fredag, november 15, 2019

Fredagslistan 2019, vecka 46: Notan, tack!

God afton!

Idag är dagen då även jag börjar ta tag i detta med att göra ett årsbokslut av 2019. Herrejemine vad med bra skivor det har släppts. Jag vill å det grövsta uppmärksamma er på många av dem, här är en första handfull utan inbördes rangordning.


KRATER - "Venenare". Svinbra tysk black metal av det sorgsnare slaget. Tremolo och DISSECTION-känsla hela vägen fram. Shut up and take my money.



MGŁA  - "Age Of Excuse". Det här är eventuellt MGŁAs bästa platta. Den här eller "With Hearts Towards None", hyfsat jämnt skägg där alltså. 5 av 5 solstolar.


SIGILS - "You Built The Altar, You Lit The Leaves". Självsläppt fullängdare som osar ockult stoner och briljans. Malande men samtidigt luftigt.



SCHAMMASCH - "Hearts Of No Light". Återigen visar detta schweiziska gäng var skåpet ska stå men tar musikmässigt en annan väg än episka "Triangle" från 2016. Min gissning är att detta blir en vattendelare hos de mest inbitna fansen.



MISÞYRMING - "Algleymi". Islands stoltheter klipper härmed till med sitt bästa alster! Hatten av för den här sinnessjukt täta och engagerade svartmetallen. Detta vill jag ha intravenöst.



MIZMOR - "Cairn". Totalt knäckande uppvisning i nihilism deluxe extra allt av detta enmansband. Blir man inte ledsen av det här har man inget hjärta. 10 av 10 krossade hjärtan.


SINMARA - "Hvísl stjarnanna". Återigen styr vi blicken mot Island och SINMARA som gör en helt bländande insats på denna sin andra fullängdare. Black metal med ett energiskt driv rakt ned i mörkret. Hurra!

Med detta sagt vill jag understryka att det finns bra mycket mer att ta av från 2019 som är värt era öron. Fortsättning följer således. Men här och nu tager vi helg.

/Susanne


Fredagslistan 2019, vecka 46: Notan, tack!

torsdag, november 14, 2019

Årsbästalistan 2019 - de nominerade, omgång 2

"Moonglow" av AVANTASIA

Jag tänker att jag ska go out on a limb när det gäller "Moonglow": det här är den bästa plattan som Tobias Sammet har gett i AVANTASIAs namn. Den är genomarbetad till max, ljudbilden är helt episk, samtliga musikers insatser glöder och gästsångarna är skrattretande bra. Det höjer den här skivan till rent fantastiska nivåer. Öppningslåten Ghost In The Moon sätter stämningen på ett helt makalöst sätt, och den släpper inte taget på den dryga timme som skivan varar. Oerhört imponerande!



"Empath" av Devin Townsend

Skivan som har känts som en kär gammal vän från första lyssningen. Jag skrädde inte orden när jag recenserade skivan på WeRock, och jag ser ingen anledning att ändra mig nu heller. "Empath" är den bästa skivan som Devin Townsend har gjort. Prick alla element som har funnits på mannens musikaliska excesser har här sammansmält till inte bara en högintressant musik, utan musik som hänför med sin skönhet. Jag kan garanterat lova att den här skivan kommer att snurra runt flitigt här hemma även efter nyåret.


"Apoptosis" av ALLEGAEON

Ytterligare en finfin platta från Colorado-bandet som visserligen fortfarande älskar sin shred, men som också bjuder på fin utveckling i mindre steg. Jag skrev in min recension på WeRock att gillar man bandet sedan innan är det bara att spänna på sig haklappen och gotta sig åt den veritabla buffé av melodisk teknisk dödsmetall som ALLEGAEON är mästare på. Jag har lyssnat rejält mycket på den här skivan även efter det att recensionen publicerades - alltid ett gott tecken när det gäller årsbästalistor.



"Ascension" av PALADIN

Jag fortsätter på shredspåret, med debutskivan från det här bandet från Georgia. Och du glade vilken debut "Ascension" är!
Jag blev helt till mig redan vid första lyssningen, och det beror så helvetiskt mycket på den rent rörande blandningen mellan gammalt och nytt som det här gänget blandar till perfektion. Om ni, likt jag, är född på 1970-talet och gillar band som IRON MAIDEN, HELLOWEEN, MEGADETH och METALLICA då är "Ascension" som tillverkad för oss.


