fredag, september 25, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 39: Lyssnat denna vecka!

 Gott folk!

Det har varit en fin musikvecka, det kan jag helt uppriktigt säga. Mycket riktigt bra musik som jag har haft förmånen att få lyssna till, både i recensionssyfte och i övrigt. Därför blir det en lista baserad på senaste veckans musikaliska eskapader i lyssnarland. 

Vi kör!

Ingen blir överraskad när jag inleder med ANAAL NATHRAKH tror jag. Både jag och Susanne har en försvarlig vurm för detta tvåmannaband från Birmingham, och när nu "Endarkenment" bara är en vecka från att släppas har jag lyssnat en hel massa på den. De två "singlarna" som har släppts från plattan är bra, men jag är inte ensam om att tycka att skivan har betydligt fler låtar som håller sån helvetiskt hög klass att jag kippar efter andan. Så, som vanligt, ANAAL NATHRAKH är med i racet om platser på årsbästalistan för i år. 

Jag recenserade THE OCEANs "Phanerozoic II" igår på WeRock.nu, och som jag kämpat med den plattan! Den har loggat så mycket lyssnartid att det nog är den skivan jag lyssnat mest på av de skivor jag recenserat i år. Och den är bra. Bäst, ojämförligt, är låten Jurassic/Cretaceous som är ett väldigt katedralbygge till låt. 

DEMONICAL släpper nytt senare i år. Detta band förkroppsligar mos och köttbullar death metal för mig. Och det menar jag som en komplimang då jag verkligen gillar mos och köttbullar. Tvåtaktsdöds med ljudbild som från 1990-talet? Då spänner jag på mig haklappen, haha! 



Äntligen nytt material från DARK TRANQUILLITY. Det är 4 år sedan "Atoma" släpptes, och den skivan tycker jag, fortfarande, är svinbra. Phantom Days verkar fortsätta i samma fina anda, och gör att jag ser än mer fram emot "Moment" som släpps i slutet av november. 

Jag avslutar, föga förvånande, med LIK som var veckans andra recension. Deras "Misanthropic Breed" som släpps idag är en ren njutning om man gillar 90-tals döds med en slev IRON MAIDEN i. Och i ärlighetens namn, vem gör inte det innerst inne? 

/Martin

fredag, september 18, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 38: Eternal Bloodshed

 Gomorrn! Idag är det som vi alla vet fredag och efter den här mastodontkolossen till vecka är jag den första att välkomna slutet på densamma med öppna armar.

Dagens fredagslista består av en veritabel geniskiva, nämligen "A Heinous Portrait" av ETERNAL BLOODSHED. ETERNAL BLOODSHED kommer från Columbus, Ohio och består av trenne herrar: Mike Lare, Scott Pletcher samt Jake Grim. 

Mike Lare har tidigare spelat med bland andra RINGWORM och Scott Pletcher var tidigare med i DARKMOON och ett helt gäng andra band. Men detta är vatten under broarna, i ovan nämnda trio har de lirat sedan 2017 och släpper nu sin första fulländare. Eller nyss, kanske man ska säga - den kom trots allt i maj. 

Jag tycker att detta rakt av är skitbra musik; döds med blackinfluenser, lite thrash och en grabbnäve hårdrock och det är synd och skam att de inte blivit signade av något bolag än. Blandningen är genial och black metal-sång och tempoväxlingar väger upp det som för min del hade kunnat slå över och bli lite väl gitarrvurmigt. Nu håller de sig istället på precis rätt sida om den gränsen och det gör mig rasande glad, så pass att jag nästan kan känna lukten av svettiga festivalbesökare i ringlande köer till öltälten.  

Det finns inte jättemycket material på Youtube, noll på Spotify men desto mer på bandcamp. Därför föreslår jag i första hand att ni går in på den här länken och förkovrar er med albumets samtliga åtta spår:

Hurra för Bandcamp

I andra hand kan ni med fördel klicka in er på nedanstående:

Fredagslistan 2020, vecka 38: Eternal Bloodshed

Och med detta tar vi helg. Pax Vobiscum!

