måndag, juni 01, 2020

Martins måndagsmeck 2020, vecka 23: Killitorous!

Ibland så kan ett bandnamn, i alla fall i början innan musiken kollats in, kanske lägga en smula hinder i vägen. Den senaste tiden så har i alla fall SODOMISERY kvalat in under dessa omständigheter. Likadant förhöll det sig med KILLITOROUS från Ottawa i Kanada. Som vanligt fick jag äta upp det, för när jag satte igång bandets platta "The Afterparty" som kom den 22/5 i år då fick jag återigen överväga att använda mig av uttrycket att musiken fucking slays, vilket ju alltid är trevligt. 

Bandet verkar ha en befriande lössläppt och inte speciellt allvarlig inställning till vad texter ska handla om. Det skrivs om sex, komik och filmer. På den här skivan har bandet det goda omdömet att döpa en låt till Total Protonic Reversal som såklart är taget från Ghostbustersfilmerna, vilket ju också hjälper. 

I ärlighetens namn så får KILLITOROUS mig att återigen inse att teknisk döds kan vara en av de bästa subgenrerna som finns inom metal. 

Vrid upp volymen, röj undan möblemanget för här vankas det yster ringdans för hela slanten!

<iframe src="https://open.spotify.com/embed/album/1JgZ46kBolRVCwpddCwZXn" width="300" height="380" frameborder="0" allowtransparency="true" allow="encrypted-media"></iframe>

fredag, maj 29, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 22: Jag längtar efter konserter!

Gott folk!

Om ni är det minsta som jag så börjar det verkliga suget efter konserter nu att sätta in på allvar, eller hur?
Hur mycket jag än gillar streamade event - jag kollar på betydligt fler konserter nu än tidigare, och familjen uppskattar att jag är hemma in corpore om än inte helt närvarande i sinnet - så längtar jag efter att få uppleva konserter tillsammans med andra i fysiska rum. Känner ni att ni vill förstärka den där längtan än mer, då är veckans lista som gjord för er. Jag har nämligen samlat fyra filmklipp från konserter som jag önskade att jag hade varit på, plus ett klipp från en jag faktiskt var på. 

Beredda? 

Vi kör!

Vi startar med en underbart kaotisk låt med ABNORMALITY från ObsceneExtreme-festivalen, en festival som i stort sätt bara sysslar med brutal/teknisk/döds och grindcore. Jag älskar hur trummisen Jay sitter och blästrar kaggarna med en cigarrett lojt vilande i mungipan, plus att sångerskan Mallika, uppenbarligen gravid, bältar ut ett helvetiskt bra growl. Tajtare på platta, men det är svårt att värja sig mot den rena glädjen i konsertröjet. 


Ni känner väl till min kärlek till Devin, och denna helt ljuvliga version av Why? från senaste plattan befäster bara min känsla att Devin kan vara bland det roligaste man kan se på en scen. 

SYSTEM OF A DOWN hör fortfarande till skaran band som jag verkligen vill se. 2017 spelade bandet på Copenhell, och av klippet att döma så var det riktigt bra. Igår pratade jag med skolbibliotekarien på Elinebergsskolan, Pontus, som är ett stort fan av bandet och vi kom fram till att bandet med fog kunde räknas till band som verkligen är så lekfulla de bara kan med sin musik. Det är helt enkelt förbannat skoj att lyssna på bandet. 

Min uppskattning av BAEST blir bara större. Som mest dominanta är de på hemmaplan på Copenhell. Konserten på festivalen förra året var en mästerlig uppvisning från början till slut, och jag står fortfarande fast vid att bandet inom kort är kapabla att lira på den största scenen på festivalen. 




Avslutar med ett ganska gammalt klipp med AT THE GATES när de lirar i New York på "avslutningsturnén" 2008. Publikens allsång är av den grövsta kalibern, och det är inte att undra på att Tompa är rättmätigt imponerad av publikens insats. Han hörs knappt alls!

Vi tar helg på det!

/Martin

fredag, maj 22, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 21: Det går an, det går undan

Gomorrn. Idag ska vi fokusera på forta låtar, snabbt ska det gå, skynda att fynda. Vi kör igång utan further ado.

