Om Martin hade en RUSH-vecka förra veckan så blir det GENTLE GIANT för hela slanten hos mig denna veckan. Nej, det är inte norsk black metal eller sporadisk grindcore, det är den allra vackraste progrocken man kan tänka sig. Jag hade ynnesten att lära känna bandets musik för många herrans år sedan och kärleken sitter i även om de inte spelar ihop längre.
Eller jo, det gör de ju till en liten del. Runt 2007-08 startade ett coverband kallat Rentle Giant vilket även inhyste två ex-medlemmar: Gary Green (gitarr, sång) och Malcolm Mortimer (trummor). Gary var permanent medlem i bandet emedan Malcolm endast spelade på den oöverträffade plattan Three Friends från 1972. Så skrev vi 2009 och ytterligare ett tillägg gjordes till line-upen - den närmast mytomspunne originalkeyboardisten och sångaren Kerry Minnear. Nu började det även dyka upp lite youtubeklipp på denna fantastiska uppsättning musiker som även bytte namn till just THREE FRIENDS. Totalt sju personer i bandet och om man blundade gick det att tro att det var Gentle Giant man lyssnade på.
Härnäst i kedjan av fantastiska händelser var att de blev bokade till Göteborg. "Göteborg", säger nån, "det svenska bakvattnet?". Ja. En i sanning värdigt musikintresserad person på Musikens Hus som älskade Gentle Giant bestämde sig för att om de skulle spela någonstans så skulle det vara hos honom. Den tjugofjärde april 2009 körde så jag och två vänner upp till feskekörkaland. Musikens Hus är inte stort, men denna kväll kändes det gigantiskt. På min Three Friends-vinyl har jag nu personliga hälsningar från tre medlemmar ur ett av mina absoluta favoritband. Jag har fått höra musik live jag aldrig i HELVETE trodde jag skulle få höra. Få konserter har påverkat mig mer än denna gjorde.
Jag passade naturligtvis på att....eh....be en vän, ja det säger vi, en vän, spela in konserten på med ljud och bild eftersom detta troligtvis aldrig skulle hända igen. Mycket riktigt så blev denna uppsättningen av bandets tredje konsert ihop också en av de sista med sagda Kerry Minnear som snart lämnade igen. Det visste dock naturligtvis ingen då och när han sjöng Think of me with kindness med sin vackra ljusa röst var det inte ett öga torrt i lokalen.
Konserten blev dessutom den sista gången jag träffade en gammal vän som hastigt lämnade oss någon månad efteråt. En av de där "gamla skivsamlarhårdrockarna" som jag nu själv blivit, en av de som format mig och mitt sätt att lyssna och ta till mig olika sorters musik. En hälsning till dig Mats, det var en ynnest att få dela din sista spelning med dig. Good times, indeed.
Översta klippet filmades uppe vid mixerbordet, men det nedre klippet ser ut som min...jag menar min väns film. Se, lyssna, ät wienerbröd och njut!
/Alex
Martin Bensch, Susanne Johansson, Andreas Johansson, Oskar Svensson, Hjalmar Beronius och Oscar Klang skriver om musik som kräver hängivenhet: allt från den melodiösa metallen till den hårdaste grindcoren, så om du gillar pop är detta inte sidan för dig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Featured Post
Fredagslistan 2024, vecka 51: Susannes årsbästa
Ohoj. Då har turen kommit till mig och min årsbästalista. Jag får säga att det här året har det varit knivigt. Inte för att det har släppts ...
Populära inlägg
-
Denna nostalgitripp tillägnas alla som minns videobandsmärket BASF. Jag var dryga sju år gammal och tv-tablån gjorde gällande att SVT skulle...
-
Gott folk! Det har blivit dags att ta fram de tunga kanonerna och gotta ner sig i band som har djur i sina namn. Att vi inte kommit på att...
-
Godmiddag! Igår publicerades årsbästalistorna på Werock.se . Jag tycker verkligen att ni ska gå in och ta er en titt på mina medskribent...
1 kommentar:
Fan vad bra och värdigt du skriver både om konserten och vår saknade vän Mats
Skicka en kommentar