Fredagslistan 2020, vecka 10: Belgien & Holland

Gott folk!

Måndag till onsdag tillbringade jag i Belgien och Holland besökandes 3 stycken bibliotek som minst sagt har sett till att biblioteksvärlden tittar lite extra på städerna Gent, Tilburg och Amersfoort. Så temat - dock framtaget i samarbete med vår programansvarige Jonas - var ganska givet. Och jösses, det är inte bara bibliotek de är bra på i Belgien och Holland - det fanns minsann ett knippe band som är värda er tid och uppmärksamhet. Vi kör!

Bandet som tar sitt namn efter plötslig spädbarnsdöd kommer faktiskt från Gent i belgiska Flandern. Det här bandet fladdrade förbi i mitt flöde för ett par år sedan utan att jag tyckte att jag behövde bry mig nämnvärt. Men detta är för bra för att förbigås i tystnad. Det finns en fin känsla i bandets ej överproducerade black metal som gör att det nog får bli lite mer av detta gäng i framtiden.

Svårt att komma runt ABORTED som kanske är Belgiens mest kända band - de har i alla fall satt sitt märke på metalscenen under en herrans massa år. Jag pendlar fram och åter till bandet - ibland kan jag inte få nog av denna dödsmetallorkester, ibland så tycker jag annan musik är mer intressant. Men det jag hör på "Terrorvision" är rejält bra, och får mig att glida in i en ny beroendeperiod känner jag.

Ytterligare en no-brainer är ASPHYX som banne mig har sett till att den holländska dödsmetallen har hållit sig lika flämtande efter luft som härligt murken.Med vissa uppehåll så har det här bandet från Oldenzaal - en stad med knappt 32.000 invånare - kavlat ut sin dödsmetall med kompromisslös vivör.

Det coolaste biblioteket vi såg under resan var det i Tilburg. I en gammal verkstad för ånglok med en imponerande takhöjd hade staden byggt ett mycket imponerande bibliotek som räknas som ett av världens bästa. Från samma stad kommer ANTROPOMORPHIA, som vi har skrivit om tidigare här på bloggen och WeRock. Jag tycker att detta band är djupt sympatiska, om än något traditionella.

Och vi avslutar min själ med ytterligare ett band från Tilburg - DODECAHEDRON som är svårt förtjusta i att lira krångligt.  Svårt oemotståndligt!

/Martin

Fredagslistan 2020, vecka 10: Belgien & Holland

Fredagslistan 2015, vecka 19: Covers mark II

Godmorgon!


För två år sedan gjorde jag en fredagslista på temat covers. Denna vecka kände jag för att köra en ny lista på detta tema, ett tema som kan framkalla rysningar av antingen vällust eller illamående. Precis som förra gången får ni originallåten också.

 Vi kör.

Satt ni kaffet i vrångstrupen nu? LILLASYSTER är någon sorts avknoppning/fortsättning på LOK. Både Martin Westerstrand och Daniel Cordero återfanns i LOK och om det kan man ju tycka vad man vill. Jag har dock svårt för att värja mig från den genuina spelglädjen och svänget i bandets cover av Rihannas Umbrella. Originallåtens genialitet ligger främst i att den är fruktansvärt anpassningsbar till andra genrer. LILLASYSTER fick med sin version av låten en placering på trackslistan vilket säger en hel del om rätt mycket.

Chuck Schuldiner gör en nästan slaviskt hängiven version av JUDAS PRIESTs klassiska låt Painkiller från skivan med samma namn. DEATH var ju direkt nydanande när det gällde death metal, och det som främst märks är Schuldiners makalösa förmåga till att gasta i de oktaver han gör här. Du glade säger jag bara!

ABORTED manglar upp en mäktig rensstorm till version av SEPULTURAs Arise. Det är ingen direkt hemlighet att jag dyrkar SEPULTURAs tidiga skivor. "Arise" är en skiva som jag fortfarande återkommer till med jämna mellanrum. ABORTEDs version bjuder på väsentligt många fler nerslag på virveltrumman än originalet. Sven de Caluwés sånginsats är också betydligt mer köttig än Max Cavaleras. Med andra ord - precis som förväntat!

