Gott folk!
2024 fortsätter att vara ett fantastiskt skivår, det tror jag fler än undertecknad kan skriva under på. Jag har ju gjort ett antal av dessa listor, och rätt många vet vad jag gillar. Därför tänkte jag försöka överraska er lite. Ni får en lite längre lista än vanligt, med ett antal band som jag inte tror att ni blir förvånade över att jag har med. Men så får ni några band som kanske kan skaka om er, i alla fall vad gäller mina preferenser.
Vi kör!
Gott folk!
Det blir en, ursäkta, köttig lista denna vecka. Undrar ni över anledningen så är veckans lista helt sprunget ur faktumet att Matte Modin befinner sig i Lawrence Mackrorys studio och lägger trummor till DEFLESHEDs kommande album. Det blev jag så satans till mig över att det vore totalt orimligt att inte gå på den känslan och hamra in temat i veckans lista.
Gott folk!
Det känns härligt att dra igång med fredagslistor igen, det måste jag säga! Jag vet inte hur ni känner, men bristen på livekonserter har gjort att i alla fall jag för egen del lyssnar mer intensivt på musik. Den betyder liksom mer än tidigare, och min rena girighet efter ny musik att kolla in har bara vuxit. Så att jag kör en lista, likt så många gånger förr, på låtar som jag tycker är värda er tid och uppmärksamhet utgivna under den senaste tiden är ju inte så konstigt.
Vi kör!
Vi inleder med lite härlig finsk dödsig doom av RED MOON ARCHITECT. Finland bevisar gång efter annan vilket magiskt bra bandstall som landet har, och detta gäng är inget undantag. Det episka anslaget, melodislingorna som bölas fram, vemodet - prick allt som jag gillar med band från Finland kavlar RMA ut med finess och grymt innerlig känsla. Chained får mig att längta mycket efter fullängdaren.
Varför krångla till det? BENEDICTION vet vad de är bra på och när jag lyssnar på Rabid Carnality så har jag svårt att inte ryckas med i det frenetiska två-taktandet, bisvärmsriffen och Dave Ingrams sång. Det här är musik som gör att jag vill dricka öl och mosha, och trots att formulan är välkänd så känns bandets musik oerhört fräsch och angelägen. Enda nackdelen är att vi får vänta till oktober till fullängdaren kommer.
Vid 1-minutersstrecket i Flesh And Blood var första gången som jag hajade till på allvar när jag lyssnade på den här låten. DGM är ett magiskt förträffligt powermetalband med progressiva inslag som jag har lyssnat en del på under åren. För mig som var av den bestämda uppfattningen att verkligt bra powermetal kom från Tyskland var det ett nöje att bli uppläxad av detta italienska band som jag upptäckte med deras skiva "Momentum" som kom 2013. Det jag hör här får mig inte att ändra uppfattning - detta är så helvetiskt bra!
Mer old-school death metal från ett av de hetaste banden på uppgång just nu. Stockholmsbördiga LIK kommer att få prick alla som gillar ENTOMBED och DISMEMBER att självantända i rent lyckorus. Hantverket är helt oantastligt och fruktansvärt matigt. Jag uppskattar också det av IRON MAIDEN-minnande gitarrsolot och det fina distinkta slutet!
Om ni vill höra hur sann glädje låter när två gamla vänner återses då har ni ett lysande exempel här. John Petrucci och Mike Portnoy har inte skapat musik tillsammans på väldigt många år sedan Portnoy lämnade DREAM THEATER, och det hörs så tydligt att den magi de skapade i DT inte har försvunnit med åren. De får briljera bägge två, men förstärker samtidigt varandras spel så att Terminal Velocity lyfter till nästa nivå.
/Martin
Kanadensiska BOREALIS kom den 19/6 ut med sitt nya album "Purgatory". Både jag och Susanne uppskattade ju bandets musik på "Fall From Grace" från 2011, en skiva som vi i stort sett lyssnade sönder, märkligt nog! Nya skivan är ett välkommet tillskott till kategorin "kommer att lyssna sönder". BOREALIS är ett band som skriver väldigt sympatisk musik. Är det nydanande? Nej, verkligen inte - men här finns en hantverksskicklighet som jag tilltalas svårt av. Plus att jag älskar sångaren Matt Marinellis röst. Jag hade i princip kunnat ta vilken låt som helst från skivan. Nu blev det My Peace då det är den enda låten som bandet har valt att tillgängliggöra från nya skivan på Spotify. Faktum kvarstår dock - "Purgatory" är så bra att jag villigt slantade upp den dryga hundralappen plattan kostar på iTunes.
Jomenvisst, CLOUDSCAPE är ganska obligatoriska i en sådan här lista. Bandet, bördigt från Helsingborg, har alltid varit skickliga på att snickra ihop snygga melodier. Som jag ser det är bandet, likt sina helsingborgskollegor i COLOSSUS och DARKANE, svårt undervärderade och jag lyfter gärna fram bandet så ofta jag kan. Skivan "New Era" kom 2012 och såg inte mindre än tre nya medlemmar. Endast gitarristen Patrik Svärd och sångaren Michael Andersson var kvar från den sättning som spelade in "Global Drama", en skiva som jag gillade även den. Silver Ending är en trevlig låt som nästan lekfullt dansar fram i refrängen. I övrigt är det business as usual.
Jag recenserade bandets "Momentum" när den kom 2013. Bandet har inte släppt något material sedan dess. Då skrev jag att [d]et som verkligen imponerar på mig med ”Momentum” är tre saker egentligen: låtarna är av sådan kaliber att, faktiskt, varje låt innehåller något jag gillar, sången från Mark Basile är så fruktansvärt kraftfull att jag njuter av varenda grej karln gör. Och sen har vi solona. Jag avskyr personligen när det ska liras solon och resten av bandet går av scen för att låta gitarristen/trummisen/basisten gå loss. Fullständigt vedervärdigt. Musik handlar om kommunikation mer än något annat och vad som verkligen utmärker skickliga musiker till skillnad från skickliga instrumentalister är förmågan att lira häpnadsväckande grejer tillsammans med andra. Det kan Simone Mularoni på gitarr och Emanuele Casali på keyboard för varenda solo som utförs av dessa herrar är rent öronmumma. 
Jag har haft med en låt av PRETTY MAIDS i någon lista. Emellanåt älskar jag att lyssna på musik som har tydlig tidsmarkörer. We Came To Rock finns med på danskarnas "Future World" från 1987, och det märks. Jo, det finns gott om andra skräckexempel på hur virveltrummorna lät under 80-talet. Här är den faktiskt ganska sansad utan att vara mesig. En trevlig trudelutt!
Jag avslutar listan med keyboardstinna DARKWATER från Borås. Detta är så vanvettigt snyggt producerad musik så jag baxnar. Låten heter Breathe och kommer från "Where Stories End" från 2010. Flera av bandets medlemmar är också med i HARMONY som verkar hålla en högre utgivningstakt. Det är lite synd, för DARKWATER skriver riktigt bra och snygg musik. Jag fick definitivt mersmak!
Hej alla vilsna själar och ensamma hjärtan ute i cyberspace! Denna vecka kommer vi uppmärksamma inspirationens kraft i det egna skapandet. F...
