyssna. Gitarrbaserade loopar och röster, det behövs inget mer.<br /></p><p><br /></p><p></p><p></p><p><span style="font-size: large;"><b>Sådär, nu får musikåret 2023 vara slut. Lyssna hårt, lyssna djupt!</b></span><br /><br /></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-45836268226570224152023-12-01T05:30:00.001+01:002023-12-01T05:30:00.136+01:00Fredagslistan 2023, vecka 48: Texas represent!<p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAy0dTxoNXbAB4uDleI8mbNFYuN9YAUcmRgoZFPnLEE7ZT-BRiDa38dM5m_c-89rS5nbR3DaSC6uT11Li20c2eX5i5hWLmHczElvrfR1wI3h75k6An-pWsmeKCMpR8-lcmO_Rl1GdFWm99m9-tLCMHBJR7c4T0Sa8TUsPwkQepQK1PEurE9LUE/s285/Texas.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="177" data-original-width="285" height="177" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjAy0dTxoNXbAB4uDleI8mbNFYuN9YAUcmRgoZFPnLEE7ZT-BRiDa38dM5m_c-89rS5nbR3DaSC6uT11Li20c2eX5i5hWLmHczElvrfR1wI3h75k6An-pWsmeKCMpR8-lcmO_Rl1GdFWm99m9-tLCMHBJR7c4T0Sa8TUsPwkQepQK1PEurE9LUE/s1600/Texas.jpeg" width="285" /></a></div>Texas, denna delstat som är 1.5 gånger större än Sverige, har kanske inte den mest prominenta ställningen när det kommer till metal. Så trodde jag i alla fall när jag påbörjade arbetet med veckans fredagslista. I min skalle dök tre saker vad gäller Texas upp: min gamla lärare Michael Davies som undervisade i engelsk litteratur på den dåvarande Högskolan i Karlskrona/Ronneby (idag Blekinge Tekniska Högskola). Han var från Austin, och det gick rykten om att han hade kört igenom hela Saharaöknen på motorcykel innan han påbörjade sin doktorsavhandling. Ted Cruz - detta härke till senator som representerar Texas och som har gjort sig känd som en typisk republikansk politiker: ett rövhål av episka dimensioner, och - såklart - Texas Chainsaw Massacre - en av filmerna som utlöste moralpaniken vad gällde videovåldet på 1980-talet. <p></p><p>Musikaliskt kom jag på rak arm på ett band som väldigt tydligt har sin hemvist i Texas: OCEANS OF SLUMBER. Men det bandet har jag kört i hemskt många listor genom åren - idag blir det idel nya band - för även om jag på förhand dömde ut delstaten som kanske inte det bästa stället för metal så har jag blivit tvungen att kraftigt revidera denna ståndpunkt. </p><p>Gott folk, vi kör!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqlRARGEbZOQp2ZnU5A27-r7YlNSmTjpBCAKKaH47sEhpM1yUhnBtAtMx6VR7QtkwjO7wvQ8G79vB_wSzI-CuW0sTNgEXYFWdqyp8-USZjpydSGlPfssT6t0x9YMkE4JgBEwNIRa1FCJ2fl251lJjOHTiWh7fR9g85jI1J7tzDF63TeFlP5MNS/s1040/Hinayana.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="184" data-original-width="1040" height="57" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgqlRARGEbZOQp2ZnU5A27-r7YlNSmTjpBCAKKaH47sEhpM1yUhnBtAtMx6VR7QtkwjO7wvQ8G79vB_wSzI-CuW0sTNgEXYFWdqyp8-USZjpydSGlPfssT6t0x9YMkE4JgBEwNIRa1FCJ2fl251lJjOHTiWh7fR9g85jI1J7tzDF63TeFlP5MNS/s320/Hinayana.jpeg" width="320" /></a></div>Från Austin kommer HINAYANA som har varit aktiva sedan 2014, och fram till förra veckan var på turné i Europa inför utsålda hus. Jag minns inte hur jag snubblade över detta band, men jag kommer ihåg hur svårt jag föll för detta melodiskt dödsiga med inslag av doom gäng som med senaste skivan från i år, "Shatter And Fall" får saliven att rinna till i inte ringa omfattning. Om ni tycker att bandets musik låter välbekant så är det inte så konstigt - man kan välja att betrakta bandet som ett prima exempel på hur skandinavisk, främst finsk, melodisk döds har förfört fler lyssnare än man kan tro. Jag har valt magiskt mäktiga <i>Spirit And Matter</i> men i ärlighetens namn hade jag kunnat välja nästan vilken låt som helst från plattan, den är nämligen svinaktigt bra. <div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhff4hjkaZ1JYv0YYyptMcXtblTBsrGKiPnhsQaNx5rroTWK7IGYR-5EiKK-PkVtKeumJcT39miLX2o8KrLvxfeUqoTWEUVgEqj1D5sJTQ4fdQRmnTL9rKovjUA-Lr012Y4EVl98PQ7T6-huIAzVkYgpXkYkGorJBHQJY15kZB5p2ZlflrHYQHq/s923/Alpdruck.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="423" data-original-width="923" height="147" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhff4hjkaZ1JYv0YYyptMcXtblTBsrGKiPnhsQaNx5rroTWK7IGYR-5EiKK-PkVtKeumJcT39miLX2o8KrLvxfeUqoTWEUVgEqj1D5sJTQ4fdQRmnTL9rKovjUA-Lr012Y4EVl98PQ7T6-huIAzVkYgpXkYkGorJBHQJY15kZB5p2ZlflrHYQHq/s320/Alpdruck.jpeg" width="320" /></a></div>ALPDRUCK från Houston säkrar med råge upp att det inte bara blir finstämt och melodiskt i veckans lista. Bandets namn kommer från tyskan och betyder - bokstavligt talat - <i>elfoppression - </i>men i mer allmänt tal mardröm. Bandet har bara släppt en sjävbetitlad EP från 2019 och en singel från 2021. Jag går mest igång på den massiva produktionen som är så svulstig att hade jag lyssnat på en hel skiva av bandet hade det, kanske, blivit för mycket av det goda? Ni får <i>Dragged upon Putrid Ground</i> som är en soniskt njutbar golgatavandring i svärtad döds. <br /><div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTifLxVMkdH3Hb1j64JKKpXEk_V8NZnjhOHpBg39LAGYsVrbuuGUkJsrchEJZLk7kqVd8sifdDvVtVx1BUVOGPzFdymLZ5Ol7qEhPHALhNn5opYFuP8pyPr5yyIarevWzSe4PR1xHS5JgI-3dgKjb5EoYAYXxInzG3pJcbGsZKNKOjvEgUSNDt/s315/Aska.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="206" data-original-width="315" height="131" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgTifLxVMkdH3Hb1j64JKKpXEk_V8NZnjhOHpBg39LAGYsVrbuuGUkJsrchEJZLk7kqVd8sifdDvVtVx1BUVOGPzFdymLZ5Ol7qEhPHALhNn5opYFuP8pyPr5yyIarevWzSe4PR1xHS5JgI-3dgKjb5EoYAYXxInzG3pJcbGsZKNKOjvEgUSNDt/w200-h131/Aska.jpeg" width="200" /></a></div>Från DALLAS kommer ASKA som jag inte exakt vet hur jag ska förhålla mig till. Det är så fruktansvärt tydligt att bandet älskar NWOBHM - det är den stora charmen med detta band som startade redan 1990 och som i hela 8 år fick lön av det amerikanska försvarsdepartementet för att underhålla amerikanska trupper över hela världen. I vilket fall så kan vi konstatera att sångaren George Call i sina bästa stunder låter som en blandning mellan Geoff Tate och Bruce Dickinson. Ni får <i>Everyone Dies </i>från bandet senaste platta. </div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhaVnKhiVGIAu_6tyZ1TEmBEHN78ncUyj8JNM12kShC1Zq1y5oxbrAY0VNa9OSluzDR9bBeJogVO5PNfLNpdiA-syoVhd4As7zu7lr0wts8tjdooMisGfsOq4rkNsK1qkqP4C7c0C492_Ouzn_O9Lq66i9LuIuOoV_cALYeR644yyTPQSTR-X3/s960/Brickhaven.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="576" data-original-width="960" height="120" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjhaVnKhiVGIAu_6tyZ1TEmBEHN78ncUyj8JNM12kShC1Zq1y5oxbrAY0VNa9OSluzDR9bBeJogVO5PNfLNpdiA-syoVhd4As7zu7lr0wts8tjdooMisGfsOq4rkNsK1qkqP4C7c0C492_Ouzn_O9Lq66i9LuIuOoV_cALYeR644yyTPQSTR-X3/w200-h120/Brickhaven.jpeg" width="200" /></a></div>BRICKHAVEN står för den mest vrickade låten i veckans lista. Med sin tekniska och progressiva dödsmetall har denna duo från Houston släppt i rasande takt - en EP "Picante Gigante" från 2020, en fullängdare från 2022 "Plus Ultra Instrumental" och två singlar, varav ni får den ena. Den heter, och jag skojar inte, <i>Ancient Psychic Tandem War Elephant. </i>Denna dänga är ursinnigt rolig att lyssna på, mycket för att den spretar från legit rens a la NECROPHAGIST men också totala ystra krumsprång från helvetet. Det jönsiga partiet vid 2:35 är helt fantastiskt!<div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_WkYe8MVtA-ATK-aPldsDalQivhuryPWMwV07u8XazypTsyHfkEHE7SdtSN4HLwRCIG7hlwPq1k2TiDjIBiSOkki0-WsrtAM9gjjdo90_NSQBaBaJow_MTP-i9SxqXMWtcNYz_0Z7kKuFnfTuFcehZZ37naykdQljFq8_GHfqvqqlKzJyZW61/s518/Krigsgrav.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="396" data-original-width="518" height="153" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEh_WkYe8MVtA-ATK-aPldsDalQivhuryPWMwV07u8XazypTsyHfkEHE7SdtSN4HLwRCIG7hlwPq1k2TiDjIBiSOkki0-WsrtAM9gjjdo90_NSQBaBaJow_MTP-i9SxqXMWtcNYz_0Z7kKuFnfTuFcehZZ37naykdQljFq8_GHfqvqqlKzJyZW61/w200-h153/Krigsgrav.jpeg" width="200" /></a></div>Ytterligare ett band som tar sig ett svenskt namn är KRIGSGRAV från Keller i delstatens nordvästra delar. Bandet, som är en trio, har inte legat på latsidan sedan starten 2004. När man väl började ge ut skivor så var det en en utgivningstakt med skivor 2010, 2011, 2014, 2016, 2018, 2021 och så den senaste plattan som kom 2023 "Fires In The Fall". Jag har oerhört svårt att inte gilla detta. Den svärtade och svårt melankoliska ton som finns på detta album gör att jag har lyssnat hårresande mycket på skivan under veckan. <br /><div><br /><div><br /><div>Vi tar helg på detta gott folk!</div></div></div></div><div>/Martin</div><div><br /></div><div style="text-align: center;"><span style="font-size: x-large;"><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLj2ZdgtQtQxSp0xkGyoofcH" target="_blank">Fredagslistan 2023, vecka 48: Texas Represent!</a></span></div>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-3307261734882054322023-11-24T08:00:00.001+01:002023-11-24T08:00:00.145+01:00Fredagslistan 2023, vecka 47: Swing of the axe!<p>Gomorrn. För ett par veckor sedan gjorde jag en lista till svärdets lov och idag fortsätter vapenodyssén vidare till ett av våra större huggredskap, nämligen yxan. Efter en snabb genomgång av interwebz kan vi lära oss att de allra äldsta yxorna saknade skaft och användes för 1,6 miljoner år sedan av <i>homo ergaster</i> (vilket också skulle kunna tjäna som bandnamn när allt kommer omkring). Snabbspolar vi sedan fram till stenåldern har vi både skaftlösa och skaftförsedda huggdon att frottera oss med, många av flinta. Men nog med historielektion, nu kör vi musik. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTWrAhfxTMS9_gwOeGDnpLy-DUu3nAZ2E1zAME-2vQTIBbPCfSGuWY_jj0L4yN5Lli8EPsDLubkxP9bzSUezT1VMfFRoxGogStMa9sFc-zWX_q9tUdZr1DS64BYpPW-Ussrg0nB1dFQl0hUjY5lNPoIw3BbmBLH011rpk-q_TdvIDq8wVbfp0K/s1200/001.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjTWrAhfxTMS9_gwOeGDnpLy-DUu3nAZ2E1zAME-2vQTIBbPCfSGuWY_jj0L4yN5Lli8EPsDLubkxP9bzSUezT1VMfFRoxGogStMa9sFc-zWX_q9tUdZr1DS64BYpPW-Ussrg0nB1dFQl0hUjY5lNPoIw3BbmBLH011rpk-q_TdvIDq8wVbfp0K/s320/001.jpg" width="320" /></a></div><p>Första låten ut är med i en av mina mest spelade blandade listor på Spotify och när den dök upp härom dagen kändes yxtemat om möjligt ännu mer rimligt. Vi lyssnar till POWER TRIPs erbarmligt svängiga och svintunga <i>Executioner's Tax (Swing of the axe)</i> från albumet "Nightmare Logic" som släpptes 2017 på Southern Lord.