REVOCATION gör en version av åter aktuella FAITH NO MOREs Surprise! You're Dead! Jag har faktiskt originalskivan "The Real Thing" på vinyl och har lyssnat ett nästan skadligt antal gånger på "Angeldust" som i mitt tycke är bandets bästa skiva. REVOCATION är betydligt mer benägna i att tillämpa dubbelstamp än vad FAITH NO MORE är. En väldigt kul version.

Nu kommer vi in på verkligt klassisk mark. DIO-klassisk. Holy Diver är låten. KILLSWITCH ENGAGE är inte ett band jag lyssnar på till vardags. Bandets egna musik har aldrig tilltalat mig. Men deras version av kanske den mest klassiska låten av Dio är en fin hyllning utan att bli en total efterapning. Det svänger utav bara fan. Jag inbillar mig, faktiskt, att Ronnie James hade gillat detta.

När Blake Richardson, Dan Briggs och Dustie Waring hade varit med i grymma BETWEEN THE BURIED AND ME ett tag och delaktiga i skivan "Alaska" gjorde bandet "The Anatomy Of" en renodlad coverskiva. Otroligt spretigt album, men några fina guldkorn finns. Som exempelvis bandets version av "Blackened" av METALLICA. Detta är verkligen bra. Dels growlar Tommy Rogers genom hela låten och Richardson ställer till med en veritabel trumfest på kaggarna. Och ja, det finns bas!

/Martin

Fredagslistan 2015, vecka 19: Covers mark II

Nya uppdateringar på WeRock

Godkväll!

Tänkte berätta att det kommit upp en del nya grejer på WeRock igår. Dels har vi en recension av ABORTEDs gig i Köpenhamn i måndags, signerad av yours truly.

Sen lade jag upp ett gäng nya recensioner av en del högprofilerade släpp:

CARCASS - "Surgical Steel", DREAM THEATERs självbetitlade album och HAKENs "The Mountain" sätter jag under lupp.

Kollegorna har inte legat på latsidan de heller: BiblioteKarin levererar 3 recensioner:
CULT OF LUNAs "Vertikal II", DEALS DEATHs "Point Zero Solution" och mest högprofilerade av dem alla: SATYRICONs självbetitlade verk som inhöstar det näst högsta betyget.

Robert Gustafsson sätter tänderna i ytterligare en liveskiva från WHITESNAKE. Han sållar agnarna från vetet i texten vilken liveskiva i ordningen det är från Coverdale och manskap, vilket bara det är en anledning att läsa recensionen, haha! Han skriver också om Sammy Hagars jubileumsplatta.

Fredrik Sandberg skriver om PERKELE, HUNTRESS och mest intressant kanske TYRs senaste plattor. TYR får nämligen mycket goda vitsord från Fredrik.

Janne Sandstén, mannen med ibland minst sagt eleverade höjder när det gäller arbetsplats skriver om Umeås Old Man's Wills senaste platta.

Totalt sett, en bra inledning på oktober månad.

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 39: Maryland Deathfest

Gott folk - denna vecka har fredagslistan festivaltema. Och det är inte vilken festival som helst som vi sätter under lupp, utan vi har valt att avhandla klassiska Maryland Deathfest som i år faktiskt firade 11-årsjubileum. Maryland Deathfest hålls varje år i Baltimore (så nu kan ni skriva upp ytterligare en grej som staden är känd för än "The Wire" och Johns Hopkins sjukhuset) på Memorial Day helgen.

Så här sammanfattar festivalen sig själv:

The concept of MDF is simple: to bring to the United States the best and most extreme bands the underground has to offer. Never conforming to trends, or being limited by genre restrictions, MDF is a showcase of what extreme music, both new and old, is capable of. With an emphasis on diversity, the festival brings together the very best death metal, grindcore, doom, thrash, hardcore, black metal, and experimental bands from all around the world. With bands from all over the U.S. and Canada, and exclusive fly-ins and rare appearances from some of the most in demand bands from Europe, Australia, and Japan, the diversity of the lineup is only surpassed by the diversity of MDF's rabid fan base, who annually travel from all over the world for a weekend of fun and music.
Since MDF's inception in 2003, festival organizers Ryan and Evan have continued to strive to bring together some of the most legendary bands in the scene and some of the most talked about up-and-coming bands in the underground for an unparalleled experience. Combining the DIY attitude of two metal fans who are actually part of the scene instead of trying to exploit it, with a refreshing professional touch, MDF is year after year given high marks for being one of the best run and most organized festivals around.
 
