Fredagslistan 2020, vecka 26: It's summer, motherfuckers!

Gott folk!

Den extrema värmen har svept in över Helsingborg, och jag gör imorgon min sista arbetsdag innan min semester börjar. Såklart kör jag sommartema!

Vi kör!

Detta band från Uppsala har jag bara lyssnat på sporadiskt, men det är sannerligen inte svårt att gilla den progressiva extrema metal som bandet har kört på sedan början av sin karriär. Framför allt gillar jag Teddy Möller på sång som jag lyssnat mer på i ett av hans andra band - ONE HOUR HELL.

Nu blir det betydligt smörigare! BATTLE BEAST brer tjockt med smör i låten Endless Summer från senaste plattan. Här måste man vara på rätt humör, kanske ha druckit en god öl eller flera för att riktigt gå igång, men för egen del så tycker jag att denna låten är så sjukt charmig även med bara en alkoholfri i kroppen, haha!

Jag har ingen relation till CELTIC FROST, och hade de inte haft en låt som heter Eternal Summer så hade de inte kommit med i veckans lista, det kan jag säga! Den här låten har dock en primitiv charm som jag uppskattar.

Den grekiske gitarrfantomen kan inte bara shredda, han kan skriva riktigt smöriga låtar också! Summer Days från hans andra skiva "I Am The Fire" är en sådan. Kolla bara in en av verserna - July mornings were everything
To wash away the April rain
All those summer songs on the radio
We danced the nights away. Ja, ni fattar eller hur? Å andra sidan så funkar låten helt okej. Jag har hört betydligt värre den senaste tiden (se FALCONERs senaste). 

Jag har lyssnat på en nästan oförsvarlig mängd musik av VAN HALEN under mina år. Jag vet inte exakt hur det startade, men det kan ha varit så att ett lokalt coverband spelade Jump under en konsert på min högstadieskola som tände elden. Sedan såg både jag och en av mina bästa vänner, Anders, till att hålla den elden brinnande. Jag gillar David Lee Roth plattorna, men uppskattar Sammy Hagar-eran mer med skivor som "5150", "For Unlawful Carnal Knowledge" och den efterföljande liveplattan "Van Halen Live: Right Here, Right Now" som jag dyrkade, och än idag gillar extremt mycket. Visst Summer Nights är en ganska smörig låt, men den har fint gitarrspel, såklart!

Blir en bonuslåt denna vecka - THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA är ren sommarmusik för mig. Svänget, spelglädjen får mig att vilja dricka öl, höja volymen och bara trivas! Och det är exakt det jag kommer göra de tre kommande veckorna, förutom att leka med barnen, umgås med min fru, sova länge, läsa och allmänt götta mig. Vi återkommer med nya eskapader i början av augusti! 

Ha det fint!

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 26: It's summer, motherfuckers!

Fredagslistan 2020, vecka 8: Diverse osorterat

Gott folk!

De gångna 2 veckorna har jag vid sidan av mitt recensionslyssnande lyssnat ganska planlöst på en del nytt och en hel del gammalt. Därför blir veckans fredagslista därefter.

Vi kör!

Såklart dyker PSYCHOTIC WALTZ upp i listan. Jag är djupt imponerad av det här bandets musik som jag tycker lämnar mig med känslan av att jag vill ha mer av den hela tiden. Det går sannerligen att sjunka ner i tonerna som skapas av det här bandet. Svårt beroendeframkallande!

Hamnade i en grav TNFO-period under den här veckan! Ja, de har ju släppt nytt material, och nästa vecka kommer ju hela skivan, men ni får stå ut med att jag envisas med att peta in Jennie som ju är så satans bra! Sånt underbart tillbakalutat sväng, en helt underbar refräng, och sticket är ju hårresande ljuvligt!

Det här bandet lirar någon sorts punkig post metal som jag gillar skarpt i vissa delar. Jag hittade bandet på Bandcamp för 2 år sedan kanske, och blev till mig över Great Falls Beyond Death. I veckan så väcktes suget efter låten igen, och ja, den håller än.

Jag tycker att KVELERTAK kan slira lite hit och dit i kvalitet. Under en period tröttnade jag helt på bandet. Men när de får till det, då brukar de vara helvetiskt bra. Som på Båtebrann från nya "Splid" som svänger på ett helt underbart sätt. Den har också fina sångharmonier, och ett otroligt snyggt gitarrsolo.

