Fredagslistan 2020, vecka 45: Majestätisk musik!

 Gott folk!

Konstig vecka på jobbet över - vi har stängt ner Helsingborgs bibliotek något, och jag har inte jobbat lika många pass i yttre tjänst som jag brukar göra - och jag har alltmer gått över till att tänka på årsbästalistor och verkliga elitlåtar. Det kommer i vanlig ordning bli ett antal inägg om vilka skivor som kan komma i fråga för min årsbästalista som publiceras den 1/1 2021 på WeRock.nu. Men det ligger i framtiden. I veckans lista har jag gottat ner mig i majestätisk musik, för i ärlighetens namn kan jag inte få nog av svulstig musik. 

Vi kör!

Israeliska SCARDUST och deras "Strangers" svepte in under radarn och gjorde väl visst intryck om jag säger så. Milde tid, jag har kommit på mig själv att nynna på melodier från den plattan nästan varje dag. Det är alltid lika kul när sånt händer - den där sena överraskningen som har förmågan att möjligtvis skaka om på årsbästalistan. Att SCARDUST har den oerhört goda smaken att inleda plattan med en riktig ouvertyr tycker jag är värt en applåd. 

Kommer ni ihåg DIALITH? Senaste skivan "Exctinction Six" kom i slutet på förra året, och den var satans bra! Jag har återkommit en hel massa till den under året också, och den håller än, för den har så fint genomarbetade låtar och skickliga musiker som sannerligen kan spela. Quiver Of Deception har dessutom en av de bästa refrängerna jag har hört så det blir den låten ni får. Men snälla ni, gillar man symfonisk power metal, då är det här bandet mycket värt att kolla in. 

Det är ju ingen direkt hemlighet att jag älskar IN MOURNING, och deras senaste platta "Garden Of Storms" tycker jag är en finfin platta. Första singeln från skivan var om jag inte minns fel Black Storm och satan om den låten inte håller än. Fullpackad med känslomässigt löd!

När BORKNAGAR är som bäst ger de mig alltid känslan av att sväva fram som en örn över snöklädda vidder. Och för att vara en fundamentalt urban människa är det att betrakta som en bedrift. Det finns en hel massa musikalisk mumma i bandets diskografi, och kreativiteten har inte mattats av med åren. Snarare tvärtom, då senaste plattan "True North" var svinbra. Fast det är inte från den skivan som listans låt är tagen ifrån. 

Jag avslutar listan med ett svulstigt nummer av FLESHGOD APOCALYPSE, svulstighetens främsta försvarare på den västra hemisfären. Det här bandet är sannerligen ett antingen eller band. Gillar man band som släpper i stort sett alla spärrar och bara saftar i, ja då är sannolikheten stor för att man gillar det här italienska bandet. Att jag har tagit en låt från en skiva som heter "King" är i sig en motivering till att den finns med i veckans lista. 

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 45: Majestätisk musik

Fredagslistan 2016, vecka 51: Ett antal låtar som sticker ut!

Gott folk!


Med tanke på hur mycket musik vi tipsat om här på bloggen under 2016 så kanske en viss mättnad har infunnit sig hos er?


Nä, tänkte väl inte det! Jag har skrivit det innan och pratat mycket om det faktum som sticker ut lite extra för mig personligen från 2016 - jag har upptäckt, verkligen på allvar, hur mångfacetterad och bra doomen är. Det är verkligen någonting som jag tycker är verkligt kul (om nu detta kan sägas om en ganska sorgetyngd subgenre) att trots en lika mödosam som lång inkörningsperiod så har detta "arbete" till slut belönat sig.


I veckans fredagslista tar jag upp ett antal låtar som jag tycker sticker ut lite extra. Det kan vara låtar från skivor som kommer dyka upp på årsbästalistan, men också från skivor som inte alls är med i racet om dessa platser.


Vi kör!

