Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Kära läsare - idag ska vi prata om Metal Blade Records, en label som under många herrans år vägrade lägga ut album på Spotify. Om detta var klokt avstår vi från att kommentera annat med att om man varit med i scenen i över 30 år som Metal Blade har då har man förmodligen rätt bra pejl på vad man sysslar med. Men nu är det ändring på detta, och även om inte samtliga bands diskografier ligger uppe på streamingtjänsten så kan jag lugnt säga att listan bjuder på en roster av band som får nackmuskulaturen att jobba övertid.
Metal Blade grundades av mannen till vänster, Brian Slagel 1982. Många av er vet säkert att detta är mannen som såg till att METALLICAs Hit The Lights kom med på "Metal Massacre" 1982. Egentligen hette skivan "The New Heavy Metal Revue Presents Metal Massacre" då Slagel innan han startade labeln hade dragit igång ett zine betitlat The New Heavy Metal Revue. Slagel är fortfarande verkställande direktör över bolaget.
Så, slå upp en kopp valfri dryck, nu åker vi.
Susanne öppnar med finfina sataniska dödsarna i AEON. Och varför inte då östersundarna har levererat habil death metal sedan starten 1999. Och dessutom, om Paul Mazurkiewicz trummis i CANNIBAL CORPSE, hyllar bandets "Bleeding The False" då kan man ju inte vara fel ute, eller hur? Precis. Susanne har valt en låt från bandets senaste alster "Aeons Black" som kom i november förra året. Jag tycker att Still They Pray är en alldeles ypperlig öppningslåt.
Ett av mina varannangångsband är JOB FOR A COWBOY. Med det menar jag att varannan gång jag ser bandet är det magiskt bra, varannan mer meh! Förra gången var meh, så jag ser verkligen fram emot nästa gång, haha! Anyhoo, Susanne har valt Summon The Hounds från "Ruination" (2009) som har ett brutalt knöligt öppningsriff. Fantastiskt bra, likt övriga låten som demonstrerar väldigt väl att bandet både kan spela ruggigt snabbt som brutalt svängigt.
THE CROWN, Crowned In Terror. Nog sagt.
Ett av de märkligaste namnen inom scenen har utan tvekan DEW-SCENTED. Tyskarna (från Brauschweig/Walsrode i Niedersachsen) har hållt på att leverera neothrash sedan den subgenren grundades höll jag på att säga. De har gjort det med samma schvung som falsettonerna levereras i sann power metal. Jag blir faktiskt helt till mig av att lyssna på Sworn To Obey från "Icarus" från 2012 (bandets skivor har alla titlar som börjar på bokstaven I för övrigt). Satan vad bra det är!
WOE OF TYRANTS är ett band från Ohio. Jag tycker att bandets "Behold The Lion" är en sjukligt intressant skiva. Det vet ni då jag har haft låtar med från den skivan ett antal gånger på olika fredagslistor. Bandet har en härligt meckig inställning till hur musik ska låta utan att för den sakens skull sakna riktigt fint sväng. Senaste skivan "Threnody" (2010) från vilken Susanne har valt Creatures Of The Mire är även den en trevlig skiva väl värd att kolla in.
Bandet från Waterford, Michigan återvänder även denna vecka. Nä, vi har inte spons från bandet om ni undrade det. Ett kul val från Susanne i att hon väljer en låt från "Nocturnal" från 2007. Bandet har dock redan här hittat sin grej i ett sjukligt dansant sväng parat med rå aggression. Och ja, Trevor Strnad sjunger lika häpnadsväckande som vanligt.
Sådärja, nu blir det black metal. Ni var inte oroliga för att det inte skulle dyka upp eller hur? VALKYRJA (se där ett bandnamn som gjort att säga lika smidigt nykter som på fyllan. Jämför OPETH). Och detta är, om ni inte visste det, ett band att hålla ögonen på om man gillar traditionell black metal. Lite kul tycker jag det är att bandet enligt Metal Archives hävdar att [the] band has, despite the name, nothing to do with pagan, heathen or
viking metal. This has been stated several times in various interviews.
Ofrånkomligt att inte ha med CANNIBAL CORPSE. Bandet som sålt över miljonen skivor och som med råge uppfyller gorekvoten med en enda skiva i sin diskografi har lirat skjortan av rätt många band. Då detta gäng dessutom är svårt sympatiskt så är det dessutom en sann glädje att bjuda på en så trallvänlig dänga som Hammer Smashed Face.
