fredag, juni 28, 2013

Fredagslistan 2013, vecka 26: Bastumetal

Vi upptäckte en lika alarmerande som förvånande sak när jag och Susanne satt och spånade teman till fredagslistan: vi har inte kört Finland som tema! Detta missförhållande måste såklart rättas till då grannlandet i öster minsann inte är ett land som det kommer dåliga band ifrån. Eller, klart det gör det, men dessa väljer vi såklart att inte fokusera på. Ni kommer således inte hitta låtar av LORDI eller NIGHTWISH i veckans lista. Inte heller kommer ni återfinna band som ROTTEN SOUND, BARREN EARTH eller GHOST BRIGADE då vi verkligen har vevat dessa akter flera varv på flera listor och är band vars förträfflighet ni borde känna till vid det här laget, haha!

Söker man på eminenta Metal Archives så kan Finland skryta med 1630 aktiva band. Gott om bra musik att välja på med andra ord, och lite av ett lyxproblem då väldigt många band är riktigt bra.


PRESSURE POINTS är ett progressivt death metalband som jag upptäckte av en slump. Det blir lätt så när det ska till tematiska listor. Detta är riktigt maffig och mäktig musik. Detta bands musik kommer det att lyssnas mer på, det kan jag lova. Det svänger och blastas om vartannat på ett sätt som jag gillar. Självklart rymmer bandets musik olika taktarter, och både growl och rensång. Allt exekverat med samma självklara lätthet. Det behöver ni bara lyssna på Atonement från "Remorses To Remember" för att inse.

OMNIUM GATHERUM är ett band som verkligen tar fasta på det vemodiga stråket i finsk metal. Detta är inte helt ovanligt, det visste ni kanske redan, men lyssna bara på det frambölande strängarbetet i Luoto från senaste skivan "Beyond" och försök att stå emot denna ljuva smekning mot trumhinnorna.

Var det nån som hajade till nu? Kan tänka  mig det. CHILDREN OF BODOM är med uteslutande av nostalgiska skäl. Fler än två låtar i följd av detta band blir lätt för mycket, men jag har trevliga minnen till den låt som jag valt till listan - Bodom Beach Terror - så pass trevliga att jag är beredd att ha överseende med den mer än lovligt irriterande keyboarden i låten. Det har alltid varit bandets akilleshäl om ni frågar mig. Polaren Henke Nygren kommer inte att hålla med mig, men drar sig säkert till minnes min glada reaktion på det fina trumfillet vid 0:49.

Ett fantastiskt band är SONS OF AEON. De har endast en skiva i bagaget, den självbetitlade debuten från i år. Och den är bra. Jag menar verkligen bra. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst från skivan. Nu blev det Weakness som inte bara har ett brutalt sväng och ett svärtat stråk som jag gillar. Den har också en elitartad sånginsats från Tony Kaikkonen som bör bräcka er.

Efter en sådan härligt nedstämd låt kan det väl passa med lite partymetal i form av BATTLE BEAST. Det låter precis så tjo och tjimmigt som jag trodde inget finskt band kunde prestera. Gosse vad jag bedrog mig där, haha! Gillar man ACCEPT så kommer man gå igång på detta gäng. Öppningstjutet kommer få Alex Bergdahl att tjoa till i glädje - det är jag helt övertygad om, haha! Armaggedon Clan heter låten som är som gjord att åka bil till. Fort då.


Listat som ett tekniskt dödsmetallband överraskar DE LIRIUM'S ORDER med inte bara en fin och mustig produktion, glödande gitarrspel, och snabba kaggar - de visar också på ypperligt melodiskt och grooveartat kunnande som imponerar på mig. Detta gäng från Kuopio har tre fullängdare bakom sig - "Veniversum" kom 2012 och från denna har jag valt Maximum Sentence som är en rent för jävla bra låt.





TRACEDAWN är ett band som räknar sig till den melodiska dödsmetallen. Jag får vibbar till FAITHFUL DARKNESS får jag säga. Och det låter faktiskt riktigt trevligt om detta gäng, även om det nog inte är ett band som kommer gå till historien som ett stort band.

