En glad överraskning skulle man kunna kalla den här skivan. För det var så jag upplevde den. Visst singlarna The Alien och Invisible Monster var ju dödens trista, men resten av skivan? Till stora delar helt fantastisk. Inspirerande låtar vid sidan av det sinnessjuka hantverkskunnandet det här bandet besitter gör att jag har svårt att hålla den här skivan utom tävlan till årsbästalistan. Jag inser såklart att det har med mitt långa förhållande till bandet att göra - i sina bästa stunder kan DT försätta berg - men om jag till och med övertygas av Mike Manginis trumspel ja då fattar ni att detta är en grym skiva.
En sagolikt fantastisk platta från ett av Frankrikes mest intressanta band gjorde att jag tog i utav bara helvete i min recension av skivan på WeRock. Betygsnian åkte fram, och jag öste lovord över skivan. Nästan ett halvår senare kan jag konstatera att jag fortfarande älskar den här skivan. Den är otroligt progressiv, vindlande och ändå oavbrutet intressant. FRACTAL UNIVERSE lyckas med det som jag tycker att de allra bästa banden lyckas med: de tickar i alla boxar när det gäller att höra var de hämtar sin inspiration ifrån, men gör något eget av det i verkliga herkuleanska kraftlåtar.
Med lätthet skivan med snyggast omslag i årets utgivning. Jag har vinylutgåvan av skivan, och satan vad omslaget kommer till sin rätt i det formatet! Det bästa är att omslaget speglar precis hur knäckande bra musiken är. Det svänger utav bara helvete om den här skivan. Inget band kommer i närheten när det gäller detta. Plus att gitarrspelet, och tonen, är helt magiskt bra. Och så är Per Wiberg med på orgel. Ja, ni fattar, det är fruktansvärt bra. Frågar ni mig är detta VOKONIS hittills bästa skiva - allt klaffar - produktionen, låtarna, sången och den allmänna viben förstärker varandra till i stort sett perfektion.
EVERGREYs hittills bästa skiva under karriären, så skrev jag när jag recenserade skivan i februari. Jag tycker nog att jag har fog för det påståendet fortfarande. Jag har återvänt till skivan väldigt ofta under året, och framför allt Absence Of Sun som är en helt otroligt bra och vacker låt. Men det är inte bara den som gör "Escape Of The Phoenix" till en fin skiva. Här ligger låtarna på en hög och jämn nivå, samtliga musiker fyrar av insatser som bräcker, och så sjunger Tom Englund så magiskt bra genom hela skivan. Då blir det så här bra.
/Martin