"Embrace The Void" av GRAVEFIELDS

Susanne hade med GRAVEFIELDS i en fredagslista tidigare i år, och ja ni förstår att det bandet föll mig på läppen rätt rejält. Rejält pompös och driven döds/black har ju en tendens att få mig att bli till mig i trasorna. Så även denna gång. Gott om melodier av högsta kaliber gör att "Embrace The Void" sticker ut lite extra från den minst sagt digra myllan inom genren, och det är också det som gör att jag har återvänt till den här skivan med stigande frekvens under året.

måndag, november 11, 2019

Martins måndagsmeck, vecka 46: Hideous Divinity

Ytterligare ett rensband från Italien. HOUR OF PENANCE tror jag de flesta känner igen, men nu fylls fållan på med HIDEOUS DIVINITY från även de - Rom. Vad är det med den staden som fostrar så stenhårda band?

Skämt åsido, HD gör jobbet bra, och jag kan fullt begripa att de ligger på ansedda Century Media av en anledning. Hederligt genomförd brutalt teknisk dödsmetall får ni skäppan full av här, gott folk, så vrid upp volymen och röj undan möblemanget, för nu vankas det yster ringdans!

/Martin

fredag, november 08, 2019

Fredagslistan 2019, vecka 45: Wilderun

Gott folk!

Veckans fredagslista består av ett enda album, och innan ni nu börjar med att kasta diverse möblemang på mig i någon sorts spirituell mening så vill jag säga detta.

1. Det var ett tag sedan vi hade en lista som enbart bestod av en skiva.

2. "Veil Of Imagination" av WILDERUN förtjänar detta.

WILDERUN, tänkte jag när jag läste namnet, vad är det för lökigt namn, och varför gushar Angry Metal Guy över deras nya album? Jag har stor respekt för just Angry Metal Guy, inte minst för deras helt ärliga försök att recensera så många album som möjligt per år, och recensera dem väl, så därför tänkte jag att jag ska väl ge WILDERUN en chans i alla fall? Så det gjorde jag. Och jag kan inte säga att jag köpte "Veil Of Imagination" rakt av vid första lyssningen. Men sedan, herrejävlar, om jag inte gick runt och nynnande på Far From Where Dreams Unfurl, som är den "hittigaste" låten på skivan.

Skivan kan bäst bäst beskrivas som monumental. Den är totalt pretentiös i ordets bästa bemärkelse, för WILDERUN reder ut de minst sagt episka kompositionerna som glöder så in i helvete. Bandet kategoriseras som Symphonic progressive/folk metal på Metal Archives, men fokus skulle jag säga ligger på det symfoniska. Vilket är bra - folkmusikinslag i metal är jag i det närmaste allergisk emot.

Ni får slå upp en kopp kaffe när ni lyssnar på den här plattan - den är över 1 timme lång och den inleds med en 14 minuter lång drapa till låt. Det fina med "Veil Of Imagination" är att inte en enda minut känns överflödig. Varje uttryck kalkylerat på ett känslomässigt plan. Jag brukar alltid förvänta mig att någon skiva kommer in sent i matchen och ställer till min årsbästalista. Det kan mycket väl bli så med "Veil Of Imagination".

/Martin



torsdag, november 07, 2019

Årsbästalistan 2019 - de nominerade, omgång I

Gott folk!

Det har blivit dags att ta ta i den verkligt viktiga frågan - vilka skivor kan komma ifråga för årsbästalistan 2019? Jag är säker på att ni har ett antal skivor som ni håller som starka kandidater för era egna listor, och jag kan lova er att på flertalet webzines, bloggar, vloggar och andra nätbaserade tillhåll för metalheads där filas det nu för fullt på listor. Jag har inte på långa vägar bestämt mig om placeringar, men har hyfsad koll på vilka skivor som är mest intressanta för mig i år. Mitt upplägg följer tidigare år - det blir ett antal inlägg där ett gäng nominerade skivor presenteras.

Vi kör!

