Fredagslistan 2020, vecka 4: Innerlig mäktighet!

Gott folk!

Hela veckan har varit ett enda långt trösterikt badande i DAWN OF SOLACEs musik, och såklart kunde jag inte släppa på detta när det kom till fredagslistan som idag kan betraktas och nyttjas som en enda stor musikalisk snuttefilt om man så vill.

Vi kör!

Ni vet ju att jag inte är någon större fan av folkmusik, så att MYRKUR öppnar veckans lista med en låt från en kommande skiva betitlad "Folkesange" är lite av en grej. Amalie "Myrkur" Bruuns stämma kommer så satans till sin rätt i Ella som är en ljuvligt kontemplativ och hemsökande vacker låt.

Såklart har jag med en låt av DAWN OF SOLACE i veckans lista. Svårt att undvika årets hittills bästa skiva när det är så jävulskt bra och innerlig på den. Ashes är en låt som gjord för att drömma sig bort till.

Vet ni, jag ångrar att jag inte gav mer tid åt ALCESTs "Spiritual Instinct", för detta är riktigt bra. Jag har alltid gillat bandets blandning av shoegaze och black metal, som, numera, kommer fram lite mer än på tidigare skivor. Le Miroir är en oerhört snyggt uppbyggd låt som jag nog kommer att återkomma till under året.

I år är det 10 år sedan SINS IN VAINs "Enemy Within" kom ut. Omslaget gjort av vår egen Susanne, och med lätthet en av de skivorna av ett helsingborgsband jag har lyssnat mest på. Detta vet ni ju sedan innan. Ändå känns det nästan andäktigt att kunna konstatera att trots att det gått ett decennium så funkar skivan så oerhört fint fortfarande. Jag har alltid hållit Catharsis som den bästa låten på skivan. Jag tröttnar aldrig på den, och definitivt inte på gitarrsolot som ju är så satans bra.

Avslutar med SOEN. Kände att jag ville avsluta listan med en riktig mother of a blowout, och Lascivious är just det. Bra driv, innerlig sång i vanlig ordning och så en fantastisk produktion som bosätter Martin Lopez trummor inne i hörselgången.

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 4: Innerlig mäktighet!

Fredagslistan 2018, vecka 3: Allmänt tufft

Kära bloggläsare. Den här fredagen ska vi ta oss an en alldeles otematisk lista med allmänt tuffa låtar. Lo and behold!

Först ut är GATECREEPER från Arizona som spelar en mycket habil och matig dödsmetall. War Has Begun som jag valt till listan återfinns på en split-EP med bandet IRON REAGAN, släppt på Relapse Records.

Jag vill våga mig på att säga att det i detta guldkorn till låt finns både ett och annat facit över hur riktigt bra musik ska låta när den befinner sig inom death metal-spektrat. Bara att vrida upp volymen och öva på moshpit-rörelserna till detta rens!

Nummer två denna fredag är NIGHTMARER (geninamn!) och låten Skinner som är ett smakprov från kommande skivan ”Cacophony of Terror” som ska se dagens ljus 23/3. Ja, nerstämt var det här! Brötet i denna tekniska döds är seriöst menat, det ser man både i bandmedlemmarnas respektive uppsyn samt i listan på influerande akter som finns på bandcampsidan. Akter som ULSECT, DEATHSPELL OMEGA och DODECAHEDRON nämns och det ska tydligen bli en krossande uppvisning utan dess like när fullängdaren släpps. Vi håller tummarna för det.

MYRKUR, min favoritakt från Danmark och i förlängningen New York, fortsätter med den äran på spåret spröd men mastig folk-black med skivan "Mareridt". Den är snäppet spretigare än föregångaren "M" men känns ändå mer helgjuten och genomarbetad. Tänk 80-tals goth blandat med Chelsea Wolfe och symfonisk doom så är vi nära hur Ulvinde låter.

NULLINGROOTS var först ett fyrmannaband sprunget ur SOLUS, blev sedermera ett enmansprojekt för att i nådens år 2016 återigen bli flermanna. Black metal i den mer sentida tappningen med ganska luftiga atmosfäriska partier är vad som står på menyn i Subsistence. Och det här är en låt som jag både gillar och samtidigt stör mig lite på utan att egentligen kunna säga exakt varför. Den krumbuktar och har sig precis som utmanande musik gör. Awesome sauce!

