Fredagslistan 2026, vecka 34; Sikta mot stjärnorna

Förlåt om rubriken var lite click bait. Det är inte Lasse Holm vi ska prata om idag. Istället bjuder vi på lite tuffare tongångar. Det är inte bara helvete och Satan ondskefulla artister sjunger om. Ibland vänder de blicken uppåt mot rymden och stjärnorna. Idag tänkte jag att vi skulle kolla på ett par exempel när detta sker. Listan hittar ni här och sist i texten. Mot stjärnorna! 

Curse - "Slaughter of the Stars" (Slaughter of the Stars, 2006, Blackmetal.com).

Här har vi ett isländskt black metal band som inte riktigt låter isländskt på det där dissonanta sättet. Istället är det ganska mycket chugga-chugga trummor och lite mer 90-taligt sound. Det är inte så dumt helt enkelt. Tydligen ska bandet ha flyttat till Norge och är fortfarande aktiva. Det blandas in lite synth och tuffa effekter. Omslaget ser naturligtvis ut som riktig skit. Det hör ju till om du släpper skivor på ett bolag som heter Blackmetal.com. Oväntat tufft och hårdrockigt gitarrsolo. Nu raskt vidare till något annat som delar ett par likheter med Curse.

Covenant - "Bizarre Cosmic Industries" (Nexus Polaris, 1998, Nuclear Blast Records).

Nu snackar vi, ett äkta tidigt norskt allstars-band. 

Eller ja, bandet var ett sidoprojekt till medlemmar från Dimmu Borgir och släppte en fullängdare 1997 innan det var dags att röra om lite. 

Bandet bestod år 1998 av medlemmar från Dimmu Borgir, Mayhem, Carpe Tenebrum samt sopranen Sarah Jezebel Deva känd från inte minst Cradle of Filth. 

Så vad hittade man på år 1998 när millenieskiftet närmade sig med stormsteg? Jo då bestämmer sig detta glada gäng för att spela in en skiva med progressiv/melodisk black metal som handlar om planeter och rymden och inte det minsta sataniska dyrkandet. Resultatet? En så kallad mesig skiva som man skulle skämmas för att äga och digga. Jag köpte den samma vecka som den kom ut och jo det är lite svulstigt och svettigt på sina ställen men det är nog också för att produktionen är väldigt klinisk och gör att det låter ofarligt. Covenant förlorade en namntvist med det svenska EBM-bandet Covenant och fick sedan byta till The Kovenant och började göra någon sorts Marilyn Manson doftande metal/rock och det var väl inte särskilt spännande men bandet är fortfarande aktiva. Precis som i fallet med Curse kan man titta in omslaget som säger något om sin samtid men inte direkt osar ondska. Då blir det mer ondska i fallet med nästa band.

Torture Chain - "Mutilating Astral Entities" (Mutilating Astral Entities, 2013, Egenutgivet kassettband).

Här räcker det nästan med att kolla in loggan och omslaget för att förstå vad det är för musik som väntar. Helt omöjlig primitiv black metal där fokus inte direkt lägger på ljudkvalité eller lyssnarvänlighet. Den som utför denna musikaliska gärning kallar sig själv Torturer. Gott så. Denna enda medlem är amerikan och spelar och sjunger naturligtvis i tusen olika band och projekt. Det mest kända namnet bland dessa band är kanske det brittiska bandet Pagan Altar som hållit på sen år 1978 och vilket Torturer är sångare i sen år 2017. Det om det. Vad är då det som gör Torture Chain speciellt? För min del handlar det helt enkelt om att det finns en punkig nerv och en känsla för melodier som döljs genom att produktionen är som den är. Det är egentligen samma recept som gjort många finska black metal band framgångsrika, en anti-tes till Covenants kliniska produktion. Att låten jag har valt är över 12 minuter lång visar också på att det inte så hjärndött som det kan upplevas vid en första lyssning. Precis som sina landsmän i Funereal Presence är det progressivt i smyg. Jag fann bandet när jag grävde runt på några forum för längesedan och jag har inte riktigt kunna släppa melodierna som skapas och fastnar. Nu ska vi över till något ännu ondare. 