Jag måste också nämna den alldeles fantastiska reserapporten som Hatpastorn levererade från förra årets festival. Storartad läsning.

Att festivalen har överlevt år efter år har i alla fall till viss del att göra med att arrangörerna har bokat en räcka verkligt imponerande band. Det var inte lätt att välja ut 10 akter att ha med på listan kan jag säga, haha! Om jag droppar namn som DYING FETUS, NECROPHAGIST, SUFFOCATION, PHOBIA, ROTTEN SOUND, MISERY INDEX och THE RED CHORD och sedan berättar att dessa band är tagna från de två första åren festivalen hölls och att de inte är med på min del av listan då fattar ni att festivalen heter duga.

Men nog ordat om vilka band som inte finns på listan, vi kör igång med Susannes del av listan tycker jag!

Ja hujedamej som Lina i Emil i Lönneberga skulle säga - vilken öppnare Susanne har valt med låten Boden. Introt är lika hårt som knäckande bra. Jag har själv ett gott öga till denna låt som, rätt gissat, har väldigt lite med orten Boden att göra. Enda geografiska referensen som nämns är Dorchester, en del av Boston, ivrigt beskriven av bland andra Dennis Lehane. Så nu vet ni det. CRYPTOPSY är ett band att hålla ögonen på om man gillar musik som strävar efter att mosa snarare än hacka, haha!

 Jag retade Susanne (fast bara lite) för att hon inte kunde avhålla sig från att ha med en låt av DISMEMBER. Nu är det sorgligt upplösta dödsgänget så pass bra att det egentligen inte behövs någon ursäkt för att ha med en låt från bandets diskografi. Att det dessutom är ett av Susannes absoluta favoritband gör det än mer giltigt. Susanne har dessutom fått in en snygg referens till skräckfilm i valet av låt - The Hills Have Eyes vars första version kom 1977 i regi av Wes Craven. En nyare version av filmen kom 2006. Så nu vet ni det. Och låten är ju prick så bra i vanlig ordning när det gäller DISMEMBER att det blir lite jobbigt att tänka på att bandet inte finns mer.

Ett trevligt band från Glasgow, Scotland. Detta är ren rens med viss finess. Kommande skivan "Peace Was Never An Option" är inte helt tokig, det kan jag avslöja. Föregångaren, och skivan som Susanne har valt Gainsayer ifrån, "No Tolerance For Imperfection" är inte dum den heller. Jag går ju igång på dylik musik, det vet ni ju sedan innan, och här bjuds det på finfint tekniskt triumflir i den högre skolan då precisionen i gitarrerna och baskaggarna är saliverande och så tajt att vi inte kan få in ett frimärke mellan instrumenten. Underbart.

Tjo! IMMOLATION, dyrkat av många, respekterade av fler bjuder upp till meckdans i God Complex från "Kingdom Of Conspiracy" en skiva som av många hålls som den bästa death metalskivan i år. Och den är grymt vass. Mer säger jag inte ;)

Susanne avslutar sin del av listan med makalösa MARDUK. Fy fan vilken oerhört bra skiva "Serpent Sermon" är. I dagens mer än lavinartade lyxproblemsgrundande utgivning av metalskivor hade jag glömt hur bra skivan är då det har snurrat så extremt mycket annan metal i lurarna att jag inte hade lyssnat på plattan på ett tag. Och så kommer titellåten och påminner om att detta är black metal as fuck. Underbart.

-Pausfilm-

 SAPROGENIC är ett tekniskt brutalt death metalband från Detroit Michigan. Vi hade med detta gäng när vi körde Michiganlistan för ett tag sedan. Men det skiter jag i, för detta gängs musik är så väldans bra att det liksom inte kan bli för mycket av den. Kolla hemskt gärna in senaste given "Expanding Towards Collapsed Lungs" från vilken jag valt titellåten - den skivan är inte alls tokig.

Sverigeaktuella ABORTED (de lirar i Köpenhamn på måndag tillsammans med THE BLACK DAHLIA MURDER på Lilla Vega) rockar loss med en klämkäck dänga betitlad From  A Tepid Whiff från alldeles förträffliga renssmockan "Global Flatline", en skiva som om ni frågar mig var en stark återhämtning från bandet efter några inte så bra alster. Och ja, de är lika tajta live som på skiva - alltså ett riktigt band till skillnad från så många andra, haha!

