Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Hela veckan har varit ett enda långt trösterikt badande i DAWN OF SOLACEs musik, och såklart kunde jag inte släppa på detta när det kom till fredagslistan som idag kan betraktas och nyttjas som en enda stor musikalisk snuttefilt om man så vill.
Vi kör!
Ni vet ju att jag inte är någon större fan av folkmusik, så att MYRKUR öppnar veckans lista med en låt från en kommande skiva betitlad "Folkesange" är lite av en grej. Amalie "Myrkur" Bruuns stämma kommer så satans till sin rätt i Ella som är en ljuvligt kontemplativ och hemsökande vacker låt.
Såklart har jag med en låt av DAWN OF SOLACE i veckans lista. Svårt att undvika årets hittills bästa skiva när det är så jävulskt bra och innerlig på den. Ashes är en låt som gjord för att drömma sig bort till.
Vet ni, jag ångrar att jag inte gav mer tid åt ALCESTs "Spiritual Instinct", för detta är riktigt bra. Jag har alltid gillat bandets blandning av shoegaze och black metal, som, numera, kommer fram lite mer än på tidigare skivor. Le Miroir är en oerhört snyggt uppbyggd låt som jag nog kommer att återkomma till under året.
I år är det 10 år sedan SINS IN VAINs "Enemy Within" kom ut. Omslaget gjort av vår egen Susanne, och med lätthet en av de skivorna av ett helsingborgsband jag har lyssnat mest på. Detta vet ni ju sedan innan. Ändå känns det nästan andäktigt att kunna konstatera att trots att det gått ett decennium så funkar skivan så oerhört fint fortfarande. Jag har alltid hållit Catharsis som den bästa låten på skivan. Jag tröttnar aldrig på den, och definitivt inte på gitarrsolot som ju är så satans bra.
Avslutar med SOEN. Kände att jag ville avsluta listan med en riktig mother of a blowout, och Lascivious är just det. Bra driv, innerlig sång i vanlig ordning och så en fantastisk produktion som bosätter Martin Lopez trummor inne i hörselgången.
Det luktar död och förruttnelse ute - hösten är på allvar här i Helsingborg - och bra musik av den hårdare skolan fortsätter likt tidigare år att vräka in som musikaliska skyfall. För egen del stortrivs jag! I veckans fredagslista tar jag upp fem akter som jag tycker att ni ska skänka er uppmärksamhet som har kommit ut den senaste tiden.
Vi kör!
Italienska rensmästarna i HOUR OF PENANCE med lika många medlemsbyten som nerslag på virveltrumman fortsätter att, ja, rensa. Och i vanlig ordning gör romarna det bra. Det är fullt ställ i Blight And Conquer som trots att det i det mesta smattras på går att hitta finfina melodiska (!) ansatser. Jag kommer, högst sannolikt, att kasta mig över skivan så fort jag får en chans. Släpps idag.
Lite av en slamkrypare att ha med UNLEASH THE ARCHERS, för låten i veckans lista är inte nytt originalmaterial för detta kanadensiska power metalgäng, utan en cover. Jag gillar dock det här bandet för mycket för att inte ha med dem, för de gör verkligen något eget med Heartless World. Originalet gjordes av TEAZE, och den finns på Spotify om ni vill kolla in den.
BLOOD INCANTATION. Detta är så bisarrt bra. Jag vet att Torbjörn på Bara Metal dyrkar det här bandet, men det har tagit sin rundliga tid för mig att faktiskt kolla in dem. Det jag hör från kommande plattan "Hidden History Of The Human Race" som kommer den 22 november, får mig att längta efter hela skivan. Känns som en ohelig allians av gammeldöds och ULCERATE kört genom ett atmosfäriskt filter.
Lääääääääängesedan vi hade ALCEST med på bloggen. Det franska atmosfäriska numera post-metal och skotittarbandet lever ett helt eget liv, och jag kan tycka att det emellanåt är trevligt att lyssna på hur Neige fortsätter att tolka sina drömmar genom musik. Om det nu fortfarande är det han gör. Fan vet. Bra och känslomässigt drabbandet är det dock fortfarande.
Jag ägnar CATTLE DECAPITATION ytterst sporadisk uppmärksamhet numera. Jag tycker att de fortfarande har sån djup credd att världen bågnar, men jag tappade sugen rent musikaliskt runt "Monolith Of Humanity", tror jag. Därför är det kul att bli motbevisad av Bring Back The Plague från kommande "Death Atlas" som inte bara bjuder på tyngd, rens och djävlar anamma, utan också en grymt varierad och stundtals oroväckande vokal insats. Jag går igång på varenda cylinder!
