Fredagslistan 2021, vecka 22: Nytt och notervärt!

 Gott folk!

Det är dags för en ny omgång ganska ny musik som har släppts den senaste tiden som jag tycker förtjänar er uppmärksamhet och er tid. Och det kommer, såklart, att spreta en hel del - men det är ni ju vana vid, haha!

Vi kör!

Hannes Grossmann har dykt upp med oregelbundna intervall här på bloggen. Denne tyske multiinstrumentalist förknippar jag främst med en ruggig förmåga att straffa pukor och andra trummor i ALKALOID och BLOTTED SCIENCE, men hans soloeskapader är nästan mer intressanta. Han släppte i dagarna sin fjärde platta, "To Where The Light Retreats" och den är precis som hans tidigare alster så satans sympatisk att ni kommer smälla av. Här finns teknikalitet kopplat till ett djävulskt sväng som är djupt sympatiskt. 

Ni anade kanske att Linköpings THE GREAT DISCORD skulle dyka upp någon gång under det här året. Förmodligen känner ni till att jag har gillat det här bandet sedan första skivan kom ut 2015, och när de nu är på gång med nytt material så är det ju en no-brainer när det håller sådan kvalitet som nya Blood And Envy att de kommer med i en fredagslista. Väldigt mycket RAMMSTEIN över den här låten, och om ni vill veta mer om kommande skivan så rekommenderar jag att ni kollar på en intervju jag gjorde med Fia och Aksel för ett tag sedan. 

Stort hopp vad gäller soniskt uttryck, för nu blir det black metal för hela slanten. Jag älskar prick allt med kanadensiska SPECTRAL WOUND, och det kanske slår er med häpnad då jag sannerligen inte är den störste av förkämpar för just black metal av oss här på bloggen. Men det här bandet levererar musik med sådan episk grad av mäktighet att jag baxnar. Det är rått, det är piskande rent av, men med en sådan satans känsla för melodier att jag osökt kom att tänka på hur jag uppfattar ANAAL NATHRAKH. Jag drämde i med en betygsnia när jag recenserade "A Diabolic Thirst" på WeRock så ni fattar att den skivan är något alldeles extra. Jag hade kunnat välja vilken låt som helst egentligen, men jag har gillat Fair Lucifer, Sad Relic lite extra sedan första lyssningen. 

Sent på bollen när det gäller ALLUVIAL. Jag skyller helt på att jag inte får promos från Nuclear Blast alls, haha! Ni kommer inte att bli förvånade över att det här bandet är med. Atmosfärisk death metal av det modernare snittet brukar få mig att plocka fram uppskattande prosa, och jag finner det här bandets musik djupt tilltalande. Den har tyngd, sväng, driv, fantastiskt instrumentellt kunnande och en dräpande sånginsats av sångaren Kevin Muller. 

Kommer ni ihåg att vi har skrivit om SPELLCASTER? Det bandet finns ju inte längre, men medlemmarna bildade både IDLE HANDS/ONTO OTHERS och så SILVER TALON och jag kan inte säga att jag har så mycket övers för IDLE HANDS även ifall jag vet att det bandet uppskattas av många. SILVER TALON lirar en fin mix av heavy och power metal. Faktum är att sångaren Wyatt Howell låter som en mix av Kiske och Geoffrey Tate när han fortfarande kunde sjunga. Med ett satans självförtroende lirar bandet här det mesta av oss. 

Vi tar helg på det!

/Martin

Fredagslistan 2021, vecka 22: Nytt och notervärt!

Fredagslistan 2017, vecka 51: Sista nomineringsomgången!

Gott folk!

Visst är det märkligt hur tiden bara springer iväg? Jag tänkte att det kommer ju hinnas med hur mycket listskapande som helst innan julen infaller, men när jag sitter och skriver detta så är det tre dagar kvar till julafton, och jag har två dagar kvar att arbeta innan jag tar lite ledigt. För Susanne som skulle ha gjort denna veckans lista går tiden lite mer långsamt. Den har en tendens att göra det när man åker på ett helvetesvirus, så därför får ni hålla tillgodo med en lista från mig även denna vecka. Jag tänker ta i med en dräpande lång lista med baserad på de skivor som jag har kvar att nominera till årsbästalistan för 2017. Är ni beredda?

