Fredagslistan 2023, vecka 36: Karga toner mot höst

Sensomrig förlängning av rötmånaden till trots, i kalendern har vi lämnat de ljusa månaderna bakom oss och rör oss mot kyla, mörker och bistra vindar. Som Satyr sa: "autumn in the air / the smell of black metal 90-95". Men istället för norska kyrkbrännare tänker jag idag lyfta fram några norröna svenskars karga klangvärldar - långt ifrån de krig och svavelvisioner som kännetecknar de mer festivalanpassade och populära svenska banden i genren. Allt släppt under 2010-talet, allt skapat ifrån egna visioner utan hänsyn till rådande trender. Som det ska vara.

Jag låter musiken tala för sig själv.

SAIVA - En förliden tid (från EPn "Finnmarkens folk", 2013, Nordvis Produktion). 

WULKANAZ - Stiärnvärv (från albumet "Wulkanaz", 2018, Brugmanziah).

PANPHAGE - Utlagr (från albumet "Drengskapr", 2016, Nordvis Produktion).

JOTUN - Ett förbannat liv (från albumet "Askvinter", 2019, Nykta Records).

NACHT UND GNOSIS - Reverse Time (från albumet "Det warder sådt i skröplighet och skal upstå ur kraft", 2018, Solstice Rex).

SORGELDOM - I kloaken lättar vi ankar (från albumet "Inner Receivings", 2010, Nordvis Produktion).

Listan hör ni här!

/Andreas

Fredagslistan 2022, vecka 40: Skandinavisk höst

Alla årstider har sin egen musik som var och en associerar till. Ibland för att man hörde den en viss period och ibland för att något i musiken liksom andas en viss stämning, dofter och väder, eller direkt refererar till den. För mig är hösten nära nog uteslutande associerad till svartmetall, främst dess mer melodiska och melankoliska former. Från att de första löven gulnar i september (när själen gråter) till den sydsvenska djupvinterns gråa slaskdepression, är det svartmetall för hela slanten som gäller. 

Nu håller vi oss till rödbruna höstlöv, kyliga vindar och regnsmatter på fönstren. Somna på kall mossa och trampa snett i leran. Eller som Satyr uttryckte det: Autumn in the air - the smell of black metal 90-95... peta på löven där ovan och häng med på en skogspromenad med några skivor från just 1995 (om än inte bara black metal). 

ULVER: Capitel III: Graablick blev hun vaer. "Bergtatt", detta korta men för svartmetall med folkton epokgörande äventyr i fem kapitel, handlar om att gå vilse och förledas av skogens mörkermakter. I mitt sinne har flickan alltid försvunnit i början av september (första kapitlet), och sagan fått sitt dystra slut i december (femte och avslutande kapitlet). Detta tredje kapitlet landar alltså mitt i oktober. Typ nu. Tag det varligt på stigen hem i skogens mörker, du vet aldrig vem som spanar bakom en sten eller en gammal buske...

VED BUENS ENDE: Autumn leaves, från "Those who caress the pale". Det är inte bara titeln som alluderar till jazz, utan hela bandets kortfattade katalog bär ett nästan lika stort arv från jazzen som svartmetall. De var aldrig mer höstligt melankoliska eller suggestiva än i den här låten.

IN THE WOODS: Heart of the ages. Titelspåret från det här skogsmullekollektivets debutalbum. På den här tiden hade de fortfarande hade ena foten i hednisk svartmetall och andra i den progressiva approach som sedan skulle ta över helt.

ISENGARD: Over de syngende øde moer. Fenriz folk/black/doom metal-projekt, med enda riktiga albumet "Høstmørke". Behöver jag skriva något mer? Förutom en varning för ljud lika rått som vindarna i Oslofjorden eller novemberskurarna över Bergen.

OPETH: Forest of October, från debuten Orchid. Det står ju trots allt skandinavisk i rubriken, och inte norsk. Jag tröttnade snabbt på Opeths koncept, men de två första skivorna, innan Åkerfeldt på riktigt hittat formen, återvänder jag regelbundet till. I synnerhet den här låten, den här månaden.

På med lurarna och ut i skogen med er! Nu tar vi helg!

/Andreas

När november nu slutit sig runt oss likt en väl använd vadmalsfilt ska vi ta en titt i backspegeln och se vad det egentligen var som hösten levererade i skivsläppsväg. 

Vi sparkar igång med ett totalt kraftpaket till låt som har ett mycket puttrigt och vänt intro. Faktum är att det är så rart pianoplinkigt i början att man svårligen kan föreställa sig det fulla ställ som väntar i Shadows Writhing Like Black Wings. Avslutningsvis ett lugnare parti och efter sju minuter är vi i hamn. 

SULPHUROUS är ett band som kommer från Danmark, har varit aktiva sedan 2008 och trakterar en dödsmetall som verkligen ger mersmak. Jag har lyssnat på oktoberskivan ”The Black Mouth Of Sepulchre” nonstop hela veckan och det borde ni också göra. Pluspoäng även för snyggt omslag.

Ett annat lysande albumsläpp under oktober var SIJJINs debutalbum ”Sumerian Promises”. SIJJIN är det arabiska namnet på en plats belägen på helvetets botten inom islam. Smakfullt och genomtänkt namn får man säga. Bandet kommer från Tyskland och har medlemmar med förflutet inom bland annat NECROS CHRISTOS. Musikmässigt är detta en fröjd att lyssna på; snygg låtuppbyggnad, slingriga riff och thrashigt anslag med rötterna stadigt förankrade i dödsen. Personligen är jag också väldigt förtjust i de vokala insatserna av Malte Gericke.

