Goddagens! Mitt i allt julmatsätande, paketöppnande, granbarrsdammsugande samt chokladpralinsfrossande ska vi ta en smärre paus och blicka tillbaka på vad det var år 2020 egentligen gav oss, förutom hemmajobb och viruspandemi.

Här nedan följer femton skivor som jag tycker att ni ska ta er tid att lyssna igenom, det är i runda slängar elva timmars musik så om ni börjar direkt är ni färdiga tills ikväll. Ingen inbördes rangordning behövs till dessa rara ärtor utan man betar sig helt enkelt igenom prick allt från början till slut bara. Lätt som en plätt! (Och bemärk nu att detta är Spotify-varianten av vad som varit bäst i år, hade jag valt att ta med de album som bara finns på youtube hade vi nog fått sitta här fram till nyår, men någon sorts urval får man ju göra trots allt.)

PUTERAEON - "The Cthulhian Pulse: Call From The Dead City" 

En total fullträff där dödsmetall möter Lovecraft i ljuv riff-harmoni.

ANAAL NATHRAKH - "Endarkenment"

Den sista tidsålderns självklara soundtrack med lika delar aggression och nihilism.

ULCERATE - "Stare Into Death And Be Still" 

Teknisk döds som tar oss ned i mörkret likt en virvlande tornado.

OCCULT BURIAL - "Burning Eerie Lore"

Total härskar-thrash från Ontario med 80-talsvibbar.

AZARATH - "Saint Desecration"

Polskt dyrka Satan-gäng med fullt ställ från början till slut.

ULTHAR - "Providence"

Skön mangeldöds med hög murkighetsfaktor och faiblesse för Lovecraft.

GAEREA - "Limbo"

Explosivt om livets elände med såväl galopptakt som sorgsna melodier.

NECROT - "Mortal"

Klassisk old school-döds utförd med sällan skådad furiositet.

WOMBRIPPER - "Macabre Melodies"

Högoktanig och medryckande rysk dödsmetall om kroppsligt förfall.

EVOKER - "Evil Torment" 

Det här är rent tekniskt sett en EP men skit i det och ta istället del av dessa ondskefulla geniers snabba gitarrer.

SODOMISERY - "The Great Demise"

Fulländad svärtad döds med mangel likväl som melodiarbete.

NECROPHOBIC - "Dawn Of The Damned"

Kungligt driv och snygga solon från ett legendariskt band som bara verkar bli bättre och bättre med åren.

SCÁTH NA DÉITHE - "The Dirge Of Endless Mourning"

Svårartad black metal från Irland med atmosfär och folklore.

SORCIER DES GLACES - "Un Monde De Glace Et De Sang"

Misantropisk ockult svartmetall med fenomenal kyla.

UADA - "Djinn"

Grandiost upp-tempo med ett rejält mått desperation, tjusiga melodier och bra riff-arbete.

Med detta önskar jag att de sista skälvande dagarna av 2020 ska vara er nådiga. Vi ses på andra sidan nyår!

/Susanne

Fredagslistan 2020, vecka 52: Best of 2020

Fredagslistan 2018, vecka 17: Portland part I

Gott folk!

Jag och Susanne konstaterade att vi aldrig kört en lista på temat Portland. Så kan vi ju inte ha det, och vi tänkte därför att vi ska ta i ganska så rejält och köra vars en lista på detta tema. Jag har fått det goda nöjet att inleda!

Portland i Oregon har av många hälsats som den mest metalstinna staden på planeten, och ja det kommer en herrans massa band från den staden. Band som ibland har sin hemvist på ansedda Relapse Records, men ibland bara är jävligt bra. Jag lade märke till staden först genom den ganska sympatiska serien Grimm som utspelar sig i och omkring Portland. För en fantasynörd är den serien oftast, ren mumma!

Men nu ska vi inte prata serier, vi ska gotta ner oss i den rika bandflora som grasserar i Portland.

Vi kör!

ALLUVIAL är ett kul instrumentalt sidoprojekt för Keith Merrow (CONQUERING DYSTOPIA), Wes Haunch (BLACK CROWN INITIATE) och Dan Presland (NE OBLIVISCARIS) som jag finner djupt nöjsamt att lyssna på. För att vara befolkat av instrumentella ekvilibrister så är ALLUVIALs musik väldigt balanserad och nästan måttlig! Bandets hittills enda skiva "The Deep Longing For Annihilation" som kom förra året, har ju en tydlig slagsida mot gitarrspel, men tänk för sjutton inte Yngwie! Det är väldigt skönt att lyssna på instrumentell musik tycker jag, framför allt musik som denna som har en tydlig riktning och ett stundtals jävulskt sväng. Kolla bara in den fantastiska låten In Penitence och försök att inte headbanga.

Jag fortsätter med nergrottandet i den tekniska metallen med Dustin Behm som gillar att göra allt själv. På "The Beyond" låter han fingrarna fara rundor utav helvete, men jag tycker att han håller sig på rätt sida av nörderiet och bjuder på en satans atmosfär genomgående.

Nu måste det väl ändå vara dags för sång? Jajemänsan, och som ni förstår av den minst sagt kvistiga loggan till vänster så kommer det att rytas till å det grövsta. TRIUMVIR FOUL är djupt allvarliga till sin musik. A vessel for hedonism, corruption, and cabalisticism, Triumvir Foul's debut is the embodiment of one's depravity and weakness expressed through worship of the three serpents. As an entity of spiraling spiritual violence, Triumvir Foul abides by the principles of disgust, hatred, and anxiety as strict tenets of the Vrasubatlat philosophy. Ja, ni fattar att detta är ju på riktigt! Bandets musik är såklart en härlig blandning av kaos och murkenhet. Jag gillar den skarpt, även om den kanske inte är den mest originella så vinner TRIUMVIR FOUL på ren övertygelse. 

Hypade UADA välte kioskar med sin debutskiva "Devoid Of Light" som kom 2016, och som minst sagt har fått till ett surr kring sig är ett band som vi märkligt nog inte har haft med i några fredagslistor innan. Ytterst märkligt, då detta är ett band som både jag och Susanne uppskattar. Bandet melodiska black metal är späckad med så brutalt snygga slingor att det är gastkramande vackert att lyssna på bandets tonkonst. Spontant hör jag vibbar från WATAIN ibland och UADAs musik känns väldigt mycket som mammas gata. Samtidigt är hantverket så pass bra att det sannerligen inte känns som urvattnad musik, utan det bränner till i varenda låt. Och förresten. Jag älskar hur trummisen Trevor Matthews pukor låter!

URCHIN är en duo bestående av gitarristen och sångaren Adam Mundorf och trummisen Eliese Dorsay. URCHIN har en väldigt skön känsla av DYI, och är rejält tunga. Jag föll för den här typen av baslös långsam musik med UZALA som jag fick chansen att se i Helsingborg innan de lade ner. URCHIN har lite samma känsla, men är stundtals oerhört mycket mer atmosfäriska och organiska. Kolla bara in assköna Climb och det skira och luftiga gitarrspelet i början av låten. Galet bra! 

Bonus blir GRAVES AT SEA som egentligen inte bildades i Portland utan i Arizona. Sedan ett antal år tillbaka så räknar bandet sin hemvist i Portland. Hittills enda skivan "The Curse That Is" kom ut 2016 och är så satans bra att jag tappar andan. 

/Martin

Fredagslistan 2018, vecka 17: Portland part I