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_Q4JE9vLvnjK4P6JlOWlNUnrK_YP0etQT94e7C23eo98eXK5UimPxq_IW1yMG6cYvsXN37wqHSJDhkMkG10ncap8xRIb23UtLjsVcCutuN0obIx905yn3h0GE8kEKgMvYgno6OiKeoRsGE7VluTjtxHM8WfLIxSCeo-wdbqKqJCBzilQcaxwJ/s1200/002.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1174" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj_Q4JE9vLvnjK4P6JlOWlNUnrK_YP0etQT94e7C23eo98eXK5UimPxq_IW1yMG6cYvsXN37wqHSJDhkMkG10ncap8xRIb23UtLjsVcCutuN0obIx905yn3h0GE8kEKgMvYgno6OiKeoRsGE7VluTjtxHM8WfLIxSCeo-wdbqKqJCBzilQcaxwJ/s320/002.jpg" width="313" /></a></div><p>Vi beger oss sedan från staterna till hemlandet. Skramlig punk med mycket d-takt har ju alltid en varm plats i hjärtat och så även med AXE RASH från Stockholm. <i>Buy your way out</i> är en minst sagt rivig bit från fullängdaren "Contemporary Ass" och min enda invändning är att den gärna hade fått vara längre än 2:36 men underbart är kort och repeat-knappen är vår vän.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXLEqzIAo8eY2dFQ_rt9G2Wx5sfiCSfVsWeIrjOv6VnL2udEopRnrUrMMenPDh9PETbbiVtAzueX8A9i9CQ9u7cZupAPWTg0uw8u2IvnL3PvevaJi5C5AWy43_c1HtqYJ04vkYlZwMWcsmjnGJBxAWPdcSP7hcO09Zxu5pJVQJ336ERQeJj9zb/s720/003.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="720" data-original-width="720" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjXLEqzIAo8eY2dFQ_rt9G2Wx5sfiCSfVsWeIrjOv6VnL2udEopRnrUrMMenPDh9PETbbiVtAzueX8A9i9CQ9u7cZupAPWTg0uw8u2IvnL3PvevaJi5C5AWy43_c1HtqYJ04vkYlZwMWcsmjnGJBxAWPdcSP7hcO09Zxu5pJVQJ336ERQeJj9zb/s320/003.jpg" width="320" /></a></div><div><br /></div><div><div>GOJIRA brukade jag lyssna på ganska frekvent när det begav sig vid tiden för släppet av "L'enfant sauvage" (dvs runt 2012/2013-snåret) men sedan har de litegrann fallit ur minnet. Jag tror att det var mycket nyhetens behag för mig där och då. Från den plattan har jag grävt fram (nej förlåt, huggit fram ska det naturligtvis vara) låten <i>The Axe</i> som är en melodisk och hyfsat trivsam historia, även om sångstilen inte riktigt funkar för mig längre.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN2b3_OQY_dOcgqgyofiT54bg5wsobgW0J2OSxi4-nTs9x9HH2WzXtX-Ad3iAD0YESELWXJRvdwEUhU1bxcpPDQl2IleDGFOsZ32pYbD47nkOrPW1Hc0QL3unQNqACAW-e4mO7Ge92uKLPoCi0fjOGb9IqM098ujPbqQPlZsrE26iVHV9ISBNT/s500/004.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="487" data-original-width="500" height="312" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgN2b3_OQY_dOcgqgyofiT54bg5wsobgW0J2OSxi4-nTs9x9HH2WzXtX-Ad3iAD0YESELWXJRvdwEUhU1bxcpPDQl2IleDGFOsZ32pYbD47nkOrPW1Hc0QL3unQNqACAW-e4mO7Ge92uKLPoCi0fjOGb9IqM098ujPbqQPlZsrE26iVHV9ISBNT/s320/004.jpg" width="320" /></a></div><br /><div>Ingen yxlista är väl komplett utan lite pig squeals och därav måste vi peta in MORTICIAN på listans plats fyra. Det här är en helt ny bekantskap för mig men de har faktiskt tröskat på med sin grindcore ända sedan herrens år 1989. Jag har valt låten <i>Axe</i> från albumet "Re-Animated Dead Flesh" och jag skulle nog inte säga att jag tycker den är så värst bra men det finns någon liten charm där. Pluspoäng för skivomslaget som är oerhört fulsnyggt.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOYgBulshfy-jf0DypF7Udb9zLBdkfGnCoybr2WG8lUDSdOxmKbI6OfwZmIpx4rJsTM3AQJ-TeMdL8p2msJAjQs5_xqFFpZYMbdLLibjUlPzx_j-VEZzxQjrJQdLpvRA3uvrRTjTTJr43cQNZkbZPADagM0N3sO6z6gnx1bc9UzVbeTF3kbhq6/s599/005.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="599" data-original-width="384" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgOYgBulshfy-jf0DypF7Udb9zLBdkfGnCoybr2WG8lUDSdOxmKbI6OfwZmIpx4rJsTM3AQJ-TeMdL8p2msJAjQs5_xqFFpZYMbdLLibjUlPzx_j-VEZzxQjrJQdLpvRA3uvrRTjTTJr43cQNZkbZPADagM0N3sO6z6gnx1bc9UzVbeTF3kbhq6/s320/005.jpg" width="205" /></a></div><br /><div>Slutligen syr vi igen yxpåsen med SAVAGE AXE OF DEATH, ta och sug lite på det bandnamnet en stund. Bakom geninamnet döljer sig tvenne glada black metal-musikanter, nämligen <i>Azrael</i> och <i>Death's Head</i>. Gruppen bildades 2018 i Skottland och har till dags dato släppt exakt en demo och från den lyssnar vi på utmärkta <i>Funeral March over Dark Alleys</i>. </div><div><br /></div><div>Med detta önskar jag en synnerligen skarpslipad helg.</div><div><br /></div><div>/Susanne</div></div><h1 style="text-align: center;"><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLhNATOzQUCxcMMu1WZHgTRl">Fredagslistan 2023, vecka 47: Swing of the axe!</a></h1>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-59389724658492808112023-11-17T13:16:00.005+01:002023-11-17T13:23:18.326+01:00Fredagslistan 2023 v46: Jag har läst ännu en bok om Hardcore<p> Ohoy där ute på dom digitala vågorna!</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">I veckan som gått har jag läst en bok som heter <i>Mutations:
The Many Strange Faces of Hardcore Punk </i>av <i>Sam McPheeters </i>(sångare i
husgudarna BORN AGAINST) och den handlar föga förvånande om hardcorepunk. Men
inte hardcore som en homogen rörelse utan som en otroligt spretig kreativ
undergroundrörelse. Människorna, fanzines, sunkiga klubbar och underbar musik
fyller pärmarna. Å ena sidan önskar man att man var där, å andra sidan är det
skönt att inte oroa sig över att bli misshandlad av jocks eller knivad av
skinheads. Jag tänker inte ge någon djupare recension av boken, läs den i
stället, utan göra några nedslag.<o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://s1.adlibris.com/images/45757666/mutations.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="300" data-original-width="200" height="320" src="https://s1.adlibris.com/images/45757666/mutations.jpg" width="213" /></a></div>
<p class="MsoNormal"><o:p> Listan hittar ni <a href="https://open.spotify.com/playlist/28tuC62SAQwWA0goyrZldu?si=_V16wX6mQqyZd5eZjXYWiw">HÄR</a></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Eftersom förordet är skrivet av Tobi Vail är det inte mer än
rätt att vi börjar med bandet som stod i förgrunden för riot grrrl-rörelsen, från
Olympia, WA i början av nittiotalet. Ta några av världens coolaste akter från
tidiga punken i England som THE SLITS, THE RAINCOATS och SIOUXSIE SIOUX, skruva
upp volymen och intensiteten och voilà, har vi BIKINI KILL. Bandet fick ta
omåttliga mängder skit under sina turnéer och provocerade den manligt
dominerande scenen men har inspirerat otaliga nya feta band. Aktiva mellan
1990-1997 och i skrivande stund på återföreningsturné. Efter bandet startade
sångerskan Kathleen Hannah bland annat det avskalade indieprojektet Julie Ruin
och new wave bandet Le Tigre, båda värda att kolla upp. Låten heter Double Dare
Ya från första EPn som är producerad av ingen mindre än farbror Ian MacKaye.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fcdn2.thelineofbestfit.com%2Fimages%2Fmade%2Fimages%2Fremote%2Fhttps_cdn2.thelineofbestfit.com%2Fmedia%2F2014%2Fbikini-kill_1290_860.jpg&f=1&nofb=1&ipt=60319385309de611980f884694999d1085295a1b72e53cc8cd9b8de3a727bd29&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="533" data-original-width="800" height="213" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fcdn2.thelineofbestfit.com%2Fimages%2Fmade%2Fimages%2Fremote%2Fhttps_cdn2.thelineofbestfit.com%2Fmedia%2F2014%2Fbikini-kill_1290_860.jpg&f=1&nofb=1&ipt=60319385309de611980f884694999d1085295a1b72e53cc8cd9b8de3a727bd29&ipo=images" width="320" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal">Vi går vidare och landar i Landsing, MI år 1982. När DEAD
KENNEDYS sångare Jello Biafra (med en väldigt karakteristisk sångstil) fick frågan
om han någonsin hört något liknande sångmässigt skrattade han och sa nej. VI
pratar Doc Corbin Dart i bandet THE CRUCIFUCKS. Detta är ett band som flugit
under min radar. Jag tycker inte att de är jättebra men när det kommer till att
provocera slår de både DEAD KENNEDYS och GG ALLIN, ibland med finess, ibland
utan. Låtarna handlar om hat. Mot auktoriteter, samhället, andra människor och
i synnerhet polisen. Låten heter <i>Cops for Fertilizer </i>från debuten.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fi.scdn.co%2Fimage%2Fab67616d0000b273cb9e36286ed711a0622b4ca8&f=1&nofb=1&ipt=bead3bbba7d349a2f55749f4887f0cd60b294f86609c856cf931bb4f8114eb2f&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="640" data-original-width="640" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fi.scdn.co%2Fimage%2Fab67616d0000b273cb9e36286ed711a0622b4ca8&f=1&nofb=1&ipt=bead3bbba7d349a2f55749f4887f0cd60b294f86609c856cf931bb4f8114eb2f&ipo=images" width="320" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal">Milwaukee, WI 1981. Det var här allt började för DIE
KREUTZEN. 1982 släpptes <i>Cows and Beer</i> som sedan spelades in igen till
fullängdardebuten 1984. Detta är en perfekt platta i mitt tycke. Det är snabbt,
intensivt och desperat. Här finns även en ”oj, vad hände?” frågestämning om man
jämför debuten mot de senare plattorna där de rör sig mot ett mer post-hardcore
ljud i stil med HÜSKER DU. Båda varianterna av bandet låter otroligt bra. Låten
heter <i>Enemies </i>från debutfullängdaren (bättre ljud) men jag slänger upp
omslaget från <i>Cows and Beer</i> som är ett fruktansvärt episkt omslag.
Herrejävlar.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimg.discogs.com%2FIoDo-rJukAHNBcwiaGzt83e7JS0%3D%2Ffit-in%2F500x503%2Ffilters%3Astrip_icc()%3Aformat(jpeg)%3Amode_rgb()%3Aquality(90)%2Fdiscogs-images%2FR-3061218-1430175481-1465.jpeg.jpg&f=1&nofb=1&ipt=877e430c365a0385f09372eae248c4a086ad1130b4cc36b6ca25e3595f45a896&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="503" data-original-width="500" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimg.discogs.com%2FIoDo-rJukAHNBcwiaGzt83e7JS0%3D%2Ffit-in%2F500x503%2Ffilters%3Astrip_icc()%3Aformat(jpeg)%3Amode_rgb()%3Aquality(90)%2Fdiscogs-images%2FR-3061218-1430175481-1465.jpeg.jpg&f=1&nofb=1&ipt=877e430c365a0385f09372eae248c4a086ad1130b4cc36b6ca25e3595f45a896&ipo=images" width="318" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal">Vi går vidare till ett annat ”oj, vad hände här?” band.