Australiensiska EVOKER ligger på bolaget Blood Harvest och spelar så kallad blackened thrash och jag vill påstå att de gör det helt strålande bra. Nu är jag kanske inte världens allra största thrashkonnäsör och en av faktorerna som ibland pajar upplevelsen för mig vad gäller den genren är sången som ofta saknar murkighet. Det gör den inte hos EVOKER kan jag förtälja, utan här sitter den som en råbarkad smäck. Fem av fem paraplydrinkar till Exhumation Of The Damned från minialbumet "Evil Torment".


En annan typ av snabb musik står brutaldödsbandet ERSETU för. På nya släppet "Devangelic" tar man i för kung och fosterland, vilket i detta fall är Italien, och det gör man alldeles rätt i för det är svårt att inte charmas av detta mangel. ERSETU är akkadiska och betyder ungefär mesopotamisk underjord eller dödens rike och "Devangelic" är en konceptplatta som behandlar olika mörka element inom den sumeriska religionen. Vi lyssnar till låt nummer åtta, Sigils Of Fallen Abominations. Lägg märke till göttiga trummor och episkt snyggt omslag.


 Forta bullar även från svenska dödsveteranerna i CENTINEX som alldeles nyss släppte fullängdaren "Death In Pieces" på Agonia Records. Jag har valt Only Death Remains som är en skön retrodödshistoria som bara rinner genom öronen som skirat smör. Inga överraskningar här utan man vet vad man får, det är bara att luta sig tillbaka och låta det hända.


Melodisk döds-kvoten är inte fylld i dagens lista och detta får SODOMISERY råda bot på. SODOMISERY tyckte jag lät som ett rent bedrövligt namn vid första anblicken, allt enligt devisen sodom = bra, misery = bra men varför i hela friden kombinera dessa tu? Och efter en inledande genomgång av "The Great Demise" var jag både på gott humör och lite irriterad, främst på grund av användandet av breaks här och var. Men som med många riktigt intressanta släpp har detta så att säga vuxit efter ett par genomlyssningar och nu är jag odelat positiv. För att göra en lång historia kort kan man säga att SODOMISERY har gjort ett omtag på det som var bra med den sentida svenska dödsen och snickrat ihop något eget av den. Genilåten The Messenger har visserligen ett långsamt parti men den slinker med ändå.


 För att knyta ihop säcken tänker jag sluta listan där jag började, det vill säga i sfären extremmetal med ena benet i thrash. MORBID INSULTER är ett ganska underskattat band som tröskade på från 2004 till 2011 då ett självmord tyvärr satte stopp för det hela. Återstående bandmedlemmar bildade 2012 THE THIRD EYE RAPISTS och det är deras Deathtrip Transcendence vi lyssnar till som sista låt i dagens lista. Låten släpptes första gången 2017 på en ep med samma namn och i år kom samlingen "Deathtrip Transcendence/Magicians Of The Holocaust" där den åter finns med. Mörkt, rått och desperat så det förslår och en i det närmsta perfekt mood setter inför helgen.

Med detta sätter jag punkt för idag, ha det hejdundrandes.

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 21: Det går an, det går undan

fredag, maj 15, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 20: Melodic Heaven!

Gott folk!

Som ni förstår på inläggets titel så blir det en rejäl skopa melodiskt idag. Jag märker att ju längre vi lever i pandemins tidsålder, desto mer tycks behovet av maffig musik med rent episka melodiska inslag öka hos mig. Ni kanske märker att jag har börjat slarva med meckighetsinlägg? Jag får helt enkelt verkligen ta sats inför de inläggen då den musiken kostar på en hel del mer än den jag tipsar om i veckans lista.

Vi kör!

Jag börjar med ett projekt som ni kanske redan har koll på, sprunget direkt ur karantänen: At the Movies där Björn Strid med polare ger sig på 80-tals låtar. Varje torsdag släpps en ny låt på Youtube, och satan så bra det - oftast - är. Jag blev själaglad när de gjorde en egen version av St. Elmo's Fire då låten (inte filmen märkligt nog) har hängt med mig sedan unga år.