Med sin sköna blandning av grindcore och crust har TRAP THEM fått lovord (med rätta) från ganska många recenseter. Själv gillar jag bandet från Seattle riktigt mycket. Det är imponerande hur bandet lyckas kombinera rens, sväng, desperation, vrede på det sätt de gör i Fucked As Punk från "Sleepwell Deconstructor" och sammanfoga elementen till en minst sagt imponerande helhet.

Någon mer som längtar efter nytt material från detta gäng? Tänkte väl det. Tills dess att sådant kommer så får väl vi nöja oss med att blästra trumhinnorna med exempelvis Grand Gathas Of Baal Sin från "The Epigenesis".

Vi avslutar listan med CARCASS som, om ni missat det, gjort en satans comeback med skivan "Surgical Steel". Dra igång, höj volymen tills den går i taket och bara njut.

Trevlig helg!

/Martin

Fredagslistan 2013, vecka 39: Maryland Deathfest

Läsvärt på WeRock

Kom på att jag försummat att pusha för Henrik Nygrens minst sagt läsvärda reportage från årets Getaway Rock Festival som ni hittar på Werock.se. Det är ett veritabelt multimediainlägg då Henrik minsann inte glömde att filma en del låtar under festivalen.

Mest uppseendeväckande är, såklart, Blow Your Trumpet Gabriel av BEHEMOTH - en pinfärsk låt som kommer att vara med på bandets kommande album "The Satanist". Och ja, anticipationen sänktes ju inte direkt av den om jag säger så.

Övriga band som sätts under lupp är bland andra KATATONIA, ABORTED, SOILWORK, TESTAMENT, ALCEST, SYLOSIS och SYSTEM OF A DOWN.

/Martin

Årsbästalistan - de nominerade, nr 8-10

Jag hade kunnat döpa detta inlägg till "3 rensplattor" utan några som helst problem.

Nominerad nr.8: "Global Flatline" - ABORTED

Råder ingen som helst tvekan om att det rör sig om death metal eller hur? Nä, precis. Men så har ju belgarna inte ändrat mycket i sin musikaliska profil under de åren bandet varit aktiva. Kollega Nygren skrev i sin recension av skivan att

Det är få band inom death/grind-genren som imponerar på mig, och då menar jag inte själva musicerandet i sig utan låtskrivandet. Framförallt för att det verkar vara ett ändamål i sig att stapla det ena tekniska riffet efter det andra, snarare än att fokusera på att skriva minnesvärda låtar. Men även att väva in melodier i manglandet för att ge ytterligare dimensioner till musikskapandet. Det finns naturligtvis undantag [...] ABORTED tillhör givetvis denna kategori, vilket de visar prov gång på gång under ”Global Flatline”.

Jag blev glatt överraskad av Henkes recension, mycket med tanke på att han inte är lättimponerad av denna typ av musik. Själv är jag kanske alltför svag i köttet å andra sidan, haha!

Nominerad nr. 9: "The Inherited Repression" - PSYCROPTIC.

Meckighetsgraden i en låt som Carriers Of The Plague gör att jag kapitulerade i stort sett direkt för tasmanska PYSCROPTIC. Det är inte bara nivån av teknisk skicklighet som såklart imponerar - det här gänget kan verkligen skriva gedigna låtar. "The Inherited Repression" var efterlängtad av mig då jag upptäckte bandet mellan denna och föregångaren "[Ob]servant" som kom 2008. Och den skivan var ju, såklart, inte helt dum.

Nominerad nr. 10: "Better To Die On Your Feet Than Live On Your Knees" - LIBERTEER.

Förutom den sjukt briljanta titeln levererar LIBERTEER (egentligen Matthew Widener då det rör sig om ett strikt enmansprojekt) ett stycke synnerligen politisk crustig grindcore. Det är verkligen all in rakt av med texter som i Build No System 

Burn all our kings on a pyre,
Sing, voices raised in a choir
Masterless 

/Martin

God morgon!

2012 - ett ännu oskrivet blad. De sista kvarlämningarna från 2011 återfinns på WeRock i vår gemensamma lista över 2011 års bästa skivor. Håller inte med om att den som är på plats nummer 1 förtjänar det - men det har endast med personlig smak att göra haha!