"Malignant Dominion" av COGNIZANCE

Ni som har följt mina eskapader i den meckigare musikens träskmarker på måndagarna här på bloggen är detta kanske lite av en no-brainer då jag i stort sett bosatte mig i den här skivan. Brittisk/österrikiska COGNIZANCE levererade här en skiva så späckad med både genrekonformistiska grepp och ystra krumsprång som sannerligen fick mig att studsa omkring i ringdans till familjens stora glädje. Föreställ er en energizer-bunny i THE BLACK DAHLIA MURDER-tisha som kutar omkring med tårar i ögonen så kommer ni rätt nära hur det såg ut.


"Heaven That Dwells Within" av WORMWITCH

Aldrig har väl mörkret svängt på ett så övertygande sätt som i öppningslåten, Disciple of the Serpent Sun, på den här skivan. WORMWITCH får min nackmuskulatur att arbeta på ett högst angenämt sätt genom hela den här skivan - och det har jag alls inget emot.







"Verkligheten" av SOILWORK

Jag skrädde inte orden när jag recenserade "Verkligheten" på Werock i början av året. Den här skivan är till stora delar helt fantastisk, inte bara för att Strid sjunger på - förväntad - hög nivå, utan också för det rent magiska gitarrarbetet som Andersson och Coudret står för. Jag skrev också att jag högst troligt skulle återkomma till skivan under året för att skämma bort öronen. Det var inte ljug, haha!



"Planetary Clairvoyance" av TOMB MOLD

Det här är en ren dröm till dödsmetallplatta. Jag formligen älskar "Planetary Clairvoyance" så till den milda grad att den varje gång jag lyssnar på den så tydligt minns varför jag älskar dödsmetall överhuvudtaget. Med en bergfast känsla för hur verkligt bra och minnesvärda låtar ska skrivas bjuder kanadensarna upp till en underbart blasfemisk ringdans. Här finns gott om mumma för oss, och alla andra såklart, som minns hur fantastisk 90-talsscenen var - ofta parat med en helt suverän vurm för sväng. För gosse - här svänger det så brutalt bra att jag baxnar.

"First Mission" av GATHERING OF KINGS

En helt underbar skiva om man gillar melodier med fast bas i 1980- och 1990-talets melodiska hårdrock. GOK är ett minst sagt medlemsdigert band - alla mer eller mindre kända - samlade kring primus motor Victor Olsson som står för låtskriveriet helt och hållet. Gillar man den här typen av platta med många olika sångare, ja då kan man stöta på betydligt sämre än "First Mission" som i det närmaste glöder av inspirerade insatser från samtliga. Jag gick ner mig fullständigt i plattan under en vecka då den är gravt beroendeframkallande.

/Martin

måndag, november 04, 2019

Martins måndagsmeck, vecka 45: Sulphur Aeon!

Gott folk!

En helvetisk förkylning. Där har ni förklaringen till varför det inte blev något meckigt tips förra måndagen. Därför är det kul att kunna bjuda på något verkligt maffigt och högkvalitativt.

SULPHUR AEON visar med sån fruktansvärd tydlighet att det finns betydligt mer att hämta från tysk metal än bra power metal.

Det här är relativt sett inte det meckigaste som jag tipsat om - svärtad dödsmetall - men det finns så mycket fint lir i det här bandet som kommer från Nordrhein-Westfalen att det inte går att inte tipsa om det.

/Martin

fredag, november 01, 2019

Fredagslistan 2019, vecka 44: Every day is Halloween

Goder afton.



Då alla helgona och halloween är över oss ska vi naturligtvis dyka ned i de mer skräckiga tongångarna i dagens lista. Jag tänkte först bara ta med låtar med titeln samhain men insåg efter att ha konsulterat det världsomspännande internätet att det finns en hel myriad av sådana och att jag med svårighet skulle orka plöja igenom alla dessa i jakt på guldkorn. Lösningen blev således att fylla en lista med bra skräckfilmssoundtrack men som vi alla vet rör det sig sällan om extremare former av metal vad gäller sådana låtar tänker jag samtidigt ge er en favorit i repris från förra året. Med fördel låter ni edra öron först smekas av filmmusiken och ger er sedan i kast med listan från 2018 års vecka 44.  Med detta önskar jag en synnerligen ryslig helg. Och kom ihåg - vareviga dag är halloween.

/Susanne

Fredagslistan 2019, vecka 44: Every day is Halloween

 

Favorit i repris - Fredagslistan 2018, vecka 44: Sacramento represent

Ave Fredag!