Eller rättare sagt, ”oj, vad FAN hände här!?”. <span lang="EN-US" style="mso-ansi-language: EN-US;">1982 släpper britterna DISCHARGE plattan <i>Hear
Nothing See Nothing Say Nothing</i>. </span>Okontroversiell åsikt; den är
stilbildande, förbannat bra och krattade manegen för crust och d-beat. 1986
kommer skivan <i>Grave New World. </i>Hur låter den då? Annorlunda. Hur mottogs
den? Under en spelning i New York kastade H.R, sångare i BAD BRAINS och Mr. PMA
(positive mental attitude) sopor på bandet under framträdandet. Jag kan ändå
tycka att det är lite kul att de testade att göra en power metal platta med
falsettsång och att de körde på ett tag innan de fick bryta turnén. Det är
något punkigt i det. Låten heter I Won’t Subscribe. Lyssna på trummorna och
njut. <o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimg.discogs.com%2FPxGM9ZB72-XbFGRjkjZp46QaX3k%3D%2Ffit-in%2F600x600%2Ffilters%3Astrip_icc()%3Aformat(jpeg)%3Amode_rgb()%3Aquality(90)%2Fdiscogs-images%2FR-381756-1342037971-1599.jpeg.jpg&f=1&nofb=1&ipt=3ab4b51fb22007056e7ec7a2d66695dd8b1d7d843fe0770c0602f8567a544c40&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimg.discogs.com%2FPxGM9ZB72-XbFGRjkjZp46QaX3k%3D%2Ffit-in%2F600x600%2Ffilters%3Astrip_icc()%3Aformat(jpeg)%3Amode_rgb()%3Aquality(90)%2Fdiscogs-images%2FR-381756-1342037971-1599.jpeg.jpg&f=1&nofb=1&ipt=3ab4b51fb22007056e7ec7a2d66695dd8b1d7d843fe0770c0602f8567a544c40&ipo=images" width="320" /></a></div>
<p class="MsoNormal">Dags att knyta ihop säcken och vi åker till Reno, NV, året
är 1980 och personen som håller i micken heter Kevin Seconds och han har ett
stort X på handen. Givetvis heter bandet 7 SECONDS och håller fortfarande på,
med ett uppehåll mellan 2018-2022. Varför kniper 7 SECONDS den sista platsen på
listan? Jo för att detta är också ett band som åldrats med stil. Debuten <i>The
Crew</i> är en fantastisk hardcoreplatta som har alla de rätta elementen.
Spolar vi fram till 1989års <i>Soulforce Revolution</i> har vi ett poppigare
ljud där vi kan ana att band som H2O tagit inspiration, både ljudmässigt och
innehållsmässigt med var snälla mot varandra-teman. Låten heter <i>Young ’til I
Die</i> och är en stilguide i <i>Positive Youth Hardcore</i>. Lite som CRUCIFUCKS
ovan fast tvärtom.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimg.discogs.com%2FD8hh5BzbARJNuRaqTSZbHCjzMb0%3D%2Ffit-in%2F600x529%2Ffilters%3Astrip_icc()%3Aformat(jpeg)%3Amode_rgb()%3Aquality(90)%2Fdiscogs-images%2FR-11230463-1512332328-2090.jpeg.jpg&f=1&nofb=1&ipt=2322db571bbab6275687f4fb10e375673836781772ae3105380237325d1e2cb0&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="529" data-original-width="600" height="282" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimg.discogs.com%2FD8hh5BzbARJNuRaqTSZbHCjzMb0%3D%2Ffit-in%2F600x529%2Ffilters%3Astrip_icc()%3Aformat(jpeg)%3Amode_rgb()%3Aquality(90)%2Fdiscogs-images%2FR-11230463-1512332328-2090.jpeg.jpg&f=1&nofb=1&ipt=2322db571bbab6275687f4fb10e375673836781772ae3105380237325d1e2cb0&ipo=images" width="320" /></a></div><p></p>
<p class="MsoNormal">Ha en trevlig helg, nästa vecka blir det något helt annat av
någon helt annan. <o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">/Oskar S</p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-46206786323606640372023-11-10T20:00:00.001+01:002023-11-10T20:00:00.132+01:00Fredagslistan 2023, vecka 45: King's X är helt okej<p> <span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; white-space-collapse: preserve;">De senaste veckorna har señor B lyssnat på 5 album (i runda svängar) av powertrion King’s X. Doug Pinnick, Ty Tabor och Jerry Gaskill (på 12-strängad bas, gitarr respektive trummor) har lirat i nästan 45 år tillsammans, imponerande i sig. De få låtarna jag hört tidigare lät lite som de hade visst släktskap till Faith No More och Living Color från sent 80-tal och tidigt 90-tal. De kanske bär på en veritabel låtskatt…? Eller kanske inte…vi får la se.</span></p><span id="docs-internal-guid-e346065d-7fff-0287-b5a4-2b470dcf8b27"><div><span><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg-jYi8xxasiPV5oEj3Y58WHo_C6f1XmabPhCdbaHFRkBxtXPnHlA5CnR4k3aibdS-h_2kBfgIbWXcMkgQsLzwxFTWJ2JbxcCtJQLFa7aHiDgogIMNwUfU4rcQlgju0nAefttcVZ9Q2i7fRkxJINLF43ur2XsSojpK1RWCZQNDgaR0_NJKMbQOU" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="265" data-original-width="397" height="214" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEg-jYi8xxasiPV5oEj3Y58WHo_C6f1XmabPhCdbaHFRkBxtXPnHlA5CnR4k3aibdS-h_2kBfgIbWXcMkgQsLzwxFTWJ2JbxcCtJQLFa7aHiDgogIMNwUfU4rcQlgju0nAefttcVZ9Q2i7fRkxJINLF43ur2XsSojpK1RWCZQNDgaR0_NJKMbQOU" width="320" /></a></div><br /><br /></span></div><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Vi börjar med </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Out of the Silent Planet</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> från 1988. Bandets allra första skiva, väldigt inspirerad av tidens hårdrock, komplett med powerballader med sliskig chorus-gitarr och feta riff och väldigt snygga gitarrsolon. Det är ingen speciell låt som sticker ut om jag är helt ärlig, hela alltet är snyggt gjort om än lite enformigt.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgd9It0sJMS4Z4oJcNkPrmldMfSmh568MkwJcCahQ2w2DjxYZkuOIknfYOoo22VntAaKXiFi2wXtawvsmMXE1HmUyWkVDvV1Hl_Y7uVciI3hPHwdeB1Ky4BcRm_qWRx2hYE3x4DrnDBEwXNdJZy5masdYtp3PrisvvLp0cUn98XTpn1bV85D3p-" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="300" data-original-width="301" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgd9It0sJMS4Z4oJcNkPrmldMfSmh568MkwJcCahQ2w2DjxYZkuOIknfYOoo22VntAaKXiFi2wXtawvsmMXE1HmUyWkVDvV1Hl_Y7uVciI3hPHwdeB1Ky4BcRm_qWRx2hYE3x4DrnDBEwXNdJZy5masdYtp3PrisvvLp0cUn98XTpn1bV85D3p-" width="241" /></a></div><br /><br /></span><p></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Näst kommer </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Gretchen Goes to Nebraska</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (1989), och i första halvan av skivan känns det som att bandet har utvecklat sig i rätt riktning från föregående skiva för att mer utmärka sig från andra band i samma era. De har gått in hårt på körsång och Dougs soul/gospelsång, och jävlar vad karln kan sjunga. Men sen kommer andra halvan och kör på med låtar som låter som…tja, alla andra låtar. Vi stöter på ett symtom som dessvärre kommer att visa sig kroniskt. Bättre än såhär blir det dessvärre inte av de plattor som provats.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgDSy6GLGRgaf4HKGH6DsRd0yXr91F2HWcc0msJ3EhDLYPJ42Kryuxo7iTLS9oIayooBodXrIH2jHBMAOjKXtN4a6iN-Dt5vfGj0YsvRhCbzrInC_ZEYMknuedKL9l7pKPUN_XAswHYzr1C5zPxBxCYZVaPkeBmeA1N8hmY_KMU4Gprd8D-Y2m4" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="313" data-original-width="317" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgDSy6GLGRgaf4HKGH6DsRd0yXr91F2HWcc0msJ3EhDLYPJ42Kryuxo7iTLS9oIayooBodXrIH2jHBMAOjKXtN4a6iN-Dt5vfGj0YsvRhCbzrInC_ZEYMknuedKL9l7pKPUN_XAswHYzr1C5zPxBxCYZVaPkeBmeA1N8hmY_KMU4Gprd8D-Y2m4" width="243" /></a></div><br /><br /><p></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Tredje skivan, </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Faith Hope Love</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (1990), är när bandet hittar sin grej: släpp skivor med 1-2 bra låtar och sen en drös utfyllnad. Välspelad utfyllnad, men ändå inget som speciellt lockar tillbaka. </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Dogman</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (1994) följer samma mönster och inte ens den (som jag förstått det) väldigt kontroversiella </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-style: italic; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Please Come Home… Mr Bulbous</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> (2000) lyckas bryta förtrollningen. Sistnämnda är definitivt skummare än de andra skivorna och det blir liiiite fräschare att lyssna på. Typ en tesked, det räcker inte speciellt långt.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"></p><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj6YVG_v1DZ_GpoH9V8D0ylpGvGutDQvr5hKbXDchxASrq6UhWBKJS_XULT_DS1GDTyK4aXl08Rgtg7teu5TaiWQrDD0gik9f-6m_35xAD1Ev_Mc0XsGI-cWkrtJovTVYKTSfV4cifLtEJAkENOeVh2vP8tPeCUYOn9oniGGf9vgJDU8yQF7_CO" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="316" data-original-width="316" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEj6YVG_v1DZ_GpoH9V8D0ylpGvGutDQvr5hKbXDchxASrq6UhWBKJS_XULT_DS1GDTyK4aXl08Rgtg7teu5TaiWQrDD0gik9f-6m_35xAD1Ev_Mc0XsGI-cWkrtJovTVYKTSfV4cifLtEJAkENOeVh2vP8tPeCUYOn9oniGGf9vgJDU8yQF7_CO" width="240" /></a></div><br /></span><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Men vad fan är det som går fel? De kan ju lira och på pappret är allting rätt coolt, Tabor och Pinnick sjunger väldigt bra och hela grejen har definitivt ett eget sound. Och kanske är det ett av de stora problemen, de har liksom </span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; font-weight: 700; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">SITT</span><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"> sound musikaliskt. Visst skiftar produktionen rejält, nästan till ett NU-metal sound på Mr Bulbous från det hårdrockiga 80-talet på de två första skivorna. Men det står still kreativt. Precis raka motsatsen till Faith No More, som skiftar och provar och låter fräscha från skiva till skiva, låt till låt. </span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgQhSJwdspjQLkfBNBpLgmHai4DImZPZwxfqD09OGKppxEdAJQzDj3hu91MSsBwDWMM_9D6UKWJPho5Za27P3LnJQG9jf4-1jRqGJQDOqYd4u7qJTME5qvUoYANjOfg7T17iShUVHsbulqfNmvD0_NWKVzOGcOWyjZdpnSDtiwoUF4ZRkw9m2LI" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="298" data-original-width="300" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEgQhSJwdspjQLkfBNBpLgmHai4DImZPZwxfqD09OGKppxEdAJQzDj3hu91MSsBwDWMM_9D6UKWJPho5Za27P3LnJQG9jf4-1jRqGJQDOqYd4u7qJTME5qvUoYANjOfg7T17iShUVHsbulqfNmvD0_NWKVzOGcOWyjZdpnSDtiwoUF4ZRkw9m2LI" width="242" /></a></div><p></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Känner att jag upplevt liknande tidigare med en del trios. Det är fantastiskt att tre musiker kan bli så tighta och känna en riktigt koppling, men om inget skakas om på allvar blir det lätt enformigt. Eller om någon i trion nu är hejvilt excentrisk och tvingar fram lite experimenterande. De provar ju för fan knappt något utan kör på med sitt. År ut och år in. Riff som liknar riff, samma gamla rytmer och melodier. Det är aldrig dåligt, bara långtråkigt. </span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"></span></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhJo_-Bu-_oraEQwATFPRrIk1Bku7Ft4mtINr5m5jF2OxP-tnHyhevxtciI5oVjG932N7_vGoV0vm1h-DFFBC-0o8ocBYOz1XBO3flmoclnzG7hr2b7ObbTpOVAafGPkyEybwsxFQeYUkzdu2DHsvvxguRx_3xgUMEaFHoydTT6OcOYKi0iMMgL" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img alt="" data-original-height="300" data-original-width="300" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/a/AVvXsEhJo_-Bu-_oraEQwATFPRrIk1Bku7Ft4mtINr5m5jF2OxP-tnHyhevxtciI5oVjG932N7_vGoV0vm1h-DFFBC-0o8ocBYOz1XBO3flmoclnzG7hr2b7ObbTpOVAafGPkyEybwsxFQeYUkzdu2DHsvvxguRx_3xgUMEaFHoydTT6OcOYKi0iMMgL" width="240" /></a></div><br /><p></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Signore B håller därmed helg, adjö gott folk!