Ni får ursäkta att jag tjatar lite om ANAAL NATHRAKH och deras extremt starka "The Whole Of The Law". När den här duon släpper skivor så brukar jag - och många med mig - mysrysa lite inombords då bandets skivor ofta innebär att återse en gammal vän. Så är det även här. Det finns ett helt koppel av bra låtar på den här skivan, men We Will Fucking Kill You sticker ut lite extra för mig. Gitarrsolot vid ungefär 2:30-strecket tillför en verkligt nervig grad av episkt röj och är en starkt bidragande faktor till att låten är med i veckans fredagslista. Solot, tillsammans med en i det närmaste kärleksfull refräng och ett helvetiskt bra driv (ja, vi pratar såklart tvåtakt!) gjorde att jag föll lika snabbt som ett sänke när jag hörde låten.

Jag vet inte hur det är med er, men personligen är jag ytterst svag för låtar som byggs upp från små detaljer för att sedan växa till stora proportioner. Typexempel på detta är exempelvis One eller Fade To Black av METALLICA. Den graden av episkhet. OCEANS OF SLUMBER har på "Winter" lyckats med detta konststycke i titellåten som börjar nästan trevande med gitarr och sång. Oerhört vackert och stämningsfullt! Bandet lyckas med bedriften att sedan bygga på lager på lager. Rätt mycket av det ligger i trummisen Dobber Beverlys helt makalösa trumspel. Med fingertoppskänsla adderar han beståndsdel till beståndsdel till vad han faktiskt gör på trummorna. Vi pratar allt från spökslag till furiösa blastbeats.

Låten Berlin av IF THESE TREES COULD TALK fångade min uppmärksamhet redan av första lyssningen av "The Bones Of A Dying World". Den ligger sent på plattan, faktiskt nästsist, och jag var svårt tagen av skivan långt innan just den här låten började. Kanske är det för att den låter ganska olikt den musik som det här bandet brukar presentera som jag gillar den så mycket. Här finns en - nästan - popartad förtjusning i en speciell gitarrslinga som återkommer ett antal tillfällen i låten. Jag blir alltid helt till mig när jag hör den. För den lyfter verkligen låten till helt magiska höjder och låter tanken sväva högt och fritt. Bara en sån sak borde få er att kolla in låten, haha!

Står ni ut med en väldigt mainstreamartad låt? Det är svårt att undvika att planetens största band har släppt ny skiva eller hur? Så här lite över en månad efter det att "Hardwired...To Self-Destruct" så kanske den värsta hypen runt skivan har lagt sig och vi kanske kan fokusera på vad bandet faktiskt gör på skivan och inte bara springa runt i yster ringdans över att bandet äntligen har baxat sin kollektiva röv ur vagnen och släppt nytt? Jag har valt Atlas, Rise! då jag inte bara tycker att det är den bästa låten på skivan, det kan vara den enskilt bästa låten bandet har släppt post "Reload". Jag tycker att bandet låter helt otroligt bra, relevanta och hungriga i den här låten. Här finns alla element för en verkligt bra låt: bra riff, snygga solon, en Hetfield som sjunger helt vansinnigt bra. Och Ulrich som trummar riktigt bra!

Jag tar hjälp av FLESHGOD APOCALYPSE för att svinga storsläggan i en lika melodramatisk som episk final i veckans fredagslista. Den här italienska symfoniska dödsorkestern brukar inte hålla igen på speciellt mycket när den skapar musik. Så är det inte på "King", men skivan skiljer sig från bandets övriga diskografi i det att just mixen death metal och symfoniska inslag är sällsynt lyckad denna gång. Syphilis är en extremt storvulen och pretentiös låt som ligger näst sist på skivan. Det är förtvivlan, sorg, och sjukdom i kräkstora tuggor. Och det är helt lysande, vackert och pompöst. Jag håller med om att det är musik som inte kommer gå hem hos alla, men likadant är det ju med ris a la Malta!

God jul gott folk!

