Fredagslistan 2018, vecka 50 - Årsredovisning del 1

Goder afton!

Så blev det återigen fredag och därigenom ska vi ha fredagslista som seden påbjuder. Jag har ju varit smått frånvarande under en period på grund av mastodontförkylning utan dess like men Martin har likt en outtröttlig furie hållit årsbästa-fanan högt under tiden. Hurra för det! Idag ska vi plöja igenom mina tretton första favoriter (utan inbördes rangordning) och fler lär tillkomma innan året är till ända. Vi hugger in!

NECROPHOBIC får den äran att börja med sin utmärkta dödsmetallsmocka "Mark Of The Necrogram". Skönt 90-talssväng utlovas.

Härnäst 1914 som jag upptäckte då jag snöade in på musik med första världskriget som tema. Deras "The Blind Leading The Blind" har gått varm sedan dess.

HAMFERD är ett gäng depressiva isländare som med fullängdaren "Támsins likam" skrev in sig i undertecknads hjärta tidigare i år. Episk doom deluxe!

Sedermera HARAKIRI FOR THE SKY, som förutom att vara ett ypperligt liveband även släppte hjärtekrossande skivan "Arson".

Ett band jag håller högt på grund av mixen av spretighet, noiseinslag och kompromisslöshet är THE BODY. Deras "I Have Fought Against It, But I Can't Any Longer" är i mitt tycke svagare än exempelvis "No One Deserves Happiness" från 2016 men med tanke på hur hög lägstanivån är hamnar de på en solklar årsbästanominering likväl.

Har man inte hört SLEEPs "Holy Mountain" från 1992 har man inte hört doom brukar jag säga. "The Sciences" är ytterligare ett mästerverk från detta allstarband.

OUR PLACE OF WORSHIP IS SILENCE är ett bandnamn som jag gärna hade kapat med hälften i valfri riktning men det förtar verkligen inte storheten i "With Inexorable Suffering". Brutal black metal i sitt esse.

Dödsbandet TOMB MOLD släppte förra året finfina "Primordial Malignity" och följer i år upp med minst lika klockrena "Manor Of Infinite Forms".

Så till en ny bekantskap, portugisiska GAEREA som med "Unsettling Whispers" spelar dödsmetallbrallorna av vem som helst. Helt klart ett band att hålla ögonen på framgent.

PORTAL är djupt nere i de experimentella träskmarkerna där Chthulhu och andra härligheter dväljs. Deras "Ion" är verkligen en skiva att sätta tänderna i när man vill ha en episk resa rakt ner i underjorden. Det vill säga allt som oftast.

Mitt gamla favvoband ANAAL NATHRAKH släppte i år en skiva som jag först inte visste hur jag skulle ställa mig till. Det är inte deras bästa men "A New Kind Of Horror" växer med varje lyssning och kniper förstås en nomineringsplats.

ASEITAS är ett band som fortfarande är osignat men min gissning är att de inte kommer att vara det länge till. Fullängdaren har samma namn som bandet och bör kollas upp å det snaraste om man har en dragning åt hardcore.

Avslutningsvis för denna runda blir KRIEGSMASCHINE som med skivan "Apocalypticists" verkligen visar var det polska black metal-skåpet ska stå. På bästa plats i finrummet.

Med detta önskar jag en god helg och säger på återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2018, vecka 50 - Årsredovisning del 1

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång V

Gott folk!

Vi börjar närma oss slutet av de skivor som jag vill nominera till min årsbästalista - detta är faktiskt det sista nomineringsinlägget - men jag kan lova er att det finns en hel del rejält omskakande och nattligt ljuv musik bland de skivor som finns kvar.

Vi kör!

"Támsins Likam" av HAMFERĐ

Redan från första lyssningen så kände jag med varenda cell i kroppen att "Támsins Likam" är ett av 2018 års absolut starkaste och mest känslomässigt drabbande album.

I min recension av skivan på WeRock skrev jag att Det ligger något uråldrigt över det uttryck som finns på skivan. Att bandet väljer att sjunga på färöiska ha såklart en hel del med detta att göra, men här finns en djup känsla av att stå ute i den färöiska naturen och känna århundradenas historia. Det är både djupt skakande och tröstande på samma gång.

Jag har gång efter annan återkommit till skivan under året, och varenda gång har jag försänkts i ett till det närmaste sakralt tillstånd. Jag har tappat tidsuppfattningen, och flera gånger har kollegor på jobbet fått ropa på mig flera gånger för att jag skulle uppmärksamma att de ville mig något då jag gått bort mig i skivan. 

"The Wheel" av SLAEGT

Årets klart fulaste albumomslag speglar tack och lov inte musiken som återfinns på skivan. SLAEGT tillhör den nya vågen danska band som sannerligen har fått mig att omvärdera grannlandets metallscen fullständigt. 

Med en helvetiskt himlastormande vurm för gammeldags heavy metal fogar SLAEGT till en hel del riktigt sympatisk black metal för att skapa något verkligt intressant med sin musik. Det är underhållande från första till sista ton. 

