Fredagslistan 2021, vecka 34: Hård musik på svenska

 Gott folk!

Vårt land är bortskämt med band som har lyckats nå ryktbarhet utanför våra gränser, oftast för att man sjunger/skriker/growlar på engelska, detta lingua franca inom den hårdare musiken. Men så finns de band som gör en grej av att faktiskt sjunga/skrika/growla på svenska, och dessa band tycker jag förtjänar att lyftas fram. 

Vi kör!

Punken har en lång historia av att skalda på svenska och det finns gott om exempel på svinbra band som är väl värda att kolla in. Jag väljer 9 gånger av 10 att när jag lyssnar på punk DIA PSALMA. Jag har en lång historia med detta band sedan jag i påverkbar ålder introducerades till plattan "Gryningstid", denna klassiker, när jag gick på gymnasiet. Satan så bra den är! Hela skivan är fylld med drabbande och välspelad punk. Trummisen Stipen hade ett förflutet inom dödsmetallen, och det vete fan om inte det märks i det ihärdiga tvåtaktandet i den magiska låten Kalla Sinnen. Det är så mycket jag älskar med den här låten. De underbara harmonierna och stämsången, budskapet och såklart den hjärtskärande texten. 

Underbara ZOMBIEKRIG. Satan vilket undervärderat band. När vi fortfarande lånade ut fysiska skivor på bibblan i Helsingborg då såg jag till att bandets debut "Undantagstillstånd" lånades ut så ofta som möjligt. Bandets retrothrash går ju rakt in i hjärtat. De underbara rullande r-ljuden från sångaren Axel Widén gick jag igång på omedelbart vid första genomlyssningen. 

Min kärlek till PYRAMIDO är ju sedan länge befäst och bekräftad. Jag älskade bandet när Ronnie sjöng på engelska också, men någonting hände när han började gasta på svenska istället. Lika rå sång som vanligt, svårt att höra exakt vad han skriker om man inte har texten framför sig, men känslan är starkare. Bandet senaste skiva, "Fem", kom 2019 och är svinbra. Utvägen är en bra låt, men frågan är om inte videon tar priset. Den är så typisk bandet att man blir rörd. Det är Malmö, det är roadtrip, det är så low key och DIY att man baxnar och blir rörd. 

Några av er kanske såg detta komma? LOK, ett band som slirade omkring från mitten av 1990-talet till 2002, för att sedan återuppstå 2019. Att sångaren Martin var en dryg jävel hjälpte förmodligen inte bandet, men musiken på framför allt "Naken, blästrad och skitsur" och "Sunk 500" gick jag igång på rejält. Videon till bandets programförklaringslåt Lok står när de andra faller på bandets sista (?) spelning i Götet 2002 är helt fantastisk. 

Ny bekantskap för mig, RIKET. Befolkas av en hel massa människor från NETHERBIRD och några till. Detta är death metal utan krusiduller. Mycket tvåtakt, vilket jag ju alltid går igång på, haha! Intressant med ämnesvalet för den här låten - den berömda konserten av Kristina Nilsson - där 10.000 människor dök upp och där runt 19 personer omkom i en tragedi som gett, uppenbarligen, återklang än i våra dagar. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 34: Hård musik på svenska

 Kaos är granne med Gud är namnet på en teaterpjäs signerad Lars Norén och tillika en strof i en dikt av Stagnelius men det vi ska fokusera på i dagens lista är gamla trevliga låtar från förr med tema kaos. Det kommer att bli idel material ni hört förr och sådant jag själv är väl invand med, det ska ärligen sägas. Ibland behöver man helt enkelt ta ett steg tillbaka från allt som är nytt och intressant och krypa in i den vrå som stavas hemtrevlig gammal skåpmat. Vi kör igång direkt!

ENTOMBEDs Chaos Breed från albumet "Clandestine" har förstås en given första plats i ledet som stavas oordning. Jag har hört både en och två entusiaster säga att det finns en handfull låtar på skivan som är bättre än den här, att den har en rörig struktur och en lite halvtrött refräng. Jag håller inte med ett dugg, det här är en storslagen dödsmetallsmocka för min del och en viktig kugge i maskineriet som formade mina tonår. Introt, baskaggarna, galopptakten - total magi!

Låt nummer två är en annan regelrätt klassiker från första delen av 90-talet, nämligen Refuse/Resist av SEPULTURA. Jag vill minnas att jag hörde låten första gången på Headbangers Ball på MTV och sedan klev med raska steg till skivaffären Najz Prajz som vid den tiden låg vid Järntorget i Örebro och köpte cdn ifråga. Jag tycker att deras "Chaos A.D." är en klockren skiva rakt igenom så här var låtvalet faktiskt inte helt lätt. 

