fredag, maj 29, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 22: Polen represent

Ave Godmorgon!

Idag ska vi riktigt gosa in oss i undergroundscenen. Hurra! Vi öppnar dörren till Polens skafferi av riktigt näringsrik black metal. Och då pratar vi musik som inte finns på Spotify, dessa alster kräva youtube. Smaklig spis!

Ingen polsk lista utan MGLA. Jag hade kunnat gjort en hel lista med enbart detta fantastiska band men nu ska vi få i oss alla delar av kostcirkeln och därför blir det en låt per band utan pardon. MGLA har pressat ur sig två matnyttiga fullängdare, den vackert malande råa och sorgsna "Groza" samt "With Hearts Towards None" där vi hittar ett avskalat sound som låter skitigt trots en ren produktion. En magnifik uppvisning i less is more helt enkelt.

Jag kan rakt av säga att jag är kär i den här skivan, därav kommer första låten från den. Om ni ska kolla upp ETT enda polskt blackband så för sjutton gubbar, låt det bli MGLA. Okej, nu när jag fått detta ur mitt system går vi vidare.



BESTIAL RAIDS är nästa band till rakning. Det här bandet blev jag tipsad om av en god vän och herrejävlar vad det svänger! Här får ni får den första låten jag la mina öron på när det kommer till dessa - Virginborn of Depravation.

Börjar smygande men håll i hatten en minut in i detta klipp för då brakar det loss å det grövsta och vi kastas rakt ner i Hades. Rått och mörkt så nackhåren reser sig! Lyssna för all del på fler låtar av dessa bestar, det är ni värda. Mumma!




Vi fortsätter med bokstaven B. BLACK ALTAR - The Revelation Of Scourge. Här pratar vi hederlig oldschool-black med en bismak av både svenskt och norskt örongodis. Ungefär som om DARK FUNERAL och DARKTHRONE fått en trotsig femåring på halsen. Som är en jävel på snabba trummor. Ja, ni fattar. Mörker, djur med horn och så vidare. Vinnande koncept!


PUSTOTA - namnet låter som en sorts maträtt gjord av körtlar, men det behöver vi inte låtsas om. Musiken är atmosfärisk, vacker och söndrig. Då och då kommer ångesttjut av SILENCER-kaliber. Ni minns säkert första gången ni hörde det uppgivna vrålet 1.45 in i låten Death - Pierce me av detta legendariska band. (Jag minns det, jag satt i ett mörkt kök och blev kall och skrajsen inombords. Underbart!) Här kommer en påminnelse:


Men nu kom vi på villovägar, "Proch" heter EPn av PUSTOTA som jag gärna hade tagit med mig ut till en stuga i skogen och bara suttit och stirrat ut i intigheten tillsammans med. Glada tillrop!

WEDRUJACY WIATR knyter ihop listan med bravur. De av er som gillar WOLVES IN THE THRONE ROOM kan passa på att spetsa öronen nu. Tam, gdzie Miesiąc opłakuje Świt (!) som även är titellåt på albumet har en atmosfär av sällan skådat slag. Den här skivan kan ni gärna avnjuta i sin helhet likt en god flaska årgångsvin för den gör något med en vid första genomlyssningen. Rått men vackert, rakt in i hjärta och själ. Stugan i skogen, lite snö på det. Själens obotliga ensamhet. Fina grejer!

Jag kan slutligen förtälja att på min resa genom detta polska smörgåsbord har jag stött på både det ena och det andra nationalsocialistiskt inriktade bandet. Kanske föga förvånande då vi har med undergroundblack att göra. Dock har jag valt bort dem, oavsett musikalisk kvalitet. Någon ordning får det vara här i livet, vi vill ju inte ha med idioter att göra om vi kan slippa. Trevlig helg!

/Susanne

Fredagslistan 2015, vecka 22: Polen represent

tisdag, maj 26, 2015

Metallbibliotekarien på Sweden Rock igen!

Som rubriken antyder kommer jag även i år att liverapportera från Sweden Rock Festival. Fjolårets rapportering rönte stor uppskattning, såpass att det till och med blev en liten intervju i Sveriges Radio P4 om varför ett bibliotek håller på med sånt här. Jag hoppas att det ska uppskattas i år igen.