/Susanne

fredag, september 11, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 37: Känslosamt!

 Gott folk!

Det har varit en dålig vecka. Hela familjen däckad i en kraftig förkylning, så pass täppta att jag ett tag funderade på att göra en fredagslista på temat snor. Men varför vältra sig mer än nödvändigt i eländet? Istället har jag gjort en lista som både innehåller en del nytt, en lista som passar lite extra fint till hösten, och som är av det känslosammare slaget. 

Vi kör!

Många av er kanske redan har koll på tyska THE OCEAN, men för egen del så började min resa med det här post-metalartade bandet för två veckor sedan då promon till kommande plattan "Phanerozoic II" damp ner i mejlkorgen. Jag tror att ingen blir förvånad över att jag tycker det här är svinbra. Melankoliskt, vemodigt och oerhört vackert är teman som genomsyrar bandets musik, och just Oligocene valde jag dels för att det är en instrumental låt och för att den blev en så bra ingång till veckans lista. 

Ingen torde heller bli överraskad över att OCEANS OF SLUMBER dyker upp, och kommer att dyka upp framdeles också, i listorna. Bandets självbetitlade album som släpptes den 4:e september är helt galet bra, och i stort sett en enda massiv känslostorm. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst från plattan, men Pray For Fire är så helvetiskt vacker att det får bli den. Maken till tröstande låt får man leta efter under 2020, det kan jag helt uppriktigt säga. 

Jo, det blir mer John Petrucci. Det går inte att slita sig från faktumet att hans "Terminal Velocity" är en av årets mest sympatiska skivor. Den magi som uppstår mellan gitarristen och trummisen Mike Portnoy går inte att slå ifrån sig. Om ni trodde att det bara skulle bli vemod och melankoli i veckans lista, ja då kommer Happy Song att bevisa er om annat. Den är nämligen precis vad den heter. 

Nu blir det stänkare från GADGET. Ett av världens bästa grindcoreband som inte har skämt bort oss med mängder av musik, men som stringent håller sån löjligt hög nivå att jag är beredd att acceptera detta faktum. Svart Hål är en kort, koncis och oerhört effektiv låt som jag kärat ner mig totalt i. Vill ni ha ännu nyare musik från bandet så kolla in Spotify och lyssna på Funerary Rites som också är svinbra. 

HAMFERÐ har vi haft med i flera listor, på grund av genialitet, men här får ni en riktig present. Bandets konsert på Wacken 2019. Jag vågar inte svara på hur länge den kommer ligga uppe, så passa på medan ni kan, för satan vad bra det här är. Stramheten, leveransen, närvaron är så fruktansvärt påtaglig att jag tappade andan när jag kollade på konserten. Rysningen vid 2:18 då sångaren Jón Aldará växlar över till rensången, herrejävlar! När ett band lyckas tränga igenom datorskärmen då är det bra - hade jag sett giget irl så hade jag väl självantänt. 

Ta hand om er!

/Martin

fredag, september 04, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 36: Nytt och blandat

God morgon!

Idag är det äntligen fredag igen och vi sätter med ens tänderna i en fredagslista signerad undertecknad med diverse nytt och blandat.


VOID ROT är först ut i dagens lista. De kommer från Minneapolis, spelar en skönt släpig doom/döds och släpper sin första fullängdare i och med "Descending Pillars" (11 september på Everlasting Spew Records). Premiärspåret lovar gott inför det släppet för maken till atmosfär och monolitisk kraft får man leta efter. Pluspoäng för rått bandnamn och tjusig målning på skivomslaget.


Från Falun kommer veckans andra bidrag i form av AGES. AGES - vars medlemmar har beröringspunkter med band så som VOLTURYON, SATYRICON och DISSECTION - spelar melodisk black utan krusiduller eller mankimang och det är ju exakt vad man vill ha ibland - okrånglig musik. Dock hade de vunnit mitt hjärta snäppet mer med "Uncrown" om de gett den en mer råbarkad produktion och slutbetyget landar på fyra av fem solstolar. 