DISSECTION härnäst, ytterligare ett band som följt mig genom åren och som kommit att betyda mycket. "Reinkaos" blev som album betraktat både älskat och hatat när det kom, dels på grund av den förändrade ljudbilden (som i mitt tycke är en högst logisk utveckling) men förstås också kritiserat på grund av Jons brottsliga bana och de rättsliga följderna av den. Jag har valt en av de lugnare låtarna från albumet, Maha Kali. 

Som fotnot till intresseklubbens anteckningsblock kan nämnas att jag håller "Storm Of The Light's Bane" högre än "The Somberlain" vad gäller bandets tidigare diskografi.

Vi måste också ha oss lite BOLT THROWER till livs! BOLT THROWER är ett band jag lyssnat på i vågor ska erkännas, först ihärdigt för att tappa tråden under ett par år och sedan återfinna dem igen. Här har vi i mångt och mycket krigsdödsmetallens sås och potatis, själva stommen till det som byggt likväl vapenvurm som känslan av krigets totala meningslöshet hos mången likasinnad musiknörd. Vi lyssnar till favoriten World Eater från albumet "Realm Of Chaos : Slaves To Darkness".

Sist ut blir finska grindcorebandet ROTTEN SOUND som avslutar med en tempohöjande rundspark i form av låten Havoc från albumet "Exit". Jag tycker att en lista som behandlar kaos bör rundas av i traditionen som stavas NASUM, PIG DESTROYER, TOTALT JÄVLA MÖRKER, LOCK UP och just ROTTEN SOUND och att Örebrosonen Mieszko Talarczyk producerat "Exit" blir grädden på moset som får knyta ihop kaossäcken för den här veckan. Frid över hans minne.

Med det säger jag tack och hej för idag och önskar en fin helg.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 33: Kaos är granne med Gud

Fredagslistan 2021, vecka 32: Prog Macabre del 3: Bortom motståndet!

I den här tredje och sista djupdykningen i den mörkare sidan av proggen tar vi ut svängarna lite mer, med fem band som rör sig både in och ut ur skuggan från Zeuhl och Rock In Opposition som jag skrivit om tidigare. 

Lyssna här!

 

 

 

Vi börjar i Sverige, med UR KAOS. Detta Linköpingsbaserade bandet växte fram ur en scen omkring skivbolaget Bauta Records (med kopplingar till KULTIVATOR från förra listan), och kring den kreativa motorn Lach'n Jonsson. De var aktiva under sent åttiotal och gjorde en sista skiva 1999, med tre album som är någon slags dyster art rock – här finns lika mycket inspiration från postpunk och åttiotalets skeva noiserock som mer avantgardistiska influenser.Här hör ni William Blake-tolkningen Four Proverbs of Hell från den självbetitlade debuten från 1987.

 

Ett hopp i tid och rum och vi landar hos britterna i GUAPO, som matat ur sig all möjlig sorts avantprog sedan slutet av nittiotalet. De representerar väl mer än något annat band en ny era inom ”Rock in opposition”-rörelsen, och har uppträtt många gånger på den återuppståndna festivalen med varierande line-ups. GUAPOs musik är mestadels instrumental och djupt atmosfärisk, som små resor in och ut ur märkliga och ibland mörka drömlandskap. På den här skivan, "Elixirs" från 2008, var Daniel O'Sullivan en drivande kraft, som nog är känd för åtminstone en handfull för sitt samarbete med ULVER. 

 

Resten av det här inlägget landar i USA. Först ut är en välbevarad hemlighet som hette GA'AN, som existerade ett par år kring förra decennieskiftet och hann släppa två gudomligt bra album. Här ett spår från andra och sista albumet "Black Equus" som bär vidare arvet från den ursprungliga Zeuhl-traditionen: dova och drömlika synthmattor blandas med utomjordiska mässande körer, pådrivna av en intensiv rytmsektion (ingen gitarr!). Sångerskan Lindsay Powell, som idag kör det varmt rekommenderade soloprojektet FIELDED, gör på den här skivan en av de bästa sånginsatserna jag hört. Någonsin. Kan även rekommendera trummisens PSYCHIC STEEL och synthmannens NIGHT TERRORS, som är obligatorisk lyssning om man gillar mörk synthbaserad musik.