Ett antal nya recensioner hittar ni också - för ovanlighetens skull ingen från mig - men kollegorna har varit igång i vilket fall. Jag blir själv extremt sugen att lyssna på VEKTORs "Outer Isolation" som Janne har skrivit om. Likadant är det med ABORTEDs "Global Flatline".

Övriga recensioner: D.A.Ds onödigt tillkrånglade titel (nej, jag pallar inte skriva ut den), power metal från IRON SAVIOR,  I AM HUNGERs "Odium" och VOLBEATs liveplatta.

/Martin

Liverecensioner

Bara för att vi firar 5-årsjubileum på WeRock med tävlingar innebär detta inte att vi "struntar" i vår vanliga verksamhet. Det kan ni se exempel på sedan igår kväll då jag lade upp en rent groteskt välskriven och på alla sätt djupt läsvärd recension av IN FLAMES konsert på Scandinavium i lördags, författad av Fredrik Sandberg. Jag blir, för att säga det enkelt, oerhört avis på Fredrik då konserten tydligen var en episk uppvisning från IN FLAMES.

Banden som jag själv såg i tisdags på The Rock i Köpenhamn kommer med största sannolikhet aldrig att fylla Scandinavium, aldrig mötas av ett publikhav som tänds upp med mobildisplayer under ballader med vinden i håret solon då det rör sig om teknisk döds av yppersta kvalitet. Decimation Of Europe turnén bestående av DECAPITATED, ABORTED, FLESHGOD APOCALYPSE, SUICIDE SERENITY och ARCHSPIRE nivellerade publiken med furiöst mangel hela kvällen - recensionen hittas här.

/Martin

Supporta Scenen: Decimation Of Europe Tour

Jag hade kunnat skriva "Supporta Scenen: DECAPITATED" lika gärna, då de tekniska dödsmästarna från Polen är huvudanledningen till att jag kommer bege mig till The Rock i Köpenhamn imorgon. Ända sedan jag hörde bandet på "Winds Of Creation" för ca 5 år sedan (tror jag, minnet sviker mig) har jag verkligen sett fram emot att få se bandet live. En grym trafikolycka i Ryssland då trummisen Vitek dog och sångaren Covan som resultat av kraschen hamnade i koma gjorde att jag förutom att konstatera att tillvaron kan vara grym, gav upp hoppet om att överhuvudtaget få höra något nytt material från bandet, än mindre få se bandet live.

Därför blev jag oerhört glad när gitarristen Vogg beslutade sig för att återuppliva bandet och släppa nytt material som såg dagens ljus i form av "Carnival Is Forever" 2011. Nu är det alltså dags: DECAPITATED tar med sig FLESHGOD APOCALYPSE, ABORTED (även de ska bli kul att se), CYANIDE SERENITY och ARCHSPIRE och dukar upp en rensfest som lär heta duga.

Biljettpriset gör verkligen inte ont: 120 danska kronor för hela kitet. Enda nackdelen egentligen är att det är för många band på en kväll, men det är ett lyxproblem egentligen.

Alltså,

Vad: DECAPITATED, ABORTED, FLESHGOD APOCALYPSE, CYANIDE SERENITY, ARCHSPIRE. Rensfest!
Var: The Rock, Köpenhamn
När: 22/11 18.00
Pris: 120 DKK

/Martin

Danmarksdags.

För läsare som händelsevis eller av en ren slump råkat missa DEMONICAL och skivan "Death Infernal" som släpptes tidigare i år kan det vara på sin plats att spetsa öronen. Det här mina vänner, det är inte pjåkigt alls. Habil melodisk döds to say the least. Det svänger och manglar på och är allmänt trallvänligt. Jag slår vad om att det går alldeles utmärkt att dricka öl till också. Med andra ord får DEMONICAL med beröm godkänt även om det kanske inte är det allra mest nyskapande som någonsin släppts inom genren. (Fast å andra sidan, varför överge ett vinnande koncept á la old school-döds? Nej, jag menar det.)  Ravenous från "Death Infernal" kan man med fördel kika på här nedanför.