Vi tvärvänder och styr kosan mot Japan och FROSTVORE som spelar en av de ädlaste formerna av metal, nämligen oldschool-döds. Jag får med handen på hjärtat säga att jag inte kan räkna upp jättemånga japanska akter som gör just det så FROSTVORE gör mig direkt på gott humör och ligger på plus redan från start. Att singeln Blackfield från fullängdaren "Drowned By Blood" sedan visar sig vara en total fullträff gör ju knappast saken sämre. Nej fy satan vad bra detta är, upp med volymen och fram med en fickljummen festival-öl för nu är det faktiskt fullt rimligt att leva.


SADISTIC DRIVE kommer från Finland och bjuder på en slängig punk-dödsgryta samt mycket gore med albumet "Anthropophagy". Här återfinner vi låttitlar som Run Over And Left To Die, Body Part Puzzle och Worm-Eaten Abomination och betänker man detta faktum samt slänger ett getöga på albumlayouten så har man en rätt god fingervisning om hur anrättningen kommer att låta. Mycket bra, helt enkelt. Slängigt och skränigt men utan att tumma på instrumentkompetensen. 


Ännu mer ös och fart när det är dags för sista låten för idag, nämligen Chaotic Threat med OBSECRATION. OBSECRATION är ju gamla i gemet och har hållit på sedan herrens år 1990 med sitt musicerande. Det är imponerande tycker jag och tyder på total dedikation. Bandet får ändå betraktas som något av doldisar då de endast har två recensioner totalt på Encyclopedia Metallum, av 38 listade släpp vilket känns en smula oförtjänt. Grekisk dödsmetall med klara thrashinfluenser står på menyn och jag är för min del odelat positiv. 

Med detta vill jag tillönska en alldeles underbar helg. Vi hörs!

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 36: Nytt och blandat

fredag, augusti 28, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 35: Belarus!


 Gott folk!

Jag tror att alla som är med i band någon gång har känt att det är lite kämpigt. Skriva material, repa och kanske, möjligtvis få skivkontrakt, mer arbete med turnerande och ja, ni fattar. Men i vissa länder är det nog än svårare. Hur krångligt måste det inte vara att lira metal i exempelvis Iran eller Turkiet? Eller landet, som i veckans tema, Belarus? Att följa vad som händer i Belarus är både fascinerande och skrämmande, och då jag följer ett av banden i veckans fredagslista och ser hur medlemmarna kanaliserar bidrag från fans direkt in i handfast demokratisk politisk handling, ja då föll sig temat för veckans lista väldigt självklar. 

Vi kör! 

Ett rejält sympatiskt band som lirar death metal med grindcoreinfluenser. Jag uppskattar det mesta med det här bandet som har hunnit med att släppa två stycken demos och en split med AWFUL NOISE från Australien och MENDACITY från Kanada. GRIMENTITYs musik är mycket köttig utan att sakna nyanser. Jag vill höra mer från det här gänget som gör så mycket rätt att det inte är svårt att ryckas med och headbanga ordentligt. 

NEMDIS lirar melodisk döds, och då denna subgenre har sin beskärda del av ska vi säga band som inte riktigt håller måttet, blir kanske ni avskräckta? Det blir inte jag. NEMDIS klarar sig med bravur för de har ett gitarrsolo i The Unconscious som är svinbra! Resten av låten är inte så tokig den heller. De klart förväntade elementen finns - skriksång i verserna, rensång i refrängen. Men jag är beredd att köpa det, för hantverket finns här för att jag ska bli nyfiken på att höra mer. 