</span></p><div><span style="font-family: Arial, sans-serif; font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></div><div><a href="https://open.spotify.com/playlist/6sBhkV31hBZOtgKMAiFYJG?si=c2461a51253741a6" target="_blank">Här hittar ni listan!</a><br /></div>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-59011588107182411552023-11-04T20:10:00.000+01:002023-11-04T20:10:06.016+01:00Fredagslistan 2023, vecka 44: Oscar K provar dödsmetall <p>Denna fredagslista blev visst en lördagslista då jag var ute och flängde. Nu är jag på plats igen och därför kan jag glatt förgylla er vecka.</p><p>Om det inte framgått tidigare så är jag mest inne på black metal i alla dess former.</p><p>Däremot kan det hända att jag får för mig att lyssna på dödsmetall.Inte sällan blir jag besviken på mig själv för att det inte riktigt klickar. Därför tänkte jag råda bot och bättring och tipsa om ett par band och låtar som spelar någon form av dödsmetall. En del hamnar kanske på gränsen till black eller andra genrer men det får ni ha överseende med denna gång. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3-xvRdaQGUC1MWeEbPjfQcL_TixrffY6ZyyMikEUOK_Ya65XtRqHbw1Pb7awzFFL7mmEUIqbtJVrd8mTBp89TG7X3kQdaxQ7Fln0TOLgy08w3fDA-F9lYPxjt2ejarjUd3KjyS3gvJXfLycAz1v8rxOTuu9cgk_jNP019z75bT-9b32ZaSTFn/s1025/ensnared.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1025" data-original-width="739" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj3-xvRdaQGUC1MWeEbPjfQcL_TixrffY6ZyyMikEUOK_Ya65XtRqHbw1Pb7awzFFL7mmEUIqbtJVrd8mTBp89TG7X3kQdaxQ7Fln0TOLgy08w3fDA-F9lYPxjt2ejarjUd3KjyS3gvJXfLycAz1v8rxOTuu9cgk_jNP019z75bT-9b32ZaSTFn/s320/ensnared.jpg" width="231" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p style="text-align: left;">Ensnared - "Adorations (The dance of madness)" (2011, Ensnared demo)<br />Först ut är Ensnared från Göteborg. Här är det lätt att tänka att det ska komma något som låter typiskt göteborgskt med melodier och lite fina stämmor. Icke! Här är det istället old school death metal. Jag som inte är något proffs på band inom genren tycker att det doftar väldigt mycket av Morbid Angels tidiga plattor. Sångaren låter också inte sådär jobbigt grötig och growlar lagom. Det piskas på rätt rejält och det uppskattar jag.<br />Såg bandet live utan att ha hört dom tidigare och blev lite chockad över hur bra bandet var.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpG3uKifqwzyXohruqXbhUr8WSsHMrcB79F1B6dfsvB4VHeoc1g09aINVmR-FtCaKm2I2NCF_alLJJ4D9wsFy2gYsjY9nXG15ZBHTql9unpTNiPOHxRju8QbmFIW_FEW6GBNPEYJmEcnQjHSFBTdLHl4vEANAsAxxaKCPlLSJSugg0DzpcgK5e/s400/liers%20in%20wait%20logo.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="205" data-original-width="400" height="164" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgpG3uKifqwzyXohruqXbhUr8WSsHMrcB79F1B6dfsvB4VHeoc1g09aINVmR-FtCaKm2I2NCF_alLJJ4D9wsFy2gYsjY9nXG15ZBHTql9unpTNiPOHxRju8QbmFIW_FEW6GBNPEYJmEcnQjHSFBTdLHl4vEANAsAxxaKCPlLSJSugg0DzpcgK5e/s320/liers%20in%20wait%20logo.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Liers in Wait - "Liers in Wait" (1992, Spiritually uncontrolled art)</p><p>Nästa band blir ett lite äldre sådant men också från Göteborg. Detta är ett ganska kortlivat band som kanske är mest känd för att Kristian Wåhlin aka Necrolord var en av medlemmarna Det är också han som gjort loggan och omslaget till den ep låten är tagen från. När Liers in Wait la ner bildade Wåhlin och en annan medlem bandet Diabolique. </p><p>Här har vi ganska tidstypisk dödsmetal som är svängig och melodiös. Det lite märkliga inslaget är de synthljud och effekter som dykerupp här och där. Jag gillar bandet främst när de sätter igång och köttar på. Jag kan inte riktigt förklara varför jag uppskattar Liers in Wait.</p><p>Det finns säkert tusentals band som spelar samma typ av musik men det är något som får mig att återkomma till denna ep gång på gång.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEa9LbZXo0g-KV1Sjjp283Mqi3rXuBk2nYxBptfgn_KNlVau6yLZ6A9c6HYzxEjZGRXN8cBay5QUMfRO-iIe3WiM2rs6lM_8WR5cz-6r9Qbs5O63aQQDlrrDqNw9nH47bodrVrxvNwERU5sur4N9jbwUJRda5c6PHJXYoBacC50Ywo-Y9b6pcr/s600/swallord.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="600" data-original-width="600" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEiEa9LbZXo0g-KV1Sjjp283Mqi3rXuBk2nYxBptfgn_KNlVau6yLZ6A9c6HYzxEjZGRXN8cBay5QUMfRO-iIe3WiM2rs6lM_8WR5cz-6r9Qbs5O63aQQDlrrDqNw9nH47bodrVrxvNwERU5sur4N9jbwUJRda5c6PHJXYoBacC50Ywo-Y9b6pcr/s320/swallord.jpg" width="320" /></a></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><p>Swallowed - "Reverence Through Darkness" (2014, Lunarterial)</p><p>Finland alltså. En av världens bästa länder när det kommer till black metal enligt mig. Enligt många det bästa landet när det kommer till dödsmetall. Så vad väljer jag då? Ett band som spelar någon form av doom/döds. Inga rätt för någon. Eller? Jo då, trots att bandet har omöjligt långa låtar på 25 minuter och partier som borde tråka ut mig som ogillar långsam musik sitter jag still och blir hypnotiserad. Dessutom håller trummorna igång allting nästan hela tiden. Sången går mellan någon desperat skrikande, mer typiskt dödsmetallande growlande men också väsande. Samtidigt håller bandet på med någon sorts friformsfusion av ond musik och slänger på effektmattor. Detta är verkligen svinbra. Som jag har fattat det la bandet ner efter sin första och enda fullängdare. Det är synd. Vissa partier påminner mig om Teitanblood med en dos av Cultes Des Ghoules hur märkligt det än låter. Spana in omslaget. Det är genuint läskigt. </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHT-65vuJFh6YAQ8px0-Ltv7HXlSrFSVGCEtHmDtFREYihxlVrqAIIE0ikAu8EwRT_Xzl59JYifQe114xqf9Nu1BJ1526hx8n8J4Aj2coPtAWJJRMaQNUD1T_jqYSQPMRv0O7L0x7x_9U5RLjZ_NHEyN7K80C-fAHoLnPec-PDdYRHqXOhImfD/s1000/Archgoat_ApocalypticTriumphator.webp" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1000" data-original-width="1000" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgHT-65vuJFh6YAQ8px0-Ltv7HXlSrFSVGCEtHmDtFREYihxlVrqAIIE0ikAu8EwRT_Xzl59JYifQe114xqf9Nu1BJ1526hx8n8J4Aj2coPtAWJJRMaQNUD1T_jqYSQPMRv0O7L0x7x_9U5RLjZ_NHEyN7K80C-fAHoLnPec-PDdYRHqXOhImfD/s320/Archgoat_ApocalypticTriumphator.webp" width="320" /></a></div><p><br /></p><p>Archgoat -"Phallic desecrator of Sacred Gates" (2015, The Apocalyptic Triumphator)</p><p>Ibland vill man bara ha ganska hjärndöd musik. Musik som fungerar som rensning. Då finns alltid finska Archgoat där och väntar. Det är lite som om Motorhead skulle komma från Finland och bestå av två bröder som snöat in på getter, bandet Blasphemy och allmän sydamerikansk metal.</p><p>Det kanske är lite fusk med detta band då det kanske rent tekniskt är så kallad "War metal" eller "goat metal". Däremot är det dödsmetall till stor del så därför tänker jag räkna det till denna lista.</p><p>Det är primitivt och ondskefullt med texter som mest verkar handla om att ha sex med ofrivilliga änglar och skända olika delar av kristendomen. Barnsligt kanske men också fruktansvärt skönt. När man hör en vuxen man grymta fram blasfemier över ett snabbt och enkelt trumkomp kan det ibland räcka. Det gör det för mig denna gång.</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhG34mufqeR3eFA5BaIyprRBFRPHQLd0KGnwsfaCS39KrTcecyNr1b-jOpvkZ12azaTKhuw3x4D-nXzdVzz4UA1gwTpVz6wHjH7HVx9cX5u76kWToAyJqR4tmOoKYGnUQjyLPUDaz2fiJJwV0GtgO8rmV8mbauwSM8Cqhdjb7MRcJmGpjqJnNBk/s700/teitanblood.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhG34mufqeR3eFA5BaIyprRBFRPHQLd0KGnwsfaCS39KrTcecyNr1b-jOpvkZ12azaTKhuw3x4D-nXzdVzz4UA1gwTpVz6wHjH7HVx9cX5u76kWToAyJqR4tmOoKYGnUQjyLPUDaz2fiJJwV0GtgO8rmV8mbauwSM8Cqhdjb7MRcJmGpjqJnNBk/s320/teitanblood.jpg" width="320" /></a></div><br /><p><br /></p><p><br /></p><p>Teitanblood - "Domains of Darkness And Ancient Evil" (2009, Seven Chalices)</p><p>På tal om Teitanblood måste jag ju ha med en låt med detta spanska band.</p><p>Första gången jag hörde skivan "Seven Chalices" kände jag att detta inte alls var för mig. Det var för stökigt och för mycket hmm ... dödsmetall. Det var inte det jag förväntade mig av ett band på bolaget N.E.D. Jag lyssnade igenom LPn jag köpt och ställde den sen i hyllan. Något halvår senare tog jag fram den och helt plötsligt klickade skivan med mig. Det jag tidigare upplevt som ett överväldigande oväsen började utkristallisera sig som en ganska smart och välskriven skiva där varje del av kaoset har en plats. Lyssna bara på kyrkklockorna i slutet på låten jag valt ut. Bandet har fortsatt att släppa väldigt bra skivor så det verkar inte heller vara en engångsföreteelse. Inte minst fullängdaren "Death" som har en ännu mörkare stämning, vilket kanske albumtiteln skvallrar om. Teitanblood är nog det dödsmetallband (visserligen med black metal influenser) som jag lyssnar mest på nuförtiden.</p><p>Dagens lista är lite rörig men det ger en liten inblick i vad för dödsmetall som funkar för mig. Lovar att återkomma när jag hört några mer death metal plattor som ger mig den där goa känslan. </p><p><br /></p><p>Klicka <a href="https://youtube.com/playlist?list=PL-mOndy6z3hTzpc7tJFKmg8-DRImOTZed&si=tGiLLcajsjUrQz0H" target="_blank">här </a>för att lyssna på låtarna. </p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-56756361658481880742023-10-27T05:30:00.001+02:002023-10-27T05:30:00.138+02:00Fredagslistan 2023, vecka 43: Fredagspeppen med Dark Funeral et cohortes! <p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx7fot5PJqa_F2SAX35h_rH5VXKnvzzS2vz66YDrinw4yBd1zrmSfQ2SmlZQTfTGzXGFyziE5jnY6SKkDXFrN9w_8zLPaKtO1STle7xILmTsDBbsPv_FuN3pdQX96r_k3MqSFmWerqC8O0NEtXzVMJVcLIEbzu-gR72lAJwLo0gZBNoWXKnIZZ/s645/Dark%20Funeral%20logo.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="525" data-original-width="645" height="260" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjx7fot5PJqa_F2SAX35h_rH5VXKnvzzS2vz66YDrinw4yBd1zrmSfQ2SmlZQTfTGzXGFyziE5jnY6SKkDXFrN9w_8zLPaKtO1STle7xILmTsDBbsPv_FuN3pdQX96r_k3MqSFmWerqC8O0NEtXzVMJVcLIEbzu-gR72lAJwLo0gZBNoWXKnIZZ/s320/Dark%20Funeral%20logo.jpeg" width="320" /></a></div>Gott folk! 30 år är en ganska lång tid. Inom den extrema metallen är det en livstid. Därför är det lite av en grej att DARK FUNERAL firar just 3 decennier som band. Jag har haft en kluvet förhållande till bandet, och det beror enbart på mig själv än DARK FUNERAL. Jag fattade helt enkelt inte under en väldigt lång tid black metal. I alla fall inte som den lät på bandets första fullängdare "The Secrets Of The Black Arts" som kom 1996. En i mångas öron milstolpe inom genren. Själv tyckte jag att den lät alldeles för tunn i produktionen, haha! Ja, ni fattar hur jävla långt ifrån jag var att gilla black metal. <p></p><p>Men tiden går, och för egen del har jag också förändrats en hel del - black metal är numera en genre som jag alltmer uppskattar, och i synnerhet uppskattar jag DARK FUNERAL betydligt mycket mer idag än då. </p><p>Till saken hör att just nu kuskar DARK FUNERAL runt i Sverige (lite av en ovanlighet som jag förstår det) och spelar nästa lördag den 4/11 här i Helsingborg på The Tivoli tillsammans med två andra, helt fantastiska i sin egen rätt, band i form av AVSLUT och OFFERBLOD. Av denna anledning är veckans fredagslista helt vigd åt dessa tre band. </p><p>Jag kommer inte att välja ut låtar den här gången - nu åker storsläggan fram och det blir hela album från de olika banden. </p><p>Vi kör!