/Martin

Fredagslistan 2016, vecka 51: Fem låtar som sticker ut

Årsbästalistan 2016 - de nominerade: Nr. 8

Nominerad: "King" - FLESHGOD APOCALYPSE

Mästarna på episk överlastning, italienska FLESHGOD APOCALYPSE, återvänder med en skiva som har fått oförtjänt dålig kritik - i alla fall på Metal Archives. "King" är en skiva där det visas att  [d]et som alltid har varit bandets grej är att kombinera det symfoniska med rejäl dödsmetall. Här lyckas de bättre än någonsin. Tidigare har jag fått intrycket att bandet alltid först har skrivit de rena dödslåtarna för att sedan sätta sig ner och lägga till det symfoniska ovanpå. På ”King” har dessa två element sammanfogats på ett sätt som är vida bättre än det bandet har gjort sedan tidigare.

Jag misstänker att har du hört bandet innan så kommer du tycka att det är business as usual och du har en poäng i detta. Men genomförandet är så väsentligt mycket starkare än på bra länge. Att bandet dessutom ser till att spela upp det stora känsloregistret gör ju sannerligen inte sakernas tillstånd sämre.

Så skrev jag i min recension av skivan på WeRock, och jag har inte ändrat mig sedan dess. "King" kan vara det bästa albumet bandet gjort. 

/Martin

Fredagslistan 2014, vecka 38: Symfonisk och pompös metal

God morgon!

Metal som helhet är ju inte känd som en scen inom vilken man håller igen speciellt mycket. Som en direkt följd av detta är det kanske inte direkt konstigt att flera band bakar in orkestrala, ja direkt pompösa element i sin musik. Symfonisk metal är ett skällsord för många - för lyssnare med samma eklektiska (läs kommunala musikskolan) ådra som undertecknad slinker denna typ av musik ner aningen lättre - kanske till och med med njutning!

Vi kör.

XERATH är ett band som tycker om att släppa omfattande skivor - senaste skivan, bandets tredje för övrigt, "III" klockar in på närmre 70 minuter. Föregångaren "II" var skivan som gjorde att jag fick upp öronen för det basingstokebördiga bandet. XERATH är ett band vars skivor det rekommenderas att man lyssnar på i intervall. Nu rör det sig enbart om en låt på listan, men om tycke uppstår för vidare lyssnande tänkte jag att denna upplysning kunde vara av godo. Machine Insurgency är en ganska typisk låt för bandet. Det är mäktigt, det svänger fint och produktionen är alldeles förträfflig. Gitarrarbetet tycker jag att ni ska lägga märke till lite extra, samt det något STRAPPING YOUNG LAD-minnande partiet som tar sin början vid 1:32 cirka. XERATHs musik är full av infall - det bökas både hit och dit. Tack och lov med oftast lyckat resultat.

Italienska FLESHGOD APOCALYPSE fångade mitt intresse med skivan före "Labyrinth" betitlad "Agony", en skiva som var allt annat än plågsam för öronen. Gruppens juggernautliknande uppvisning när det gällde levande framfträdande gjorde att jag verkligen såg fram emot "Labyrinth". Något svagare än "Agony" får jag nog ändå säga att "Labyrinth" är, men den är ändå en fet och respektingivande skiva. Minotaur (The Wrath Of Poseidon) är en oerhört mäktig och, ja, pompös låt. Smakfull körsång ovanpå symfoniska inslag gör låten till den nog mest överlastade låten på veckans lista.

Kollar ni på Metal Archives emellanåt? Jag gör det. Ofta. Det är ganska många som går i spinn över WINTERSUN där kan jag säga, och det gäller i stor utsträckning bandets första skiva "Wintersun" från 2004. "Time I" kom mycket senare - 2012 - och var en skiva som jag inte fastnade för trots all bruhaha kring den. Jag hade den i bakhuvudet någonstans uppenbarligen då Sons Of Winter And Stars var en låt som kändes bekant när jag sammansatte listan. Med en speltid på 13:31 är detta den längsta låten på listan. Och den mest mångfaceterade också. Den har vissa power metalinslag, men kan man smälta dessa så kan jag garantera att låten kommer sätta sig utan större svårigheter.