Ungerska ROTHADÁS var med i fredagslistan för ett gäng veckor sedan då jag listade svårstavade band och/eller låtnamn. Tungvrickaralbumet "Kopár hant…az alvilág felé" släpptes under hösten och är en trevlig doomhistoria med olycksbådande atmosfär och hög hantverksskicklighet. Som listans nummer tre har jag valt låten Koporsószeg som har såväl bra kyla som idel snygga strupljud. Kan nämnas att jag tog med bandets självbetitlade demo i best of 2019-listan och vi kan konstatera att de definitivt håller stilen även på denna första fullängdare.

För fjärde låten far vi till Chile och besöker FORCE OF DARKNESS. Under hösten har de släppt "Twilight Of Dark Illumination" på Iron Pegasus Records och jag vill påstå att det här är så nära en fullträff man kan komma. Albumet innehåller forcerat growl, furiösa trummor och allmänt härjig stämning. Addera snygga melodislingor till det så har man ungefär allt man behöver i musikväg. Det finns ett driv här som påminner om både SARGEIST och 1349 och det är en rimlig väg att gå när man kör black/döds/thrash med ockult inriktning. Vi lyssnar helt enkelt till förstaspåret Retribution Of The Crowned Chaos och dyrkar mörkret.

Så vidare till HELL TREPANNER som visserligen släppte sin ”Unholy Proclamations Of Death And Darkness” redan i juli men eftersom detta är ny lyssning för undertecknad får de slinka med på ett hörn här i höstens kvartssamtal. Vi beger oss till Peru och får en hel travbana med skön galopptaktsdöds till livs!

Här finns en tydlig koppling till både thrash och 90-talsdöds och det är omöjligt att inte charmas. Hela EPn, som för övrigt släpptes på Crypts Of Eternity Productions, seglar in på listans femte plats och därmed är sagan all för den här gången.

Ha en strålande helg så hörs vi.

/Susanne

Fredagslistan 2021, vecka 45: Höstens kvartssamtal

Gomorrn! Idag har jag satt samman en lista som fullkomligt dryper av det bästa hösten har att ge; monotoni, frenesi, dödsdyrkan och den svala värdighet som följer efter sommarmånadernas genomgripande känsla av förruttnelse. Vi kör på en gång!

Första låten ut kommer från japanska BEGRÄBNIS som lirar funeral doom och gör det med den äran! Vi pratar veritabel högkvalitetsmisär här -  långsamma riff, sniglande melodier och en allmänt monoton uppsyn. Nya släppet "Izanaena" är bandets första fullängdare, tillika en limiterad sådan, som gavs ut alldeles härom dagen på bolaget Weird Truth Productions. Vi lyssnar till utmärkta spåret Inverted Cross som klockar in på hela 7:45 härligt dystra minuter. Bara att dra något gammalt över sig och dyrka denna höstmumma deluxe! 

Nu får vi öka takten ett par snäpp! OCCULT BURIAL från Ottawa spelar en skön blandning av  black, speed och thrash metal som jag har väldigt svårt att sluta lyssna på. Faktum är att det enda man vill när man lyssnar på Highway Through Borderland är att snöra på sig ett par snygga gympadojor och bara ge sig ut på gatorna och härska. Eller häva sig omkring i en mosh-pit eller åka bil djävligt snabbt. Kanske alla tre när jag tänker efter! Svinbra musik är det genomgående på "Burning Eerie Lore" i vilket fall, det ska gudarna veta.

Pampigt, punkigt och lite folkigt sedan i låt nummer tre, Last Of The Icons Alive med CYNABARE URNE. Det här gänget kommer från Helsingfors, spelar i grunden dödsmetall och har på Encyclopedia Metallum listat sina teman som Death rites, Dark folklore och Hermetic alchemy vad gäller lyriken. Det känns som en ytterst målande beskrivning av vad vi får oss till livs när det kommer till albumet "Obsidian Daggers And Cinnabar Skulls". Pluspoäng också för snyggt omslag.

Så färdas vi mot de allra murkigaste dödsskogarna med ryska WOMBRIPPER! Här i låten Obscurity Depths från skivan "Macabre Melodies" hittar vi dödsmetallens konceptuella magnum opus i form av adekvat råhet, rakt och avskalat riffarbete samt slutligen lika delar punkig uppkäftighet som svavelosande inälvsdyrkan. I could go on med superlativen här men vi skiter i det nu och konstaterar helt enkelt som så att om ens musikaliska hemvist till stor del bottnar i DISMEMBERs samlade diskografi så är WOMBRIPPER så bra att man vill grina! 

Sist ut denna fredag blir SUMMONING DEATH med låten The Mask som kommer från bandets andra fullängdare "One Step Beyond" som smakfullt nog fått skräcktema. Alla låtar är nämligen blinkningar till olika avsnitt ur tv-serien med samma namn som albumtiteln. 

One Step Beyond var en skräck/spänningsserie och kom i slutet av 1950-talet, det vill säga ungefär samtidigt som The Twilight Zone och bygger på samma sätt som den serien vidare från den klassiska föregångaren - radioskräcken - som ju lät själva episoden få en introduktion och avslutning av en programvärd. 

Den här typen av primitiv döds (tänk känslan från tidiga MORBID ANGEL) gör mig på mycket gott humör och nu återstår bara att kolla upp även det föregående albumet från det här gänget, "The House That Screamed", vars låtlista enbart består av strålande bra filmtitlar i skräckgenren (The Night Evelyn Came Out of the Grave, Carnival of Souls, Night of the Living Dead, etc). Jag vågar gissar att även det får fem av fem solstolar av undertecknad, men det får jag återkomma om.

Det var allt för idag! 

Nu återstår bara att tillönska en alldeles fenomenal helg och säga på återseende.

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 44: Må hösten härska!