Avslutar med en klämkäck dänga av DIALITH som jag knarkat ner mig nästan oförsvarligt mycket på under de här månaderna. Jag verkar inte kunna få nog av det här bandets rent episka symfoniska power metal, och jag tänker inte ge mig - helt uppenbarligen - förrän alla gör mig sällskap i dyrkande av detta band, haha!

Ha en fin helg!


/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 8: Diverse osorterat

Fredagslistan 2020, vecka 2: Nytt och noterbart!

Gott folk, välkomna till Fredagslistan 2020!

Ett år har passerat, och ett nästan helt nytt ligger framför oss - jag skulle tro att 2020 blir ett lika fint musikår som förra året, då min promotioninkorg redan har ett antal skivor som är svinbra. Jag kan inte helt släppa 2019 riktigt än dock. Det finns några låtar i veckans lista som är från skivor som inte är helt nya, men likväl noterbara.

Vi kör!

Ytterligare ett band från vårt fantastiska grannland i öster, Finland. Denna duo har tagit god tid på sig att göra skiva nummer två, mest beroende på att rättigheterna till bandnamnet var under dispyt, och att Tuomas Saukkonen valde att göra annan musik också i WOLFHEART. Men jag är så oerhört glad att vi nu får ny musik av DAWN OF SOLACE för helvete vad bra detta är! Jag har skämt bort öronen hela veckan med den kommande skivan, "Waves", som bjuder på en otroligt fin och melankolisk musikalisk vandring. Tycker ni Lead Wings är bra så kommer ni gilla hela skivan, det lovar jag.

Sen på bollen när det gäller FIRELINK som är en skrattretande bra duo som har en viss besatthet av spelet Dark Souls. Hade kunnat bli hur lamt som helst. Om inte musiken hade varit så satans bra! Atmosfärisk black metal säger inte omslaget, men det är vad FIRELINK lirar. Med tunga drag av rent röj.

Det här bandet fick jag vetskap om genom min gode vän Mats Manhammar, en person som har grym koll på power metal. DIALITHs symfoniska variant av power metal, ja den är riktigt bra. Krista Sion på sång är det som gör det här bandet till något extra. Jämförelsen med exempelvis EPICA som en recensent gjorde kan jag inte uttala mig om alls - det DIALITH gör är så bra att jag inte ens blir sugen på att kolla upp holländarna. Quiver Of Deception har ett rent episkt anslag, med en kort men satan så stark refräng. Faktum är att jag måste utfärda en varning - detta är i det närmaste beroendeframkallande bra musik.

Divinyls får mig att längta intensivt tills dess att jag får promon till THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRAs kommande "Aeromantic". Just nu tycks det som om ingenting som Björn Strid är med i är dåligt. Jösses så han dominerar! Det som jag gillar mest med Divinyls är de sinnessjukt snygga bakgrundsstämmorna, den skrattretande glädjen i svänget, och det helt uppenbara faktumet att samtliga i bandet älskar att lira den här typen av musik. De gör det bättre än de flesta.

Ett verkligt titaniskt band inom doomen - MY DYING BRIDE. Det jag hör i Your Broken Shore får mig att längta efter kommande skivan och faktiskt kolla in bandet mer. Kanske blir det som när jag kollade in PARADISE LOST? I vilket fall är den här låten en mäktig uppvisning i doom med dödsmetallinslag med en oerhört imponerande produktion.

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 2: Nytt och noterbart!

Fredagslistan 2019, vecka 27: Summer motherfuckers!

Gott folk!

Jag är inne på min andra semestervecka från lönearbete, och ni kan ju tänka er att vilopulsen är mer eller mindre jämn, förutom när jag ska stoja med barnen. Jag njuter helt enkelt av att bara vara ledig, och kunna göra i stort sett vad jag vill. Vilket i stort sett brukar innebära att jag gör vad barnen vill, haha! I vilket fall - veckans lista är en ihopsamling av låtar som har den där fina somriga känslan som en kan behöva ha stundtals, framför allt som idag då regnet vräker ner i Helsingborg. Är ni beredda?

Vi kör!

Norska SPIDERGAWD vet ni ju med er sedan innan att jag verkligen gillar. Det här bandet har ett sådant helvetiskt härligt sväng att jag blir glad bara vid själva tanken på bandet. Is This Love? är en gammal favorit från bandets fjärde platta, och faktiskt den första låten jag hörde med bandet någonsin. Jag föll ju såklart som en hyvlad ulk och har älskat bandet i stort sett förbehållslöst sedan dess. Refrängen, gott folk, jag säger bara refrängen!