Polare Henrik Nygren blev så till sig över "Urd" från BORKNAGAR att han delade ut högsta betyg till den när den kom ut 2012. Och det är klart att när ICS Vortex återvänder med sin fullständigt episka sångkapacitet då är det lätt att tappa alla koncept. Det finns gott om musikalisk mumma på denna skiva som gör att jag tycker att ni ska kolla in den - det mäktiga anslaget är påtagligt i den valda låten Epochalypse, och det är verkligen inte ett band som har valt att hålla igen som bjuder upp till dans här.

Black metal-light med DIMMU BORGIR. Jag funderade i det längsta över om jag skulle ha med bandet i veckans lista. Till slut så föll jag till föga, men var nöjd med att jag inte valde den förväntade låten Progenies Of The Great Apocalypse från "Death Cult Armageddon", utan istället gick för The Serpentine Offering från "In Sorte Diaboli". Det låter, tja, som det brukar om DIMMU: lagom lättsmält, överlastat utav bara fan, och bra.

Fredagslistan 2014, vecka 38: Symfonisk och pompös metal

Läsvärt på Werock!

God måndag!

Tänkte jag skulle upplysa er om en hel massa kul recensionsläsning på Werock.se.

Denna skivan är det ju en hel del som spanat in om jag säger så, haha! Jag valde oerhört medvetet bort att recensera WATAINs senaste alster "The Wild Hunt" då jag de facto ville njuta av skivan utan att behöva tänka på vad jag hade att säga om den i en recension. Fredrik Sandberg heter recensenten som nu tog på sig att sätta skivan under lupp. Han reder ut det fint, haha!

Ni hittar också recensioner av BATTLECROSS "War Of Will", BAZOOKAs självbetitlade album, BONAFIDEs live-DVD "Messin' In Wales", SYSTEM ANNIHILATEDs "Furor" och IWRESTLEDABEARONCEs "Late For Nothing".

Plus dessa som kommer från undertecknads tangentbord:

 Det enda metalcorebandet värt att hålla koll på, AUGUST BURNS RED återvänder med "Rescue & Restore".

 Italienska symfoniska dödsarna FLESHGOD APOCALYPSE (namnet, namnet!) återvänder med ett tematiskt verk om minotaurens labyrint.

 Spanska WORMED är den hetaste skiten när det gäller teknisk döds. Försök bara att hänga med i texterna på "Exodromos" - I dare you.

 DENIED har gjort en traditionell och till stora stycken helt ok platta i "Let Them Burn".

Peter Wildoer på trummor. Skäl nog till att kolla in James LaBries "Impermanent Resonance".











/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 34: I Martins lurar

För att citera DYING FETUS: Alright motherfuckers! Nu är det slut med ledighet och fredagslistor förprogrammerade veckor innan de publiceras - nu kör vi med full kraft igen!

Jag har dock fortfarande hegemoni över listan, men i och med  nästa veckas lista är Susanne med som bidragare med låtar. Och den listan skall det bli väldigt kul att jobba med, det ska jag villigt erkänna.

Temat för denna veckans lista är "I Martins lurar" och tar upp skivor som just nu får väldigt mycket speltid i hörlurarna, antingen för att de är väldigt bra eller för att de ska sättas under lupp för WeRock.ses räkning. Eller båda delarna, haha!

Metalcorebandet med stort M hos mig. Jag har länge hävdat med en dåres enviset att AUGUST BURNS RED är det enda metalcorebandet man kan ta på allvar då detta gäng alltid har lyckats övertyga med verkligt starkt, habilt, stringent och, med tanke på subgenrens strikta normer, överraskande låtskriveri. Senaste skivan "Rescue & Restore" är inget undantag från bandets modus operandi.

Italienska symfoniska dödsarna FLESHGOD APOCALYPSE släpper alla spärrar på senaste skivan "Labyrinth", en konceptskiva om Theseus och dennes möte med Minotauren. Lägg till detta en fullständigt överlastande produktion, med symfoniorkester, operasång och den sedvanliga musikaliska ekvilibristiken och ni får en totalt logisk skiva från detta gäng.

