fredag, oktober 19, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 42: Nytt och noterbart

Gott folk!

Dags för en ny runda av nyare och fantastisk musik som har släppts den senaste tiden. Det kan vara musik från hela plattor, eller bara smakprov från kommande fullängdare - men gemensam faktor för samtliga låtar i veckans fredagslista är att de får det att tjonga till lite extra i kroppen.

Vi kör!

Jag öppnar med dansk metal av yttersta snitt. Den danska scenen har de senaste åren verkligen utvecklats till något helt enastående. Tidigare var dansk metal något som verkligen inte stod högt i kurs. Gamla hjältar som KING DIAMOND och MERCYFUL FATE hade inga självklara efterföljare. Idag är det helt annorlunda, och SLAEGT är ett av de banden som verkligen har tagit gammal klassisk heavy metal och gjort något helt eget av det. Nya plattan "The Wheel" är ett veritabelt smörgåsbord av förträfflighet. Growl samsas självklart med i det närmaste galet driv och tydliga nickningar till NWOBHM. Lägg till sanslöst bra gitarrspel och ni får helvetiskt bra musik.

Nästa år kommer "Verkligheten", den första SOILWORK-plattan på tre år. När jag lyssnar på Arrival så börjar jag toklängta, för satan vad bra den låten är! Inte bara får vi bländande trumspel från Bastian Thusgaard som tog över sedan Dirk Verbeuren lämnade för att ansluta sig till MEGADETH, Arrival bjuder på ett tvärsnitt av vad som gör SOILWORK till ett så bra band som det är. Fullständigt episkt gitarrspel, galet bra sång av Björn Strid, och helt suveräna melodier. Av de låtar som är med i veckans lista så är detta nog den jag gillar mest.

RISING från Köpenhamn golvade mig för två år sedan med en finfin konsert på Copenhell. Redan på "Oceans Into Their Graves" kändes bandet som ett komplett band. När jag lyssnar på Hunger and Exile från kommande plattan "Sword and Scythe" så befäster bara bandet den känslan av att de verkligen vet vad de sysslar med. Ett rent sanslöst gung med väldigt snygga melodiska utsmyckningar färgar bandets sludge. I rätt mycket sludge kan jag känna att banden bara harvar på - i RISINGs musik finns det tydligt riktning och en tanke med allt. De fascineras säkerligen av sina riff, men är inte lika benägna att fullständigt snöa in på dessa som så många andra band inom genren.

Kanadensiska BEYOND CREATION har jag ju skrivit och hyllat här på bloggen flertalet tillfällen. Jag älskar verkligen bandets progressiva och tekniska dödsmetall. På nya skivan "Algorythm" fortsätter de sitt triumfatoriska vandrande på ett galet imponerande sätt. Melodierna är mer genomarbetade på den här skivan än de förra, men teknikaliteten är ändå väldigt påträngande. Det finns en hel massa detaljer att gotta ner sig i på den här plattan om man känner för det, men påtagligast är att BEYOND CREATION verkligen är skickliga låtskrivare som håller lyssnaren i ett ömt grepp hela vägen.

Från West Hobart på Tasmanien kommer PSYCROPTIC som är ett av världens bästa och mest svängiga tekniska dödsmetallband. Det är, om ni frågar mig, omöjligt att inte gilla det här gänget som gång på gång bjuder upp till yster ringdans. Live är de lika förträffliga, så får ni chansen att se dem, ta den. I början av november släpps bandets "As The Kingdom Drowns" och jag börjar salivera lite lätt när jag lyssnar på sjukt svängiga Directive. 

Vi har haft med THE ORDER OF APOLLYON i minst en fredagslista tidigare. Jag gillar det här svärtade dödsmetallbandet för det är så totalt befriande med den här typen av hantverksmässighet. Inga krusiduller, bara pang på pistongen liksom.

Jag avslutar veckans lista med BLOODBATH. Förklaring? Nä det ska väl inte behövas, haha!

/Martin








fredag, oktober 12, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 41: Soloprojekt

Goddagens.

Idag har fredagslistan fått temat soloprojekt och formatet youtube-länk. Och med den infon genomgången och avhandlad hoppar vi raskt in i hela härligheten.

AUTHOR & PUNISHER har ju fått mycket uppmärksamhet den senaste tiden. Jag var hälsosamt skeptisk till en början, dels på grund av hypen och dels med anledning av att musiken beskrivits som en blandning av noise, industri och metal. Missförstå mig rätt, jag håller alla tre genrer högt men tycker att det sällan kommer något gott ur att blanda dem.

I stand corrected. Ett par genomlyssningar av Nihil Strength från "Beastland"-plattan fick mig att kapitulera. Bakom monikern AUTHOR & PUNISHER finns Tristan Shone, en före detta ingenjör som bygger sina egna instrument av maskindelar som ibland också fästs på den egna kroppen. Lite som en Terminator med andra ord och musiklandskapet som målas upp är som hämtat direkt ur en mörk framtidsdystopi. Tumme upp!