FLESHCRAWL var tidigare känt under namnet MORGÖTH. Behöver jag ens nämna att de är tyskar, haha?! Sen ändrade de namn till IMMOLATION. Vilket ju var sådär. 1991 antog de så sitt nuvarande namn. Detta är old school death metal och som sådan finns det sämre och bättre band. Jag tycker dock att Beneath A Dying Sun ger mersmak.
Susanne avslutar sin del av listan med lite arbetarklassthrash. Ni som lyssnade på förra veckans lista vet vad BATTLECROSS går ut på - ett rent fantastiskt mosande.
-Pausfilm-
Ett band vars uttalade kärlek till den skandinaviska och mer specifikt den göteborgska metallen har gjort att THE ABSENCE låter prick som ett, rätt gissat, göteborgsdödsgäng. Jag gillade verkligen bandets första skiva "From Your Grave" så det borde inte förvåna någon att jag har valt titellåten från den finfina skivan.
Det finns många band som sjunger om krig. För BOLT THROWER är krig det enda ämnesvalet och de har manglat ut skivor under hela karriären med lika stor integritet som CANNIBAL CORPSE om ni frågar mig. Jag har valt At First Light från "To Those Once Loyal".
Jag tyckte inte att CATTLE DECAPITATIONs senaste skiva "Monolith Of Humanity" nådde upp till mina förväntade krav. Därför blir det inte en låt från den skivan utan istället får ni djupt oroväckande The Gardeners Of Eden från "The Harvest Floor" en skiva lika ursinnig som bra.
Hyllat (med rätta) band från Yonkers som med sin oavbrutet meckiga dödsmetall har betvingat berg. Kritikerfavorit.
Med sin ödesmättade black metal har PRIMORDIAL lyckats karva sig en nisch inom denna subgenre som är helt deras egen. Jag har sett bandet en gång, på Wacken 2008 och imponerades då storligen av frontmannen A.A Nemtheangas kusliga utstrålning. Att övriga bandmedlemmar lystrar till namn som Pól MacAmlaigh, Cíaran MacUiliam, Simon O'Laoghaire och Micheál O'Floinn gör ju inte saken sämre, haha!
Tjosan! Från ödesmättad keltisk black metal till plattan i mattan döds från klassiska DESULTORY. Från skivan "Bitterness" från 1994 har jag tagit Left Behind. Det låter prick så som man förväntar sig av ett dödsmetallband vid den här tiden. Och det vill jag mena på är en bra sak.
Åh - IMPIOUS. Så glad jag blev när jag påmindes om att "Death Domination" kom ut på Metal Blade. Den skivan, kära läsare, var 2009 den tredje bästa skivan enligt mig som kom ut det året. Jag har valt magiska I Am The King från den skivan. Observera det episkt snygga breaket vid 1:20.
Bandnamnet! Men musiken är det min själ ingen som kan skratta åt. Gosse, vad bra den är! Jag har valt finfina Wear The Scars Of Testimony från 2006 års giv "A Haunting Curse". Yster ringdans någon?
Ta ett styck Navene Koperweis och ett styck Jonny Davy (JOB FOR A COWBOY) och vi får FLESHWROUGHT som bara har hunnit med att släppa en skiva - "Dementia/Dyslexia" 2010. Jag tycker att den skivan är väldigt intressant. Davy visar dessutom på vilken sinnessjuk kapacitet han har som sångare.
Listan avslutas med svårt förbisedda slovenska NEGLIGENCE som 2010 kom ut med "Coordinates Of Confusion" en skiva som är bra mycket bättre än rätt mycket av den neo-thrash som har kommit ut på senare år. Ljudbilden är fint köttig och tydlig och detta gäng kan skriva låtar med substans. Kolla in med andra ord.
Vi fortsätter att köpa in skivor till Helsingborgs Bibliotek. Dessa plattor pingades idag in i katalogen. Ingen av skivorna förutom den sista finns på Spotify. För hågade låntagare kommer skivorna att finnas till utlån på fredag (16/12) kl. 13.00.
THE BLACK DAHLIA MURDER - "Ritual". Bandets bästa skiva enligt mig. Jag har skrivit en hel del om denna skivan redan så jag avstår faktiskt att säga så mycket mer än att skivan är rejält kul att lyssna på.
Extrem metal från Jonny Davy (JOB FOR A COWBOY) och Navene Koperweis (ANIMALS AS LEADERS) i form av "Dementia/Dyslexia" - FLESHWROUGHT. En av förra årets absoluta höjdpunkter om ni frågar mig. Jösses vilket ställ!
HIGH ON FIRE - ett riktigt bra bandnamn. Jag har försökt gång efter annan att bli vän med bandets musik. Har fortfarande svårt för den. "Snakes For The Divine" har dock hyllats av folk som vet vad de sysslar med så jag tvekade inte att köpa in skivan i vilket fall.