Legendariska GORGUTS återvänder med en minst sagt krävande skiva i "Colored Sands". Jag har lyssnat väldigt mycket och koncentrerat på denna skiva då den sannerligen inte är något för den icke tålmodige. Organisk, meckig döds med en mängd inslag från andra musikaliska genrer gör skivan till en upptäcksfärd av stora mått. Jag har dock en känsla av att i detta fall så kommer tålamodet att belönas. Rikligen.

EXHUMED lirar dock som de alltid gjort - extremt slafsig och köttig döds. Och det är gott så - bandet har en fungerande formel som ju funkar alldeles förträffligt. "Necrocracy" bjuder på rikligt med yster ringdans om man gillar blastbeats, två-takt, d-takt och sång i den, ja, hårdare skolan.

Liten bild. Ett helvetes ös. Henke såg INFRACTION på GRF tidigare i augusti och anbefallde där varmt gävlebandets debutskiva, en själbetitlad EP. Och efter att ha lyssnat på denna 6 låtars dyngsmocka är jag ytterligare avis för att jag inte kom iväg till festivalen. Satan vad bra detta är!

Alla, och då menar jag alla, står i kö för att hylla WATAIN för senaste skivan "The Wild Hunt". Till och med DN har satt skivan under lupp. Jag är faktiskt glad att jag inte ska recensera skivan och bara kan njuta rakt av den utan några som helst tankar på hur den ska dissekeras. Skönt. Och ja, detta är ju såklart årets black metalplatta. Återstår att se om det blir årets skiva. Den är helt klart med i det racet.

Stort hopp över till verkligt slick metal och James LaBrie till vardags i DREAM THEATER. "Impermanent Resonance" är en verkligt njutbar skiva som befolkas av i sanning begåvade musiker. Då trummorna hanteras av Peter Wildoer (DARKANE) kan ni tryggt lita på att det är solitt.

Trevlig och bredbent metal från DENIED. "Let Them Burn" är en skiva som växer på en kan jag säga. Trots att den verkligen inte bjuder på någon som helst nydanande utvecklig i musikhistorien är detta habil musik utförd av musiker som kan traktera sina instrument - och som gillar att göra detta. Det funkar rätt bra så, faktiskt.

Jag gillade, bitvis i alla fall, WE CAME AS ROMANS förra skiva "Understanding What We've Come To Be" som, trots att det rör sig om metalcore, hade några finfina låtar. Jag anar att jag kommer ha samma reservationer när det gäller senaste given "Tracing Back Roots".

Vi avrundar med synnerligen krävande teknisk och brutal death metal från Spanien av alla ställen. Detta är verkligen min bag det erkänner jag villigt. Det piskas på något så otroligt kompromisslöst hårt på spanjorernas "Exodromos" att det är svårt att hämta andan. Och det är ju så man vill ha det, eller hur? Precis.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 34: I Martins lurar

Liverecensioner

Bara för att vi firar 5-årsjubileum på WeRock med tävlingar innebär detta inte att vi "struntar" i vår vanliga verksamhet. Det kan ni se exempel på sedan igår kväll då jag lade upp en rent groteskt välskriven och på alla sätt djupt läsvärd recension av IN FLAMES konsert på Scandinavium i lördags, författad av Fredrik Sandberg. Jag blir, för att säga det enkelt, oerhört avis på Fredrik då konserten tydligen var en episk uppvisning från IN FLAMES.

Banden som jag själv såg i tisdags på The Rock i Köpenhamn kommer med största sannolikhet aldrig att fylla Scandinavium, aldrig mötas av ett publikhav som tänds upp med mobildisplayer under ballader med vinden i håret solon då det rör sig om teknisk döds av yppersta kvalitet. Decimation Of Europe turnén bestående av DECAPITATED, ABORTED, FLESHGOD APOCALYPSE, SUICIDE SERENITY och ARCHSPIRE nivellerade publiken med furiöst mangel hela kvällen - recensionen hittas här.