</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNo5WcSxex63aqulyoTyaDaY0D0-DnqrnN5tjBhZ_9eSMyRTsz49DdwJZwp5WLAXlDYGr4fg79-AxnbZJ9FDiLBQjfGA5pZydy3fjeGRyg1wFL12gIrxTVua0oDxSn8N4GrSA-QAxTxguFmO8IHljgbQdH2ijioaJmsUHA1LQL63DArfxk4Vpc/s1200/We%20Are%20The%20Apocalypse.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjNo5WcSxex63aqulyoTyaDaY0D0-DnqrnN5tjBhZ_9eSMyRTsz49DdwJZwp5WLAXlDYGr4fg79-AxnbZJ9FDiLBQjfGA5pZydy3fjeGRyg1wFL12gIrxTVua0oDxSn8N4GrSA-QAxTxguFmO8IHljgbQdH2ijioaJmsUHA1LQL63DArfxk4Vpc/w200-h200/We%20Are%20The%20Apocalypse.jpeg" width="200" /></a></div>"We Are The Apocalypse" från förra året. Detta är första plattan för bandets nuvarande trummis Jalomaah då han kom med i bandet 2018. Detta märks, för satan vilket fantastiskt trumspel det är på den här skivan! Jo, det är såklart Lord Ahriman och Chaq Mol som skriver den mesta av musiken och dikterar villkoren för de andras spel men man måste vara döv för att inte inse att de har gett trummisen ganska fria tyglar. Det är rent magiska passager i de flesta av låtarna, men det är extremt svårt att inte baxna av till exempel <i>Nosferatu </i>och den melankoliska känslan i <i>When I'm Gone. </i><div><i><br /></i></div><div><i><br /></i></div><div><i><br /></i></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbFN-41Ee3UfbHCzuMkiZBMWcIkofn09HgptYEINmCPkIjyLaH_XE16k89lIXsbs6STFPsyNStw8dX2G753lb8p7KVeutebckVNkPMH9dJuUJLEfgHntMrOqdKXo_bVQYDh6pdSYbdCHPgEt36Q3-qz1nZ5s2-qWLKwW6GajnAUlri0G_Xstue/s501/Where%20Shadows%20Forever%20Reign.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="501" data-original-width="500" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjbFN-41Ee3UfbHCzuMkiZBMWcIkofn09HgptYEINmCPkIjyLaH_XE16k89lIXsbs6STFPsyNStw8dX2G753lb8p7KVeutebckVNkPMH9dJuUJLEfgHntMrOqdKXo_bVQYDh6pdSYbdCHPgEt36Q3-qz1nZ5s2-qWLKwW6GajnAUlri0G_Xstue/w199-h200/Where%20Shadows%20Forever%20Reign.jpeg" width="199" /></a></div>"Where Shadows Forever Reign". Dominator på trummor. Jag tror inte att det är många som far illa av hans, ursäkta, dominans bakom kaggarna. Hur mycket tid jag har lagt på att kolla in hans drum cams kan vi kanske inte gå in alltför mycket på, men det är försvarligt med tid. Älskar man torra bastrummor är detta plattan att gå till när det gäller DF:s diskografi. Kanske att det stör en del att det daterar plattan lite, men här finns det ett helt gäng finfina låtar - låt vara att titeln <i>Temple Of Ahriman</i> är aningens ostig men det är banne mig inget fel med svänget i den låten. <i>Nail Them To The Cross </i>och avslutande titellåten gör sannerligen inte ont heller. </div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmF4qe6EGkHTBS2QfCje48MTkI_JepsgPlT3UwCr0IR4wVaLLEzpo0RkjMfkftKvqDwtn1n6mTnPlLQWBylzD1Wz1Wd1VVHXXCBP3nxDzDggsqdA9FZsT-LPnoQV9OiGsSMMDhSUJvQAkQs6YKDXRfuwMGCsEu3h_ZxZ85SyVzdT7i6JDllA5a/s600/The%20Secrets%20Of%20The%20Black%20Arts.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="598" data-original-width="600" height="199" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhmF4qe6EGkHTBS2QfCje48MTkI_JepsgPlT3UwCr0IR4wVaLLEzpo0RkjMfkftKvqDwtn1n6mTnPlLQWBylzD1Wz1Wd1VVHXXCBP3nxDzDggsqdA9FZsT-LPnoQV9OiGsSMMDhSUJvQAkQs6YKDXRfuwMGCsEu3h_ZxZ85SyVzdT7i6JDllA5a/w200-h199/The%20Secrets%20Of%20The%20Black%20Arts.jpeg" width="200" /></a></div>"The Secrets Of The Black Arts". Det är helt omöjligt att inte gå igång på den, ska vi kalla den ungdomliga?, frenesin i hur DF låter på den här skivan. Ändå finns här redan ett färdigt band, trots att de medlemmar som spelade in skivan numera är med i andra band förutom Lord Ahriman då. Stämningen är helt magisk, produktionen tidstypisk och, numera en grej jag gillar. Även ifall jag föredrar andra skivor i bandets diskografi framför denna så är det oftast ett sant nöje att återvända till "The Secrets Of The Black Arts". <div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhovO1SqatBhMskTFpNBQN_oOR0cMWSWjJ52xQADJdJBbd1_LYl1ILX6kUInfZ4l2V_YiI-jrBPyn9gPkwdzBS39VZRwoV7_PcYrzdfs2k07vOvA6KoeRD2aAzpKMnG2J1KzjatxLlBZh_bHPZYGm1LfchwCnOOd6gfkOQ4Qy6hBwTAyV0aX0a4/s500/Avslut.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="412" data-original-width="500" height="264" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhovO1SqatBhMskTFpNBQN_oOR0cMWSWjJ52xQADJdJBbd1_LYl1ILX6kUInfZ4l2V_YiI-jrBPyn9gPkwdzBS39VZRwoV7_PcYrzdfs2k07vOvA6KoeRD2aAzpKMnG2J1KzjatxLlBZh_bHPZYGm1LfchwCnOOd6gfkOQ4Qy6hBwTAyV0aX0a4/s320/Avslut.jpeg" width="320" /></a></div>Med sig på denna vända har DF med sig två band - det ena är AVSLUT från Stockholm. Jag hade illa koll på bandet som har varit igång sedan 2016 och släppt en EP och två fullängdare i rask takt sedan bandets start. Jag vet inte hur det är med er, men personligen är jag ganska svag - och har blivit det alltmer - i band som gastar på svenska. Antar att det började med ZOMBIEKRIG. Det ger en annan känsla att ha en sångare som vrålar på sitt modersmål, mer uppriktigt kanske? I alla fall är det inte svårt att gilla vad AVSLUT har gjort på sina plattor. Jag föll stenhårt från i stort sett första ton av "Tyranni" som jag inledde mitt lyssnande med. Bandets fullängdsdebut "Deceptis" är också bra, men "Tyranni" håller en jämnare och högre nivå tycker jag. <div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5eh2hFkrqC4RBlpmilooS9foST2Ka6udWAhA1vbgBe-T0IgKn4u3agd4H8v3tT0oGLurJ04J-88yt5wCncov46brnx9EHtK2Z12MGRH-hFYmU1SqUE5hwuRZqgQwx0mgis7LUrpEBVssQgYkyFlbnNVLdFvlGklNaG4-pAPCR2uZ1OuR39G_8/s542/Offerblod.jpeg" imageanchor="1" style="clear: left; float: left; margin-bottom: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="234" data-original-width="542" height="138" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi5eh2hFkrqC4RBlpmilooS9foST2Ka6udWAhA1vbgBe-T0IgKn4u3agd4H8v3tT0oGLurJ04J-88yt5wCncov46brnx9EHtK2Z12MGRH-hFYmU1SqUE5hwuRZqgQwx0mgis7LUrpEBVssQgYkyFlbnNVLdFvlGklNaG4-pAPCR2uZ1OuR39G_8/s320/Offerblod.jpeg" width="320" /></a></div>Minstingarna, eller i alla fall yngst, är OFFERBLOD som drog igång för bara två år sedan. Tro nu inte att bandet befolkas av grodyngel. Matte Modin på trummor säger en del om vilken kaliber OFFERBLOD har. Två singlar och en EP har det här dödsiga gänget samlat ihop sig. EP:n "Vårt sista nederlag" är en dyrkan av tvåtakt och HM-2 så det stänker blod upp på väggarna. Det är, till stora delar, helvetiskt bra! Gitarrspelet briserar och glöder mest hela tiden och det är inte svårt att gå igång rejält på detta. <br /><div><br /></div><div>Vi tar helg på detta gott folk!</div><div>/Martin</div><div><br /></div><div style="text-align: center;"><span style="font-size: x-large;"><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLik_pHsChARtWtcOPbiSPIZ" target="_blank">Fredagslistan 2023, vecka 43: Fredagspeppen med Dark Funeral et cohortes!</a></span></div>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-76841843949778390132023-10-20T08:41:00.003+02:002023-10-20T08:41:57.759+02:00Fredagslistan 2023, vecka 42: Mars, Bringer of Intertext<p>Att musikhistorien är en lång serie lån, citat, pastischer, och rena
stölder, vet nog de flesta om. Inspiration, hyllning, fantasilöshet -
vad lånen och likheterna beror på får ligga i betraktarens öra. Idag ska
vi ta en liten associativ tripp, där den röda tråden är just
intertextualitet. Grejer som låter som andra grejer, helt enkelt. Nu kör
vi, håll i hatten och <a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLgI9hboyRL9R5vmLue8QGiz" target="_blank">lyssna här</a>!</p><p><br /></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8ocHHaAplIBX7pdNGBID40tn0UDy0x_oO70JpmNEXCdUu0lJxSJHZlqmlFoLZoToF7F3vodgST-omvB5atJLT317Es2yIUNcfTgbFT7-7_skGsIuvdzuJcZqYYpV_rIZxIqZwCMtk7xw7_EomLkz3y_8NVvAiJb1mzaKyYXpibkaLIBR2yzUr/s1658/mars%20holst.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1194" data-original-width="1658" height="230" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEi8ocHHaAplIBX7pdNGBID40tn0UDy0x_oO70JpmNEXCdUu0lJxSJHZlqmlFoLZoToF7F3vodgST-omvB5atJLT317Es2yIUNcfTgbFT7-7_skGsIuvdzuJcZqYYpV_rIZxIqZwCMtk7xw7_EomLkz3y_8NVvAiJb1mzaKyYXpibkaLIBR2yzUr/s320/mars%20holst.png" width="320" /></a></div><br /><p>För ett tag sedan gjorde min kollega en lista över tunga
klassiska stycken. Ett av de mest <b><i><u>METAL</u></i></b> orkesterstyckena som skrivits är brittiska kompositören
<b>Gustav Holsts <i>Mars, the Bringer of War</i></b> den mäktiga öppningsmarschen i
"The Planets", en symfonisk svit komponerad under första världskriget. Dock skrevs just Mars
innan krigsutbrottet, men Gustav kände nog på sig vartåt det barkade;
krigsmusik "had never expressed such violence and sheer terror" (citat
nån lirare på Wikipedia). Öppningsostinatot i 5/4-takt är legendariskt. I
synnerhet för långhår. Varför är det så? <br /><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhERKsxDtTJn5qg6MMZBrZ87LGwYDCEag0n_3-E-VTDaovxlEfFN5DHHFPhqOrdLJrsyyb-kgrXzr58qpT3vF6-TIdE5J9zgmN0iAC_-c-K-5QA8BUTkqSi3SMxMQML6XahXDbRaGXT-fzUdHh_a0zc6iFqCvuZ_ZXYDo3sgBj3D8J_zTpxIpvU/s980/mars%20diamond%20head.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="653" data-original-width="980" height="213" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhERKsxDtTJn5qg6MMZBrZ87LGwYDCEag0n_3-E-VTDaovxlEfFN5DHHFPhqOrdLJrsyyb-kgrXzr58qpT3vF6-TIdE5J9zgmN0iAC_-c-K-5QA8BUTkqSi3SMxMQML6XahXDbRaGXT-fzUdHh_a0zc6iFqCvuZ_ZXYDo3sgBj3D8J_zTpxIpvU/s320/mars%20diamond%20head.jpg" width="320" /></a><br /></p><p>Jo, i slutet på
sjuttiotalet skrev ett av de tidigaste New Wave of British Heavy
Metal-banden, <b>DIAMOND HEAD</b>, en liten dänga vid namn <i><b>Am I Evil</b></i>, vars
intro lånar direkt från krigsbringarn Mars. Denna låt skulle kanske ha
varit en obskyr anekdot i hårdrockshistorien, om det inte var för att en
dansk trummis som heter Lars totalt dyrkade Diamond Head, och gjorde <i>Am
I Evil</i> till en del av sitt bands liveset under åttiotalet. Ja ni vet,
Metallica. Holst kunde nog inte vänta sig en så stor spridning av en
handfull takter hans skrev 1914.<br /><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmyydTTEeV5YIITUTdMz545Tw3TqMV2-aIwtklskwYS_mzXCXjLEV5_RFw6t7uaS8C049yzVP0I8_FnE3CVo7-jZHVEge4waH0MXgAiOENp4aTs-Xz6QYHnI0Q0xL8z6EBceg9yoX0j9WjtzpLz5eKwXW8MAghrq8qVregbzV3OKnnkeXY8Z7-/s1600/mars%20nile.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="900" data-original-width="1600" height="180" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjmyydTTEeV5YIITUTdMz545Tw3TqMV2-aIwtklskwYS_mzXCXjLEV5_RFw6t7uaS8C049yzVP0I8_FnE3CVo7-jZHVEge4waH0MXgAiOENp4aTs-Xz6QYHnI0Q0xL8z6EBceg9yoX0j9WjtzpLz5eKwXW8MAghrq8qVregbzV3OKnnkeXY8Z7-/s320/mars%20nile.jpg" width="320" /></a><br /></p><p>Ett annat band som lyft Holsts
ostinato är mumiefetischisterna <b>NILE</b>, vars dötunga <i>Ramses, Bringer
of War</i> inte lämnar mycket till fantasin. Dock väljer jag här att lyfta
den mäktiga <b><i>Unas, Slayer of the Gods</i></b> från 2004 års "In Their Darkened Shrines".