IMPURE WILHELMINA är en ny och smått fantastisk upptäckt inom epitetet post-nånting som får den äran att avsluta dagens lista. Race With You puttrar igång i liten skala för att sedan ta fart efter 1.40-strecket. Sången är fantastisk, texten gråtmild, låtsnickeriet episkt. Det här bara flyter fram utan hinder på ett fasligt vackert sätt, rent av fastnar det lätt och smidigt i hjärtat likt en välplacerad kaststjärna.

Med detta tager vi helg mina vänner. På återseende!

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 3: Allmänt tufft

Fredagslistan 2017, vecka 25: Copenhell

Gomorrn fredagsvänner!

Den här dagen är ingen vanlig veckodag, inte nog med att det är fredag - det är även midsommar, en god vän till mig fyller ojämt (grattis Tony!), samt att jag och Martin räknar ner timmarna inför sommarens stora urladdning - COPENHELL! Själv har jag förberett mig genom att tänka på öl, packat en regnponcho och insett att jag behöver växla pengar. Hur min vapendragare och kollega har förberett sig låter jag vara osagt men imorgon bär det av mot det förlovade landet i syd oavsett vilket. Hygget! Pölsen! Stämningen! Och så vidare!

Min tanke var att köra en vanlig hederlig "kill your darlings"-femlåtarslista inför detta men se det lät sig icke göras. Jag hyser ju en ohälsosamt stor faiblesse för såväl MINISTRY som MYRKUR och SLAYER och lallar dessutom gärna med i DEVILDRIVERs hockeyrefränger. Länge försökte jag, jag la till och drog ifrån en massa låtar, högg och klippte och friserade men nej. COPENHELL ska vara  som att komma hem, vi göttar därför ner oss i en alldeles extra lång fredagslista med hela FEMTON låtar där exakt varje stycke har en sorts speciell andemening för undertecknad. EUROPE inräknat, det ni!

To be continued... Ha en synnerligen otroligt strålande bra midsommar tills vi hörs nästa gång!

/Susanne

Fredagslistan 2017, vecka 25: Copenhell

Fredagslistan 2016, vecka 28: Gefle Metal Festival

 

Gott folk!

Idag startar första upplagan av Gefle Metal Festival, den festival som tar vid i en hårdare inriktning där Getaway Rock Festival lämnade. Och ni ser ju att line-upen inte är dålig. 

Men då flertalet band på den övre halvan av affischen har varit med i väldigt många fredagslistor tänkte jag fokusera på de på den nedre delen denna vecka! Gå för all del och kolla in de stora namnen - de är ju där uppe av en anledning (inte ANTHRAX, men de andra.) - men nedan har ni 6 band som är väl så värda att kolla in. 

Vi kör! 

 

SERPENT OMEGA är ett band från Stockholm som gillar sväng. Jag gillar i synnerhet Pia Högbergs riviga stämma som tränger igenom det mesta hennes medmusiker kavlar ut.

 

Dunderhypad black metal. MYRKUR betyder mörker på isländska, och även om MYRKUR listar New York som hemvist föddes Amalie Bruun som är enda fasta medlem i Danmark. Jag gillar detta inte fullt ut, men så är BM inte min huvudgenre. Tillräckligt bra/udda/coolt är det dock för att jag skulle ha kollat in MYRKUR om jag varit i Gävle. 

 

TYRANEX lirar thrash metal när den låter som mest retroartad, men satan så medryckande den är! Take The Torch är en helt ljuvlig låt som bör få er att stampa takten. Extra plus för att bandet frontas av Linnea Landstedt som gastar på utav helvete.

 

Matte Modin på trummor. Det räcker för mig.

  

 Tyska tvåmannatornadon MANTAR är en stor anledning till att kollega Robert valde att åka till Gävle denna helgen. Jag tycker att bandet är rejält intressant, men känner att jag nog ska ge det lite mer tid för att se om poletten trillar ner ordentligt.

 Avslutar listan med ett av världens bästa grindcoreband - GADGET som kommer från Gävle och har gjort en satans stark skiva i "The Great Destroyer". Kolla in dem! 

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 28: Gefle Metal Festival

Fredagslistan 2015, vecka 42: Piano!