Lördagen är dagen då jag är på plats, den svenska nationaldagen spenderas således med rock och pizzaslicar på en åker i Blekinge. Livet kunde onekligen vara sämre. ACE FREHLEY och EXTREME står för de personliga höjdpunkterna, och avslutande JUDAS PRIEST är alltid trevliga att avnjuta. Och bara inledningen på dagen, Kristianstads egna PORTRAIT, kommer att sätta ribban högt.

Ni hittar mitt rapporterande på följande kanaler:

Facebook: https://www.facebook.com/hbgbibliotek
Twitter: @tolvis
Instagram: @hbgbibliotek
Instagram (privat): alex_bergdahl
Tag för dagen: srf2015

Och - om uppkopplingen tillåter - här på bloggen såklart :) Så sitter ni bara där och jobbar över eller väntar på reprisen av Hem till gården så är det bara att koppla upp sig och vara lite med på Sveriges finaste festival!

Efter Sweden Rock Festival lämnar jag Helsingborgs bibliotek, flyttlasset går till Karlskrona och det blir för långt att pendla. Jag lämnar däremot inte bloggen eftersom den inte är lika geografiskt bunden, men det blir nog ett litet avbrott i skrivandet under en tid medan jag letar jobb och liknande. I vilket fall så har det varit fem fantastiska år i Helsingborg, tack för dem och vi ses framgent i Blekinge!

/Alex

fredag, maj 22, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 21: Nytt material

Godmorgon!

Idag får ni er en lista med nytt material - då pratar vi om skivor som har släppts denna veckan. Vill ni veta mer om vad jag tycker om plattorna så är det värt att surfa in på Werock.nu redan nu då jag har satt tre av skivorna under lupp. 

Vi kör. 

George Kollias - Invictus"Invictus" är George Kollias soloskiva. Och här pratar vi verkligen om en soloskiva då den kanske bekante skinnpiskaren i NILE står för samtliga instrumentella insatser, sången, och all musik samt text.

Det är alltid vanskligt med dylika skivor tycker jag, för det är nästan alltid som det är någon detalj som inte håller samma klass som de andra. Trumspelet visste jag ju skulle hålla yttersta världsklass - NILE har aldrig behandlat sina trumslagare med silkesvantar och Kollias har hållt den positionen i över ett decennium. I övrigt då? Ja, helt tokigt är det inte, även om det inte håller samma klass som NILE. Det är det å andra sidan inte mycket som gör. Produktionen är fint organisk, vilket jag uppskattar. Jag gillar när trummor låter som just trummor.

Secrets of the Sky - Pathway

"Pathway" av SECRETS OF THE SKY. SECRETS OF THE SKY är verkligen ett band att hålla koll på om du uppskattar musik som vill mycket och sorterar under svår, tung och mörk musik med några ljusa inslag. Jag själv går verkligen igång mer och mer på sådan här musik - kanske har det med åldern att göra att jag blivit mer tålmodig. Eller så är det kanske bara så att bra musik är bra musik.






Gutter Instinct - The InsurrectionGUTTER INSTINCT. Lägg det namnet på minnet. Helsingborgsbandet levererar grymt köttig och oerhört elitartad dödsmetall på EP:n "The Insurrection". Detta är dödsmetall när den är som bäst: skitig, ond, argsint och med en produktion som sätter tarmarna i gungning. Att bandet dessutom nyligen har satt bläck på ett kontrakt med ansedda Prosthetic och har förekommit i diverse press gör att jag både tror och hoppas att bandet når en stor publik. Just nu har jag svårt att få nog av bandets musik, och "The Insurrection" gör att jag verkligen ser fram emot den fullängdare som bandet står i begrepp att spela in.



Faith No More - Sol InvictusAtt FAITH NO MORE har släppt nytt material är ingen liten sak om ni frågar mig. Jag har lyssnat på bandet sedan jag skaffade "Introduce Yourself" på vinyl 1988. Jag har lyssnat, likt många, på "Angel Dust" från 1992 ett skadligt antal gånger. Jag är väldigt övertygad om att det fortfarande finns ett behov av dylik väldigt eklektisk musik för att utmana oss lyssnare. Desto mer glädjande att FAITH NO MORE på "Sol Invictus" känns lika gränslösa, relevanta och intressanta som de gjorde under 1900-talet.






