onsdag, november 28, 2018

Årsbästalistan 2018 - de nominerade, omgång II

Gott folk!

Dags för att avslöja ytterligare en skiva som i allra högsta grad är aktuella för en plats på min årsbästalista över 2018! Är ni beredda?

Vi kör!

"A Complex Of Cages" av BARREN EARTH

Har ni följt bloggen ett tag så vet ni att finska BARREN EARTH hör till en skara band som jag skrivit om flertalet gånger. När bandet släppte senaste skivan i slutet av mars så var jag inte ensam om att ta fram superlativen, då "A Complex Of Cages" minst sagt är imponerande. Med färöiske Jón Aldarás inträde i bandet har BE växlat ut till ett rent episkt förträffligt band som i låt efter låt får mig att kippa efter andan.

Fortfarande så upptäcker jag små detaljer vid varje lyssning av skivan, och det brukar vara ett tecken på att skivan håller hög kvalitet.

Jag skrev i min recension av skivan att som helhet betraktat är ”A Complex Of Cages” en fruktansvärt stark lyssnarupplevelse. Variationsrikedomen gör ju sitt till, och jag upplever att BARREN EARTH oftast har jobbat igenom varenda låt så att den känns färdig. Deras kärlek till dynamik uppskattar jag också. De är inte rädda för att ta tid på sig och bygga upp, som i till exempel Zeal som i slutet är ett frustande monster till låt.

/Martin

fredag, november 23, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 47: Årsbästalistan 2018 - de nominerade!

Gott folk!


Det är dags att ta bladet från munnen och berätta vilka makalösa skivor som kan komma ifråga för min personliga årsbästalista 2018. Det kommer att bli en hel del inlägg om detta den närmsta tiden, så det kan löna sig att besöka bloggen på andra dagar än fredagarna framöver!


Vi kör!


"The Offering" av BOREALIS

Lite av en no-brainer att den här skivan dyker upp, då jag har dyrkat kanadensiska BOREALIS ända sedan Susanne tipsade mig om bandets existens. "The Offering" är en ljuv, mustig och inte så lite 80-talsnickande skiva som jag har återvänt till oroväckande mycket under året. I min recension av skivan så var jag något njugg i betygsättandet - den fick 7/10 - men jag inser att jag borde ha satt en betygsåtta. Det finns vissa låtar som inte hade fått sin hemvist in corpore när jag recenserade - nu är läget ett annat. I min recension skrev jag att låtar som Second Son, The Devil’s Hand, Scarlet Angel, Forever Lost och The Ghosts Of Innocence som samtliga bjuder på fullständigt magisk musik. Avslutande Ghosts Of Innocence är en hisnande uppvisning i känsla och mäktighet, The Devil’s Hand har en oerhört fin uppbyggnad och Scarlet Angel ett tungt sväng som jag älskar.

"Currents" av IN VAIN

Det som IN VAIN excellerar i är dels låtskriveriet, men också hur påtagligt skickliga de är på att försätta lyssnaren i olika känslostämningar. Varenda låt känns helt ärligt menad och  fyller sin plats på skivan på ett självklart vis. Musiken känns både välbekant och samtidigt utmanande – ett signum på den kvalitetsmusik som exempelvis BORKNAGAR och LEPROUS har skämt bort oss med under de senaste åren. IN VAIN har verkligen lyckats med att ta element från olika genrer och göra något eget av det. Som lyssnare känner jag mig under lyssningen både väl omhändertagen, men också svårt ansatt. Graden av angelägenhet i IN VAINs kommer verkligen fram på ”Currents”.

Så skrev jag i min rent lyriska recension av "Currents" på WeRock, och jag höll sannerligen inte igen på betyget utan drämde till med en betygsnia. Detta kan vara en av de mest episka skivorna jag hört på hela året, och det borde inte förvåna någon att jag har med den som nominerad då jag är svårt anfäktad av episk metal, haha!


"Heirs Of Sisyphus" av GUTTER INSTINCT

Låtskriveriet har verkligen växlat ut. Varenda låt är fint sammansatt, och ”Heirs Of Sisyphus” vinner på att bara ha 8 låtar, för nu känns skivan som en rungande, effektiv smocka där du som lyssnare inte tillåts hämta andan. Redan från första låten, Satan Within sätts tonen. Förresten är just inledningen på den låten så helvetiskt episkt mäktig att ni kommer ramla av stolen.

Det här kan vara en av de bästa death metalplattorna som släppts under året. Jag har alltid gillat GUTTER INSTINCT för att de känns som ett alltigenom ärligt och genomarbetat band som verkligen har ambitioner med vad de vill göra med sin musik. "Heirs Of Sisyphus" har sannerligen inte gett mig skäl att ändra den uppfattningen.

Där har ni det - 2 timmar och 43 minuters bängbra metal att förgylla helgen med.

/Martin








fredag, november 16, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 46: Första världskriget

God afton!

Idag blir det historielektion. Den 28 juli 1914 brakade helvetet lös i Europa, då Gavrilo Princip sköt de berömda skotten i Sarajevo. Föga kunde Gavrilo ana att hans handling i förlängningen skulle leda till att vi efterkrigsmänniskor fick njuta musikaliska frukter inspirerade av just detta första världskrig.

Jag tänker låta musiken tala för sig själv och inte orda så värst mycket, därav klarar vi av bandgenomgången snabbt så vi får sätta tänderna i väsentligheten sen.



Först ut är 1914 som haft den goda smaken att döpa sin nya skiva till ett av mina favorituttryck; "The Blind Leading The Blind". Musiken är av sällan skådad kaliber och lär hamna på min årsbästalista.


BOLT THROWER har förstås en given plats i WWI-listan och jag har valt Last Stand of Humanity från ”Those Once Loyal”.


