Min kompis Henrik brukade kalla mig slumpmaskinen för att min hjärna och mun ofta bestämde sig för att säga de mest otroliga saker som bara jag fann logiska och den röda tråden var inte riktigt närvarande. Därför vill jag ta er med på en resa genom mitt inre. Den som är någon sorts hobbyfreudian kanske får ut något av det. Annars får ni bara passa på att njuta av de bra låtarna. Nog snackat. Nu kör vi igång resan. Listan hittar ni som vanligt här och längst ner.
Allt började med en tanke, varför finns det inte fler bra danska black metal band? Resten av Skandinavien kryllar verkligen av sådana band av varierande kaliber. Visst finns det en del band som förtjänas att nämnas som Serpents Lair med flera. Sen slog det mig som en blixt från klar himmel. Vem behöver ny och modern black metal när kungen av kungar King Diamond finns. Därför blev det logiskt att börja med denna låt.
Mercyful Fate–"Black Funeral", (Melissa), 1983, Roadrunner Records).
Vad ska jag försök säga om Mercyful Fate och King Diamond som inte någon har sagt innan?
Det finns nog inte så mycket att tillägga. Bandet bildades någonstans kring 1981 i Köpenhamn och har genom åren spelat, haft pauser, King Diamond har haft sitt sidoprojekt som heter King Diamond men för mig är det ett sidoprojekt. Jag gillar verkligen Mercyful Fate och det är nästan lite hemskt hur svårt jag har att övertyga andra om bandets förträfflighet. Jag vet inte om det King Diamonds falsettsång som gör att folk ger upp, det kan vara de riktigt hårdrockiga gitarrsolona eller hela grejen med konceptskivor.Produktionen och låtskrivandet är på hög nivå. När King Diamond vrålar "Hail Satan" är det bara att kapitulera till den svarta begravningen.
Black Funeral–"Bathory Incarnate (Goddess of Death Arises)", (Empire of Blood), 1997, Full Moon Productions).
Black funeral var det ja. Här har vi det amerikanska black metal bandet som torterat öron sen 1993 och forsätter än idag. Här är det en låt från deras andra fullängdare. Jag vill bara stanna upp lite och citera informationen från Encyclopaedia Metallum angående bandet:
"Part of Ordo Ater Anguis (or the Order of the Black Serpent), along with AGLS, Akhtya, Apparition, ARC, Atra, Darkness Enshroud, Drowning the Light, Eidolones, Forgotten Kingdoms, Ghosts of Oceania, Harvest, Ichor, Kuru, L.C.F, Nazxul, Pestilential Shadows, P.N.G, Red Dragon, Rift, Shroud Devourer, Sic Itur ad Astra, Strigoii, Taghairm, Tzalmot, and Valefor".
Nu när vi har fått det ur världen kan vi fokusera på musiken detta band från Indiana har frambringat. Början av låten låter som om Cradle of Filth hade misslyckats att få en studio och låtit Sarah Jezebel Deva spela in sina viskningar i en bandspelare av typen femåringar får i julklapp. Resten av låten har en ljudbild som kan locka den mest inbitna "Les Légions Noires"-diggaren. Att bandet helt plötsligt stannar upp för att börja spela ett riff som jag känner igen från svenska Bathory är en självklar bonus. Ett band för finsmakare helt enkelt. Eller för den som verkligen vill höra ett av de tidigaste och eventuellt viktigaste USBM-banden. Att sångaren kallar sig Baron Drakkonian Abaddon är definitivt coolt. Däremot fick låttiteln in mig på nästa spår.
Tormentor–"Elisabeth Bathory", (Anno Domini), 1989, Independent).
Det blev inte bandet Bathory! Istället en annan låt på temat Elisabeth Bathory. Denna gången från det legendariska ungerska bandet Tormentor med Attila Csihar på sång. Samma Attila som fick hoppa in som den nya sångaren i Mayhem. Det sägs att det hans insatser på denna demokassett som gjorde att han blev tillfrågad men det vet jag inte. Det enda är att jag vet att allt är black metal historia. Tormentor är verkligen urtypen för black metal som jag gillar. Någonstans i brytpunkten mellan första och andra vågens black metal med både episka och ondskefulla partier. Sången är också top notch och produktionen är lagom rutten. Däremot fick bandnamnet Tormentor mig att tänka på en annan låt.
Kreator–"Tormentor", (Endless Pain, 1985, Noise Records).
Här är vi naturligtvis smack in the middle of 1980–talets Tyskland. Kreator som ett tag tidigare i karriären faktiskt hette Tormentor och spelade in låten Tormentor till sin demokassett blir ett naturligt steg i Tormentorlogiken i min hjärna. Kreator är ett legendariskt thrashband men för min det är det nästan med Endless Pain skivan som de peakar då bandet låter lite elakare och jag skulle till och med våga kalla det black/thrash på vissa ställen. Bandet skulle gå vidare och räknas än idag som ett av de största namnen inom thrash metal. Rikigt tufft omslag också. Min hjärna spann naturligtvis vidare på detta med tysk thrash och leder fram till dagens sista låt.
Sodom–"Blasphemer", (In the Sign of Evil, 1985, Devil's Game).
Vi kan ju inte bara ha en någon som plågas vi måste ju ha någon blasfemisk också. Därför håller vi oss kvar i år 1985 och Tyskland. Här snackar vi Sodom eller Wodos som skämtet med den upp-och-nedvända patchen som försökte säljas på Ebay går. Här är tyskarna som bäst. Det är ondskefullt skratt i introt, grym gitarr, piskande trummor och väsande sång med textrader som:
"I turn the cross upside down
And read Satanic Bible with fucking grown
My life begins at midnight twelve
Masturbate to kill myself"
Ough! Tio av tio! Överallt. Detta tillsammans med skivan "Obsessed by Cruelty" som kom 1986 är kanske det bästa Tyskland har att erbjuda. Notera också att på den fullängdaren finns låten "Deathlike Silence" med vilket kanske för många är känt som namnet på skivbolaget som Euronymous startade och bland annat gav ut Mayhem och annan tidig norsk black metal på. Med det vill jag säga att cirkeln är sluten för min del.
Slumpmaskin eller inte, det är så min hjärna har fungerat denna vecka och jag hoppas att ni haft lika kul som jag.
Listan finns här.
/Oscar K.