"Mörkrets Tid" av SVAVELVINTER

Bakom namnet SVAVELVINTER står Christian Älvestam som de flesta känner igen som tidigare sångare i SCAR SYMMETRY med rent sjuklig  bredd i sitt vokala register. Och låt mig säga, han gör mig inte besviken med detta väldigt imponerande album som baseras på Erik Granströms romansvit "Krönikan om den femte Konfluxen". Granström har för övrigt skrivit texterna på plattan, vilket verkligen ger en extra dimension till musiken. 

Genremässigt är detta melodisk death metal - en genre som ju har en, ska vi säga, diger bandmängd. Men SVAVELVINTER levererar på så många plan att det hade varit tjänstefel att inte nominera plattan. 

/Martin

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång IV

"The Shadow Theory" av KAMELOT

Jag ser att "The Shadow Theory" inte får speciellt högt betyg på Metal Archives, men det struntar jag blankt i som ni förstår. Jag har återvänt, oroväckande(?) ofta till den här väldigt episka, progressiva och på alla möjliga sätt fullmatade powerplattan under året. Jag uppskattar framför allt just det episka anslaget som är genomgående i så mycket av KAMELOTs musik. Plus att bandet strösslar givmilt med oerhört fina melodier. En i det närmaste perfekt höstplatta.

"Sometimes The World Ain't Enough" av THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA

Om jag hade haft körkort och bil så hade den här plattan varit mer än självskriven som bilkörarmusik. Nu går den att uppskatta även om du väljer att ta dig fram på annat sätt, eller helt enkelt sitter still. "Sometimes The World Ain't Enough" är den mesta feelgoodplattan bland de skivor som jag har valt att nominera till årsbästalistan. Det spritter och skuttar om bandet som sannerligen verkar att ha haft minst lika kul under inspelningen av denna skiva som under föregångarna. Och ja, Björn Strid sjunger bättre än någonsin.

"The Burning Cold" av OMNIUM GATHERUM

Finländarna i OMNIUM GATHERUM hör till det antal band som alltid får mig att lyssna lite extra uppmärksamt, och som oftast får mig att stampa takten med minst en fot under lyssningarna. På "The Burning Cold" lyckas de med mer än så, då inspirationen sannerligen verkar ha flödat till mer än vanligt. Patenterade finska bölande slingor, episkhet och ett satans driv gör att "The Burning Cold" är en i stort sett oavbruten lyssnarfröjd.

"Ossuarium Silhouettes Unhallowed" av HOODED MENACE

Mer finskt bjuckar HOODED MENACE på i sin oerhört murket sympatiska dödsiga doom. "Ossuarium Silhouettes Unhallowed" släpptes i början av året och har varit en trygg och stadig följeslagare under hela året för mig. Jag älskar verkligen hur det här bandet med finess och engagemang håller intresset uppe för sin musik genom hela skivan.

"Mire" av CONJURER

Brittiska CONJURER som vi har skrivit en del om på bloggen lyckades svara upp mot alla mina förväntningar med sin debutskiva. Och jag hade nästan sjukligt uppskruvade förväntningar på "Mire" efter att jag lyssnat på "I" som kom 2016. Den rent ljuvliga spretigheten som CONJURERs musik präglas av kan kanske förvirra en del, men de har sina pålar djupt nerkörda i sludgemyllan vilket gör att de känns trygga ändå. Tro nu inte att de är genrekonformistiska för det - det här bandet går helt sina egna vägar.

/Martin

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång IV

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång III

"Down Below" av TRIBULATION

TRIBULATION har gått från klarhet till klarhet, och även om jag inte förbehållslöst har dyrkat bandet alla gånger, så har de alltid fascinerat med både sin musik och sin scenshow. Jag vet att "Down Below" kommer att dyka upp på väldigt många årsbästalistor, och det av en god anledning: låtskriveriet. Att "Down Below" verkligen inte är fylld av komplicerade låtar må vara hänt, men stämningen och känslan av avskalad mörkerdyrkan är så oerhört påtaglig på den här plattan. 

"Arson" av HARAKIRI FOR THE SKY

Den här såg ni kanske komma? Ett favoritband för inte bara mig, utan även Susanne levererar den här österrikiska duon verkligt känslosam post-black metal. Jag skrev i min recension av plattan att Det finns en hel massa helt underbar musik på ”Arson”. I snart sagt varje låt så finns det partier som skickar ilningar genom kroppen, och jag tänker fler gånger än en på att jag är så glad, ja tacksam, för ett band som verkligen vågar släppa fram känslor på detta sätt – och som dessutom har hantverksskickligheten att göra det. Jag har återvänt till plattan ganska mycket under året, och det har varit ett kärt återseende varje gång. 

"The Banished Heart" av OCEANS OF SLUMBER

Min kollega på WeRock, Fredrik Sandberg, skrev om "The Banished Heart" att här finns det onekligen väldigt mycket känslor, allt från nattsvart sorg, krypande desperation och gnagande ångest till bitterljuv längtan och skir romantik. Spännvidden på uttryck är precis som på föregångaren ”Winter”, en av 2016 års bästa plattor, monumental.