Smaklöshetens främsta förkämpar tänkte jag när jag hittade INFERIA. Med textteman som death, gore, sex och porn kanske det är tur att man inte hör vad som sjungs. För här handlar det om rens och brötsång. Och som sådan funkar det finfint om man är sugen på lite yster ringdans. 1:10 långa Felch från tveksamt betitlade och (kanske?) åt Monty Python nickande "No Sperm Shall Be Spared" är lika kort som den är intensiv.

NERVE END är ett band som är trevligt att lyssna på. Varken mer eller mindre.
Nu ska det liras orgel. Och det ska liras i moll. Nerven skall kopplas på för nu skall det skaldas om att tillvaron är jobbig. Och det görs såklart på ett sätt som berör när vi bjuder på HANGING GARDEN och Sleep Of Ages en låt lika tung som härligt vemodig.

- Pausfilm - 


Sådärja, fick vi in lite RAMIN KUNTOPOLKU - ett av grindcorevärldens mest underskattade band också!

Susanne öppnar starkt. Kolla in den loggan. Man bara vet att nu jävlar blir det krångligt bröt redan innan musiken börjar. DEMILICH är ett numera nedlagt band. Jag kan tycka det är synd, för bakom den knallhårda ytan i en låt som When The Sun Drank The Weight Of Water hittar vi ett band som kunde skriva musik som både utmanar och stryker medhårs. Det får bli att lyssna mer på detta gäng för min del.





Tjoho! Jajemänsan om Susanne inte fortsätter med mörkt kaotiska ADRAMELECH. Här är det så nedstämt att gomseglet börjar vibrera. Detta är musik som delvis ställer krav på lyssnaren, även om det stundtals i Heroes In Godly Blaze liras svängigt med en pondus som imponerar.

Brutalköttig death metal bjuder DEMIGOD på. Du glade om inte denna inledande trio låtar på ett mer än lovligt sätt knäcker det mesta. As I Behold I Despise är en låt från detta gängs debutalbum från 1992 - "Slumber Of Sullen Eyes" och låter precis som bra death metal lät under denna tid.






Om ni undrade om vi inte skulle ta med INSOMNIUM så kan ni sluta undra nu. Klart vi gör det. Detta band är ett verkligt bra band som har vett att skriva bra musik. Att de dessutom har humor gör ju inte saken sämre. Drawn To Black låter likt mycket av bandets musik tokbra. Det är vemodiga slingor, fin growlsång och mustig produktion för hela slanten.

CONVULSE kommer från Nokia. De lirar synnerligen köttig death metal och verkar ha haft ett långt uppehåll från dess att andra fullängdaren "Reflections" gavs ut 1994 fram tills i år då de släppte EP:n "Inner Evil". Jag vet att Susanne genuint uppskattar dylik death metal och kan tänka mig att hon blev lite till sig när hon lyssnade på World Without God. 

 AJATTARA var fram tills denna listas sammanställande ett fullständigt obekant band. Själva bandnamnet är taget från den onda skogsande Ajattara i finsk mytologi som enligt Wikipedia "[är en] evil female spirit that manifests as a snake or dragon. Ajatar is said to be the mother of the devil. She spreads disease and pestilence, any that look at her become ill, and she suckles serpents. Jahapp, då vet man vad som väntar, eller hur? Japp, atmosfärisk black metal.

Nu snackar vi! MORS PRINCIPIUM ESTs senaste platta "...And Death Said Live" från förra året är en platta som jag önskar att jag upptäckte då. För jävlar vad bra den är. Jag är verkligen glad att Susanne tog med en låt från detta gedigna och till fullo värda vår uppmärksamhet melodiska dödsmetallband.

Lite högstämd och fin musik från BEFORE THE DAWN. Det finns ju en hel hög band i samma fora i Finland och resten av världen för den delen. Vad jag tycker är att sångaren Tuomas Saukkonen har ett growl som sannerligen inte går av för hackor. Han var för övrigt involverad i en hel drös band som han promt tog död på i januari 2013 då han startade ett nytt band vid namn WOLFHEART. Återstår att se om musiken är lika lökig som bandets namn, haha!