Matricide- "Morning Star" (Morning Star, 2016, Daemon Worship Productions).

Okej. Det är lite fusk med Morgonstjärnan. Det vet jag. Men det är ändå en sorts stjärna även om den som symbol mest används för att symbolisera Lucifer i black metal kretsar. Matricide är ändå ett band som jag tycker får för lite uppmärksamhet när det kommer till hyfsat modern svensk ortodox black metal. Bandet kom från Uddevalla men är numera splittrat. Denna låt är tagen från en EP som spelades in år 2005 så redan här är det kanske svårt att prata om modern musik egentligen. Medlemmar från Matricide har spelat live och i andra band som Grift, Morbid Insulter, Excessum med flera. Detta är musik för folk som tycker att Ofermod, Ondskapt och andra band som dök upp i början av 2000-talet i Sverige hade något som gått förlorat i kommersialiseringen av black metal. Kan inte rekommendera detta nog. Bandnamnet är också väldigt ont. Att döda någons mamma är ondskefullt. Bolaget Daemon Worship Productions som verkar nedlagt hade också en förmåga att snoka fram intressanta band på samma sätt som Norma Evangelium Diaboli är duktiga på. På tal om just det bolaget så är det dags för dagens sista låt. 

Teitanblood - "Sunken Stars" (The Baneful Choir, 2019, Norma Evangelium Diaboli).

Sista låten blir en nedstigning till de sjunkna stjärnorna. Vår guide denna gång är det fullständigt briljanta döds/blackbandet Teitanblood från Spanien. Den som inte har hört bandet kanske tror att det rör sig om någon form av War eller Goat metal av kanadensiskt snitt men detta är något annat. Det är mer dödsmetal med en nerv från black metal. Det är ganska svårlyssnad musik och för min del fungerar bandet bäst när jag behöver rensa tankarna från allting och bara sätter igång en skiva. Det är svårt att beskriva den känsla som bandet kan väcka, det bästa är att prova själv och om det inte fungerar försöka ett tag senare. Ibland klickar det och ibland inte. Väldigt stämningsfullt omslag måste jag säga. 

Det var allt vi hade att bjuda på idag. Jag hoppas att det blev lite stjärnglans på er fredag. Listan hittar ni här. /Oscar K.

Fredagslistan 2024, vecka 46: En kosmisk tripp i mystiken och kaosets tecken

Allting börjar med en idé eller vision. 

För mig började det med att min inkorg fick fler och fler utskick som var väldigt vaga och fyllda med någon sorts numerologi som jag inte förstod mig på. Detta var min första kontakt med Mystiskaos. Ett skivbolag som startade upp sin verksamhet år 2016. På något sätt var också bolaget sammankopplat med Dissociative Visions samt med Fallen Empire records. Någonstans i denna historia försvann också bolaget och skulle läggas ner för att sedan återuppstå igen. Mycket oklart. Jag skulle kunna killgissa på att Mystiskaos är sammankopplat med bandet Skáphe som bildades i USA men sedan fortsatte sin karriär på Island. Listan hittar ni här och i slutet av listan.

Dagens lista är mitt sätt att försöka plocka ur några av guldkornen ur den digra utgivning som finns på bolaget. Det tänkte jag göra med ett band som egentligen borde varit med på listan över de bästa albumen förra året. 

Arnaut Pavle -"Baptized in Jesus Piss" (Transylvanian Glare, 2023, Mystiskaos).

Här snackar vi finsk black metal med vampyrtema av bästa snitt. Arnaut Pavle är namnet på en påstod vampyr som levde på 1700-talet i Serbien. 

Låten är tagen från bandets andra fullängdare. Det är rejält punkig black metal som påminner om Darkthrone men också andra framförallt norska och finska akter som fanns förr i världen. Det är bara att sätta sig ner och njuta av fullängdaren som klockar in på 29 minuter. Just denna låt jag har valt ut påminner mig mycket om Aura Noir och Craft. Rekommenderas för alla som inte behöver så mycket progressiva inslag i sin black metal. Det blir lite mer avancerat när vi går vidare till nästa band. 