Och det är omöjligt att inte hålla med. För oss som älskar spretig musik där känslorna får fritt spelrum är OCEANS OF SLUMBER verkligen ett band att återbesöka ofta. 

/Martin

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång II

Gott folk!

Dags för att avslöja ytterligare en skiva som i allra högsta grad är aktuella för en plats på min årsbästalista över 2018! Är ni beredda?

Vi kör!

"A Complex Of Cages" av BARREN EARTH

Har ni följt bloggen ett tag så vet ni att finska BARREN EARTH hör till en skara band som jag skrivit om flertalet gånger. När bandet släppte senaste skivan i slutet av mars så var jag inte ensam om att ta fram superlativen, då "A Complex Of Cages" minst sagt är imponerande. Med färöiske Jón Aldarás inträde i bandet har BE växlat ut till ett rent episkt förträffligt band som i låt efter låt får mig att kippa efter andan.

Fortfarande så upptäcker jag små detaljer vid varje lyssning av skivan, och det brukar vara ett tecken på att skivan håller hög kvalitet.

Jag skrev i min recension av skivan att som helhet betraktat är ”A Complex Of Cages” en fruktansvärt stark lyssnarupplevelse. Variationsrikedomen gör ju sitt till, och jag upplever att BARREN EARTH oftast har jobbat igenom varenda låt så att den känns färdig. Deras kärlek till dynamik uppskattar jag också. De är inte rädda för att ta tid på sig och bygga upp, som i till exempel Zeal som i slutet är ett frustande monster till låt.

/Martin

Barren Earth - A Complex Of Cages

Fredagslistan 2018, vecka 47: Årsbästalistan 2018 - de nominerade!

Gott folk!


Det är dags att ta bladet från munnen och berätta vilka makalösa skivor som kan komma ifråga för min personliga årsbästalista 2018. Det kommer att bli en hel del inlägg om detta den närmsta tiden, så det kan löna sig att besöka bloggen på andra dagar än fredagarna framöver!


Vi kör!

"The Offering" av BOREALIS

Lite av en no-brainer att den här skivan dyker upp, då jag har dyrkat kanadensiska BOREALIS ända sedan Susanne tipsade mig om bandets existens. "The Offering" är en ljuv, mustig och inte så lite 80-talsnickande skiva som jag har återvänt till oroväckande mycket under året. I min recension av skivan så var jag något njugg i betygsättandet - den fick 7/10 - men jag inser att jag borde ha satt en betygsåtta. Det finns vissa låtar som inte hade fått sin hemvist in corpore när jag recenserade - nu är läget ett annat. I min recension skrev jag att låtar som Second Son, The Devil’s Hand, Scarlet Angel, Forever Lost och The Ghosts Of Innocence som samtliga bjuder på fullständigt magisk musik. Avslutande Ghosts Of Innocence är en hisnande uppvisning i känsla och mäktighet, The Devil’s Hand har en oerhört fin uppbyggnad och Scarlet Angel ett tungt sväng som jag älskar.

"Currents" av IN VAIN

Det som IN VAIN excellerar i är dels låtskriveriet, men också hur påtagligt skickliga de är på att försätta lyssnaren i olika känslostämningar. Varenda låt känns helt ärligt menad och  fyller sin plats på skivan på ett självklart vis. Musiken känns både välbekant och samtidigt utmanande – ett signum på den kvalitetsmusik som exempelvis BORKNAGAR och LEPROUS har skämt bort oss med under de senaste åren. IN VAIN har verkligen lyckats med att ta element från olika genrer och göra något eget av det. Som lyssnare känner jag mig under lyssningen både väl omhändertagen, men också svårt ansatt. Graden av angelägenhet i IN VAINs kommer verkligen fram på ”Currents”.

Så skrev jag i min rent lyriska recension av "Currents" på WeRock, och jag höll sannerligen inte igen på betyget utan drämde till med en betygsnia. Detta kan vara en av de mest episka skivorna jag hört på hela året, och det borde inte förvåna någon att jag har med den som nominerad då jag är svårt anfäktad av episk metal, haha!

"Heirs Of Sisyphus" av GUTTER INSTINCT

Låtskriveriet har verkligen växlat ut. Varenda låt är fint sammansatt, och ”Heirs Of Sisyphus” vinner på att bara ha 8 låtar, för nu känns skivan som en rungande, effektiv smocka där du som lyssnare inte tillåts hämta andan. Redan från första låten, Satan Within sätts tonen. Förresten är just inledningen på den låten så helvetiskt episkt mäktig att ni kommer ramla av stolen.

Det här kan vara en av de bästa death metalplattorna som släppts under året. Jag har alltid gillat GUTTER INSTINCT för att de känns som ett alltigenom ärligt och genomarbetat band som verkligen har ambitioner med vad de vill göra med sin musik. "Heirs Of Sisyphus" har sannerligen inte gett mig skäl att ändra den uppfattningen.

Där har ni det - 2 timmar och 43 minuters bängbra metal att förgylla helgen med.

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 47: Årsbästalistan 2018 - de nominerade