Som de uppmärksamma läsare av bloggen ni alla är märkte ni säkerligen att fredagslistan lyste med sin frånvaro förra veckan. För att ta igen den förlusten drämmer jag denna vecka i med en dubbellista med hela tio rara bitar på temat Sacramento. Varför just Sacramento undrar ni, jo se det ska jag förtälja. Jag upptäckte finfina bandet CHRCH härom veckan och en stad som lyckas pressa ur sig ett såpass bra band kändes det angeläget att ta en närmare titt på. Sagt och gjort, behold!


Först ut är naturligtvis sagda band (tidigare namngivna som CHURCH men numera alltså utan U) som spelar en alldeles ypperligt tung doom på första fullängdaren "Unanswered Hymns" från 2015. Det är ett blytungt men svängigt och framför allt otroligt välavvägt mos som vi bjuds på i Dawning som klockar in på hela 19:16. Den här skivan har gått varm i mina öron den senaste tiden och det är med svårighet jag bänt bort mina öron för att lyssna på annat.


Nåväl, vi vandrar vidare till PLAGUE WIDOW, ett band som alla vänner av grind bör spetsa öronen till. Det jag gillar bäst med de här glada gossarna är hur de får till den här smakfulla mixen av snabbhet, mörker och totalt kross. På vissa sätt påminner det om ANAAL NATHRAKH och det är ett mycket gott betyg. Låt nummer två i listan blir således Malignant från spliten "This Black Earth" som gjordes tillsammans med OBLIVIONIZED.


Mer mörker nu i form av MODRANIHT, ett black metal-band med paganinfluenser signade till Transylvanian Tapes. Det är så här långsam och rå black låter när den är som bäst. Raspig, rivig och tokseriös. Jag har valt en liveupptagning från den årliga festivalen Festum Carnis och låten är Hexenkessel från EP'n "To The Dark Mothers".  Extra plus för olycksbådande sånginsats och bra liksmink.

Nästa akt är ingen mindre än CHELSEA WOLFE som inte lär behöva någon närmre presentation. Vi lyssnar kort och gott till 16 Psyche från "Hiss Spun".


Mer vemod härnäst i form av WANING som spelar en puttrig och trivsam dark ambient med doomiga inslag. Min enda invändning är att growlet kunde fått vara mer brutalt i The Funeral Mountains.

WILL HAVEN är ett band som blandar sludge och allmänt skitig rock med någon form av core. Det hade kunnat bli total pannkaka av den mixen om ni frågar mig men här lyckas balansgången och Carpe Diem från skivan med samma namn får därmed inta plats nummer sex i listan.


BATTLE HAG spelar i den långsamma, rituella doomligan och gör det med den äran. Den självsläppta demon som kom 2015 bjussar på både growl och psykadelica och en skönt hypnotisk stämning. På fullängdaren "Tongue of the Earth" som kom två år senare har de renodlat soundet ännu mer och det bådar gott inför kommande alster.


Dags för snabbare tongångar och tillika grisdödssång! EMBODIED TORMENT håller den brutala dödsfanan högt och borde locka fans till akter som BRODEQUIN, GOREGASM och liknande. Vi lyssnar till Rädern från "Liturgy of Ritual Execution".

DEFECRATOR är en av de bättre black/döds-akter jag hört den senaste tiden, det ska jag inte sticka under stol med. Här är det raka rör med dyrka Satan som gäller, utan vare sig krusiduller eller pardon. Contractionem Diaboli från EP'n "Satanic Martyrdom" är rakt igenom en total guldlåt.

Slutligen vill jag rikta ett starkt och rungande tack till Sacramento för sludgemästarna BOG OAK! Låten The Resurrection of Animals från debutplattan "A Treatise on Resurrection and the Afterlife" inleder med ett gitarriff som är lika delar oljefett som genialt. Textmässigt inspireras de av ockultisten Agrippa och olika satanistiska grupperingar, ljudbilden är basdriven och sången mästerlig. Lyssna och njut mina vänner för detta går ej av för hackor.

Och med detta tager vi helg! På återseende.

/Susanne

Featured Post

Fredagslistan 2019, vecka 46: Notan, tack!

God afton! Idag är dagen då även jag börjar ta tag i detta med att göra ett årsbokslut av 2019. Herrejemine vad med bra skivor det har slä...

Populära inlägg