Fredagslistan 2016, vecka 17: Sounds That Have Been Made

Godafton musikvänner, denna fredag är det Alex som står för ert musikaliska soundtrack. Långt från Martins och Susannes brölande ANAL TRAKTAMENTE och BO RAGLANS ORKESTER kommer jag med en lista på 20 låtar signerade bandet MARILLION.

Det torde inte komma som någon överraskning att det blir Marillion på bloggen, det är trots allt ett av mina favoritband och ett av de få banden vars symboler pryder min kropp i tatueringsform. Däremot råder det, såklart, alltid stor oenighet fans emellan kring vilka skivor och låtar som är bäst. Här har ni således facit, och kan glatt gå vidare i livet.

Introduktionen på listan görs naturligtvis av Bridge / Living with the big lie från mästerverket "Brave". Det är inte bara bandets bästa inledning på en skiva, utan även troligtvis musikvärldens bästa. Efter detta blandar jag friskt bland årsmodeller och färger, en trojka som Estonia / White russian / The invisible man blir nästan outhärdligt stark. Men jag är övertygad om att ni orkar med den.

Det finns inget jättetänk bakom listan, jag satte mig helt sonika ner och listade favoritlåtar men försökte göra blandningen lite rolig. Speciellt nöjd är jag med hoppet mellan 11 och 12. Den som fattar, den fattar.

Livegrejer brukar jag inte ha med de gånger jag gör listor, men jag gör en så kallad Hisper Rispervisper och avslutar hela listan med avslutningslåtarna på Marillions kanske allra bästa spelning någonsin. Den ägde rum den tredje kvällen i Port Zelande 2009 under bandets Marillion Weekend och när dessa två avslutande låtar spelades så kokade hela tältet kan jag lova. Det är otroligt tacksamt att spelningen förevigades både på film och på skiva.

KLICKA HÄR FÖR LISTAN!

Happy fredag alla, och njut av den vackraste musik världen sett.

/Alex

Anthrax, till Martin

Det fina med att ha rätt är att man inte har fel. I veckan har jag och Martin gnabbats mailledes angående ANTHRAX. Jag gillar Anthrax och då speciellt de första kanske tio åren, men hittar även glädje i det sentida/återförenade Anthrax med allt vad det inneburit. Martin å sin sida vägrar styvnackat erkänna bandets storhet. Sådana är de, de äldre. De lyssnar inte, tar inte till sig av vad vi ungdomar berättar för dem.

Anthrax och jag går way back. Inte minst tack vare att de hade den goda smaken att delta i ett avsnitt av den hyllade dokumentärserien "Våra Värsta År" vilket naturligtvis föll i god jord hos kunskapstörstande ynglingar. Jag har även vänner som redan tidigt föll för dem varför de således tillhörde vardagen under uppväxten. Däremot fick jag inte tillfälle att se dem live förrän så sent som 2003, då på Sweden Rock Festival. Det var en synnerligen trevlig tillställning, speciellt eftersom John Bush är min favorit av sångarna de haft. Att de dessutom valde att köra den ganska obskyra men helt underbara Black lodge då gjorde inte saken sämre. Sedan dess har jag sett ytterligare dem några gånger och inte minst spelningen i Köpenhamn 2006 på fina Vega var en riktig höjdare.

Nähädu Martin, nu får du ta och stänga av ANAL TRAKTAMENTE och spotifiera "Sound of white noise", en riktig klassiker! Basta!

 

/Alex

Fredagsprao

I normala fall är det ju Martin som bjuder på fredagslistan, men då han ligger hemma i en förkylning modell gigantisk så föll denna veckas listlott på petit moi. Eftersom jag inte har Spotify kan jag inte kolla vilka skivor Martin bjuder på, jag vet att det varit mycket KISS för min del denna veckan men gissningvis har det varit annat hos Martin. En stilla nys-afton i sällskap av Anal Traktamente kanske, eller kanske en tidig snyt-frukost till tonerna av Crushwhore Killmaimfucks senaste? Jag gissar bara naturligtvis. Ett önskescenario är självfallet att han denna fredag ligger på soffan under filten med ett stort glas Oboy bredvid sig, Bumbibjörnarna på TV´n och The Pinks i hörlurarna. Som den mjukis han är.

Kommer jag att få äta upp det här? Kommer nästa vecka att vara min sista med någorlunda intakt lekamen? Stay tuned.

FREDAGSLISTAN

/Alex