Andavald - "Hugklofnun" (Undir skyggðarhaldi, 2019, Mystiskaos).

Redan från omslaget kan man se att detta verkar vara något allvarsamt. Vad vi har här är isländsk black metal som kom lite i skuggan av storheter som Svartidaudi. Andavald är inte riktigt lika dissonant och aggressivt utan bjuder istället på ganska långsam och tuggande black metal med dödsmetallinfluerad sång. Fullängdaren bjuder bara på 3 låtar men har en speltid på över 30 minuter vilket inte riktigt tillhör vanligheterna inom genren. Det är inte heller väldigt mycket progressiva inslag och tokiga riff eller förstärkt av synthmattor och ambient även om det förekommer. Sången blir också ganska vansinnig på sina ställen och närmar sig den man kan höra i vissa DSBM-band.Det närmaste jag kan komma på att jämföra det med är kanske Ondskapt när de spelar långsamt. Tror att folk som uppskattar Aosoth kan digga Andavald. Bandet har inte släppt något mer än denna fullängdare men det påstås att projektet inte är nedlagt än. Nästa band som jag har valt ut är lite mer galet. 

Kostnatění - "Çay benim çeşme benim" (Oheň hoří tam, kde padl, 2022, Mystiskaos) 

Nu är vi tillbaka i USA men med ett enmansband som gör black metal med turkiska texter och teman. Jag har ingen aning om det är en person som kan turkiska eller inte som skapar musiken vilket gör att jag får lämna bedömningen av äkthet till någon annan.

Jag ska erkänna att min kunskap om turkisk populärkultur är väldigt begränsad och det kan mycket möjligt vara så att denna låt är en cover av någon känd låt. I vilket fall som helst är det väldigt intressant att höra hur skaparen bakom projektet sjunger både finstämt och growlar och väser medan han piskar på något otroligt. Detta är spaceat och märkligt. Både i instrumentationen som också består av något stränginstrument med lite flair av Mellanöstern samt i hur låten växlar tempo. Det blir lite som när Mike Patton och Fantomas håller på. Ibland har jag svårt att veta om det bara är konstigt för att det ska vara konstigt men jag landar nog i att Kostnatění är mer bra än bara skojfriskt. Om nu black metal kan vara skojfriskt? Nu kör vi vidare med ett band som känns mindre skojfriskt och mer argt. 

Hässlig - "Like Worms" (Guilliotine, 2021, Mystiskaos)

Ännu ett enmansband men i detta fall ett spanskt band vars namn är en bastardisering av det tyska ordet hässlich som betyder ful. Det stämmer ganska bra. Här tycker jag nästan att det pushas gränser för vad som är black metal och vad som är gammal hederlig kängpunk. Det spelar mindre roll för min del. Det är gött sväng och låtarna puttrar på. Det mest spaceade med detta bandet är kanske deras logga som gör att jag blir illamående när jag stirrar för länge på den. Nu ska vi däremot ut till ett riktigt märkligt kosmos.

Wormlust / Skáphe - "Vaxvængir vonar" (Kosmískur hryllingur, 2019, Mystiskaos)