Ännu mer gotisk episkhet. Inte alls förvånande då Susanne ju har ett förflutet som gothare. Jag köper  inte TRROES OF DAWNs musik fullt ut faktiskt. Men det är ju bara jag.

Ytterligare ett av Tuomas Saukkonens gamla band. Kvinnlig rensång - check.
Molltonart - check.
Dystert utav fan - check.
Pretentiös högstämdhet - check.

/Martin

Förresten - tänkte ni på att vi lika gärna hade kunnat döpa denna listan till "80% bandloggor av typ vit text mot svart bakgrund", haha?!

måndag, juni 24, 2013

Veckans youtubeklipp: Krimh blastar loss!

Det är inte bara riktigt allvarliga sjukdomar som cancer som drabbar BEHEMOTH - även blidtarmsbesvär kan ställa till det. I alla fall för trummisen Inferno som nyligen genomgick blindtarmsoperation och bandet nödgades att ringa till Krimh som tidigare blästrade skinn i DECAPITATED att rycka in och hindra att fler spelningar blev inställda. Och, ja är det något som Polen verkar ha legioner av så är det kompetenta trummisar. Hänförs, av lättheten i denna pugilistiska uppvisning som förevisas nedan.

/Martin

fredag, juni 21, 2013

Fredagslistan 2013, vecka 25: Sun & Fire

Aaaaah - Midsommar! Den kanske mest omhuldade av traditioner i Sverige. Evighetslånga diskussioner om vilken matjesill som är bäst, och kommer det att regna?!!

Förra året sket vi blankt i att det var midsommar och körde en lista fokuserande på band från nordvästra Skåne. I år blir det annorlunda.

Jag har länge stört mig på den i stort sett totala solfascismen som demonstreras i landet. Är det sol ska du vara utomhus. Alldeles oavsett om man vill eller inte. Jag har gett upp i den mån att jag nu väljer att ta fasta på att det ju är trevligt med sol på midsommar så att man slipper allas gnäll om att det var dåligt väder på midsommar. Därför är ena temat sol i veckans lista. 10 låtar som samtliga innehåller ordet sun var kravet.

Eld är ju också skoj. I Finland har de en tradition att de burnar på en stor jävla brasa vid midsommar. Detta tar jag också fasta på - ergo: andra temat: eld! 10 låtar som samtliga innehåller ordet fire.

Detta om detta, nu kör vi!

 Inleder lite fint och nätt med finfina SCAR SYMMETRY. Jag är svag för detta bandets tonkonst måste jag säga. Artificial Sun Projection heter låten som är tagen från "Holographic Universe".

Jag fastnade i Anders Tegners biografi över Sveriges genom tiderna mest skillade och mest uppfuckade gitarrist. Alldeles oavsett att karln under långa perioder uppvisat svinaktigt beteende så är det svårt att motsäga hans sjukligt skickliga gitarrspel. Det är så bra att jag kan överse med det mer än lovligt töffiga trumljudet i Far Beyond The Sun. En låt räcker dock, så förvänta er inga fler i listan, haha!

Ah - vi tuffar till det betydligt från det neoklassiska och bjuder på Blacken The Cursed Sun från "Sacrament". Det är en likt många av bandets låtar en skönt aggrosvängig dänga.





Nämen, minsann om jag inte dänger i med lite ackustisk gitarr och lagom flummighet från ALICE IN CHAINS. Ackustiska gitarrer är ju i alla fall i samband med midsommar något att fly ifrån då det oftast brukar innebära en självutsedd trubadurjävel som ska okväda i en falsk skrud av trevlighet. Då är When The Sun Rose Again från "Black Gives Way To Blue" att föredra med kraft.

Nån mer än jag som börjar känna av peppen inför IRON MAIDENs sverigebesök i juli? Trodde väl det. På "Piece Of Mind" finns det ju en fin liten galopperande låt vid namn Sun And Steel som handlar om krig.