Ett sidospår, men bear with me. När Close-Up Magazine intervjuade Karl Sanders kring skivsläppet, lyfte de i artikeln att öppningsriffet i Unas är lånat/snott från CANDLEMASS, närmare bestämt <i>Well of Souls </i>från "Nightfall". Leif Edling kom förbi redaktionen, fick lyssna, och bad dem
stänga av för det "låter som en jävla tvättmaskin" (fritt citerat från
mitt minne). Vart vill jag komma med det här?<br /><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxtubxnD6NCB6mMXUuyMyi_L2cODri8oTK-e8v1ZOvde04WCHXGSFij4ugKR5tIt4xbnXzzu5JZLV2L4gut94Q1Ffp_j2jemprQx2cK3RXNse9cR3Wpn9H-oALlNk5F_XCFUR_x4nNpR0DbMVEaVJSLEH5c40NMKEH3l9MZZSRmw3vWvwIpj3Q/s1563/mars%20candlemass.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1149" data-original-width="1563" height="235" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgxtubxnD6NCB6mMXUuyMyi_L2cODri8oTK-e8v1ZOvde04WCHXGSFij4ugKR5tIt4xbnXzzu5JZLV2L4gut94Q1Ffp_j2jemprQx2cK3RXNse9cR3Wpn9H-oALlNk5F_XCFUR_x4nNpR0DbMVEaVJSLEH5c40NMKEH3l9MZZSRmw3vWvwIpj3Q/s320/mars%20candlemass.webp" width="320" /></a><br /></p><p>Jo, Edling och
<b>CANDLEMASS </b>har väl aldrig hymlat om hur viktigt Tony Iommis riffande i BLACK SABBATH varit för dem; som kejsare över doomkungadömet vet de vilka skapargudarna är. På "From the 13th Sun" från 1998 tog de
ut sjuttiotals-Sabbath-svängarna ordentligt på ett sätt de inte riktigt gjort under sin tidiga karriär, när det episka anslaget stod i centrum. I <i><b>Elephant Star</b></i> är "inspirationen" från
<i>Symptom of the Universe </i>och <i>Children of the Grave</i> minst sagt påtaglig (det är typ samma riff).<br /><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicOGLvoaMjS-YlP1-AXa7Q41EsVYNVC6vGMzweWXQ81L6keIvneBtAuvXdWnYIssdL306WFf_VQMZV98X_k0xS5o7qvvaghnU-GilozFwxYfRklhrRwOKeug43Poo6iOvPyAHbi2O_EeJqc0VbA91EBSvfkFXFibtfB7pyizlA6td-4m6wlI5P/s2498/mars%20sabbath.jpeg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1562" data-original-width="2498" height="200" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEicOGLvoaMjS-YlP1-AXa7Q41EsVYNVC6vGMzweWXQ81L6keIvneBtAuvXdWnYIssdL306WFf_VQMZV98X_k0xS5o7qvvaghnU-GilozFwxYfRklhrRwOKeug43Poo6iOvPyAHbi2O_EeJqc0VbA91EBSvfkFXFibtfB7pyizlA6td-4m6wlI5P/s320/mars%20sabbath.jpeg" width="320" /></a><br /></p><p>När
vi pratar om bandet <b>BLACK SABBATH</b>, då är det lätt att komma in på
debutalbumet "Black Sabbath", och i synnerhet öppningsspåret <i><b>Black
Sabbath</b></i>. Den tunga metallens ground zero, vaggan och livmodern, det var
här det började, och på vissa sätt har ingenting trumfat detta ögonblick. Ett av de mest igenkännbara, och lättspelade, riffen i
hela rockhistorien: grundton - oktav - tritonus. Djävulens dissonanta
intervall. Frågan är, hur kom det här riffet till? Jo, i sin biografi
"Into the void" berättar Geezer Butler om hur han sommaren 1969 såg <b>KING
CRIMSON</b> i Hyde Park. <br /><br /></p><p style="text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmzq55IfqZdF1CC95odLFpziRN64phjf2F1en6uNHYnhZdNRHrOFvsbUUwBqljgwLIdLkADJ07HeubINf8JOT7l9fjUpNKTM3UwEgotqyiDTrN05kPtsIOcWbVXTGuwbNh_piE2Z-0Ijg3ksZXm22E7-1dNs-CqafG2RhIgjZIFMz9enu7N3yu/s1200/mars%20king%20crimson.webp" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1200" data-original-width="1200" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgmzq55IfqZdF1CC95odLFpziRN64phjf2F1en6uNHYnhZdNRHrOFvsbUUwBqljgwLIdLkADJ07HeubINf8JOT7l9fjUpNKTM3UwEgotqyiDTrN05kPtsIOcWbVXTGuwbNh_piE2Z-0Ijg3ksZXm22E7-1dNs-CqafG2RhIgjZIFMz9enu7N3yu/s320/mars%20king%20crimson.webp" width="320" /></a><br /></p><p>Utöver material från sitt nysläppta
debutalbum "In the Court of the Crimson King", på tal om epokgörande album från den eran, spelade Robert Fripp och
gänget ett stycke som senare blev känt som <i><b>The Devil's Triangle</b></i> på
nästkommande album "In the wake of Poseidon" (1970). I början var låtens titel
närmare originalet som de tolkade: kort och gott, <i>Mars</i>. De brittiska
progrockarna hade aldrig långt till att plocka från den symfoniska
musiken! Denna övermäktiga konsertupplevelse ledde Geezer i sin tur till att utforska Gustav Holsts
orkestersvit, och inspireras till att skriva det första renodlade heavy
metal-riffet. (Visste ni förresten att bandet Black Sabbath döptes efter låten, och inte tvärtom? Den var redan en del av deras liverepertoar medan de fortfarande hette <b>EARTH</b>. Det ni! Läs "Into the Void" för mer goa Sabbath-anekdoter.)<br /><br /><br /><b>Holst, Diamond Head, Ulrich, Sabbath, Sanders, Fripp,
Edling...</b> den tunga musikens kedjor av lån och inspiration är ändlös!