Satellite fick ett förfärligt antal lyssningar första dagen den fanns tillgänglig, det vill jag lova! THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA har ju blivit ett band som det är omöjligt att inte älska, i alla fall för min egen del. Spelglädjen, svänget och den självklara pondus som finns här är ju helt oemotståndligt!



Mer norskt! CIRCUS MAXIMUS har i låten Flames skapat en låt som bara skriker "lyssna på medan du kör i valfritt fordon". Och vem gillar inte den känslan? När jag lyssnar på den här låten så får jag flashbacks till sommaren 2011 då det åktes en hel del i vårt avlånga land, bland annat en hel massa till och från Göteborg då både IRON MAIDEN och Big 4 lirade bara dagarna efter varandra. Så här i efterhand framstår den sommaren som den mest metal-artade i mitt liv någonsin.

Tiden går. Jag hajade till när jag upptäckte att det var 2017 som UNLEASH THE ARCHERS "Apex" kom ut. Satan vilken fin skiva! Här blir det energi till max i The Coward's Way där hela bandet levererar på ett helt ypperligt sätt.

Jag blev lite bedrövad av att se att SPELLCASTER hade splittrats. Ett väldigt undervärderat band om ni frågar mig, vars hybrid av heavy och speed metal förtjänade fler lyssnare. Aria från bandets sista skiva "Night Hides The World" är en finfin, tempofrisk dänga med gudaskön sång. Jag blir glad och vill dricka öl när jag hör den här låten!

Bonuslåt! Ja, jag fick lite feeling och ni får helt enkelt en låt av RUSH också. The Spirit Of Radio från "Permanent Waves" från 1980 är en fantastisk låt även med RUSH-mått, inte minst för sin fina medryckande känsla.

Med det tar vi helg gott folk!

/Martin

Fredagslistan 2019, vecka 29: Summer motherfuckers!

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång IV

"The Shadow Theory" av KAMELOT

Jag ser att "The Shadow Theory" inte får speciellt högt betyg på Metal Archives, men det struntar jag blankt i som ni förstår. Jag har återvänt, oroväckande(?) ofta till den här väldigt episka, progressiva och på alla möjliga sätt fullmatade powerplattan under året. Jag uppskattar framför allt just det episka anslaget som är genomgående i så mycket av KAMELOTs musik. Plus att bandet strösslar givmilt med oerhört fina melodier. En i det närmaste perfekt höstplatta.

"Sometimes The World Ain't Enough" av THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA

Om jag hade haft körkort och bil så hade den här plattan varit mer än självskriven som bilkörarmusik. Nu går den att uppskatta även om du väljer att ta dig fram på annat sätt, eller helt enkelt sitter still. "Sometimes The World Ain't Enough" är den mesta feelgoodplattan bland de skivor som jag har valt att nominera till årsbästalistan. Det spritter och skuttar om bandet som sannerligen verkar att ha haft minst lika kul under inspelningen av denna skiva som under föregångarna. Och ja, Björn Strid sjunger bättre än någonsin.

"The Burning Cold" av OMNIUM GATHERUM

Finländarna i OMNIUM GATHERUM hör till det antal band som alltid får mig att lyssna lite extra uppmärksamt, och som oftast får mig att stampa takten med minst en fot under lyssningarna. På "The Burning Cold" lyckas de med mer än så, då inspirationen sannerligen verkar ha flödat till mer än vanligt. Patenterade finska bölande slingor, episkhet och ett satans driv gör att "The Burning Cold" är en i stort sett oavbruten lyssnarfröjd.

"Ossuarium Silhouettes Unhallowed" av HOODED MENACE

Mer finskt bjuckar HOODED MENACE på i sin oerhört murket sympatiska dödsiga doom. "Ossuarium Silhouettes Unhallowed" släpptes i början av året och har varit en trygg och stadig följeslagare under hela året för mig. Jag älskar verkligen hur det här bandet med finess och engagemang håller intresset uppe för sin musik genom hela skivan.

"Mire" av CONJURER

Brittiska CONJURER som vi har skrivit en del om på bloggen lyckades svara upp mot alla mina förväntningar med sin debutskiva. Och jag hade nästan sjukligt uppskruvade förväntningar på "Mire" efter att jag lyssnat på "I" som kom 2016. Den rent ljuvliga spretigheten som CONJURERs musik präglas av kan kanske förvirra en del, men de har sina pålar djupt nerkörda i sludgemyllan vilket gör att de känns trygga ändå. Tro nu inte att de är genrekonformistiska för det - det här bandet går helt sina egna vägar.