Maurice de Jong härnäst. Denne karl har ju spottat ur sig fler musikaliskt begåvade projekt än vad Martin Widmark skrivit barnböcker och det vill inte säga lite. GNAW THEIR TONGUES är min solklara de Jong-favorit men idag ska vi titta närmre på ett annat band han har kokat ihop, nämligen CLOAK OF ALTERING som faller in i kategorin experiment-black med elektronisk grund. Vid första genomlyssningen av White Inverted Void från "Plague Beasts" kände jag ett litet mått av huvudvärk infinna sig. Den hade förmodligen utvecklat sig till ett smärre migränanfall om det inte vore för att de Jong är så fasansfullt skicklig på allt han tar sig an i musikväg. CLOAK OF ALTERING lyckas hålla mitt intresse uppe trots den röriga ljudbilden och slutbetyget landar på tre av fem solstolar.

Nästa akt är SATANIC WARMASTER som ju är obligatorisk då vi snackar enmansband. Lauri Penttilä eller Werewolf som han också lystrar till, är mannen bakom denna smått legendariska akt som formades 1998.

Jag har valt att ta med Carelian Satanist Madness från fullängdaren med samma namn i fredagslistan därför att det nu är hög tid att fylla den så kallade kakburkskvoten. Ni vet säkert vad jag menar - kylig black metal som spelas in under hyfsat eller väldigt spartanska produktionsförhållanden, så att det på både gott och ont låter ungefär som att bandet ifråga spelar black metal sittandes inuti en kakburk. Werewolf kan sin kakburk, det är ett som är säkert. Maken till karg och rå kult-black får man leta länge efter. Och sången! Mumma!

Vidare in i dessa jaktmarker med en annan gammal favorit, nämligen ARCKANUM. Johan S. Lahger eller Shamaatae som han också kallar sig, härstammar från Mora och har för vana att förutom att musicera även skriva böcker om kaosgnosticism, anti-kosmisk satanism och annat göttigt. Albumet vi ska gräva ner oss i idag heter "Fran Marder", kom 1995, har ett tvivelaktigt omslag i naturskön miljö och är ett skolboksexempel på hur bra black metal kan bli i sin mest renodlade och avskalade form om man vet vad man håller på med. Det är liksom inga stora utsvävningar här och inget pekande med hela handen men det behövs heller inte när det är såpass rakt och kompromisslöst i sitt utförande. En promenadseger som tål att återvändas till helt enkelt.

Avslutningsvis NORTT. Med detta episka vemod signerat en icke namngiven dansk lugnar vi ner oss några hekto. Enligt egen utsaga på Metal Archives spelar NORTT "Pure Depressive Black Funeral Doom Metal". Ord och inga visor med andra ord och jag är böjd att hålla med i den beskrivningen. Kanske snarare att det känns mer som doom än black på grund av de ytterst långsamma gitarrerna. Det här är musik som funkar bra att fira in hösten med, puttrigt och gråtmilt som det är på "Gudsforladt".

ILDJARN, NATTEFROST, TAAKE, PANOPTICON, WOODS OF DESOLATION, BURZUM och XASTHUR kan ni se som bubblare till listan men dem får ni lyssna på på er egen fritid, det tar jag inget ansvar för. Trevlig helg!

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 41: Soloprojekt


fredag, oktober 05, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 40: Dream Theaters "Live Scenes From New York"

Gott folk!

De senaste veckorna har jag lidit av en förkylning som något sugit livsmusten ur mig. Jag har känt mig håglös och inte alls sugen på att lyssna på ny musik, utan mer gått tillbaka till gamla beprövade skivor som jag vet träffar rätt varenda lyssning.

1999 gav DREAM THEATER ut skivan "Metropolis Pt. 2: Scenes From A Memory" och satte, återigen, standarden för hur en verkligt episk progressiv platta kan låta. Den är så gudabenådat bra, inte bara i hur bandet lyckas väva in slingor och partier från tidigare låtar, men också skapa något fräscht och intressant. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag lyssnat på skivan.

2001 gjorde bandet skivan till grundstommen på liveversionen av skivan, "Live Scenes From New York", som dessutom bjuder på en absurd mängd musik från bandets övriga karriär.

Det finns en hel massa liveskivor som ligger mig väldigt varmt om hjärtat, men denna ligger på topp 10. Det är en sak att skapa en maffig studioplatta, men att kunna leverera samma fina insats live, det är ju något alldeles extra. DREAM THEATER har ju gjort flera liveplattor, kanske för många, men denna sticker ut just för att grundmaterialet är så oerhört bra. 

Om ni inte har kollat in skivan sedan innan så har ni en rejäl lyssnarstund framför er. 

/Martin



Featured Post

Fredagslistan 2024, vecka 11: Herr B vill se Skindred live!

  Pga en skidolycka vilket involverade flera vassa föremål, ett antal vithajar och en eller annan dödlig kamp mot beväpnade köksredskap blir...

Populära inlägg