Ibland ska man spara det bästa till sist. Detta är inte en splitskiva av traditionellt snitt utan det är musiker från Wormlust och Skáphe som faktiskt samarbetat på två låtar för att skapa skivan. Och vilken skiva sen! Kosmískur hryllingur betyder kosmisk skräck och det är nog det närmaste beskrivningen av musiken som gäller. För den som inte har hört Wormlust kan det närmast beskrivas som riktigt psykadelisk black metal men som aldrig tappar sin intensitet och arghet. Skáphe är också ganska progressiva men framförallt är de kända för sitt väldiga dissonanta sound. Låten jag har valt är episkt lång, över 20 minuter, och visar upp båda bandens sidor. Det är både långsamma partier med mycket ljudmattor och argt dissonant och märkliga element i låtskrivandet. Helt plötsligt hör man en ensam bas och trummor osv. Skivan är också inspelad och mastrad i BST Studios vilket brukar betyda kvalité. Det är mycket som händer nästan hela tiden. Varje gång jag lyssnar på denna vinyl känner jag mig tveksam till att byta sida och fortsätta då första sidan nästan redan tagit musten ur mig. Men sen kör jag igenom denna låt med och efteråt drabbas jag av lite tomhet och vill lyssna om skivan för att se om jag upptäcker nya lager till musiken. Detta är verkligen en upplevelse som jag kan rekommendera alla som vill utmana sin egen lyssning. När det väl klickar med skivan finns det mycket att ta in. 

Det var dagens lista som ni hittar här. Det finns mycket mer att upptäcka på Mystiskaos och inte minst finns det mycket mer dissonant och dödsmetalldoftande black metal men jag valde att fokusera på olika band för att visa på den bredd som bolaget har. Jag följer Mystiskaos med förhoppning om att återigen få upptäcka något som utmanar mig och den bild av black metal som finns. //Oscar K. 

Fredagslistan 2023, vecka 44: Oscar K provar dödsmetall

Denna fredagslista blev visst en lördagslista då jag var ute och flängde. Nu är jag på plats igen och därför kan jag glatt förgylla er vecka.

Om det inte framgått tidigare så är jag mest inne på black metal i alla dess former.

Däremot kan det hända att jag får för mig att lyssna på dödsmetall.Inte sällan blir jag besviken på mig själv för att det inte riktigt klickar. Därför tänkte jag råda bot och bättring och tipsa om ett par band och låtar som spelar någon form av dödsmetall. En del hamnar kanske på gränsen till black eller andra genrer men det får ni ha överseende med denna gång. 

Ensnared - "Adorations (The dance of madness)" (2011, Ensnared demo)
Först ut är Ensnared från Göteborg. Här är det lätt att tänka att det ska komma något som låter typiskt göteborgskt med melodier och lite fina stämmor. Icke! Här är det istället old school death metal. Jag som inte är något proffs på band inom genren tycker att det doftar väldigt mycket av Morbid Angels tidiga plattor. Sångaren låter också inte sådär jobbigt grötig och growlar lagom. Det piskas på rätt rejält och det uppskattar jag.
Såg bandet live utan att ha hört dom tidigare och blev lite chockad över hur bra bandet var.

Liers in Wait - "Liers in Wait" (1992, Spiritually uncontrolled art)

Nästa band blir ett lite äldre sådant men också från Göteborg. Detta är ett ganska kortlivat band som kanske är mest känd för att Kristian Wåhlin aka Necrolord var en av medlemmarna Det är också han som gjort loggan och omslaget till den ep låten är tagen från. När Liers in Wait la ner bildade Wåhlin och en annan medlem bandet Diabolique.  

Här har vi ganska tidstypisk dödsmetal som är svängig och melodiös. Det lite märkliga inslaget är de synthljud och effekter som dykerupp här och där. Jag gillar bandet främst när de sätter igång och köttar på. Jag kan inte riktigt förklara varför jag uppskattar Liers in Wait.

Det finns säkert tusentals band som spelar samma typ av musik men det är något som får mig att återkomma till denna ep gång på gång.

Swallowed - "Reverence Through Darkness" (2014, Lunarterial)

Finland alltså. En av världens bästa länder när det kommer till black metal enligt mig. Enligt många det bästa landet när det kommer till dödsmetall. Så vad väljer jag då? Ett band som spelar någon form av doom/döds. Inga rätt för någon. Eller? Jo då, trots att bandet har omöjligt långa låtar på 25 minuter och partier som borde tråka ut mig som ogillar långsam musik sitter jag still och blir hypnotiserad. Dessutom håller trummorna igång allting nästan hela tiden. Sången går mellan någon desperat skrikande, mer typiskt dödsmetallande growlande men också väsande. Samtidigt håller bandet på med någon sorts friformsfusion av ond musik och slänger på effektmattor. Detta är verkligen svinbra. Som jag har fattat det la bandet ner efter sin första och enda fullängdare. Det är synd. Vissa partier påminner mig om Teitanblood med en dos av Cultes Des Ghoules hur märkligt det än låter. Spana in omslaget. Det är genuint läskigt. 