Cirkeln är kanske inte sluten, men jag har snott till en duglig ögla
åtminstone. Nu kanske någon tänker: vänta lite, jag har aldrig hört en ton av de här gubbarna, men musiken är jättebekant. Varför?! Jo, som avslutning bjuder jag på en sista tolkning av<i> Mars, Bringer of War</i>. Den här gången av <b>Koji Kondo</b> - precis, mannen bakom musiken till Super Mario- och Zelda-spelen, som varit en musikalisk grundklang i så många generationer vid det här laget. Här hör ni<b> värld 8 i Super Mario Bros 3 (SNES-versionen)</b>. <b>Mars, bringer of BIG TANKS!</b><br /></p><p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAeJjCNZH0LU__BIvWL_gq6Kbsr7t_qQDDCnvmCTJUxEbc61sGCeNJ41VbktcK7H51E9GxBUNahkqrDBoZvl7R4WWyMdxZc9diUlkdjpXd04eQ-nz3BN7CrJ1l6oYH2McCMIuFktKa6LSkHyNWQcfzFUYwDJ7aQPK_sy70ZjHjX1ufnAzpn6Ey/s880/mars%20koji.png" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="672" data-original-width="880" height="244" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhAeJjCNZH0LU__BIvWL_gq6Kbsr7t_qQDDCnvmCTJUxEbc61sGCeNJ41VbktcK7H51E9GxBUNahkqrDBoZvl7R4WWyMdxZc9diUlkdjpXd04eQ-nz3BN7CrJ1l6oYH2McCMIuFktKa6LSkHyNWQcfzFUYwDJ7aQPK_sy70ZjHjX1ufnAzpn6Ey/s320/mars%20koji.png" width="320" /></a></div><br /><p></p><p><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLgI9hboyRL9R5vmLue8QGiz" target="_blank"><span style="font-size: x-large;">Hör alltihop här!</span></a><br /></p><p><span style="font-size: large;">Därmed: helg.</span></p><p><span style="font-size: large;">/Andreas</span><br /></p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-31044895883367184562023-10-13T06:00:00.005+02:002023-10-13T06:00:00.155+02:00Fredagslistan 2023, vecka 41: I högsta hugg!<p>Gomorron. Idag ska vi ta oss an ett av de kanske mest creddiga, svulstiga och fräsiga blankvapnen som går att uppbringa, nämligen svärdet! Mången metalmusiker har sjungit dess lov, mången högstadieelev har tecknat av ett i den kommunala grundskolans kollegieblock och visst är vi i metallbibliotekariebloggargänget också svårligen förtjusta i detta stickdon. Jag kan också lite stolt proklamera att jag själv är i ägo av ett dylikt, efter att min bättre hälft kånkat med ett stort paket på Öresundståget vid någon blandad födelsedag. Episkt! Men nu kör vi igång med musiken.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXN_sXX9w7644p_OF0o5F5Clh_cyJGCXXe9fP5AtyLy8u7Aa-xZvTPwM9DhHlp2WVG9cZi6S1md8DLMSzgGoRK9A8sd5kqhmtc419EoZHTtM7iPeJHAnguVTiukxYYtdCOcZtFWfPcN5ENLUaAQW3PlATMVlvfcyh5SztV9n-szc3Un1Iv0zEs/s561/001.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="561" data-original-width="561" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgXN_sXX9w7644p_OF0o5F5Clh_cyJGCXXe9fP5AtyLy8u7Aa-xZvTPwM9DhHlp2WVG9cZi6S1md8DLMSzgGoRK9A8sd5kqhmtc419EoZHTtM7iPeJHAnguVTiukxYYtdCOcZtFWfPcN5ENLUaAQW3PlATMVlvfcyh5SztV9n-szc3Un1Iv0zEs/s320/001.jpg" width="320" /></a></div><p>Första låten ut är <i>Anti-Dogma Megaforce</i> av gruppen BARBARIAN SWORDS från fullängdaren med samma namn som låten. Jo jag tackar jag! Svärd som trakteras av barbarer är inte att leka med, det vet vi sedan gammalt. Det är bara att hålla i hatten för det blir sannerligen åka av när våra vänner från Barcelona vevar igång. Kaos med en tydlig riktning är nog min bästa sammanfattning av den här mycket snabbt utförda svartmetallen och personligen tycker jag detta är rent guld.</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBYi-33ERyNhbn7pPcFszT16npCEGyoSTsry0M4nLHVJcK6pBjzpLOROWrn39hpiY6Ix80Bv7JakjTINYh4lj-sGFmR_wZosXbiYE5suOpTDU-E1L6w7KbGWZWGDi58jsixzTgTw7zn0aKUiyPex_IKvRNQDe5JxbTiTOu-gieZm1xomn7YnIg/s300/002.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="299" data-original-width="300" height="299" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgBYi-33ERyNhbn7pPcFszT16npCEGyoSTsry0M4nLHVJcK6pBjzpLOROWrn39hpiY6Ix80Bv7JakjTINYh4lj-sGFmR_wZosXbiYE5suOpTDU-E1L6w7KbGWZWGDi58jsixzTgTw7zn0aKUiyPex_IKvRNQDe5JxbTiTOu-gieZm1xomn7YnIg/s1600/002.jpg" width="300" /></a></div><br /><div>SWORDMASTER från Göteborg, låter det bekant? Nej men om jag säger DEATHSTARS så kanske det ringer en klocka? Jag har aldrig förstått charmen med dem men det visar sig att innan de blev just DEATHSTARS med inriktning kommersiell goth metal med mycket kajal och militärparafernalia hette de SWORDMASTER och lirade melodisk black! Vi lyssnar på oerhört charmiga <i>Wraths of time</i> från EPn med samma namn från 1995. Sväng och kakburksproduktion für alle! Tänk om de hade låtit så här för evigt va.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzrOzlFv7S7alVom6T3oNs1QGR-utqNPZWgqU3xqmRkRwxIE0MPGPgBehcfCIEbp-MYM-b6Y2u7DhEoyOu2jqV544niS7_GUxP-_DO2eeHsNzLz9jBMA5wv2UT-YFBfKuN8zw3hDFjVIj7MqKsJVc8On6UGkx7wRa677PhMHKk358hR5ZqOIVS/s350/003.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="350" data-original-width="350" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEhzrOzlFv7S7alVom6T3oNs1QGR-utqNPZWgqU3xqmRkRwxIE0MPGPgBehcfCIEbp-MYM-b6Y2u7DhEoyOu2jqV544niS7_GUxP-_DO2eeHsNzLz9jBMA5wv2UT-YFBfKuN8zw3hDFjVIj7MqKsJVc8On6UGkx7wRa677PhMHKk358hR5ZqOIVS/s320/003.jpg" width="320" /></a></div><br /><div>Vi håller oss kvar i västkustens största stad och besöker SWORDWIELDER, crustpunkens okrönta hjältar som gärna tar sig an tematik som krig, våld och död. Ljudbilden är mustig och mörk, anslaget gruffigt. I en intervju fick bandet frågan om hur man skulle beskriva soundet för någon utan referensramar kring musikstilen och svaret blev poetiskt: <i>"Föreställ dig att du är hög på lim i november mitt i vintern. Du somnar utomhus men det är precis över nollgradigt så du fryser inte ihjäl. När du vaknar upp är dina byxor blöta och du ställer dig frågan om detta är ditt eget verk eller bara göteborgsvädret"</i>. Eftersom hela fullängdaren "System Overlord" ligger i sin helhet på YouTube har jag lagt in den som listans nummer tre.</div><div><br /></div><div>Så här i mellantid efter halva genomgången tänker jag sticka emellan med en lista i listan! Av filmer som jag tycker man kan titta på om man känner sig sugen på ni vet vad. Utan inbördes ordning vill jag då nämna...</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaihMbLCSkiItiQa7ZAC7JcCEfnC2Yyv8iCZLhu_wDUuL4iggSxvYpi8GaRvK2weWIL8w8RbX1d6_gL1XbEtJk2HBcLGaCpJwbsPu9dKxpZCOD9zGHLe9vcdMG6m8MFX6sm1_vOXnkObpsxvOenCyyWiE1dc7hCoOh4oDkHeUMpRhGvCMg3Iiv/s1351/007.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="1351" data-original-width="954" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEgaihMbLCSkiItiQa7ZAC7JcCEfnC2Yyv8iCZLhu_wDUuL4iggSxvYpi8GaRvK2weWIL8w8RbX1d6_gL1XbEtJk2HBcLGaCpJwbsPu9dKxpZCOD9zGHLe9vcdMG6m8MFX6sm1_vOXnkObpsxvOenCyyWiE1dc7hCoOh4oDkHeUMpRhGvCMg3Iiv/s320/007.jpg" width="226" /></a></div><div><ul style="text-align: left;"><li style="text-align: left;">Seven Samurai (1954) av Akira Kurosawa</li><li style="text-align: left;">Harakiri (1962) av Masaki Kobayashi</li><li style="text-align: left;">Lady Snowblood (1974) av Toshiya Fujita</li><li style="text-align: left;">The Duellists (1977) av Ridley Scott</li><li style="text-align: left;">Excalibur (1981) av John Boorman</li><li style="text-align: left;">Conan the Barbarian (1982) av John Milius</li><li style="text-align: left;">Highlander (1986) av Russell Mulcahy</li><li style="text-align: left;">The Last Duel (2021) av Ridley Scott</li></ul></div><div>Och när vi tagit oss förbi denna parerstång fortsätter vi med låt fyra.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWCzJk5YJRS0Gz4IMOG9-aEP0ckcoPfS5DMRKIH9MWAXn8VTeMRbjNmSEB9z7KjfLjSzpXSIrqTUAFV09eMyM9Y77EoJl_JuHGPykjZXNndzrpVb7QN2m1iKYvVv36_Z8zTM6q1w6NrCG50VDqIOXqxM0bTEdd88yHE5gIBJMXdaCdROoenmTb/s360/004.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="359" data-original-width="360" height="319" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjWCzJk5YJRS0Gz4IMOG9-aEP0ckcoPfS5DMRKIH9MWAXn8VTeMRbjNmSEB9z7KjfLjSzpXSIrqTUAFV09eMyM9Y77EoJl_JuHGPykjZXNndzrpVb7QN2m1iKYvVv36_Z8zTM6q1w6NrCG50VDqIOXqxM0bTEdd88yHE5gIBJMXdaCdROoenmTb/s320/004.jpg" width="320" /></a></div><div><br /></div>Det finns också ett band från Texas som kort och gott heter THE SWORD och vid en snabb genomlyssning kan konstateras att de gör musik som egentligen inte säger mig så mycket men som jag heller inte blir irriterad av att lyssna på. Den liksom bara finns och puttrar på i bakgrunden och gott så. Musikstilen skulle jag kategorisera som tunggung och låten jag valt är <i>Winter's Wolves</i> vars video utgörs av bandet i vinterjackor och en stackars tjomme utan dylik ytterbeklädnad som tampas med en varg i snön. Albumet är "Age of Winters" från 2006.<div><br /><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuCEK_LHDucKmos0qrnHn3kCS1l-aO-UPDYZr3GCkVf8pY5xhbcNkP5TrSSsy1kcmuLELPhC10asepL6ksxpkrrjbuby985ifCupvXskpcpDMNcL4Nvb88AnGdqNEbQ_rtBU8MNUPU7bCFpY50n1_ELdMiw2Np3oux9RvVz1F9leyM6HchLa_N/s480/005.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="360" data-original-width="480" height="240" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjuCEK_LHDucKmos0qrnHn3kCS1l-aO-UPDYZr3GCkVf8pY5xhbcNkP5TrSSsy1kcmuLELPhC10asepL6ksxpkrrjbuby985ifCupvXskpcpDMNcL4Nvb88AnGdqNEbQ_rtBU8MNUPU7bCFpY50n1_ELdMiw2Np3oux9RvVz1F9leyM6HchLa_N/s320/005.jpg" width="320" /></a></div><br /><div>SWORD OF JUDGEMENT från Seattle körde i blott tre år om man ska tro Metal Archives och under den tidsperioden hann de klämma ur sig två demos. Det här är trevlig thrash tycker jag, mycket fokus på gitarrer och fart men i min bok hade de kunnat skippa de där rap/prat-partierna sångmässigt och bara kört thrashfalsetten rakt igenom. Tre av fem solstolar och A for effort, bandloggan är dessutom en total fullträff. Vi lyssnar till låten <i>Consumed by Darkness</i> från den självbetitlade demon från 2011.</div><div><br /></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjShHZ4K652jAu5kKIXwpkMsx3YO8k0qQZAqLWLmz310Yoxqtrjpfd-kugzGzUNwn42UUlxCB_9F1YOaW44I2xyuofYTV1w1eazNIWrIFviRRFYJ2-5l3XKcuvJfyNgf5ECmUg0Sg036ifIb0zuygdEAObdP96bGaGA7s7LM_d1fBf_hG_zoamm/s474/006.jpg" imageanchor="1" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="474" data-original-width="474" height="320" src="https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEjShHZ4K652jAu5kKIXwpkMsx3YO8k0qQZAqLWLmz310Yoxqtrjpfd-kugzGzUNwn42UUlxCB_9F1YOaW44I2xyuofYTV1w1eazNIWrIFviRRFYJ2-5l3XKcuvJfyNgf5ECmUg0Sg036ifIb0zuygdEAObdP96bGaGA7s7LM_d1fBf_hG_zoamm/s320/006.jpg" width="320" /></a></div><br /><div>Men som det gamla talesättet säger så bär alla vägar till GNARP och för att knyta ihop säcken tar jag naturligtvis hjälp av pastor Jörgen Fahlberg och den övriga församlingen i det oefterhärmliga bandet THE KRISTET UTSEENDE. Frid över dess vackra minne eftersom de sorgligt nog lagt ned sin verksamhet. Tänk vilken låtskatt vi ändå fick av dessa glada gossar, vilka episka minnen från spelningar och festivaler. Det finns många som har svårt för könsrock som genre och tycker det är tramsigt och oseriöst men det får stå för dem för mitt hjärta klappar för KRISTET, det är ett som är säkert. Som sista låt i listan hör vi fenomenala <i>Excalibur</i> från "Djävulsvingar Över Kapellet" vilket är en av bandets mer metalinfluerade skivor. Det är en väldigt speciell skiva för mig, särskilt som en av mina närmsta vänner som tyvärr hastigt gick bort förra året skrev texten till sista låten på skivan; <i>Styggare kan ingen vara/Groggened</i>. Den kan jag också varmt rekommendera att ni lyssnar på. Och sedan hugger vi till med helg!</div><p>/Susanne, tveeggad.</p><h1 style="text-align: center;"><a href="https://youtube.com/playlist?list=PLVoYjdXwUXLgzJhHjfGqSRgyUau1nYYj4&si=X-vmTksXdfxGY_3B">Fredagslistan 2023, vecka 41: I högsta hugg!</a></h1></div>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-6222108171067179542023-10-06T12:06:00.001+02:002023-10-06T13:32:57.264+02:00Fredagslistan 2023, v40: Vad hände med Griseknoen?<p> I år har Emil i Lönneberga 60års jubileum.</p><p class="MsoNormal"><o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Detta ska vi <b>inte </b>uppmärksamma. <o:p></o:p></p>
<p class="MsoNormal">Istället vill vi på redaktionen rikta strålkastaren på den
verklige stjärnan i Emil och gå igenom lite hur det gått för honom sedan
TV-serien blev nedlagd. Hur var hans nittiotal? Vilka tveksamma religiösa
rörelser var han inblandad i? <span style="mso-spacerun: yes;"> </span>Vilka feta
grindcoreband frontade han? <o:p></o:p></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimages-3.wuaki.tv%2Fsystem%2Fshots%2F198823%2Foriginal%2Fsnapshot-1590667113-height315-width600-quality80.jpeg&f=1&nofb=1&ipt=c1649764fff2d6fe2f3fa810cd321031fb331e42b28b30d75663eab2425d7330&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="315" data-original-width="560" height="315" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fimages-3.wuaki.tv%2Fsystem%2Fshots%2F198823%2Foriginal%2Fsnapshot-1590667113-height315-width600-quality80.jpeg&f=1&nofb=1&ipt=c1649764fff2d6fe2f3fa810cd321031fb331e42b28b30d75663eab2425d7330&ipo=images" width="560" /></a></div>
<p class="MsoNormal">För er som inte vet vem jag pratar om pratar jag såklart om