Vi kör!

"Curse Of Conception" - SPIRIT ADRIFT

En no-brainer att ta med den här skivan, då den håller samma standard som debutskivan "Chained To Oblivion" från 2016. SPIRIT ADRIFT är det enda bandet som har släppt skivor som har blivit nominerade två år i rad. Min kärlek till det här moderna doom-bandet har i alla fall befästs så till den milda grad att jag innerligen hoppas att bandbokare på vår sida Atlanten inser hur bra detta är och ser till att vi får chansen att se Nate Garrett med kompanjoner på en scen något närmre än bandets hemmaland USA.

"Malina" - LEPROUS

Snyggt, progressivt, episkt. Tre adverb som fångar hur LEPROUS låter på "Malina". Jag inser fullt ut att detta är musik som inte är för alla - den är polerad ganska mycket, men här finns en innerlig kärna till bredden fylld av känslor - men för oss som inte räds väl producerad musik så är detta ren öronmumma. Jag lyssnade oerhört intensivt på den här skivan när den släpptes i augusti, och har återvänt till den med stigande frekvens under hösten. Varje gång upptäcker jag nåt nytt som jag gillar med skivan!

"Nightbringers" - THE BLACK DAHLIA MURDER

Ett av planetens mest sympatiska band. "Nightbringers" är en skiva som är klassisk TBDM - med en nytändning som fick mig att sätta en betygsåtta när jag recenserade skivan på WeRock. Ystert gitarrspel, fina melodier, och en vokal insats av Trevor Strnad är tre ingredienser som gör "Nightbringers" till en fint sjudande stuvning. Det jag tycker är det bästa med TBDM är att de alltid är väldigt underhållande att lyssna på - det finns en lekfullhet i öset som är svår att få till när det gäller dödsmetall.

"The Rabbit Hole" - THE GREAT DISCORD

Den här skivan har något så pass unikt som ett relevant intro! Dimman är en hemsökande och vacker låt som på ett lysande sätt inleder en lika pretentiös som levererande skiva. THE GREAT DISCORD visar att "Duende" som kom för två år sedan inte var en engångsgrej i fråga om förträfflighet - det här är ett av de mest intressanta banden i landet om ni frågar mig. Fia Kempes röst är en stor del i det - mångsidig och i det närmaste oavbrutet intressant levererar hon en dräpande insats genomgående på "The Rabbit Hole". Kolla in den.

"Urn" - NE OBLIVISCARIS

Från första lyssningen av "Urn" kände jag direkt att NE OBLIVISCARIS var tillbaka med kraft. Jag tappade intresset något med föregångsskivan "Citadel" som kom 2014 efter det att jag helt förbehållslöst fallit för debuten "Portal of I" från 2012. Gillar du progressiv metal så har du förmodligen koll på det här gänget - gillar du inte den här typen av musik så kommer du inte att gilla den formliga explosion av finlir som kännetecknar hela NE OBLIVISCARIS identitet. Du kommer sannolikt att hata "Urn". För oss andra är detta magiskt.

"Strength In Numbers"  - THE HAUNTED

Vi älgar över till THE HAUNTEDs sida av verkligheten. Så långt ifrån finlir som det går att komma? Nja - jag tror säkert att THE HAUNTED vill spela bra, men graden av meckighet är jämfört med föregående band är ju inte densamma. "Strength In Numbers" är en skiva som är djupt sympatisk, den känns lika bra som att återse en gammal vän. Jag är innerligt tacksam för att THE HAUNTED motbevisar mig med att fortfarande göra skivor som känns kul att lyssna på. Att det sen inte är så värst nydanande stör jag mig inte speciellt på, haha!

"Out Of The Voiceless Grave" - THE LURKING FEAR

Tomas Lindberg fortsätter sin strävan efter att vara den mest inspelade death metalsångaren i hela världen. Och Adrian Erlandsson fortsätter att trumma på kvalitetsskivor från 2017. Det här hade kunnat bli hur fattigt som helst, men alla projekt som Lindberg är med i har en innerlig känsla av hängivenhet som är omöjlig att stå emot. Ytterligare en dödsmetallskiva? Inte en chans - detta är så fruktansvärt bra att det sannerligen inte går att avfärda som en alibiskiva från namnkunnigt folk inom den svenska scenen. Jag längtar redan efter mer!