Magnus Karlsson har lirat med många! Kiske, Allen/Lande, Bob Catley för att nämna några. Det här är så helvetiskt episkt och mäktigt! Dels är produktionen en ren njutning, dels så gillar jag hur Dino Jelusic sjunger. Visst han får ta i rejält ibland, men hans mellanregister dräper utav bara fan.
Jag tror att ni såg det här bandet komma en mil bort. Gathering of Kings är det mest lättlyssnade ni kommer höra i veckans lista. Vill ni ha djup lyrik så får ni leta någon annan stans. Det ska vara sång, vad som sjungs spelar mindre roll, haha! Det här är ett band som skulle få folk att gå i spinn på Sweden Rock om jag säger så. Jag har blivit så satans beroende av det här gänget att det är rent löjligt. Refrängen i From A Whisper To A Scream är så skrattretande snygg att jag baxnar varje gång jag lyssnar på den.

Nu blir det shred! Det blir lätt så när gitarristen Gus G är involverad. Jag gillade bandets förra skiva "Immortals", och när jag lyssnar på Welcome To The Empire från kommande plattan så blir jag sannerligen sugen på att höra mer!

Såklart måste jag avsluta med något riktigt maffigt, och The Ghosts Of Innocence av BOREALIS är en rent lysande övning i detta. Låten avslutar bandets "The Offering" och den gör det med att ta i med alla till buds stående medel att uppa anten för varje moment. Det är, såklart, helt underbart.

/Martin


fredag, maj 08, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 19: Hadewijch - Herbal Noise

God afton.

Idag består fredagslistan av en nysläppt EP signerad franska doom/sludge-bandet HADEWIJCH. HADEWIJCH visar sig också vara namnet på en poet och mystiker som levde under 1200-talet i trakten Nederländerna/Belgien (Brabant närmare bestämt) som brukade skriva texter om olika uppenbarelser hon haft, mestadels om Kristus. Huruvida det finns någon koppling mellan bandet och poeten ifråga ska jag låta vara osagt men det är ju inte ett namn man snubblar över varje dag så att säga.


Hur låter det då? Jotack, bara bra. Det här är instrumentalmusik till den största delen men då och då bjuds vi på skönt distanserade och släpiga sångpratspartier och slutbetyget hamnar på 4,5 av 5 solstolar. Bandet själva säger som följer:

"Through herbalism and heavy sounds, we aim to bring positiveness and catharsis. Because sounds, like plants, can being therapeutic. Beyond our sonic perception of life and human being, the Herbal Doom is a way to transcend, ascend and going back to our roots. A way to finally be conscient of our own person, an old connexion to the elements. No cult. No worship. No religion. Just the sun to unveil nature from the earth. A light who shines in the abyss. We are Hadewijch."

Jodå, för all del. Den här EP´n är precis min kopp med trösterikt fredags-te efter en lång arbetsvecka, hoppas ni också ska gilla den.

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 19: Hadewijch - Herbal Noise


måndag, maj 04, 2020

Martins måndagsmeck 2020, vecka 19: Ulcerate

Gott folk!

Det har kommit nytt material från ULCERATE, och det är ju lite av en no-brainer att det då blir ett meckighetstips om detta. ULCERATE hör till de där banden som man sannerligen får bemöda sig ordentligt för att fatta grejen med. Så var det i alla fall för mig. Trots att bandet har jobbat enligt samma formel sedan länge klarar de av att variera sin musik inom ramen att det faktiskt aldrig blir ointressant. På nya "Stare Into Death And Be Still" är de aningens mer lättillgängliga än någonsin - det tar fortfarande emot, men lika styggt som på tidigare plattor är det inte.

/Martin

fredag, maj 01, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 18: Revolutionär metal, revisited

Gott folk!

Det är förste maj, arbetarrörelsens dag framför alla. Har ni följt bloggen ett tag så vet ni att vi ibland återanvänder listor till vissa specifika dagar. Idag är en sådan dag. 2015 gjorde jag en lista på temat revolutionär metal, och då pratar vi inte om högerradikal revolution.