/Martin

Supporta Scenen: Decimation Of Europe Tour

Jag hade kunnat skriva "Supporta Scenen: DECAPITATED" lika gärna, då de tekniska dödsmästarna från Polen är huvudanledningen till att jag kommer bege mig till The Rock i Köpenhamn imorgon. Ända sedan jag hörde bandet på "Winds Of Creation" för ca 5 år sedan (tror jag, minnet sviker mig) har jag verkligen sett fram emot att få se bandet live. En grym trafikolycka i Ryssland då trummisen Vitek dog och sångaren Covan som resultat av kraschen hamnade i koma gjorde att jag förutom att konstatera att tillvaron kan vara grym, gav upp hoppet om att överhuvudtaget få höra något nytt material från bandet, än mindre få se bandet live.

Därför blev jag oerhört glad när gitarristen Vogg beslutade sig för att återuppliva bandet och släppa nytt material som såg dagens ljus i form av "Carnival Is Forever" 2011. Nu är det alltså dags: DECAPITATED tar med sig FLESHGOD APOCALYPSE, ABORTED (även de ska bli kul att se), CYANIDE SERENITY och ARCHSPIRE och dukar upp en rensfest som lär heta duga.

Biljettpriset gör verkligen inte ont: 120 danska kronor för hela kitet. Enda nackdelen egentligen är att det är för många band på en kväll, men det är ett lyxproblem egentligen.

Alltså,

Vad: DECAPITATED, ABORTED, FLESHGOD APOCALYPSE, CYANIDE SERENITY, ARCHSPIRE. Rensfest!
Var: The Rock, Köpenhamn
När: 22/11 18.00
Pris: 120 DKK

/Martin

Fredagslistan!

Novembers grådaskiga filt av dysterhet och olust inför att stiga upp på morgonen har svept in med kraft över Helsingborg idag. Därför har vi en i det närmaste perfekt uppbyggd lista idag, både som förstärkare av sagda sinnestämning och som ett uppsträckt långfinger mot den.

Alex inleder med en låt av Glenn Hughes som har ett av de finaste virveltrumljud jag hört på bra länge - och mannen kan ju sjunga bättre än de flesta. En bra inledning helt enkelt. Sen blir jag ju bara så glad att se LAMB OF GOD på listan - Hit The Wall är inte bandets bästa låt, men finfin ändå. Enda invändningen jag har är avslutande låten på Alex del av listan från gamla krigarna i VENOM. Kan tyckas märkligt då det bandet borde vara nåt som jag skulle kunna gilla, men jag har aldrig förstått det bandets storhet. Förklara gärna då jag är genuint intresserad. Var var jag?

Jo! Min egen del av listan börjar kanske, tycker många, aningen mesig med La Villa Strangiato av RUSH från senaste liveplattan "Time Machine - Live In Cleveland". 2 timmar lång, och med hela "Moving Pictures" är den en ren fröjd att lyssna på. Som jämförelse är OPETHs nuvarande setlist 1 timme lång. Mesigt.

Det är inte fortsättningen - DECAPITATED, FLESHGOD APOCALYPSE och ARCHSPIRE bjuder upp till tekniskt pisk i den högre skolan. Om jag är pepp inför konserten på The Rock nästa tisdag? Är Kee Marcellos bok totalt överflödig? Precis. Sen för att avrunda - MOLOKEN. Jävlar vad bra det är.

Avslutande del av listan står Susanne för. Alltid lika spännande att se vad hon har lyssnat på - oftast har jag ingen aning om vad det är för grejer bara genom att kolla på bandens namn - fast jävlar i min låda, idag kände jag inte bara igen ett av banden, jag har dessutom recenserat skivan "Mammal" av ALTAR OF PLAGUES för ett tag sen. Och den plattan är milt sagt ambitiös. Det är rätt mycket vemod på Susannes del får jag säga - gött med lite avslutande två-taktsmos av CHASTISEMENT och VOLTURYON så att man inte går under helt.

Så nu har jag banne mig svamlat på länge nog.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan vecka 46

Danmarksdags.