"In Becoming A Ghost" - THE FACELESS

Att THE FACELESS en kommer ut med en skiva kan inte ses som något annat än en triumf. Det hade nästan blivit ett skämt att det snart skulle komma nytt material från ett band som byter medlemmar oftare än andra byter strumpor. Men ryktena visade sig stämma - "In Becoming A Ghost" är dessutom en riktigt bra och udda skruvad skiva. Det finns rikligt med progressiva inslag, symfoniska inslag (kolla bara in Digging The Grave som har klassiska instrument som valthorn och flöjtsolo!) men ändå bibehållen hemmavist i den tekniska dödsmetallen. Intressant så det förslår!

Där har ni det gott folk. En lista på närmre 6 timmar riktigt bra musik! Jag vill passa på att tacka för i år - 2017 har varit ett intressant musikår på många sätt - och för att ni har följt bloggen även detta år. Vi kommer tillbaka 2018 - såklart - och ser fram emot att få tipsa er om mer musik. God jul och gott nytt år!

/Martin

Fredagslistan 2017: Sista nomineringsomgången till årsbästalistan 2017!

Fredagslistan 2017, vecka 20: Med känsla för feeling

Gott folk!

Jag hoppas ni har hämtat er från Susannes fredagslista från förra veckan? Herrejävlar vilken lista! Om ni trodde att det skulle bli en lugnare lista från mig, som en sorts kontrapunkt, den här veckan, ja då kan jag bara säga:

Den här veckan så gottar jag ner mig i musik på den lite mäktigare sidan av det myllrande spektrumet som är tung musik. Det finns viss risk för att känslomässig överhettning, men å andra sidan är ju detta inte alltid fel. 

Vi kör!

SHADE EMPIRE är ett band som jag fick upp öronen för när bandet släppte "Omega Arcane" 2013. Den rent magiska matigheten på den skivan fick mig att kippa efter andan, och vad vi kan utröna av Anti-Life Savior som är ett första smakprov av kommande skivan "Poetry Of The Ill-Minded" så har den här finska kombon valt att fortsätta på denna inslagna väg. Och det är sannerligen inte fel om ni frågar mig. Här är det överdåd i rejäla skopor, det är inklipp av monologer från film (där man citerar ur "Paradise Lost" av Milton), det är pampiga stråkar och överlag en rent episk stämning. Om jag gillar det? Har påven en löjlig mössa?

Att internet har gett möjlighet till samarbeten över land och hav är ju väldigt intressant. Därför är det inte konstigt att ljuvt progressiva och atmosfäriska AN ABSTRACT ILLUSION räknar sina hemmavister som Boden och Lund. 

Avståndet mellan de två orterna är närmre 1530 km. Det här bandet har ett ut ett album, "Illuminate The Path" som kom ut förra året. Jag är väldigt imponerad av en hel massa saker på den skivan. Mest den otroliga mångsidighet som bandet uppvisar. Här finns growl och rensång (som verkligen golvar), magiskt fint gitarrarbete, bra utnyttjande av keyboards, fantastiskt trumspel och rejält genomarbetade låtar. 

Vi vänder blickarna mot Eksjö i Småland och ORBIT CULTURE som har bedrivit verksamhet sedan 2013. Jag fick ett tips från en av mina bästa vänner att kolla in det här bandet då han jobbar tillsammans med en av medlemmarna i bandet. Och det är jag väldigt glad för. ORBIT CULTURE är ett modigt band, för de har valt att sysselsätta sig med melodisk döds, ett minst sagt välbefolkat område. Men de gör det med den äran. Det finns framför allt en tydlig idé med varenda låt på "Rasen" som kom förra året. Det här bandet vet vad det vill, och de ser till att undvika de mest uppenbara fällorna. Ja, det finns både growl och rensång, men genomförandet är bra mycket bättre och känns fräschare än på mången andra skivor. Att produktionen dessutom är ren öronmumma gör att jag uppskattar att lyssna på ORBIT CULTURE än mer. 

