En svart dag

Det är med sorg i hjärtat jag skriver dessa ord. Efter att ha skrivit om Hammersmith odeon i ett tidigare inlägg hade jag i höst tänkt skriva något om KB-hallen i Köpenhamn. Detta blev plötsligt aktuellt i och med att hallen brann ner igår. Brandorsaken är oklar men det stod tidigt klart att hallen inte skulle gå att rädda, taket rasade in och hallen är helt utbränd.

Det var i dagarna tjugotre år sedan jag var där för första gången, morsan tog med mig för att se KISS när jag var elva år gammal. Även om jag inte hörde så vansinnigt mycket (jävlar vad högt det var för en ovan elvaåring UTAN öronproppar....dumhuvud) så är det en av de händelser i mitt liv som jag ofta återkommer till när jag behöver piggas upp. Föga anade jag då hur många fler konserter det skulle bli senare i livet.

KB-hallen har bjudit på en unik flora av tillställningar sedan dess uppförande 1938. Få andra hallar i världen kunde skryta med att ha hyst The Beatles, Louis Armstrong, Alice Cooper, Robbie Williams, KISS, Black Sabbath, Deep Purple, Iron Maiden, Miles Davis...listan är oändlig.

Det känns nästan lite spöklikt för en sån kalenderbitare som jag att BLACK COUNTRY COMMUNION i juli i år skulle bli den allra sista konsert jag fick uppleva i hallen. Det var ju i just KB-hallen som Glenn Hughes och David Coverdale gjorde sin första spelning med DEEP PURPLE i december 1973. Glenn pratade om detta på scenen också, och det kändes lite som att en slags cirkel var sluten.

Det var ju bara fan att det sedan skulle gå så här.







Från ovan: Min första bild i KB-hallen (KISS), min sista bild i KB-hallen (BCC), fina fasaden.

/Alex