Ni fattar på loggan att nu blir det jobbigt, eller hur? RELICS OF HUMANITY lirar brutal dödsmetall, och de gör det bra, så pass starkt att de har kontrakt med Willowtip. Det här är ju en typ av death metal som man antingen gillar som fan, eller inte alls. För egen del räcker det med att jag hör trummisen Vladislavs virveltrumljud för att jag ska gå igång rejält på den häxbrygd av brutalitet som det här bandet kokar upp i Legion Of The Unbowed. 

VIETAH lirar atmosfärisk black metal. Bandnamnet betyder gammal måne på belarusiska. Bandet, eller det är kanske att ta i då VIETAH består av en enda person, räknar regionen Gomel som hemvis, en region som drabbades mycket hårt när kärnkraftverket i Tjernobyl imploderade, och ligger i det sydöstra hörnet av Belarus. Jag gillar VIETAHs musik. Den är bräddfylld med känsla, och känns trots den obligatoriska kyliga produktionen, djupt innerlig. 

IRREVERSIBLE MECHANISM var det enda bandet som jag visste kom från Belarus innan jag började med veckans lista. Det här bandet tillhör eliten inte bara inom landet, utan håller fortet nog så väl utomlands också. Bandets progressiva death metal är smart, snygg, väl utförd och välskriven. Det är inte konstigt att jag föll som en fura för bandets första skiva som kom 2015 och heter "Infinite Fields". Den skivan går inte av för hackor gott folk. 
IRREVERSIBLE MECHANISM är bandet som, med tanke på att det är en del som gillar bandet utanför Belarus gränser, ber om bidrag till kampen för att störta president Lukasjenko. 

/Martin

fredag, augusti 21, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 34: Entombed tribute

 Gomorrn! 

Idag kommer fredagslistan i sin helhet att tillfalla ENTOMBED eftersom jag helt enkelt tycker att det är på sin plats att hylla dessa gamla legendarer. Vissa musikaliska akter sätter sig i hjärtat mer än andra och för egen del är det en handfull band som klängt sig fast i blodpumpens rottrådar och liksom förändrat min musiksmak i grunden. Och mig själv som människa, för den delen. 

Min tonårsperiod var sanslöst mörk, det är inget att sticka under stol med. Egentligen var det först efter 25 som det började kännas halvhyfsat att finnas till och vore det inte för dödsmetallen och kraften den gav när jag behövde den som mest hade jag med största sannolikhet inte suttit här idag. 

Därför gjorde det mig riktigt ledsen och bedrövad att nås av budskapet att LG Petrov tragiskt nog har fått en svårartad cancer. Nu tänker inte jag vara den som målar fan på väggen utan jag hoppas och tror att det finns många goa år kvar för den mannen och att sjukdomsförloppet kan bromsas och saktas in. Men det är inte utan att man blir nostalgisk och därav kör vi igång utan inbördes rangordning. 


Jag kunde inte välja ut vilka låtar som är bäst, det är omöjligt, så därför valde jag fem favoritskivor istället. "Wolverine Blues" och "Clandestine" var de första plattorna jag hörde, jag vill minnas att jag lånade dem på bibblan i Hallsberg i samma veva som jag även lade rabarber på DISMEMBERs "Like an Ever Flowing Stream". 


"Left Hand Path" letade jag förstås också upp men då var jag så att säga redan fast och hade några veckor tidigare förmått mina föräldrar att skjutsa mig till Köping så att jag kunde knata in på Birdnests affär och införskaffa mig en Entombed-tischa med en gigantisk text i form av MISANTHROPIC på bröstet. Jotack, då mådde man! 

Sedan dess har jag sett ENTOMBED live ett otal gånger. I Örebro, i Malmö, i Stockholm, inomlands och utomlands, på festivaler lite överallt, högt och lågt. Ibland önskar jag att jag hade kära bloggkollegan Alex nitiska passion för att dokumentera för jag minns knappt ett enda när/var/hur så årtal och platser är en sorts virrvarr. Men de har alltid hållit hög kvalitet, alltid gett järnet och spelat så svetten sprutat som ett moln runt scenen. Det älskar jag dem för. 