Jag har uppskattat THE GREAT DISCORD sedan debutskivan "Duende" kom ut 2015. Så pass mycket att jag tycker att den skivan är en av de mest imponerande debuterna som har kommit ut mellan 2006 och 2015. Bandet är svårslagna när det gäller kombinerande av progressiv musik och psykbrytstonalitet. Nu är bandet på gång med ny musik - på kommande skivan har bandet valt att gotta ner sig i Lewis Carolls "Alice I Underlandet". Detta är ingen personlig favorit, men jag har så pass stort förtroende för bandets kapacitet att jag vet att det kommer att bli intressant i vilket fall. Första smakprovet - Darkest Day - är i vilket fall en låt som får mig att längta efter mer. 

Italienska NOVEMBRE har en lång och produktiv karriär bakom sig. Att det nu blir frågan om att ta fram storsläggan det behöver ni inte tvivla om då bandet sysslar med progressiv gotisk musik med färgningar av doom och döds. Precis, det blir mycket att tugga, men jäsiken om detta inte är helt magiskt bra! Jag har valt den längsta låten från senaste skivan "Ursa" då den sannerligen visar på vilket hantverksmässigt förträffligt band det här är. 

Ni får en bonuslåt den här veckan. För ett tag sedan så gjorde jag en lista med helsingborgsband, där SINS IN VAIN var med. Nu har bandet släppt två nya låtar som jag tycker är väldigt bra. Faktum är att jag blev helt vansinnigt glad över att bandet nu är återaktiverat. Jämför jag med hur bandet lät på debuten som kom för 7 år sedan så tycker jag att både Legion och Horizons låter mer vuxna. Och det menar jag som en komplimang. 

/Martin

Fredagslistan 2017, vecka 20: Med känsla för feeling

Fredagslistan 2015, vecka 25: En spretande lista

Godmorgon!

Idag blir det en något spretande lista. Jag surfade runt på Spotify och hittade ett antal låtar som antingen var nya (och bra) eller ganska nya (och bra) och det föll sig ganska naturligt att göra en ganska otematisk lista denna vecka om jag säger som så.

Vi kör.

 LAMB OF GOD har återigen lyckats skapa en skiva. Det brukar ta emot nämligen när bandet från Virginia ska göra musik. Ofta är det extra kämpigt för Randall Blythe på sång. Om det märks? Inte nämnvärt. Still Echoes är en väldigt fin och röjig låt som, om den är en fingervisning om hur resten av "Sturm Und Drang" låter, gör att jag verkligen får mersmak.



SIGH från Japan levererar på "Graveward" lätt den mest överdrivna musiken jag har hört i år. Subgenren är avantgarde/black metal. Väldigt orkestralt emellanåt. Det märks framförallt i en låt som The Tombfiller. Det är fantastiskt underhållande och skojig musik att lyssna på. Lägg gärna märke till det fina bruket av brass i låten. Fruktansvärt bra!




Hurra! Nytt material från världens bästa och mest avslappnade sidoprojekt THE NIGHT FLIGHT ORCHESTRA. Jag har syltat ner mig i detta band otaliga gånger på bloggen att jag hoppas ni har lite koll på bandet som började som ett, rätt gissat, sent på nattensnack mellan bland andra Björn Strid  och Sharlee D'Angelo från SOILWORK respektive ARCH ENEMY. Strid sjunger som vanligt helt fantastiskt! Och som det svänger!

Famine Of God's Word från "Grand Morbid Funeral" av BLOODBATH. Inga krusiduller alls. Full matning från åldermännen som verkar ha fått upp ångan rejält och levererat det bästa albumet i sin karriär. Om death metal hade varit en monarki hade detta gäng varit kungar baserat enbart på den skivans meriter. så bra är det.




Avslutar med vackra THE GREAT DISCORD och Selfaeta från vanvettigt starka "Duende". Alltså, jag vill verkligen stryka under detta - "Duende" är en helt magisk skiva som är episk i ordets allra bästa bemärkelse. Kolla in den om ni inte gjort det.

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 24: En spretig lista