Betydligt hårdare musik från THY ART IS MURDER. Det ser man ju direkt på loggan att detta band är något helt annat än klassisk NWOBHM. Skivan heter "Hate". Precis. Inte det mest originella av namn, men det säger ju en hel del om vad man kan vänta sig musikaliskt. Dead Sun heter låten.




Lite finskt vemod är ju aldrig fel. Ni vet ju att jag verkligen gillar AMORPHIS och lyssnar man på My Sun är det inte svårt att förstå varför. Gosse vad smäktande det är!








ANCIIENTS är ett band att hålla ögonen på i framtiden. Kanadensarnas progressiva metal är organisk och väldigt speciell tycker jag. Från "Heart Of Oak" har jag valt Raise The Sun. 




 Jag har börjat lyssna mer på KATATONIA faktiskt. Bandet har engagerat föga hemmavid tidigare, men saker kan ju förändras. Dessutom är en låt som Ghost Of The Sun alldeles för bra för att inte komma med på listan.

Avlutar soldelen av listan med brittiska SYLOSIS och en fin riffstorm i Behind The Sun från senaste skivan "Monolith".



-Pausfilm-
Ja, fy fan säger jag bara.

Jag har lätt för att bli nostalgisk. I synnerhet när det gäller METALLICAs tidiga material. Lyssna bara på Jump In The Fire och försök att inte småle. Naiviteten, den otyglade entusiasmen, Hetfields pubertala röst - ja, det går ju inte att motstå.

Jävligt fult typsnitt GOJIRA använder sig av. Jag har inte tänkt på det innan, men nu kan jag inte sluta tänka på det. Desto mer lugnande att musiken inte är lika dålig som omdömet vid val av typsnitt. Liquid Fire från otroligt prententiöst betitlade "L'Enfant Sauvange" är nämligen otroligt bra.



Som en monolit av tysk obändighet har KREATOR kört sitt race sedan tidernas begynnelse. Till och med i en relativt långsam och episk låt som From Flood Into Fire lyckas Mille låta lite småilsk.


Internal Fire från "Reinkaos" av DISSECTION. Fy fan, detta är ju bara så bra!




Ja. Ja kunde inte avhålla mig från att ta med ytterligare en låt från britterna. Till på köpet från samma skiva som innan. Låten Quest For Fire är ju inte den bästa låten i bandets diskografi, men den har sin charm tycker jag.


När THE DILLINGER ESCAPE PLAN släppte "Miss Machine" var det nog en del som höjde på ögonbrynen. Mest för att skivan bjöd på ganska lättillänglig musik. För visst är den det, men det betyder ju inte att den inte är bra. Jag gillar psykbrytspopiga Setting Fire To Sleeping Giants som jag valt till listan just för att den är så mångfacetterad.



Jomenvisst, lite Ozzy på det. Fina och skönt tunga Fire In The Sky från "No Rest For The Wicked".









Ni visste nästan att den skulle komma eller hur? March Of The Fire Ants från atlantabandets debut "Remission". Den är bara så bra och ja, udda att det är svårt att inte gilla den, haha!

På "rEVOLVEr" var THE HAUNTED så ursinnigt starka. Dolving tillbaka i bandet, låtarnas standard väsentligt hög, produktionen episkt bra. Fire Alive är låtvalet. Dyrka.

Avslutar med ett nyupptäckt band för min del - SOLITUDE. Det är metalcore men med aningens bättre riff än standardbandet inom denna subgenre där många anser sig kallade men få borde ha blivit utvalda egentligen. Light The Fire.

Med detta önskar vi en trevlig helg!

/Martin

måndag, juni 17, 2013

Copenhell 2013, en recension

Jag hade aldrig varit på Copenhell tidigare men kunde naturligtvis inte låta bli att åka när KING DIAMOND visade sig göra sitt första gig på hemmaplan sedan 2006. Sagt och gjort, biljett köptes och väntan påbörjades. Jag åkte bara på lördagen, jag är för trött för att stå och slösa dagar på festival där jag intehar så många band jag vill se och fredagen boastade inte mycket för mig även om jag gärna sett GHOST och BETWEEN THE BURIED AND ME. Lördagen inleddes dock svinstarkt för min del med ACCEPT. De fick bara en timme, men det var en sån benknäckartimme att man knappt kunde stå upp efteråt. Breaker och Losers and winners var bäst, tveklöst.