/Martin

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång IV

Fredagslistan 2017, vecka 22: Nytt och noterbart

Gott folk!

Jag tänkte att det var dags för ytterligare en titt på plattor som släpptes i en inte alltför avlägsen forntid. Maj månad ger vid handen att det har kommit ut runt 400 skivor - i alla fall om vi frågar Metal Archives - som kan komma ifråga för den här listan. Jag har valt ut 6 stycken av denna försvarliga mängd tonalitet som jag tycker är väl värda att kolla in av olika anledningar.

Vi kör!

Jag har skjutit upp att faktiskt lyssna på AVATARIUM, trots att jag har flera i min bekantskapskrets som gillar och rekommenderar bandet. Mycket, och helt oförtjänt egentligen, har mitt prokrastinerande hängt ihop med att Leif Edling är med i bandet, och jag har alltid tyckt att han är lite för seriös för min smak. Nu fattar ni ju att jag inte är sämre än att jag har omvärderat både Edling och AVATARIUM då bandet är med på listan. Senaste skivan, "Hurricanes and Halos" släpptes för en vecka sedan och den har snurrat med ganska hög frekvens sedan dess kan jag säga. Det finns en lekfullhet och stojighet i AVATARIUMs musik - och detta trots att de lirar doom - som jag verkligen faller för. Dessutom har bandet ett ess i rockärmen i Jennie-Ann Smith som fullständigt dräper med sin vokala insats.

Vi fortsätter med mer doom av det melodiska och dödssvärtade slaget. RED MOON ARCHITECT är ett band från Finland, och nu fattar ni ju att här blir det rejält med vemod och melankoli. Vi tar fram checklistan. Piano? Japp. Kvinnlig sång? Japp. Nedstämda gitarrer? Jahadå. Naturromantik? Japp! Hade det inte varit för att genomförandet på "Return Of The Black Butterflies" till stora delar är så magiskt bra så hade detta kunnat bli lite för ostigt. Nu håller sig den här finska kombon som bedrivit verksamhet sedan 2011 och släppt tre fullängdare på rätt sida skranket för att jag ska gå igång på musiken.

Jag misstänker starkt att enda anledningen till att THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA får vara med på Metal Archives är att detta är sidobandet till Björn Strid  i SOILWORK och Sharlee D'Angelo från ARCH ENEMY bland andra. För ett tag sedan gav bandet ut "Amber Galactic" som, om ni känner till bandet sedan innan, verkligen fortsätter medlemmarnas kärlek till betydligt vänare musik än vad de håller på med i sina huvudband. Är det bra? Ja, hantverksskickligheten är det ju sannerligen inte mycket fel med. Jag gillar skivan mer än förra - "Skyline Whispers" - men mindre än debuten "Internal Affairs" som kom 2012. Däremot fullständigt älskar jag låten Jennie som jag säkert lyssnat på närmre 100 gånger.

Jag kastar oss rakt över hela planeten till Australien och VOYAGER som kommer från Perth. Jag fick tips om det här bandet från Torbjörn Lie, norsk serietecknare som gjorde en fredagslista åt oss för ett tag sedan, och om det finns ett band i veckans lista som får min musikernerv i spänning lite extra så är det VOYAGER. Detta ligger så långt ifrån DIY-scenen som det bara går. Här är det precision till max, vilket gör att antingen gillar man detta eller inte. "Ghost Mile" kom ut i mitten av maj, och är en skiva med stora anspråk.

Hem till Skandinavien igen, och DIRT FORGE från Köpenhamn. Detta är helvetiskt tung och riffstinn sludge som jag tokdiggar. DIRT FORGE är en trio som bildades under releasefesten för HELHORSEs album "Oh Death" som kom 2013. Jag formligen självantänder när jag lyssnar på exempelvis Fortress Burning som har ett så självklart sväng att det är stort sett omöjligt att inte stampa takten med foten. "Soothsayer" är bandets debutskiva, och med tanke på hur bra den skivan är så ska det bli mycket intressant att se vad bandet hittar på under sin kommande karriär. Riffen är såklart i centrum, men det som jag verkligen går igång på är att medlemmarna är så sjukt samspelta med varandra. Detta plus att Alexander Kolbys sång är så helvetiskt bra!