Groteskh - Code: EndJag avslutar listan med lite österrikisk black metal och musik från GROTESKHs andra album "Code: End". Inte det mest nydanande vi kommer få höra i år, men icke desto mindre en rasande trevlig skiva som innehåller låten Mystery Orbs, en minst sagt baskaggekåt liten pärla till låt. att bandet gör en fin fade in tycker jag förtjänar lite extra beröm. Jag ber er dessutom lägga lite extra märke till den fina low-endproduktionen.Så där ska det låta - i alla fall i mina öron.

Det var allt gott folk - nästa vecka, om allt funkar som det ska - återvänder Susanne med en, vad hon själv har sagt, djävligt göttig lista. Ta betäckning med andra ord!

/Martin

onsdag, maj 20, 2015

RanestRane - Italiensk magi!

I oktober i höstas såg jag STEVE ROTHERY BAND i Köpenhamn, och som vanligt var det ett förband med på turnén. Namnet på bandet var det lite underliga RANESTRANE som enligt uppgift betyder något med en groda. Jag är i de allra flesta fall oerhört allergisk mot förband men denna gången kändes lite halvrelevant av flera anledningar. Dels är både Steve Rothery och Steve Hogarth gäster på den senaste skivan "A Space Odyssey p. 1 - Monolith", dels spelar keyboardisten Riccardo Romano även keyboards i just Steve Rothery Band. När det sedan visade sig att bandet inte bara var precis hur jävla bra som helst utan även synnerligen trevliga så blev kvällen en sån där sällsynt kväll när både förband OCH huvudband är bra.

Märk därför min oförfalskade glädje när RanestRane annonserades som ett av banden på årets MARILLION Weekend i Port Zelande i mars. Återigen njöt jag av en strålande konsert, nu dessutom kanske ännu bättre än i oktober då jag lärt känna musiken betydligt mer. RanestRane har - hör och häpna - blivit ett band som jag följer med stort intresse, i höst släpps del två av deras rymdodyssé och enligt rykten jobbas det på en turné. Måtte den ta dem till Sverige och Danmark, de förtjänar verkligen en stor publik. Jag fick ju till och med Martin att lyssna och gilla dem, då kan inte osten vara helt ohyvlad.

Det finns en skandinavisk fansida för bandet, in och läs på RanestRane Fanweb Scandinavia!

Och njut av första låten från giget på Marillion Weekend. 20 minuter eufori!


/Alex

fredag, maj 15, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 20: En helt otematisk lista

Godmorgon!

Idag blir det en helt otematisk lista. Två för mig okända band slank dock med - det är ju lite av ett måste för mig att kolla in fler band än de gamla hemtama.

Vi kör.

Image result for djent aurasVi inleder med lite finfina rytmikövningar från kanadensiska AURAS. Det låter såklart oerhört mycket MESHUGGAH över i stort sett alla band som befolkar den så kallade djentscenen. Jag vet att detta inte är musik som uppskattas av alla. För egen del så trivs jag alldeles utmärkt i sällskap med AURAS. Vill man vara aningens stygg så kan det bero på att jag själv är synnerligen usel på att själv exekvera dylik rytmik och på något psykologiskt plan vill späka mig genom att lyssna på djent, haha! Avgör själva - AURAS lyckas i alla fall fängsla mig med tyngd, interlocking, och - faktiskt - snygga melodier.


Ages - LogoFortsätter med ett band på A - AGES. Amelie gav ju deras debut "The Malefic Miasma" ett vansinnigt högt betyg som gjorde att jag var tvungen att kolla in skivan. Jag gick i golvet av lycka när jag tog mig tid att lyssna på detta gäng från Falun och misstänker starkt att det kommer dyka upp fler låtar av bandet i framtida fredagslistor. Stämningen är helt magisk. Melodierna vackra utan att vara mesiga. Prick allt klaffar och jag hade kunnat välja i pricip vilken låt som helst från skivan. Nu får ni härligt gungande och grymt hemsökande Ardent Storms.







Image result for demonical logoLjuvliga DEMONICAL från Avesta. Ett minst sagt namnkunnigt gäng som varit igång ett bra tag. Förra fullängdaren "Darkness Unbound" skickade jag upp på en andraplats på min årsbästalista 2013. Jag älskar hantverket i bandets death metal. Det är tajt, det är snyggt och det är effektivt.  Hela plattan är bra - The Order har jag känt lite extra för sedan första genomlyssningen.