Hur som, ovan nämnda gäng ger sig ut på vägarna tillsammans med svenska VOLTURYON och SLYTRACT från Ungern. Eastern Death Infernal Tour 2011 är samlingsnamnet på kalaset och söndagen den 13/11 får The Rock i Köpenhamn celebert besök av dessa glada herrar. VOLTURYON kan förresten vara nog så fina att kolla upp om man gillar band som t.ex. CANNIBAL CORPSE (och vem gör inte det? Nej, precis.). Det hade ju kunnat bli en hel weekend i Köpenhamn om man är på det humöret, WOLVES IN THE THRONE ROOM på lördagen (jag förutsätter kallt att ni inte har glömt det) som uppvärmning och så grabbarna döds på söndagen.

Dessutom kan man med fördel bläddra nedåt på The Rock-sidan och upptäcka att exempelvis The Decimination of Europe Tour med gulliga band som bland annat ABORTED, DECAPITATED och  FLESHGOD APOCALYPSE snart står för dörren (tisdag 22/11 närmare bestämt). Även tyska black metal-gänget ENDSTILLE med support dyker upp den 26/11. Bara att nicka och le och styra kosan söderut under november med andra ord.

/Susanne

Albumpepp

Ja, ni får ursäkta att det blir ytterligare ett inlägg om smattrande kaggar och avgrundsdjup sång om inälvor och blod, men när belgiska ABORTED uppar anten med att släppa en singel från kommande plattan "Global Flatline" då är det svårt att hålla sig. För detta låter ju, i alla fall i mina öron, kalasbra och får mig att verkligen se fram emot släppet än mer. Dessutom har bandet haft den goda smaken att inkludera gästsångare av rang. Kolla bara här: Trevor Strnad från THE BLACK DAHLIA MURDER, Julian Truchan från BENIGHTED, Jason Netherton från MISERY INDEX och Keiijo Niinima från ROTTEN SOUND. Nog kan vi enas om att det rör sig om pipor i absolut världsklass? Tänkte väl det ;-)

/Martin

Fredagslistan

Först trodde jag att det skulle bli en ganska snäll lista denna vecka då jag lyssnat en hel del på finska GHOST BRIGADE som jag skrev om igår. Så pass mycket att jag glömde allt annat jag satt i mig i form av mycket brutalare tongångar. Gorerenset står ABORTED för denna veckan. Så mycket brötigare och grisigare blir det inte. Och lite SECTU - "Indundate" är en platta som verkligen växer för varje lyssning så ni får stå ut med att det finns två låtar med därifrån även denna veckan. Tror ni klarar det, haha!

Nästa vecka är Alex tillbaka - då blir det i vanlig ordning mer variation i listan. Om nu han inte snöat in fullkomligt på grindcore från Singapore. Eller det kanske bara är önsketänkande från min sida, haha!

Fredagslistan vecka 32

Konserttips: Machines Of Grind

Edit: THE RED CHORD låter meddela oss via sin Facebooksida att på grund av vulkanutbrottet på Island är bandet strandsatt i staterna. Återstå att se om de övriga banden kan ta sig till Köpenhamn. Även lokalen för konserten är ändrad från Pumpehuset till The Rock.

Tänkte jag skulle tipsa om ett stenhårt konsertpaket - Machines Of Grind - som man kan bese den 16 april på Pumpehuset i Köpenhamn. Vad banden på billen med lätthet kan utlova är en blästring av trumhinnorna av en avsevärd grad.

THE RED CHORD är ett band som jag har stiftat bekantskap med på senare tid - bandets "Fed Through The Teeth Machine" tillhörde förra årets släpp i den hårdare kategorin som jag verkligen gillade. Enbart en chans att se detta band skulle få mig att åka över bron.

Nu får man ju dessutom ett ABORTED med Dirk Verbeuren (SOILWORK, SCARVE) på trummor - vilket borde få de flesta att hoppa av glädje. Fattar inte hur karln hinner med alla band, haha! Förra gången jag såg bandet lirade de förband åt bekanta BEHEMOTH på Apostasy-turnén. ABORTED hade precis kommit ut med fantastiska "Slaughter And Apparatus: A Methodical Overture" och ställde till med ett fruktansvärt röj på The Rock.

ROTTEN SOUND är allt annat än deras namn antyder - bandets "Exit" exempelvis är ett rent guldkorn av grind/döds.