Emils polare grisakoen. Eftersom det är griseknoen vi snackar om kommer dagens
lista innehålla hela skivor istället för enskilda låtar. Ni som är rutinerade
och brukar gå på/arrangera Iron Maiden fester förstår säkert att detta blir ett ypperligt
soundtrack till en griseknoenfest.</p><p class="MsoNormal"><br /></p>
<p class="MsoNormal">Listan hittar ni <a href="https://spotify.link/t2oyWLZQFDb"><b>här</b></a></p><p class="MsoNormal">Nu kör vi!<o:p></o:p></p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">PIG DESTROYER - Prowler In The Yard (2001, USA)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fwww.sanity.com.au%2Fmedia%2FImages%2Ffullimage%2F240901%2F2237005.jpg&f=1&nofb=1&ipt=a87c8f166a73eea2f248e4718f367944f05841d0a8d23faa380de40f2bec8abe&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="797" data-original-width="800" height="318" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fwww.sanity.com.au%2Fmedia%2FImages%2Ffullimage%2F240901%2F2237005.jpg&f=1&nofb=1&ipt=a87c8f166a73eea2f248e4718f367944f05841d0a8d23faa380de40f2bec8abe&ipo=images" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">ANÜS - The Constipation Conspiracy (2016, SE)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://www.metal-archives.com/images/5/6/2/5/562522.jpg?1455" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="450" data-original-width="450" height="320" src="https://www.metal-archives.com/images/5/6/2/5/562522.jpg?1455" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">RAZORRAPE - Revenge Of the Hermaphrodite Whores (2012, SE)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://f4.bcbits.com/img/a3843849349_16.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="700" data-original-width="700" height="320" src="https://f4.bcbits.com/img/a3843849349_16.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">SPLATTERED MERMAIDS - Stench Of Flesh (2009, SE)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fcdn2.albumoftheyear.org%2F375x%2Falbum%2F738677-stench-of-flesh_2003.jpg&f=1&nofb=1&ipt=38f5978c685f427c6a2e1c9a7ba106bc861e86ef5cfc8b4f3dd6d24ca7763870&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="375" data-original-width="375" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Fcdn2.albumoftheyear.org%2F375x%2Falbum%2F738677-stench-of-flesh_2003.jpg&f=1&nofb=1&ipt=38f5978c685f427c6a2e1c9a7ba106bc861e86ef5cfc8b4f3dd6d24ca7763870&ipo=images" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">PIGSTY - The Return (2002, CZ)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://www.metal-archives.com/images/1/3/7/6/13769.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="451" data-original-width="450" height="320" src="https://www.metal-archives.com/images/1/3/7/6/13769.jpg" width="319" /></a></div><p class="MsoNormal">ANALKHOLIK- After Party - Shit Stinks (2014, NC) </p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Ftse1.mm.bing.net%2Fth%3Fid%3DOIP.GaLiDQ1qk0KiRM3cAtD73gHaHa%26pid%3DApi&f=1&ipt=6be24bf17abe1741754c9161edb254d97c0f023e90f2f2855bbe3b72dee07ea1&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="474" data-original-width="474" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Ftse1.mm.bing.net%2Fth%3Fid%3DOIP.GaLiDQ1qk0KiRM3cAtD73gHaHa%26pid%3DApi&f=1&ipt=6be24bf17abe1741754c9161edb254d97c0f023e90f2f2855bbe3b72dee07ea1&ipo=images" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">SPASM - Mystery Of Obsession (2021, CZ)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Ftse1.mm.bing.net%2Fth%3Fid%3DOIP.t7J4yXPmnT9fZ57A-QLreQHaHa%26pid%3DApi&f=1&ipt=8e784ed8e3d5b86fcf4b1b88c83b69271ef9cbfeba92cb4e82804026cda940a4&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="474" data-original-width="474" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Ftse1.mm.bing.net%2Fth%3Fid%3DOIP.t7J4yXPmnT9fZ57A-QLreQHaHa%26pid%3DApi&f=1&ipt=8e784ed8e3d5b86fcf4b1b88c83b69271ef9cbfeba92cb4e82804026cda940a4&ipo=images" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">FECALIZER - The Planet Of 7 Billion Zombies (2020, MX)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Ftse1.mm.bing.net%2Fth%3Fid%3DOIP.JPbS2qjPv1Ze_KwzECtOpwHaHa%26pid%3DApi&f=1&ipt=b14079c256164bcbd89c4576e565833d59d6df7e874cbc2d964c36425085808a&ipo=images" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="474" data-original-width="474" height="320" src="https://external-content.duckduckgo.com/iu/?u=https%3A%2F%2Ftse1.mm.bing.net%2Fth%3Fid%3DOIP.JPbS2qjPv1Ze_KwzECtOpwHaHa%26pid%3DApi&f=1&ipt=b14079c256164bcbd89c4576e565833d59d6df7e874cbc2d964c36425085808a&ipo=images" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal">666 SHADES OF SHIT - Bitchagram (2016, NL)</p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><a href="https://brutalism.com/project/storage/app/public/images/2016/09/review-666-Shades-Of-Shit_Bitchagram.jpg" style="margin-left: 1em; margin-right: 1em;"><img border="0" data-original-height="400" data-original-width="400" height="320" src="https://brutalism.com/project/storage/app/public/images/2016/09/review-666-Shades-Of-Shit_Bitchagram.jpg" width="320" /></a></div><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">Nu har ni 5 timmar ljuvlig musik att dricka folköl till och minnas griseknoens livsgärning. </p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">Nästa gång tar vi något lite mer smakfullt</p><p class="MsoNormal"><br /></p><p class="MsoNormal">/Oskar</p>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-24815895.post-69579151953203072482023-09-29T05:00:00.009+02:002023-09-29T05:00:00.152+02:00Fredagslistan 2023, vecka 39: Berra och de Starka Liveminnena!<p> <span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; white-space-collapse: preserve;">Kamrater, denna fredag tänkte Herr B bara rada upp några oerhört starka liveminnen från åren som gått med en kurerad lista videoklipp som bäst fångar upplevelsen eller känslan. Ett av klippen är från den faktiska konserten i fråga. Innan vi börjar så vill jag kommentera några band som absolut borde varit med på listan men där videoutbudet är horribelt. Det första är All Them Witches, ett stoner/ondskefull blues-band. De hade ett sånt jävla gung och stämningen var så oerhört härlig, hittar ingen video som gör dem rättvisa dessvärre. Det andra är Baroness, det enda bandet jag varit med som låter inte bara drägligt utan helt fantastiskt på KB i Malmö. De var förband till Mastodon senaste vändan (2022) och de är nog det metalband som lät bäst av allt jag sett, och helvete vilket jävla ÖS. Om man får chansen att se dem live SKA man gå, det är inget att prata om. De låter faktiskt rätt dassiga inspelade live, vilket är oerhört förbryllande. Verkligen ett “you had to be there” moment.</span></p><span id="docs-internal-guid-e55abc17-7fff-60cf-f2ec-8bc77f1b2761"><div><br /><span><br /></span></div><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Väl igång med listan så börjar vi med Orbit Culture som sågs så sent som i våras. Hade aldrig hört om gossarna innan och de var otroliga. Sinnessjukt sound med en helt otrolig talang för att skriva gripande musik med ebb och flod, dynamik och allt sånt mög. De är brutalt underskattade/okända, de borde vara herrar på metaltäppan redan. Tunga som de tyngsta och tighta som ett skruvstäd kring kronjuvelerna. Checka låtarna Vultures of North och Saw, så fett att man känner sig rent flottig.</span></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/Op4zNX5xoqk" width="320" youtube-src-id="Op4zNX5xoqk"></iframe></div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><br /></div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Samma kväll sågs då det tyngsta bandet i världen, Undisputed Heavyweight Champion of the World etc: Meshuggah. Inget låter ondare, inget låter mer rubbat. Här är jag så fräck att jag lägger in hela jävla konserten, allting är helt sinnessjukt. Deras ljusshow är perfekt, nog den bästa stämningen jag någonsin varit med om. En illvillig ritual i mitten av Lund med ett helt psykopatiskt soundtrack. Inte ett dugg teatraliskt men ändå så oerhört effektivt.</span><p></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/2c7lN2m5w5k" width="320" youtube-src-id="2c7lN2m5w5k"></iframe></div><br /><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span><p></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Nu tar vi ner det på mer primal nivå. Jag har sett Sabaton 3 gånger (2014, 2017 och 2023) och bortsett från den senaste gången så har de varit otroligt underhållande live. Det är lite töntiga vibbar men de har en sjuhelvetes energi och det är alltid en godhjärtad stämning. Såklart kommer de använda en gammal hederlig bit allsång, och jag är stor nog att erkänna att man fällt en tår eller två när den dramatiska “En Livstid i Krig” drar igång (speciellt 2017 när de hade en video av svensk natur, björnar och skit, som visades samtidigt. Otroligt töntigt kul).</span></p><div><span><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/WBs3G1PvyfM" width="320" youtube-src-id="WBs3G1PvyfM"></iframe></div><br /><span><br /></span></div><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">Näst är enda klippet från den faktiska konserten jag närvarade vid. Ghost var en enorm favorit under många många år, som setts flera gånger (2014, 2015, 2019 och 2022) och detta var självfallet första gången. Det finns många ögonblick från kvällen som lämnat stort intryck. Infestissumam som öppnade hela affären, publikens HAIL SATAN vrål i Year Zero, covern If You Have Ghosts eller de sista hängande bastonerna i Monstrance Clock (den gamla goda tiden när bandet spelade “tack och adjö” låtar sist). Jag valde dock ut deras melankoliska tagning på Here Comes The Sun, definitivt en av de bästa coverlåtarna någonsin i min mening. Ett magiskt minne.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/7km578ulD4M" width="320" youtube-src-id="7km578ulD4M"></iframe></div><br /><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span><p></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">2016 hade jag turen att se Wardruna på Slagthuset i Malmö. De öppnade proceduren med att döna i två enorma bronslurar vilket ledde in i stycket “Tyr” med en ur-rytmisk skinntrumma och en kör på fornnordiska. Vi gick in i ett sorts transliknande stadie där vi satt vilket pågick i cirka en timme tills en sångerska gav ifrån sig ett SKRIK som jag fortfarande får hjärtklappningar av. Allra sist spelade de sitt mästerverk Helvegen. Det var en livsändrande upplevelse, och jag har önskat se dem igen sen dess.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"></p><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/FnkTuHP9q3o" width="320" youtube-src-id="FnkTuHP9q3o"></iframe></div><br /><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span><p></p><br /><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">En än mer livsändrande upplevelse hände en oerhört kall februarikväll i Oslo 2012. Jag är 15 år och jag är med 2 grannar på ausflugt. Vi ska se vårt favoritband för första gången, min allra första riktiga konsertupplevelse. Det är nervigt, läskigt till och med. Förbandet spelar, jävlar vilken känsla! Det är lite kul det här med konserter ändå, men nu blev det väldigt mörkt…och vad det dönar…</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">De kommande 120min är det som att jag försvinner, upplöst av en lycka jag enbart känt 2 andra tillfällen, också de konserter med samma band. Allt det onda rinner bort och jag är fri.</span></p><p dir="ltr" style="line-height: 1.38; margin-bottom: 0pt; margin-top: 0pt;"><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;">På något abstrakt vis fångar Rammsteins "Paris" precis hur det kändes att vara där, trots att det är något mitt emellan live- och musikvideo. Det kändes precis så larger than life som filmen framställer det. Det är samma turné och samma setlist, undantag för Fruhling in Paris som blir ett bonusnummer för fransoserna.</span></p><div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></div><div><div class="separator" style="clear: both; text-align: center;"><iframe allowfullscreen="" class="BLOG_video_class" height="266" src="https://www.youtube.com/embed/UIkUxSGTmIc" width="320" youtube-src-id="UIkUxSGTmIc"></iframe></div><div><br /></div>Nu tar vi helg, Herr B behöver inhalera alkohol och kolla på danska skulpturer. </div><div>Adios</div><div><br /></div><div><a href="https://www.youtube.com/playlist?list=PLJIx9bshk8C6MupJCCMHiUuPQar_DqSfP" target="_blank">Här finns en spellista med samtliga klipp, man vet ju aldrig med tekniken nu för tiden.</a><br /></div><div><span face="Arial, sans-serif" style="font-size: 11pt; font-variant-alternates: normal; font-variant-east-asian: normal; font-variant-numeric: normal; font-variant-position: normal; vertical-align: baseline; white-space-collapse: preserve;"><br /></span></div></span>Metallbibliotekarienhttp://www.blogger.com/profile/05174743807698433357noreply@blogger.com0