Gammal är äldst. Det uttrycket passar väldigt bra på CANNIBAL CORPSE. Jag blev extremt glatt överraskad av bandets "A Skeletal Domain"som mycket tydligt visar att bandet efter 25 år i branschen fortfarande kan få till skivor av kaliber. Hade 2014 inte varit ett sådant häpnadsväckande dunderår när det gäller metal hade denna skivan hamnat på årsbästalistan, utan tvekan. Plus för den ypperliga produktionen.


Execration - Logo Rundar av med en rejäl temposänkare. EXECRATION "vann" Spelemannspriset (ungefär motsvarande vår Grammis) 2014 för sin platta "Morbid Dimensions". En riktig höjdarplatta kan jag säga. Låten jag valt heter Cosmic Mausoleum och är en rejäl dänga på över 7 minuter. Det spelas långsamt och tungt i början, med exakt rätt släpighet för att jag ska gå igång. Vid 3 minutersstrecket drar dock röjet igång. Det blir rejält stökigt och fint.

/Martin




fredag, maj 08, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 19: Covers mark II


Godmorgon!


För två år sedan gjorde jag en fredagslista på temat covers. Denna vecka kände jag för att köra en ny lista på detta tema, ett tema som kan framkalla rysningar av antingen vällust eller illamående. Precis som förra gången får ni originallåten också.

 Vi kör.

Image result for lillasyster logo Satt ni kaffet i vrångstrupen nu? LILLASYSTER är någon sorts avknoppning/fortsättning på LOK. Både Martin Westerstrand och Daniel Cordero återfanns i LOK och om det kan man ju tycka vad man vill. Jag har dock svårt för att värja mig från den genuina spelglädjen och svänget i bandets cover av Rihannas Umbrella. Originallåtens genialitet ligger främst i att den är fruktansvärt anpassningsbar till andra genrer. LILLASYSTER fick med sin version av låten en placering på trackslistan vilket säger en hel del om rätt mycket.


Chuck Schuldiner gör en nästan slaviskt hängiven version av JUDAS PRIESTs klassiska låt Painkiller från skivan med samma namn. DEATH var ju direkt nydanande när det gällde death metal, och det som främst märks är Schuldiners makalösa förmåga till att gasta i de oktaver han gör här. Du glade säger jag bara!





ABORTED manglar upp en mäktig rensstorm till version av SEPULTURAs Arise. Det är ingen direkt hemlighet att jag dyrkar SEPULTURAs tidiga skivor. "Arise" är en skiva som jag fortfarande återkommer till med jämna mellanrum. ABORTEDs version bjuder på väsentligt många fler nerslag på virveltrumman än originalet. Sven de Caluwés sånginsats är också betydligt mer köttig än Max Cavaleras. Med andra ord - precis som förväntat!

Revocation - LogoREVOCATION gör en version av åter aktuella FAITH NO MOREs Surprise! You're Dead! Jag har faktiskt originalskivan "The Real Thing" på vinyl och har lyssnat ett nästan skadligt antal gånger på "Angeldust" som i mitt tycke är bandets bästa skiva. REVOCATION är betydligt mer benägna i att tillämpa dubbelstamp än vad FAITH NO MORE är. En väldigt kul version.

Killswitch Engage - Logo Nu kommer vi in på verkligt klassisk mark. DIO-klassisk. Holy Diver är låten. KILLSWITCH ENGAGE är inte ett band jag lyssnar på till vardags. Bandets egna musik har aldrig tilltalat mig. Men deras version av kanske den mest klassiska låten av Dio är en fin hyllning utan att bli en total efterapning. Det svänger utav bara fan. Jag inbillar mig, faktiskt, att Ronnie James hade gillat detta.

Image result for between the buried and me logo
När Blake Richardson, Dan Briggs och Dustie Waring hade varit med i grymma BETWEEN THE BURIED AND ME ett tag och delaktiga i skivan "Alaska" gjorde bandet "The Anatomy Of" en renodlad coverskiva. Otroligt spretigt album, men några fina guldkorn finns. Som exempelvis bandets version av "Blackened" av METALLICA. Detta är verkligen bra. Dels growlar Tommy Rogers genom hela låten och Richardson ställer till med en veritabel trumfest på kaggarna. Och ja, det finns bas!

