Nu när maj snart är över oss har det blivit dags att se vad för nytt som släppts de senaste månaderna som kanske glidit under radarn.

Efter att VANUM släppte fina ”Ageless Fire” 2019 var förväntningarna stora inför nya albumet ”Legend”. Med nya skivan har man rört sig mer mot det episka vikingahållet än tidigare och det behöver alls inte vara fel men möjligen att det saknas en liten spets i själva riffen som vi är vana vid sedan innan. Summa sumarum en fyra av fem för ”Legend” och från den har jag valt Adversary för sväng, elände och triumfant keyboard.

Vi beger oss till grannlandet Finland som faktiskt står för hela tre bidrag i veckans lista. CORPSESSED huserar i Järvenpää och spelar dödsmetall med ockult tema. Relentless Entropy från nysläppta skivan ”Succumb To Rot” inleder med fullt ställ och så fortsätter det genom hela låten med ett klassiskt lite långsammare parti i mitten. Det här är musik som vänner av den gamla skolans dödsmetall inte blir besvikna på. Guldstjärna i kanten för tjusigt omslag.

Från Chile och närmare bestämt Santiago kommer nästa band som lystrar till namnet SUPPRESSION. De har släppt två demos, en EP och så nyligen den första fullängdaren med den poetiska titeln "The Sorrow Of Soul Through Flesh". Tematik som död och förruttnelse står högt i kurs hos det här bandet och det bådar ju gott. Väl utförd dödsmetall med en riktigt trevlig vokal insats av det mer gutturala growlslaget gör låten Monochromatic Chambers till en riktigt trevlig anrättning.

Tillbaka till Finland för listans nummer fyra, DESOLATE SHRINE och albumet "Fires Of The Dying World". Klassisk nordisk dödsmetallkänsla här med doomiga och tekniska inslag. Echoes In The Hall Of Vanity är en svängig historia på så sätt att den konstitueras av ett ganska varierat men malande bröt kryddat med thrashiga riff. Det här är ett habilt band som följer en konsekvent misantrop/nihilistisk linje med sina skivor. Föredömligt!

Vi avslutar med ännu mer finländskt svårmod i form av AETHYRICK. En stor portion atmosfärisk black metal med såväl dynamik som keyboard är vad som bjuds på nya fullängdaren "Pilgrimage". Det här är filmisk musik med eländig sång och smäktande körer och jag har lätt att föreställa mig A Brother Of The Stars som stämningshöjande bakgrundsmusik till valfri rollspelskampanj alternativt skogspromenad. Till detta ett naivistiskt skivomslag i korallnyanser som i ärlighetens namn kanske inte är jättesnyggt men oerhört passande för musiken.

Med detta tar vi helg!

/Susanne 

Fredagslistan 2022, vecka 17: Kvartalsrapport

God eftermiddag.

Idag tänker jag rätt och slätt avhandla lite musik som gått varm i mina öron under januari så utan further ado kommer här januari månads APT.

Första låten ut är titelspåret från albumet "Returned To Life" av kanadensiska ALTERED DEAD. Det finns en ruttenhet här och ett murkigt ljud som påminner en hel del om den svenska dödsscenen och det ger alltid höga betyg i min bok. Det är också otroligt svängigt på det där sättet som får en att vilja dra på sig ett par fräna boots och en cowboyhatt och åka mil efter mil genom något halvsömnigt dammigt ökenlandskap. Fem av fem solstolar från mig.

Till låt nummer två dyker vi ned i något helt annat, nämligen en sorts kall och eländig vampyrkatakomb. AETHYRICK kommer från Finland och spelar atmosfärisk black metal så det stänker om det. Och med stänker så tänker jag mig ett underkylt regn som liksom kommer sidledes. Finfina fullängdaren "Apotheosis" släpptes den 22/1 på The Sinister Flame och från den lyssnar vi till Path Of Ordeal.

Belgarna ALKERDEEL står i startgroparna för att släppa albumet "Slonk" den 5/2 och här är det ett skepp som kommer lastat med punkig nihilist-black. Rundgång, bröt, patchade jeansvästar och fickljummen Tuborg är känslan vi leds in i av låten Zop och det är ju bland det finaste som finns. Produktionen är ruffig men lagom uppstyrd för att cymbalerna ska skära igenom och lägga sig som ett skönt lock över den rejält burkiga sången. Det här gör mig sugen på att gå på spelning.

Extrem musik kräver extrema bandloggor och vill man kvista till det extra mycket kan det ju vara lämpligt att välja ett bandnamn med många bokstäver. Om det var en namnvalsfaktor då det kommer till listans nästa band med förkortningen EXIMPERITUS ska jag låta vara osagt. Klart är dock att gänget från Minsk drämt till med det längsta namnet mig veterligen - hela 51 bokstäver klockar det nämligen in på och ser ut som följer: EXIMPERITUSERQETHHZEBIBŠIPTUGAKKATHŠULWELIARZAXUŁUM. Pust. Enligt medlemmarna själva har ordet rötter inom kaossatanismen och lånar från latinska, egyptiska, sumeriska och akkadiska traditioner. Gott så. Musiken på nysläppta skivan “Šahrartu” är en mycket habilt och tajt utförd döds som går åt det tekniska hållet och ger mersmak.

Och på tal om bandnamn - sist ut är ABERRATION från Minneapolis. Det visar sig att namnet ABERRATION är ytterst populärt inom metalkretsar, hela tolv band finns omnämnda på Encyclopaedia Metallum som heter just så och så tillkommer några ytterligare som har med ordet i någon form i sitt namn. Hur som helst så släppte just detta ABERRATION en självbetitlad EP häromveckan på Sentient Ruin Laboratories och den är ytterst släpig och brötig att ta sig an. Som att stirra ned i ett ändlöst svart hål fyllt enbart av motorolja och existentiell ångest. Riktigt bra med andra ord! Enda kritiken är väl att ljudbilden som sådan saknar tydlig riktning men ibland är det ju exakt det man vill ha - ett virvlande kaos.

Med detta tar vi en välförtjänt helg!

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 4: APT för januari