 

 

 

 

Om GA'AN representerar ett apokalyptiskt och rymdiskt perspektiv, rör sig nästa grupp CORIMA i mer jordiska, mytologiska regioner. På deras två riktiga album har de utforskat aztekisk och japansk mytologi (Quetzalcoatl och Amaterasu respektive), och musikaliskt är det en mer yvig prog det handlar om. De bär sina MAGMA-influenser med stolthet, men tar omvägen via japansk Zeuhl (i synnerhet KOENJIHYAKKEI, men det är ett inlägg för sig!) och skapar en sprudlande och euforisk musik som ändå håller fast i en dissonant frenesi, med ylande saxofoner och fioler. Här är bara ett utdrag ur Amaterasu-sviten, såklart är enda alternativet att höra den i sin helhet!

 

Vi avslutar Prog Macabre-resan med en trio som borde vara bekant och tryggt för den mer progressivt inriktade hårdrockaren: DYSRHYTHMIA. Där hittar vi mästermusikerna Colin Marston och Kevin Hufnagl som är kända från GORGUTS, KRALLICE och SABBATH ASSEMBLY, för att nämna ett fåtal. Här möts flera världar: avantprog, math rock, progressiv metal, you name it. Jag har främst fastnat för albumet "Test of Submission" från 2012, som i mina öron låter som en ursinnig flykt genom utomjordiska ruiner. För den som längtat efter lite mangel: här får ni lite blastbeats. Äntligen!

Fredagslistan 2021, vecka 31: Nytt och notervärt

 Gott folk!

Det är återigen dags för mig att chefa över fredagslistan, och då vet ni ju sedan tidigare att det brukar bli lista över lite nyare musik som jag tycker är värd att kolla in. Vi kör!

WOLVES IN THE THRONE ROOM har jag ett on och off-förhållande till. Ofta tycker jag att de är fantastiska, ibland inte fullt så. Men jag måste säga att nya Primal Chasm (Gift Of Fire) är satans bra. Inte bara låten är ren lungeld, jag gillar också videon oerhört mycket. Alla videor som har med ett städ får automatiskt pluspoäng av mig. Att det också är mycket hav med i videon gillar jag också. Framför allt går jag igång på den oerhört atmosfäriska tonkonsten som bandet frammanar - jag ser redan fram emot fullängdaren. 

JINJER från Ukraina har helt enorma siffror på sina videor på YouTube. Jag gissar att Napalm Records är sjukt nöjda med hur det här bandet presterar. Att de fyra medlemmarna verkar kommunicera på närmaste telepatisk nivå när det gäller musik blir allt mer uppenbart. Att metalcore är bespottat må vara hänt, för mig är JINJER ett band jag får ställa bredvid AUGUST BURNS RED och HEAVEN SHALL BURN som ett band inom genren som kan sina grejer. Videon är inte mycket att orda om - det är ett satans ställ i låten å andra sidan. 

Jo, jag tar med IRON MAIDEN. Är det för att låten The Writing On The Wall är otroligt nydanande? Hahahahahahahhahahahahhahaha, nä verkligen inte. Det är en typisk MAIDEN-låt. Gitarrsolot är visserligen oerhört inspirerande. Nä, jag tar med den här låten för att videon är betydligt snyggare än vad bandet brukar ha för sig. Faktum är att detta kan vara den estetiskt mest tilltalande videon bandet gjort. Vad tycker ni?

EMPLOYED TO SERVE fick jag smak för vid senaste albumet som kom 2019, "Eternal Forward Motion". Det var argt, angeläget och jävligt bra. Därför blir jag oerhört glad när jag hör Mark Of The Grave verkar fortsätta denna trend. Helt originellt är det inte, men hängivenheten i låten går det inte att ta miste på. 

Från Raleigh i North Carolina kommer BETWEEN THE BURIED AND ME som jag dyrkat sedan jag lyssnade på "Colors" som kom ut 2007. Jag föll som satan för bandets musik då, och den kärleken har inte minskat genom åren. Nu är bandet på gång med skivan "Colors II" och jag ser fram emot den med bävan och förväntan. Vid sidan av "The Great Misdirect" är första "Colors" det bästa bandet gjort, och att göra en fortsättning är rätt jävla modigt. Men Revolution In Limbo stillar min oro ganska rejält. Det är som vanligt rejäla krumsprång i bandets musik, men man hör direkt vilket band det är. Detta kan bli magiskt bra, tror jag. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 31: Nytt och notervärt!