Gomorrn. För ett par veckor sedan gjorde jag en lista till svärdets lov och idag fortsätter vapenodyssén vidare till ett av våra större huggredskap, nämligen yxan. Efter en snabb genomgång av interwebz kan vi lära oss att de allra äldsta yxorna saknade skaft och användes för 1,6 miljoner år sedan av homo ergaster (vilket också skulle kunna tjäna som bandnamn när allt kommer omkring). Snabbspolar vi sedan fram till stenåldern har vi både skaftlösa och skaftförsedda huggdon att frottera oss med, många av flinta. Men nog med historielektion, nu kör vi musik.  

Första låten ut är med i en av mina mest spelade blandade listor på Spotify och när den dök upp härom dagen kändes yxtemat om möjligt ännu mer rimligt. Vi lyssnar till POWER TRIPs erbarmligt svängiga och svintunga Executioner's Tax (Swing of the axe) från albumet "Nightmare Logic" som släpptes 2017 på Southern Lord.

Vi beger oss sedan från staterna till hemlandet. Skramlig punk med mycket d-takt har ju alltid en varm plats i hjärtat och så även med AXE RASH från Stockholm. Buy your way out är en minst sagt rivig bit från fullängdaren "Contemporary Ass" och min enda invändning är att den gärna hade fått vara längre än 2:36 men underbart är kort och repeat-knappen är vår vän.

GOJIRA brukade jag lyssna på ganska frekvent när det begav sig vid tiden för släppet av "L'enfant sauvage" (dvs runt 2012/2013-snåret) men sedan har de litegrann fallit ur minnet. Jag tror att det var mycket nyhetens behag för mig där och då. Från den plattan har jag grävt fram (nej förlåt, huggit fram ska det naturligtvis vara) låten The Axe som är en melodisk och hyfsat trivsam historia, även om sångstilen inte riktigt funkar för mig längre.

Ingen yxlista är väl komplett utan lite pig squeals och därav måste vi peta in MORTICIAN på listans plats fyra. Det här är en helt ny bekantskap för mig men de har faktiskt tröskat på med sin grindcore ända sedan herrens år 1989. Jag har valt låten Axe från albumet "Re-Animated Dead Flesh" och jag skulle nog inte säga att jag tycker den är så värst bra men det finns någon liten charm där. Pluspoäng för skivomslaget som är oerhört fulsnyggt.

Slutligen syr vi igen yxpåsen med SAVAGE AXE OF DEATH, ta och sug lite på det bandnamnet en stund. Bakom geninamnet döljer sig tvenne glada black metal-musikanter, nämligen Azrael och Death's Head. Gruppen bildades 2018 i Skottland och har till dags dato släppt exakt en demo och från den lyssnar vi på utmärkta Funeral March over Dark Alleys. 

Med detta önskar jag en synnerligen skarpslipad helg.

/Susanne

Fredagslistan 2023, vecka 47: Swing of the axe!

Fredagslistan 2021, vecka 9: It's gung ho thrash time!

 Gott folk!

Jag är född 1976 och den som är rask i huvudräkning får då klart för sig att jag var 15 år (jag är född sent på året) då MEGADETH släppte "Rust In Peace", skivan som vid sidan av METALLICAs "Master Of Puppets" och SLAYERs "Reign In Blood" cementerade min kärlek till thrashen. Som med de flesta genrer så återupptäcks standardverken och inspirerar nya band som ser till att skriva ny, blodig och återrevitaliserad thrash. Det är om dessa band som veckans lista handlar om - band som trots att de gav ut skivorna under 2000-talet lika gärna kunde ha gett ut dem under 1990-talet. 

Vi kör!

HYPNOSIA från Växjö var aktiva mellan 1995 och 2002. De gav ut en enda fullängdare 2000 - "Extreme Hatred". Jag kan helt ärligt säga att hela den skivan fullständigt dräper med sin frenesi, sin besatthet vid att lira fort och sin totala hängivenhet. Jag har valt titellåten från skivan då den på ett ypperligt sätt uppar anten. Mikael Castervalls ylande sång bara tokälskar jag och det frenetiska och högeligen effektiva riffandet smäcker väldigt många band på fingrarna. 

EVILE från Huddersfield i England är kanske känt för väldigt många för att deras basist Mike Alexander dog i Luleå under pågående turné 2009, och det är ju alltid tragiskt när medlemmar dör. Bandet har trots detta fortsatt spela in musik och är på gång med nytt 2021. Men det är såklart inte den jag ska tipsa om, utan bandets debut från 2007 - "Into The Grave" och låten tillika programförklaringen Thrasher. Bara lyssna på när Matt Drake börjar sjunga och försök att inte tänka på Tom Araya. Nu kanske ni tycker att det är en dålig sak? Jag håller inte med, för det förstärker bara mitt gillande av låten. Bandets besatthet av tvåtakt gör ju inte saken sämre. 

WARBRINGER från Ventura, Kalifornien. Det här gänget har ju hängt med ett tag och gav så sent som förra året ut förträffliga "Weapons Of Tomorrow". Men det är ju inte den som jag väljer ifrån utan debuten "War Without End" från 2007. Det är väl inte alltför modigt att gissa att den titeln hämtade de från METALLICAs Disposable Heroes eller vad tror ni? 

Fantastiska Dread Command har inte bara en mustig produktion, den har också magiska trioler på bastrummorna från Ryan Bates. Den här låten är med råge den mysigaste i veckans lista för den är så totalt charmig och entusiastisk. 

Bandet, vars skiva "Empyrean" satte igång mina funderingar på veckans lista. PARANORM från Uppsala visar på en glödande kärlek till gitarren som instrument och de gör detta så bra att jag har lyssnat om och om igen på den här skivan under veckan. Och veckan dessförinnan också. Den lyckas kombinera den gamla thrashens frenesi med en känsla av fräschör som är helt fantastisk. Att bandet också väljer att göra en skiva med låtantalet 8 tycker jag bara förstärker mitt gillande av bandets musik. 

Jag avslutar veckans lista med POWER TRIP, ett band det är svårt att komma runt även ifall man vill. 2017 gav bandet ut "Nightmare Logic" som jag hämtar Soul Sacrifice ifrån. Ni som känner till bandet sedan innan vet ju att bandets sångare Riley Gale dog förra året. Gales status som en frontman av episka proportioner bottnade i hans mästerliga vokala förmågor, men här rör det sig sannerligen om en person som var mer än bara en sångare av rang. När man lyssnar på POWER TRIP är det svårt att inte beröras av hans stämma som verkligen lyfte det här bandet till fantastiska höjder. 

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 9: It's gung ho thrash time!