Jag avslutar veckans lista med isländska SÓLSTAFIR som verkligen inte är ett band jag har en oreserverad kärlek till. Men likt förbannat så ger jag alltid bandet ytterligare chanser när det kommer en ny skiva. SÓLSTAFIR har mer än något annat band blivit mitt work in progress-band, för jag något i bandets musik är det som får mig att återkomma till de här minst sagt egna islänningarna. "Berdreyminn" kom ut för en vecka sedan, och har ett av de snyggaste omslagen jag sett på hela året. Själva ordet berdreyminn betyder "drömmare av framtida skeenden" och är ju en fullt rimlig titel när det gäller det här bandet. Det är också det första albumet där bandets originaltrummis Guðmundur Óli Pálmason inte medverkar på. Jag vet inte om ni läste förrförra Close Up där bandet var omslagsband, men den splittringen var tydligen inte speciellt vänskaplig. Om detta märks på skivan, ja, det får andra avgöra som är mer inlyssnade på SÓLSTAFIRs musik än undertecknad. I vilket fall så är Silfur-Refur en satans bra låt!

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 22: Nytt och noterbart

Fredagslistan 2015, vecka 26: Glada låtar

Godmorgon!

Susanne frågade tidigare om jag hade valt veckans tema som en reaktion på hennes finfina mörka midsommarlista, och nej det har jag inte. Jag kände mig bara på väldigt gott humör när jag började göra listan - jag tror att det är helgens begivenheter som fortfarande får mig att dra på smilbanden lite extra - och valde att helt enkelt bejaka detta.

Vi kör.


Jag hoppas verkligen att ni pallar med att jag lyfter in en låt från THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA även i denna fredagslista. Hela "Skyline Whispers" andas glädje, sommar och att ha det kul. Sail On  är en fin och, ja, trevlig låt som får mig att stampa takten och dra på smilbanden. Låten har ett fint driv, och jag gillar verkligen det ganska retroartade och okonstlade ljud bandet har rattat in på skivan. Björn Strid? Jo, han sjunger brallorna av de flesta även när det gäller rensången numera.





THE DARKNESS får inte högsta betyg när det gäller omslag. Frågan är om de någonsin kommer att få till  ett bra omslag, eller om de gör fula med vilje? Jag såg ju bandet i helgen, och trots att vi kör I Believe In A Thing Called Love i bandet, och trots den är en superhit så väljer jag att ta med den i listan. Varför? Ja, men den är ju så satans bra, rolig och uppskruvad på det där typiska THE DARKNESS-viset. Lyriken är av högsta pekoralklass, men jag köper den ändå då Justin Hawkins gastar hem refrängen med övertygande falsettwailande.





VAN HALEN är det ultimata partybandet. Eller var, kanske jag skulle skriva. Jo, jag vet att det var många som blev glada när David Lee Roth kom med i bandet igen, men karln kan ju för fan inte sjunga! Jag kollade in bandets senaste livesläpp för jag tänkte att det kunde vara kul att bjuda på något nytt. Men jag kunde fan inte, så det fick bli Ain't Talking 'Bout Love från "Right Here, Right Now" en skiva jag i stort sett lyssnat sönder. Hagar har så mycket mer power i pipan än Roth, plus att Michael Anthony på bas lägger betydligt bättre bakgrundssång än vad bandet nu åstadkommer.




Jajemänsan - REFUSED är ju tillbaka. Jag kan inte säga att jag gillar allt på "Freedom", men Elektra har ett fruktansvärt gött ställ och brutalt sväng. Den är verkligen hemsökande på ett sätt som gör att jag har återkommit skrämmande frekvent till låten de gångna dagarna. Allt klaffar - riffen, stöket, produktionen, Lyxzéns sång. Total kapitulation!







Metal med blås. Kommer ni ihåg den fredagslistan? Ingen fara om ni inte gör det - den lades upp i vecka 49, 2013. Då liksom nu hade jag med låten Killer av RIOT. Jag citerar mig själv:

Här har man alltså tagit in en hel blåssektion. Och det är inte vilken blåssektion som helst kan jag tala om, utan snarare blåssektionen med stort B: Tower Of Powers blåssektion. Detta är alltså blåssektionen som i princip alla som behövde ha en top-notch blåssektion och hade en hyfsad budget använde sig av under en väldigt lång period. Och jag förstår varför - detta är ren lyxkräm om ni frågar mig. Låten i fråga, Killer, är en störtskön, assvängig låt redan utan blåssektionen. Jag vill dock verkligen hävda att blåset höjer låten ytterligare. Det är mäktigt, skruvad och fullständigt briljant.

Där har ni det - en fin, glad och på alla sätt trevlig lista, haha!

Ha det geni!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 26: Glada låtar