För läsare som händelsevis eller av en ren slump råkat missa DEMONICAL och skivan "Death Infernal" som släpptes tidigare i år kan det vara på sin plats att spetsa öronen. Det här mina vänner, det är inte pjåkigt alls. Habil melodisk döds to say the least. Det svänger och manglar på och är allmänt trallvänligt. Jag slår vad om att det går alldeles utmärkt att dricka öl till också. Med andra ord får DEMONICAL med beröm godkänt även om det kanske inte är det allra mest nyskapande som någonsin släppts inom genren. (Fast å andra sidan, varför överge ett vinnande koncept á la old school-döds? Nej, jag menar det.)  Ravenous från "Death Infernal" kan man med fördel kika på här nedanför.

Hur som, ovan nämnda gäng ger sig ut på vägarna tillsammans med svenska VOLTURYON och SLYTRACT från Ungern. Eastern Death Infernal Tour 2011 är samlingsnamnet på kalaset och söndagen den 13/11 får The Rock i Köpenhamn celebert besök av dessa glada herrar. VOLTURYON kan förresten vara nog så fina att kolla upp om man gillar band som t.ex. CANNIBAL CORPSE (och vem gör inte det? Nej, precis.). Det hade ju kunnat bli en hel weekend i Köpenhamn om man är på det humöret, WOLVES IN THE THRONE ROOM på lördagen (jag förutsätter kallt att ni inte har glömt det) som uppvärmning och så grabbarna döds på söndagen.

Dessutom kan man med fördel bläddra nedåt på The Rock-sidan och upptäcka att exempelvis The Decimination of Europe Tour med gulliga band som bland annat ABORTED, DECAPITATED och  FLESHGOD APOCALYPSE snart står för dörren (tisdag 22/11 närmare bestämt). Även tyska black metal-gänget ENDSTILLE med support dyker upp den 26/11. Bara att nicka och le och styra kosan söderut under november med andra ord.

/Susanne

Drum-cams

Hoj!

Hur vet man att man är yrkesskadad? Ett exempel på detta kan ju vara att man systematiskt söker igenom YouTube efter så kallade drum-cams, alltså filmat material på specifikt trummisar. Det finns en hel del sådant, mycket tror jag eftersom trummisar vet att det sitter skadade individer som undertecknad och faktiskt uppskattar att se skinnpiskare av rang visa vad de går för, men också för att trummor ju är ett fantastiskt instrument att faktiskt titta på. De flesta metal-pugilister brukar ju ha riggar som får det att vattnas i munnen. Förutom då Brann Dailor i MASTODON. Men det är ju en annan historia.

Senaste svepet, i den mån ni nu orkar se alla inkluderade min favorittrummis, SLAYERs Dave Lombardo i storform.



Ja, fy fan!



Och det är en låt!



Klassikern!



Ja, milde tid!



/Martin

Nya texter

Ett gäng nya texter att gotta sig åt på WeRock - bäst av de jag skrev om är GHOST BRIGADEs "Until Fear No Longer Defines Us". En riktigt vacker titel, eller hur? Musiken är minst lika vacker, men detta är ingen skiva man ska dänga på om man vill ha röj. Det får man å andra sidan om man slänger in "Agony" av FLESHGOD APOCALYPSE i stereon. Knappt någon let up överhuvudtaget på denna platta som kan tillhöra en av de mest överlastade släppen på mången god dag. Kompetent röj får man även på SECTUs "Inundate" som verkligen visar på musikalisk briljans och rejält med spelglädje över att spela death metal.

Jag tycker också att ni ska kolla in Robert Gustafssons recension av THE KONSORTIUMs självbetitlade platta. Robert är lyrisk, själv är jag inte lika övertygad om detta bands genialitet, trots att bandet innehåller delar av KVELERTAK. Men lyriska recensioner är alltid kul att läsa i vilket fall, hehe!Dessutom får bandet ett plus för det Salazar Slytherin-liknande omslaget av mig.
Gustafsson har även doppat öronen i MEADOWS ENDs "Ode To Quietus" som trots vissa goda sidor inte riktigt går hem hos recencenten.