GOD DETHRONED hamnar som nummer tre med The Killing Is Faceless. Hurra för blastbeats och galoppdöds!


Fjärde bandet ut är SACRIPHYX, en för mig helt ny och ack så trevlig bekantskap. Mycket habila australiensare som bygger hela sitt musikaliska koncept kring första världskriget.


Sist men verkligen inte minst mitt favoritband (och vars frånfälle jag ännu sörjer) -  DISMEMBER som på sin sista fullängdare gjorde en blinkning till WWI med Europa Burns.

Med detta tillönskar jag en mycket gemytlig helg.

/Susanne


Fredagslistan 2018, vecka 46: Första världskriget


fredag, november 09, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 45: Serpents!

Gott folk!

Häromveckan fick jag en länk av Susanne till en trelåtarsdemo av bandet SERPENTS. Nu vet ni ju sedan innan att skickar Susanne länkar, ja då är chansen stor att det blir banne mig åka av. Och dra på trissor om det inte blev det! SERPENTS minst sagt manglande black metal med dödsinslag fick mig att dra på smilbanden å det grövsta.

Om musiken inte är tillräckligt trve så kan jag garantera att formaten som bandet säljer demon i är det - kassett och vinyl. Och tack och lov digitalt för oss som inte har möjligheter att spela de formaten.

Vi tar helg på det.

/Martin

fredag, november 02, 2018

Fredagslistan 2018, vecka 44: Sacramento represent

Ave Fredag!

Som de uppmärksamma läsare av bloggen ni alla är märkte ni säkerligen att fredagslistan lyste med sin frånvaro förra veckan. För att ta igen den förlusten drämmer jag denna vecka i med en dubbellista med hela tio rara bitar på temat Sacramento. Varför just Sacramento undrar ni, jo se det ska jag förtälja. Jag upptäckte finfina bandet CHRCH härom veckan och en stad som lyckas pressa ur sig ett såpass bra band kändes det angeläget att ta en närmare titt på. Sagt och gjort, behold!


Först ut är naturligtvis sagda band (tidigare namngivna som CHURCH men numera alltså utan U) som spelar en alldeles ypperligt tung doom på första fullängdaren "Unanswered Hymns" från 2015. Det är ett blytungt men svängigt och framför allt otroligt välavvägt mos som vi bjuds på i Dawning som klockar in på hela 19:16. Den här skivan har gått varm i mina öron den senaste tiden och det är med svårighet jag bänt bort mina öron för att lyssna på annat.


Nåväl, vi vandrar vidare till PLAGUE WIDOW, ett band som alla vänner av grind bör spetsa öronen till. Det jag gillar bäst med de här glada gossarna är hur de får till den här smakfulla mixen av snabbhet, mörker och totalt kross. På vissa sätt påminner det om ANAAL NATHRAKH och det är ett mycket gott betyg. Låt nummer två i listan blir således Malignant från spliten "This Black Earth" som gjordes tillsammans med OBLIVIONIZED.


Mer mörker nu i form av MODRANIHT, ett black metal-band med paganinfluenser signade till Transylvanian Tapes. Det är så här långsam och rå black låter när den är som bäst. Raspig, rivig och tokseriös. Jag har valt en liveupptagning från den årliga festivalen Festum Carnis och låten är Hexenkessel från EP'n "To The Dark Mothers".  Extra plus för olycksbådande sånginsats och bra liksmink.

Nästa akt är ingen mindre än CHELSEA WOLFE som inte lär behöva någon närmre presentation. Vi lyssnar kort och gott till 16 Psyche från "Hiss Spun".


Mer vemod härnäst i form av WANING som spelar en puttrig och trivsam dark ambient med doomiga inslag. Min enda invändning är att growlet kunde fått vara mer brutalt i The Funeral Mountains.

WILL HAVEN är ett band som blandar sludge och allmänt skitig rock med någon form av core. Det hade kunnat bli total pannkaka av den mixen om ni frågar mig men här lyckas balansgången och Carpe Diem från skivan med samma namn får därmed inta plats nummer sex i listan.


BATTLE HAG spelar i den långsamma, rituella doomligan och gör det med den äran. Den självsläppta demon som kom 2015 bjussar på både growl och psykadelica och en skönt hypnotisk stämning. På fullängdaren "Tongue of the Earth" som kom två år senare har de renodlat soundet ännu mer och det bådar gott inför kommande alster.


Dags för snabbare tongångar och tillika grisdödssång! EMBODIED TORMENT håller den brutala dödsfanan högt och borde locka fans till akter som BRODEQUIN, GOREGASM och liknande. Vi lyssnar till Rädern från "Liturgy of Ritual Execution".
 
 
DEFECRATOR är en av de bättre black/döds-akter jag hört den senaste tiden, det ska jag inte sticka under stol med. Här är det raka rör med dyrka Satan som gäller, utan vare sig krusiduller eller pardon. Contractionem Diaboli från EP'n "Satanic Martyrdom" är rakt igenom en total guldlåt.

Slutligen vill jag rikta ett starkt och rungande tack till Sacramento för sludgemästarna BOG OAK! Låten The Resurrection of Animals från debutplattan "A Treatise on Resurrection and the Afterlife" inleder med ett gitarriff som är lika delar oljefett som genialt. Textmässigt inspireras de av ockultisten Agrippa och olika satanistiska grupperingar, ljudbilden är basdriven och sången mästerlig. Lyssna och njut mina vänner för detta går ej av för hackor.

Och med detta tager vi helg! På återseende.

/Susanne

Featured Post

Fredagslistan 2024, vecka 12: KRSNA-core

 År 1965 hoppade en gammal gubbe vid namn Prabhupada på båten i östra Indien och klev av densamma i New York. Där bodde han en sväng i en pa...

Populära inlägg