Gott folk!

På Wikipedia kan vi lära oss följande om instrumentet piano:

Pianot (eller pianoforte) är ett musikinstrument tillhörande kategorin tangentinstrument. Det är en vidareutveckling av hackbrädet och i viss mening också av cembalon. Den stora skillnaden mellan piano och cembalo är att pianots ton åstadkoms av att en hammare slår an strängen. På cembalon åstadkoms tonen genom en knäppning på strängen, vilket gör att tonstyrkan blir lika stor oberoende av hur hårt man slår an tangenterna. Pianots anslagsmekanism är mycket avancerad - när man trycker på en tangent på ett vanligt hemmapiano rör sig cirka 30 olika delar - och möjliggör kontroll av tonstyrkan via anslaget på tangenterna - därav namnetpianoforte, som antyder att man kan spela både svagt (piano) och starkt (forte). Klavikordet är en annan föregångare, med enklare mekanism. Ett piano har normalt 88 tangenter.

Idag lägger jag alltså fokus på låtar som innehåller instrumentet piano i större eller mindre utsträckning. Jag märkte under veckan som gått att min uppskattning av detta instrument behövde vattnas något - det blir oftast ett moras av musik som verkligen inte innehåller vänare tongångar i hörselgångarna, och då jag alltid har gillat piano som instrument tänkte jag att det kunde vara dags att göra en lista på detta tema. 

Vi kör!

WINDS är ett så kallat superband där medlemmarna i större eller mindre utsträckning har sin huvudsysselsättning i andra band. Bildat 1998 består bandet av bland andra Hellhammer på trummor som jag tror att många känner igen som stollen bakom trummorna i MAYHEM och en miljard andra band som jag inte räknar upp här. Även om flera av medlemmarna har en bakgrund i den betydligt råare scenen av norsk metal så handlar WINDS musik inte om bröt, utan snarare om mörk progressiv musik. Här finns tydliga "skandinaviska" anslag även om bandet braskar på rätt ordentlig när det gäller infall och krumsprång. Låten The Darkest Path från "Prominence And Demise" innehåller en hel del dubbelsmatter, men också spanskinfluerat gitarrspel och extremt snyggt bruk av pianot som tar sin början runt 1:20. 

BARREN EARTH  är ju ett namn som ni ofta ser på bloggen - Frozen Processions är en låt som jag har tagit med enbart för att jag tycker att introt är väldigt fint, i övrigt är det inte mycket pianospel i låten som trots detta är värd en genomlyssning för sin fina stämnings skull.

Har ni någon gång undrat hur det skulle låta om ett band inte använde sig av gitarrer alls? IN LEGEND ger i alla fall en fingervisning om hur det skulle kunna låta. Startat av trummisen i VAN CANTO som förutom trummorna är kunnig i just pianospel inkluderar bandet numera tre pianister vilket ger en del intressanta möjligheter minst sagt. Jag har valt en låt från bandets fullängdsdebut "Ballads 'n' Bullets" som heter Heya. En ganska trevlig liten låt, även om jag misstänker att många inte kommer falla för detta. IN LEGEND är ett band som i alla fall jag uppskattar i mindre doser när jag vill ha något rimligt lättlyssnat. 

Nu ska vi prata hype och ta oss an MYRKUR, ett band som jag vet att Susanne uppskattar, och banne mig om hon inte har lyckats få med mig på tåget också. Detta är ett enkvinneprojekt som drivs av Amalie Bruun med scennamn Myrkur som startades 2013. Det var mycket hysch-hysch och undrande om vem som stod bakom denna rent magnifika musik, och det var definitivt smart att hålla lite på hemligheten om ni frågar mig - inte minst ur ren hypesynpunkt men också för att black metalscenen oerhört nervöst har bevakat sin manliga hegemoni avundsjukt. Det blev visst rabalder när det kom fram att det var en kvinna med ett liv i popscenen som dolde sig bakom MYRKUR. Fullständigt onödigt då detta är så groteskt "trve" det bara går. Jag har svårt att tänka mig att Sir på bas och Öyvind Myrvoll på trummor (till vardags i NIDINGR) och Teloch på gitarr (MAYHEM, bland annat) skulle ställa upp på något som helst de inte trodde fullt ut på. Plus att musikaliskt står MYRKUR på "M" för en satans leverans av illtjut och smart låtskriveri att det bara finns en sak att göra: kapitulera. Jag ber er observera det gravt hemsökande partiet i Mordet - där pianot inte spelar en liten roll - som tar sin början vid 1:30. Helt fantastiskt!