Kom på att jag försummat att pusha för Henrik Nygrens minst sagt läsvärda reportage från årets Getaway Rock Festival som ni hittar på Werock.se. Det är ett veritabelt multimediainlägg då Henrik minsann inte glömde att filma en del låtar under festivalen.
Mest uppseendeväckande är, såklart, Blow Your Trumpet Gabriel av BEHEMOTH - en pinfärsk låt som kommer att vara med på bandets kommande album "The Satanist". Och ja, anticipationen sänktes ju inte direkt av den om jag säger så.
Övriga band som sätts under lupp är bland andra KATATONIA, ABORTED, SOILWORK, TESTAMENT, ALCEST, SYLOSIS och SYSTEM OF A DOWN.
Veckans vackraste dag är här igen! Fredag och tillika fredagslista. Vi tar igen oss efter utflykten till Tyskland i förra veckan och klipper till med en helt vanlig otematisk lista idag. Jag inleder med en för mig alldeles ny bekantskap som lystrar till namnet GOROD. Dessa franska filurer spelar en sorts teknisk dödsmetall med klart godkänt sväng. Låten The Axe of God inleder således och jag kommer på mig själv med att faktiskt uppskatta den lugna passagen med gitarrsolon och what not. Sådant händer inte alltför ofta på de här breddgraderna ska tilläggas. Nästa band till rakning är ASPHYX och en låt från albumet "Death... the Brutal Way". Det nya alstret "Deathhammer" som i skrivande stund inte existerar på Spotify är ännu ett par snäpp bättre och därför blir det obligatoriskt besök på youtubeklippet här nedanför. Att inleda med frasen: "This is true death metal, you bastards!" ger ju också klara charmpoäng i min bok!
Vi vandrar vidare i floran av band som börjar på bokstaven A med ARSIS och ANOREXIA NERVOSA. Belgisk black (den onda kusinen till Belgian Blue?) och norsk thrash följer i form av ENTHRONED och NEKROMANTHEON. Sedan lugnar vi ned oss några hekto med DÅÅTH och ett kanske otippat inslag i min del av listan: stonergungiga ORANGE GOBLIN. Överraskande bra trots avsaknad av såväl tvåtakt och growl som häxvrål och blastbeats. Efter detta livsbejakande inslag får vi dyka ned i eländets bottenlösa brunn en sväng för att få lite balans i innerörat. INDIANs The Fate Before Fate gör det jobbet väldigt bra tycker jag. (Kanske är inte ordet fate det jag i första hand förknippar med den här låten dock...)
Mysputtriga ALCEST får den äran att avsluta med vackra och vemodiga Faiseurs De Mondes. Hade min franska varit bättre skulle jag kunnat dechiffrera titeln men nu får jag istället gissa hej vilt och jag sätter en peng på att det handlar om någon form av skogsromantiska utsvävningar. Aternativt alltings förgänglighet. Alternativt livet/döden/dimma/fjärilar. Well, hur som helst är det väldigt fint och ohårt.
Rond två inleds med två SLAYER-dängor från klassiska "Seasons In The Abyss": War Ensemble och Spirit In Black. Kan tänka mig att Martin hade svårt att välja och således drog med båda två. Och varför inte, de är ju sanslöst bra. Något mer som faktiskt är sanslöst bra är BARREN EARTHs nya platta "The Devil's Resolve". Jag hörde den häromdagen och tänkte att spår nr 3 - Vintage Warlords hade kunnat passa in bra i min del av listan.
Tur för er att jag inte tog med den säger jag för nu går Bensch fullständigt batshit crazy och drämmer till med hela skivan i ett enda svep direkt efter SLAYER! Total anarki med andra ord. Ja, med en såpass bra skiva är det bara att gilla läget. Jag misstänker starkt att de här låtarna har gått varma den senaste veckan i det Benschska hemmet, eventuellt till grannarnas fasa och/eller stumma beundran. Om detta kan vi dock bara spekulera.
Nå, vad är grejen med de här finländska BARREN EARTH som är så fantastiskt då, undrar ni. Jo, det ska jag säga. Det handlar alltså om progressiv metal av det bättre slaget och vi kan inledningsvis notera ett visst släktskap med OPETH men (och med risk för att svära i kyrkan nu) det här tycker jag är bra mycket bättre. Här fläskas det oblygt på med diverse olika musikaliska element som kanske inte borde passa ihop vid första anblicken: growl, 70-talssväng, folkmusiktralliga melodislingor, lite doom, lite döds, lite tjusiga riff, några skira ljudmattor á la skogsromantik (se ALCEST) och så en smula ödesdiger gothkyla på det. Resultatet blir ett originellt och mycket bra album som växer med varje genomlyssning. Ja, det är helt enkelt bara att tugga i sig hela det här finska buffébordet på en gång och se nöjd ut!
