Nu har den första snön kommit in över oss i Skåne. Detta har naturligtvis resulterat i inställda tåg och trafikolyckor. Samma skit, nytt år. Därför tänkte jag att det var lämpligt att köra lite black metal med snö och bitande iskyla som tema. Jag har medvetet valt bort de svenska banden Sportlov och Istapp så inga arga mejl om det tack. Vi kör igång direkt.
Listan hittar ni här och längst ner i inlägget.
Carpathian Forest - "The Frostbitten Woodlands of Norway", (Fuck You All!!!! (Caput Tuum in Ano Est), 2006, Season Of Mist).
Vi börjar starkt i Norge. Nattefrost och hans kamrater har manglat ut sin thrashiga variant av norsk black metal i många år nu och frågan är om de någonsin kommer att slå denna skiva? Jag vet att många tycker att bandet är något av ett skämt pga konsertvideon som släpptes för ett antal år sen men ser man bortom detta är det kompetent mangel. Jag tycker också Nattefrost är bra på att variera sin sångstil. Extra plus för den lite läskiga synthen.
Sorcier des Glaces - "(To the) Snow-Crowned Mountains", (North), 2016, Obscure Abhorrence Productions).
Vi kör vidare med lite frostbiten kanadensisk svart metall. Bandet har hållit på länge och som både omslag, logotyp, bandnamn och låttitel avslöjar handlar det till stor del om musik som besjunger köld och snö. Ganska atmosfäriskt och kanske inte så ondskefullt men ganska fint. Sorcier des Glaces betyder alltså istrollkarl på franska.
Glaciation - "La mer, les ruines", (Sur les falaises de marbre), 2015, Osmose Productions).
Detta franska band fick jag upp ögonen för genom att Neige har varit medlem. Jag gillade deras första ep 1994 som helt enkelt gick ut på att försöka spela nostalgisk norsk black metal som den lät år 1994. Bandet kämpade vidare och släppte detta album. Här har vi en låt som inte handlar om berg utan istället havet. Jag som har hört ganska mycket fransk black metal och ett antal band som Neige har varit involverad vet ungefär vad jag förväntar mig. Atmosfärisk lite post-black metal av bästa snitt. Måste tillägga att jag verkligen gillar gitarren som flippar ur lite grann. Läste lite om bandet och det verkar ha uppstått någon sorts Batushka-situation med medlemmar som registrerat band som deras och spelat in material osv. Inget jag orkar gräva vidare i men drama ska ju alltid finnas.
Immortal - "Nebular Ravens Winter", (Blizzard Beasts), 1997, Osmose Productions).
Tillbaka i Norge och de anrika gubbarna Abbath och Demonaz i Immortal. Här är de visserligen förstärkta av Horgh på trummor men i min bok är det egentligen bara två medlemmar i detta band. Immortal har alltid funnits med i den norska black metal scenen men lite på snedden. De har byggt en egen värld, Blaskyrkh, som de ganska ofta sjunger om. Ett evigt kallt rike. Musikaliskt är det väl här någonstans kring denna skiva de tappar gnistan. Abbath kväker på och riffen är elaka. Produktionen låter också som att man stoppat in allting och kört genom en kompressor. Jämntjockt och lite dödsigt.
Mayhem - "Freezing Moon", (De Mysteriis Dom Sathanas), 1994, Deathlike Silence Productions).
Vi avslutar denna lista med det mest klassiska black metal band som existerat. Kanske i konkurrens med Bathory och Burzum framförallt när det gäller kontroverser. Det är inget jag tänker skriva om. Jag kan bara konstatera att varenda gång jag lyssnar på denna skiva inser jag att det är den ultimata black metal skivan. Ingen skiva ger mig samma rysningar och fångar samma stämning. Det är unikt på alla de sätt. På ett sätt är det sorgligt att allt mitt lyssnande bara är med förhoppningen att jag ska lyckas höra någon skiva som ger mig samma känsla som DMDS. Det kommer förmodligen aldrig ske men jag ger aldrig upp hoppet. Den som ogillar denna skiva gillar nog inte black metal. Och om ni inte aktar er kommer nog Gehennah att ringa The Metal Police.
Det var allt från det köldbitna och snöiga Nordvästra Skåne för idag. Listan hittar ni här.
/Oscar K.