Fredrik Sandberg klagar sannerligen inte på det musikaliska utförandet på UNEARTHs "Darkness In The Light" där spelskickligheten ligger på absurda nivåer. Men han kommer ändå fram till att perfektion inte alltid är rätt väg att gå.

/Martin

Lite kvällsglädje

När jag jobbade den så kallade kvällen (passet mellan 17-19) igår stövlade det in två grabbar.

Med målmedvetna steg begav de sig direkt till metalplattorna. Den ene av dem blev helt till sig, den andre var mer sansad. Det visade sig att den ene av grabbarna kom från Rumänien där det verkligen inte fanns några skivor alls på biblioteken så vitt jag förstod det.

Här däremot, tyckte han att det var helt fascinerande att kunna hitta plattor av Most Def och NILE bredvid varandra. Den andre liraren hade bott i Helsingborg i någon tid och tyckte att det kunde vara värt att visa vår skivavdelning för sin polare. Sånt gör ju en lite extra glad :-)

/Martin

Dagens låt av FLESHGOD APOCALYPSE:

Bananas

Den gångna helgen ägnades åt att i olika former gå bananas över en hel massa grejer: middagen som styrdes upp i samband med mor mins födelsedag fick alla inblandade att gå bananas då den både var fullständigt briljant i fråga om ingredienser och sällskapet. Sen gick jag mer bananas över att HIF lyckades vända underläge mot Syrianska FC till vinst. SFCs tränare gick bananas på ett mer negativt sätt än jag vågar jag påstå. Jag toppade känsloläget med att avnjuta kommande släppet från senaste favoriterna FLESHGOD APOCALYPSE "Agony". Och som den låter gick jag naturligtvis fullständigt bananas över den också. Sen var jag helt utpumpad.

"Agony" kommer att föräras en recension som ni kommer kunna ta del av i nästa vecka. Initialt kan jag bara säga att skivan är riktigt imponerande. Det låter rejält mäktigt då det symfoniska inslaget är mycket mer påtagligt än på förra plattan "Oracles" utan att för den delen ta den minsta lilla udd från att detta är ett verkligt extremt band i övrigt. Första videon från plattan, The Violation är ett bra exempel hur plattan gestaltar sig.

/Martin

Nya recensioner på WeRock

Gillar ni folkmusik? Att jag inte gör det borde inte komma som en större överraskning, men en som gör det är kollega Mats Manhammar som ger ett mycket högt betyg till FALCONERs "Armod". Jag tycker gott att ni kan kolla in recensionen då den verkligen är välskriven och initierad till max. Ni hittar den här.

Janne Sandstén har pressat ur sig två verkligt välskrivna recensioner även han - "Pressure And Time" av RIVAL SONS, och "Arrows And Anchors" av FAIR TO MIDLAND får den gode mannen att gå fullständigt bananas med både betyg och liknelser. Underbart!

Robert Gustafsson faller pladask för AUGUST BURNS REDs "Leveler" trots att han egentligen inte gillar metalcore, och erkänner villigt att han har loggat riktigt mycket speltid av SAXONs "Call To Arms".

För recensionerna av de mer rensiga plattorna står undertecknad, likt en person som fastnat i vikelvolten, för. En så kallad no-brainer, haha! Riktigt bra musik av FLESHGOD APOCALYPSE (bara smaka på det namnet!) på "Oracles", mindre bra av WORLD UNDER BLOOD på "Tactical" och riktigt tråkig av ALL SHALL PERISH på "This Is Where It Ends".

Så, där har ni hela klabbet - bara att surfa på :-)

/Martin

Fredagslistan

Fredagslistedags och jag måste säga att jag har längtat efter detta, haha! Jag gillar ju att göra listor, och när det har kommit så mycket bra musik som det har gjort under försommaren/sommaren blir det såklart mycket roligare att pyssla med fredagslistan.

Är förvånad över bredden i veckans lista - ni kommer visserligen hitta rens i form av FLESHGOD APOCALYPSE exempelvis, men även GHOST. Där har ni listans två poler. Resten får ni, som vanligt, klicka er vidare via länken för att njuta av.

/Martin

Fredagslistan vecka 30