Det enda bandet jag inte ser fram emot att höra är THOSE WHO LIE BENEATH. Eller låt mig säga så här - hade bandet lämnat sångaren Hanks hemma hade jag gjort det, men den mannens pipa är bland dem sämsta jag hört på mången god dag - grov och brutal javisst, men med så lite variation att jag snabbt tröttnar.

Behemoth, Aborted, Kataklysm, Lyfthrasyr

Torsdag kväll, och på väg till en av de mest emotsedda konserterna i år - bestialiskt brutala Behemoth med följeband på The Rock i Köpenhamn. Resultatet? Blandat...

The Rock är ett trevligt ställe - det kan man konstatera väldigt fort när man går ner i källaren där klubben huserar. Väggen mittemot ingången är solid klippa, och takhöjden är väldigt imponerande, man känner sig helt enkelt som nersänkt i en decibelfylld underjord vilket ju funkar alldeles förträffligt.

Lyfthrasyr har i mina ögon en otacksam uppgift, vilket ju hör till vanligheterna när man är första bandet, folk ska ha sin öl och de är ofta där för att se ett annat band. Trion från Tyskland låter sig inte påverkas av detta faktum utan bränner på för fullt. Musiken är bitvis väldigt aggressiv men gruppen har även ganska långa stensvängande partier i sina låtar. Sångaren/basisten Aggreash har en ganska bra utstrålning och hygglig röst, men det som gruppen kan arbeta på är scennärvaro. Bitvis ser gitarristen Insorior helt ointresserad ut och det är ju inte så bra. Trummisen Skytorian hamrar på förträffligt. En grupp att hålla ögonen på inför framtiden kanske.

Min kompis Daniel hänger med mycket för chansen att beskåda belgiska Aborted ett band jag tills kvällen ifråga bara känner till namnet. När gruppen går på märks att nivån har höjts - ljudet är fetare, aggressiviteten cranked up 1000 points, och publiken mer uppmärksam. Aborteds tekniska metal faller mig väl på läppen. Trummisen Dan Wildings spel är så ursinnigt tajt och ändå ser han knappt ut att anstränga sig. Bitvis går det så fort att hans högra trumstock blir suddig!

Om Dan Wildings spel lämnar mig imponerad är det snarare motsatsen när det gäller Kataklysms trummis Max Duhamel. Det är inte det att han inte är duktig, men hans spel liksom dessvärre Kataklysms musik blir en smula enformig i längden. Men även om bandets musik inte imponerar på mig så lyckas ändå bandet få igång publiken i ett helvetes röj. Stundtals är det så mycket folk på scen som headbangar frenetiskt att bandet nästan försvinner i mängden. Stagediving och crowdsurfing samt feta moshpits gör att Kataklysm ändå kan lämna scenen rätt nöjda.

Behemoth - ett band som enligt mig levererade årets bästa platta i och med The Apostasy, och således är ett band vars spelning jag byggt upp i det närmaste omöjliga förväntningar kring går på scen som kvällens sista band. Redan innan bandet smäcker på introt med "Rome 64 C. E." har Inferno denne rent för jävla kompetenta trummis varit uppe och soundcheckat sin rigg vilket bara det får mig att rysa av välbehag. När väl resten av bandet kommer upp - vilket de gör genom att marschera rakt igenom publiken, ganska skrämmande att helt plötsligt ha Nergal bakom sig med ett sinistert ansiktsuttryck - dröjer det dessvärre inte länge förrän man kan konstatera att nåt är fel: Intet ljud kommer ur Seths gitarr överhuvudtaget. Detta genererar en hel del springande från roddare och tekniker och förstör naturligtvis en del - inledningar är ju viktiga. När väl gitarrproblemet är fixat - ja då börjar man fatta precis hur bra Behemoth är. Nergals rent otroliga utstrålning golvar det mesta och tillsammans med sina kollegor blir Behemoth en maskin som hotar att mala ner allt och alla i sin väg. Den kanonad bandet river av denna kväll är så ursinnigt brutal att man kapitulerar: "Conquer all", "Slaves shall serve", "Demigod", "Prometherion", "Christgrinding Avenue", "Christians to the lions" Vissa ögonblick är det ett sånt röj att man häpnar. Desto tristare att Nergals mick lägger av mitt i en låt samt att bandet väljer att avsluta sit set med Turbonegros "I got erection". Varför? Turbonegro är ett av världshistoriens sämsta band och låten är ett riktigt sömnpiller.