Varsågoda, och ta hand om er!

Godmorgon!

Idag är det ju förste maj, en dag som trots kidnappningsförsök från högerhåll inom politiken, är arbetarrörelsens dag. I Sverige var det längesedan som det samlades stora demonstrationståg - med tanke på allt det som socialdemokratin åstadkom under så många år infann sig en viss mättnad för att gå ut och demonstrera mot orättvisor som inte fanns lika när som i andra länder.

Dagens tema är ganska givet: Revolutionär metal. Det ska inte betraktas som en programförklaring från min sida, men det är i stort sett omöjligt att hitta musik av det hårdare slaget på temat ansvarstagande och långsamt byggande av samhället om jag säger så.

Metal har ju aldrig varit en lika uttalad politisk musikstil som exempelvis punken, men det var inte några större problem att hitta fem band med vänsterinriktning att fylla listan med.

Vi kör.

2012 släppte enmansbandet LIBERTEER skivan "Better To Die On Your Feet Than Live On Your Knees". Skivan är uttalat politisk på ett synnerligen övertydligt sätt. Själva titeln på skivan är ett citat av Emiliano Zapata en ledande figur inom den mexikanska revolutionen mot diktatorn Porfirio Díaz som bröt ut i Mexiko 1910. Senare gav Zapata namn åt den mer moderna revolutionära rörelsen Zapatisterna som officiellt grundades 1994, men såklart hade byggts upp under längre tid. Låten Class War Never Meant More Than It Does Now är en minst sagt slagfärdig dänga som inte lämnar något åt fantasin om vad den handlar om. Matthew Widener är förbannad på riktigt, och att som amerikan prata om klasskamp är inte helt vanligt om jag säger så.

Grindcoren har alltid varit en mer eller mindre uttalad politisk genre. NAPALM DEATH är ett band som, i alla fall sedan Mark "Barney" Greenway gick med i bandet, aldrig har hymlat om var de hör hemma på den politiska skalan. Tidigt i år släppte bandet "Apex Predator- Easy Meat", en skiva som fick bränsle av en katastrof i Bangladesh där över 1000 arbetare i en sweatshop dog till följd av ett husras. Smash A Single Digit handlar om de samvetslösa människor som inte tvekar att till illamåendets gräns utnyttja andra till förmån för profit.

RAGE AGAINST THE MACHINE är ett givet band att ha med i listan. Få band var så uttalat politiska som Tom Morello med anhang. Gitarristen var, förutom sina minst sag skruvade gitarrgrejer, känd för att ha klistermärken (bl. a. Sendero Luminoso. Egentligen hette gruppen Perus Kommunistiska Parti, men omnämdes oftare som Sendero Luminoso som betyder den upplysta stigen. Partiet har hela tiden verkat underjordiskt och fört väpnad kamp)  och programförklaringar (Arm The Homeless) på sin gitarr.

Låten Take The Power Back från bandets mer än lovligt fantastiska debutskiva från 1992. Aldrig har väl revolutionen svängt så mycket som här.

ARCH ENEMY dyker upp lite som gubben i lådan kanske. Bandet har profilerat sig som förkämpar för en vegetarisk kosthållning. 2011 släppte bandet "Khaos Legions". En skiva som estetiskt flörtade med vänsterns uttryck. Den lämnade inte några som helst tvivel om var i alla fall Angela Gossow stod politiskt. Skivan blev sångerskans sista med bandet i den rollen i vilket fall. Under Black Flags We March är låtvalet och har tydlig anarkistisk inriktning. Anarkister har, oftast, använt sig av antingen en helt svart flagga eller en röd-svart dito. Det finns väldigt många olika inriktningar av anarkismen som det går att grotta ner sig i om man känner för det.


Jag avslutar listan med NASUM och låten Den Svarta Fanan. Den är arg, den går fort och titeln talar för sig själv, haha!




/Martin



Featured Post

Martins måndagsmeck 2020, vecka 23: Killitorous!

Ibland så kan ett bandnamn, i alla fall i början innan musiken kollats in, kanske lägga en smula hinder i vägen. Den senaste tiden så har i ...

Populära inlägg