Archgoat -"Phallic desecrator of Sacred Gates" (2015, The Apocalyptic Triumphator)

Ibland vill man bara ha ganska hjärndöd musik. Musik som fungerar som rensning. Då finns alltid finska Archgoat där och väntar. Det är lite som om Motorhead skulle komma från Finland och bestå av två bröder som snöat in på getter, bandet Blasphemy och allmän sydamerikansk metal.

Det kanske är lite fusk med detta band då det kanske rent tekniskt är så kallad "War metal" eller "goat metal". Däremot är det dödsmetall till stor del så därför tänker jag räkna det till denna lista.

Det är primitivt och ondskefullt med texter som mest verkar handla om att ha sex med ofrivilliga änglar och skända olika delar av kristendomen. Barnsligt kanske men också fruktansvärt skönt. När man hör en vuxen man grymta fram blasfemier över ett snabbt och enkelt trumkomp kan det ibland räcka. Det gör det för mig denna gång.

Teitanblood - "Domains of Darkness And Ancient Evil" (2009, Seven Chalices)

På tal om Teitanblood måste jag ju ha med en låt med detta spanska band.

Första gången jag hörde skivan "Seven Chalices" kände jag att detta inte alls var för mig. Det var för stökigt och för mycket hmm ... dödsmetall. Det var inte det jag förväntade mig av ett band på bolaget N.E.D. Jag lyssnade igenom LPn jag köpt och ställde den sen i hyllan. Något halvår senare tog jag fram den och helt plötsligt klickade skivan med mig. Det jag tidigare upplevt som ett överväldigande oväsen började utkristallisera sig som en ganska smart och välskriven skiva där varje del av kaoset har en plats. Lyssna bara på kyrkklockorna i slutet på låten jag valt ut. Bandet har fortsatt att släppa väldigt bra skivor så det verkar inte heller vara en engångsföreteelse. Inte minst fullängdaren "Death" som har en ännu mörkare stämning, vilket kanske albumtiteln skvallrar om. Teitanblood är nog det dödsmetallband (visserligen med black metal influenser) som jag lyssnar mest på nuförtiden.

Dagens lista är lite rörig men det ger en liten inblick i vad för dödsmetall som funkar för mig. Lovar att återkomma när jag hört några mer death metal plattor som ger mig den där goa känslan. 

Klicka här för att lyssna på låtarna. 

Onsdagstipset

Kamrater! Tiden är inne att kika djupt ner i den häxkittel där black och death kokas ihop till den allra mest smakfulla av brygd. Många band har detta som koncept men få gör det så bra som NOCTEM. Detta är rakt av svinigt bra! Thrashigt snabbspelar-ös, hockeyrefrängskänsla och en urkraft som slår emot en likt en vulkan placerad direkt vid själva ingången till Hades. Det finns blinkningar till den svenska dödsmetalltraditionen, likväl som mer genreöverskridande akter som ANAAL NATHRAKH. Även det spanska ursprunget får plats i gitarrmanglet. Mixning och mastring står Tore Stjerna från klassiska Necromorbus studio för, vilket ytterligare bidrar till känslan av rått men välproducerat (tänk WATAIN). Fem av fem dubbelyxor ger jag om denna styrkeuppvisning, med andra ord - missa icke detta.

Fullängdaren "Haeresis" släpps inte förrän den 30/9 men innan dess får vi låta nedanstående tre smakprovsspår gå på repeat. Jag biter på naglarna, räknar ner och säger Carpe NOCTEM!

/Susanne

Onsdagstipset : NOCTEM - Haeresis (smakprov)