Även om de tidiga skivorna ligger mig närmst om hjärtat vill jag också lyfta "To Ride, Shoot straight and Speak the Truth" från -97 som jag förknippar med mitt livs andra egna boende och kompisgänget som fanns runt mig då. 

Och sist men inte minst "Morning Star" som jag egentligen fick upp ögonen för på riktigt när jag började jobba på bibblan i Helsingborg och snackade med Martin om ENTOMBEDs storhet, varpå han påminde mig om att "det här, Suss, det är ju en totalt svinbra skiva som du borde lyssna mer på". Det hade han ju förstås helt djävla rätt i. 

Men nog med ordande nu, jag låter er avnjuta listan och tillönskar en fabulös helg. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 34: Entombed tribute


fredag, augusti 14, 2020

Fredagslistan 2020, vecka 33: Nytt och noterbart!

 Gott folk!

Det känns härligt att dra igång med fredagslistor igen, det måste jag säga! Jag vet inte hur ni känner, men bristen på livekonserter har gjort att i alla fall jag för egen del lyssnar mer intensivt på musik. Den betyder liksom mer än tidigare, och min rena girighet efter ny musik att kolla in har bara vuxit. Så att jag kör en lista, likt så många gånger förr, på låtar som jag tycker är värda er tid och uppmärksamhet utgivna under den senaste tiden är ju inte så konstigt. 

Vi kör!

Vi inleder med lite härlig finsk dödsig doom av RED MOON ARCHITECT. Finland bevisar gång efter annan vilket magiskt bra bandstall som landet har, och detta gäng är inget undantag. Det episka anslaget, melodislingorna som bölas fram, vemodet - prick allt som jag gillar med band från Finland kavlar RMA ut med finess och grymt innerlig känsla. Chained får mig att längta mycket efter fullängdaren. 


Varför krångla till det? BENEDICTION vet vad de är bra på och när jag lyssnar på Rabid Carnality så har jag svårt att inte ryckas med i det frenetiska två-taktandet, bisvärmsriffen och Dave Ingrams sång. Det här är musik som gör att jag vill dricka öl och mosha, och trots att formulan är välkänd så känns bandets musik oerhört fräsch och angelägen. Enda nackdelen är att vi får vänta till oktober till fullängdaren kommer. 

Vid 1-minutersstrecket i Flesh And Blood var första gången som jag hajade till på allvar när jag lyssnade på den här låten. DGM är ett magiskt förträffligt powermetalband med progressiva inslag som jag har lyssnat en del på under åren. För mig som var av den bestämda uppfattningen att verkligt bra powermetal kom från Tyskland var det ett nöje att bli uppläxad av detta italienska band som jag upptäckte med deras skiva "Momentum" som kom 2013. Det jag hör här får mig inte att ändra uppfattning - detta är så helvetiskt bra!

Mer old-school death metal från ett av de hetaste banden på uppgång just nu. Stockholmsbördiga LIK kommer att få prick alla som gillar ENTOMBED och DISMEMBER att självantända i rent lyckorus. Hantverket är helt oantastligt och fruktansvärt matigt. Jag uppskattar också det av IRON MAIDEN-minnande gitarrsolot och det fina distinkta slutet! 




Om ni vill höra hur sann glädje låter när två gamla vänner återses då har ni ett lysande exempel här. John Petrucci och Mike Portnoy har inte skapat musik tillsammans på väldigt många år sedan Portnoy lämnade DREAM THEATER, och det hörs så tydligt att den magi de skapade i DT inte har försvunnit med åren. De får briljera bägge två, men förstärker samtidigt varandras spel så att Terminal Velocity lyfter till nästa nivå. 

/Martin


Fredagslistan 2020, vecka 33: Nytt och noterbart!

Featured Post

Fredagslistan 2020, vecka 39: Lyssnat denna vecka!

 Gott folk! Det har varit en fin musikvecka, det kan jag helt uppriktigt säga. Mycket riktigt bra musik som jag har haft förmånen att få lys...

Populära inlägg