 


Efter Accept knatade jag bort till nästa scen för att se NEWSTED, det var Jasons första gig i Danmark sedan uppbrottet med Metallica och det var ett välkommet återvändande. Musiken är inte märkvärdig mer än att den är tung, låter bra och svänger grymt. Hans egna favorit sades vara Long time dead men jag gillade King of the underdogs bäst. Och Whiplash, såklart. Bäst att kolla upp den där EP'n han mumlade om.



Efter Newsted såg jag några låtar med SABATON, mest för att SNOWY SHAW spelar trummor. Jag kan verkligen inte med musiken så jag försvann snart bort till pizzatältet istället dock. Lite tokjävlaösregn efter detta slog ned stämningen en smula men exakt när TESTAMENT gick på scenen tittade solen fram igen. Det är ju helvete vad bra de är, ständigt och jämt. Dock så tappade de bort sig så hårt i Native blood att Chuck Billy stoppade låten och startade om den, det var ganska roligt att se och alla i bandet skrattade hårt åt fadäsen. Bästa låten för min del var True american hate, den är tveklöst en av de styggaste alster de någonsin åstadkommit.



Lite mer väntan efter Testament men sen jävlar rasslade det igång. DOWN med en Phil Anselmo i högform sparkade sån stjärt att man blev alldeles öm. Han passade på att tycka till lite nedsättande om band som SKID ROW och MOTLEY CRUE dessutom, kanske med en glimt i ett öga, kanske inte. I sista låten Bury me in smoke dök det plötsligt upp massor av folk på scenen och vips stod alla medlemmarna i Down och bara sjöng medan Eric Peterson, Gene Hoglan och Alex Skolnick från Testament tagit över instrumenten och avslutade låten. Det var jävligt häftigt att få se på en scen må jag säga. Bilden säger kanske inte så mycket men det var exakt så det såg ut.



Efter Down äntrade GOD SEED den mindre scenen, det var tvättäkta ondska som serverades courtesy of herrarna King Ov Hell och Gaahl. Grötigt ljud bjöds det på tyvärr, men det var bara att framhärda för det var en bra spelning i övrigt. Man kan inte gå fel med Alt liv.


Och till sist, Kungens hemvändande. Han körde i princip samma låtlista som på Sweden Rock förra året men hade stuvat om det en smula och bytt ut Halloween mot Evil. Setet flöt lite bättre och han sjöng lite bättre, man märker att han börjar bli väldigt säker i rösten nu. At the graves var fenomenal igen, Voodoo var fantastisk och Evil satt som en smäck. Måtte han snart komma tillbaka igen, och då gärna inomhus på typ Amager Bio. En bonus var att Phil Anselmo tog sig en promenad i fotodiket i tredje låten, och när jag sträckte fram handen för att hälsa så flinade han bara och drog tag i mig och gav mig en bamsekram. Han hade nog druckit vuxenläsk, men det var väldigt trevligt iallafall!





Mitt första Copenhellbesök blir inte det sista. Jag visste inte det förrän jag stod där, men jösses vad jag saknat detta lilla formatet, den intima känslan med kanonband på små scener och inte en endaste människa som bara var där för "vara på festival". God stämning, hygglig mat och massor av toaletter, nej - detta var sannerligen inte mitt sista besök. Tak skal I ha Copenhell, vi ses i 2014!


(ögonblicket då King tittade rakt in i min kamera och jag fick kramp i ren lycka)

/Alex

Featured Post

Fredagslistan 2017, vecka 50: Vinter

Gott folk! Jag bryter av lite från våra senaste fredagslistor med årsbästalistenomineringar och kör en lista på temat vinter! Tidigare i...

Populära inlägg