Blev för några år sedan ombedd av en låntagare att köpa in skivor av INSOMNIUM. När skivorna kom inleddes en relation som är bestående. Det är något visst med finnarna - varenda skiva bjuder på musik som helt enkelt är bra. Melodier som bölar i melankoli och känns helgjutna rakt igenom. "One For Sorrow" är inget undantag.
"Works Of Carnage" - KRISIUN. Här i lyxig re-release med en hel del bonusspår. Annars är det som vanligt plattan i mattan som gäller när det kommer till brassarna. Och det uppskattas såklart.
"Salt" av PYRAMIDO. Folk jag litar på har gått fullständigt bananer över PYRAMIDOs "Salt". Därav inköpet. Jag blev dock inte besviken när jag laddade in skivan i spelaren. Det låter groteskt bra om bandet. Tyngden och den väl avrundade produktionen är, well, påtaglig. Jag drar paralleller till BLACK SABBATH emellanåt. Tills dess att sången börjar. Låt mig säga så här: OZZY skulle inte kunna sjunga så här om så hans liv berodde på det.
TESSERACT - "One". Också en skiva jag skrivit mycket om. Bra helt enkelt.
YES - "Fly From Here". Ja vi tar väl fram proggkanonerna till sist. Detta var en skiva som Alex hade med på sin lista. För mig är detta mer rock än något annat. Det går inte hem hos mig - men det är ju inte jag som ska låna denna egentligen.
Meckig dödsgrind från tvåmannabandet FLESHWROUGHT är, som jag skrev i recensionerna på Metal Covenant och WeRock, inte musik för noviser inom extremmetal. För oss andra är detta ren mumma då större delen av plattan sparkar röv på ett förträffligt sätt. Navene Koperweis är mannen ansvarig för alla instrumentinsatser på plattan och tillsammans med Jonny Davy (även i JOB FOR A COWBOY) på sång har han skapat en brutalt skön grinddängplatta.
Metal Blade grundades av mannen till vänster, Brian Slagel 1982. Många av er vet säkert att detta är mannen som såg till att METALLICAs Hit The Lights kom med på "Metal Massacre" 1982. Egentligen hette skivan "The New Heavy Metal Revue Presents Metal Massacre" då Slagel innan han startade labeln hade dragit igång ett zine betitlat The New Heavy Metal Revue. Slagel är fortfarande verkställande direktör över bolaget.
Hyllat (med rätta) band från Yonkers som med sin oavbrutet meckiga dödsmetall har betvingat berg. Kritikerfavorit.
Med sin ödesmättade black metal har PRIMORDIAL lyckats karva sig en nisch inom denna subgenre som är helt deras egen. Jag har sett bandet en gång, på Wacken 2008 och imponerades då storligen av frontmannen A.A Nemtheangas kusliga utstrålning. Att övriga bandmedlemmar lystrar till namn som Pól MacAmlaigh, Cíaran MacUiliam, Simon O'Laoghaire och Micheál O'Floinn gör ju inte saken sämre, haha!
Tjosan! Från ödesmättad keltisk black metal till plattan i mattan döds från klassiska DESULTORY. Från skivan "Bitterness" från 1994 har jag tagit Left Behind. Det låter prick så som man förväntar sig av ett dödsmetallband vid den här tiden. Och det vill jag mena på är en bra sak.
Åh - IMPIOUS. Så glad jag blev när jag påmindes om att "Death Domination" kom ut på Metal Blade. Den skivan, kära läsare, var 2009 den tredje bästa skivan enligt mig som kom ut det året. Jag har valt magiska I Am The King från den skivan. Observera det episkt snygga breaket vid 1:20.
Bandnamnet! Men musiken är det min själ ingen som kan skratta åt. Gosse, vad bra den är! Jag har valt finfina Wear The Scars Of Testimony från 2006 års giv "A Haunting Curse". Yster ringdans någon?
Ta ett styck Navene Koperweis och ett styck Jonny Davy (JOB FOR A COWBOY) och vi får FLESHWROUGHT som bara har hunnit med att släppa en skiva - "Dementia/Dyslexia" 2010. Jag tycker att den skivan är väldigt intressant. Davy visar dessutom på vilken sinnessjuk kapacitet han har som sångare.
Listan avslutas med svårt förbisedda slovenska NEGLIGENCE som 2010 kom ut med "Coordinates Of Confusion" en skiva som är bra mycket bättre än rätt mycket av den neo-thrash som har kommit ut på senare år. Ljudbilden är fint köttig och tydlig och detta gäng kan skriva låtar med substans. Kolla in med andra ord.