/Martin

fredag, maj 01, 2015

Fredagslistan 2015, vecka 18: Revolutionär metal

Godmorgon!

Idag är det ju förste maj, en dag som trots kidnappningsförsök från högerhåll inom politiken, är arbetarrörelsens dag. I Sverige var det längesedan som det samlades stora demonstrationståg - med tanke på allt det som socialdemokratin åstadkom under så många år infann sig en viss mättnad för att gå ut och demonstrera mot orättvisor som inte fanns lika när som i andra länder.

Dagens tema är ganska givet: Revolutionär metal. Det ska inte betraktas som en programförklaring från min sida, men det är i stort sett omöjligt att hitta musik av det hårdare slaget på temat ansvarstagande och långsamt byggande av samhället om jag säger så.

Metal har ju aldrig varit en lika uttalad politisk musikstil som exempelvis punken, men det var inte några större problem att hitta fem band med vänsterinriktning att fylla listan med.

Vi kör.

Liberteer - Logo2012 släppte enmansbandet LIBERTEER skivan "Better To Die On Your Feet Than Live On Your Knees". Skivan är uttalat politisk på ett synnerligen övertydligt sätt. Själva titeln på skivan är ett citat av Emiliano Zapata en ledande figur inom den mexikanska revolutionen mot diktatorn Porfirio Díaz som bröt ut i Mexiko 1910. Senare gav Zapata namn åt den mer moderna revolutionära rörelsen Zapatisterna som officiellt grundades 1994, men såklart hade byggts upp under längre tid. Låten Class War Never Meant More Than It Does Now är en minst sagt slagfärdig dänga som inte lämnar något åt fantasin om vad den handlar om. Matthew Widener är förbannad på riktigt, och att som amerikan prata om klasskamp är inte helt vanligt om jag säger så.

Grindcoren har alltid varit en mer eller mindre uttalad politisk genre. NAPALM DEATH är ett band som, i alla fall sedan Mark "Barney" Greenway gick med i bandet, aldrig har hymlat om var de hör hemma på den politiska skalan. Tidigt i år släppte bandet "Apex Predator- Easy Meat", en skiva som fick bränsle av en katastrof i Bangladesh där över 1000 arbetare i en sweatshop dog till följd av ett husras. Smash A Single Digit handlar om de samvetslösa människor som inte tvekar att till illamåendets gräns utnyttja andra till förmån för profit.

Bildresultat för rage against the machine logoRAGE AGAINST THE MACHINE är ett givet band att ha med i listan. Få band var så uttalat politiska som Tom Morello med anhang. Gitarristen var, förutom sina minst sag skruvade gitarrgrejer, känd för att ha klistermärken (bl. a. Sendero Luminoso. Egentligen hette gruppen Perus Kommunistiska Parti, men omnämdes oftare som Sendero Luminoso som betyder den upplysta stigen. Partiet har hela tiden verkat underjordiskt och fört väpnad kamp)  och programförklaringar (Arm The Homeless) på sin gitarr. 

Låten Take The Power Back från bandets mer än lovligt fantastiska debutskiva från 1992. Aldrig har väl revolutionen svängt så mycket som här.

ARCH ENEMY dyker upp lite som gubben i lådan kanske. Bandet har profilerat sig som förkämpar för en vegetarisk kosthållning. 2011 släppte bandet "Khaos Legions". En skiva som estetiskt flörtade med vänsterns uttryck. Den lämnade inte några som helst tvivel om var i alla fall Angela Gossow stod politiskt. Skivan blev sångerskans sista med bandet i den rollen i vilket fall. Under Black Flags We March är låtvalet och har tydlig anarkistisk inriktning. Anarkister har, oftast, använt sig av antingen en helt svart flagga eller en röd-svart dito. Det finns väldigt många olika inriktningar av anarkismen som det går att grotta ner sig i om man känner för det.


Jag avslutar listan med NASUM och låten Den Svarta Fanan. Den är arg, den går fort och titeln talar för sig själv, haha!




/Martin

Featured Post

Fredagslistan 2017, vecka 41: RAGANA

Gomorrn! Hösten dominerar vidare, fredagen är kommen, kaffet är upphällt och/eller inmundigat. Mina planer för dagens lista har varit omfa...

Populära inlägg