Jag avslutar listan med härligt överlastade DREAM THEATER och en låt från "Awake" från 1994 - Space Dye Vest. 2014 fyllde den skivan, rätt räknat, 20 år och bandet spelade en hel del låtar från skivan på olika turnéer. De gav också ut ytterligare en live-skiva (jag har tappat räkningen på hur många bandet har släppt, haha!) som spelades in på Bostons operahus. Hur det låter? Precis som det brukar, haha!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 42: Piano!

Fredagslistan 2015: vecka 35 - Bra från USA

Howdy! Temat för dagens lista var långt ifrån självklart, det har stötts och blötts och velats in i det sista innanför pannbenet men så smög det sig på mig likt en tjuv om natten. Mycket av det jag lyssnat på den senaste tiden har en gemensam nämnare, nämligen att de kommer från staterna. Lyckligtvis har detta geografiska område bra mycket bättre saker att bjuda på än Donald Trumps skurkaktiga uppsyn och brutala comb over. Med den bilden färskt i sinnet (nej, den kommer inte att besudla vår vackra blogg, ni vet redan hur han ser ut) ger vi oss i kast med liten lista!

Inledningsvis går jag ut med en slamkrypare, Amalie Bruun/MYRKUR kommer som vi vet från Danmark men då hon bildade bandet samt bor och verkar i New York slinker hon med. Om ni inte stiftat bekantskap än med denna urtjusiga blandning av brutalblack och spröda körstämmor, gör om - gör rätt. Hypat tycker vissa, klockrent säger jag. Från självbetitlade EP:n (utgiven 2014) njuter vi av låt och uppmaning: Må du brænde i helvede. Hurra! Fullängdsdebuten "M" kom just ut som grädde på moset.

 



INFERA BRUO får mig, förutom att tänka på hur fantastiskt det vore om de istället hetat INFERNAL BRUNO, också att bli tjolahoppsanglad! Räserfarten står som spön i backen i denna black-present med glimmande snören! Gluttar vi under inslagspappret finns där också en hel del melodiöst att lägga öronen på. Jag utlovar en imaginär tårtbit till alla som lyckas sitta stilla till Visions of the Inner Eye.

Allvarsammare tongångar sedan. De av er som har för vana att se skräckfilm bör känna till rullen "I spit on your grave". Nästa band tar det ett snäpp längre och kallar sig helt sonika PISSGRAVE. Det finns något rart och påhittigt i det tycker jag. Av omslaget till "Suicide Euphoria" och dess tematik att döma vill man understryka sin tuffhet (och måhända föra tankarna till en viss MAYHEM-platta vars titel i sin tur påminner om en annan skräckfilmssamling signerad George Romero - men det är ett sidospår som vi kan låta bli att trassla in oss i). Musiken är tung och brötig och bjuder inte på några direkta överraskningar men är fullt habil. Gott så.

Man kan fråga sig om SKITARG har reflekterat över nästa band i sin låt Jag bryter nacken av din häst. Kanske och kanske inte. Nu är jag inget stort fan av nämnda band, däremot gillar jag just CATTLE DECAPITATION som är listans näst sista akt. En frisk fläkt grind/döds från San Diego smeker trumhinnorna i Mammals in Babylon från nya skivan. På det stora hela låter det som det brukar från det här gänget, men snäppet bättre. Som ett sabrerat årgångsvin!

Sist men icke minst - CHELSEA WOLFE. Jag har gillat hennes neofolk/goth/metal sedan jag hörde "Pain Is Beauty" för ett par år sedan. "Abyss" som kom i år känns spretigare men mer personlig och framför allt tyngre - och då pratar jag även om de skira singersongwriter-balladerna som liksom klöser sig fast runt hjärtat. Carrion Flowers heter pärlan vi lyssnar till. Är det renodlad metal rakt igenom? Nej. Är det bra? Tveklöst!
God fredag.

/Susanne

Fredagslistan 2015: vecka 35 - Bra från USA